Innehållet viktigare än utseendet

Med tiden har vi människor blivit allt mer utseendefixerade. En utveckling som modeindustrin med hjälp av massmedia bär ansvar för och som starkt har påverkat allt yngre generationer. En beklaglig styrning som hos många individer satt djupa spår.

I takt med den utvecklingen har kunskap och klokhet parat med ett starkt självförtroende, självbild, kommit att alltmer minska i betydelse.

Nu vill jag inte skuldbelägga lokalmedia för merparten av denna utveckling även om det genom åren har förekommit även där. Ta årliga s k Luciatävlingar som exempel. Men det är lokalmedia i Blekinge och främst då tidningarna Blekinge Läns Tidning och systertidningen Sydöstran jag nu vill rikta mig till.

I morgon onsdag (21/10 2020) ska deras papperstidningar byta utseende – igen. Jag förstod när man på 1980 och 1990-talet gick över till tabloid-formatet (mindre storlek), men i dag har jag betydligt svårare att förstå vinsten med en utseendeförändring. Papperstidningen är av flera anledningar på väg att självdö till förmån för ny teknik. Att läsa tidningen i dator eller platta har många fördelar, inte minst vintertid. Vi på landet gör betydande kraft- och tidsbesparingar på att slippa besöka brevlådan i snö, kyla, mörker eller regn.

Ni tidningsmakare får aldrig glömma att det är innehållet som är det viktigaste. Givetvis ska typsnitt och redigering hjälpa till med läsbarheten, inte minst locka till läsning, men det får aldrig ske på bekostnad av innehåll. Självklart ska en tidning leva med sin tid, men inte enbart utseendemässigt.

När BLT:s chefredaktör Mimmi Karlsson-Bernfalk talar i klartext om allt tunnare tidningar med allt mindre annonser är detta också förklaringen till att tidningar har tvingats slimma personalstyrkan. Jag känner i dag inte till BLT eller Sydöstrans personalfördelning men jag har förstått att detta inte minst har gått ut över kvällsbevakningen som har minskat högst betydligt.

Jag är inte ensam om att sakna tidningarnas bevakning av vår svenska folkrörelse, nämligen föreningslivets olika grenar. En i dag på grund av Coronaviruset hårt drabbad verksamhet såväl ekonomiskt som socialt och då tänker jag på såväl idrott som kultur. Den verkligheten är viktig att skildra, men vi måste också blicka positivt framåt och då möta den nya verkligheten hur den nu kommer att te sig.

Inte minst har bevakningen av det politiska skeendet minskat högst påtagligt, främst bevakningen av kommunernas högsta politiska instans, fullmäktige där merparten av sammanträden sker kvällstid.

Senast den 7 oktober genomfördes Regionfullmäktige med flera för oss allmänhet viktiga punkter på dagordningen. Det handlade om utdebitering för 2021 (skattesats) och det handlade om patientavgifter som ska höjas. Ingen bevakning alls i Sydöstran medan BLT hade en kortare artikel om att Socialdemokraterna kräver gratis influensavaccin för fler riskgrupper.  Även ett kortare referat om att  avgiftshöjningar som  alliansen vill genomföra återremitterades och ska avhandlas vid sammanträdet i november. Bra också att artiklarna, även om de var knapphändiga, var placerade på en samlande Blekingesida.

Jag menar att tidningschefer ofta talar med stora bokstäver när man beskriver hur viktig deras bevakning är, inte minst ur demokratisk synvinkel. Av just detta skäl får man ett årligt statligt presstöd.

Därför bästa tidningschefer – förbättra innehållet och lägg slantarna på fler journalister istället för att sminka papperstidningar som hela tiden minskar i antal allt eftersom den äldre papperstrogna läsarskaran blir allt tunnare.

I senaste mätningen minskade BLT:s pappersupplaga med 800 exemplar och Sydöstran med 500.

Vågar eller vågar INTE Jonas Sjöstedt?

