Ersättningsprocess kan ta många år

Högsta domstolen har slagit fast att drygt 150 boende i Ronneby, som genom dricksvattnet fått höga halter av PFAS i blodet, har drabbats av personskada i skadeståndsrättslig mening.

Dricksvattnet från Brantafors vattenverk i Ronneby kommun innehöll mycket höga halter av PFAS. Detta kom från brandskum som använts vid brandövningar på Blekinge flygflottilj. Föroreningarna i vattnet har lett till att boende i området har fått höga halter av PFAS i blodet.

PFAS-föreningens medlemmar tog en betydande risk rent ekonomiskt när man valde att 2016 lämna in en stämningsansökan mot kommunala bolaget Ronneby Miljöteknik. Processen fram till dagens unika dom i Högsta domstolen har dessutom varit både lång och oviss. Men den ekonomiska process som nu väntar kan bli väl så lång, men också ytterst oviss och svårbedömd.

Domen innebär att medlemmarna har rätt till ekonomisk ersättning, en process som av förklarliga skäl inte ens har inletts men som kan ta upp mot fyra år innan en lösning kan vara godtagbar för alla parter. Det noterade Miljötekniks moderata ordförande Ronny Johannesson vid eftermiddagens presskonferens (5 december 2023). Han betonade flera gånger hur komplicerad denna fråga är.

Frågorna är redan många. Skadeståndens storlek?  Vilka ska ha rätt till ersättning? Är det enbart PFAS-föreningens medlemmar som stämt Miljöteknik eller kan andra drabbade också kräva ersättning? Det är drygt 150 medlemmar som stått bakom stämningsansökan.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, gav exempel på hur svårt det kan bli att avväga rätten till ersättning.

Genom åren har Kallinge haft en omfattande omsättning av invånare som kortare eller längre tid levt på den drabbade bruksorten och som på olika sätt kan vara berörda.

”Det handlar om cirka 15 000 personer,” förklarade han.

Det framkom också att Miljöteknik har en ansvarsförsäkring som uppgår till 20 miljoner kronor. Varje inlämnat skadeståndskrav kommer att bli föremål för en bedömning av försäkringsbolagets jurister.

Det förklarades också från politiskt håll att det inte är Ronneby kommun som ska betala eventuella ersättningsanspråk utan Miljöteknik. Det i sin tur innebär att utgifterna blir ett fall för VA-kollektivet, alltså alla som är knutna till Ronnebys vattensystem. Hur hög utdebiteringen kan bli beror på hur många som kommer att kräva ersättning men också hur stor del som försäkringen kommer att täcka. I dag finns inga ekonomiska anspråk riktade mot Miljöteknik.

Bolaget har i alla år har följt Livsmedelsverkets gränsvärden och man reagerade snabbt genom att stänga det drabbade vattenverket i Brantafors när PFAS-utsläppet avslöjades genom länsstyrelsens nya mätmetoder för cirka tio år sedan.

När föroreningen upptäcktes var mätvärdet 10 380 nanogram PFAS per liter. I dag har Livsmedelsverket satt gränsvärdet till 4 nanogram per liter.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, betonade att man delar de drabbades oro för vad det förorenade vattnet kan ha orsakat för berörda invånare. Han hoppades också att man ska kunna uppnå en förbättrad dialog med de drabbade.

Det berättades att Miljöteknik fram till i dag har fått full täckning för sina utlägg genom att Försvaret stått för samtliga kostnader. Jag kan också tycka att det borde bli en fortsatt ekonomisk fråga för Försvaret om inte den ansvarsförsäkring som finns räcker till. I annat fall riskerar kommunens vattenabonnenter att få en rejäl avgiftshöjning, vilket inte kan anses direkt rättvist. Det är ju trots allt försvaret som har orsakat PFAS-utsläppet.

Med andra ord, många frågor återstår att lösa.

