Länspensionärer kräver ny ordförande

Blekinges 16 000 organiserade pensionärer är kritiska till hur Region Blekinges Pensionärsråd fungerar. Ett inställt sammanträde den 21 maj på grund av att ordföranden fått förhinder anser de tre pensionärsorganisationerna inte bara är olyckligt utan kräver personella förändringar.

-Vårt önskemål är att ordförande för Hälso- och Sjukvårdsnämnden även blir ordförande eller vice ordförande för Regionpensionärsrådet, skriver nu PRO, SPF Seniorerna och SKPF till regionstyrelsen.

Ann-Charlotte Johansson, centern, är i dag ordförande i regionens pensionärsråd och var den som fick förhinder den 21 maj och mötet med kort varsel ställdes in. Nu föreslås att det också tillsätts en vice ordförande för att säkra att sammanträden kan genomföras.

Ett förslag är att nuvarande ordförande byts ut och att ordföranden i Hälso- och sjukvårdsnämnden, Emma Stjärnlöf, m, också blir ordförande i pensionärsrådet.

Pensionärsorganisationerna är också kritiska till att sjukvårdsdirektör, Lars Almroth avskedades på grund av saknat förtroende.

-Har han inte genomfört er politik. Finns det någon dold agenda, skriver de och påpekar att avskedandet har skapat många frågor som man vill ha svar på, avslutar man brevet som är ställt till Regionstyrelsen i Region Blekinge.

Brevet i sin helhet nedan.

Jakten på Almroths ersättare stoppad

I tisdagens (11.6) Blekinge Läns Tidning uppges att jakten på Lars Almroths efterträdare har startat. Det är regiondirektör Peter Lilja som har intervjuats och som berättar att man söker en person med driv, kunskap och erfarenhet och som kan entusiasmera.

”Vi behöver en hälso- och sjukvårdsdirektör som både kan jobba internt och leda och driva på strategier, men det handlar också om att kunna arbeta tillsammans med kommunerna och med närliggande regioner, säger Peter Lilja vidare.

Uppgifterna till trots så blev det aldrig någon start på rekryteringsprocessen. Den avbröts innan den ens hade börjat.

Det är en trovärdig källa som står alliansen inom regionen nära som uppger att rekryteringen har stoppats. Uppgiftslämnaren berättar att alliansen vid ett sammanträde i måndags sa stopp.

Först ska en utvärdering genomföras som gäller den administrativa chefsgrupp som Lars Almroth har byggt upp och som innehåller tio medarbetare.

Högt kostnadsläge

Det är ett högt kostnadsläge för dessa chefer som nu ska utvärderas. Lönerna för var och en av de chefer som ingår i ledningsgruppen ligger i kostnadsläget 95 000 – 100 000 kronor i månaden och det är denna kostnad som alliansen nu vill granska och utvärdera. Uppgiftslämnaren kan inte heller utesluta att det kan bli en helt annan lösning än att rekrytera en ny hälso- och sjukvårdsdirektör.

Alliansen menar att kostnaden för administrationen har skjutit i höjden och nu vill man undersöka om dessa pengar kan användas till sjukvården i stället.

Organisationen som bär Lars Almroths signum godkändes i fjol höstas och gick i skarpt läge vid årsskiftet 2018 – 2019. Det är denna organisation som alliansen nu vill se över och också minska i omfattning.

Lars Almroth sparkad på osaklig grund

Onsdagens sammanträde med regionstyrelsen kunde mycket väl ha varit öppet för massmedia och allmänhet. Inget hemligt avslöjades under det slutna mötet som pågick i drygt två timmar. Det har deltagande politiker bekräftat.

Trots envisa försök från socialdemokraterna och vänsterpartiet gavs det inget svar på varför sjukhusdirektör Lars Almroth skulle sparkas. Det tidigare svävande svaret från alliansen fick gälla även denna gång – ”vi har olika syn på hur sjukvården i Blekinge ska skötas”. Vilket i sin tur måste tolkas som att alliansen saknar förtroende för Almroth.

