”Skarpt läge!! – Det är på riktigt nu”

Dessa korta meningar kommer till mig där jag står i uraffären och väntar på min tur. Orden har vid flera tillfällen i samband med presskonferenser uttalats av nuvarande statsministern med partibeteckningen M som i mjölkchoklad.

Kristersson har använt orden för att försöka få oss svenskar att förstå allvaret. För det äldre paret före mig i affären är det allvar på riktigt. Damen vill veta vad hon kan få för sin guldklocka. Klockan har hon fått efter fullgjort slit i en livslång anställning.

Damen och hennes man vill ha högsta möjliga ersättning för klockan. Det framgår med all tydlighet. Är det riktigt guld? Hur många karat? Urmakaren ger tips om att paret nog ska uppsöka en guldhandlare längre ner på gatan. Han själv, urmakaren, handlar inte med guld på det sätt som paret är i behov av. Samtalet fortsätter, man vrider och vänder på guldklockan. Den vägs och den värderas.

Jag har på intet sätt behövt anstränga mig för att ta del av samtalet. För paret är det en självklarhet att skaffa ett ekonomiskt tillskott på detta sätt. Vad är väl en klocka på armen mot flera tusen kronor till ett behövande konto. Visserligen guld men klockan påminner ju endast om ett livslångt slit. Inte minst nu i dyrtider.

Detta jag nu har beskrivit är tyvärr inget udda. Inte minst barnfamiljer, för att inte tala om ensamstående MED barn har det svårt i dessa våra dyrtider. Man avyttrar det som går att avyttra. Alternativet är matbrist. Det finns kommuner som förbereder sig för att bjuda behövande elever till skolmåltid även på kommande påsklov.

Det är skarpt läge nu. Det handlar inte enbart om svindyr gurka eller paprika. På grund av vattenrik gurka till svinpris är kvaliteten numera också att se upp med.

Tyska livsmedelskedjan Lidl har i denna vår dyrtid gjort ett intressant utspel, som man naturligtvis kommer att tjäna stålar på. Men okej, nu ska vi vara snälla och tacka för att ett alternativ plötsligt infinner sig på marknaden.

På sociala medier har jag kunnat ta del av vänner som har rapporterat om plötsligt väl välbesökta Lidl-affärer. Bl a lär årslagrad prästost från Boxholm vara en hett åtråvärd vara för 99 kronor kilot!

Nu hakar även de tre stora affärskedjorna på, detta trots att de i det längsta försökte vara kallsinniga. Nu kallas detta för ett priskrig. Krig vill jag inte kalla det. Utbudet på prisnedsatta varor är allt för begränsat, dessutom i ett fall direkt kopplat till ägarna av Coop, nämligen medlemmarna.

Högt bensinpris, ännu högre elpris och inflation på det, har gjort Sverige till ett klassamhälle av sällan skådat slag. Matmomsen vill politikerna inte röra. I stället tillsätter man en utredning. Man vill att Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet ska granska livsmedelsbranschen. Kostnad för detta blir 10 miljoner kronor. Pengarna kunde ha blivit till mycket värdefull mat till behövande.

Under pandemin var det toalettpapper som blev en bristvara. Nu handlar det om att många inte ens har råd att handla. Inte ens viktiga grönsaker. Och Kristdemokraternas falukorv under valrörelsen har också blivit svindyr.

Det är ökad konkurrens som ska rädda hela situationen har finansministern sagt. Minst lika dåligt är uttalandet från ICA-direktören som på fullt allvar menar att det är vi konsumenter som har det avgörande ansvaret. Han menar att vi ska välja butiker med lägsta pris. Då kan man ställa motfrågan – vad gör den stora befolkningen på landsbygden som mestadels är hänvisade till en butik?

I skrivande stund är det producenterna som pekas ut som prishöjare. Men även dessa har väl fått höjda el eller transportkostnader? Inflationen med bl a höjda räntor har drabbat hela samhället. Jag tror till och med att ledande politiker nu börjar inse att inte heller de kan sätta priset på gurka, kaffe och paprika. När de inte ens kan reglera höga elpriser på rätt sätt eller minska bensinpriset hur ska de då klara hela den snedvridna marknaden där inte ens mäktiga banker nu står pall i snålvinden. Hur ska då vi konsumenter stå pall.

Det hjälpte inte ens att släpa fram våra kändisar i samhället för att låta även dessa klaga högljutt över för höga matpriser. Trovärdigt? Tror inte det. Men glöm inte prästosten på Lidl. Bara ett lokalnära tips.

Johannishus befriat och kan växa

Vi lever i ett Europa där ett invasionskrig numera är vardag. Ingen vet hur långvarigt det kan bli. Inte heller vet vi om det blir en befrielse eller ett övertagande.

När jag nu tillåter mig att använda ordet ”befriat” när det gäller samhället Johannishus i Ronneby kommun är min mening inte att tänka i termer av krig. I olika omfattning har människor överklagat en årsgammal ny detaljplan för Johannishus. Man har motsatt sig att samhället ska få växa och utvecklas. Nu har dock domstolen i två fall underkänt de klagandens synpunkter. Därmed är samhället befriat och kan växa som planerat.

Vi är många som gläds över dessa besked. Nu är det fritt fram att bygga ett drygt hundratal nya bostäder. Det ska också byggas en förskola och ett äldreboende. Byggnationen ska ske omedelbart söder om en just nu starkt växande ICA-butik.

ICA-butiken före tillbyggnad

Efter tillbyggnad dubbelt så stor.