Drönare kan även vara skyddande

När jag läser eller hör ordet drönare i dag är jag genast i krigets Ukraina som ännu efter drygt ett år tycks bli alltmer terrorbetonat. I och med detta krig har drönaren blivit ett nytt allvarligt vapen som ingen kommer undan.

Men jag vet dessbättre att drönare också kan vara fredliga. Hela tiden utvecklas tekniken och nya användningsområden ser dagens ljus.

I dag blev jag extra glad när jag på sociala medier fick ta del av ännu en viktig och behjärtansvärd uppgift för just drönare.

Det var Johannishus godsförvaltning i Ronneby kommun som berättade hur dom använder sig av drönare. I dagarna är det vallskörd som står på programmet. Man slår gräset som till vintern ska bli djurfoder. Ett skördande som inte alls är riskfritt.

Godset berättar att rådjuren just har fått sina kid som företrädesvis använder den gröna vallen som boplats. Stor risk således att rådjurskid kan skadas och dödas i samband med vallskörden.

För att undvika att djuren skadas med de snabbgående maskinerna använder godset den nya tekniken med precision och med ambitiösa medarbetare för att rädda kiden undan slåttern.

Arbetet börjar tidigt på morgonen innan solen har värmt upp markytan. Man flyger med drönare och värmekamera över fälten för att hitta rådjurskid som trycker i det djupa gräset.

Godset fortsätter:

”Vi markerar med käppar var de ligger så maskinföraren någon stund senare kan slå gräset utan att köra på dem. Med minsta möjliga störning för viltet kan fodret bärgas effektivt.”

Jag blir glad över detta användningsområde och vill därför förmedla kunskapen till mina läsare av denna blogg.

Johannishus befriat och kan växa

Vi lever i ett Europa där ett invasionskrig numera är vardag. Ingen vet hur långvarigt det kan bli. Inte heller vet vi om det blir en befrielse eller ett övertagande.

När jag nu tillåter mig att använda ordet ”befriat” när det gäller samhället Johannishus i Ronneby kommun är min mening inte att tänka i termer av krig. I olika omfattning har människor överklagat en årsgammal ny detaljplan för Johannishus. Man har motsatt sig att samhället ska få växa och utvecklas. Nu har dock domstolen i två fall underkänt de klagandens synpunkter. Därmed är samhället befriat och kan växa som planerat.

Vi är många som gläds över dessa besked. Nu är det fritt fram att bygga ett drygt hundratal nya bostäder. Det ska också byggas en förskola och ett äldreboende. Byggnationen ska ske omedelbart söder om en just nu starkt växande ICA-butik.

ICA-butiken före tillbyggnad

Efter tillbyggnad dubbelt så stor.

Butiken och dess unga innehavare, Mikael Olsson och Marina Mathiasson, är i dagarna i full färd med att iordningsställa den nybyggda affärsytan som tillsammans med den äldre gör butiken dubbelt så stor. Ytan är välkommen för såväl oss kunder som för ägare och personal. ICA-butiken har också en betydande posthantering med paketutlämning vilket uppskattas i dessa bensindyra tider.

Betydligt ljusare och rymligare lokaler i ”nya” ICA-butiken.

Det har också varit en utdragen och livlig politisk debatt när det gäller byggandet i Johannishus. Den politiska ledningen har valt att ge byggnadsuppdraget till en privat byggherre när det gäller förskolan och äldreboendet. Oppositionen har ansett att det skulle bli allt för kostsamt för Ronneby kommun att hyra dessa lokaler. Den politiska ledningen har tryckt på vikten av att få ändamålsenliga lokaler i båda fallen vilket inte det kommunala bostadsbolaget hade kunnat prestera på samma sätt, har man betonat.

