Kan kristider rädda papperstidningen?

Efter att jag har studerat viktig information i kristid då och nu slås jag av hur underskattad papperstidningen är i dagsläget.

Det saknar betydelse om det är riks- eller lokaltidning. De är lika gångbara. Det viktiga är att det är papper och trycksvärta.

Under andra världskriget spelade papperstidningen en stor roll och den skulle vara så stor som möjligt för att användbarheten skulle bli så fullödig som möjligt. I årets skrift riktad till Sveriges invånare, ”Om krisen eller kriget kommer”, nämns inte ens papperstidningen.

Betydligt bättre informerades allmänheten i en liten och behändig bok utgiven av Åhlén & Åkerlunds boktryckeri 1942. Boken kostade 85 öre och innehöll goda råd och recept för att man skulle leva gott och riktigt på kristidens kuponger. I boken heter det:

”Förr trodde man att det betydde förargelse och fattigdom att använda tidningspapper i hushållet, i synnerhet till torkning, men i dessa kristider har vi fått en helt annan syn på saken. Nu är tidningspapperet vår alldeles speciella vän. Det hjälper oss att ersätta bränsle och kläder, handdukar och tvättmedel, ja, det kan faktiskt användas vid alla tillfällen i det dagliga livet.”

Efter denna inledning ges handfasta tips på tidningspapperets användbarhet.

”För den som bor i staden och inte har modern våning med sopnedkast kan det vara lämpligt att klä sophinken med tidningspapper. När man sedan vill bli av med soporna viker man ihop hela innehållet som ett paket och bär det med sig nästa gång man har ett ärende ut”

”Vill man ha en flaska rengjord är enklaste sättet att beta sönder tidningspapper i småbitar och stoppa ned det i flaskan jämte lite vatten. Sen är det bara att skaka till flaskan blir ren.”

Även matsilvret kan räddas av det otroliga tidningspapperet.

”Alla knivar av rostfritt stål må bäst av att bara sköljas i hett vatten utan såpa och sen gnidas med tidningspapper. De blir blanka tvärt.”

”När man skär lök eller annat med förskäraren och vill ha den ren och luktfri efteråt, gnid av den på tidningspapper. Hettar man upp kniven samtidigt går det ännu fortare.”

”Vid all fönstertvättning är tidningspapper det bästa för torkning och gnidning.”

Tidningspapper är dessutom ovärderligt för koklådan. En kastrull med tidningspapper håller maten varm.”

”Om vintern är kall och man inte har tillräckligt på sig är det bara att stoppa en tidning innanför tröjan eller västen.”

Sönderrivet och i vatten uppblött tidningspapper som kramats hårt ihop till knytnävsstora bollar brinner efter torkning som utmärkta briketter.”

Goda råd till allmänheten 1942. Papperstidningen är således i dagens tekniska samhälle djupt underskattad när det gäller såväl användningsområde som informationskälla.

Berättarfest med skogsbrand

Kvällssolen letar sig in i lokalens skrymslen. En envis geting försöker finna friheten men stöter på problem i panoramaglaset. Lokalen välfylld av förväntansfulla besökare som vällustigt låter sig behagas av sommarpräglade smårätter.

Kvällens sångartist gör sig redo med ryggen vänd mot sommarmotivet utanför. När hon presenterar sig rullar röda och gröna tankbilar förbi på byvägen intill husväggen. På kort avstånd rasar en skogsbrand som stoppar tåg och annan trafik.

Såväl räddningstjänst som insats från flygflottiljen förstärkt med brandflyg i form av helikopter bekämpar en hastigt uppflammad skogsbrand intill väg och järnväg, men vi i lokalen känner oss trygga.

En typisk bild av årets sommar i Blekinge. Naturligtvis också en sommar med ”Berättarfest”. Vi är samlade i Äggabodens festlokal i Gärestad. Årets upplaga av ”Berättarfesten” ska invigas med musik och sång men också med tävlingen ”Berättarslam”. Fyra våghalsade berättare ska göra upp om platserna i årets lilla distriktsmästerskap i muntligt berättande.

