Så mycket att det nästan pyser över

Det är mycket nu. Lite väl mycket, om man vill hänga med. Och det vill man ju. Det jäser och bubblar så det nästan pyser över.

Det är rekordvärme över Sverige. Blekinge inget undantag även om vi nära kusten har någon grad lägre. Nytt värmerekord redan under fredagen, visserligen i inre Småland, men ändå.

Vi har fortsatt Coronavirus i vårt samhälle. Vi har en väntande regeringskris runt knuten som tydligen ska infalla på måndag förmiddag om inte Centerpartiet backar från Januariuppgörelsen.

Vi har ett fotbolls-EM att hålla reda på där Svenska landslaget håller oss i ett slags skruvstäd.

Vad är då mest spännande för tillfället? Att bli av med det härskande viruset måste vara nummer ett på en femskalig lista. Stefan Löfven tycker så också men anser samtidigt att regeringskrisen är väl så allvarlig. Inte minst om regeringen faller på måndag.

Det får vara hur som helst med de olika hoten men mitt i allt detta måste det också finnas plats för det lilla, det lokala, det som är nära människan.

Jag tänker på den lokala opinion som utbröt när det i denna blogg kunde berättas att Ronneby kommun hade sagt upp hyresavtalet för ”aktivitetslokalerna” på trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Det blåste snabbt upp till storm på Eringsbodas  Facebooksida. Stormen var så kraftig att kommunen genast backade.

Lätt att backa var det naturligtvis när det visade sig att uppsägningen hade kommit för sent till Ronnebyhus. I och med detta förlängs hyresavtalet automatiskt ytterligare tre år.

Det var kommundirektören som hade sagt upp hyresavtalet, men ingen, inte ens Vård- och omsorgsnämnden vet i dag vem som gav honom uppdraget. Se kopia på uppsägningen undertecknad av Tommy Ahlquist, kommundirektör.

Det var Sune Håkansson, Ronnebypartiet som med hjälp av denna blogg slog larm om hyresuppsägningen. När han frågade en eringsbodabo vilka aktiviteter man har i aktivitetslokalerna på Björkliden, blev svaret:

”Tja, man lagar ju maten där…”

Nu återstår frågan, vem bestämde att hyresavtalet skulle sägas upp och varför fick just kommundirektören detta uppdrag?

Pandemi, regeringskris, värmebölja och EM-fotboll till trots så var det ändå den lokalt förankrade frågan om Björkliden i Eringsboda som fick människor där att med en synnerligen kraftig opinion stoppa en nedläggning av Björkliden. I varje fall för stunden. Men kontraktet är ju på tre år…

Håll ut, håll i och slå vakt om det lokala.

Klart besked om Björkliden

Att tolka kommunala protokoll är många gånger en utmaning. Det gav politikern Sune Håkansson prov på i gårdagens inlägg i denna blogg. Skrolla ner och du kan ta del av inlägget.

Det gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda och dess framtid.

Det var många bud om hur beslut och protokoll skulle tolkas, men nu finns ett besked.

Nyss kom ett mejl från en vanligen välunderrättad källa. Matsalen på Björkliden stängs den 1 augusti i år.

Sune Håkanssons omedelbara kommentar:

”Det är ju döden för boendet.”

Så här beskriver Ronneby kommun Björkliden:

Den 1 maj 2012 blev Björkliden i Eringsboda ett trygghets-boende.Trygghetsbostäder är ett alternativt boende för äldre, fyllda 70 år, och som känner sig otrygga hemma men som anses för friska för att få plats på kommunens särskilda boenden.

Boendet erbjuder gemensamma lokaler för måltider, samvaro, kultur, hobby och rekreation. Boendet är inte behovsprövat av äldreomsorgen utan man hyr direkt av Ronnebyhus som en vanlig hyresgäst.

På Björkliden i Eringsboda är förutsättningen för gemenskap, samhörighet, trivsel och trygghet inbyggd i den fysiska anläggningen. En rektangulär kedja av 16 marklägenheter som tillsammans med huvudbyggnaden omsluter ett uterum av trädgård med träd buskar och perenner som avspeglar årstidens växling. Växterna avlöser varandra i blomning från tidig vår till sen höst. De boende kan här, precis som före flytten från det egna hemmet till Björkliden, på våren uppleva glädjen över hur den första snödroppen vid husväggen blommar och sädesärlornas ankomst. Huvudbyggnaden innehåller en rymlig och ljus restauranglokal, där de boende på trygghetsboendet och även utomstående kan äta efter beställning.

