Kinas hockeylandslag i Ronneby 1972

Internationell idrott har alltid haft en stor roll i Ronneby genom åren. Några exempel:

Swedish Cup i simhopp på Ronneby brunn med världseliten och Ulrika Knape.

Floyd Petterson med sina upprepade träningsläger, också på Ronneby brunn.

Vladimir Zabrodskys mångåriga tennisskola som startade 1966 och pågick i 50 år.

Orienteringsklubben Skogsvandrarnas utbyte med orienterare från dåtida Tjeckoslovakien med start 1965.

Förutom utbytet i orientering var det naturligtvis Arne ”Isen” Israelsson som var idésprutan bakom övriga mycket uppmärksammade arrangemang som gav Ronneby och brunnshotellet obetalbar reklam världen över.

När jag nu hör att japanska bandyspelare vill ha utbyte med Ronneby och Blekinges enda överlevande bandyklubb, Fredriksbergs BK, är det lätt att t ex minnas när vi 1972 kunde beskåda kinesiska ishockeylandslaget på plats i Ronneby. Kina skulle för första gången delta i ishockey-VM i Rumänien samma år och hade valt att ladda upp i Sverige.

Det arrangerades en turnering åt kinalaget som bl a mötte ett blekingelag på Brunnsvallen i Ronneby.

Naturligtvis var intresset på topp och jag fick som journalist på BLT chansen att följa lagets spännande vistelse i Blekinge. Vi hämtade laget med buss på dåvarande Bulltofta i Malmö. Laget inkvarterades på Ronneby brunn där också en trivsam fest arrangerades efter vänskapsmatchen.

Jag har fortfarande det röda (naturligtvis) programbladet kvar. I bladet finns samtliga spelare och ledare på bild där jag givetvis också har kvar deras unika autografer.

Deras ledarstab var imponerande. Det var överledare, bitr. ledare, generalsekreterare och sekreterare och tolk. De hade också egen läkare. Truppen var på totalt 27 man.

Matchen i Ronneby genomfördes fredagen den 25 februari och efter matchen delades det ut priser till bästa lagmedlemmar.  På bilden ovan ser vi målvakten Wang Ching-An (posttjänsteman) få pris av dåvarande ordföranden i Blekinge Ishockeyförbund, Nils Otto Olsson.

På bilden ser vi överledaren, Liu Ning, tolken, Liu Shih-Ching och Nils Otto Olsson.

En liten extra minnesbild från middagen:  Blekinge hade vid den tiden något som kallades ”Blekingeflickan” och som skulle ge reklam åt turistlänet Blekinge i olika sammanhang. I samband med middagen skulle naturligtvis ”Blekingeflickan” fotograferas med ett antal kinesiska hockeyspelare.

Tilltaget misslyckades redan när den förste spelaren skulle fotograferas.

När Blekingeflickan skulle lägga armen om den förste spelaren vred han på sig som en mask och tolken fick gipa in och förklara att det var helt otänkbart att bli fotograferad tillsammans med en kvinna, dessutom helt okänd.

Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson

Norge kan men Sverige fegar ur

”Ett äldrevänligt samhälle är ett måste”.

Det säger världens första äldreminister, Åse Michaelsen som för ett år sedan fick detta unika men välbehövliga uppdrag. Hon säger vidare:

”Många äldre vill verka mera i samhället men det kräver en attitydförändring. Vi måste samla våra krafter och arbeta tillsammans för att skapa ett äldrevänligt samhälle.

Nättidningen ”Nyfiken grå” har träffat Åse Michaelsen och ställt nyfikna frågor. Tag del av artikeln på följande adress: http://www.nyfikengra.se/norge-forst-i-varlden-med-en-aldreminister/

När girigheten segrar över förnuftet

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.

Gör politikerna upp i mörkret?

Politiker har då och då berättat att de har känt sig hotade. Ett lokalt exempel på detta var när kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, kände sig så hotad att han dagligen tittade under bilen innan han påbörjade färden. Hans rädsla blev 2016 en riksnyhet i en av landets största dagstidningar, Svenska Dagbladet.