Medan nyfikna ilar fram och tillbaka på byvägen för att följa skogsbranden kan vi njuta av vacker sång och musik framförd av Hildur Höglind med komp av pappa Niclas.

Ebon Kaisajuntii, landsbygdsutvecklare i Ronneby kommun, invigningstalar och berättar vilka minnen hon har burit med sig från barndomens alla spännande berättelser.

En bra berättelse får gärna vara lite extra kryddad men ska ändå vara trovärdig och gärna toppad med en knorr på slutet. Åhöraren ska gripas av berättelsen så att man kan glömma tid och rum vilket blev aningen svårt på söndagskvällens med brandflyg över taket och brandbilar utanför fönstret.

Fyra berättare, Niklas Nyström, Mikael Helgesson, Hannes Helgesson och Sune Håkansson försökte beveka domarna som valts ut bland publiken. Niklas Nyströms agerande påminde mer om stand up än berättande men vann knappt före Mikael Helgesson. Niklas ska senare i år försvara Blekinge i ett slags svenskt mästerskap i berättarkonst.

När vi bröt upp för kvällen var skogsbranden släckt och trafiken kunde åter rulla på som vanligt. Kvällen var fortsatt varm och gräset knastrade under våra fotsulor på väg till bilar eller cyklar.

”Berättarveckan” pågår måndag 2 juli till söndag 8 juli.

berattarfest.se

facebook.com/BerattelserUnderEken

Förtroendet borta när maktspel urartar

Politiker har i alla tider inför val släppt upp testballonger eller med fingertoppskänsla avgjort hur valvinden blåser. Man har på det sättet velat se hur ett eventuellt vallöfte tas emot.

Men i dag när maktfördelningen går före vallöften och landets skötsel, är den yttersta makteliten så förblindad att man glömmer att väljarna finns. Maktspelet som i vanliga fall brukar göras upp bakom stängda dörrar finns nu till allmän beskådan och förfäran.

Jag tänker på alliansens ”självskadebeteende” (ordet lånat från Svenska Dagbladets ledare) när man släppte fram moderaternas gruppledare i riksdagen, Tobias Billström, för att berätta att alliansen kunde tänkas ge ordförandeposter i riksdagens utskott till Sverigedemokraterna.

Man hänvisade till att sd i opinionsmätningar nu i kraft av att vara landets näst största parti inte längre skulle kunna hållas utanför viktiga uppdrag. Man litade helt enkelt på att även svenska folket och därmed väljarna skulle svälja det overkliga och otänkbara betet.

Naturligtvis blev det dålig stämning för att inte säga orkanvindar på sociala medier. Denna gång kraftigast reaktioner på Facebook.

Liberalernas ledare Jan Björklund fick första smockan levererad rakt i ansiktet och när han efter några timmar vaknade till sans var det hans egna ord och försäkran till sina söner och mor som hade sänkt honom.

Han hade offentligt lovat att aldrig ge någon som helst makt åt Sverigedemokraterna. Hur kunde han svika sina närmaste men också väljarna?!

Tobias Billström gjorde det makabra utspelet i Rapport och reaktionen på sociala medier var omedelbar och förgörande. Hur kunde de ens tro att svenska folket skulle svälja ett sådant svek.

Dagen efter gick Jan Björklund och centerns Annie Lööf till motattack. Attacken riktades mot moderaterna och Tobias Billström som skulle ha missuppfattat alltsammans!! I Rapport blir frågan ännu en gång en toppnyhet men nu är det moderaterna och Billström som ställs i skamvrån.

I det läget var alliansen ännu en gång på kollisionskurs. Björklund och Lööf försäkrade att man hela tiden sagt att man skulle låta socialdemokraterna avgöra frågan!?! Var s emot att ge sd ordförandeposter i utskotten skulle förslaget dras tillbaka. Detta ansåg de två att Billström glömt att säga i rapportintervjun. Billström i sin tur slog tillbaka och vidhöll sin tidigare uppfattning.

