Annan bro hade räddat turismen

Vad var det vi sa?

Jag hatar att skriva meningen men beslutande politiker i Ronneby har framtvingat den.

Redan 2013 insåg vi, några krögare, affärsmän och vissa politiker, att havsnivån successivt skulle höjas vilket skulle leda till att varken mindre eller lite större båtar skulle klara en passage under betongbron vid hamnen.

Det är mycket vatten som har runnit under broarna i Ronnebyån under de sju åren. Båttrafiken i ån har vid allt för många tillfällen stoppats upp vid bron på grund av just för högt vattenstånd. Inte minst den kommunala skärgårdstrafiken med MF Astrid har hindrats från passage allt för många gånger.

Demokrati brukar ta lång tid men till slut brukar ändå beslut kunna tas. I detta fall har inget hänt under sju år! När viljan att satsa på den självklara turismen är den större än verklighetsförankringen om den miljöpåverkan som redan gör sig påmind.

MF Astrid har upprepade gånger tvingats vända vid hamnbron, och då kommer naturligtvis reaktioner från turisterna. Insändaren nedan är hämtad från en av lokaltidningarna för några dagar sedan.

Dagens ris:

… vill jag ge till dem som har hand om båten som går från torget som inte kan kolla om det är högvatten innan de tar emot passagerare. Har hört flera som åkt den och inte kommit längre än till bron och inte får pengarna tillbaka som de betalat för turen.

Besviken

Besökare känner sig lurade på sin avgift och blir besvikna på utlovad skärgårdstur.

Detta är naturligtvis ingen positiv marknadsföring av Ronneby.

Jag trodde i mitt stilla sinne att moderaternas vallöfte 2010 att satsa på hamnpiren skulle innebära att man också ville möjliggöra trevliga upplevelser på ån från centrum ut till havsbandet. För många är Ronneby den lilla staden vid ån. Ronneby ligger även vid havet och därför ser jag naturligtvis positivt på den satsning som sakta håller på att genomföras vid hamnen och att presenterade planer där kommer att förverkligas.

Tanken är helt rätt. Ronneby har också på ett föredömligt sätt satsat på bra cykelvägar som förbinder centrum med havet. Ytterligare ska bostadsområdet Kilen mitt emot järnvägsstationen naturligtvis dra nytta av närheten till Ronnebyån.

Människor har alltid haft stort behov av närhet och upplevelse av vatten. Ronneby har just dessa kvaliteter men låter en felplacerad industri vid havet och ån bestämma över det som borde vara kommunens självklara beslut – att riva betongbron och bygga en klaffbro som kan öppnas för all trafik i Ronnebyån. Ån i sig är vacker och den skulle med en framtida fri passage göra Ronneby till den sjöstad den är och borde vara.

Regioner hemligstämplar köp av munskydd

Den pågående Covid-19-pandemin klassas som samhällsfarlig sjukdom som kan påverka många delar av samhället. Den omfattas av Smittskyddslagen (2004:168) men i denna står det inget om att regioner eller kommuner ska hemlighålla t ex inköp av munskydd.

Men flera regioner, bl a Blekinge och Kronoberg, hemlighåller så banala uppgifter som antal, pris och fabrikat av munskydd som används i förebyggande syfte vid behandling av Coronasmittade.

När 20 regioner slog sig samman för ett större inköp av andningsmasker från Kina omgärdades det också av stort hemlighetsmakeri. Inköpet gällde 19 miljoner masker för en summa av ca en halv miljard kronor. Affären var så hemlig att även militär övervakade inköpet.

I Blekinge gör nu Sune Håkansson, Ronnebypartiet ett lovvärt försök att få ut uppgifter av en så enkel natur som hur många munskydd man har köpt, vilka fabrikat och vilka priser, därtill begränsat till de två största fakturorna. I båda fallen blev det nej och med hänvisning till sekretesslagen. Nu överklagar Håkansson till Kammarrätten.

Jag publicerar i dag hans inlägg med vissa kommentarer från de två regionerna i Blekinge och Kronoberg. Han skriver bl a:

”Vid nästa val skall politikerna utvärderas. Då är det orimligt att sekretessbelägga den, kanske eller förhoppningsvis, viktigaste frågan under mandatperioden.”

”Det är värre

För många år sedan skrev jag en besk artikel om, som det skulle visa sig, skandalbolaget Blekinge Invest. Andra artiklar om bolaget antydde att bolaget hade ”problem”. När jag sökte information blev svaret ”vi får inget säga”. Likväl ansåg jag mig ha underlag nog för den beska artikeln.

Reaktionen från en av topparna i blekingskt näringsliv kom. ”Skriv vad Du vill. Det är värre.”

Det blev en lärdom för livet. När något hemlighålls, är sanningen oftast värre än de värsta ryktena.

”Vibbarna” säger att detta i högsta grad gäller beredskapen inför en händelse av Corona-typ, både i Region Blekinge och i Region Kronoberg, kanske i många fler regioner än så. Både Region Blekinge och Region Kronoberg sätter sekretess-stämpel på begärda uppgifter om inköp av munskydd på grund av Corona.

”Röjandet av uppgifterna motverkar regionens möjligheter att förebygga och hantera framtida krissituationer”. Så motiverar sig Region Blekinge. Region Kronoberg ger kringsvid samma svar.

Rimligen skall det komma en utvärdering om hur Region Blekinge har skött sina åligganden, både före Corona och under Corona. När regionen hemligstämplar uppgifter av en så enkel natur om hur många munskydd man har köpt, vilka fabrikat och vilka priser, därtill begränsat till de två största fakturorna, torde det vara lätt att dra slutsatserna:

  1. Det har inte funnits tillstymmelse till förberedelser av en ”oväntad händelse”.
  2. Det blir en utvärdering utan trovärdighet. Det måste gå att kontrollera uppgifter om, exempelvis, fabrikat, kvantiteter och priser.
  3. Vid nästa val skall politikerna utvärderas. Då är det orimligt att sekretessbelägga den, kanske eller förhoppningsvis, viktigaste frågan under mandatperioden.”

Sune Håkansson

Fiske i Ronneby ingen lustupplevelse

Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.