Delstängning av Ålycke skapar rekordkö

I dag ska ni få ta del av en lägesrapport som gäller äldreomsorgen i Ronneby. Av den framgår att siffrorna inte går äldrenämndens väg just nu. Sparandet i budgetarbetet är en del men delstängningen av Ålycke i Johannishus skapar nu rekordlång kö till vård- och omsorgsboendena som i sin tur kan innebära höga ”böter” till staten om det tar längre tid än tre månader att erbjuda sökt boende.

Ett växande problem är också brist på personal inom regionen vilket innebär att patienter, oftast äldre, sänds hem snabbt vilket vältrar över kostnaderna på kommunerna i den fortsatta vården.

Rapporten är sammanställd av Sune Håkansson tidigare ordförande i Ronnebys äldrenämnd.

”Ronnebys äldreomsorg 2020”

Nu blir budgetarbetet allt intensivare. Alla måste spara. Även äldrenämnden. Går det?

Jovisst går det. Men då får vi räkna med en sämre kvalité. Då kommer den intressanta frågan: Kommer fullmäktiges majoritet att acceptera detta?

Siffrorna går inte äldrenämndens väg just nu. Exempelvis är det många år sedan kön till vård- och omsorgsboendena var så lång som nu. 32 personer i kön säger den senaste rapporten. Det motsvarar mer än tre månaders väntan. Följden kan bli ”böter” till staten.

Samtidigt kommer fler rapporter än vanligt om att den verkliga kön är längre än så. Förvisso rapporteras ytterst få avslag till äldrenämnden. Men, sägs det på bygden; Biståndshandläggarna talar om att det inte är lönt att söka. Det blir nej ändå. Att överklaga skulle heller inte hjälpa. Ronnebys regler är inte hårdare än vad lagen säger, är den allmänna uppfattningen.

Vård på himmet är dyr. Därför diskuterar politikerna sig emellan: Kan vi skärpa reglerna?

Vården kan också göras billigare genom att sänka personaltätheten. Det är en framkomlig väg, om man accepterar lägre kvalité. Personaltätheten har höjts, bl.a. med hjälp av statliga, riktade bidrag. Nu vill regeringen inte vara med längre.

En förklaring till den långa kön är att antalet platser har minskat relativt drastiskt, med ca 20. De flesta har kommit genom delstängning av Ålycke. Kan vi inte ha fler platser öppna där? Det går inte, blir svaret. Brandskyddet är för dåligt. Det är åtta år sedan Ronnebyhus skulle åtgärda detta!

Antalet äldre-äldre, över 85 år, har inte ökat. Möjligen är det viljan att flytta till himmet, som har ökat. Ty trots allt är det några tiotal personer, minst, som uppfyller kraven på dålighet.

Allt går i vågor. Det fanns en tid, då många såg ett mål i att inte flytta till himmet. Nu är det inte så. Det kan bero på att fler lever utan barn inom pendlingsavstånd. Man bor i villa, just nu går det lätt att sälja.

Kommunstyrelsen får ta på sig ett stort ansvar. Det är de som har ansvar för att det skapas trygghetsboenden. Denna boendeform är billig och bra, därtill kan flytten till himmet senareläggas.

Från och med hösten 2020 torde köerna vara borta, åtminstone för denna gång. Attendo öppnar då 54 lägenheter på Kilen. Kanske blir det en del tomma lägenheter. Min tro är att dessa hamnar hos kommunen. Därav följer en rejäl kostnadshöjning för kommunen.

Finns det inte plats på himmet, får man bo hemma. Därför stiger kostnaderna för hemtjänst. Även där vill många ha mer hemtjänst, men får nej. Politikerna diskuterar hårdare krav.

Regionen, det gamla landstinget, sparar utan att göra någon affär av det. De har, långt oftare än vad vi kan läsa i media, ”stabsläge”. Innebörden är att man inte klarar av sina uppgifter på ett normalt sätt. Brist på personal medför att man har en del vårdplatser stängda. Därav följer att man sänder hem patienterna, oftast äldre. Kostnaderna vältras över på kommunen.

Mest förvånar mig likväl pensionärsorganisationernas tystnad.”

Sune Håkansson, f.d. ordförande i äldrenämnden

Medialoppet i Ronneby har avgjorts

Under stort hemlighetsmakeri tycks politiker, som i höst deltagit i Ronnebys budgetlopp, ha instiftat ett ovanligt tävlingsmoment. Tävlingen går under namnet ”Först till media med positivt besked.”