I fredags kväll gick de fackliga förhandlingarna om lasförslaget ännu en gång i stå. LO kunde inte godkänna innehållet i det senaste budet.

Därmed ställs återigen vänsterledaren i blixtbelysning. Som bekant har Jonas Sjöstedt en längre tid hotat med regeringskris om lasförslaget från januariuppgörelsen träder i kraft.

Media upprepar frågan igen och igen och Sjöstedt försöker variera sina svar. Men innebörden i hans svar står fast – lägger Stefan Löfven fram förslaget är ett extraval enda tänkbara alternativet för Jonas Sjöstedt.

Men ska han verkligen våga?

Nej, han fegar ur, säger vissa.

Visst vågar han. Han har efter sina många hot inget annat val, säger andra.

Jag tycker dagens situation och frågor om att våga eller INTE våga påminner om en klassisk scen ur en av Hasse och Tages revyer där Sadat och Kissinger hetsar varandra.

https://youtu.be/WROEjyXlYRg

Sluten palliativ vård försvinner inte

Att tala med människor är alltid bättre än att enbart läsa protokoll. I sistnämnda fallet finns risk att viktiga meningar missas. Så skedde när jag i gårdagens blogg skrev om Höstsols nedläggning på Vidablick i Ronneby.

Efter att jag i dag kunnat ställa frågor till Anders Lund, m, ordförande i Vård- och omsorgsnämnden kan jag nu räta ut några av frågetecknen som har med Höstsol att göra.

Först av allt och det viktigaste är att det kommer att finnas valmöjligheter för patienter med palliativ diagnos även framledes i Ronneby kommun. Av media har det framgått att ”Sluten palliativ vård försvinner”, och så hade jag också uppfattat beslutet. Men så är inte fallet.

I beslutet finns en viktig attsats:

”att ett palliativt team utformas av de undersköterskor som i dag arbetat på Höstsol tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal med möjlighet till korttids- eller trygghetsplats.”

I klartext betyder detta att Höstsol har lagts ner som avdelning men att det palliativa teamet förs över till hemsjukvården och att denna personal också ska kunna ge palliativ vård vid två andra avdelningar på Vidablick om så önskas.

Hur kommer då patienter i framtiden att informeras om sina valmöjligheter?

”Det kommer som vanligt att ske i samband med att biståndshandläggaren kommer in i bilden, svarar Anders Lund.

Höstsols budget som varit baserad på 0,90 procent i täthet efter fyra vårdplatser, vilket genererar 3,6 årsarbetare, är på cirka 2,1 miljoner kronor. Dessa resurser förs nu över till hemsjukvården, vilket i sin tur betyder att ingen besparing behöver ske.

Under förra året var 86 patienter i Ronneby kommun i behov av palliativ vård. Nu kommer merparten av framtida patienter att vårdas i hemmet av samma personal som funnits på Höstsol. Att kunna välja vård i hemmet eller slutenvård finns således kvar.

Min poäng med gårdagens text var att med ökad vård i hemmet ökar också belastningen högst väsentligt på anhöriga. Därför viktigt att valmöjligheten nu finns kvar.

Mindre valfrihet i Ronnebys äldrevård

Är du bosatt i Ronneby får du nu inte ens välja vårdform i livets slutskede. Det har fem ledamöter ur Alliansen förstärkt med tre Sverigedemokrater beslutat. Endast fem socialdemokrater reserverade sig mot beslutet. Längre ner i denna text kommer jag att namnge ledamöterna.

Att åtta ledamöter i Vård- och omsorgsnämnden väljer att ta ifrån människor, som fått en palliativ diagnos, rätten att välja vårdform tycker jag är närmast hjärtlöst. Dessa patienter ska numera behandlas i hemmet. Visserligen med ett palliativt team som hämtas från Höstsol, men individens valfrihet är borta. Tidigare har man, kanske vid avsaknad av anhörig eller annan trygghetskänsla, kunnat välja att få sin livsavslutande behandling på Höstsol, Vidablick.

