Politiker och media skrämde Ronnebybor

Publicerat 2016/10/19 av Bengt Mauritzson

Information är viktigt. Välgrundad och tydlig information är avgörande annars kan det gå snett och det gjorde det i Ronneby för några dagar sedan.

Därför, följ med på en kittlande och svindlande tur i informationens irrgångar. Det börjar som ett politiskt ärende i Fritid- och kulturnämnden och slutar med en besk beskyllning riktad mot sociala medier. Upplösningen är överraskande enkel men kanske inte för politiker?

En julmarknad på Ronneby torg med inköpta kommunala bodar till en kostnad av 350 000 kronor började som en motion 2014 och behandlades positivt av Fritid- och kulturnämnden. Detta under förutsättning att torghandelsstadgan medger detta, vilket Tekniska förvaltningen nogsamt påpekat i sitt remissvar.

Ärendet har därefter, som det uppges i protokollet från den 25.8.2016, av olika orsaker stannat av och inte hanterats vidare. Dessutom hade Fritid- och kulturnämnden inget utrymme i sin budget för att bekosta inköp av bodar. Pengar söktes hos kommunstyrelsen som i sin tur sa nej med motiveringen att en marknadsundersökning först bör genomföras för att efterhöra intresset. Beslutet innebär att en planerad julmarknad med inköpta bodar kan bli verklighet först 2017.

Beslutet får till resultat att lokaltidningarna skriver följande:

Sydöstran – ”Planerad julmarknad på Ronneby torg stoppas”.

BLT – ”Julmarknad skjuts upp till nästa år”.

Detta i sin tur får till följd att människor i Ronneby blir förb***** och hör av sig till kommunalrådet, Roger Fredriksson och framför bannor för att julmarknaden ska ställas in, vilket kommunstyrelsen beslutat.

I det läget kommer ett ordentligt trängt kommunalråd på idén att kontakta lokalredaktören på Sydöstran som i dag onsdag skrider till verket och publicerar en artikel med rubriken – ”Julskyltningen ej inställd”. Lägg märke till ändringen från julmarknad till julskyltning. Ett inte alls oviktigt påpekande.

Men redan i går kväll gjorde centerpolitikern i Ronneby, Tim Svanberg, följande inlägg på Facebook:

”Ett typexempel på hur källkritik behövs. Kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att julmarknaden som ska hållas under större delen av december startas först nästa år. Några få timmar senare läser man på diverse sidor om hur kommunen har lagt ned den traditionella julskyltningen och att detta skulle bero på att invandrargrupper har påverkat beslutsfattandet. Upprördheten vet inte gränser. Kan vi inte enas om att vi först reder ut om någonting stämmer innan vi upprörs över det. Lite onödigt att vara upprörd över någonting man missuppfattat.”

Sociala medier kan beskyllas för mycket men i detta fall är det faktiskt politikerna i Fritid- och kulturnämnden som har lurat såväl media som allmänhet. Det som har arrangerats på Ronneby torg sedan många år tillbaka i samband med julskyltningen har nämligen gått under benämningen julmarknad.

Så visst är det viktigt med information och då tydlig information. Nu har lugnet åter lagt sig som en varm påsvante över Ronnebytorget. Nu väntar vi i Ronneby på en kommunikationschef som blir tydlig och klar. Hen ska vara på plats vid årsskiftet.

Varför flyr cheferna från BLT?

Publicerat 2016/10/18 av Bengt Mauritzson

Ronneby kommun lockar med en nyinrättad tjänst från årsskiftet. Man söker en kommunikationschef och det har verkligen rört om på den annars ganska stillastående journalistmarknaden.

En av de sökande är Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning. Att hon söker tjänsten får i varje fall mig att reagera extra mycket. För bara kort tid sedan slutade Kerstin Årmann som chefredaktör och ansvarig utgivare vid samma tidning. Hon slutade efter att ha varit BLT trogen i 16 år.