Johannishus har även andra växande verksamheter. Jag tänker på Johannishus Godsförvaltning AB som förutom skog, fastigheter, jakt och djurhållning bedriver ett ekologiskt och framtidsblickande jordbruk som redan har fått nationell uppmärksamhet. Företagets hela tiden växande verksamhet i samband med gårdsbutikens öppnande har medfört att man bör kunna se framtiden an med tillförsikt. Det numera lokala ölbryggeriet har också fått ett välkomnande som bör innebära att Johannishus nu nämns inte bara för sina guldgubbar och vackra natur. Även om det turistiska och historiska värdet är minst lika viktigt för en bygd som på olika grunder blir ett allt mäktigare besöksmål. Att Johannishus tagit sig in även i Systemets lokaler och hyllor ser jag som helt naturligt och framtidsinriktat.

Snabbt har också PlantRiket mitt emot ICA-butiken fått en stabil kundkrets som innebär långväga besökare. Även i detta fall handlar det om en ny generation som siktar högt och långt in i framtiden.

Johannishus är ett välkomnande samhälle som nu har framtiden för sig på många olika plan. När nu orten får allt fler boende måste detta rimligen också innebära att kollektivtrafiken kommer att byggas ut i en omfattning som motsvarar behovet.

Ronneby spår krympande ytterområden

Kommande befolkningsprognos med vidhängande bostadsförsörjningsprogram har klubbats av kommunstyrelsens arbetsutskott. Prognosen visar den tänkta utvecklingen fram till 2030 och ska ligga till grund för framtida planering.

Siffrorna har sammanställts av Sune Håkansson för denna bloggs räkning.

RONNEBYS FRAMTIDSPLANER

En kommun skall en gång per mandatperiod göra ett bostadsförsörjningsprogram. Däri brukar ingå en befolkningsprognos. Ronneby kommun har låtit Scb göra en sådan. Här redovisas den tänkta utvecklingen från 2020 till 2030, dels för kommunen som helhet, dels för nio delområden. Delområdena följer inte helt gamla gränser, men likväl kan de någorlunda identifieras.

Jag redovisar prognoserna dels för åldrarna 0-4 år (tänkt för barnomsorg och senare skola), dels för 85+ (äldreomsorg) samt totalbefolkning för åren 2020 och 2030. Reservation görs för slarvfel, etc.

                 Bräkne-Hoby   Backaryd-Hallabro   Eringsboda        Möljeryd        Listerby   

                 2020   2030      2020     2030             2020   2030     2020 2030       2020  2030

0-4            130     126         136      136                 29       25         54       59          118    128

85+            99       169         90         87                  29       29         15       27            44     83

Totalt       2312   2250      2316  2212                645    649        940   907           2480  2520

            Johannishus        Saxemara              Kallinge         Ronneby     Hela kommunen

0-4             76      102         46      49                   313   292      792    676          1694    1570

85+            34        71         33      44                    154  232      489    678            987      1409

Totalt       1286  1564       904  941                4858  4857    13651 13238     29372  29237

Kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att prognoserna skall utgöra underlag för framtida planering.

Prognoserna är framtagna under förutsättning att ”gamla linjer följs”, innebärande bland annat en relativt stor invandring.

Måhända blir det protester från samhällsföreningarna i Bräkne-Hoby, Backaryd och Hallabro. Man torde inte vilja se en befolkningsminskning.

Sune Håkansson

Så mycket att det nästan pyser över

Det är mycket nu. Lite väl mycket, om man vill hänga med. Och det vill man ju. Det jäser och bubblar så det nästan pyser över.

Det är rekordvärme över Sverige. Blekinge inget undantag även om vi nära kusten har någon grad lägre. Nytt värmerekord redan under fredagen, visserligen i inre Småland, men ändå.

Vi har fortsatt Coronavirus i vårt samhälle. Vi har en väntande regeringskris runt knuten som tydligen ska infalla på måndag förmiddag om inte Centerpartiet backar från Januariuppgörelsen.

Vi har ett fotbolls-EM att hålla reda på där Svenska landslaget håller oss i ett slags skruvstäd.

