Karlsnästips har sprängt 10 000-gräns

Den veckovisa tipspromenaden vid Karlsnäsgården norr om Kallinge passerade förra söndagen den  28/3 en milstolpe. Rune Bengtsson, mannen bakom de kluriga frågorna, sprängde då 10 000-vallen. Så många frågor har han genom åren plitat ner och ställt ut längs den 3 kilometer långa vandringsleden. Han lär ha levererat frågor under 15 år. Onekligen ett svårslaget rekord.

Karlsnästipset har 42 år på nacken i regi av Ronneby OK, den klubb som driver friluftsanläggningen strax norr om flygfältet.

Rune är en utpräglad tävlingsmänniska. Det visade han redan när han 1963 började tävla för orienteringsklubben Skogsvandrarna i Kallinge. Det året kom han från Fagered i Halland till Sjöarps skogsbruksskola utanför Bräkne-Hoby som nyutbildad skogstekniker. Ronneby OK bildades 1976 och Rune Bengtsson blev dess första ordförande och på den vägen är det. Nu är han i stället upphöjd till ”general” av det populära Karlsnästipset.

Pandemiåret har inneburit att deltagarantalet hela tiden har ökat. I dag är Karlsnästipset ett av länets absolut mest besökta. Senaste söndagen var det 200 som vandrade på leden och svarade på 13 kluriga frågor. Rune är naturligtvis still going strong och har, vad jag vet, ingen tanke på att ge upp. Nu är målet 20 000.

Karlsnästipset arrangeras söndagar och man kan starta mellan 09.30 – 12.00.

Foto: Mats Pihlgren

Rena ruschen för vaccin

Nu är det gjort. Sedan i går tisdag är nu första dosen av vaccinet på plats i min och många andras kroppar för att förhoppningsvis förhindra att vi drabbas av viruset Covid 19.

Starten för massvaccinationerna på Kallinge vårdcentral skedde i måndags och pågår nu med full fart för alla 65 +. Och vi är många, inte minst är det vi 40-talister som även i detta fall tar stor plats.

Det var riktigt trevligt att under ordnade former få hälsa på gamla års- och föreningsvänner som jag sedan drygt ett år tillbaka endast kunnat träffa digitalt.

Det är det omdiskuterade vaccinet från Astra Zeneca som gäller för våra åldersgrupper. Det är i några enstaka fall som det har uppstått biverkningar och då företrädesvis bland kvinnor under 55 år som bl a har fått blodpropp eller blödningar.

Varken jag eller vänner jag talat med har fått några som helst biverkningar. Dessutom är jag trygg i en av de senaste rapporterna som kommer från USA där en testgrupp på 20 000 har följts upp. I korthet lämnar rapporten följande resultat:

 ”Astra Zenecas vaccin mot covid-19 har ett 79-procentigt skydd mot symtomatisk smitta och ett 100-procentigt skydd mot ett allvarligt och kritiskt sjukdomsförlopp, visar en amerikansk fas 3-studie. Det ska även ha en effektivitet på 80 procent för personer som är 65 år och äldre.

I studien ska man inte heller ha sett några problem med biverkningar i form av blodproppar.”

Utifrån min egen upplevelse kan jag därför rekommendera att verkligen ta vaccinet. Då tänker du på såväl dig själv som dina medmänniskor.

Lycka till!

Moabacken väcker ungdomsminnen

När jag på jakt efter våren besöker Moabacken sydväst om Kallinge centrum blir det inte enbart en motionsrunda. Det blir med solens hjälp och lövtäckets prassel en nostalgitripp. Jag återvänder till dom riktigt unga ungdomsåren. Då allt skulle upptäckas och vi fann storheten i den obegränsade lekplats som ett stycke natur kunde erbjuda.

I dag är Moabacken räddad för framtiden. Den skyddas i sin egenskap av naturreservat sedan 2012 och omfattar 90 hektar. Nu finns det en rösad stig genom området. En vandring som bjuder på rika naturvärden i lagom kuperad terräng.

Med barnaögon sett var Moabacken en naturskatt som innehöll allt. När skolarbetet krävde att växter skulle samlas in för levande lektioner var det alltid nära till rikedomen. Det var den skogen som också under snörika vintrar bjöd på skidåkning på såväl längden som utför.