Inte heller Almroth har fått någon förklaring till varför han sparkas. Samma är förhållandet med sjukvårdens chefer och övrig personal.

Så länge inget konkret skäl till avskedandet har framförts av alliansen kan Almroth anses ha avskedats på osaklig grund, vilket är helt sanslöst och spär på politikerföraktet med flera ton.

Med andra ord har Almroth sparkats av politiska skäl och där vet vi i dag att Emma Stjärnlöf, m, och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden har spelat en slags huvudroll. Många anser att tjänstemannen Almroth gick över en gräns när han påtalade att politikern Stjärnlöf farit med osanning i ett medialt uttalande när personal demonstrerade mot svåra arbetsförhållanden. En vecka efter att han sagt ifrån fick han besked om avsked.

På så lösa grunder har nu sjukhusdirektören sparkats till en kostnad av fem miljoner kronor. Det allvarliga är att alliansen inte vill eller kan berätta den egentliga orsaken inför skattebetalarna. Det i sin tur innebär att ärendet har handlagts på ett så klandervärt sätt att det måste utropas till en av sjukvårdens största skandaler i Blekinge!

När det i dagens nätupplagor talas om att Almroth avskedats på grund av bristande förtroende är det också en grov felaktighet från alliansens sida. Olika personalgrupper på Blekingesjukhuset har på olika sätt visat sitt stöd för Almroth som beskrivits som en chef som kan samla personalen mot ett gemensamt mål, t. ex en budgetbesparing.   Redan sent i fjol höstas presenterade Almroth en ny organisationsplan som skulle ta Region Blekinges sjukvård in i framtiden. Organisationsplanen är på drygt 80 sidor och den togs dessutom av en enig regionstyrelse för att vid årsskiftet 2018 – 2019 gå i skarpt läge. Sedan dess har ingen annan uppfattning framförts från Alliansen.

De senaste veckornas händelser visar att den styrande alliansen inte förstått sitt uppdrag, nämligen att se till så att verksamheten kan fungera och utvecklas enligt de mål som finns. Alliansen förstår tydligen inte heller värdet av att en chef har personalens förtroende för att genomföra de förändringar han har ålagts att genomföra. Nej, i stället satte dom sig på piedestal och tyckte att dom blev bemötta på fel sätt av chefstjänstemannen. Då avskedades han! Bara svaga politiker/makthavare beter sig på det sättet. Det finns tyvärr många exempel genom historien på sådan svaghet och maktfullkomlighet.

Inom alliansen härskar nu uppfattningen att ”det hela kommer snart att blåsa över”. I det fallet begår alliansens ledande politiker ännu ett fatalt misstag.

Uppgiften om att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt, m, nu tänker lämna på grund av sjukdom kommer inte som någon överraskning. Redan den 24 maj berättade jag i denna blogg att läkaren velat sjukskriva Wendt ett halvår.

Att han skulle lämna efter att ha fällt avgörandet med sin utslagsröst har varit känt inom alliansen i flera veckor vilket också har bekräftats i dag av allianspolitiker i regionstyrelsen. Det var t o m uttalat att han kanske skulle utebli från gårdagens sammanträde. Hade han uteblivit är det mycket som talar för att Lars Almroth fortfarande hade varit anställd. Mina källor, från alliansen, säger att bara Wendt var den som kunde tänka sig lägga fram förslag på att avskeda Almroth!

Även Sverigedemokraternas krystade förklaring till att inte delta med sina röster i förtroendefrågan är lätt att smula sönder. Partiet ansåg sig tillhöra oppositionen som inte ska lägga sig i personalärenden. Fel och åter fel. Det är HELA regionstyrelsen, oavsett om man tillhör oppositionen eller inte, som har att anställa eller avskeda personal. Med andra ord var detta ett i högsta grad politiskt spel som var noga planerat.