En värdinna finns regelbundet på plats och erbjuder gemensamma aktiviteter för de boende.

Kommunala protokoll obegripliga

”Kommunala protokoll är alltför vagt formulerade i Ronneby. Eller är det nämnderna som tar allt för otydliga beslut? Nu kräver Sune Håkansson, Ronnebypartiet skärpning.

Jag håller med Håkansson. Om han som rutinerad och mångårig politiker har svårt att tolka kommunala protokoll, hur svårt ska det då inte vara för allmänheten att tillägna sig viktig information?

Dessutom är det inte rimligt att den som tar del av kommunala handlingar och protokoll ska vara hänvisad till att behöva tolka innehållet. Det ska vara kristallklart. Punkt slut.

Håkansson pekar på ett ärende som har handlagts i Vård- och omsorgsnämnden. Trots att han ställde frågor till en rad personer kunde han inte få full klarhet, vilket måste vara ett klart underkännande.

Här kan du ta del av hans tankar kring trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda:

”När man, via protokoll och annan information, försöker tolka beslut, stöter man stundom på problem. Protokollen är alltför vagt formulerade.

Det nu aktuella beslutet gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Min tolkning var att Vård- och omsorgsnämnden sagt upp matsalen, för att spara pengar. Vad ett trygghetsboende innebär är inte entydigt. Olika kommuner har olika definitioner. Min tolkning är att en matsal skall finnas, där dagens huvudmåltid serveras. Därtill skall det finnas vissa aktiviteter för de boende.

När det finns oklarheter får man fråga vidare. VD:n på Ronnebyhus svarar: Matsalen är uppsagd. En tjänsteperson på Vård- och omsorgsnämnden meddelar: Nämnden har inte sagt upp matsalen!

Kommundirektören sänder, via sekreteraren, en kopia på uppsägningen. Att tolka ”uppsägningen” är nog ogörligt. Det är snarast en kladdanteckning. Jag håller dock med VD:n på Ronnebyhus. Matsalen är uppsagd.

Tolkningssvårigheterna är delvis beroende av att nämnden, och måhända kommunfullmäktige, beslutat säga upp ”gemensamhetslokaler”. På Björkliden finns dels matsalen, dels en lokal som används för olika aktiviteter.

Möjligen avsåg nämnden att matsalen inte skulle sägas upp.

Jag menar att nämnden måste ta ett tydligare beslut på nästa sammanträde.

Det finns förslag om att ta bort tjänsterna som aktivitetssamordnare.  Att göra så skulle innebära en radikal försämring för trygghetsboendena.”

Sune Håkansson

Fake news även i gammelmedia

Inte sällan gormar gammelmedia, etablerade tidningar, radio och tv, över att sociala medier hanterar verkligheten på ett oförsvarbart sätt. Det mesta i sociala medier är fake news, hävdar man. Naturligtvis ett sätt för media att försöka rättfärdiga sig själva inför allmänheten.

Eftersom en blogg, som denna, sorteras in under begreppet sociala medier tänker jag ge några exempel på när gammelmedia i sin tur överdriver och handskas ovarsamt med sanningen. Denna gång gäller det lokaltidningen Sydöstran och jag hämtar ett purfärskt exempel från i dag, onsdagen den 28/10 2020.

Bakgrunden är att den politiska alliansen i Ronneby, Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, i går hade kallat till presskonferens för att berätta om sitt budgetförslag. Ett förslag som i stora drag går ut på att man måste spara 40 miljoner kronor inför 2021 års verksamhet, vilket motsvarar mellan 80 och 100 anställda. Detta får Sydöstran att publicera följande rubrik:

Under rubriken skriver tidningen:

”Det föreslår alliansstyret som vill minska personalkostnaderna med 40 miljoner kronor.”

Lite längre ner i artikeln heter det:

”Ronneby kommun går nu in i ett skarpt besparingsläge. Personal kommer på olika sätt att skickas hem.”

Detta är alltså en tolkning som journalisten gör. Inte någon stans i texten finns täckning för det tidningen och journalisten hävdar i rubrik och text. Inte ett enda citat av någon politiker som uttrycker ”100 anställda ska skickas hem”.