Fortells önskan att vilja hoppa av BLT kan naturligtvis bero på att hon saknar sin tidigare chef ,men det kan också signalera att det råder svåra tider i mediebranschen med ideliga besparingar som ger allt mindre utrymme för journalistiska satsningar.

Fortells ansökan pekar också på en annan intressant företeelse när man studerar övriga sökande. Man får osökt en bild av att många av de sökande säkert kan placeras i det politiska ”Alliansbältet”. Moderatprofilen från Karlskrona, Hanna Ekblad, kan naturligtvis utan omsvep placeras här med sitt nuvarande uppdrag som politisk sekreterare hos moderaterna. Hanna Ekblad har redan tidigare en period varit kommunalrådet Roger Fredriksson behjälplig med sekreteraruppgifter.

Däremot saknar jag journalisten och före detta informatören på Boverket, Ingemar Lönnbom, men han har väl fullt upp med sitt uppdrag för det utskrattade logganpartiet, Liberalerna, i Karlskrona.

Kommundirektör Magnus Widén har i någon av dagens lokaltidningar nästan lite uppsluppet berättat att det väntar en spännande tid med anställningsprocessen.

Visst blir det spännande, men vi tänker kanske inte riktigt på samma spänningsmoment. Många ser alliansen som den styrande politiska gruppen i Ronneby och därav vissa sökande. Men i kommunstyrelsens arbetsutskott är det Sverigedemokraterna som är tungan på vågen. Kommer de att välja en egen kandidat eller kommer de att välja alliansen eller vänsterns kandidat? Alliansen har tre ledamöter, vänstersidan lika många varför Nicolas Westrups röst blir avgörande. Javisst blir det spännande när nya tjänsten som kommunikationschef ska utses. Räkna med bråk.

Lasarettshotell lösning för Blekinge?

Publicerat 2016/10/11 av Bengt Mauritzson

Jag har även i år haft förmånen att leda ”Neurodagen” som genomfördes i Ronneby den 4 oktober med stor uppslutning. Det var väl egentligen endast beslutande politiker inom området som uteblev.

Neuroförbundet arbetar ihärdigt för att stötta sina medlemmar och överst på önskelistan är att Neuroteam ska bli verklighet i hela landet. Blekinge utgör inget undantag när det gäller brist på nerurologer. I landet som helhet saknas det 300!

Vid konferensen väcktes också tanken på att inrätta ett lasarettshotell eller som det också kallas, patienthotell. Det var när Ralph Harlid, planeringsdirektör vid Landstinget Blekinge, berättade att en gästnatt på Grand Hotel är billigare än att ha patienten intagen på en av lasarettets vårdavdelningar.

-Det kunde väl vara något för Ronneby att fundera på när det inte tycks bli något nytt sjukhusbygge där, sa en deltagare till mig under kaffepausen.

Ett patienthotell avlastar sjukhusets vårdavdelningar och det är ansvarig läkare som kan godkänna en vistelse av detta slag. På hotellet bor patienter som inte behöver vara inlagda på vårdavdelningar. Dygnet runt finns det sjuksköterskor som stöttar och ger trygghet. Hotellvistelsen är starkt subventionerad av det lokala Landstinget eller Regionen.

Naturligtvis är detta en framtida lösning som kommer att vara starkt knuten till den nu beslutade närsjukvården med bl a vård i hemmet. Allt för att avlasta sjukhusens kostsamma vårdavdelningar.

Lars Almroth, sjukhuschef i Blekinge, presenterade och svarade på frågor om just den närsjukvård med mobila team som för bara kort tid sedan sjösattes i länet. Naturligtvis inte utan vissa protester från västra Blekinge när denna nya organisation har fått till följd att dygnetruntakuten vid Karlshamns lasarett har stängts.

