Etikettarkiv: Blekinge

Ska vi tro på politikers vaga löften?

Publicerat av

God fortsättning på ett nytt och helt oprövat år. Naturligtvis har vi positiva önskningar inför det nya, men samtidigt måste vi vara realistiska och inte vara allt för blåögda inför verkligheten. Globalt finns det betydande problem att lösa men tro inte att det är bekymmerslöst för oss i Blekinge.

Sune Håkansson gästar årets första blogg och han är minst sagt orolig för de negativa befolkningstal som han här kan redovisa för Blekinge. Han har tittat tillbaka på statistiken och fjolåret var det tjugonionde året i följd med ett negativt födelsenetto i vårt län. Varje år har antalet döda varit fler än antalet födda.

Vad säger kommunalråden i våra fem kommuner om detta faktum, undrar du kanske?  Tyvärr inget konkret bara ett dåligt försök att sprida optimism genom att upprepa, ”Nu vänder det”.

Sune Håkansson tror dom inte!

”Statistik kan presenteras på olika sätt. Bland annat har startåret för jämförelsen stor betydelse.

Jag väljer här att starta den 1 januari 1995. Sedan dess har det gått 29 år. Statistiken för år 2023 är ännu inte klar, det tar en månad till.

1995 hade Blekinge 153 000 invånare. Nu är antalet något över 158 000. Det är en liten ökning, men i förhållande till hela landets ökning nära nog försumbar.

Det intressanta är att år 2023 var det tjugonionde året i följd med ett negativt födelsenetto i vårt län. Varje år har antalet döda varit fler än antalet födda! Sammanlagt, under dess år, har kringsvid 6500 fler blekingar avlidit än vad som det har fötts!

Då antalet blekingar under dessa år har ökat med fler än 5000, betyder det att inflyttningen till Blekinge har överstigit antalet utflyttare med mer än 11.000! Netto har invandringen klarat hela det negativa födelsenettot, plus ett negativt flyttningsnetto för ”de svenske”.

Under snart 30 år har vi haft färre födda än döda. Detta trots relativt höga födelsetal, i förhållande till folkmängdens sammansättning. Det alarmerande är att födelsetalen sjunker. Under 2023 blir det, ungefär, en tangering av bottennoteringen från år 2001.

OM ett högre befolkningstal anses önskvärt, måste olika problem lösas. Ty under de närmaste åren torde vi få räkna med negativa födelsenetton, i storleksordningen 400 per år. Då måste nettoinflyttningen vara minst 400, varje år.

Samtidigt vill Sverigedemokraterna, nu med ett allt större inflytande (inte minst i Blekinge), minska invandringen. Då är loppet kört! Befolkningsminskningen fortsätter.

I sig är länets kommuner inte ensamma med problemet befolkningsminskning. Under de tre första kvartalen 2023 sjönk befolkningstalet i fler än 200 av landets 290 kommuner. I de flesta av dessa försöker kommunalråden sprida optimism. ”Nu vänder det”!

Jag tror dom inte!”

Sune Håkansson Ronnebypartiet

Ronneby snabbt vid vägs ände

Publicerat av

Ronneby kommun är bankrutt. Invånarantalet sjunker vilket bl a får till följd att kommunen enbart har råd att finansiera lagstadgad verksamhet. Föreningslivet lämnas därhän och blir dessutom av med viktiga lokaler eftersom kommunen vill avyttra 21 fastigheter. Ytterligare fem ska behållas men rivas senare för att ge plats åt nybyggnation. Detta framkom vid sammanträdet med kommunfullmäktige på onsdagskvällen.

Tidigare på dagen hade ledande politiker informerats om detaljerna i ett besparingsprogram som omfattar 30 miljoner kronor. Ingen organisation kommer att få fribiljett varför personalminskningarna kan bli omfattande. Passande nog har sparprogrammet fått titeln ”Sänkt ambitionsnivå”!!

Besparingsprogrammet är ännu så länge hemligstämplat vilket innebär att personalen kommer att hållas ovetande till efter semestern.

Däremot blev det offentliga sammanträdet med fullmäktige en bedrövlig uppvisning i sättet att negligera och förminska vikten av föreningslivet i Ronneby. Ordföranden, Lennarth Förberg, kallade felaktigt tillställningen för debatt när han vid flera tillfällen manade ledamöterna till att inte onödigt förlänga samtalet som gällde att sälja ett stort antal fastigheter och behålla fem. De sistnämnda dock enbart för att senare rivas.