Däremot kommer en helt annan verklighet i dagen när journalisten senare tolkar Roger Fredriksson, kommunstyrelsens moderata ordförande, på följande sätt:

” Han (Roger Fredriksson. Mitt förtydligande) hoppas dock, med samarbetspartierna Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna, att den största delen av besparingen ska kunna ske genom så kallade ”naturliga avgångar”. Alltså att pensionstårtorna dukas fram och att vakanser sedan inte tillsätts.”

Med tanke på att det inom Ronneby kommun länge flaggats för stora pensionsavgångar finns det än mindre fog för att skrämma upp kommunanställda med att ”upp till 100 anställda inom Ronneby kommun ska skickas hem”.

Lydelsen att skicka hem personal är liktydigt med att sparka eller avskeda personal. Så är alltså inte fallet.

Tidningen BLT, storebror till Sydöstran, kommer i samma ämne inte i närheten av Sydöstrans skrämseltaktik.

Samtidigt i dag kom följande nyhet som belyser hur Sydöstran klandras av Mediernas Etiknämnd. Här är utlåtandet:

”Uppgiften om att anmälaren brutit mot efterforskningsförbudet var av sådan art att tidningen borde gett henne tillfälle till samtidigt bemötande, skriver MO.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.”

Annan bro hade räddat turismen

Vad var det vi sa?

Jag hatar att skriva meningen men beslutande politiker i Ronneby har framtvingat den.

Redan 2013 insåg vi, några krögare, affärsmän och vissa politiker, att havsnivån successivt skulle höjas vilket skulle leda till att varken mindre eller lite större båtar skulle klara en passage under betongbron vid hamnen.

Det är mycket vatten som har runnit under broarna i Ronnebyån under de sju åren. Båttrafiken i ån har vid allt för många tillfällen stoppats upp vid bron på grund av just för högt vattenstånd. Inte minst den kommunala skärgårdstrafiken med MF Astrid har hindrats från passage allt för många gånger.

Demokrati brukar ta lång tid men till slut brukar ändå beslut kunna tas. I detta fall har inget hänt under sju år! När viljan att satsa på den självklara turismen är den större än verklighetsförankringen om den miljöpåverkan som redan gör sig påmind.

MF Astrid har upprepade gånger tvingats vända vid hamnbron, och då kommer naturligtvis reaktioner från turisterna. Insändaren nedan är hämtad från en av lokaltidningarna för några dagar sedan.

Dagens ris:

… vill jag ge till dem som har hand om båten som går från torget som inte kan kolla om det är högvatten innan de tar emot passagerare. Har hört flera som åkt den och inte kommit längre än till bron och inte får pengarna tillbaka som de betalat för turen.

Besviken

Besökare känner sig lurade på sin avgift och blir besvikna på utlovad skärgårdstur.

Detta är naturligtvis ingen positiv marknadsföring av Ronneby.

Jag trodde i mitt stilla sinne att moderaternas vallöfte 2010 att satsa på hamnpiren skulle innebära att man också ville möjliggöra trevliga upplevelser på ån från centrum ut till havsbandet. För många är Ronneby den lilla staden vid ån. Ronneby ligger även vid havet och därför ser jag naturligtvis positivt på den satsning som sakta håller på att genomföras vid hamnen och att presenterade planer där kommer att förverkligas.

Tanken är helt rätt. Ronneby har också på ett föredömligt sätt satsat på bra cykelvägar som förbinder centrum med havet. Ytterligare ska bostadsområdet Kilen mitt emot järnvägsstationen naturligtvis dra nytta av närheten till Ronnebyån.

Människor har alltid haft stort behov av närhet och upplevelse av vatten. Ronneby har just dessa kvaliteter men låter en felplacerad industri vid havet och ån bestämma över det som borde vara kommunens självklara beslut – att riva betongbron och bygga en klaffbro som kan öppnas för all trafik i Ronnebyån. Ån i sig är vacker och den skulle med en framtida fri passage göra Ronneby till den sjöstad den är och borde vara.

Kolshult lockar trots servicebrist

Filmaren Mats Harrysson fortsätter att skildra landsbygden i Ronneby kommun. Denna gång är det en liten by i mellersta Blekinges skogsbygd som skildras, nämligen Kolshult. Den lite spekulativa titeln på filmen – ”Har Nils Dacke varit i Kolshult?”  är den röda tråden i filmen men jag ska inte avslöja vad svaret blir.