Ska man tro kommunpopulistiska Sydöstran så har en segrare utropats. Det blev liberalernas gruppledare Roger Gardell som helt ohotad tog hem den prestigefyllda segern. Konkurrenterna är långt efter och har inte ens kommit upp ur startblocken.

När segraren nått sitt mål och återfått andningen till ett mer normalt flås kunde han rapportera att såväl Kulturskola som julgranar och plantering vid gamla tingshuset är räddade. För hur lång tid framöver framgick dock inte.

Att Kulturskolan nämns i samma andetag som julgranarna är intressant. Granar brukar i decembermörkret vara liktydigt med tingel/tangel varför jag blir aningen betänksam om ekonomityngda politiker ger dessa två grenar samma tyngd. Jag hoppas innerligt att Kulturskolans betydelse INTE har jämförts med julgranar. Att de två starkt hotade kommunala inslagen nu nämnts i samma andetag kan jag förmoda hänger samman med att det blev lite hetsigt vid målgången.

Förhoppning är en sak. Hot undanröjt en helt annan.

Av den segrande budbäraren har vi också fått veta anledningen till att just planteringen framför gamla tingshuset var hotad.

Gruppledaren berättar ”att man lade fram tvåprocentskravet för att kunna grotta ner oss på djupet”.

Men så djupt brukar väl inte plantorna i den rabatten placeras. Med andra ord en aning överdrivet för att få mer dramatik i budgetarbetet gentemot skattebetalarna som naturligtvis ”gick i taket”.

Ska man dessutom lita till den tävlingsinriktade liberalen så verkar hela larmet om nämnders miljonunderskott vara starkt överdrivet.

Det finns undanstoppade slantar som fram till nu hemlighållits oss skattebetalare som nåtts av det ena besparingskravet värre än de andra.

”Vi har 30 till 40 miljoner kronor i reserver och närmare 90 miljoner på balanskontona”, är det oväntade beskedet”.

Med andra ord hade man inte behövt ”skinna” vissa politiker på extra avdrag på deras arvoden som ersättning för fika under långa sammanträden. 500 kronor i avdrag per år kan snabbt sätta sina spår och försätta folkvalda i svåra avvägningar. Det kan påverka såväl läkarbesök som andra viktiga och personliga åtaganden.

Men…vid närmare eftertanke, är inte dessa miljoner till just för att balansera det ekonomiska läget, i stället för att förbrukas? Eller har segraren en alldeles egen bild av tillgångar och utgifter?

Av segrarens uttalande drar jag därför slutsatsen att allt är som vanligt. Ekonomin är åter i balans och inget viktigt är längre hotat. Underskotten skjuts på framtiden. Därför anbefalls ett fyrfaldigt hurra! Kanske finns det rent av utrymme för ännu en uppräkning av politikerarvodena nästa år.

Förlorarna i tävlingen ”Först till media” kommer till tals först på tisdag i nästa vecka. Vad kan dessa då uppbringa för att överglänsa Gardells segeruttalande?

Edward Snowden i exil för sanningen

”I allmänhetens tjänst” av Edward Snowden är en riktig bladvändare. Jag har läst den och måste säga att det är en av de absolut viktigaste böcker som har getts ut i år.

 En bok som alla borde läsa för att rätt förstå hur övervakade vi egentligen är med hjälp av vårt älskade internet. Jag använder hans egna ord i boken för att ni rätt ska förstå vidden av det han har slagit larm om.

”Oavsett vem man är eller var man befinner sig, kroppsligt, fysiskt, finns man i dag också någon annanstans, utomlands, och flera ”jag” vandrar längs signalvägarna utan att kunna kalla något land sitt eget och är ändå underkastade lagarna i varje land som de passerar”.

”Videorna av en begravning i Varanasi är uppe i Apples iCloud, som delvis ligger i min hemstat North Carolina och delvis är utspritt över partnerservrar som tillhör Amazon, Google, Microsoft och Oracle i hela EU, Storbritannien, Sydkorea, Singapore, Taiwan och Kina”.

Han sammanfattar hela den omfångsrika och nästan ofattbara vidden av våra verksamheter på nätet med två kortfattade meningar som synliggör rubbet:

”Våra data vandrar vitt och brett. Deras vandring har inget slut.”