Effekten av detta blir att föreningslivet i Ronneby kommun i stora drag ställs på gatan. Dom blir utan lokaler på grund av kommunens exempellösa sätt att lösa en mångårig brist på fastighetsunderhåll.

Säkert hade många föreningsledare, som också besökte fullmäktige, väntat sig att få ett antal förklaringar till försäljningarna eller rivningsalternativen. Men de svaren kom aldrig. Frågorna från Socialdemokraterna och vänstern blev pinsamt obesvarade eftersom maktens ledamöter valde att huka sig i bänkarna och i stället titta på sina datorskärmar och telefoner. Till talarstolen var det allt för långt.

Men Anna Ekberg, Kristdemokraterna, skäms inte i första taget. Hon tog plats i talarstolen och gjorde kvällens mest obegripliga inlägg. Först förkunnade hon att Ronneby kommun framöver enbart har råd med lagstadgad verksamhet. I nästa andetag manade hon framtida husvilla föreningsledare att söka bidrag för att hyra lokaler av privata intressenter, exempelvis SOFT Center.

Men Anna Ekberg, där blev snabbt logiken obegriplig.

Först förkunnade hon att endast lagstadgad verksamhet kan komma i fråga framöver. I nästa andetag kan hon tänka sig att ändå dela ut bidrag till föreningar!?! Så dumma är inte föreningsledarna i Ronneby att de går på den dumheten.

Genomförs det som nu beslutades att sälja respektive riva fastigheter med betydande andel föreningsverksamhet, ja, då blir Ronneby snabbt rent ut föreningsfientligt.

Anna Ekbergs påpekande att kommunen endast ska ägna sig åt lagstadgad verksamhet väcker ytterligare frågor; kommer kommunen inte att avsätta medel eller bidrag överhuvud taget till icke lagstadgade verksamheter som kultur, fritidsgårdar, Idrottsföreningar m fl ???

Är detta bara Kristdemokraternas uppfattning eller står övriga styrande partier bakom den inriktningen?

Vårt behov av idyller

Publicerat av

Vi är många som älskar vårt kära lilla Blekinge. Vi har nära till allt. Nära till hav, skog, öppna landskap, sjöar, berg, vackra utsiktsplatser och nu i försommartid en rik flora i alla tänkbara färger likt en palett som använts länge.

Vi har både en eller flera idyller på korta avstånd, ja, nästan bakom husknuten och ofta på gångavstånd. Dom är många och vi uppsöker dessa platser ofta och nästan andäktigt. Det är inte utan anledning att många därför anser att Blekinge är Sveriges trädgård.

Vi är på väg till en av dessa idyller, min främsta lilla pärla. Det är en liten långsmal insjö. Den saknar tillrinning och vattnet blir snabbt badbart kring 20 grader efter en lång och kall vinter. Sjön är en omtyckts badplats inte minst för barnfamiljer men även äldre har den som favorit.

Vi har lämnat gamla riksvägen och ledsagas av vacker lövskog som nu är som vackrast. Väl framme vid en liten grusplan som får fungera som parkeringsplats möts vi av en hundägare. Hundarna ska naturligtvis klappas och frågan ställs:

”Hur gamla är dom?

Mannen svarar:

”Dom är elva och tolv, men det vet dom inte om utan leker fortfarande som om de vore valpar.

Vi konstaterar att han är skåning och en av oss erkänner att uppväxten har skett i Skåne.

”Men det hörs inte”, säger mannen som inte inväntar svaret utan vittnar om att han byter dialekt när han brukar vistas i Uppsala.

Vi önskar varandra en fortsatt fridfull dag och vi letar upp den stig som ska leda oss runt sjön. Vi tar oss uppför och över berghällar som är väl slitna sedan urminnes tider. Inget vatten kvar i kärrhålorna och inget regn är på väg de närmaste veckorna enligt tiodygnsprognosen.

Vi slår oss ner intill badplatsen och njuter av värmande sol och fågelsång.

De få som är där och liksom vi njuter av idyllen är tysta och verkligen bara fångar stunden. Det enda som hörs är en man som talar i telefon, på arabiska. Världen är i Blekinge. Naturligtvis.

 I Blekinge är vi vana vid att här finns människor från olika delar av världen.