Däremot ges det många intressanta svar från en rad intervjuade profiler från Kolshult och angränsande byar. Servicen har blivit allt sämre till de som har valt att leva och bo i dessa trakter men ändå lockar det även relativt yngre människor att slå sig ner här.

Det är lugnet och lagom avstånd till grannar, en eller flera kilometer, som utgör lockelsen.

-Men visst hade det varit bättre om vi hade kunnat få dagens tidning samma dag som den ges ut, säger Karl-Håkan Olsson i Munkamåla.

-Lördagstidningen får vi först på tisdagen och inte heller får vi post varje dag, är hans kritiska hållning.

Författaren Kim Kimselius berättar om stora snömängder vissa vintrar men anser ändå att hon bor i himmelriket med lugnet och grannar som inte stör i onödan. Hon har nu varit bosatt i Kolshult i 24 år och har inga planer på att flytta.

Kolshult, som ligger strax söder om Eringsboda, var på 1800-talet en blomstrande bygd med 321 bofasta. Det fanns affär, smed och vagnmakare. Gårdarna var många men i dag finns det endast 35 bofasta i den lilla byn.

Georg Svensson köpte det gamla affärshuset när han återvände till Kolshult.

Affärshuset finns kvar, även dess inventarier som utgör ett slags museum från en svunnen tid. I huset bor numera 93-årige Georg Svensson som i filmen visar prov på god berättarkonst. Han är en återvändare av rang efter att ha varit verksam i Norrland under hela sitt verksamma liv. Han utbildade sig till ingenjör och var som vägmästare sysselsatt med att bygga skogsvägar i betydligt större glesbygd än vad han upplever i Blekinge och Kolshult.

I gamla filmklipp kan man också lyssna till förra landshövdingen Ulf Lönnqvist som på sin aktiva tid hade ett slags egen Eriksgata i trakterna runt Eringsboda där han växte upp.

Gör man en film som skildrar den här trakten är det svårt att inte uppmärksamma nu nedlagda och igenväxta Blomstergården som på sin tid lockade besökare från hela Norden. Nostalgin flödar när man åter kan beskåda dåtida verksamhet och försök till att återuppliva den en gång så lockande turistmagneten för Ronneby kommun.

Varma dagar älskar även hästar att svalka sig med ett dopp. Heike Lewik ledsagar i vattnet.

Ett bra och levande exempel på att Kolshult även i dag kan utgöra stor dragningskraft på människor utgör Heike Lewik. Hon driver i dag framgångsrikt företaget ”Kolshults Ponnybus”. En verksamhet som är inriktad på att hålla barn och ungdomar sysselsatta året runt.

Ja, filmen visar helt enkelt hur olika generationer lever sina liv i denna bygd. Fastigheter som skulle ha förfallit och fallit i glömska räddas nu av medelålders som älskar lugnet och som inte räds utmaningar med dålig service. Kort sagt, en film med samtal som ger en del att tänka på inför framtiden.

Hur är det nu det sägs från myndighetshåll? Visst är det – ”Hela Sverige ska leva.”

I Coronatider ska vi hjälpa varandra, därför bjussar jag på uppgiften att filmen finns att köpa på Ellens Café och Bokhandel på Karlskronagatan 28, Ronneby.

Foto: Mats Harrysson

Bredåkra rätt svar för nytt tågstopp

Jag blir skogstokig för att inte säga sjövild när jag läser rubriker i stil med:

Rubriken denna gång är hämtad från Radio Blekinge, men även lokaltidningarna kan då och då hemfalla åt slappheten att placera ett önskat tågstopp vid Kallinge gamla järnvägsstation.

Den ska heta Bredåkra och inget annat. Platsen som lokala politiker har pekat ut, rakt söder om Ronneby flygplats, ligger bara ett stenkast från gamla stationsbyggnaden i Bredåkra. Hur många gånger ska jag behöva upprepa detta?

Inte heller fanns det belägg för att Radio Blekinge skulle skriva Kallinge i rubriken. Uttalandet från flottiljchefen, Tommy Petersson lät nämligen som följer:

Försvarsmakten är positiv till Ronneby kommuns arbete med att få till en tågstation i närheten av flygplatsen.