Det återstår många stora och allvarliga frågor till alliansen. Många av dom som nu ska fortsätta arbetet efter Wendts avgång är redan i dag körda och deras förtroende i botten inför kvarvarande chefer och övrig personal. Hur ska dessa lyckas i sina kontakter med personal som ännu i dag hålls utanför skeendet?

Tala om motvind och förbrukat förtroende som säkert kan komma att kosta Region Blekinge ännu fler miljoner i personal som nu snabbt ser sig om efter nya arbetsgivare. För den arbetsgivare dom i dag tillhör har visat att man avskedar på grunder som inte lämpar sig för varken media eller allmänhet.

Blekinge välkomnar naturdyrkare

Vi blekingar har alltid varit ett med naturen. Vi älskar våra bok- och ekskogar och inte minst dyrkar vi våra ängar, sjöar och hav.

Vi har nära till allt, bara att välja och vraka. Många av våra naturområden är helt unika. Vår skärgård saknar motsvarighet i landet. Lövskogskusten är bl a förklaringen. Kuststräckan i Blekinge är en för många svenskar och utländska gäster andlös bekantskap.

Merparten av blekingarna har naturligtvis sina genom generationer upplevda smultronställen som man upplever om och om igen.

Därför är det nu glädjande att det genomförs satsningar som på sikt ska locka till en storslagen naturturism. Blekinge Arkipelag och ARK 56 är satsningar som har inneburit att en mängd grillplatser, kajakbryggor och vandringsleder har tillkommit men också rustats upp för att möta ett ökat antal besökare.

Bl a görs en stor satsning på att få besökare att uppleva vår vackra skärgård med ett stort antal öar med skiftande storlek.

Idén går ut på att man har kopplat samman ett antal leder på land och till sjöss i ett nätverk eller nav,  som man också kan benämna satsningen.

Du som ännu inte testat de uppsnyggade lederna ska veta att du kommer att mötas av små skyltar (se bild) med texten ARK 56. Ark står för arkipelag och siffran 56 anger på vilken breddgrad Blekinge befinner sig.

Bl a har Blekingeleden genom länet med sina 26 mil återinvigts i dagarna. En välkommen upprustning som skett på senare tid efter att leden på flera avsnitt varit rejält igenvuxen. En ny utflyktsguide har tagits fram och det finns nu på nätet en app som naturligtvis kort och gott heter ARK 56.

För egen del tog jag en behaglig tur utefter Almöleden i Almö naturreservat. En vandring som bjuder på såväl lövskog som vackra vyer utefter stränderna. Även där har det rustats upp rejält med bl a nya naturliga sittplatser vid grillplatserna.

Det här blir bra!

Hur långt når moderata partipiskan?

Har Sverigedemokraterna i Region Blekinge en hård partipiska? Naturligtvis har dom det och det är kort avstånd mellan de tre ledamöterna i Regionstyrelsen.

Även om svaret är tämligen givet ställer jag frågan mer av en pedagogisk anledning för att påvisa det som nu har inträffat i sd-gruppen inför den 5 juni när Almroths öde ska avkunnas. I dag har sd meddelat genom sin gruppledare, Björn T Nurhadi, att man lägger ner sina tre röster vid det kommande styrelsesammanträdet. I det läget har alliansen sex röster mot s och v:s lika många. Ordförande Alexander Wendt får utslagsröst och blir då också ansvarig politiker för detta unika avsked.

Först var det rena rama omfamningen av Lars Almroth och han skulle verkligen bli kvar som sjukhuschef. Nu vänder man honom plötsligt ryggen och ger honom en rejäl spark ut i ovissheten, detta trots att sd flera gånger upprepat att Almroth inte gjort några fel!

Samtidigt yttrar Nurhadi till BLT följande motsägelsefulla kommentar om Almroth:

” Hela kroppen säger att man vill rösta för att Almroth ska vara kvar, men att kringgå praxis utan en plan för ett alternativt styre hade inte varit till gagn för väljarna.”