Nu var det plötsligt socialdemokraternas ansvar om sd skulle ges makt eller inte. Redan här tappar alliansens utspel all sans och reson och hur ska alliansen ens tro att vi väljare har ens en liten gnutta förtroende kvar efter denna uppvisning i dåligt beteende.

Så i dag träffas Jan Björklund av ännu en smäll i solar plexus. Det är när ansedda tidningen Dagens Industri låter avslöja att utspelet med att ge sd ordförandeinflytande i riksdagens utskott var Jan Björklunds eget förslag och initiativ!!! Naturligtvis förnekas denna ”nyhet” av Liberalerna.

Ännu en tilltänkt regeringsbildning har därmed gått i graven. Det tog mindre än ett dygn. I dag säger Jan Björklund och Annie Lööf:

-Frågan är död!

Christel Friskopp mottog mångas krav

Neuroförbundet, som numera heter Neuro, har på riksplanet en kampanj riktad mot landstingen. Kravet är ”minst ett fungerande neuroteam per länssjukhus”.

Blekinge har genomfört sin kampanj och vid en politisk utfrågning i Ronneby i torsdags kväll överlämnades 252 namnunderskrifter till Christel Friskopp, socialdemokratisk ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Neuro vill att alla i Blekinge som har en neurologisk diagnos ska få tillgång till ett ”multidisciplinärt team”.

En neurologisk diagnos kan gälla MS, ALS, Parkinson m fl.

Bilden: Ordföranden i Neuro Blekinge, Billy Lannér, överlämnar namninsamlingen till Christel Friskopp.

Hur svårt att hitta en politiker?

I Blekinge kan man med fog påstå att vi väljare lever nära våra politiker. Inte minst nu i valtider kan det väl inte vara allt för svårt att nå kontakt om behov skulle uppstå.

Men när jag läser Sydöstran tycks det vara svårt för att inte säga helt hopplöst att finna en politiker. Tidningen tycks nu på fredag eftermiddag haft två dygn på sig för att nå kontakt med vänsterpartisten Erik Ohlson, Ronneby.

Redan klockan 10.15 i onsdags publicerade tidningen en artikel med rubriken – ”Domstol godkänner campingförsäljning”.

Erik Ohlson hade som ledamot av fullmäktige i Ronneby överklagat beslutet att sälja Järnaviks camping. Han överklagade till Förvaltningsrätten och ansåg att försäljningen var olaglig. Ett påstående som rätten ogillade och gav Ronneby kommun rätt. Artikeln på nätet, som fortfarande ligger kvar med samma text, avslutades med att tidningen söker Erik Ohlsson.

Sökandet har ännu inte varit framgångsrikt.

När en känd politiker som Erik Ohlsson inte kan nås på två dygn tycker jag det finns anledning till oro. Speciellt nu i valtider.

Kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, var tydligen också orolig när han på onsdagskvällen via Facebook fastslog att Erik Ohlson vid den tidpunkten varit oanträffbar i tio timmar. Detta inlägg har nu redigerats bort.

Därför var min förvåning stor när jag i torsdags kväll träffade en livs levande och väldigt pigg Erik Ohlson.

-Där har vi den eftersökte. Du finns alltså, var min spontana kommentar.

Han reagerade över min kommentar och jag förklarade hur länge Sydöstran sökt honom för en kommentar.

Han tog upp sin telefon. Bläddrade ett tag och utbrast.

-Ingen har sökt mig!

Erik Ohlson deltog i en politikerutfrågning om landstingsfrågor arrangerad av Neuroförbundet i Blekinge. Även när jag såg honom lämna debatten senare på kvällen såg han ut att må väl.

Lycka till Sydöstran. Han finns! och vi är fortfarande intresserade av hans kommentar.

Gammal transportplan snart verklighet

Redan 1990 lät Ronneby kommun genomföra en översiktsplanering där ett transportcentrum intill nuvarande flygstationen skissades. Efter snart 30 år kan i varje fall vissa delar av planen bli verklighet.

Det är när Ronneby kommun nu köper loss mark från Bredåkra gård som läget har ljusnat betydligt för att möjliggöra ett tågstopp vid Bredåkra söder om flygplatsen. Fördelen nu är att såväl region som kommun är överens om hur man vill se verkligheten.