Naturligtvis är det ekonomin som spelar stor roll, vilket också den snabba beslutsprocessen vittnar om. Vård- och omsorgsnämndens årsresultat pekade vid senaste tertialredovisningen på ett minus med 27,5 miljoner kronor. Nämnvärt är då att budgeten för de fyra vårdplatserna på Höstsol endast utgjort blygsamma 2,1 miljoner kronor gällande personal och övriga kostnader.

Den 26 augusti beslutade omsorgsnämnden att remittera frågan till Kommunala pensionärsrådet (KPR). Eftersom pandemin satt hinder i vägen har KPR inte kunnat sammanträda men den 17 september lämnades ett yttrande där SPF:s representant redovisade sina tankar efter samtal med samrådsgruppen. I rapporten heter det bl a:

”Höstsol måste finnas kvar i någon form med så hemlik miljö som möjligt. Minst en till två platser till den enskilde som av olika skäl inte kan vårdas i hemmet, ska finnas kvar på Höstsol, om den enskilde flyttas från hemmet till Höstsol bör personalen som vårdat patienten i hemmet följa med in till Höstsol.”

Så lyder texten i protokollet men då har någon inom förvaltningen ”tvättat bort” en viktig detalj i yttrandet från KPR. Meningen lyder i sin helhet:

”Höstsol måste finnas kvar i någon form med så hemlik miljö som möjligt. Minst 1 till 2 platser till dem som av olika skäl inte kan eller vill vårdas i hemmet när vård i hemmet blir alltför påfrestande för såväl patient som ev. anhörig.”

Onsdagen den 16/9 2020 samlades Höstsols personal för att berätta om sina tankar och idéer av en omorganisation av Höstsol.

”Personalens perspektiv var att ge den enskilde trygghet och omsorg under dygnets alla timmar, samt att ge stöd till närstående. Deras syn på Höstsol var också att det var ett ”andningshål för den närstående”. Den personal som idag arbetar på Höstsol har en god kompetens genom olika utbildningar och olika lång erfarenhet inom palliativ vård.

Personalen relaterade att deras styrka var att hjälpa varandra och den enskilde, ”våga finnas där när man har det svårt”. Personalens slutredovisning var – ”att vi inte kan bota den enskilde men vi kan ge ett gott slut.” De påtalade också att de var ett väl inarbetat team som mer än gärna har kvar verksamheten som den är idag, men om det inte skulle komma att vara så var de överens om att ett palliativt team i Hälso-och sjukvårdsverksamheten var ett bra alternativ.”

Ledamöterna hade vid sammanträdet den 30/9 två förslag att ta ställning till:

  1. Att palliativa patienter/vårdtagare vårdas i det ordinära hemmet. Att ett palliativt team utformas av de undersköterskor som idag arbetar på Höstsol tillsammans med Hälso- och sjukvårdspersonal.
  2. Att Höstsol finns kvar i oförändrad form, enligt budget.
  3. Ordförande Anders Lund, m, yrkade på att palliativa patienter/vårdtagare vårdas i det ordinära hemmet.

    Förutom Anders Lund, m, röstade följande för en nedläggning av Höstsol:

    Susanne Petersson, c, Ingrid Carlsson, m, Rickard Evaldsson, m, Marianne Thorell, l, Carina Aulin, sd, Yvonne Olsson, sd, Sandra Bergkvist, sd.

    Nämndens fem socialdemokrater röstade nej till nedläggning och reserverade sig mot beslutet. Dessa var:

    Annette Rydell, Börje Johansson, Agnetha Wildros, Christer Åkesson och Christer Hallberg.

Höstpremiär för operautsändning

Ronneby Folkteater gläds åt att äntligen få bjuda in till en hett efterlängtad premiär.