Mer än 500 000 människor i Sverige lever i dag med neurologisk diagnos och det saknas såväl neurologer som andra specialistläkare. Årets Neurorapport visar att patienterna ofta har flera diagnoser samtidigt och att vården är dåligt rustad att hantera detta. Patienternas livssituation kan emellertid påverkas positivt om de omhändertas av ett neuroteam, betonar Neuroförbundets experter.

-Våra medlemmar uppfattar att det är svårt att få tid för återbesök eftersom de möts av långa väntetider. Det handlar om så mycket mer än den akuta hjälpen för att man ska kunna må bra, var en synpunkt som togs fram när Marcus Svennerud, överläkare, neurolog och psykiater föreläste vid Neurodagen i Ronneby.

I den lokala Neurorapporten för Blekinge fanns frågeställningen – ”Hur lång tid tog det från det du sökte läkare, det vill säga beställde tid eller kom in akut, tills du fick korrekt diagnos?”

Svaret på frågan var att 23,1 % fick en diagnos efter en till sex månader. Betänk då att hela 20,5 % av de tillfrågade patienterna hade tvingats vänta mer än 5 år!

Efter att ha upplevt Neurodagen i Ronneby med rikhaltig information med bl a ”Neurorapporten 2016” i ryggraden är det lätt att hålla med förbundet och dess hårt arbetande ledare i föresatsen att krafttag måste tas för att ur ett patientperspektiv utveckla och påskynda den teambaserade neurosjukvården.

Rune gav naturen ett nytt ansikte

Publicerat 2016/10/08 av Bengt Mauritzson

”Hej!

Det är Rune i Sölvesborg.”

Dom telefonsamtalen kommer inte längre. Rune är död. Vi, hans vänner, har svårt att fatta att denna idrottens kraftkarl och profil har nått det definitiva målet.

Som idrottsutövare var det full fart som gällde. Rune Johansson valde alltid raka spåret och som orienterare försökte han t o m flytta på stenmurar. Naturligtvis var det för hans motståndare i såväl bandy, ishockey som fotboll inte nådigt att söka närkontakt med expressloket från Hasselstad.

Rune växte upp i Hasselstad men var på senare år bosatt i Sölvesborg dit kärleken till Laila förde honom. Rune var fem dagar från att fylla 78 år.

När Rune i Sölvesborg ringde mig på senare år var det mest för att snacka miljöfrågor som hade med F 17 att göra. Att påstå att han var starkt engagerad i dessa frågor vore att förminska hans uthållighet och kunskap. Han var uppslukad av ämnet och förde ständiga dialoger med högdjuren inom såväl försvar som miljödomstol.

Rune var också experten som ställde upp när människor i Bredåkra och Hasselstad behövde hjälp med förhandlingar gentemot staten när hus skulle inlösas, rivas eller bullerisoleras.

Mitt sista, större samarbete med Rune fick jag uppleva den 27 oktober 2015. Han och jag hade bjudit in folket i byn för att ta del av vår sammanställning av rivna hus där Rune klädde bilderna med ord om människorna som en gång bebott de hus som inte längre finns. Bygdegården i Hasselstad var knökafylld till sista sittplats och berättelserna och minnena var naturligtvis många vid det avslutande kaffet.

Rune minns jag bäst och mest intensivt som orienterare. Han greppade karta och kompass första gången 1951. Han cyklade via flygfältets norra del från Hasselstad och nådde bastu- och klubbstuga relativt lätt vid Sänksjön. Rune visade tidigt att han var en vinnartyp, inte minst hade han stora framgångar i klubbens många budkavlesegrar.

Men det var ändå ett vandringspris i Skogsvandrarnas ungdomstävling – ”Kurts Minne” som han ständigt ville minnas och berätta om. Han tog priset för alltid och året var 1958. Prisutdelare var klubbens främsta löpare, Leo Gustavsson.

