Kaffestunder hetare än kulturskolan

Ronneby liksom merparten av Sveriges kommuner befinner sig i djup ekonomisk kris. Detta efter att regeringen straffat med indragna statsbidrag efter väl utfört mottagande av nysvenskar. Nu tvingas kommunerna dra in på en mängd områden som naturligtvis skapar oro och frustration.

Ronneby har därför i likhet med många andra kommuner tvingats till krisdrag. Först och främst är det inom icke lagstadgad verksamhet som rödpennan har varit flitigt använd. Förslagen på besparingar har varit chockerande många inom t ex skola, socialvård och kultur.

Men oavsett debatt om kulturskolans vara eller inte vara eller julgranars bevarande är det ändå, enligt min uppfattning, en helt annan fråga som har överskuggat all annan debatt. Det har handlat om politikers kaffestunder och om dessa ska betalas med skattemedel eller tas ur egen ficka.

Socialnämnden var först ut att ta beslutet att politiker ska betala fika med egna pengar. Utbildningsnämnden var snabb att följa i det spåret medan äldrenämnden skapade rubriker genom att sätta klackarna i marken och göra rejält motstånd. Nämnden, innan man tog eget beslut, ville att kommunstyrelsen skulle komma med direktiv. Kommunstyrelsen som inte ens yttrat sig om sitt eget fika!

Mest kraft tycks man ha lagt på att utreda hur betalningen för politikers fika skulle kunna genomföras. Äldrenämndens ordförande ansåg i ett försök att komma undan betalning att det skulle kosta mer för kommunen att administrera betalningen än att fortsätta med gratis fika.

Jag kan tänka mig hur heta diskussionerna har varit. Några exempel:

” Om jag vill ha wienerbröd istället för fralla, hur ska det bokföras.

Ja, fyllde då en annan i, om jag tar ett överblivet wienerbröd, påförs jag då dubbelt avdrag?

Hur blir det om jag tar med eget kaffe på termos. Hur redovisas detta?

En annan politiker som suttit tyst en stund tar till orda och frågar: jag vill ha skinka på frallan inte ost. Hur blir det då? Hur ska jag debiteras om jag bara äter en halv fralla?

I det läget tar nästa politiker till orda:

Stopp nu! Vilka valmöjligheter kommer det att finnas? Kan jag rent av beställa en kanelbulle som jag älskar så högt.

Jag vill ha en smörbulle, fyller en annan i.

Tydligen har de administrativa kvarnarna ännu inte malt färdigt för det är fortfarande osäkert hur stort avdraget ska bli per politiker och år. Någon nämnd har bestämt summan till 250 kronor och år medan andra talar om 500 kronor och år. I det fallet talas det tydligen om landgångar eller liknande.

Hur som helst. När sköterskor från hemtjänsten demonstrerade inför förra sammanträdet med fullmäktige överlämnades påpassligt nog en kaffebryggare över till äldrenämndens ordförande, Anders Lund, m, som ganska omgående lämnade bryggaren vidare till förvaltningen.

”Jag kan inte ta emot för egen del i så fall kan jag fällas för tagande av muta!”

Nåja, på torsdag (28.11) Avgörs kanske även kaffefrågan i samband med att budgeten ska klubbas. Som seden bjuder i Ronneby är det Sverigedemokraterna som avgör vilken budget som ska tas.

Mötet blir på dagtid och dessutom med nya debattregler. Spännande ska det bli, med eller utan kaffepauser.

Gåsmiddag på övertid med smak av jul

Det gäller att hänga med i matkulturens stränga gränser i almanackan. Dessutom är det ytterst viktigt var man intar våra mest omhuldade mattraditioner.

Gåsmiddag ska företrädesvis intas på skånsk mark. Du behöver inte ens tvivla på varifrån gåsen kommer. Naturligtvis är det granngården som har levererat och det sedan generationer tillbaka. Genuint så det förslår.

Jag vill inte heller underskatta dialektens betydelse. Redan innan den inledande soppan ska skånskan fylla matsalen med breda och aningen slappa uttalanden. För att inte tala om det goa och kärleksfulla sörplandet vid intagande av svartsoppan. För min del utgör den soppan lite överkurs. Jag föredrar svampsoppa men beställer den naturligtvis aningen mumlande för att undvika uppståndelse.

När jag nu i helgen tillsammans med infödda skåningar intog gåsmiddagen var jag fullt medveten om att det var på övertid. Rödkålen på fatet vittnade om att nedtyngda julbord står för dörren för att ta vid när årets korta gåsperiod har nått final.

