USA-filmare dokumenterar Gribshunden

Filmare från USA ska dokumentera det världsunika skeppsvrak som ligger utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård. Filmteamet kommer till Blekinge denna vecka för att inleda sitt arbete.

Siiri Irskog, arkeolog vid Blekinge Museum men utlånad till Ronneby kommun under sex månader, berättade nyheten i samband med en föreläsning om Gribshunden i lördags eftermiddag.

Irskog  planerar just nu inför sommarens begivenhet i Brunnsparken. Fastigheten Kallvattenkuren ska nämligen bli platsen för en utställning om Danske Kungens flaggskepp ”Gribshunden” som förliste i Ronneby skärgård 1495. Utställningen ska ge besökaren en bakgrund men ska också berätta om hur framtiden för vraket ska kunna te sig och då bygger det på hur mycket av fartyget man egentligen kan bärga.

1495 utbröt en brand på skeppet vilket ledde till att krut ombord antändes och exploderade. Fartyget ligger sedan dess på nio meters djup och i sommar ska man försöka bärga det som återstår av fartyget.

Hittills har man bl a kunnat ta upp en galjonsfigur kallad ”Monstret” och också ett antal kanonrännor.

Vraket vid Stora Ekön upptäcktes på 1970-talet av lokala dykare som då inte visste något om fartygets bakgrund. Nu vet man hur unikt det är och nu hoppas alla att det ska gå att bärga det som återstår av fartyget som har legat Östersjöns botten i 520 år.

Vraket är redan världskänt och lär vara i bra skick tack vare Östersjöns bräckta vatten som har skonat det från nedbrytning.

Ronnebys politiska karta rejält omritad

Sune Håkansson berättar i dag om Ronnebys politiska karta. En tillbakablick visar att kartan de senaste 28 åren har ritats om rejält. Helt enkelt ett inlägg som bjuder på en högst intressant utveckling för vissa och en djupdykning för andra. Fram till 1991 hade socialdemokraterna egen majoritet. I dag saknar partiet inflytande.

”Det var 1967, som Ronneby kommun fick sin nuvarande omfattning, genom sammanslagning mellan Ronneby stad samt Kallinge, Listerby och Bräkne-Hoby kommuner. Vår ”lilla vidgade” kallades också Ronneby stad. Först 1971 blev namnet Ronneby kommun.

Under de gångna 50-talet åren har den politiska kartan ritats om rejält. Fram till 1991 hade socialdemokraterna egen majoritet. Idag saknar S inflytande. Malin Norfall har nära nog lämnat kommunpolitiken, hennes oppositionella läggning tilltalade inte ”partivännerna”.

Centern var fram till 1985 det största oppositionspartiet. Sedan har det varit mest förlustval. Mandatantalet har aldrig varit så lågt som nu.

Vi jämför det valår, då respektive parti var som störst, med nuvarande mandatantal. I de fall då maxantalet mandat uppnåddes vid två val, redovisas det sista valet. Sd fick sitt första mandat vid valet 2002.

Parti   År    Mandat   Mandat nu

V       1998         6              2

S        1982       27            15

Mp    1988        3               1

RoP    2006       4               2

C         1976     13              4

Fp       1970       6              2

Kd       1998       3              1

M        2010      11             9

Sd        2018     13            13

Det är naturligtvis svårt att göra prognoser för framtiden. Många partipolitiskt obundna förutspår att Sd får än fler mandat nästa gång. Detta som en reaktion på att en del partier säger att de inte vill ha med Sd att göra. En upplevd otrygghet, som kommunen inte kan påverka så mycket, förstärker. Polisen är en statlig angelägenhet, men fler övervakningskameror är en kommunal fråga.

Alliansen kan leva på att Sd för tillfället helt verkar följa Alliansen, även i de fall då Alliansen gör en kovändning. De egna utspelen från Sd är få, utom i invandrarfrågor. Den tänkta byggnationen av en större skola är ett undantag. Där påtalar Sd, först av alla, att det är tveksamt att satsa ett par hundra miljoner kronor på att bygga om fabrikslokaler till skola. Åsikten tycks sprida sig alltmer bland invånarna.