Ända sedan jag växte upp på 1950 – 1960-talet har det talats ett antal olika språk. På den tiden var det tyska som dominerade. I Kallinge var det så. Dom hjälpte Kockums Jernverk att producera plåt. Dom stod ut med helvetes varma dagar och nätter i valsverket.  Det var arbeten som ingen svensk ville eller orkade med.

På lediga stunder gjorde dom på samma sätt som vi, badade och njöt i Sänksjöns vatten norr om Kallinge. Naturligtvis talade de tyska med varandra. Det tyckte vi var fullt normalt. Däremot var vi avundsjuka på deras kunskap när det gällde simhopp från höga höjder.

På den tiden fanns det inga smarta telefoner men vi hörde rösterna, då som nu. Blekinge har alltid varit i behov av utländsk arbetskraft företrädesvis i såväl Kallinge som Olofström. Det internationella inslaget med ett stort urval av språk har alltid varit en självklarhet för oss Blekingar. Således tillhör det bilden och ljudet även när vi njuter av våra idyller.

Konstrundan en kamp mot klockan

Publicerat av

Sol, hårda vindar och lite kylslaget är som gjort för en konstrunda Blekinge runt. I detta län är det nära till allt, men ska man besöka flertalet utställare under två dagar (6–7 maj) blir det till att snabba på. I annat fall gäller det att välja och vraka.

Jag inledde med att besöka samlingsutställningen på Ronneby Kulturcentrum. Där fanns alla de 58 utställarna. Önskar du uppleva detsamma, ja, då måste du kolla klockan. Kulturcentrums öppettider är nämligen inte i fas med konstrundans öppettider. Det skiljer tre timmar varför jag tycker att kommunen här borde ha bjudit till eftersom arrangörerna valt att förlägga presentationen av konstnärerna till just Ronneby kommun.

Hur som helst, jag klarade kampen mot klockan men det fanns många som hade väntat en timme på förmiddagen innan den kommunala anläggningen behagade öppna. Konstrundan är öppen klockan 10 – 17 medan Kulturcentrum kör med 11 – 15.

Jag stannade för fyra favoriter och då ska du veta att varje konstnär lät sig representeras av ett objekt.

Jag inleder med Annika Smedjebäck, Johannishus och drejad vas i stengods. Utställningsadress Klockaregården.

Karin Meijer, Ramdala. ”Lilja för lilja eller annat”. Gjutet, spritsat och glaserat stengods. Utställningsadress Gamla landsvägen 1 (Gamla skolan) Ramdala.

Ake Franzén, Karlskrona. ”Peace vill come”. Fotoutskrift på duk. Utställningsadress Fortifikationsgatan 5, Karlskrona.

Ros Marie Saltö, Karlskrona. ”Form” i stengods. Utställningsadress Inglatorpsvägen 4 Karlskrona.

Johannishus befriat och kan växa

Publicerat av

Vi lever i ett Europa där ett invasionskrig numera är vardag. Ingen vet hur långvarigt det kan bli. Inte heller vet vi om det blir en befrielse eller ett övertagande.

När jag nu tillåter mig att använda ordet ”befriat” när det gäller samhället Johannishus i Ronneby kommun är min mening inte att tänka i termer av krig. I olika omfattning har människor överklagat en årsgammal ny detaljplan för Johannishus. Man har motsatt sig att samhället ska få växa och utvecklas. Nu har dock domstolen i två fall underkänt de klagandens synpunkter. Därmed är samhället befriat och kan växa som planerat.

Vi är många som gläds över dessa besked. Nu är det fritt fram att bygga ett drygt hundratal nya bostäder. Det ska också byggas en förskola och ett äldreboende. Byggnationen ska ske omedelbart söder om en just nu starkt växande ICA-butik.

ICA-butiken före tillbyggnad

Efter tillbyggnad dubbelt så stor.

Butiken och dess unga innehavare, Mikael Olsson och Marina Mathiasson, är i dagarna i full färd med att iordningsställa den nybyggda affärsytan som tillsammans med den äldre gör butiken dubbelt så stor. Ytan är välkommen för såväl oss kunder som för ägare och personal. ICA-butiken har också en betydande posthantering med paketutlämning vilket uppskattas i dessa bensindyra tider.

Betydligt ljusare och rymligare lokaler i ”nya” ICA-butiken.