På lördag är det nämligen dags för höstens första Coronaanpassade utsändning från Metropolitan Opera i New York.
Det är Sveriges stora stjärnsopran Nina Stemme som framträder i en efterfrågad repris av Turandot.

TURANDOT av Giacomo Puccini.  Lördag 10 oktober kl. 19.00

DIRIGENT: Paolo Carignani

I ROLLERNA: Nina Stemme (Turandot), Anita Hartig (Lių), Marco Berti (Calāf), Alexander Tsymbalyuk (Timur)

Nina Stemme gör den krävande rollen som Puccinis iskalla prinsessa. Anita Hartig gör sin första Met-roll som slavflickan Liù. Marco Berti är Calàf, friaren som riskerar sitt huvud för att få Turandots hand, och Alexander Tsymbalyuk är Timur. Paolo Carignani dirigerar den visuellt spektakulära uppsättningen, som ursprungligen skapades av film- och operaregissören Franco Zeffirelli 1987.

Klockan 18.40, 20 minuter innan utsändningen, är det samling i teatersalongen för de som vill ha lite mer information om kvällens operaföreställning. På plats finns Nils-Ingmar Thorell som ger lite bakgrundsfakta om kvällens föreställning.

Folkteatern meddelar också att man har slutat med pappersbiljetter, p.g.a. skärpta hygienkrav. Tag med förköpta biljetter i digital form som SMS eller Mail. Biljetterna skannas av direkt från er mobiltelefon.

Maximalt 50 personer i salongen.

Kommun skriver brev på utrikiska

 BLT fortsätter i dag att skildra vad som nu händer när ett planerat markbyte mellan Karlskrona kommun och Regionen är kastat i papperskorgen. Detta i sin tur kan få följdverkningar som innebär att ett länge debatterat kulturhusbygge åter igen kan vara i fara.

Kommunalrådet Magnus Larsson, c, spekulerar i att kanske ändå kunna köpa loss tomten på stortorget och där bygga ett kulturhus. Men då påminner han sig själv och kommuninvånarna om att bygglovet för kulturhuset är överklagat. Men inte nog med detta. Kommunen har dessutom tvingats skriva ett brev på utrikiska, ja, engelska!

Magnus Larsson:

”Bygglovet för kommunens kulturhus är för övrigt överklagat och inte avgjort ännu. Vi har en dialog med Unesco där svar, skrivna på engelska, just gått iväg.”

Ett underbart klargörande som måste göra alla tvivlande karlskroniter lugnade. Naturligtvis ska ett brev till Unesco skrivas på engelska.

Jag vill inte tro att det är reportern som har blivit så förbluffad av att brevet skrivits på engelska att han av den anledningen har gjort anmärkningen. Jag tror att han rätt av har citerat ett mäkta imponerat kommunalråd.

Jag ska erkänna att när jag läste meningen i artikeln kom jag tveklöst att tänka på en helt annan tidning, nämligen Grönköpings Veckoblad. Den tidningen hade alldeles säkert gjort en betydligt större sak av denna ”unika” händelse.

Stoppat markbyte bromsar kulturhusbygge

Den uppmärksammade brytningen av ett markbytesavtal mellan Region Blekinge och Karlskrona kommun får rena dominoeffekten. Det anser Alliansens ledande politiker, Lennarth Förberg, Regionstyrelsens ordförande, m, och Regionstyrelsens 1e vice ordförande, Lars Karlsson, c.

I en insändare ger de sin bild av vad som nu blir effekten av att Socialdemokrater och Sverigedemokrater har stoppat en förlängning av en överenskommelse om markbyte av Kungsplan och Stortorget mellan Region Blekinge och Karlskrona kommun. En överenskommelse som Alliansen fick ärva av Socialdemokraterna 2018.