Jag vet att denna helg har ändrat karaktär inom den skånska restaurangbranschen och de traditionella julborden har redan tagit vid. Så gåsen avnjöts därför med extra njutning i vetskap om att det var den absolut sista för året.

Naturligtvis kan man med fördel också tränga in en eller annan ”skånsk äggakaga” innan jultraditionen helt tar över. Skånsk äggkaka har som väl är inga skarpa begränsningar i almanackan. Den kan med fördel avnjutas på alla årets dagar, men företrädesvis då i Skåne. På Höörs gästis skyltar köket med hur många äggakakor man serverat den senaste månaden. Motsvarigheten på Blekingsk mark skulle i så fall vara hur många kroppkakor som har serverats.

Efter gåsmiddag tillhör det min tradition att ta en stärkande promenad på Yngsjöstranden. Denna gång var havet vresigt värre med hög ljudvolym som lät långt upp på land.

Det är alltid lika märkligt, nästan ödesmättat, att vandra på en långsträckt sandstrand som den mellan Åhus och Simrishamn. Så när som på två joggande personer låg stranden öde och vilande med sjötång sakta förflyttad i vinden.

Gåsmiddag i Skåne är så mycket mer än bara smaklökarnas tillfredsställelse och gommens förberedelse inför en kommande glädjemånad.

Håkan Hardenberger prisad igen

I dag måste jag få skryta lite. Helt enkelt vara en aning oblekingsk.

Det handlar om mitt kusinbarn. Ja, barn å barn. Han är fullvuxen och han är professor i trumpet och har i åratal återkommande blivit benämnd ”Världens bästa trumpetare” av recensenter runt om i världen.

Han heter Håkan Hardenberger och är professor i trumpet vid Musikhögskolan i Malmö och vid Royal Northern College of Music i Manchester. Dessutom är han ”Artist in Residence vid Philharmonie Dresden.

Håkan Hardenberger vid en av många offentliga framträdanden. Foto: Bengt Mauritzson

Flera av nutidens främsta kompositörer internationellt och i Sverige har specialskrivit verk för Håkan Hardenberger. Googla gärna om du vill veta mer om vad han har presterat genom åren.

I veckan prisades han igen och nu av Malmö Live Konserthus styrelseordförande, Elin Brusewitz, som överlämnade blommor och hedersplakett. Han utsågs därmed till Malmö Symfoniorkesters första hedersartist.

Under prisceremonin östes det lovord över Håkan.

” Sveriges främste instrumentalist någonsin”, var ett omdöme som nämndes vid flera tillfällen.

I går kväll genomförde han sin 34:e konsert med Malmö Symfoniorkester och då som solist.

Han har under alla år haft en speciell anknytning och kärlek till Malmö Symfoniorkester. Det var en av medlemmarna i orkestern, Bo Nilsson, som gav Håkan sitt livs första lektion i att hantera en trumpet. Håkan var då endast 8 år och hade fått en trumpet av pappa.

Håkan Hardenberger har blekingska rötter. Hans morfar, Edvin Olsson (bror till min mor) växte upp i Röaby, Bräkne-Hoby tillsammans med tolv syskon. Hans föräldrar Mona och Åke växte upp i Skåne.

Grattis Håkan till utmärkelsen och ännu en gång framför jag önskemålet att få lyssna till dig här i Blekinge.

Nostalgi – populärt och billigt

Plötsligt i år har länets två syskontidningar Blekinge Läns Tidning (storebror) och Sydöstran (lillebror) börjat fyllas med gamla nyheter. En snällare beteckning är nostalgi och det, har tidningarna upptäckt, är rasande populärt.

Därmed har man löst i alla fall två problem – ekonomi och personal. Det är billigt och enkelt att sätta en person i arkivet att bläddra i gamla tidningslägg och kopiera det man tycker är extra trevligt.

BLT var först ut att damma av gamla tidningssidor och det tycker jag är fullt förståeligt eftersom tidningen i år fyller aktningsvärda 150 år! GRATTIS förresten till ett långt och föränderligt liv från bly till digitalt.

Dessutom tycker jag att BLT, störst och äldst av de två, blir allt bättre. Speciellt i Ronneby har man spottat upp sig betydligt på senare tid. Tidningen förenar ytligt och lättsamt med ordentliga fördjupningar som visar att man inte har gjort sig beroende av varken makthavare eller tjänstemän inom den kommunala sektorn.