Lite längre upp i åldrarna var det naturligtvis i Moabacken vi medlemmar i Skogsvandrarna fick våra första lärorika övningar i konsten att orientera. Jag har kanske berättat det tidigare, men det var naturligtvis i denna hemtama natur vi lärde oss att leta upp kontroller nattetid. Ja, natt och natt. Vi utnyttjade naturligtvis höstmörkret för våra övningar.

Vi utgick från idrottsplatsen Jernvallen i Kallinge. Omklädningen fick ske under primitiva former. Vi orienterare hade inte tillgång till omklädningsrum. Dom var förbehållna fotbollsspelarna och låsta när ingen sådan träning bedrevs.

Vi var därför hänvisade till en liten byggnad, ganska illaluktande, som fanns mellan a-och träningsplanen. Det var helt enkelt en pissoar, i dag benämnd urinoar, med kallt cementgolv. Ingen belysning, vad jag kan påminna mig.

Varför skriver jag nu om detta? Jo, när jag i helgen besökte gamla kära Moabacken fick jag syn på två vackra små lyktor hängande i ett träd alldeles intill vandringsstigen. Kvarglömda? Använda till vad? Naturligtvis var jag tillbaka i ungdomsåren med våra natträningar. Vi använde dåtidens enkla batterier och kopplade rödlackade lampor till dom. Har nya generationer med utvecklad teknik haft liknande övningar som vi ungdomar hade på sent 1950-tal? Kanske, kanske inte. Kanske bara några lyktor i ett träd för att göra vistelsen i Moabacken än mer glädjefylld? Vad vet jag.

Jag hade blivit förvarnad av att blåsipporna är på gång. Visst fanns dom mellan och under löven. De är fortfarande små och i knopptillstånd men dom finns och inom kort blir det vackert blått i de avsnitt som ligger nära till för att fånga värmande solstrålar.

Tankesmedja i Abborremåla

Moderata tankesmedjan RÅA (Roger Fredriksson, Åsa Coenraads, Annicka Engblom) har varit samlad till överläggningar på gåsfarmen i Abborremåla. Det är där riktlinjerna för nästa års valrörelse har satts på pränt. Huvuddragen i rockaden presenterades i dagens två lokaltidningar.

Pjäserna i det politiska spelet som nu ska byta plats heter Annicka Engblom, riksdagsledamot från Rödeby sedan 16 år och Åsa Coenraads, riksdagsledamot från Västerås sedan 2010.  I media uppges att det är den årslånga pandemin som fått Åsa Coenraads att välja Abborremåla före Västerås.

Pandemin har säkert haft sin inverkan men ett väl planerat köp av gården på Roger Fredrikssons uppväxtplats har också haft stor betydelse. Redan när jag besökte byns midsommarfirande 2015 var Åsa och Roger ett väletablerat politiskt par med bestämda framtidsdrömmar.

När nu Åsa slutligen har bestämt sig för att bli Blekingebo på riktigt, ja, då måste det också ges utrymme för fortsatt politiskt arbete på hög nivå. Att hon vill fortsätta som riksdagsledamot är lätt att förstå men kanske inte riktigt så lätt som tankesmedjan har velat tro. Även om hon har vistats en hel del i länet genom åren är hon här inte känd och omtalad. Men med pengar och smart marknadsföring kan hennes möjligheter att nå riksdagen på ett Blekingskt mandat möjligen te sig något lättare.

Förutsättningarna har också underlättats genom öppningen att Annicka Engblom nu tar ett steg åt sidan och fortsätter sitt politiska arbete i Blekinge. Hon är redan ledamot av kommunfullmäktige i Karlskrona och ska inte heller ha någon svårighet att nå en plats i regionvalet. Annicka är väl etablerad och känd som en uthållig och arbetsvillig politiker. Dessutom har hon nu ett väl utvecklat kontaktnät även på riksplanet.

 Den politiska planen innebär också att Åsa Coenraads redan i nästa vecka kommer att skriva sig i Blekinge. Då ligger vägen öppen för att välja såväl riksdags- som regionala listan. Redan i dag är Coenraads ersättare i Västmanlands regionfullmäktige och skulle därmed lätt kunna bli ett hett namn för Region Blekinge. Men räcker hennes röster till riksdagen är valet lätt och då finns alldeles säkert Annicka Engblom också där att ta till. Jag vill tro att både Åsa och Annicka vill ha tunga uppdrag i regionen.

Dessa namn och med nu känd rockad är naturligtvis extra intressant med tanke på att moderaterna i regionen redan nu vill göra plats genom att rata sitt regionråd Emma Stjärnlöf. Annicka Engblom och Åsa Coenraads är fullfjädrade ersättare där inte ens regionstyrelsens ordförande Lennarth Förberg kan känna sig säker på att få rätt röstetal för en fortsättning i regionen.