När han riktar sig till vår uppväxande generation uttrycker han sig på följande sätt:

”Vi börjar generera dessa data innan vi föds, när tekniken upptäcker oss i livmodern och våra data kommer att fortsätta att spridas även efter vår död.”

”Naturligtvis utgör våra medvetet skapade minnen, de dokument som vi väljer att behålla, bara en strimla av den information som har kramats ur våra liv, mestadels omedvetet, eller utan vårt samtycke, genom privat och statlig övervakning.”

Vi är alltså de första människorna som ska belastas med digital odödlighet, eftersom våra insamlade data kan leva i evighet.

Även dessa ord i denna blogg kommer för alltid att vara ett bevis hos en stat att just jag har läst boken ”I allmänhetens tjänst” av Edward Snowden.             

Är skattehöjning enda räddningen?

Flera har i dag reagerat på gårdagens blogginlägg (se nedan) som behandlade revisorernas bedömning av Ronneby kommuns delårsrapport. En rapport som pekar på ovanligt många röda siffror i ett antal tunga nämnder.

Fyra nämnder beräknas överskrida sina budgetar med nästan 64 miljoner kronor, vilket Sune Håkansson anser motsvarar en skattehöjning på drygt en krona. Revisorerna å sin sida är kritiska till att dessa nämnder inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå budget i balans vid årets slut.

Många har önskat att få ta del av revisorernas skrivning. Här kommer den i sin helhet.

Kan Roger Fredriksson sitta kvar?

Revisorerna i Ronneby kommun är rejält kritiska mot kommunledningen efter att ha granskat andra tertialet.

”Vi bedömer att Ronneby kommun inte kommer att uppnå kraven på god ekonomisk hushållning i helårsprognosen”, skriver revisorerna vilket citeras av Blekinge Läns Tidning i deras nätupplaga.

Sune Håkansson, nationalekonom, kommenterar revisorernas skarpa och unika uttalande för denna blogg:

”Jag blir inte alls förvånad om revisorerna, med Jan Anders Palmqvist i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.”

”Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer? Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas torde kommunstyrelsen få gå”, skriver Sune Håkansson.

Tag del av hans kommentarer i sin helhet;

Kan Fredriksson sitta kvar?

”Blt rapporterar om att revisorerna uttalat sig beskt om kommunens resultatredovisning efter det andra tertialet. 63 miljoner sämre än budget för den bedrivna verksamheten, motsvarande en höjd skatt med mer än en krona! Såvitt jag förstår är det en försämring sedan det första tertialet.

Revisorerna är tuffa i sitt utlåtande. I samband med tertialredovisningarna är det inte fråga om att tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet. Det gör man bara vid årsredovisningen.

Mellan raderna kan man uttyda ett hot från revisorerna. Det här går inte! Det är för uselt.

Jag har skrivit det förr. Att göra en snygg budget är lätt. Att göra en snygg budget, som kan följas, är avsevärt värre.

Jag blir alls inte förvånad om revisorerna, med Jan Anders i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.

Förvisso är det ett problem. Det har sparats en del, men då oftast på småsaker. När en nämnd drar in på kaffet vid sina sammanträden är det skrattretande. Samtidigt gror missnöjet bland medborgarna. Jag kan inte påminna mig ett sådant missnöje någonsin tidigare.

Problemen inom skolan är ett exempel. I min barndom var det en vuxen, läraren, i klassrummet. Idag lär det stundom vara fyra, eller fler. Likväl talar lärarna högljutt om: Vi måste vara fler!

Inom äldreomsorgen är det ungefär likadant. Personaltätheten är fem gånger högre än på de gamla ålderdomshemmen. Trots detta var di gamle nöjdare förr.

Det är känt: Resurserna är begränsade, önskemålen är obegränsade.

Vissa misslyckanden kan läggas kommunens minoritetsstyre till last. Maten till de äldre skulle bli bättre. Det har inte blivit så. Det skulle komma en redovisning om kostnaden för maten. Redovisningen har inte kommit.

Värst av allt: Kommunledningen drev igenom Lagen Om Valfrihet på Vård- och Omsorgsboenden. Där kommer en extra kostnad på några tiotal miljoner, under 2020 och 2021.

Nya taxor för VoA skulle komma, för länge sedan. Osäkerheten är ohållbar.

Hemlighetsmakeriet inom de kommunala bolagen är värre än någonsin.