Sydöstran som i år endast har uppnått 116 år (startade som Blekinge Folkblad 1903) har utan jubileumsstatus hakat på och gjort det extra enkelt för sig genom att anlita oraklet Tommy ”Sverigevandraren” Nilsson.

Tidningarna vet mycket väl vilken kraft som ryms i det nostalgiska greppet. I långa stycken kan det också fylla en annan uppgift, nämligen att kanske fånga den yngre generationens intresse för gångna tider. Det heter som bekant- ”För att förstå och tolka framtiden, måste man känna till historien.”

En tanke infinner sig dock. Vad skulle hända om radion t ex började sända gamla nyheter eller reportage? Ja, varför inte. Kanske inte nyheter, men väl reportage.

Det skulle t o m jag kunna bjuda på, slår det mig. Ja, varför inte. Jag börjar med en riktig höjdare, nämligen världsartisten och Ronnebys stolthet, Jan Lundgren, jazzpianist som då och då hinner gästspela även på hemmaplan.

Jan var 15 år när jag första gången träffade honom. Jag och musikproducenten Kjell Andersson, som gick bort 2012, hade förlagt en direktsändning till sporthallen i Ronneby. Den sändes mellan 06.00 – 08.00 och där medverkade Jan Lundgren och hans fem kompisar. Under namnet S:t Thomas Band spelade de låtar som bl a skrivits av Jan. Och tala om succé. Telefonerna ville aldrig sluta ringa på Radio Blekinges redaktion efter sändningen.

”Dom där grabbarna kommer att gå långt. Dom kommer att bli något stort”, var bl a några av omdömena. Som, har det visat sig, inte alls var överdrivna.

I bandet Pelle ”Trasan” Jonasson, trummor, Lars Braun, gitarr, Håkan Jönsson, bas, Patrik Johansson, saxofon, Magnus (efternamnet fallit bort) trombon och så Jan Lundgren på piano.

När jag nu låter dig lyssna till hur dom lät 1981 i Ronneby sporthall blir jag rörd men också stolt att ha fått uppleva stor musik av dessa grabbar redan 1981. Deras första radiospelning! Tänk vad en kommunal musikskola betydde och har betytt för många av dem. Jan har själv vittnat om betydelsen av att tidigt få denna möjlighet.

Tala om nostalgiska toner.

Bra utfall av medborgarförslag

I januari i år lämnade jag in ett medborgarförslag till fullmäktige i Ronneby. Jag önskade att ledamöterna i KPR (Kommunala pensionärsrådet) skulle behandlas lika när det gäller mötesarvoden och milersättning. Hittills har endast politikerna i rådet erhållit ekonomisk ersättning.

Nu har medborgarförslaget behandlats i de olika instanserna. Resultatet blev att även pensionärsorganisationernas representanter nu ska få uppbära milersättning men fortfarande inget arvode.

Jag är nöjd med detta beslut. Nöjd därför att ingen pensionärsorganisation nu ska behöva betala milersättning ur egen kassa. Nöjd är jag också med den ovanligt snabba hanteringen.

I protokollet beskrivs medborgarförslagets inriktning på följande sätt;

”I medborgarförslaget föreslås att Ronneby kommun snarast agerar för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet. Förslagsställaren skriver att rådets ledamöter behandlas på olika sätt då politikerna uppbär arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir utan ersättning. Han menar detta är diskriminering och att rådet bör jämställas med vilken nämnd som helst.”

I protokollet från den 31.10.2019 förklaras också rådets inriktning och uppdrag;

”Enligt reglementet ska kommunala pensionärsrådet vara ett organ för samråd och ömsesidig information mellan pensionärernas organisationer och kommunen. Rådet ska verka för att pensionärernas frågor beaktas i alla förekommande nämnder och förvaltningar och att pensionärernas sakkunskap förmedlas till dessa nämnder och förvaltningar. Rådet ska också verka för att synpunkter från rådet inhämtas i ett så tidigt skede att rådets synpunkter och förslag kan påverka ärendets handläggning i aktuell nämnd eller styrelse samt vara remissorgan i frågor som särskilt berör pensionärer.

Rådet fattar med andra ord inga beslut och har inget ansvar för verksamhet och ekonomi till skillnad från de kommunala nämnderna. Det är ett erbjudande till pensionärsorganisationerna i Ronneby att delta och påverka. Representanterna från i detta fall pensionärsorganisationerna representerar just dessa, de är inte valda att representera alla kommuninvånare i Ronneby.”