Enda smolken i bägaren är att trafikverket helst vill ha tågstoppet vid gamla Kallinge järnvägsstation och inte vid Bredåkra lite längre väster om Kallinge. Trafikverket vill utnyttja den mark som redan finns vid den gamla stationen men nu förekommer Ronneby kommun med att köpa loss lämplig mark och då kommer frågan i ett helt annat läge.

Att lägga ett tågstopp i Kallinge skulle resultera i byten för tågresenärer för transport upp till flygstationen och då missar man hela idén med att locka till bekvämt tågåkande.

Ett stopp i närheten av Bredåkra skulle innebära ett ökat lyft för flygplatsen. Det uttalade dåvarande flygplatschefen Mona Grönqvist i en intervju redan 2013.

-Ett tågstopp på den platsen skulle öka antalet flygresor med 25 000 per år, var hennes absoluta övertygelse.

Lennarth Förberg, m, andre vice ordförande i regionstyrelsen, sa vid samma tidpunkt:

-Tåget är nyckeln och Trafikverket är intresserat. Ett tågstopp vid Bredåkra skulle gynna inte minst flygresenärer från västra Blekinge.

Men samma år fanns det en stark motståndare till ett tågstopp i Bredåkra nämligen Hans Jonasson som då var vd för Blekingetrafiken. Han bromsade utvecklingen med följande ord:

-Ett tågstopp i Kallinge/Bredåkra lär aldrig bli aktuellt. Flygplatsen är helt enkelt för liten. Dessutom ligger stationerna i Kallinge och Bredåkra för långt från själva flygplatsen.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, kommenterade dåvarande Blekingetrafikens vd:s uttalande på följande sätt:

-Alltid detta Karlskronaperspektiv. Blekingetrafikens vd väljer att helt bortse från västblekingarnas behov av täta och bra förbindelser med flygplatsen i Kallinge.

I dag är Ronneby Airport sydöstra Sveriges största flygplats och är fortfarande statligt ägd. I dag mäter man avståndet från järnvägen till flygstationen till ca 300 meter!

När nu regionrådet, Christina Mattisson är inne på samma linje som Ronneby kommun ser läget mer ljust ut än någonsin tidigare.

Ronnebys översiktsplanering 1990 siktade 25 år framåt i tiden men tiden löpte ut 2015 men byggstart 2024 är inte någon större miss när det gäller kommunikationer i Blekinge. Vi är vana vid att tvingas vänta.

Bilden visar platsen för det framtida tågstoppet vid Bredåkra söder om flygplatsen.

Politikerträff om orättvis sjukvård

Fortfarande är det av stor betydelse var i Sverige du är bosatt när det gäller att få sjukvård på lika villkor. En undersökning utförd av Neuroförbundet i Blekinge visar t o m på stor orättvisa inom detta lilla län. Det har visat sig att man får olika vård om man bor i östra respektive västra länsdelen.

För personer med neurologiska diagnoser är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Men i Neuroförbundets senaste enkät framkom att 39 % inte får sådan behandling.

-Man får ingen information, ingen bryr sig vilket leder till utanförskap men också negativa följder i form av ökade kostnader för vård genom insatser av hemtjänst, hjälpmedel och färdtjänst, betonar styrelsen i Neuroförbundet Blekinge.

Nu har man därför bjudit in till en samtalskväll som genomförs på torsdag kväll (14/6) i Ronneby. Inte mindre än tolv politiker med skiftande ansvar kommer att delta i diskussionen. En av deltagarna är Christel Friskopp, socialdemokraterna, som är ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Förutom rehabilitering ska frågor som hjälpmedel, färdtjänst, hemsjukvård, vårdcentraler och olikheter mellan länets två sjukhus som båda går under benämningen ”Blekingesjukhuset” diskuteras.

Inför politikerträffen har Neuroförbundet i Blekinge presenterat en insändare i vilken man påtalar utebliven eller bristfällig rehabilitering och vad detta kan leda till. Du kan nedan ta del av inlägget i sin helhet.

