Att vara eller inte vara i Ronneby

”Det ska fan vara teaterdirektör”.

Nu är Håkan Robertsson bara nästan direktör i Ronneby Folkteater, men väl verksamhetsledare. Hans bekymmer är dock fullt jämförbara med en teaterdirektörs mödor som August Blanche en gång ville påvisa med sitt yttrande.

I somras strax före premiär för teaterns sommarsatsning blev sällskapet snuvade på ett viktigt utrymme i hemvisten Gamla Teatern. In flyttade i stället tjänstemän från skolkontoret vilket fick Robertsson att högljutt reagera. Bl a ansågs Folkteaterns satsning på direktsänd opera vara i fara på grund av lokalproblem.

Men nu blir det opera, men det till priset av ytterligare ekonomi- och arbetsinsatser från föreningens sida. Håkan Robertsson förklarar den nya situationen i ett pressmeddelande:

”I går tog jag beslut, i samråd med föreningens ordförande, Nils Ingmar Thorell, att vi genomför operasäsongen 2015-2016. Vi tar upp ännu en bunt tusenlappar ur vår skrala börs och gör den temporära renoveringen som krävs. Detta för att vi skall kunna fortsätta husa vår publik, även i pausen! Vi garanterar att ingen skall behöva tillbringa pausen ute på trottoaren!

Vi kände att vi måste lösa detta för vår publiks skull, även om vi inte fått ett öre i stöd av kommunen. Trots att det är de som åsamkat oss lokalproblemen. Vi riskerar som vanligt ekonomisk ruin.

Deras agerande, att tränga in kontor åt skolan i vår gamla fina teater är kulturellt dödgräveri! Kulturens dödgrävare skall alltid, med alla medel, bekämpas! Med det tar vi tag i som ett andra steg…

AleksandrsAntonenko_Otello_2_Foto_KristianSchuller [607544]Nu startar vi operautsändningarna igen den 17 oktober!   Första operan blir Otello, Från Metropolitan Opera I New York. Nu går vi på övervarv, dygnet runt för att få allt färdigt, men det känns bättre än att vara kväst av kommunal rigiditet.”

Naturligtvis är det snudd på skandal att Ronnebys politiker inte kunnat ta ställning till om Gamla Teatern ska förbli ett kulturhus eller delas med utbildningsförvaltningens administration. Äntligen, men så sent som den 20 augusti tog Fritid- och Kulturnämnden och bestämde sig för en önskelista. I protokollet heter det:

”En komplett teater, i befintliga lokaler ska uppföras senast 2017 till en kostnad av 2 miljoner kronor och med nya stolar under budgetåret 2016.” Man får anta att Fritid- och Kulturnämnden med detta menar att Gamla teatern till fullo ska rymma teaterverksamhet och ingen annan verksamhet. Eller?

Men som sagt, detta är nämndens önskelista till beslutande politiker i kommunstyrelsen som snarast måste bestämma sig. Ska teatern få vara teater och inget annat? Sätt ner foten snabbt!

Bilden ovan visar Aleksandrs Antonenko i föreställningen från Metropolitan Opera i New York. Foto: Kristian Schuller

Bara Tommy Nilsson kan stoppa tiden

Tommy 1

I dag kom den, årets Ronnebylexikon. En alltid lika välkommen årspresent som påminner om tidens alltför snabba gång. Det är nämligen, vad jag är övertygad om, endast Tommy Nilsson som kan konsten att stoppa tiden och få oss att bläddra, bläddra och mumlande kommentera det vi ser.

Även årets upplaga av ”Förr och nu i Ronneby kommun årgång 2015” är en kändistät bok som väger tungt. Och då menar jag inte rikskändisar, även om sådana finns i riklig mängd. Tidigare journalistkollegan ”Trädgårds-Gunnel” (Gunnel Carlsson) poserande i Hoby Ekbacke går inte av för hackor.