Det som inte alls talar för moderata framgångar i nästa års regionval är den minst sagt dåliga hanteringen med att avsätta Emma Stjärnlöf. För att i någon mån rädda ansiktet i regionvalet måste det till en valrörelse som kommer att kosta såväl många slantar som extra genomtänkt marknadsföring.

Men vad blir då över till Roger Fredriksson? Han gjorde för länge sedan klart att även han vill nå en riksdagsplats. Han har tränat genom att under fjolåret känt på hur det är att i alla fall uppbära riksdagsmannalön. Är han gentleman gentemot sin sambo stannar han hemma. Men då väntar en rejäl arbetsuppgift hur han ska nå egen majoritet med hjälp av en redan sargad allians. Han har under denna valperiod lyckats trycka Sverigedemokraterna till sitt hjärta. Dock inte utan uppoffringar. Efter nästa val är sd säkert inte lika frikostigt med att agera stödparti utan offentligt ordnat samarbete.

Men vadå, gården ligger där den ligger och att föda upp gäss är ingen dålig sysselsättning.

Därför markerade Thorell i fullmäktige

Lokaltidningen Sydöstran berättar i dag (9/3) om ordföranden, Nils Ingmar Thorell, L, som ilsknade till under senaste sammanträdet med kommunfullmäktige i Ronneby. Tidningen berättar att det brast för Thorell när en politiker antydde att äldre inte behärskar den digitala mötestekniken.

”Det är skandal att det råder förutfattade meningar mot äldre människor både i regionen samt i den här och i andra kommuner…. Det finns de som tror att äldre människor inte kan använda sig av ny teknik. Tvärtom är de väldigt duktiga. Man använder sig av appar, hemsidor e-post och Facebook”, markerade Thorell kraftfullt.

Naturligtvis finns det en förklaring till Thorells uppläxning av fullmäktiges ledamöter under senaste sammanträdet den 4 mars. En i högsta grad välbehövlig markering.

Nils Ingmar Thorell är ordförande för pensionärsdistriktet, SPF Seniorerna Blekinge. Jag sitter i samma styrelse och vid vårt senaste sammanträde den 2 mars (naturligtvis digitalt) lyfte jag frågan varför inga digitala sammanträden ägt rum med Region Blekinges Pensionärsråd (RPR). Det noterades också att inte heller Ronneby kommun genomfört några digitala sammanträden med det kommunala pensionärsrådet (KPR). Även medlemmar i organisationen har påtalat bristen.

I båda instanserna finns viktiga äldrefrågor som kräver svar, inte minst nu i pandemitider. Lokalt i Ronneby krävs bl a svar på hur ”äldrepengarna” från regeringen ska disponeras. Likaså är det viktigt att måltidsfrågorna diskuteras i KPR.

Diskussionen utmynnade i att ordförande Nils Ingmar Thorell skulle tillskriva Region Blekinge och Ronneby kommun för att påtala vikten av att digitala möten snarast genomförs. Under ett helt år har t ex inget sammanträde ägt rum med pensionärsrådet i Ronneby.

SPF Blekinge har det senaste året genomfört digitala styrelsesammanträden. Även sammanträden med annat viktigt innehåll har arrangerats med många deltagare. Distriktsårsmöte har genomförts liksom ett stort antal utbildningar som skett genom riksförbundets försorg. Genomgående har mötena genomförts digitalt. På riksplanet har 2 500 SPF-medlemmar under året utbildats i digital teknik.

Det finns således all anledning att med kraft markera mot den föraktfullhet som riktas mot de äldre som nu senast skedde vid sammanträdet med fullmäktige i Ronneby.

Varje nämnd genomför numera sammanträden digitalt och då är det mer än märkligt att inte Ronnebys kommunala pensionärsråd har fått samma möjlighet. Den kritik som nu senast har riktats mot de äldre, att de skulle ha motsatt sig ett digitalt deltagande, är gripet ur luften och saknar all substans. Sådan information har inte nått oss i styrelsen.

Nedan kan du ta del av SPF Blekinges brev till Region Blekinges pensionärsråd.

Regionens pensionärsråd

Sedan pandemins utbrott har inga fysiska möten ägt rum i Region Blekinges Pensionärsråd (RPR). Inga möten har ersatts med digital teknik.