”Sämre rehabilitering kan ge dyrare vård i Blekinge!

För personer med neurologiska diagnoser som exempelvis ms, parkinson, als, stroke och muskelsjukdomar är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Det är för många den enda behandling som finns att tillgå och den är relativt sett en billig vårdinsats.

Men i Neuroförbundets senaste enkät visar det sig att 39 % inte får rehabilitering trots att man har behov av det. Det här leder till ett utanförskap, man får ej information, ingen bryr sig och det kan leda till så negativa följder att kostnaderna för vård ökar liksom att samhällets kostnader för andra insatser som hemtjänst, hjälpmedel, färdtjänst med mera ökar.

I Blekinge svarar endast 29 % att de har en rehabiliteringsplan, detta trots att det i Hälso- och sjukvårdslagen stadgas att landstinget ska erbjuda patienter en sådan. Planen ska innehålla såväl kortsiktiga som mer långsiktiga mål, vem som ansvarar för planen och de olika insatserna samt hur planen ska följas upp och eventuellt revideras. Med en fungerande organisering av hur sådan plan utformas skulle mycket vara vunnet för de med en neurologisk diagnos.

Så många som 79% anser att de ej får tillräcklig information om möjligheter till rehabilitering. Med brist på kunskap och information är det svårt för neurologiskt sjuka att efterfråga det som man så väl behöver. Då är det heller inte konstigt att hela 57 % svarar att de är missnöjda med hur deras rehabilitering fungerar.

Allt fler förväntas klara sin träning själva men det ställer krav på såväl lämplig miljö som att få handledning av kompetent personal som t ex fysioterapeuter, men i vår undersökning framgår att allt färre har kontakt med sådan kompetens. Det riskerar att leda till att man inte tränar alls eller tränar fel och i värsta fall förvärrar möjligheten till att klara vardagslivet och möjligheten att kanske kunna arbeta.

Våra undersökningar har genomförts vid tre tillfällen sedan år 2007 och vi ser att landstinget nedprioriterar den för oss så viktiga behandlingen i form av rehabilitering. På nästan varje fråga är resultaten nu sämre. Är det okunskap eller ovilja som styr denna negativa utveckling för oss som individer och för samhället i stort som får ökade kostnader? Bra rehabilitering är en bra investering!

Hur vill ansvariga politiker att rehabiliteringen för oss med neurologiska diagnoser ska utvecklas? Vi ser fram emot era svar före valet.”

Styrelsen i Neuroförbundet Blekinge

Billy Lannér, ordförande

Ordningen delvis återställd i Ronneby

Vissa politiker tänker fel och bromsar utvecklingen, andra gör rätt och skapar tillväxt. Inget märkligt i det. Det är så vi människor fungerar. Vi är olika och så ska det vara.

Detta faktum finns nu väl dokumenterat i Ronneby. Turistbyråns vara eller inte vara eller var den ska vara har under flera år hållit befolkningen i olidlig spänning och förväntan. Skulle förnuftet ändå till slut kunna segra? Svaret på frågan är JA, JA, JA!!!

Det tog tid men nu är turistbyrån i Ronneby äntligen på plats och såväl bemannad som välfylld med information om vår vackra och turistvänliga kommun. I går, fredag på kontorstid, invigdes den av vice kommunalrådet, Kenneth Michaelsson, c.

Det såg riktigt festligt ut med ballonger och nöjd allmänhet på plats. Länets just nu meste invigare, landshövding Sten Nordin saknades men hade ett barndop i Stockholm att bevista. Jag menar ett vice kommunalråd behöver väl också visas upp någon gång.

Rubrikerna har genom åren varit många när turistbyråns flyttkarusell snurrat som snabbast men nu har kommunstyrelsen satt ner foten och bromsat in vilket innebär att turistbyrån är tillbaka där den gör mest nytta, nämligen vid torget i Clarbergska huset.

Allt är i sin ordning, ja, nästan. Byrån ska vara stängd söndagar vilket jag inte kan förstå. Turister tar inte ledigt söndagar så med detta tilltag missar man en viktig ”kundkrets”.