Här kan du ta del av insändaren i sin helhet:

”Alliansen önskade förlänga en överenskommelse om markbytet av Kungsplan och Stortorget med Karlskrona kommun. Socialdemokraterna och sverigedemokraterna röstade emot överenskommelsen, vilket ställer till det i relationen mellan Region Blekinge och Karlskrona kommun.

Överenskommelsen mellan Region Blekinge och Karlskrona kommun tecknades redan 2018, en överenskommelse som Alliansen fick ärva av socialdemokraterna. Ambitionen har varit att när Karlskrona kommun har en byggklar fastighet på Kungsplan så byter de med Region Blekinge som idag innehar gamla Posten vid Stortorget, så att Karlskrona kommun kan bygga sitt nya kulturhus. Eftersom Kungsplan inte är byggklart har byte inte kunnat ske och överenskommelsen är på väg att löpa ut. Därför ville båda parterna förlänga överenskommelsen om markbyte.

Samtidigt håller vi på att utreda framtida lokalbehov, bland annat på Trossö. Innan vi har svar på lokalbehovet måste vi räkna med att det även i framtiden behövs en offentligt driven vårdcentral på Trossö. Men socialdemokraterna föreslog inte bara att tacka nej till markbytet utan även sälja Region Blekinges fastighet på Stortorget. Det är ett extremt vårdslöst förslag då det hade inneburit att Region Blekinge helt saknar fastighet att bedriva vård i på Trossö.

Socialdemokraterna anser dessutom att det var väldigt bråttom att säga nej till Karlskrona kommun, vilket vi inte kan förstå, eftersom det inte finns någon anledning för Region Blekinge att förhasta sig. Vi har inte bråttom.

Som tur är fick inte socialdemokraterna gehör för omedelbar försäljning av fastigheten på Stortorget, men eftersom socialdemokraterna samverkade med sverigedemokraterna kommer Kungsplan inte vara tillgänglig för Region Blekinge.

Den som förlorar mest på socialdemokraternas politik är tyvärr Karlskrona kommun som nu inte kan komma igång med sitt tilltänkta kulturhus. Vår ambition har aldrig varit att agera bromskloss. Det nuvarande läget var inte det som Alliansen önskat, men så blir det när partier i opposition inte tar fullt ansvar utan driver en ogenomtänkt politik.”

Lennarth Förberg (M) Regionstyrelsens ordförande

Lars Karlsson (C)
Regionstyrelsens 1e vice ordförande

Politiskt utspel utan innehåll

Det är lördag morgon. 19 september 2020. Jag läser en artikel i Sydöstran. Min förvåning över innehållet ökar i takt med antalet textrader. När sista meningen är avverkad och jag även har återvänt till några speciella meningar blir det för mig fler frågor än svar – varför har artikeln skrivits? Vad skulle den ha för budskap?

Rubriken – ”M har tappat greppet” utlovar ett allvarligt politiskt utspel som naturligtvis i sin tur måste avkräva kritikern egna kraftfulla motåtgärder. Men några skarpa förslag på förändringar och förbättringar uteblir tyvärr.

Därmed återstår frågan om det är oppositionsledaren i Ronneby, Magnus Pettersson, s, som har bett tidningen om utrymme för ett utspel i valrörelsens halvtidsvila? Eller är det reporterns försök att få till en debatt?

Debatten uteblir i samma ögonblick som man läser moderatledaren, Roger Fredrikssons kommentar i en artikel intill det s k påhoppet. Efter att ha läst båda artiklarna är jag nästan övertygad om att reportern ville ge Magnus Pettersson en skopa ovett i stället för att ifrågasätta Fredrikssons sätt att styra Ronneby kommun och inte minst då efter ett numera riksbekant upplopp i centrum.

Oppositionsledaren anser att ”det moderatledda politiska styret i Ronneby konsekvent har dragit ned på det förebyggande arbetet inom exempelvis skola, socialen och fritidsverksamhet medan vi har föreslagit satsningar för att utveckla våra fritidsledare och fältsekreterare.”