Ett uttalande från Westrup, ledare för Sd i Ronneby, gör att vi nog kan räkna in Sd i alliansen. ”Numera kan vi kohandla”, yttrade Westrup häromdagen.

De mindre partierna har ett fåtal aktiva medlemmar. För Kd och Mp kan de aktiva medlemmarna räknas på ena handens fingrar. För övriga småpartier behövs båda händerna.”

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer skickas till epostadressen nedan:

Dåligt ledarskap inte hela sanningen

Pressmeddelandet som kommunledningen skickade ut i dag på morgonen, om att man inte längre har förtroende för kommundirektören, Magnus Widén, skulle man nog filat en stund till på. För något mer urvattnat innehåll är det länge sedan jag hade anledning att ta del av.

Man skrev bl a:

”Ronneby Kommun står inför nya utmaningar som kräver insatser av både ledning och medarbetare. Vi i den politiska ledningen uppskattar allt som Magnus har bidragit med, men ser att framtiden kräver ett nytt ledarskap med stort utvecklingsfokus, säger Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens ordförande.”

Att uttrycka sig så luddigt utan att ange direkt skäl till att Widén inte längre har politiska ledningens förtroende är att ge massmedia en direkt startorder att gräva fram fakta. När man nu istället låter oppositionsrådet, Magnus Pettersson (s) i Sydöstran torgföra en av de tyngsta anledningarna, nämligen att beslut tagna av politikerna inte har verkställts, är det bevis på politisk omognad från den yttersta politiska ledningen.

Jag vet inte omfattningen av icke verkställda beslut men detta är ändå en så graverande uppgift att det i sig är snubblande nära en anledning till uppsägning. Detta borde kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson haft modet att peka på i pressmeddelandet. Det hade för oss väljare varit en tydlig anledning till att Magnus Widén nu skiljs från uppgiften att vara tjänstemannasidans högste chef.

Att Magnus Petterssons uppgift om icke verkställda politiska beslut äger sin riktighet kan man bl a utläsa av Roger Fredrikssons inlindade kommentar:

”De kommande åren måste vi långsiktigt rusta organisationen och verkställa de planer vi har.”

Att, som i Sydöstrans nätupplaga, blanda in kommunens alla förvaltningschefer som tycks sakna förtroende för kommundirektören, saknar betydelse vilket även Roger Fredriksson betonar att han inte vill kommentera.

Roger Fredriksson har säkert också dragit detta avgörande beslut i långbänk. Det är vad såväl politiker som tjänstemän vid olika tillfällen har antytt ända sedan fjolåret.

När Magnus Widén tillträdde sin befattning i Ronneby den 1 oktober 2013 hade han lämnat sina politiska uppdrag som moderat i Nykvarns fullmäktige och kommunstyrelse. Han hade då också lämnat ett uppdrag som vård- och omsorgschef i Sollentuna. Han är född 1955 och fyller i höst 64 år.

Det ska tilläggas att det var en enig kommunstyrelse som i dag på morgonen tog beslutet att inte förlänga Widéns förordnande som kommundirektör även om initiativet var Roger Fredrikssons i sin egenskap av ytterst politiskt ansvarig i Ronneby kommun.

Ronneby sparkar sin kommundirektör

Kommundirektör, Magnus Widén i Ronneby får inte förlängt förordnande. Det meddelas i ett extremt kortfattat pressmeddelande nu på tisdagsmorgonen.

Anmärkningsvärt är att hans mångåriga insats bara nämns med en enda kort mening. Hans ledarskap räcker dock inte till, enligt kommunstyrelsens beslut i dag. Nu blir han en i raden av omplacerade chefer som får nya arbetsuppgifter vilket i praktiken innebär att han blir utredare. Om han nu inte väljer att säga upp sig.

Nedan det kortfattade pressmeddelandet:

Pressmeddelande   •   Mar 05, 2019 10:11 CET

– Ronneby Kommun står inför nya utmaningar som kräver insatser av både ledning och medarbetare. Vi i den politiska ledningen uppskattar allt som Magnus har bidragit med, men ser att framtiden kräver ett nytt ledarskap med stort utvecklingsfokus, säger Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens ordförande.