Butiken och dess unga innehavare, Mikael Olsson och Marina Mathiasson, är i dagarna i full färd med att iordningsställa den nybyggda affärsytan som tillsammans med den äldre gör butiken dubbelt så stor. Ytan är välkommen för såväl oss kunder som för ägare och personal. ICA-butiken har också en betydande posthantering med paketutlämning vilket uppskattas i dessa bensindyra tider.

Betydligt ljusare och rymligare lokaler i ”nya” ICA-butiken.

Det har också varit en utdragen och livlig politisk debatt när det gäller byggandet i Johannishus. Den politiska ledningen har valt att ge byggnadsuppdraget till en privat byggherre när det gäller förskolan och äldreboendet. Oppositionen har ansett att det skulle bli allt för kostsamt för Ronneby kommun att hyra dessa lokaler. Den politiska ledningen har tryckt på vikten av att få ändamålsenliga lokaler i båda fallen vilket inte det kommunala bostadsbolaget hade kunnat prestera på samma sätt, har man betonat.

Johannishus har även andra växande verksamheter. Jag tänker på Johannishus Godsförvaltning AB som förutom skog, fastigheter, jakt och djurhållning bedriver ett ekologiskt och framtidsblickande jordbruk som redan har fått nationell uppmärksamhet. Företagets hela tiden växande verksamhet i samband med gårdsbutikens öppnande har medfört att man bör kunna se framtiden an med tillförsikt. Det numera lokala ölbryggeriet har också fått ett välkomnande som bör innebära att Johannishus nu nämns inte bara för sina guldgubbar och vackra natur. Även om det turistiska och historiska värdet är minst lika viktigt för en bygd som på olika grunder blir ett allt mäktigare besöksmål. Att Johannishus tagit sig in även i Systemets lokaler och hyllor ser jag som helt naturligt och framtidsinriktat.

Snabbt har också PlantRiket mitt emot ICA-butiken fått en stabil kundkrets som innebär långväga besökare. Även i detta fall handlar det om en ny generation som siktar högt och långt in i framtiden.

Johannishus är ett välkomnande samhälle som nu har framtiden för sig på många olika plan. När nu orten får allt fler boende måste detta rimligen också innebära att kollektivtrafiken kommer att byggas ut i en omfattning som motsvarar behovet.

Gribshundsprojekt kräver kunnighet

Kommer det internationellt uppmärksammade projektet Gribshunden och drömmen om ett museum att bli enbart en dröm?

Jag måste ställa frågan efter att kommunalrådet Roger Fredriksson, m, i dagens Sydöstran underkänt den ambition som tycks råda i projektgruppen. Han sågar det uttalade besöksmålet som är satt till 150 000 besökare per år.

”En löjligt låg ambitionsnivå”, säger Fredriksson till lokaltidningen. Han anser att siffran måste minst dubbleras.

Mycket talar för att kommunalrådet har rätt i sin kritik och ambition. Samtidigt måste jag ställa frågan – varför har Ronneby kommun ännu inte efter tio års diskuterande anställt en sakkunnig person? Den kostnadsberäkning som genomförts har hamnat runt 500 miljoner kronor och det som pågår nu är att skaffa finansieringspartners.

Det är dock inte enbart låg ambitionsnivå och jakt på pengar som är problemet för dagen. Tidsaspekten är minst lika allvarlig och den uppgiften bygger jag på ett samtal med en sakkunnig inom museivärlden.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden,” var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. Markområdet som har pekats ut är där nuvarande brandstationen är inrymd. Bakom den ligger gamla elverket som också ska tas i anspråk för att eventuellt förverkliga denna dröm som av kommunalrådet nu bedöms vara mest en dagdröm.

Roger Fredriksson har också börjat fundera på hur parkeringsplatserna ska fungera och hittas om nu ribban för det årliga besöksantalet kommer att ligga på önskade 300 000 årligen, alltså 25 000 besökare i snitt varje månad. Ett sent uppvaknande kan tyckas, men jag varnade tidigt för att en satsning mitt i centrum skulle innebära just sådana problem som Fredriksson nu pekar på.

Naturligtvis är det bra att Roger Fredriksson nu tar till orda och sätter en rejäl blåslampa i häcken på projektgruppen.  Det brådskar väldeliga, så sätt fart. Hur många nya hotell behöver byggas och det räcker inte med en korvkiosk runt hörnet. Nej, det måste till något alldeles spektakulärt för att ca 300 000 ska välja bort E4 eller E6 och i stället välja E22 med destination Ronneby.

Lycka till!!

Rekordtidigt ”Hittaut” med spårning

Nu är vi på gång, vi som har väntat sedan i höstas. Nu är kartan fylld med nya ringar/kontroller med stakethörn, stenar, punkthöjder och allt vad naturen kan bjuda på.

Årets premiär är förlagd till terrängen runt Björketorp strax söder om Johannishus. Arrangören Ronneby OK bjuder på 23 lagom lockande kontrollpunkter på en synnerligen detaljerad karta i skala 1: 10 000. Varje höjdkurva/ekvidistans är på 2,5 meter.

Skogsvägarna i området är ännu snöbelagda men i terrängen är det betydligt tunnare med snö. Visst kan det inbjuda till viss spårning men inte alls så det stör. Nu kommer temperaturen att successivt stiga framöver, dessutom utlovas regn som hjälper till ytterligare.

Jag och säkert många andra välkomnar denna tidiga premiär. Nu kan inget stoppa oss.