”När vi nu står inför en sådan situation att ungdomar väljer att kasta sten på polisen då måste vi som politiker vara självkritiska och inte bara prata kameraövervakning. Vi måste lägga fram konkreta förslag.”

Det är när reportern frågar Magnus Pettersson vilka förslag han själv har för att öka tryggheten som hans kritik faller platt till marken som en misshandlad sufflé. Han säger:

”Man skulle t ex kunna förlänga säsongen för restaurangernas uteserveringar.”

Det blir än mer pinsamt när samma reporter ger Roger Fredriksson möjlighet och utrymme att i ett antal punkter smula sönder det tunna utspelet. Fredriksson säger:

”Vi kritiseras alltså av ett parti som inte har varit på banan en enda gång sedan flyktingkrisen startade. Vi har lagt fram förslagen samtidigt som s hela tiden har varit ambivalenta och bromsat.”

Därefter pekar Fredriksson på fyra åtgärder som har genomförts de senaste åren. Han pekar på nystartsjobb, Navigationscentrums verksamhet, att Blekinge integrationscentrums alla delar har genomförts och inte minst det s k paragraf 3-området.

”I de rödgrönas budgetar har det inte funnits en krona till trygghetsskapande åtgärder”, avslutar Fredriksson.

”Utspelet från oppositionsledaren är enbart ett försök till att skruva upp valtemperaturen, konstaterar han.

Hans sistnämnda kommentar är dock en stark överdrift. Det var ett utspel utan innehåll och en rubrik som lovade mer än vad artikeln innehöll.

De två artiklarna haltade dessutom rent journalistiskt. Fredriksson fick inte en enda uppföljande fråga. Det är ju ändå han som leder alliansen med starkt understöd av Sverigedemokraterna. Inte heller blev vi läsare mer upplysta om vad som nu väntar i Ronneby när det gäller trygghet förutom kameraövervakning.

Jubileumsbok om F 17 årets flygbok?

Under fjolåret firade Blekinge Flygflottilj F 17 i Kallinge sina uppnådda 75 år. I samband med det gavs det ut en bok ”Från B 3 till Gripen”. Författare är Bengt A Andersson och Anders Carlsson som till sin hjälp har haft en redaktion bestående av Fredrik Andersson, Emil Lindberg, Mikael Magnusson och Åke Svensson. Boken är framtagen av F 17 Kamratförening i samarbete med Blekinge flygflottilj F 17.

Nu är den tillsammans med fyra andra böcker nominerad till att utnämnas till årets svenska flygbok 2020.

Meningen var att utnämningen skulle ske vid den årliga flyglitteraturträffen på Malmen i Linköping den 1-3 oktober, men på grund av Coronapandemin har träffen måst ställas in. Arrangörerna beklagar men trots inställd träff kommer man att utse ”Årets svenska flygbok 2020”.

De fem nominerade böckerna är:

Författare: Bengt Andersson och Anders Carlsson red.
Förlag: F 17 Kamratförening och Blekinge Flygflottilj
ISBN: 9789151905853
Pris: 200 kr
Format: A4, 232 sidor, inbunden. En ny jubileumsbok som togs fram i samband med Blekinge Flygflottiljs 75-årsjubileum 2019. Den förra kom för 25 år sedan och hade en liknande titel, Från B3 till Jaktviggen. Den nya boken skiljer sig i sin uppbyggnad från de traditionella flottiljböckerna. Boken är omfattande och beskriver hela flottiljens historia från uppbyggnaden 1944 fram till idag med alla dess verksamheter. Den är rikt illustrerad med massor av bilder.

Författare: Göran Jacobsson och Alf Ingesson Thoor
Förlag: Norlén & Slottner
ISBN: 9789188503671
Pris: 400 kr
Format: A4, 334 sidor inbunden.