När jag påstår att Tommy Nilsson är kapabel att stoppa tiden menar jag att hans bilder på ett naturligt och enkelt sätt avslöjar våra livsringar. Vi andra kan inte stoppa tiden, vi blir endast tidsdokument som genom böckerna gör många av oss odödliga.

Jag menar också att Tommy Nilsson inte är personen som med hjälp av böckers inkomster kommer glidande i en glittrande bil av senaste märke. Han cyklar när han söker upp lokala kändisar och han cyklar inte minst sina långa sträckor för att i oräkneliga brevlådor stoppa ner sin personliga bokreklam.

DSC00303

Tommy är helt outtröttlig och hans enorma minne och bildarkiv växer naturligtvis för varje år.

I årets revy av kändisar känner jag extra mycket för ”Kalle på taket”, frisören Karl-Gunnar Karlsson, som på slutet av sin karriär blev modern och införde tidsbeställning. Naturligtvis fick han då ta hjälp av hustru Ingrid som fixade bokningar.

Ingrid Nilsson, gammal kollega från Kockumtiden, dyker upp på sidan 239 och dessutom en relativt ung Anton Gummesson på¨socialdemokratiskt möte. Jag var klubbkamrat med Anton i Skogsvandrarna och Anton avled 1994.

En raritet är också bilden på gamla apoteket. Bilden togs 1969 och det är dags för rivning.

Riksbekante filmaren från Djuramåla i Småland ägnas stort utrymme. En kulturarbetare som i likhet med Tommy gjort oerhörda insatser för att dokumentera, fast han med hjälp av rörliga bilder. John Nilsson avled 2014.

Kallinge med bl a sin vårmarknad uppmärksammas stort men störst utrymme får Silpinge NTO som blev FIF Gnistan. Anledningen till utrymmet får du svar på när du läser text och tar del av flera bilder.

En historisk resa kan du uppleva när du tar del av 1800-talets Fridhems gård som nu i dag har förvandlats till en populär Mandeltårta.

Tack Tommy för ännu en innehållsrik tidsspegel.

Boken börjar försäljas i morgon fredag 25 september.

 

Gribshunden bara för ”smårika danskar”

DSC01719

Åke Tärntoft, en mestadels glad och oförarglig centerpolitiker i Ronneby, upprepar i dagens BLT vad alla redan har sagt – Gribshunden vill vi ha! Naturligtvis ska den pryda ett eget museum, helst nära havet i Saxemara för då får Åke gångavstånd.

I artikeln upprepar han ytterligare en sanning, att en satsning av det slaget skulle innebära ett uppsving för turismen i Ronneby.

Men det är när han säger följande som det blir riktigt dålig reklam för en bra sak, ja, nästan lite obegripligt:

”En placering av Gribshunden i Ronneby skulle innebära en invasion av smårika danskar.”

Betyder det att ett eventuellt museum, icke statligt, kommer att bli så dyrt att bygga att endast ”smårika danskar” kommer att ha råd med inträdesbiljetten? Danskar, för att inte tala om fattiga svenskar, nu tyngda av allehanda skatter ska således inte ge sig till Ronneby för att åse en dansk kunglig skatt? Småsnåla smålänningar och ekonomityngda föräldrar, hur blir det för dom?

I mina mest positiva stunder kan jag delvis förstå vad Åke Tärntoft menar, nämligen att danskarna kan känna en större samhörighet och nyfikenhet med Gribshunden. Men att enbart vända sig till ”smårika danskar” är en tämligen snäv och ogin beskrivning av vilka Ronneby vill ha som framtida turister.

 

Ronneby klättrar-Karlskrona sjunker

Det hjälper inte att solen i Karlskrona skiner mest i landet. När Svenskt Näringsliv i dag presenterar sin mätning av företagsklimatet hamnar ”örslogsstaun” i skuggan och intar nu sista platsen i rankingen av kommunerna i Blekinge efter att ha rasat 51 placeringar.

Bästa företagsklimatet finns inte oväntat i Sölvesborg med plats 87, en ökning med hela 40 placeringar.