” Det kan dock anses rimligt att deltagande i något av de kommunala råden inte ska innebära någon kostnad för representanterna eller de organisationer de representerar varför frågan om reseersättning i samband med möten kan anses vara ett önskemål som bör tillgodoses.”

Det hade också lämnats in skrivelser från pensionärsorganisationernas representanter i kommunala pensionärsrådet med liknande krav.

SPF i Ronneby varnar för besparingar

SPF Seniorerna i Ronneby reagerar nu kraftfullt på de förslag till besparingar som har flaggats för i bl a alliansens budgetförslag.

Föreningen hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna tillsammans med t ex KPR (kommunala pensionärsrådet) för att se över konsekvenserna av de olika förslagen. Här följer inlägget i sin helhet:

Kommentarer till budgetförslag från SPF,Ronneby.

”Innan beslut fattas är det dags för oss pensionärer att kommentera förslagen till förändringar.

Varje dag hör vi talas om äldres psykiska ohälsa och ofrivillig ensamhet samt undernäring.

Vi måste nu verkligen se till att de beslut som fattas ser till att lösa problemen inte förvärra dem.

Regeringen satsar miljoner på olika projekt för att förbättra situationen för de äldre. Då ska vi i kommunen inte fatta beslut som motverkar detta. De olika pensionärsorganisationerna står beredda att hjälpa till.

Förslaget att lägga ner dagverksamhet är direkt kontraproduktivt. Om det inte är tillräckligt många deltagare i dag får vi undersöka hur vi kan förändra verksamheten så att fler vill delta.

Förslaget att lägga ner restaurangen på Vidablick och matserveringen på trygghetsboendena är  också fel väg att gå. Det finns en utredning sedan något år tillbaka där äldrenämnden vill undersöka användningen av alla tomma lokaler på Vidablick. Plocka fram den och se vad den visar. Varför är det så få personer som äter på Vidablick eller trygghetsboendena? Beror det på maten eller något annat? I stället för att lägga ner bör man utveckla.

Vi i pensionärsorganisationerna har mycket verksamhet men vi har problem att nå fram till de som behöver hjälp. Här måste vi t ex få hjälp av hemtjänsten. För några år sedan hade vi i kommunen ett team, bestående av sjuksköterska, arbetsterapeut och biståndshandläggare som gjorde hembesök hos alla över 85 år för att diskutera små och stora problem. Det var mycket uppskattat av de äldre men var tog det projektet vägen? Finns det någon utvärdering? Ett tag hade vi också s k äldrelotsar som stöd framförallt för de som var multisjuka. Ännu ett lyckat projekt som lades ner.

Ett förslag har lagts att minska personaltätheten på vård- och omsorgsboende samt att bli hårdare vid beviljande av plats. Vi har den senaste tiden sett att under-sköterskorna demonstrerar för att de inte orkar. Inte blir det bättre vare sig för personalen eller för de äldre . Kostnaderna för äldreomsorgen kan ju t o m öka p g a personalens sjukskrivning. Vikarier finns inte heller att få tag i. Alltför få ungdomar vill arbeta inom omsorgen. Vi måste se till att det blir mer attraktivt i stället för tvärtom.

Jag hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna tillsammans med t ex KPR för att se över konsekvenserna av de olika förslagen. Vi ska göra det bättre för våra gamla, inte sämre.

Med hopp om ett positivt bemötande.”

Laila Andersson, Ordförande SPF Seniorerna Ronneby

Privat aktör vill utveckla Johannishus

Alliansen i Ronneby kommun har en längre tid arbetat för att få till stånd en omarbetning av detaljplanen för Johannihus. Det är ett markområde omedelbart söder om ICA-butiken i samhället som har pekats ut som lämpligt.

Nu når mig positiva tongångar som säger att det kan bli en privat aktör som kan komma att bygga på området. Det handlar om lägenheter för äldre men det gäller också byggande av en förskola.

Det har tidigare talats om sex förskoleavdelningar och 36 lägenheter för äldre. Men det handlar också om marknära bostäder i övrigt.

Det görs gällande att politiska ledningen har nått långt i förhandlingarna med den privata aktören som uppges vara NCC. Sistnämnda uppgift har ännu inte gått att få bekräftad bara att en uppgörelse ska vara till 99 procent säkrad.