I en skrivelse till kommunen skriver chefen för F17 att en tågstation skulle göra flottiljen till en mer attraktiv arbetsgivare då pendling skulle underlättas.

Vidare pekar man också på att en tågstation skulle underlätta transporter av materiel till och från flottiljen.”

I flottiljchefens uttalande nämns inget om Kallinge järnvägsstation. Det talas om det kloka förslaget att bygga en station/mötesplats strax söder om flygplatsen.

I dagens BLT citeras flottiljchefen på ett betydligt mer korrekt sätt:

”Jag är mycket positiv till utvecklingen av en järnvägsstation söder om dagens civila flygterminal liknande de kollektivtrafikkluster som skapats på andra platser”, går det att läsa i Peterssons skrivelse.”

Att som vissa journalister tro att Kallinge järnvägsstation skulle ligga strax söder om den civila flygterminalen visar att man är dåligt orienterad.

Min bild nedan visar platsen för den nya mötesplatsen utefter kustbanan. En vacker plats med mark som redan är inköpt av Ronneby kommun. Diskussionen har pågått allt för länge. Nu är det hög tid att komma till skott.

Det är inte Ronneby kommun som har fördröjt utvecklingen. Nej, dom som har stått på bromsen är Trafikverket som stretat emot länge nog.

Privat aktör vill utveckla Johannishus

Alliansen i Ronneby kommun har en längre tid arbetat för att få till stånd en omarbetning av detaljplanen för Johannihus. Det är ett markområde omedelbart söder om ICA-butiken i samhället som har pekats ut som lämpligt.

Nu når mig positiva tongångar som säger att det kan bli en privat aktör som kan komma att bygga på området. Det handlar om lägenheter för äldre men det gäller också byggande av en förskola.

Det har tidigare talats om sex förskoleavdelningar och 36 lägenheter för äldre. Men det handlar också om marknära bostäder i övrigt.

Det görs gällande att politiska ledningen har nått långt i förhandlingarna med den privata aktören som uppges vara NCC. Sistnämnda uppgift har ännu inte gått att få bekräftad bara att en uppgörelse ska vara till 99 procent säkrad.

För Johannishus som samhälle är detta en välkommen och angelägen nyhet som kan ge samhället det lyft man så länge har eftersträvat. Snart kan en kombinerad cykel- och promenadväg mellan Johannishus och Listerby invigas. Kvar på önskelistan finns dock fortfarande ett tågstopp  i just Johannishus. En fråga som kan bli aktuell först när denna del av kustbanan har begåvats med pågatåg. I dag vänder dessa i Karlshamn.

Ett bevis på framtidstro inom samhället är naturligtvis också det faktum att ICA-handlaren nu bygger ut sina lokaler. Detta tack vare att en företagare i samhället nu har blivit ägare till butiken.

Nyligen har man också begåvats med en annan positiv satsning när bilmekaniker Andreas Mårtensson nyligen övertog den välkända bilverkstaden i samhället. Johannishus Bilteknik AB är numera namnet på verkstaden som redan har fått så bra kundbeläggning så att Andreas behöver nyanställa en mekaniker.

Johannishus, i folkmun kallad, guldbyn ser ut att gå en positiv framtid till mötes. Äntligen har det lossnat och när nu också ledande politiker tror på en utveckling just här är det bara att gratulera.

Kan Roger Fredriksson sitta kvar?

Revisorerna i Ronneby kommun är rejält kritiska mot kommunledningen efter att ha granskat andra tertialet.

”Vi bedömer att Ronneby kommun inte kommer att uppnå kraven på god ekonomisk hushållning i helårsprognosen”, skriver revisorerna vilket citeras av Blekinge Läns Tidning i deras nätupplaga.

Sune Håkansson, nationalekonom, kommenterar revisorernas skarpa och unika uttalande för denna blogg:

”Jag blir inte alls förvånad om revisorerna, med Jan Anders Palmqvist i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.”

”Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer? Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas torde kommunstyrelsen få gå”, skriver Sune Håkansson.

Tag del av hans kommentarer i sin helhet;

Kan Fredriksson sitta kvar?

”Blt rapporterar om att revisorerna uttalat sig beskt om kommunens resultatredovisning efter det andra tertialet. 63 miljoner sämre än budget för den bedrivna verksamheten, motsvarande en höjd skatt med mer än en krona! Såvitt jag förstår är det en försämring sedan det första tertialet.