Vad är då mest spännande för tillfället? Att bli av med det härskande viruset måste vara nummer ett på en femskalig lista. Stefan Löfven tycker så också men anser samtidigt att regeringskrisen är väl så allvarlig. Inte minst om regeringen faller på måndag.

Det får vara hur som helst med de olika hoten men mitt i allt detta måste det också finnas plats för det lilla, det lokala, det som är nära människan.

Jag tänker på den lokala opinion som utbröt när det i denna blogg kunde berättas att Ronneby kommun hade sagt upp hyresavtalet för ”aktivitetslokalerna” på trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Det blåste snabbt upp till storm på Eringsbodas  Facebooksida. Stormen var så kraftig att kommunen genast backade.

Lätt att backa var det naturligtvis när det visade sig att uppsägningen hade kommit för sent till Ronnebyhus. I och med detta förlängs hyresavtalet automatiskt ytterligare tre år.

Det var kommundirektören som hade sagt upp hyresavtalet, men ingen, inte ens Vård- och omsorgsnämnden vet i dag vem som gav honom uppdraget. Se kopia på uppsägningen undertecknad av Tommy Ahlquist, kommundirektör.

Det var Sune Håkansson, Ronnebypartiet som med hjälp av denna blogg slog larm om hyresuppsägningen. När han frågade en eringsbodabo vilka aktiviteter man har i aktivitetslokalerna på Björkliden, blev svaret:

”Tja, man lagar ju maten där…”

Nu återstår frågan, vem bestämde att hyresavtalet skulle sägas upp och varför fick just kommundirektören detta uppdrag?

Pandemi, regeringskris, värmebölja och EM-fotboll till trots så var det ändå den lokalt förankrade frågan om Björkliden i Eringsboda som fick människor där att med en synnerligen kraftig opinion stoppa en nedläggning av Björkliden. I varje fall för stunden. Men kontraktet är ju på tre år…

Håll ut, håll i och slå vakt om det lokala.

Klart besked om Björkliden

Att tolka kommunala protokoll är många gånger en utmaning. Det gav politikern Sune Håkansson prov på i gårdagens inlägg i denna blogg. Skrolla ner och du kan ta del av inlägget.

Det gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda och dess framtid.

Det var många bud om hur beslut och protokoll skulle tolkas, men nu finns ett besked.

Nyss kom ett mejl från en vanligen välunderrättad källa. Matsalen på Björkliden stängs den 1 augusti i år.

Sune Håkanssons omedelbara kommentar:

”Det är ju döden för boendet.”

Så här beskriver Ronneby kommun Björkliden:

Den 1 maj 2012 blev Björkliden i Eringsboda ett trygghets-boende.Trygghetsbostäder är ett alternativt boende för äldre, fyllda 70 år, och som känner sig otrygga hemma men som anses för friska för att få plats på kommunens särskilda boenden.

Boendet erbjuder gemensamma lokaler för måltider, samvaro, kultur, hobby och rekreation. Boendet är inte behovsprövat av äldreomsorgen utan man hyr direkt av Ronnebyhus som en vanlig hyresgäst.

På Björkliden i Eringsboda är förutsättningen för gemenskap, samhörighet, trivsel och trygghet inbyggd i den fysiska anläggningen. En rektangulär kedja av 16 marklägenheter som tillsammans med huvudbyggnaden omsluter ett uterum av trädgård med träd buskar och perenner som avspeglar årstidens växling. Växterna avlöser varandra i blomning från tidig vår till sen höst. De boende kan här, precis som före flytten från det egna hemmet till Björkliden, på våren uppleva glädjen över hur den första snödroppen vid husväggen blommar och sädesärlornas ankomst. Huvudbyggnaden innehåller en rymlig och ljus restauranglokal, där de boende på trygghetsboendet och även utomstående kan äta efter beställning.

En värdinna finns regelbundet på plats och erbjuder gemensamma aktiviteter för de boende.