Nu senast är hotelser polisanmälda i Sölvesborgs kommun. Men nu gäller det att hot har utdelats mellan två politiker! Centerpolitikern Ali Kader anklagas för att ha mordhotat en politisk motståndare. Vem hen är har inte avslöjats. Vi kan bara gissa. Hotet har polisanmälts och detta har nu i sin tur resulterat i att Sölvesborgs kommun ska anlita vakter som är närvarande när sammanträden äger rum med fullmäktige!

Om vakterna ska vara på plats inomhus eller utanför sammanträdeslokalen är lite oklart. Det anmärkningsvärda är när fullmäktiges ordförande, Arne Bogren, m, säger att det framförallt är området utanför fullmäktigelokalen som ska bevakas.

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det är i mörkret på parkeringsplatsen utanför lokalen som politiker känner sig otrygga. Vad brukar inträffa där? Detta påminner onekligen om dåtida uppgörelser på mörka parkeringsplatser ute på landsbygden när en tjej blev uppvaktad av fel dansör. Jag vill knappast tro att nu aktiva politiker har hemfallit åt så primitiva handlingar.

Hur som helst, hotet i Sölvesborg är polisanmält och kommer kanske att utredas om nu polisen har nog med resurser.

Vi vet dock att en inhyrd ordningsvakt fanns på plats när fullmäktige sammanträdde i Sölvesborg i måndags kväll. Naturligtvis hade han inget att uträtta där. Det såg bara olustigt ut. Vad blir nästa steg? Jag utgår ifrån att det handlar om en överreaktion. Men som det heter – ingen rök utan eld. Svårt att utreda dessutom om endast två personer har varit inblandade.

Så långt som till polisanmälan gick inte det hot som i fjol våras riktades mot Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Håkansson anmälde hotet till Ronneby kommuns säkerhetssamordnare men det hela resulterade inte i någon åtgärd och det kan man ha funderingar kring.

Den gången var det en insändare författad av Sune Håkansson som hade retat upp politiska motståndaren Jan-Erik Wildros. I insändaren föreslogs att kommunen skulle bygga ett nytt äldreboende i Johannishus istället för att restaurera Ålycke. Rådet Håkansson då fick av Wildros var – ”Visa dig inte ute efter mörkrets inbrott.” Allt enligt Håkanssons anmälan till säkerhetssamordnaren.

Naturligtvis är det beklagligt när hotelser uttalas i sammanhang som inte har med sammanträden och debatter att skaffa. Samtidigt får vi inte negligera vad detta ger för signaler till allmänheten/väljarna när politiker sig vara hotade. Om det sedan är hot riktade mellan politiker eller mot politiker från allmänheten har ingen betydelse. Det är uttalade hot som sänder signaler om otrygghet.

Förtroendevalda politiker borde veta bättre än att i skydd av mörker och åhöra vittnen uttala hotelser när en fråga inte avgörs på ett sätt som man själv har önskat.

Är seniorers medverkan viktig?

Då och då är det svårt att förstå vad det är för logik som har varit vägledande när politiker väljer att göra undantag mot gängse regelverk och särbehandlar en grupp människor.

Jag tänker på ett antal seniorer som ihärdigt agerat under sex år för att få samma rättigheter som politiker i kommunala pensionärsrådet i Ronneby kommun men utan framgång. Seniorerna har lämnats utan ersättning med synnerligen vaga förklaringar.

Jag vet att pensionärsrådet (KPR) är ett rådgivande organ men då uppstår ett antal frågor som måste besvaras:

Vad är syftet med pensionärsrådet?

Är seniorers medverkan viktig?

När särbehandling sker i Ronneby kommun som anges i följande medborgarförslag måste intrycket bli att ledande politiker inte ser seniorer som en resurs. Man ser dem över axeln. Tillvägagångssättet kan betecknas som diskriminering och ålderism.

I Karlskrona kommun behandlar man politiker och representanter för pensionärsorganisationerna på ett likvärdigt sätt. Samma ersättning till alla!

Nu har jag därför lämnat följande medborgarförslag till Ronneby kommun:

Medborgarförslag

I vårt moderna samhälle av i dag är det otänkbart att peka ut en grupp människor som behandlas avvikande mot gängse regelverk. Det handlar om demokrati och allas lika värde. Detta borde vara en självklarhet, men är det ändå inte.