Rune var född till idrottare men också som föreningsmänniska. Han hade att brås på, hans pappa Erik var Hasselstads starke man och socialdemokrat. Intresset för samhället Hasselstad gick så att säga i arv.

Rune spelade ishockey och fotboll för Kallinge SK och han rullade bandybollen i Fredriksbergs klubbdress. Han var också domare.

Skogsvandrarna har upphört som förening, boken blev till ett avslut. Däremot är vi en tapper skara som har fortsatt att träffas med nostalgiska promenader och samlingar vid klubbstugan. Rune var naturligtvis en av oss, in i det sista. Även i arbetet med boken.

Jag vill minnas vännen Rune med ett citat från boken ”Skogsvandrarminnen” där Leo Gustavsson beskriver Rune med bl a följande ord:

”Runes löpstil i skogen var väl inte den allra smidigaste men kraftfylld och framåtriktad. Hinder som fanns i vägen ville han inte godta, snarare ändra på.” På så sätt gav Rune naturen ett nytt ansikte.

Kalla krigets oskyldiga offer

Publicerat 2016/10/06 av Bengt Mauritzson

-Flygarna var förbrukningsvaror i flygplan som skickades upp utan att de fungerade, sa flygingenjören och kontrollflygaren Lennart Richholtz i en rapport 1962. Men då var skadan redan skedd. Mellan 1960 – 1961 inträffade ett 70-tal haverier med 46 döda.

Betänk att svenska flygvapnet under åren 1915 till 2007 hade 957 omkomna och då har Sverige inte ens varit krig.

Författaren och journalisten, Ulf Eneroth har kartlagt vad som inträffade och han redovisar sina erfarenheter i boken ”Haveriet – Flygvapnet och kalla krigets offer”. Han utgår från ett haveri som inträffade i Vikbo utanför Köping den 26 oktober 1960 och som resulterade i att en hel familj på sju personer dödades när ett övergivet Lansenplan raderade ut en hel gård.

Ulf Eneroth besökte i tisdags kväll (4 okt) den regionala avdelningen ur Svensk Flyghistorisk förening, Quintus 72 i Ronneby. Hörsalen var knökafull och det kan delvis förklaras med att föreläsningen var öppen, alltså inte enbart riktad till medlemmar.

Det betraktades som en slump när ett helt familjejordbruk som gått i arv sedan 1800-talet raderades ut och sju familjemedlemmar dog när ett förarlöst Lansen slog ner och sopade bort såväl ladugård som boningshus. Men haveriet och Lansens motorstopp var ingen tillfällighet – det var helt enkelt ett konstruktionsfel som ingen brytt sig om att åtgärda trots flera andra haverier dessförinnan.

Det var först när Ulf Eneroth tog sig an de många haverierna under kalla kriget som det hela uppdagades.

Under en 15-månadersperiod 1960-1961 orsakade en rad konstruktionsfel ett 70-tal haverier med 46 döda.

Unga piloter skulle öva under realistiska och krigsliknande förhållanden för att bl a över havet möta det fruktade hotet i öster. Det var främst unga piloter i Tunnan och Lansen som fick sätta livet till och med facit i hand, helt i onödan. Ett stort problem var också att många civila dödades när flygplan slog ner som bomber både här och där i landet.

I dagsläget lever svenska flygvapnet med ett helt annorlunda säkerhetstänk. Man har uppnått nolltolerans när det gäller haverier, men betänk att flygvapnet under 1950- och 1960-talet hade drygt 1000 stridsflygplan som ständigt skulle vara i luften.

Boken är ett viktigt tidsdokument för att bl a få vetskap och förståelse för de omänskliga uppgifter unga piloter beordrades att utföra.

Vägskäl har alltid lockat

Publicerat 2016/09/29 av Bengt Mauritzson

Förr träffades man i vägskäl för att dansa. Grusvägen fick duga som dansbana. Vägskälet var en naturlig samlingsplats. Alla vägar bar till krysset.