Kommunala protokoll obegripliga

”Kommunala protokoll är alltför vagt formulerade i Ronneby. Eller är det nämnderna som tar allt för otydliga beslut? Nu kräver Sune Håkansson, Ronnebypartiet skärpning.

Jag håller med Håkansson. Om han som rutinerad och mångårig politiker har svårt att tolka kommunala protokoll, hur svårt ska det då inte vara för allmänheten att tillägna sig viktig information?

Dessutom är det inte rimligt att den som tar del av kommunala handlingar och protokoll ska vara hänvisad till att behöva tolka innehållet. Det ska vara kristallklart. Punkt slut.

Håkansson pekar på ett ärende som har handlagts i Vård- och omsorgsnämnden. Trots att han ställde frågor till en rad personer kunde han inte få full klarhet, vilket måste vara ett klart underkännande.

Här kan du ta del av hans tankar kring trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda:

”När man, via protokoll och annan information, försöker tolka beslut, stöter man stundom på problem. Protokollen är alltför vagt formulerade.

Det nu aktuella beslutet gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Min tolkning var att Vård- och omsorgsnämnden sagt upp matsalen, för att spara pengar. Vad ett trygghetsboende innebär är inte entydigt. Olika kommuner har olika definitioner. Min tolkning är att en matsal skall finnas, där dagens huvudmåltid serveras. Därtill skall det finnas vissa aktiviteter för de boende.

När det finns oklarheter får man fråga vidare. VD:n på Ronnebyhus svarar: Matsalen är uppsagd. En tjänsteperson på Vård- och omsorgsnämnden meddelar: Nämnden har inte sagt upp matsalen!

Kommundirektören sänder, via sekreteraren, en kopia på uppsägningen. Att tolka ”uppsägningen” är nog ogörligt. Det är snarast en kladdanteckning. Jag håller dock med VD:n på Ronnebyhus. Matsalen är uppsagd.

Tolkningssvårigheterna är delvis beroende av att nämnden, och måhända kommunfullmäktige, beslutat säga upp ”gemensamhetslokaler”. På Björkliden finns dels matsalen, dels en lokal som används för olika aktiviteter.

Möjligen avsåg nämnden att matsalen inte skulle sägas upp.

Jag menar att nämnden måste ta ett tydligare beslut på nästa sammanträde.

Det finns förslag om att ta bort tjänsterna som aktivitetssamordnare.  Att göra så skulle innebära en radikal försämring för trygghetsboendena.”

Sune Håkansson

Fake news även i gammelmedia

Inte sällan gormar gammelmedia, etablerade tidningar, radio och tv, över att sociala medier hanterar verkligheten på ett oförsvarbart sätt. Det mesta i sociala medier är fake news, hävdar man. Naturligtvis ett sätt för media att försöka rättfärdiga sig själva inför allmänheten.

Eftersom en blogg, som denna, sorteras in under begreppet sociala medier tänker jag ge några exempel på när gammelmedia i sin tur överdriver och handskas ovarsamt med sanningen. Denna gång gäller det lokaltidningen Sydöstran och jag hämtar ett purfärskt exempel från i dag, onsdagen den 28/10 2020.

Bakgrunden är att den politiska alliansen i Ronneby, Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, i går hade kallat till presskonferens för att berätta om sitt budgetförslag. Ett förslag som i stora drag går ut på att man måste spara 40 miljoner kronor inför 2021 års verksamhet, vilket motsvarar mellan 80 och 100 anställda. Detta får Sydöstran att publicera följande rubrik:

Under rubriken skriver tidningen:

”Det föreslår alliansstyret som vill minska personalkostnaderna med 40 miljoner kronor.”

Lite längre ner i artikeln heter det:

”Ronneby kommun går nu in i ett skarpt besparingsläge. Personal kommer på olika sätt att skickas hem.”

Detta är alltså en tolkning som journalisten gör. Inte någon stans i texten finns täckning för det tidningen och journalisten hävdar i rubrik och text. Inte ett enda citat av någon politiker som uttrycker ”100 anställda ska skickas hem”.