I Ronneby fortsätter det att ljusna. I år har Ronneby klättrat 35 placeringar och är nu på plats 199. Karlskrona har plats 206. Näst mest har Karlshamn ökat. Intar nu plasts 173 efter att ha klättrat 37 placeringar.

Olofström har tappat och finns på plats 178 efter att ha minskat 45 placeringar.

Tingsryd har tappat greppet som en bra och väl fungerande företagskommun. Tappar i årets ranking 80 placeringar och parkerar på plats 208.  Sämre än alla kommuner i Blekinge. Bromölla i väster har ökat 4 placeringar och finns nu på plats 139.

Ranking för Blekinge:

Sölvesborg plats 87 + 40

Karlshamn plats 173 + 37

Olofström plats 178 – 45

Ronneby plats 199 + 35

Karlskrona plats 206 – 51

 

Hemliga huset i Kallinge

DSC04401

Det känns nästan lite andäktigt att närma sig trähuset nedanför slänten bakom kyrkan. Här har det stått sedan 1888 efter en flytt från Örmo Bruk i Konga. Frans Henrik Kockum hade köpt Örmo Bruk 1846.

Någon ålder på huset, som egentligen är en lada, har man inte. Örmo Bruk startades 1742.

Det är ladans innehåll som för många Kallingebor har varit en hemlighet. Det finns många som har arbetat ett helt liv vid Kockums Jernverk i Kallinge men som aldrig har satt sin fot i ladan. Dit gick endast ett fåtal gjutare när de skulle hämta en eller flera gjuterimodeller eller kärnlådor i trä.

DSC04378

Det handlar om Kockums Modellada som rymmer ca 16 000 föremål. Under 2014 och fram till nu har alla dessa föremål, stora som små, fotograferats och dokumenterats i arkivsystem. En kulturgärning utförd av Ann–Britt Johansson, Ingemo Sköld, Karin Servin och Per-Ola Johansson.

I söndags kunde ladans dörrar öppnas för allmänheten och på plats fanns Lars Martinsson, styrelsemedlem i Ronneby Musei- och Hembygdsförening som nu vakar över de unika industriföremålen. Lars har varit verksam i gjuteribranschen i Huskvarna och kunde målande berätta hur modellerna en gång i tiden har använts.

”Trämodeller och kärnlådor användes för att forma gjutgodsets yttre och inre konturer. Trämodellerna var således viktiga för att hålla rätt mått och stå emot fukt och tung hantering utan att ändra form. Modellsnickare var ett högt aktat yrke som krävde lång erfarenhet.”

DSC04381

Byggnaden har i alla tider haft samma uppgift, att förvara gjuterimodeller. Ladan har två våningar med källare och var säker på att varje centimeter av ladan är utnyttjad.

Det kändes mäktigt att sakta vandra fram i byggnaden och i alla skrymslen mötas av välkända och tidstypiska produkter från Kockums. I källaren fann jag gamla spisar och några av dem utrustade med en av Kockums allra första rörplattor, den s k snabbplattan.

DSC04393

I ett hörn står gul- och grönemaljerade vattenspannar som blir till en historisk installation.

Naturligtvis var det Ewe Nilsson, en gång förman på Kockums som räddade Modelladan och dess rika innehåll till eftervärlden. Samma Ewe som byggde upp Gjuterimuseet i Kallinge och som 1993 utsågs till Hedersgjutare av Gjuterihistoriska Sällskapet. Han har också tilldelats såväl Ronneby kommuns som Landstingets kulturpris för sina gärningar.

Obs! Klicka för större bild.

 

Kulturcentrum i Ronneby räddar hösten

DSC04357

Dörrarna in till Kulturcentrum stod på vid gavel i lördags och tur var det för besökarna var många.

Jag upplevde att hösten virvlade in som ett slags komplement till de landskap som bar Per Serres signum i ett stort antal målningar. Per är bosatt i Vettekulla utanför Karlshamn och han lockade många konstnärskolleger från denna kommun.