KPR, Kommunala pensionärsrådet, i Ronneby kommun är ett rådgivande organ som har sex sammanträden per år och som består av politiker och representanter från kommunens pensionärsorganisationer.

Rådets ledamöter behandlas på olika sätt. Politikerna uppbär arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir utan ersättning. Detta förfaringssätt kan benämnas på olika sätt – diskriminering eller ålderism. Båda synsätten lika allvarliga.

KPR är ett rådgivande organ och bör jämställas med vilken annan nämnd som helst. Motivet måste väl ändå vara att kommunen skall vara tongivande och i framkant även vad gäller äldrefrågorna. Därför bör seniorers omdömen och livserfarenhet vara av stort värde.

Under lång tid, ca 6 år har det sagts, har pensionärsorganisationerna gemensamt agerat för ett nytt reglemente där alla behandlas lika men utan att någon förändring har skett.  Undertecknad hoppas att tiden nu är mogen för en förändring och att alla i nämnden ska behandlas med respekt och med samma ersättning.

Förslag:

Undertecknad hemställer att Ronneby kommun snarast agerar för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet.

Johannishus 2019-01-29

Bengt Mauritzson Slottsallén 7, 372 95 Johannishus. Tel. 0708 664 653

Kommentarer kan lämnas på nedanstående epost:

”Har du hämtat dig från chocken?”

Vännen ringde i eftermiddags. Han öppnade samtalet med frågan –”Har du hämtat dig från chocken?” Jag drog in luft för ett svar men hans skratt ekade snabbare än mitt svar.

Det han åsyftade var naturligtvis förmiddagens cirkusföreställning, en snäll benämning på det som hade utannonserats som årets första partiledardebatt i riksdagen.

Chockad var jag kanske inte. Jo, en aning men jag hade förberett mig på det värsta och det blev tyvärr precis så som jag hade befarat.

Det började med en statsminister helt utan makt som läste upp något som skulle passa hela det församlade liberala gänget – ”Vi i mitten”. Helt urvattnat! Till intet förpliktigande. Hade jag inte vetat förutsättningarna för den nygamla statsministern hade han lika gärna ha fått mig och fundera över hans hälsotillstånd. Han balanserade verkligen på den slaka lina som nu är hans nya hemvist, skarpt övervakad av Mp, L och C.

Fortsättningen blev inte mycket bättre, snarare sämre.

Bottennappet måste ha varit när annars välslipade munlädret Annie Lööf begärde replik på Stefan Löfven och valde att ta upp ämnet hamnarbetarstrejken som det visade sig att de två naturligtvis redan var helt överens om. Tablå! Centerns hittills allvarligaste magplask.

Inte helt oväntat var det Ebba Busch Thor som plockade hem nya poäng i sina olika angrepp på bred front. I hennes fall kan man verkligen tala om äkta opposition.

Hennes sammanfattning av bostadsfrågan var svidande och enda gången som ishavsluften tycktes svepa in mellan bänkraderna i riksdagen. Hon kommenterade frågan:

”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen.” En känga till partierna i januariuppgörelsen och hon fortsatte:

”Frågan om äldreboendet finns inte ens nämnd i 73-punktsprogrammet. Vart tog den frågan vägen, dundrade hon och av bara farten gav hon vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt en rungande örfil med orden:

”Vänsterpartiet har visat sig vara politiskt impotent!” Naturligtvis åsyftande att Sjöstedt röstade gult och släppte fram Stefan Löfven men trots detta anser sig vara häftigt ute efter att fälla regeringen.

Ja, Jonas Sjöstedt gick så långt i dag att han t o m vädjade till moderaterna och Ulf Kristersson om att gå samman för att fälla den nyligen tillträdande regeringen! Nu tycks allt vara tänkbart.

Nej, chockad är jag inte men jag har onekligen fått uppleva en synnerligen obegriplig politisk konstellation som kommer att resultera i att varje stor fråga kommer att läggas i ett antal utredningar som beräknas vara färdiga först om fyra år. Om nu nuvarande konstruktion inte kraschlandar dessförinnan. Nödlandningen känns redan som oundviklig. Det som visades upp i dag kan vi vara utan.

Partiledardebatt – hur då?