 Då blir deras helomvändning intressant ur flera synvinklar och då ställer jag och säkert många med mig frågan – hur långt når den moderata partipiskan? I Sölvesborg ven den rejält och så präktigt att det räckte till ett samgående mellan just moderater och Sverigedemokrater. Ett även på riksplanet ytterst uppmärksammat samgående som nu emellertid har spruckit på grund av obetänksamt agerande som innebar tre avhopp av ledande ledamöter. Nog om detta.

Naturligtvis kan varken jag eller någon annan i nuläget leda i bevis det jag starkt misstänker. Naturligtvis sker inte en helomvändning av den kalibern som nu sd kommer att leverera vid regionstyrelsens sammanträde den 5 juni utan påtryckningar och löften från moderaterna.

Alliansen vill naturligtvis inte riskera att inför öppen ridå förlora omröstningen när det gäller att sparka Lars Almroth. I ett så viktigt läge kan alliansen mycket väl tänka sig att gå sd tämligen långt till mötes. Vad byteshandeln innebär får vi uppleva längre fram i verkligheten. Var så säkra och var uppmärksamma på vad som händer. Ett politiskt rävspel inför väljarna då sd går ifrån sina åsikter för att få fördelar längre fram men ändå konstigt eftersom sd i en majoritetsstyrd regionstyrelse skulle få väl så mycket att säga till om.

Hur som helst, jag anser fortfarande att Region Blekinges stora underskott skulle behandlats på ett betydligt klokare sätt än vad som nu blir fallet. Fyra miljoner kronor, som det kostar att lösa ut en klanderfri (!) sjukhuschef, är hutlöst och till alla delar ogenomtänkt. Tre partier, s, v och sd har fram till i dag ansett att Almroth är klanderfri. Nu hjälper sd till att sparka honom! Obegripligt. Hittills framförda skäl till avskedet är inte trovärdiga.

Sjukskrivning kan rädda alliansutspel

Min första rubrik till gårdagens blogginlägg – ”Alliansens haveri har lett till sjukskrivning” – kräver en förklaring men också som bakgrund för en vidare utveckling av det allt mer pinsamma utspelet.

Under flera dagar har det inom den politiska administrationen på Region Blekinges kansli varit känt att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt har sjukskrivits. Det har också gjorts gällande att han skulle ha sjukskrivits ett halvår framåt.

När jag i går kväll publicerade uppgiften om sjukskrivningen blev det snabba ryck i det alliansledda blocket. En av alliansens toppolitiker hade, förklarade man, i ett samtal med Alexander Wendt missuppfattat vad som blivit sagt.

Det som gäller nu är att Alexander Wendt fått veta av läkare att han BORDE sjukskrivas ett halvår. Därav missuppfattningen att sjukskrivningen redan var ett faktum.

Wendt är på semester och när den är slut, säger min uppgiftslämnare, ska Wendt ta beslut om eventuell sjukskrivning.

Noterbart är att även Emma Stjernlöf, m, har rest på semester, vilket betyder att båda huvudrollsinnehavarna i försöket att avsätta sjukhusdirektören, Lars Almroth plötsligt är borta från arenan. Lägg därtill att det är bestämt att endast Alexander Wendt får uttala sig i ärendet!

I detta läge inställer sig frågan, hur man kan tro att ett drastiskt utspel som detta att vilja sparka sjukhusdirektören och samtidigt tro att massmedia skulle ha noll frågor, vittnar om betydande okunskap och dåligt ledarskap.

När det nu står klart att alliansens försök att sparka Lars Almroth kommer att misslyckas säger min uppgiftslämnare att det nu pågår en slags räddningsaktion bland övriga politiker inom alliansen. Hur ska man med en någorlunda heder i behåll komma ur den pinsamma situationen?