I dag lockar kommuner med vägskäl, eller kryss som man numera kallar attraktiva platser för etableringar. I Ronneby har vi ett sådant kryss. Ännu så länge kallas det växelvis för Viggenområdet eller Sörby. Jag har föreslagit det tidigare, varför inte ta steget fullt ut och döpa området till Ronnebykrysset?!

Hur som helst, området är attraktivt. Rena ketchupeffekten. Lyssnar man på politiker vill tydligen alla företag dit. Det är bra. Äntligen har islossningen startat för Ronneby. Riktigt roligt men givetvis överraskande. Redan 2020 kan Viggenområdet vara färdigbyggt.

Vem kunde för bara ett år sedan tro att ut- och inflygningsbanan för miltärt och civilt flyg skulle locka i den storleksordning som nu visas upp. Det sägs i folkmun att t o m Sydöstran har planer på att överge gågatan i Ronneby för Viggenområdet. Detta för att reportern Jens Svensson inte ska missa en endaste etablering.

Jag vill inte tro att det är så. Förmodligen kan ryktet härledas från någon eller några som inte vill se den politiska alliansen lyckas på detta snabba sätt. Valet står ju snart för dörren.

Även om Sydöstran sedan en tid tillbaka närmarkerar jordbiten i Sörby så vill näringslivschefen, Torbjörn Lind, inte lägga alla korten på bordet. Inte ännu. Lind går så långt att han varslar om att en varuhuskedja också är på ingång. Vilken vill han absolut inte avslöja.

Det finns emellertid två varuhuskedjor som har fört samtal med kommunen under ett respektive två år. Det första är City Gross som var högaktuellt för ett år sedan, men som har tvekat. City Gross finns i såväl Karlshamn som Karlskrona.

Den andra varuhuskedjan är Clas Ohlson som var aktuellt för några år sedan. Det hela rann ut i sanden men det var då Ronneby kommun var berett att flytta biblioteket för att där ge plats för Clas Ohlson. Biblioteket skulle i ett sådant läge ha flyttats till Swedbanks tidigare lokaler vid Strandgatan.

Det får vara hur det vill, men visst skulle det vara bra med konkurrens för Maxi Stormarknad. Inte minst skulle ett matvaruhus i Sörby avlasta den intensiva trafik som råder i dag. Men vågar ledande politiker spänna bågen så mycket? Jag är inte helt övertygad, men ska man leva upp till den fria marknaden så finns det ingen annan väg.

Karlskrona växer så det knakar, skriver lokaltidningarna var och varannan dag. Vad vi ska kalla det som sker i Viggen/Sörby/Ronnebykrysset kan jag väl få återkomma till.

Ove Joanson bevakar fortfarande USA

Publicerat 2016/09/26 av Bengt Mauritzson

Jag träffade i förra veckan förre journalisten, utrikeskorren, radiochefen och kulturrådet, Ove Joanson. Vi kom fram till att förra mötet skedde för 22 år sedan, 1994. Den gången invigde han dåtidens mest moderna radiohus, nämligen Radio Blekinge på Högabergsgatan, mitt i staun.

I huset hade det tidigare varit en hattfabrik varför personalen den dagen var iklädda hattar. Förutom Ove Joanson ser du på bilden dåvarande kanalchefen Leif Göran Persson, Johan Mångård och musikproducenten Alf Carlsson. Jag själv i hatt.

Det var en avspänd och berättarglad Ove Joanson som besökte fredagens möte med Rotary i Ronneby. Dagen till ära var även medlemmar från Karlskrona inbjudna.

Ove laddar just nu för sitt 13:e USA-val.

-En uppgift som i någon mån avslöjar att även jag har några år på nacken.