Onsdagens partiledardebatt i riksdagen kan bli en av de ovanligaste vi har fått uppleva i efterkrigstid. Vem ska debattera med vem och hur ska de fyra som ingått januariavtalet bete sig?

Det parlamentariska läget är onekligen något dimmigt och oklart var de nya gränserna för politiskt motstånd ska dras.

Sedan valet 2014 har vi fått vänja oss vid att svensk politik består av överenskommelser. Decemberöverenskommelsen, länge hårt kritiserad, inleddes den 27 december 2014. Alliansen valde att släppa fram socialdemokrater och miljöpartister till att bilda regering. Ett handlande som snabbt kom att knaka i fogarna.

Å nu ännu en överenskommelse, ”Januariavtalet” eller som många har valt att kalla den, ”Januariblåsningen”. Ett 73-punktsprogram som till stor del har dikterats av centern och liberalerna och som nu socialdemokrater och miljöpartister är piskade att genomföra enbart för att behålla makten. Men stopp! Vilken makt? Man har enbart att administrera vad tidigare starkt politiska motståndare har bestämt. Frågan är dock vem som har blåst vem? Allt detta till synes enbart för att Löfven ska få fortsätta som statsminister.

Att fungera som statsminister måste rimligen i dag mest påminna om hur liten makt Kungen har. ”Jag styr”, säger statsministern medan andra råder. Underlig politik som kan innebära att inte enbart Miljöpartiet suddas ut inför ett kommande val. Ett betydande risktagande för flera partier.

Efter valet utropade alla partiledare sig som segrare. Alla vann men när det skulle till regeringsbildning fick vi väljare vänta rekordlänge och det är väl bevis nog för att ingen segrade. Därav att det blev en överenskommelse med ett avtal med 73 punkter.

Det sas också att blockpolitiken skulle vara död i likhet med alliansen. Alliansen är död och begravd men nu är det nya block som gäller. S, Mp, C och L är det liberala blocket. M och Kd är det konservativa alternativet tillsammans med Sd. Vänsterblocket består nu enbart av just vänstern när S har skyndat höger ut. Vi har således tre nya block – vänstern, liberalerna och konservativa.

Det har onekligen blivit något enklare för oss väljare och till nästa val kan det bli ännu lättare när fler av nuvarande partier inte ens kommer in i riksdagen. De har suddat ut sig själva genom ännu en tokig överenskommelse. I mångas ögon tokigare än den förra.

Det egendomliga är emellertid att överenskommelser till trots säger alla att de samtidigt är i opposition. Ja, t o m stark opposition och argast är naturligtvis Jonas Sjöstedt. Partiledardebatten i morgon onsdag kan bli dråplig för att inte säga historiskt rörig. Värre än någonsin

Alla byter sida i Ålycke-affären

Den politiska diskussionen när det gäller äldreboendet Ålycke i Johannishus blir allt mer motsägelsefull ju fler som yttrar sig. Ska vi väljare kunna förstå vad som egentligen åsyftas måste alla handlingar och beslutsunderlag upp på bordet.

Vem äger t ex ärendet? Är det Äldrenämnden och dess förvaltning? Är det kommunstyrelsen? Just nu och med anledning av den kommentar som kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, lämnade i denna blogg för några dagar sedan ser det mer ut som att det enbart är han som äger frågan om Ålycke. Han har redan tittat på ett markområde intill affären i Johannishus som lämpligt för ett nybyggt äldreboende!

Finns det egentligen en övergripande plan för framtidens äldreboende?

I dag låter jag förre ordföranden i Äldrenämnden, Sune Håkansson, Ronnebypartiet, framföra sina åsikter i ärendet.

Han angriper bl a de röd/gröna. Han skriver:

”När S och V nu säger sig försvara landsbygden är det parodi.”

Han gissar att när ärendet snart kommer upp i fullmäktige är det mest troliga att det då blir en återremiss. En minoritetsåterremiss kräver endast 17 ledamöters röster. Inte minst måste Äldrenämnden få yttra sig, anser han.

Inlägget i sin helhet:

Det nu omdiskuterade äldreboendet Ålycke i Johannishus.