En fundering; Det blev kommunstyrelsen som till sist räddade turistbyrån för framtiden när man tog ifrån Fritid- och kulturnämnden ansvaret. Bra! Men blir inte kommunstyrelsen överbelastad när man måste ta över och rätta till fel som sker i nämnder som i detta fall.

Till sist kan jag inte nog betona glädjen över att vi slapp den utveckling som var på gång med just en byrå under trappan i biblioteket eller placerad på annan undanskymd uteplats.

Tack hela kommunstyrelsen, för ni var väl helt eniga över partigränserna?!

Greda löväng – lockande rikedom

Rikedom behöver inte alltid vara förknippad med pengar. Vår svenska natur, på många platser fredad, är en rikedom i sig. Den skänker oss ögonfröjd och lockar människor till långa resor för att uppleva unik växtlighet.

Öland är en ö som nästan utövar magnetisk kraft på människor runt om i Europa som personligen vill uppleva allt det vackra som finns. Södra Greda löväng är en plats som utgör en lockelse av högsta rang.

När vi, ett mindre sällskap, besöker platsen är vi långt ifrån ensamma. På en stig som alla följer för att inte trampa ner det vackra, möter vi ett sällskap från Skottland. Ett annat par kommer från Örebro. Alla är vi seniorer av skiftande ålder men med ett och samma intresse, att få vandra i Carl von Linnés fotspår.

Mitt på en blomstrande äng är det lätt att för en stund få nya vänner. Man utbyter tankar och ställer frågor. Tjock eller mindre litteratur plockas upp ur ryggsäckar och man pekar och hjälper varandra. Tro inte att det räcker med att dokumentera med kamera, nej, här antecknas noga vad rariteterna heter på såväl svenska som latin.

När jag studerar mitt eget lilla sällskap kan jag inte låta bli att med några bilder registrera hur det ser ut när jakten är som intensivast. Alla letar men kanske på olika sätt och väderstreck men till slut utropar någon – här! Titta, här är den. Dagen är räddad. Vi trodde först att den var överblommad men här står den i sin fulla glans.

Någon lyfter blicken och utbrister:

-Ser ni eken?!

Alla lyfter blicken och rätar på ryggen. Någon ligger kvar och kryper på marken för att plocka bort några grässtrån för att växten ska komma till sin rätt.

Eken är verkligen säregen där den står i den svaga lutningen, som ett paraply breder den ut sina långsträckta grenar och blir till ängens överhuvud.

Solen gör att ängens nästan överdådiga rikedom blir till en fulländad plats för naturlyriker som för länge sedan har glömt tid och rum. Det känns nästan andäktigt att få vistas i detta rum som våra svenska myndigheter haft klokheten att freda för framtida generationer. Att det på platsen finns flygande rariteter gör upplevelsen total.

I luften pilar svalor och tornseglare och i trädens lummiga grönska sjunger halsbandsflugsnapparen sin lite kärva visa tillsammans med lövsångare och trädpiplärkor.

Vid ingången till Greda Löväng söker sig blicken till ett litet och ovanligt hus. Ett lusthus? Förklaringen får vi av Länsstyrelsens text:

” I lövängens norra del finns en mindre byggnad som kallas fårhuset. Byggnaden fanns här redan i början av 1800-talet och har främst nyttjats som förvaringplats för redskap och seldon. Troligen också som skydd vid arbetet ute på åker och äng.”

Efter ett besök på Öland med många skiftande upplevelser är det lätt att känna sig rik.

Ett tips, res gärna i sällskap med en utbildad naturguide. I vårt fall hette han Bertil Friberg. Väl beprövad och uppskattad vän.

FAKTA
Naturreservatets storlek: 3 ha, beslutsår: 1962
Syfte: att bevara en typisk löväng och dess flora, samt åsbildningen i ängen.
Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

HITTA HIT
Södra Greda löväng ligger på Ölands östra sida, cirka 20 km NO Borgholm. Från Södra Greda by finns skyltning österut till naturreservatet. Vid naturreservatet finns parkeringsplats och information.