Han var ung när han första gången kom till USA och Washington som korrespondent för Sveriges Radio. Året var 1975 och han förblev radion trogen till 1979 då han gick över till SVT. 1982 utnämndes han till chef för Ekoredaktionen och redan efter två år blev han chef för riksradion. Därefter blev det att flytta in på översta våningen, direktionen och när han 1994 kom till Karlskrona för att inviga Radio Blekinges toppmoderna lokaler var det i funktionen som vd för Sveriges Radio AB.

I dag är han konsult med en rad styrelseuppdrag och han följer med förkärlek vad som händer i USA, inte minst den nu pågående och synnerligen udda valrörelsen.

Förutom starka berättelser från hans bevakning på Cypern bl a bjöd han på en rad mindre dramatiska men desto mer komiska inslag från träffar med ett antal presidenter. Inte minst en presskonferens med Ronald Reagan lockade till goda skratt.

En journalist från en av USA:s större tidningar kom till presskonferensen med en bunt bilder som visade Ronald Reagan ridande på ett antal olika hästar. Journalisten visade upp bilderna och fällde kommentaren:

-Presidenten ser yngre ut för varje ny bild. Hur är detta möjligt, frågade reportern.

Svaret kom snabbt:

-Det gäller att välja allt äldre hästar!!

Så ska en turistbyrå se ut…

Publicerat 2016/09/25 av Bengt Mauritzson

På vår hemresa genom Danmark hamnade vi i Faaborg, en vacker köpstad på Fyns sydkust. Staden har drygt 7000 invånare med en betydande färjetrafik. På det lilla torget blir jag stående och tappar nästan andan när jag ser ett stort, ståtligt hus. Är detta rådhuset ? Nej. Med stora bokstäver på husets fasad talar man om att här finns turistbyrån.

Med tanke på den debatt som har rört Ronnebys turistbyråverksamhet tvingas man tro att Danmark saknar all form av datanät. I Ronneby anser nämligen vissa politiker att det räcker med turistinformation via nätet. Därför har man inhyst turistupplysningen i en hörna på biblioteket och i en mörk skrubb på Ronneby brunnshotell.

Tänk hur olika vi ser på information och teknik.

Tommys sista (??) bok om Ronneby

Publicerat 2016/09/23 av Bengt Mauritzson

Bilder från svunna tider väcker alltid känslor, mestadels trevliga, men blir också till mer ledsamma minnen. För min egen del har Tommy Nilssons senaste bok, och som han hotar med, den sista om Ronneby, berört mig extra mycket.

Men jag måste också fräckt nog påstå att detta är hans bästa bok. Varför? Kolla in sidorna 98 – 116 så förstår du vad jag menar. Det är bilder och texter som berör mig på flera olika sätt. Saknaden av en av mina absolut bästa arbetskamrater på dåtida Radio Blekinge – Kjell Andersson. Kjell dog på tok för tidigt redan 2012, innan han ens hunnit uppnå magiska seniorgränsen.

Vi gjorde direktsända program sju år i sträck och på slutet av samarbetet räckte det med en nick eller en sned rörelse med mungipan för att vi skulle förstå varandra utan att först uttala det. Kjell var musiker och en begåvad tekniker av rang. När vi inte sände program gjorde Kjell musikinspelningar som oftast var av den lokala karaktären även om han stundtals även bandade rikskända storheter.

Jag sa det på Kjells begravning när jag till slut tvingades inse att det var definitivt slut på vårt samarbete och jag vill gärna upprepa det igen – jag hade velat uppleva att Kjell hade fått motta en slags belöning för sitt mångåriga arbete med att dokumentera Blekingsk musik. Det han åstadkom var en kulturgärning av rang som sannolikt aldrig mer kan upprepas.