Det har också varit en utdragen och livlig politisk debatt när det gäller byggandet i Johannishus. Den politiska ledningen har valt att ge byggnadsuppdraget till en privat byggherre när det gäller förskolan och äldreboendet. Oppositionen har ansett att det skulle bli allt för kostsamt för Ronneby kommun att hyra dessa lokaler. Den politiska ledningen har tryckt på vikten av att få ändamålsenliga lokaler i båda fallen vilket inte det kommunala bostadsbolaget hade kunnat prestera på samma sätt, har man betonat.

Johannishus har även andra växande verksamheter. Jag tänker på Johannishus Godsförvaltning AB som förutom skog, fastigheter, jakt och djurhållning bedriver ett ekologiskt och framtidsblickande jordbruk som redan har fått nationell uppmärksamhet. Företagets hela tiden växande verksamhet i samband med gårdsbutikens öppnande har medfört att man bör kunna se framtiden an med tillförsikt. Det numera lokala ölbryggeriet har också fått ett välkomnande som bör innebära att Johannishus nu nämns inte bara för sina guldgubbar och vackra natur. Även om det turistiska och historiska värdet är minst lika viktigt för en bygd som på olika grunder blir ett allt mäktigare besöksmål. Att Johannishus tagit sig in även i Systemets lokaler och hyllor ser jag som helt naturligt och framtidsinriktat.

Snabbt har också PlantRiket mitt emot ICA-butiken fått en stabil kundkrets som innebär långväga besökare. Även i detta fall handlar det om en ny generation som siktar högt och långt in i framtiden.

Johannishus är ett välkomnande samhälle som nu har framtiden för sig på många olika plan. När nu orten får allt fler boende måste detta rimligen också innebära att kollektivtrafiken kommer att byggas ut i en omfattning som motsvarar behovet.

Ovanligt spännande val i s-distriktet

Publicerat av

Valberedningen har gjort sitt och har nu presenterat sitt förslag till hur riksdagslistan för Socialdemokraterna i Blekinge ska se ut.

Den toppas av Heléne Björklund, Sölvesborg, som följs av omdebatterade Magnus Manhammar, Karlskrona, på andra plats. Peter Jeppsson, utmanare till Manhammar, har placerats först på sista plats av tjugo kandidater.

Det unika är att det är en avdelning i Karlskrona som har nominerat Peter Jeppsson från Sölvesborg. Denna nu föreslagna rangordning kan dock bli ändrad redan den 9 april då distriktskongressen genomförs i Ronneby.

Skulle Jeppsson efter den omröstningen fortfarande vara placerad på sista plats så har han ändå goda möjligheter att göra sig gällande. Får han tillräckligt många personröster i det kommande riksdagsvalet kan det bli jämnt mellan Manhammar och Jeppsson. Med andra ord ett ovanligt spännande val i valet.

Christina Mattisson toppar som väntat listan som kandidat till ordförandeposten i regionstyrelsen.

Förslag Riksdagslista:

1 Heléne Björklund, Sölvesborg, 2 Magnus Manhammar, Karlskrona, 3 Annette Rydell, Ronneby, 4 Andreas Saleskog, Karlshamn,5 Tamam Abou Hamidan, Olofström. 6 Lars Hildingsson, Karlskrona, 7 Elina Gustafsson, Karlskrona, 8 Molham Alshooykh, Olofström, 9 Lina Jörnkrans, Sölvesborg, 10 Magnus Johansson, Karlskrona, 11 Malin Norfall, Ronneby, 12 Ola Claesson, Olofström, 13 Birgitta Möller, Karlskrona, 14 Martin Johansson, Ronneby, 15 Pirjo Veteli, Olofström 16 Jens Melander, Sölvesborg, 17 Jenny Bengtsson, Olofström, 18 Magnus Pettersson, Ronneby, 19 Catharina Christensson, Ronneby, 20 Peter Jeppsson, Sölvesborg.

Ledande kandidater Region Blekinge

Regionstyrelsens ordförande: Christina Mattisson, Karlskrona

Talesperson Hälso- sjukvård: Magnus Johansson, Karlskrona

Talesperson Regional utveckling: Rickard Pelle, Karlshamn

”Blekinge – det är här man ska bo”

Publicerat av

Vilken tur att det finns aningslösa människor som drivs av kärlek och envishet. För dom finns inga hinder. Drömmar kan bli kostsamma, men finns slantarna kan inget stoppa ett förverkligande.