POLITISKA SIDBYTEN I RONNEBY

”Plötsligt ändrade sig den styrande Alliansen, liksom Sverigedemokraterna. Ålycke skall inte byggas om. Kringsvid 50 miljoner kronor blev för mycket. Därtill ifrågasätts om platserna behövs. Även om utomstående kan tycka att en del äldre borde flytta till himmet, så är det de äldre själva, som bestämmer.

De rödgröna, S, V och Mp, verkar ha varit oinformerade. I Kommunstyrelsens arbetsutskott, KSAU, deltog man inte i beslutet.

”Beslutet innebär en nedmontering av den kommunala servicen på landsbygden.” Så, ungefär, uttrycker sig den rödgröna ledningen. Också detta är ett formidabelt sidbyte. I arkiven finner jag en mångfald artiklar där jag, och andra, beskyllt S och V för att glömma landsbygden. Nedläggningen av högstadiet i Bräkne-Hoby är ett exempel. Avfolkningen av landsbygden under socialdemokraternas långa regeringsinnehav, försvarat av deras lokala företrädare, glöms inte heller. När S och V nu säger sig försvara landsbygden är det parodi.

Förvisso kan det vara politiskt lönsamt att satsa på landsbygdsfrågorna, och farligt att glömma dem. Centern i Ronneby kommun gjorde ett uselt val 2018. Fyra mandat är ett bottenrekord, långt från de tretton som är toppnoteringen. Internt ifrågasätts om detta inte är en följd av att landsbygden fått så lite av kommunala satsningar. Visserligen har Ronnebyhus uppdrag att bygga i de mindre samhällena, men uppdraget verkar inte verkställas.

Nu är KSAU bara ett beredande organ. Både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige skall behandla ärendet om Ålycke. Min gissning är att beslutet i fullmäktige blir en återremiss. Fullmäktige behöver veta äldrenämndens tankegångar om framtiden.

Detta har varit äldrenämndens problem. Alliansens ledning har mer än en gång kört över nämnden. LOV-beslutet är det klaraste exemplet. Beslutet om att tillåta privata etableringar var alls inte utrett. Nu torde Attendo bygga 54 lägenheter. 54 lägenheter ger uppenbara kostnadsfördelar. Ålyckes 30 lägenheter skulle bli dyra, men skulle medföra högre avgifter till Attendo. Kommunens betalning till privat utförare skall motsvara de egna kostnaderna.

Äldreförvaltningens problem idag är att man inte alls vet när Attendos lägenheter står klara. Det omöjliggör en rimlig planering. Därtill synes reglerna för den privata driften behöva en rejäl översyn. Kommunledningen brydde sig inte mycket om äldreförvaltningens invändningar. Nu torde det behövas ett nytt beslut.

Att avveckla Ålycke går inte att göra i en handvändning. Det torde behövas en del, förvisso billiga, lägenheter i trygghetsboenden. Återigen är problemet. Ronnebyhus och kommunstyrelsen, som är ansvariga för trygghetsboendena, gör sig ingen brådska. Helst skall man inte flytta på de äldre. De, som idag bor på Ålycke, bör i möjligaste mån få sluta sina dagar där. Därför kommer det att ta två-tre år att avveckla.

Därav följer att det mycket väl kan bli en valrörelse till om äldreomsorgen i Gamla Listerby kommun. Renovera Ålycke eller bygga något modernt, eller inte bygga alls?”

Sune Håkansson  Ronnebypartiet

Seniorer i Lund lever farligt?

Jag hajade till när jag i tidningen Sydsvenskan fick ögonen på rubriken ovan. Jag har en seniorkollega som deltar i den verksamhet som beskrivs i artikeln. Jag har inte hört av henne på några veckor så nu är frågan om hon tillhör en av de som har ”träffats”?

Det är ett 20-tal som deltar i seniorskolan som nu har övergått till att bli en renodlad seniorsportskola som genomförs i Genarp. Först ägnade man sig åt tennis och golf vilket visade sig vara helt ofarligt och dessutom trivsamt. Inga skador alls.

Men nu handlar det om skjutning och där är syftet enligt tidningsrubriken inte bara att träffa en tavla utan också att träffa vänner.

Förklaringen är lika enkel som vanligt när det gäller att tolka tidningars rubriksättare som vill vara roliga. Denna gång blev det en extra pricksäker rubrik som har fått berättigad uppmärksamhet även på riksnivå.