2019-03-05. Under dagens sammanträde med kommunstyrelsen beslutade den politiska ledningen att kommundirektör Magnus Widén förordnande kommer att upphöra.

Närmast ska Magnus fortsatta uppdrag i kommunen utformas och en rekryteringsprocess av en ny kommundirektör påbörjas.

Hockeyrink rustas upp men inte Ålycke

På grund av andra spännande uppdrag har tiden inte räckt till för att uppdatera denna bloggs innehåll. Men ser jag till vad som har hänt under denna period upptäcker jag att det är samma gamla frågor som ältas.

När jag t ex lyssnade in hemmakommunens (Ronneby) sammanträde med fullmäktige den 28 februari lät det som så många gånger dessförinnan. En lång stund debatterades äldreboendet Ålycke i Johannishus innan Ronnebyalliansen med stöd av Sverigedemokrater gjorde allvar av sin ”panikbromsning” och stoppade en upprustning av Ålycke. I samma stund hade Ronneby kommun ”Sparat” 50 miljoner kronor som nu istället kan användas till att rusta upp en annan förfallen byggnad – Soft Center Arena i Kallinge.

Arenan i Kallinge ska rustas upp för 32 miljoner och byggstart är planerad till innevarande månad. Men nu har det visat sig att även detta planerade bygge kommer att bli dyrare än vad man tidigare beräknat. Nya behov, som det heter, innebär att det behövs ca 9 miljoner kronor ytterligare. För att då citera ledande politikers senaste inlägg, att det gäller att få ut det mesta och bästa möjliga för pengarna, riskerar väl då rimligtvis även detta bygge att stoppas i likhet med Ålycke? Eller måste man här ge efter för en betydligt röststarkare grupp än de äldre?

Det har diskuterats tidigare, och kan mycket väl jämföras med debatten om Ålycke, att hade det inte varit bäst att bygga en ny hockeyrink istället för att lappa och laga? Bara en enkel fråga som allt fler har börjat ställa sig efter Ålycke-debatten. Det handlar om respekt inför invånares rätt till lika behandling.

Intressant är att äldrefrågorna är lagstadgad verksamhet i kommunerna. Dvs politikerna måste genomföra det som krävs inom det området. Fritidsfrågorna däremot är inte lagstadgad verksamhet för en kommun. Men – en ny hockeyarena får ju rubriker på ett helt annat sätt än ett äldreboende hit eller dit. Tyvärr kan medel som kunnat användas för äldre alltför snabbt användas för att finansiera  flaggskepp som isarenor.

Äldrenämnd kritisk till Ålyckebeslut

Äldrenämnden i Ronneby har tydligen för avsikt att införa diskussionsprotokoll i samband med sina sammanträden. Bra om avsikten är sådan eller ska protokollet från sammanträdet den 30 januari i år ses som en engångsföreteelse?

Jag ser det som positivt att vi skattebetalare kan få en mer detaljerad insyn av vad som diskuteras i nämnder och hur enskilda ledamöter agerar.

Från mötet den 30 januari får vi bl a veta följande:

”Nämndsledamot Agnetha Wildros (S) lyfter en diskussion om ombyggnation av Ålycke och ifrågasätter kunskapen om äldrefrågor hos kommunstyrelsens arbetsutskott när man stoppar projektet efter att nämnd, förvaltning och arbetsgrupp arbetat med projektet hela föregående mandatperiod.

Nämndsledamot Börje Johansson (S) ifrågasätter de siffror som framkommit i media och påpekar att verksamheten som bedrivs på Ålycke är lagstadgad, till skillnad från många andra projekt som finansieras av kommunen där man inte redovisar kostnader i media.

Ordförande Anders Lund (M) anser att det är beklagligt att kommunstyrelsens arbetsutskott sagt nej till Ålyckeprojektet utan att presentera ett alternativ, samt ifrågasätter varför man inte återremitterat ärendet till äldrenämnden för konsekvensanalys.

Nämndsledamot Malin Norfall (S) anser att beskedet avseende Ålycke är problematiskt eftersom kommunen ansvarar för platsgaranti och att projektet riskerar att bli dyrare i takt med att man väntar.”