Det finns politiker inom alliansen som kan tänkas vägra att lägga fram ett förslag på avsked av sjukhusdirektören vid styrelsesammanträdet den 5 juni. Om den möjligheten ska kunna förverkligas kräver det att Alexander Wendt vid det tillfället är frånvarande, alltså sjukskriven.

Jag vill i dagsläget inte namnge någon allianspolitiker men bara vetskapen om hur diskussionen nu förs inom alliansen är intressant. Inte heller är det särskilt svårt att ändå förstå vilka ledamöter som nu försöker rädda den unikt pinsamma situationen.

Läggs ändå förslaget om avskedandet på bordet den 5 juni ja, då återstår endast för alliansen att lämna sina platser. Detta är de två huvudalternativ som nu gäller. Det finns trots allt politiker inom alliansen som begriper att så är fallet.

Alliansen krävs på bevis för uppsägning

”Det vi nu ser är ett haveri för hela det politiska ledarskapet i det moderatledda minoritetsstyret och en stor oförmåga att se till både sjukvårdens och regionens bästa”.

Orden uttalades av Christina Mattisson, s, regionråd och partiets gruppledare efter att borgerliga alliansen i måndags (20/5) beslutat att bryta avtalet med sjukhuschefen Lars Almroth.

Haveri är nog så allvarligt men jag vill likna det som nu har pågått nästan en vecka inom Region Blekinge vid en form av en gemensam harakiri av den borgerliga alliansen.

Tänk efter – när en minoritet lägger ett skarpt förslag att avskeda hälso- och sjukhusdirektören och på fullt allvar tror att man ska lyckas med detta när man samtidigt talar om att Lars Almroth INTE har begått tjänstefel.

”Han ska entledigas på grund av skäl som vi i alliansen inte vill berätta”.

När man uttalat detta är alliansens förtroende förbrukat. Det som återstår är att den borgerliga alliansens nuvarande besättning snarast avgår eller senast efter förnedringen som infinner sig när man har förlorat omröstningen om avsked vid sammanträdet med regionstyrelsen den 5 juni.

Såväl socialdemokrater som vänsterpartister och sverigedemokrater har uttalat sitt fulla förtroende för Almroth och det i sin tur betyder att minoriteten förlorar med siffrorna 9-6!!

Om dessutom uppgifterna från SVT Blekingenytt i dag stämmer, ja, då har ledarskapet inom moderaterna totalhavererat. SVT uppger att konflikten inte handlar om slitningar mellan Alexander Wendt och Lars Almroth. I stället handlar det om ett utbrett missnöje från sjukhusets chefer och personal som riktas mot hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Emma Stjernlöf, moderat.

Stjernlöf har, enligt vad SVT uppger, farit med osanning i samband med sjukhuspersonalens uppmärksammade demonstration om ansträngda arbetsförhållanden den 6 maj. Hon gav sken av att inte känna till hur personalen upplevde sin arbetsmiljö.

Likaså ställde Stjernlöf in ett sammanträde med nämnden den 23 maj med motiveringen att det saknades handlingar. Ett mejl visar emellertid att handlingar fanns och att de låg klara redan den 16 maj.

I båda fallen agerade Lars Almroth och tillrättavisade Stjernlöf. En vecka senare skulle han avskedas!!

Jag har ingen anledning att tvivla på att SVT:s uppgifter är sanna. Det i sin tur innebär att skandalen kan anses fullskalig.I

Slutord: att utan att samverka med partier utanför alliansen med full vetskap om att inte kunna förverkliga sitt beslut att avskeda sjukhusdirektören visar inte bara på dåligt omdöme utan ger en klar hint om att alliansen sett sitt utspel som ett sätt att återgå till sitt betydligt lättare uppdrag att vara i opposition. Att tvingas ”regera” med oppositionens budget var bara det ett skäl att lämna över ”ickemakten”. I det läget hade man undvikit att smutsa ner en av personalen omtyckt och duglig sjukhusdirektör.