Vid senaste sammanträdet (digitalt) 2 mars 2021 med styrelsen för SPF Seniorerna Blekinge informerades om arbetet i RPR. Det uppstod kritik mot att inga möten genomförs digitalt.

Vår distriktsstyrelse kräver att digitala möten ska genomföras i samma utsträckning som fysiska möten till dess att vi kan återgå till fysiska möten. Även vi äldre klarar av den nya tekniken. Vi vet att övriga möten i Region Blekinge sker digitalt

Vänliga hälsningar

Nils Ingmar Thorell     Ordförande SPF Seniorerna Blekinge

Kommunal äldreomsorg i sin prydno

Under lång tid har olika intressegrupper debatterat kommunal kontra privat äldrevård och hemtjänst. På den politiska vänsterkanten har man ihärdigt lovprisat den kommunala insatsen och gjort tummen ner för den privata. Inte minst har det hävdats att vinstintressen går före effektiv äldrevård.

Den årslånga pandemin har visat på betydande brister oavsett utförare och här ska du få ta del av ett lokalt och synnerligen konkret exempel på hur en multisjuk äldre har utsatts för livshotande smittspridning. I detta unika fall genomfördes aldrig någon smittspårning. Fallet är hämtat från den kommunala hemtjänsten i Ronneby kommun.

Det är en nära anhörig till en kvinna, född 1942, som har berättat om händelsen. Kvinnan som är multisjuk och som bl a har genomgått cancerbehandling har kommunal hemtjänst. I mitten av december hade hon som vanligt besök av hemtjänsten. Kvinnan som utfört tjänsten under lång tid hade under en längre tid ersatts av annan personal. Långt senare när den ordinarie kvinnan från hemtjänsten återkom, ställde hon en överraskande fråga:

”Hade någon ansvarig från den kommunala hemtjänsten hört av sig? Nej, ingen hade hört av sig. Det visade sig att kvinnan i hemtjänsten dagen efter att hon besökt den multisjuka hade testats positiv för Covid 19! Ingen smittspårning hade genomförts och detta trots personalens vetskap om den multisjuka damens utsatthet. Det tog dessutom en längre tid innan händelsen berättades för de anhöriga.

I detta fall blev aldrig den multisjuka kvinnan smittad men i hur många fall har det slutat betydligt värre? Däremot är detta nu kända fall ännu ett exempel på hur bristfällig vården är inom äldreomsorgen. Rent av ett lotteri om man ska drabbas eller komma undan.

Jag måste också ställa frågan hur personal anställd inom hemtjänsten i Ronneby ser på sin organisation och verksamhet? När den multisjuka kvinnan ställde frågan om utökade tjänster blev svaret av hemtjänstpersonal det mest oväntade:

”Var jag som du skulle jag kontakta en privat aktör. Det blir billigare.”

När det gäller priset så stämmer det inte vad den kommunala personalen inom hemtjänsten har uppgett. Oavsett om du använder dig av kommunal eller privat aktör är det debiterade priset alltid det samma. Det är kommunen som debiterar i båda fallen men det är individen som väljer. Detta enligt lagen om valfrihet (LOV).

Naturligtvis är det underligt att kommunalt anställd personal gör reklam för och hänvisar brukare till privata utförare.

Såväl regeringens Coronakommission som landets största pensionärsorganisationer SPF Seniorerna och PRO har länge kritiserat den svenska äldreomsorgen och inte minst i sin egenskap av remissinstanser har såväl SPF som PRO kraftfullt kritiserat äldreomsorgen.

SPF Seniorerna skriver:

”Skydda de äldre har gått som ett mantra under Coronapandemin. Men mantrat har ingen täckning i delar av dagens äldreomsorg, eftersom långvariga och djupgående brister gör det svårt att skydda äldre. Skydda de äldre blir tyvärr bara ett tomt uttryck om det inte följs av konkret handling. Handling för äldreomsorgen som vi och andra efterfrågat i åratal. Det måste bli verkstad nu.”

”Staten bör nu kliva fram och inte enbart förlita sig på kommuner och regioner”, anser SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson och fortsätter:

Kommuner och regioner har visat en oförmåga att garantera en god vård och omsorg för alla äldre. Hon menar att det är dags för staten att kliva fram och ta tjuren vid hornen, och pekar då på behovet att förtydliga ansvaret: ”Antingen tar regionerna över ansvaret för äldres vård och omsorg. Eller så tar kommunerna över primärvården från regionerna.”