Samtliga inlägg är intressanta, inte minst att kommunstyrelsens arbetsutskott t ex har struntat i att återremittera ärendet ”Ålycke”. Därmed har man bildligt talat kört över Äldrenämnden. Vilket nämndens ordförande, Anders Lund mycket riktigt påpekar men med andra ord.

Det var nämligen kommunstyrelsens arbetsutskott som plötsligt stoppade den omdiskuterade ombyggnationen av Ålycke i Johannishus. Nu vill man i stället bygga ett nytt äldreboende strax söder om ICA-affären men utan att ange tidsrymd.

Kinas hockeylandslag i Ronneby 1972

Internationell idrott har alltid haft en stor roll i Ronneby genom åren. Några exempel:

Swedish Cup i simhopp på Ronneby brunn med världseliten och Ulrika Knape.

Floyd Petterson med sina upprepade träningsläger, också på Ronneby brunn.

Vladimir Zabrodskys mångåriga tennisskola som startade 1966 och pågick i 50 år.

Orienteringsklubben Skogsvandrarnas utbyte med orienterare från dåtida Tjeckoslovakien med start 1965.

Förutom utbytet i orientering var det naturligtvis Arne ”Isen” Israelsson som var idésprutan bakom övriga mycket uppmärksammade arrangemang som gav Ronneby och brunnshotellet obetalbar reklam världen över.

När jag nu hör att japanska bandyspelare vill ha utbyte med Ronneby och Blekinges enda överlevande bandyklubb, Fredriksbergs BK, är det lätt att t ex minnas när vi 1972 kunde beskåda kinesiska ishockeylandslaget på plats i Ronneby. Kina skulle för första gången delta i ishockey-VM i Rumänien samma år och hade valt att ladda upp i Sverige.

Det arrangerades en turnering åt kinalaget som bl a mötte ett blekingelag på Brunnsvallen i Ronneby.

Naturligtvis var intresset på topp och jag fick som journalist på BLT chansen att följa lagets spännande vistelse i Blekinge. Vi hämtade laget med buss på dåvarande Bulltofta i Malmö. Laget inkvarterades på Ronneby brunn där också en trivsam fest arrangerades efter vänskapsmatchen.

Jag har fortfarande det röda (naturligtvis) programbladet kvar. I bladet finns samtliga spelare och ledare på bild där jag givetvis också har kvar deras unika autografer.

Deras ledarstab var imponerande. Det var överledare, bitr. ledare, generalsekreterare och sekreterare och tolk. De hade också egen läkare. Truppen var på totalt 27 man.

Matchen i Ronneby genomfördes fredagen den 25 februari och efter matchen delades det ut priser till bästa lagmedlemmar.  På bilden ovan ser vi målvakten Wang Ching-An (posttjänsteman) få pris av dåvarande ordföranden i Blekinge Ishockeyförbund, Nils Otto Olsson.

På bilden ser vi överledaren, Liu Ning, tolken, Liu Shih-Ching och Nils Otto Olsson.

En liten extra minnesbild från middagen:  Blekinge hade vid den tiden något som kallades ”Blekingeflickan” och som skulle ge reklam åt turistlänet Blekinge i olika sammanhang. I samband med middagen skulle naturligtvis ”Blekingeflickan” fotograferas med ett antal kinesiska hockeyspelare.

Tilltaget misslyckades redan när den förste spelaren skulle fotograferas.

När Blekingeflickan skulle lägga armen om den förste spelaren vred han på sig som en mask och tolken fick gipa in och förklara att det var helt otänkbart att bli fotograferad tillsammans med en kvinna, dessutom helt okänd.

Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson

Norge kan men Sverige fegar ur

”Ett äldrevänligt samhälle är ett måste”.

Det säger världens första äldreminister, Åse Michaelsen som för ett år sedan fick detta unika men välbehövliga uppdrag. Hon säger vidare:

”Många äldre vill verka mera i samhället men det kräver en attitydförändring. Vi måste samla våra krafter och arbeta tillsammans för att skapa ett äldrevänligt samhälle.

Nättidningen ”Nyfiken grå” har träffat Åse Michaelsen och ställt nyfikna frågor. Tag del av artikeln på följande adress: http://www.nyfikengra.se/norge-forst-i-varlden-med-en-aldreminister/

När girigheten segrar över förnuftet

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.