Jag tittade på ”Husdrömmar” i SVT i går kväll och blev trött av bara tanken på att vara i Jette Hillevigs ställe. Men det timslånga programmet förmedlar något helt annat. Glöden hos Jette att förverkliga sin högst ovanliga husdröm – att flytta ett hus på 350 kvadratmeter 100 mil, går inte att ta fel på. Hon är förälskad i huset som nu står på plats i Hällevik.

Huset som lät byggas av en träpatron på 1800-talet kostade ”bara” 210 000 kronor. Det skulle rivas på grund av en större industrisatsning och stod i vägen. Tomten i Hällevik har kostat 500 000 kronor medan den långa flytten av huset från Sundsvall till Hällevik i västra Blekinge kostade 2 miljoner kronor.

Nu återstår arbetet med att förankra huset på plats i Hällevik och att få det beboeligt med värme, vatten och annan installation. I fastigheten ska Jette bedriva café. Hon har bl a en bakgrund som kock.

Som du säkert redan har förstått är detta projekt ett av de absolut bästa som har landat i Blekinge. Det blir ett turistiskt dragplåster av jätteformat när det står klart. Naturligtvis har det redan lockat människor till att besöka platsen i Hällevik, men hittills mest av lokalbefolkningen.

Jette Hillevig tittar rakt in i kameran och säger – ”Jag älskar Blekinge. Det är så himla fint. Vi har allt: skog, hav, ängar, ett fantastiskt ljus, nära till Köpenhamn, det är här man ska bo.”

Att uttrycka sin kärlek till landskapet Blekinge på det sättet i ett timslångt program på bästa tänkbara sändningstid kan inte ersättas av reklam med miljonstöd. Till länet och inte minst Sölvesborgs kommun är det bara att framföra ett rungande grattis och naturligtvis ett stort tack till Jette Hillevig som valde just Blekinge som plats för sitt älskade hus.

Nästa säsong återkommer programledarna Gert Wingårdh och Anne Lundberg med en uppföljning. Hur blev det? Inom rimlig tid är 1800-talsvillan i Hällevik det mest kända och populära cafét i Blekinge.

Liten vacker bok om plåt från Kallinge

Publicerat av

Jag gillar böcker. Helst gamla böcker med många år på nacken. Nötta och aningen kantstötta av tidens tand gör dem extra vackra. Många gånger kan bokens utseende vara bättre än innehållet. Är såväl utseende som innehåll bra, ja, då är lyckan total.

En boks omslag kan vara enkelt, likaså titeln som kan bestå av endast ett ord med fyra bokstäver. Jag har en sådan bok. Jag har genom åren vårdat den ömt. Tittat på den då och då. Den minner om min ungdomstid. Mitt första jobb.

Titeln är PLÅT. Mer behöver inte sägas. Det är en bok om Kockums Jernverk som fanns i Kallinge, norr om Ronneby, mellan åren 1849 – 1991.

Boken trycktes 1934 och var då ett snyggt och smart sätt att göra reklam för en rad produkter med ett gemensamt – PLÅT. Kockums tunnplåt och som man skriver – ”plåttillverkningen vid Kockums Jernverk har allt sedan verkens grundande varit baserad på stål från egna stålverk.”

Boken är rikt illustrerad med bra bilder och text som utförligt förklarar hur tillverkningen går till. Tunnplåten fanns i en mängd olika utföranden – vanlig svartplåt – galvaniserad plåt – pressplåt för lättare och svårare pressning – karosseriplåt (blankvalsad plåt) – dynamo och transformatorplåt – stålplåt för spadar – legerad plåt.

Samtidigt som företagsledningen gjorde reklam för en bra svensk produkt kan man också se bokens innehåll som ett uppslagsverk. I boken beskrivs utförligt de olika tillverkningsstegen och vilka artiklar som då tillverkades av plåten från Kallinge.

Företagsledningen omnämner noggrant att deras ingenjörer ständigt är sysselsatta med förbättringar av produkterna. Dessutom noteras att framstående experter från England, Tyskland och Amerika har anlitats för att lösa uppdykande problem inom tillverkningen.