Alliansen har bara en möjlig räddningsplanka att ta till. Lägg korten snarast på bordet och redovisa vad det egentligen handlar om, om det nu finns andra så viktiga skäl att det skulle kunna få socialdemokrater, vänsterpartister och sverigedemokrater att ompröva sin positiva inställning till Lars Almroths duglighet. Jag tvivlar starkt på att sådana uppgifter finns.

Oinskränkt politisk makt förblindar

Oinskränkt makt infinner sig när en politisk ledning saknar en stark opposition, som kan leda till att den politiska demokratin blir helt satt ur spel.  Är dessutom fackliga intressen slapphänta i kombination med en utebliven mediabevakning, ja, då kan riktigt allvarliga situationer uppstå.

I Ronneby diskuteras sedan en tid tillbaka hur en moderat politiker kunde få uppdraget som kommunikationschef men med bibehållna politiska uppdrag. Politiker har funderingar som de delger varandra men ingen agerar. Inte ens oppositionen tycks ha intresse eller ork. Detta trots vetskapen att tjänsten som tilldelades en av topparna inom moderaterna aldrig ens utannonserades.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, väckte frågan vid senaste sammanträdet med fullmäktige men blev avbruten med motiveringen att han väckt frågan vid fel tillfälle på dagordningen.

Kommunikationschefen, Johan Sandberg, m, som naturligtvis också fungerar som Ronneby kommuns informatör, är i dag ordförande i kommunala bolaget, ABRI, AB Ronneby Industrifastigheter och han är ersättare i fullmäktige. Tidigare var han ordförande i Ronnebyhus.

Detta, anser Sune Håkansson är direkt olämpligt. Än mer klandervärdigt blir det när Sandberg på sociala medier förmedlar ren politisk propaganda med moderat avsändare.

Jag menar, vore jag i dag aktiv journalist skulle jag i alla lägen kräva och vara bekväm med kommunikationschefens svar först om jag visste att han var just enbart ansvarig informatör och neutral i sitt agerande.

Att sitta på två stolar samtidigt har i alla tider varit en styggelse och i längden ohållbart. I varje fall för mig som journalist och jag blir inte speciellt övertygad av att en kommundirektör säger ”att han litar på att Johan Sandberg håller isär sina roller.” Så lät det i en av lokaltidningarna när det i februari 2018 (valåret) stod klart att man skulle utnämna Johan Sandberg till ersättare när dåvarande kommunikationschefen hade köpts ut, men bara som tillförordnad fram till årsskiftet 2018-2019.

I media la man ut texten och förkunnade att det skulle dröja innan man började rekrytera för att permanenta tjänsten. Man skulle under ett valår inte kunna tillsätta en kommunikationschef utan skulle avvakta valutgången.

Så var den officiella inriktningen men verkligheten var den motsatta. När tillsättningen nu i efterhand har granskats står det klart att Johan Sandberg fick sitt heltidsförordnande utskrivet och undertecknat tre dagar före valet!

Lönen fastställdes till 56 000 kronor i månaden och han skulle formellt från den 1 januari 2019 bli ordinarie kommunikationschef. Han hade från den 1/3 2018 haft uppdraget som tillförordnad chef  då han efterträdde Anna Ekberg som köpts ut som kommunikationschef den 28/2 2018.

Nu kan säkert någon ledande politiker påstå att det är kommundirektören som tillsätter chefer, i detta fall Magnus Widén men som själv fick sparken tidigare i vår. Han sparkades av eniga politiker och har nu i sin tur ersatts av en tidigare chef inom kommunen.

Men ingen kommunal chef på den nivå som en kommunikationschef (informatör) anställs utan att hen har godkänts av kommunstyrelsens arbetsutskott. Således är det utan tvivel så att här har ledande politiker givit en politikerkollega ett tjänstemannauppdrag med bibehållna politiska uppdrag. Ett feltänk som borde rättas till genom att befria Johan Sandberg antingen från hans politiska uppdrag eller rent av utlysa den framträdande och viktiga tjänst han nu innehar.