Investeringar beslutas det om. Knappt hälften genomförs inom tänkt tidsram. Uteblivna bostäder i de mindre tätorterna är ett exempel.

Störst missnöje mot de ledande politikerna är likväl att de beviljade sig själva en riktigt stor löneökning. Samtidigt gjordes de dyra delarna, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott, större. Det är svårt att se någon ökning av effektiviteten. Tvärtom: Man är för stora.

Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer. Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas, torde kommunstyrelsen få gå.

Dilemmat är att detta inte löser problemen. Sverigedemokraterna har inte mycket att bidra med. Socialdemokraterna gjorde sig av med Malin Norfall, på ett sätt som synes ha likheter med hur Sara behandlades i Olofström.

Min bedömning är dock: En ny kommunstyrelse, som har en majoritet bakom sig, måste skapas. Med eller utan Roger Fredriksson.

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer till texten kan lämnas på: bengtbloggen@hotmail.com

Erland Johanssons hjärtefrågor

Erland Johansson, landstingsråd i Blekinge under 21 år och med en uppsjö av ideella uppdrag, har lämnat jordelivet efter uppnådda 85 år.

Naturligtvis går en person som Erland inte spårlöst förbi när jag tänker tillbaka på alla de tillfällen han och jag hade anledning att träffas. Han som färgstark politiker och jag som journalist.

Många gånger utkämpade vi hårda duster. Vi respekterade varandras yrkesroller och det innebar att vi tämligen snart hade glömt den senaste dusten och kunde med liv och lust välja nya heta möten.

Erland hade en tuff framtoning. Flera ansåg att han var rent ut sagt bufflig. En politisk pamp som valde den snabbaste vägen till ett beslut. Jag å min sida hittade andra sidor hos honom. Han var resonabel, en lyssnare och en medmänniska som hade lätt att komma ihåg sin egen enkla härkomst. Därför var hans engagemang alltid på högsta speed när det gällde att hjälpa de mest utsatta.

Jag ska ge några bilder från våra möten som jag hoppas ska ge den bild av Erland Johansson som jag själv upplevde.

Radio Blekinge sände inför varje julhelg en rimstuga. Vi bjöd in namnkunniga och duktiga Blekingar som hade till uppgift att skapa roliga julklappsrim till alla lyssnare som ringde in och önskade få hjälp.

Plötsligt, 1988, fick dåvarande kanalchefen för sig att lägga ner programmet. Det blev såklart en nyhet för lokala medier och den som snabbast och intensivast reagerade mot nedläggningsbeslutet var Erland Johansson.

Media gav honom rejält med utrymme och av hans dundrande inlägg blev det naturligtvis iögonfallande löpsedlar. Ja, Erland var så engagerad att han själv skrev en insändare på rim.

Erland ringde varje år till rimstugan för att be om hjälp med rimmen och naturligtvis vann han en jordskredsseger över kanalchefen som valde att backa med sitt nedläggningsbeslut. När rimstugan därefter genomfördes uppvaktade han personligen med att överlämna en chokladkartong, modell större, i studion.

Vid ett annat tillfälle hade jag haft anledning att under en längre tid göra kritiska inslag om sjukvården. Jag visste att Erland Johansson var ordentligt upprörd och han ville naturligtvis komma till studion för att kommentera.

Han var till hundra procent laddad när han släpptes in i studion. I handen bar han en brun portfölj. I släptåg hade han landstingsdirektören. Vi hälsade och direktsändningen rullade igång.

Jag ställde första frågan till Erland men hans svar uteblev. Han stirrade mörk i ögonen på mig och sa:

”Nu har du varit kritisk mot landstinget en hel vecka, nu är det därför min tur att ställa frågor till DIG!”

Nej, så går det inte till, förklarade jag varpå Erland svarade:

”Får jag inte ställa mina frågor så lämnar jag studion”!

Det är upp till dig, svarade jag, fortfarande i direktsändning. Därefter ställde jag frågan ännu en gång.

Erland höll hårt i portföljen som han hade placerad i knät. Han blängde på mig och sekunderna tickade iväg utan att något blev sagt.

Till sist satte han ned portföljen på golvet och samtalet blev riktigt informativt men framför allt lugnt och städat.

Jag vill också nämna Erland Johanssons engagemang efter landstingstiden. Han blev ordförande i Hjärt- och Lungsjukas riksförbund, i dag Riksförbundet HjärtLung. Han var också engagerad i denna rörelse på det lokala planet där han för övrigt också var hedersmedlem.