Däremot kommer en helt annan verklighet i dagen när journalisten senare tolkar Roger Fredriksson, kommunstyrelsens moderata ordförande, på följande sätt:

” Han (Roger Fredriksson. Mitt förtydligande) hoppas dock, med samarbetspartierna Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, att den största delen av besparingen ska kunna ske genom så kallade ”naturliga avgångar”. Alltså att pensionstårtorna dukas fram och att vakanser sedan inte tillsätts.”

Med tanke på att det inom Ronneby kommun länge flaggats för stora pensionsavgångar finns det än mindre fog för att skrämma upp kommunanställda med att ”upp till 100 anställda inom Ronneby kommun ska skickas hem”.

Lydelsen att skicka hem personal är liktydigt med att sparka eller avskeda personal. Så är alltså inte fallet.

Tidningen BLT, storebror till Sydöstran, kommer i samma ämne inte i närheten av Sydöstrans skrämseltaktik.

Samtidigt i dag kom följande nyhet som belyser hur Sydöstran klandras av Mediernas Etiknämnd. Här är utlåtandet:

”Uppgiften om att anmälaren brutit mot efterforskningsförbudet var av sådan art att tidningen borde gett henne tillfälle till samtidigt bemötande, skriver MO.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.”

Annan bro hade räddat turismen

Vad var det vi sa?

Jag hatar att skriva meningen men beslutande politiker i Ronneby har framtvingat den.

Redan 2013 insåg vi, några krögare, affärsmän och vissa politiker, att havsnivån successivt skulle höjas vilket skulle leda till att varken mindre eller lite större båtar skulle klara en passage under betongbron vid hamnen.

Det är mycket vatten som har runnit under broarna i Ronnebyån under de sju åren. Båttrafiken i ån har vid allt för många tillfällen stoppats upp vid bron på grund av just för högt vattenstånd. Inte minst den kommunala skärgårdstrafiken med MF Astrid har hindrats från passage allt för många gånger.

Demokrati brukar ta lång tid men till slut brukar ändå beslut kunna tas. I detta fall har inget hänt under sju år! När viljan att satsa på den självklara turismen är den större än verklighetsförankringen om den miljöpåverkan som redan gör sig påmind.

MF Astrid har upprepade gånger tvingats vända vid hamnbron, och då kommer naturligtvis reaktioner från turisterna. Insändaren nedan är hämtad från en av lokaltidningarna för några dagar sedan.

Dagens ris:

… vill jag ge till dem som har hand om båten som går från torget som inte kan kolla om det är högvatten innan de tar emot passagerare. Har hört flera som åkt den och inte kommit längre än till bron och inte får pengarna tillbaka som de betalat för turen.

Besviken

Besökare känner sig lurade på sin avgift och blir besvikna på utlovad skärgårdstur.

Detta är naturligtvis ingen positiv marknadsföring av Ronneby.

Jag trodde i mitt stilla sinne att moderaternas vallöfte 2010 att satsa på hamnpiren skulle innebära att man också ville möjliggöra trevliga upplevelser på ån från centrum ut till havsbandet. För många är Ronneby den lilla staden vid ån. Ronneby ligger även vid havet och därför ser jag naturligtvis positivt på den satsning som sakta håller på att genomföras vid hamnen och att presenterade planer där kommer att förverkligas.

Tanken är helt rätt. Ronneby har också på ett föredömligt sätt satsat på bra cykelvägar som förbinder centrum med havet. Ytterligare ska bostadsområdet Kilen mitt emot järnvägsstationen naturligtvis dra nytta av närheten till Ronnebyån.