Boken innehåller också en omfattande tabellavdelning med uppgifter om tjocklek, vikter och t e x.  förvandling av engelska fot och tum till millimeter. Man får också veta järnets temperatur vid glödgning och mycket, mycket annat. Ja, helt enkelt ett dåtida uppslagsverk om en verksamhet som bedrevs vid Örmo i Småland med start 1846, Kallinge 1849 och Ronneby 1856.

Boken minner om en industriell storhet med en verksamhet som var global. Den skapade inte minst många arbetstillfällen. När boken gavs ut 1934 fanns det totalt ca 600 anställda vid de olika verken. Kockums genomgick sedermera en rad utvecklingsfaser, men det är en annan historia. Jag vill med denna text endast ge en bild av hur väl utvecklad verksamheten var redan på 1930-talet.

Bruksområdet i Kallinge ägs i dag av Ronneby kommun och förvaltas sedan den 1 juli 1991 av det kommunala bolaget ABRI.

Kan importerad riksdagsledamot vinna?

Publicerat av

Det blev Abborremåla (Ronneby) och västra Blekinge mot Karlskrona när moderata ombud i lördags skulle rangordna riksdagslistan inför nästa års val.

Listan toppas nämligen av inflyttade Åsa Coenraads i Abborremåla som följs av Elin Petersson, Karlshamn och Camilla Brunsberg, Karlskrona.

Enligt SVT Blekingenytt kände Moderaterna i örlogsstaden sig överkörda. Dom sa sig ha känt sig som statister under valproceduren.

Men behöver verkligen Karlskronamoderaterna i Karlskrona redan känna sig besegrade? Jag menar, en tredjeplats på riksdagslistan är inte fy skam. Camilla Brunsberg är välkänd men kanske ändå en smula okänd i övriga fyra kommuner i länet. Gränserna är nämligen knivskarpa vilket valet nu visade.

Men, allvarligt talat, kan verkligen en nyligen importerad riksdagsledamot från Västmanland bli så känd på knappt ett år att hon skulle kunna utgöra ett allvarligt hot? Jag tror det blir riktigt svårt med tanke på att Blekingar av hävd är försiktiga när det gäller nya bekantskaper.

För att vara en känd och inte minst erkänd Bleking måste man bevisligen kunna ståta med minst tre generationer i rakt nedstigande led. I Karlskrona är det minst fem generationer, om det ens räcker?

Vem är då Åsa Coenraads som nu vill be om blekingars röster? Hon är född 1978 och är således 43 år och därmed näst yngst av dom tre toppkandidaterna. Coenraads kom in i riksdagen 2010 och sedan våren 2018 är hon ordinarie ledamot i trafikutskottet med ansvar för luftfartsfrågor. På den punkten, måste jag tillstå, behöver Blekinge all hjälp.

Jag har faktiskt träffat Åsa Coenraads en gång. Platsen var Trehörnan mitt i byn Abborremåla där hon nu bor tillsammans med kärleken Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby.

Det var midsommarafton 2015 mötet skedde. Så kärleken är ju inte direkt ny. Vi bytte bara några vänliga fraser.

Hon sa – ”jaså, är det du som är bloggaren?”

Jag svarade – ”Ja”.

Därefter fortsatte midsommarfirandet som om inget hade hänt.

Jag kan således inte uttala mig om hur duktig hon är som riksdagsledamot. Däremot tycker jag det var onödigt hårt av SVT Blekingenytt när de lät antyda att Åsa Coenraads kunde vinna nomineringen på grund av sin kärlek till Blekingemoderaternas ordförande Roger Fredriksson. De skrev:

” Den tredje toppkandidaten är Åsa Coenraads, som sedan 2010 suttit i riksdagen för Västmanland. I våras flyttade hon till Blekinge för kärleken. Just denna kärlek är något som, enligt källor inom partiet, kan komma att få stor inverkan på utfallet, då Åsa Coenraads sambo är kommunalrådet och länsförbundets ordförande, Roger Fredriksson.”

Denna gång kunde Roger Fredriksson också spara sin annars flitiga kommentar:

När nu Moderaternas riksdagslista toppas av Åsa Coenraads och inte av Camilla Brunsberg måste jag nog ompröva mitt förtroende för Blekinge Läns Tidnings politiska chefredaktör, Anders Gustafsson. Han var kallad till SVT Blekingenytt som politikexpert och ombads gissa utgången. Han satte alla sina slantar på att Brunsberg skulle toppa listan. Kanske måste jag nu byta lokaltidning? Hans tanke var allt för lokal.