DSC04360

Per Serre tar med all rätt plats i stora utställningshallen med sina 72 målningar och en rolig sak.

”Per Serre målar landskap. Han ger oss en natur, sedd genom ett personligt temperament. Han vill få oss att upptäcka det stora i det lilla – och omvänt”, sa Thomas Kjellgren som invigningstalade.

Vernissagepubliken var stor och dessutom kunnig. Per hade sällskap av ett antal namnkunniga konstnärskolleger från Karlshamn. Bl a såg jag Signar K Bengtsson, Rolf Palvén och skulptören Johnny Martinsson.

DSC04372

I lilla salen härskar nu en By med en rad finska barnboksillustratörer som på ett pedagogiskt sätt visar att arvet efter Tove Jansson lever kvar men utvecklas. Denna utställning hade Pella Sahlin, barnboksfantast och pedagog som invigningstalare. Per Dunsö gav med sin sång och texter en välfunnen inramning.

DSC04366

UT UR teatergarderoben är en utställning producerad av kostymören Lotta Zetterman Englund från Byteatern Kalmar Länsteater. Lotta tillsammans med Lars Skarin, teknisk chef på Byteatern, berättade om en verksamhet som kräver konstnärligt engagemang och diger kunskap. En verksamhet som kräver många arbetstimmar men som många har ringa insyn i.

Dessa tre utställningar utgör en garanti för stor publiktillströmning under hösten fram till 8 november.

Den stora vernissagepubliken visade med all tydlighet att ett antal andra stora arrangemang i Ronneby denna lördag utgjorde en stimulans och inte alls konkurrens.

 

Min coach hetsar från bakfickan

Run

Det fanns en tid när det var totalt otänkbart att på offentlig plats vara iklädd träningsoverall. Jag kan i dag förstå anledningen till att det var så. Klädmaterialet var dåligt för att inte säga säckigt, dessutom i avsaknad av färgglädje.

Nu är sportkläder högsta mode och tights är i dag modetrend även för män! Och verkligt avslöjande!

Kläder är väl en sak men nu hetsas jag till fysisk aktivitet från alla håll. Tidningar, ja, alla medier ger oss dagligen dåligt samvete samtidigt som man får ta del av matlagning och vinförslag i en omfattning som hade räckt med hälften. Tala om dubbla budskap som blir svåra att sortera för oss stackars människor som har gener som samtidigt påminner om vår härkomst – grottmänniskan!

Jag började använda en app för ett år sedan, Runkeeper heter den. Det finns en hel uppsjö av andra, liknande program. Man knappar in namn, kön, vikt och lite till, om man vill. Jag väljer om jag ska springa eller gå och trycker på startknappen. När jag avslutat rundan tryckedr jag på stoppknappen och så kan jag studera på en kartbild hur jag gått. En bra grej om man har börjat få lätt minnesförlust.

Du läser av tid och hur många kalorier du har gjort av med. På den punkten är jag starkt kritisk, tycker att datorn räknar för dåligt. Jag höll, tyckte jag ett ganska bra tempo. Men så upptäckte jag att om jag går dubbelt så långt så gör jag av med några futtiga kalorier ytterligare.

Det tog ett tag innan jag kom på att jag kunde stänga av den hetsande rösten i bakfickan som hela tiden tjatade om hur lång tid det tagit för varje mail och genomsnittshastighet. Nu är rösten strypt för den hetsade inte bara mig utan även mitt sällskap på vandringen.

Den hetsande rösten gick lätt att tysta men i dag på förmiddagen tog min coach i bakfickan till en annan taktik. Hen var orolig att jag glömt de dagliga promenaderna. Den skrev:

”Håller dåligt väder dig inomhus?”

Jag brukar påbörja promenaden vid 11-snåret och nu var klockan tio minuter över elva. Jag tittade på texten igen. Jag tittade ut genom fönstret. Det var ju ganska soligt men … Något svar på frågan ville hen inte ha och nu väntar jag bara på nästa hetsande påminnelse för en promenad.