Vår i Ronneby skärgård

Meteorologens glada utrop att våren i år kommer extra snabbt har vi tagit emot med glädjerus. Våren är här en hel månad tidigare än normalt, vad nu normalt kan anses vara i dessa tider?

Vi är många som längtar efter ljus och värme. Det är det positiva vi slickar i oss likt godissugna och utsvultna. Vi behöver det som motvikt till all annan bedrövlig information om en väntande, tredje våg med Coronavirus.

Aldrig har vi varit så många som denna vinter valt att hänge oss åt naturens läkande miljö. Även smällkalla dagar med snö och bärbara isar har lockat oss att motionera på ett eller annat sätt. Eller varför inte bara en stunds samvaro runt en ledig grillplats. Allt i denna väg är nu godtagbart och välkommet.

Nu i dessa dagar är det naturligtvis kusten som lockar. Vi tog oss ut till Gö för några dagar sedan. Solen flödade och kunde trots kvarvarande dis från morgonen nå fram till våra bleka ansikten. Den värmde, tyckte vi, och vi kunde njuta av en himmel färgad blå, ja, snarare gråblå.

Naturligtvis var vi inte ensamma. Bilarnas antal var i klass med vilken högsommardag som helst. Ja, nästan lite trångt. Många sågs utrustade med små eller större ryggsäckar. Vad som förvarades i dessa behöver inte vara svårt att gissa. Kaffestunden ska naturligtvis intas i det fria under bar himmel.

Några steg från bilen upptäcker vi en känd gestalt. Han reser sig och hänger en väska över axeln. I höger hand håller han något som innehåller färg. Vi hälsar och det är bildkonstnären Ingvar Dahlbom från Ronneby som har suttit på sin campingstol under en av ekarna.

Ännu en akvarell har tillkommit på plats i naturen nära havet. Det är där man mestadels träffar Ingvar Dahlbom.

-Blev det bra, är den naturliga frågan efter att vi har klarat av obligatoriska hälsningsfraser.

-Nej, svarar Ingvar med en liten menande grimas. I dag blev jag inte nöjd. Det är fortfarande så kallt att färgen har svårt att torka. Men vilket härligt väder och vilka färger, säger han i ett försök att släta över det negativa.

Samtidigt vänder vi blickarna mot havet där svanar står på huvudet för att leta mat på havsbotten. Stjärtfjädrarna liknar små isbelagda stenar på avstånd. Närmast stranden är det fortfarande sörjig is som trotsar solens värmande strålar. Våren är snabbt på väg och vi välkomnar den speciellt denna gång.

Ronneby bygger förskolor i onödan

Det är de unga som överger Ronneby. Sune Håkansson ger mig rätt i den analysen när han i sin tur har studerat SCB:s siffror som jag kommenterade i bloggen här under. Han skriver:

”De unga flyttar och de synes inte återkomma.”

”Sjunker befolkningstalet så minskar behovet av bostäder. Man kan också misstänka att bristen på förskoleplatser är borta när de planerade förskolorna har byggts”, varnar han och ser en allt mer påtaglig utveckling i Ronneby:

”Mycket beror på invandringspolitiken. SD synes få alltmer stöd av M och L. För Ronnebys del blir följden lediga bostäder.”

Här följer hans sifferanalys:

”Under 2019 började Ronnebys befolkningstal åter sjunka. Då med 92. Under 2020 blev det snarast ett ras, minus 261. Preliminära siffror för början på året antyder fortsatt minskning.

Förklaringarna är många.

Födelsetalet sjönk från 333 till 296, delvis beroende på att ungdomarna börjat flytta, redan under 2019.

Antalet döda steg från 309 till 365.

Flyttningsnettot försämrades. Nettot mot övriga kommuner nära nog oförändrat, minus 70 till minus 72.

Flyttningarna till andra län ändrades från minus 203 till minus 190.

Men nettoinvandringen var 2019 PLUS 187  blev plus 66 under 2020. Vi har fortfarande plus mot utlandet, men inte alls som för något år sedan.

Intressant är att antalet utlandsfödda SJÖNK med närmare 100 under 2020. Det är i stor utsträckning de utlandsfödda, som lämnar kommunen. Fortfarande är var sjätte kommuninvånare född utomlands.