Naturligtvis hade vi roligt. På en av bilderna i årets bok håller vi upp en LP-skiva med Rose Maries. Vi spelade ett spår från skivan mest varje dag. Vi tyckte det var smärtsamt dålig musik tills det en dag ringde i direktsändning. Det var kapellmästaren för Rose Maries som gillade stort att vi spelade just deras skiva. Vi fick veta att dansbandet kom från Öland. Vi blandade hej vilt mellan seriösa nyhets- och debattinslag och mer satirartade snackisar. Det var då Kjell bl a uppfann uttrycket hällörad radio…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om minnen från radion och vad som där hände, men det ska jag bespara er. Jag tänker på kollegerna Gunn Svedberg och Acke Dahlman som firade så det stod härliga till. Ungdomar då var Paula van Riessen, Mia Trahn och Magnus Bejmar som var härliga profiler var och en på sitt sätt. Nu är de med i Tommys sista bok om Ronneby.

Även artikeln om Alf Gustafsson som tågklarerare vid stationen i Ronneby berörde mig. Jag växte upp på Bredåkra station där min far hade en liknande tjänst som den Alf hade.

Naturligtvis väcker boken känslor även för andra som finns med i den eller som anhörig till någon av dem. Tiden ilar snabbt, det är det som Tommy genom åren har visat med sina vardagsbilder. Naturligtvis finns det en poäng i att blicka tillbaka för att rätt förstå framtiden.

När Tommy nu vandrar vidare (kunde inte låt bli vitsigheten) till att i bokform skildra hela Blekinge i samarbete med Blekinge Museum vill jag önska honom lycka till. Hans vilja att försöka ena öst och väst i Blekinge är en bra föresats. Måtte han lyckas.

Bilder: Ni må förlåta mig men jag kunde inte motstå frestelsen att publicera en bild med vännen Kjell i det rosa huset vid torget som var vår redaktion en hel sommar i samband med Ronnebys jubileum 1987. Bilden tagen av Thorbjörn Frennesson. Den finns inte med i boken. En bild på Tommy kan väl också vara på plats. Foto: Åke Tärntoft. Liksom årets bokomslag.

Bra jobbat igen, Tommy.

Gamla grannen var bästa behållningen

Publicerat 2016/09/22 av Bengt Mauritzson

Jag gillar tvära kast men att efter en veckas seniorsemester i bästa och varma septembermånaden stega in till en seniormässa i Karlskronas Östersjöhall kan va en viss påfrestning. Mässor är som de alltid har varit. Inriktningen har ingen betydelse. Denna gång riktade man in sig på den i flera fall köpstarka seniorgruppen.

Mässan har arrangerats i två dagar. På onsdagen var Lennie Norman dragplåstret och i dag erbjöds möjligheten att få gamla prylar betygsatta och prissatta av antikexperten och TV-personligheten, Peder Lamm .

Medarrangörer var SPF Seniorerna, PRO Blekinge och News 55:s Artur Ringart, som förmedlade en rad intressanta föredrag. Bland utställarna fanns bl a Blekingetrafiken som påstod att de har blivit snabbare, kommer oftare och enklare, vad de nu menar med det.

Som senior kommer jag att gilla Blekingetrafiken fullt ut först när politikerna tar det självklara beslutet att låta seniorer över en viss ålder åka gratis, i likhet med vad vissa regioner i landet redan har infört.

-Det blir för dyrt, har politiker i flera år svarat på kravet här i Blekinge. Vi är många som har svårt att förstå logiken i att det kan bli mer kostsamt om det sitter ett antal seniorer i bussar som annars rullar näst intill tomma. Förklara det, den som kan.

Under mina två timmar i hallen träffade jag många bekanta, mest östblekingar, naturligtvis. Men största överraskningen var att jag äntligen fick träffa min gamla granne från 80- och 90-talet. Han satt bakom vår egen montervägg. Såg honom först efter en timme. Men så är det – så nära men ändå så långt borta. Träffen resulterade i en mysig och efterlängtad pratstund. Vi har inte träffats på drygt tio år. Dagens klart bästa behållning!

Bengt Mauritzson

Ordet föddes fritt – låt det leva

Kategoriarkiv: fria ordet