Syftet med denna bok är att för första gången genomföra en djupare undersökning och analys av de haverier med dödlig utgång som skedde mellan åren 1946 och 1989. Det är också ett försök att för allmänheten på ett begripligt sätt klarlägga vad som egentligen hände. Och inte minst, ge de flygare som omkom en egen historia – alla de flygare vars namn nu finns på väggen i Flygvapnets minneshall.
Boken är uppdelad i tre olika perioder. Blandepoken 1946-1954, reaepoken 1955-1963 och nedgångsepoken 1964-1989. Detta för att kunna göra statistiken jämförbar. Av samma anledning är inte perioden från maj 1945 till 1946 medtagen. Olika typer av statistik finns med genom hela boken. Ett eget kapitel om detta finns också med i slutet. 

Redaktion: Robert Danewid, Bernt Hall, Lennart Lagerfors, Björn Svensson
Förlag: Svensk Flyghistorisk Förening
ISSN: 0345-3413
Pris: 280 kr
Format: A4, 264 sidor inbunden.

Årets flyghistoriska revy från Svensk Flyghistorisk Förening handlar om segelflyget i Sverige genom hundra år. Den är ett samarbete mellan SFF, Segelflygets Veteransällskap (SVS) och Segelflygförbundet (Segelflyget). En redaktionsgrupp bestående av Björn Svensson (SFF), Bernt Hall (SVS), Lennart Lagerfors (SVS) och Robert Danewid (Segelflyget) har under närmare två års tid jobbat med att skriva och sammanställa artiklar till boken.

Författare: Cristina och Tore Öberg
Förlag: Böcker från norr
ISBN: 9789151933443
Pris: 269 kr
Format: 250 x 210 mm, 186 sidor inbunden.

Boken Ambulansflygaren är berättelsen om den legendariske ambulansflygaren Allan Norberg, som var verksam i norra Sverige under åren 1938 till 1945. Flygvapnet utsåg fanjunkare Norberg vid F 4 på Frösön till ambulansflygare 1938. Först på deltid från F 4, sedan på heltid baserad i Boden (F 21). Flygplantyperna i ambulanstjänsten utgjordes av Trp 1, Junkers F 13, Trp 2 Junkers W 34 och Trp 4 Beechcraft 18. Detta är en riktig äventyrsbok! Flygning i dåligt väder, i snö och dimma, på låg höjd över fjällterräng och med starter och landningar på tveksamma vattendrag. Men detta var verklighet för Allan Norberg, för hans besättning och deras passagerare. En av patienterna var den, nu från film och TV, kände norrmannen Jan Baalsrud. Här får vi veta hur det gick efter att han hade tagit sig in på svenskt mark. Allan Norberg fick motta Stockholms-tidningens guldmedalj för sina insatser. Under dessa år hade han flugit 1300 flygtimmar med 550 patienter av sjutton olika nationaliteter.

Författare: Mikael Forslund
Förlag: Mikael Forslund Produktion
ISBN: 9789151902944
Pris: 300 kr
Format: A4, 240 sidor inbunden.

Österrikaren Edmund Sparmann var ett tekniskt geni redan från unga år. Under första världskriget arbetade han som konstruktör och provflygare hos Albatroswerke, senare Phönixwerke. Han kom till Sverige sommaren 1919 med två Phönixflygplan, jaktflygplanet Phönix D.III och det tvåsitsiga spaningsflygplanet Phönix C.I, senare populärt kallad Dront. Flygkompaniet och senare, Flygvapnet hade dessa två typer i tjänst under många år byggda på licens. Sparmann blev sedermera anställd vid Centrala Flygverkstaden på Malmen som konstruktör och provflygare. 1933 startade han Ing. E. Sparmann’s Flygplanverkstad på Lilla Essingen i Stockholm. Där konstruerade han och byggde det flygplan han kom att bli mest känd för, Sparmann S 1 – Sparmannjagaren. Boken beskriver Sparmanns liv, hans konstruktioner och naturligtvis hela historien om den lilla Sparmannjagaren.