Hans största insats var när han 2002 tog initiativet till att få en satsning på hjärtrehabilitering. Planen gick ut på att bygga upp en klinik för hjärtrehabilitering på blekingsk mark. Det genomfördes en förstudie men blev tyvärr aldrig verklighet på grund av bl a sviktande ekonomi inom Landstinget Blekinge.

Jag kan fortfarande höra Erlands bullrande skratt inom mig när jag nu nås av dödsbudet att ytterligare en politisk kämpe av stor och betydande kaliber gått ur tiden.

Vila i frid Erland.

Skrattretande hittepå i Ronneby

Stopp nu. Det räcker och blir över för flera år framåt. Men det som nu läcker ut från stadshuset i Ronneby kommer vi att minnas fram till valet 2022. Det är jag säker på.

Nu vill jag inte läsa eller lyssna till fler galenskaper hämtade från politiker och tjänstemän i sin jakt på besparingar. Man rör sig på ett plan som nu har nått ner på den mest absurda och abstrakta nivån där all sans och måtta inte längre finns.

De besparingskrav som ledande politiker krävt visar nu med all tydlighet att tjänstemännen och delvis också nämnders ledamöter har slängt in handduken. De besparingsförslag som nu presenteras där såväl julgranar som planteringar och snöröjning drabbas visar på ett bottenskrap som i varje fall får mig att gapskratta. Ett skratt som naturligtvis fastnar i halsen.

Jag vill inte läsa, inte heller lyssna till fler galenskaper från Ronneby kommun.

Det som nu sipprar ut i form av artiklar och rubriker för tankarna snarare till Grönköping än till en seriöst arbetande kommunledning. Tongångarna bland allmänheten var höga och föga smickrande när rutinerade diskussionsgrupper på olika platser i kommunen samlades på morgonen för den återkommande morgonfikan.

När tjänstemän berättar i media att de har haft sex (6) !!! dagar på sig att leta fram besparingar på två procent är det lätt att förstå den uppgivenhet som resulterar i rena galenskaper. Detta utöver ett redan avklarat besparingskrav på 1,5 procent.

Sex arbetsdagar för att finna ytterligare besparingar kan inte innebära annat än rena spekulationer. Konsekvensanalyser värda namnet kan naturligtvis inte presteras på så kort tid.

När det här besparingsracet startade pekade beräkningar på ett underskott på ca 30 miljoner kronor. Nu är siffran nere i 18 miljoner kronor. Vad som har lett fram till detta är ännu höljt i dunkel.

Apropå besparingskrav blir jag fortfarande förbannad när jag tänker på de höjda arvoden som politikerna delade ut till sig själva efter nyår.  Och måste vänortsutbyten fortsätta på samma sätt med ledande politikers artighetsvisiter till varandra? Verksamheternas vänortsutbyte är en sak; de fyller säkert en funktion, men politikerna kan lika gärna skypa.  Även om summan inte är svindlande hög för politikernas vänortsutbyten växer ändå politikerföraktet med rekordfart.

Vems upplevelser är viktigast – allmänhetens glädje över blomstrande rabatter och julgranar, eller enstaka politikers tillfredsställelse över trevliga middagar på vänorterna? Futtigheten i ett nötskal.

Betydligt allvarligare är att man också i sista stund har stoppat redan igångsatta chefsrekryteringar i den sociala verksamheten. Ingripanden som snabbt får negativa effekter för redan utsatta människor. Därtill lagstadgad verksamhet.

Jag är fullt medveten om att hittills presenterade förslag på besparingar är sprungna ur hårt pressade tjänstemäns tankar men i avsaknad av regelrätta konsekvensanalyser. Det är därför lätt att le och skratta åt galenskaperna som om några av dem genomförs kommer att skicka nu ledande politiker tillbaka till en verksamhet de hade innan de blev valda att leda en kommun där invånarnas bästa var vad de lovade men uppenbarligen glömde.

UTBLICKAR 9

Jag har tidigare berättat om min mångåriga fascination av fönster. Det har blivit åtskilligt många genom åren. Jag fortsätter därför att dela med mig. Jag har förstått av ett antal kommentarer att jag inte är ensam om att uppskatta fönster. Här följer ytterligare ett antal.

Nice 2017
Johannishus gods. Stenladan.
Riga, Lettland 1992. Året efter självständigheten.
Skagen, Danmark