För Johannishus som samhälle är detta en välkommen och angelägen nyhet som kan ge samhället det lyft man så länge har eftersträvat. Snart kan en kombinerad cykel- och promenadväg mellan Johannishus och Listerby invigas. Kvar på önskelistan finns dock fortfarande ett tågstopp  i just Johannishus. En fråga som kan bli aktuell först när denna del av kustbanan har begåvats med pågatåg. I dag vänder dessa i Karlshamn.

Ett bevis på framtidstro inom samhället är naturligtvis också det faktum att ICA-handlaren nu bygger ut sina lokaler. Detta tack vare att en företagare i samhället nu har blivit ägare till butiken.

Nyligen har man också begåvats med en annan positiv satsning när bilmekaniker Andreas Mårtensson nyligen övertog den välkända bilverkstaden i samhället. Johannishus Bilteknik AB är numera namnet på verkstaden som redan har fått så bra kundbeläggning så att Andreas behöver nyanställa en mekaniker.

Johannishus, i folkmun kallad, guldbyn ser ut att gå en positiv framtid till mötes. Äntligen har det lossnat och när nu också ledande politiker tror på en utveckling just här är det bara att gratulera.

Tommy Nilsson i modernt format

Jag har genom åren sett det mesta av Tommy ”Sverigevandrarens” publicerade bilder. Jag har på mindre bekväma stolar och många gånger i trånga utrymmen lyssnat till hans kunniga berättelser om människorna som på olika sätt har format Ronneby.

Så har hans teknik varit genom åren. Det har också fungerat men nu har han slagit på stort.

Jag har fascinerats av hans minneskonst med årtal, människors arbeten och inte minst släktskap och när många av dem lämnat jordelivet.

Däremot har jag aldrig tidigare sett hans bilder i det storformat som vi i en fullsatt biosalong bjöds på i måndags kväll med bekväma stolar på anrika Centrumbiografen.

Tommy tog emot och hälsade kvällens publik välkommen redan ute på gatan

” Många av de människor jag har haft med i mina böcker har sorgligt nog nästan glömts bort i sin egen hembygd trots att de var verksamma där för inte alls länge sedan. Det är detta som har varit min stora drivfjäder med att lägga ner så mycket tid, kraft och pengar på att dokumentera med hjälp av mina böcker, föreläsningar och fotoutställningar”, har Tommy berättat genom åren.

Nu har han själv hunnit passera 65 men för Tommy är detta bara siffror. Han är mer aktiv än någonsin trots sina ”hot” om nedvarvning. När nu tekniken finns för att göra hans bilder betydligt större rättvisa kan han säkert räkna med en ny visningssuccé.

På måndagskvällen var det 1989 som stod i centrum för hans bildvisning. Och naturligtvis har mycket hänt med såväl människor som handel i Ronneby på 30 år.

Med ett 80-tal visade bilder bjöds vi på en hel kaskad med kändisar som naturligtvis vi, som har uppnått mogen ålder, genast hade skiftande minnen av.

Kajsa-Lisa på torget med sin glasskiosk var naturligtvis ett måste. Hon måste ha varit alla ungdomars hjälte nummer ett med sin gratisutdelning av glass när säsongen var slut. Naturligtvis hade Kajsa-Lisa ett efternamn, nämligen Gadd. Hon levde mellan 1916 – 1995.

Vi bjöds på 1989 års upplaga av fullmäktiges ledamöter. Några av dem då unga och oförstörda är fortfarande aktiva som förtroendevalda.

Min egen frisör under många år ”Kalle på taket”, Karl-Gunnar Karlsson och hans fru Ingrid, var ett kärt återseende. Kalle fick sin utbildning av frisörmästare Bengt Thorsell och startade sin egen salong 1968 på Västra Torggatan 7 A.

Vi fick veta att Kalle hade många kändisar och den mest kände var antagligen simmaren Gunnar Larsson som fanns på träningsläger i Ronneby i början på 1970-talet.

Bilden tog jag direkt från stora bildduken på Centrumbiografen. Hoppas du förlåter mig ”lånet” Tommy.

Föreställningen på måndagskvällen var reklamfri men ett slags hedersplats hade ändå Sixten Forsberg. Iklädd vit skjorta och slips vid sin kiosk på Vierydsvägen, fick han representera alla därefter presenterade affärsinnehavare. Bilden var också utanför visningsprogrammet från 1989. Bilden på Sixten var från september 1959. Han startade kioskrörelsen 1958 men hann bara vara dess ägare under två år. Han dog hastigt våren 1960.

Tack för ännu en bejublad bildvisning Tommy och lycka till med de fortsatta visningarna.