Om jag hade kunnat svara skulle jag ha förklarat att jag har promenerat varje dag, nästan, hela veckan men struntat i att starta appen.

Tjat och hets var eviga dag och nu kommer väl snart lokaltidningen med en ny hetsande artikel om hur jag bästa ska hitta flytet och jag som tyckte att jag kommit på världens grej att slippa skriva i dagboken hur träningen utförts.

Jo, jag vet hur viktigt det är med motion. Det fick vi veta redan som barn trots att det var på 40-talet! Vi insåg det själva, det sitter ju i generna från grottåldern men nu är männikskor så stressade av så mycket att man dagligen måste påminnas om sitt bästa.

 

Ökad service på Maxi i Ronneby

handlarbild-ronneby

Det finns gott om trötta fötter, ben och ryggar bland såväl yngre som äldre.

Detta har SPF Seniorerna i Ronneby tagit fasta på och vände sig till ägarparet Mats och Eva Dennerlöv/Gunnarsson som driver Maxi Ica Stormarknad i Ronneby.

Man frågade om det kunde gå för sig att få ett antal stolar utplacerade på några platser i stormarknaden. Frågan drogs inte i någon långbänk och nu finns det ett antal stolar utplacerade som är till för den som behöver vila en stund på inköpsrundan.

SPF Seniorerna i Ronneby tackar naturligtvis för den fina gesten och samarbetet.  

Det händer i Ronneby

 

 

Pressen på Kalle Sandström hårdnar

I dag var oppositionen i landstingets styrelse ytterst nära att få igenom kravet på en sammantagen konsekvensanlays av ett nytt sjukhus kontra att lappa och laga två sjukhus. Det hela slutade med att ordföranden, landstingsrådet, Kalle Sandström, s, fick avgöra med sin utslagsröst.

Omröstningen slutade nämligen 7 – 7 efter att vänsterns, Erik Ohlson, Ronneby lagt ner sin röst. Beslutet innebär dock att majoriteten måste återkomma med en investeringsplan för de kommande två årens lappa- och lagaverksamhet vid de två sjukhusen. En sådan plan saknas nämligen i dag och man kan med fog påstå att man fram till nu levt efter parollen – löpande räkning!

Kostnaden för att bygga ett nytt sjukhus har aldrig utretts, vilket omöjliggör för ledamöterna att ta ställning till hur skattemedel bäst ska hanteras. Denna skandal bär nu socialdemokratiska landstingsrådet och hans partikamrater jämte miljöpartiet och vänstern ansvaret för. Erik Ohlson kan inte frånta sig detta ansvar genom att att han la ner sin röst.

Det var fp, m och c som i dag i landstingsstyrelsen la ett yrkande att uppdra åt landstingsdirektören att utreda de samlade konsekvenserna av ett nytt sjukhus som alternativ till två renoverade sjukhus.

Intressant var att miljöpartiets, Thomas Nihlén röstade emot. Därmed var detta sannolikt sista chansen att få till en utredning om vad ett nytt sjukhus skulle kosta. En utredning finns, men den kastades i ett tidigt skede i papperskorgen. Den utredningen visade nämligen att landstinget Blekinge skulle spara åtskilliga miljarder på att bygga nytt. Det är det som gör hela sjukhusfrågan så sjuk. Ursäkta ordvitsen.

Kristdemokraterna som tidigare röstat med majoriteten var inte på plats.

Sjukhus

Nu satsas stora belopp på att lappa och laga där ingen vet vad slutsumman blir. Ännu en gång har landstingets majoritet visat nonchalans för skattemedel genom att inte utreda och kostnadsberäkna sin verksamhet.

Nu kan vi endast lita till läderbaggen som huserar på den mark som landstinget vill använda till att uppföra nya byggnader i Karlskrona. Av detta skäl har Länsstyrelsen ännu inte kunnat ge klartecken.