Åldersmässigt var det ett plus på 19 barn i nettoflyttningen i åldrarna 0-1 år. För åldrarna 2-9 blev netto minus 28, i åldrarna 10-19 minus 96 samt i åldrarna 20-24 minus 54, Det var plus 25 i åldrarna 25-29. Därefter är det kringsvid minus 1 i varje årsklass. Sålunda: De unga flyttar, och de synes inte återkomma.

Sjunker befolkningstalet, så minskar behovet av bostäder. Man kan misstänka att bristen på förskoleplatser är borta när de planerade förskolorna har byggts.

Mycket beror på invandringspolitiken. SD synes få alltmer stöd av M och L. För Ronnebys del blir följden lediga bostäder.”

Sune Håkansson

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Sockerbruket i Ronneby brann ned 1872

Upprepas ett namn på en speciell byggnad genom årtionden är det lätt hänt att det lever vidare till nya generationer.

Ronneby har en sådan byggnad, det s k Sockerbruket. Byggnaden som sticker ut mitt i centrum har namnet till trots aldrig inrymt något sockerbruk. I mitten av 1960-talet benämndes fastigheten av ledande kulturpolitiker för att vid sidan av Heliga Kors kyrka vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Inte heller det stämmer.

Jag ska strax med hjälp av en tidigare politiker, nu avliden, förklara hur det hänger ihop.

Det var när Blekinge Läns Tidning publicerade en artikel den 12 februari med rubriken på sidan ett -”Aktivitetshus döms ut – kan bli en dödsfälla” som jag fick anledning att dyka djupt i mitt arkiv. Genomgående i artikeln är det ”Sockerbruket” som nämns.

Det manus som jag letade upp innehåller en insändare som publicerades i lokalpressen i mitten av 1960-talet. Insändaren är undertecknad av två ledamöter i dåvarande fullmäktige, Göran Tidman och Per Thano. Båda hade 1994 varit med och startat Ronnebypartiet. Insändaren kom till efter en synnerligen intensiv debatt som gällde ”Kulturkommunen Ronneby”.

I debatten påstods att ”Sockerbruket” jämte Heliga Kors kyrka skulle vara tätortens äldsta kulturbyggnad. Göran Tidman var uppbragt av det sagda och påbörjade en mindre forskning. Jag citerar vad han kom fram till och hur insändaren utformades:

”Den 14 september 1731 fick postinspektören Schaey i Karlshamn privilegiet att anlägga ett sockerbruk i Ronneby. Bruket skulle raffinera rörsocker som importerades från Västindien. Byggnaden som uppfördes var fem våningar hög, byggd av engelsk och öländsk pannsten, en imponerande byggnad i lilla Ronneby.

Den kom att genomgå skiftande öden. Sockerbruket lades ned på 1830-talet, ett kopparslageri inhystes där. Kockums kärlfabrik övertog huset. En brand förstörde byggnaden år 1872. Inget finns nu kvar av sockerbruket. Ett liknande hus uppfördes åren efter branden. Först tillkom de undre våningsplanen och omkring år 1900 påbyggdes huset med de båda övre planen.

Tillverkningen kom på 1890-talet att inriktas på bl a emaljerade kärl, övre planen användes som förråd.

Den nuvarande byggnaden är sålunda inget sockerbruk. Den stora 4-våningsbyggnaden står dock på det gamla sockerbrukets grund. Man bör mera rättvisande kalla huset för det s k Sockerbruket. Huset har inget större kulturellt värde. En riktig byggnadsteknisk undersökning torde visa diverse skraltigheter.”

Så långt insändaren. Det ska förklaras att det i mitten på 1960-talet väcktes idéer om att Kulturcentrum skulle kunna utnyttja lokalerna. Ronnebypartiet avstyrkte dessa idéer med motiveringen att fastigheten var svår och dyr att bygga om. Nu anses lokalerna också kunna vara en dödsfälla enligt en undersökning genomförd av Räddningstjänst.

Men – en dödsfälla kan man göra något åt. Bruket – som byggnaden numera kallas – har i mångas mening ett kulturhistoriskt värde. Den gamla industribyggnaden där generationer av ronnebybor arbetat sedan slutet av 1800-talet är en viktig del av Ronnebys historia. I många andra kommuner har man bevarat sina gamla industribyggnader och renoverat dem med stolthet till bl a konsthallar eller kulturhus. Även om det blir dyrt att åtgärda dödsfällorna skulle det vara värt pengarna att skapa ett landmärke i staden som ronnebyborna kan känna stolthet över – igen.. I stället för att låta byggnaden mer eller mindre förfalla, borde man skapa något.