Människor har alltid haft stort behov av närhet och upplevelse av vatten. Ronneby har just dessa kvaliteter men låter en felplacerad industri vid havet och ån bestämma över det som borde vara kommunens självklara beslut – att riva betongbron och bygga en klaffbro som kan öppnas för all trafik i Ronnebyån. Ån i sig är vacker och den skulle med en framtida fri passage göra Ronneby till den sjöstad den är och borde vara.

Kolshult lockar trots servicebrist

Filmaren Mats Harrysson fortsätter att skildra landsbygden i Ronneby kommun. Denna gång är det en liten by i mellersta Blekinges skogsbygd som skildras, nämligen Kolshult. Den lite spekulativa titeln på filmen – ”Har Nils Dacke varit i Kolshult?”  är den röda tråden i filmen men jag ska inte avslöja vad svaret blir.

Däremot ges det många intressanta svar från en rad intervjuade profiler från Kolshult och angränsande byar. Servicen har blivit allt sämre till de som har valt att leva och bo i dessa trakter men ändå lockar det även relativt yngre människor att slå sig ner här.

Det är lugnet och lagom avstånd till grannar, en eller flera kilometer, som utgör lockelsen.

-Men visst hade det varit bättre om vi hade kunnat få dagens tidning samma dag som den ges ut, säger Karl-Håkan Olsson i Munkamåla.

-Lördagstidningen får vi först på tisdagen och inte heller får vi post varje dag, är hans kritiska hållning.

Författaren Kim Kimselius berättar om stora snömängder vissa vintrar men anser ändå att hon bor i himmelriket med lugnet och grannar som inte stör i onödan. Hon har nu varit bosatt i Kolshult i 24 år och har inga planer på att flytta.

Kolshult, som ligger strax söder om Eringsboda, var på 1800-talet en blomstrande bygd med 321 bofasta. Det fanns affär, smed och vagnmakare. Gårdarna var många men i dag finns det endast 35 bofasta i den lilla byn.

Georg Svensson köpte det gamla affärshuset när han återvände till Kolshult.

Affärshuset finns kvar, även dess inventarier som utgör ett slags museum från en svunnen tid. I huset bor numera 93-årige Georg Svensson som i filmen visar prov på god berättarkonst. Han är en återvändare av rang efter att ha varit verksam i Norrland under hela sitt verksamma liv. Han utbildade sig till ingenjör och var som vägmästare sysselsatt med att bygga skogsvägar i betydligt större glesbygd än vad han upplever i Blekinge och Kolshult.

I gamla filmklipp kan man också lyssna till förra landshövdingen Ulf Lönnqvist som på sin aktiva tid hade ett slags egen Eriksgata i trakterna runt Eringsboda där han växte upp.

Gör man en film som skildrar den här trakten är det svårt att inte uppmärksamma nu nedlagda och igenväxta Blomstergården som på sin tid lockade besökare från hela Norden. Nostalgin flödar när man åter kan beskåda dåtida verksamhet och försök till att återuppliva den en gång så lockande turistmagneten för Ronneby kommun.

Varma dagar älskar även hästar att svalka sig med ett dopp. Heike Lewik ledsagar i vattnet.

Ett bra och levande exempel på att Kolshult även i dag kan utgöra stor dragningskraft på människor utgör Heike Lewik. Hon driver i dag framgångsrikt företaget ”Kolshults Ponnybus”. En verksamhet som är inriktad på att hålla barn och ungdomar sysselsatta året runt.

Ja, filmen visar helt enkelt hur olika generationer lever sina liv i denna bygd. Fastigheter som skulle ha förfallit och fallit i glömska räddas nu av medelålders som älskar lugnet och som inte räds utmaningar med dålig service. Kort sagt, en film med samtal som ger en del att tänka på inför framtiden.

Hur är det nu det sägs från myndighetshåll? Visst är det – ”Hela Sverige ska leva.”

I Coronatider ska vi hjälpa varandra, därför bjussar jag på uppgiften att filmen finns att köpa på Ellens Café och Bokhandel på Karlskronagatan 28, Ronneby.

Foto: Mats Harrysson