Jag kan inte släppa tanken – om hen istället varit en framträdande socialdemokratisk politiker, hade den personen då också kunnat bli anställd som informationschef med bibehållna politiska uppdrag som t e x ordförande i ett kommunalt bolag? Frågan borde ha ställts för länge sedan, inte minst av oppositionen som i denna fråga tycks vara helt frånvarande.

Ronneby styrs i dag av en delvis splittrad borgerlig allians som i flertalet beslut stöds av sverigedemokraterna.

Kan man som tjänsteman agera politiskt?

För några veckor sedan ställde Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, följande fråga på sociala medier:

”Dagens fråga: kan man som tjänsteman agera politiskt hur man vill? Om svaret är ja, hur kan man då förvänta sig att ens underlag för beslut tas på allvar?”

Många trodde att Fredriksson var självkritisk och avsåg sin egen kommun. Men så var det inte, kommenterade Johan Sandberg, moderat politiker men också kommunikationschef vid just Ronneby kommun.

Frågan som nu ändå har uppstått i Ronneby kring Johan Sandbergs dubbla uppgifter diskuteras nu politiker emellan. Sune Håkansson ställde frågan i senaste fullmäktige men blev då avbruten.

Eftersom jag omhuldar det fria ordet släpper jag i dag fram Håkansson som dessutom får utveckla frågan vidare. Dessutom kommenterar han två andra frågor.

Jag avser för egen del att under morgondagen kommentera frågeställningen kring dubbla uppdrag på en och samma stol.

Sune Håkansson skriver:

”Nytt från Ronnebys läktare

Det händer inte så mycket inom Ronnebys politik just nu. Likväl tre kommentarer.

Informationschefens ställning i kommunen diskuteras. Får, alternativt bör, en informationschef samtidigt vara politiker? Idag är informationschefen ersättare i fullmäktige, därtill ordförande i ett stort kommunalt bolag. Direkt olämpligt, menar jag.

Jag synes inte vara ensam med den uppfattningen. Politisk aktivitet på nätet förstärker inte chefens trovärdighet. Tjänsten tillsattes därtill utan att vara utannonserad.

Ledningen för Ronnebyhus är missnöjd. Tillhör vi inte kommunkoncernen, frågar man sig. Ty beslutet att avbryta Ålyckeprojektet togs utan att man fick yttra sig. Att få läsa i tidningen vad Alliansledningen beslutat är inte trevligt, menar företagsledningen. Kanske får man efterhand läsa vad Alliansledningen egentligen har beslutat om Ålyckes framtid.

Ålycke är likväl just nu en våldsamt lönsam tillgång för Ronnebyhus. En hyfsat hög hyra, men inga kostnader för underhåll. Det nuvarande hyreskontraktet löper fram till halvårsskiftet 2021. Måhända kan det bli så att kommunledningen menar att Ronnebyhus har tjänat alltför bra på Ålycke och får betala minst halvdussinet miljoner kronor till Äldrenämnden.

KD har stora framgångar i opinionsmätningarna på riksplanet. På kommunal nivå finns inga mätningar. Detta hindrar inte att KD känner en våldsam medvind. Utan någon ansträngning alls har medlemsantalet fördubblats i år, från 11 till 22 medlemmar. Samtidigt är KD:s problem att man idag bara har ett mandat i kommunfullmäktige och en enda ersättare.

Ledning för Ronnebyhus är missnöjd. Tillhör vi inte kommunkoncernen, frågar man sig. Ty beslutet att avbryta Ålyckeprojektet togs utan att man fick yttra sig. Att få läsa i tidningen vad Alliansledningen beslutat är inte trevligt, menar företagsledningen. Kanske får man efterhand läsa vad Alliansledningen egentligen har beslutat om Ålyckes framtid.”

Sune Håkansson