Revisorerna är tuffa i sitt utlåtande. I samband med tertialredovisningarna är det inte fråga om att tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet. Det gör man bara vid årsredovisningen.

Mellan raderna kan man uttyda ett hot från revisorerna. Det här går inte! Det är för uselt.

Jag har skrivit det förr. Att göra en snygg budget är lätt. Att göra en snygg budget, som kan följas, är avsevärt värre.

Jag blir alls inte förvånad om revisorerna, med Jan Anders i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.

Förvisso är det ett problem. Det har sparats en del, men då oftast på småsaker. När en nämnd drar in på kaffet vid sina sammanträden är det skrattretande. Samtidigt gror missnöjet bland medborgarna. Jag kan inte påminna mig ett sådant missnöje någonsin tidigare.

Problemen inom skolan är ett exempel. I min barndom var det en vuxen, läraren, i klassrummet. Idag lär det stundom vara fyra, eller fler. Likväl talar lärarna högljutt om: Vi måste vara fler!

Inom äldreomsorgen är det ungefär likadant. Personaltätheten är fem gånger högre än på de gamla ålderdomshemmen. Trots detta var di gamle nöjdare förr.

Det är känt: Resurserna är begränsade, önskemålen är obegränsade.

Vissa misslyckanden kan läggas kommunens minoritetsstyre till last. Maten till de äldre skulle bli bättre. Det har inte blivit så. Det skulle komma en redovisning om kostnaden för maten. Redovisningen har inte kommit.

Värst av allt: Kommunledningen drev igenom Lagen Om Valfrihet på Vård- och Omsorgsboenden. Där kommer en extra kostnad på några tiotal miljoner, under 2020 och 2021.

Nya taxor för VoA skulle komma, för länge sedan. Osäkerheten är ohållbar.

Hemlighetsmakeriet inom de kommunala bolagen är värre än någonsin.

Investeringar beslutas det om. Knappt hälften genomförs inom tänkt tidsram. Uteblivna bostäder i de mindre tätorterna är ett exempel.

Störst missnöje mot de ledande politikerna är likväl att de beviljade sig själva en riktigt stor löneökning. Samtidigt gjordes de dyra delarna, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott, större. Det är svårt att se någon ökning av effektiviteten. Tvärtom: Man är för stora.

Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer. Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas, torde kommunstyrelsen få gå.

Dilemmat är att detta inte löser problemen. Sverigedemokraterna har inte mycket att bidra med. Socialdemokraterna gjorde sig av med Malin Norfall, på ett sätt som synes ha likheter med hur Sara behandlades i Olofström.

Min bedömning är dock: En ny kommunstyrelse, som har en majoritet bakom sig, måste skapas. Med eller utan Roger Fredriksson.

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer till texten kan lämnas på: bengtbloggen@hotmail.com

Kan man som tjänsteman agera politiskt?

För några veckor sedan ställde Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, följande fråga på sociala medier:

”Dagens fråga: kan man som tjänsteman agera politiskt hur man vill? Om svaret är ja, hur kan man då förvänta sig att ens underlag för beslut tas på allvar?”

Många trodde att Fredriksson var självkritisk och avsåg sin egen kommun. Men så var det inte, kommenterade Johan Sandberg, moderat politiker men också kommunikationschef vid just Ronneby kommun.

Frågan som nu ändå har uppstått i Ronneby kring Johan Sandbergs dubbla uppgifter diskuteras nu politiker emellan. Sune Håkansson ställde frågan i senaste fullmäktige men blev då avbruten.

Eftersom jag omhuldar det fria ordet släpper jag i dag fram Håkansson som dessutom får utveckla frågan vidare. Dessutom kommenterar han två andra frågor.

Jag avser för egen del att under morgondagen kommentera frågeställningen kring dubbla uppdrag på en och samma stol.

Sune Håkansson skriver:

”Nytt från Ronnebys läktare

Det händer inte så mycket inom Ronnebys politik just nu. Likväl tre kommentarer.

Informationschefens ställning i kommunen diskuteras. Får, alternativt bör, en informationschef samtidigt vara politiker? Idag är informationschefen ersättare i fullmäktige, därtill ordförande i ett stort kommunalt bolag. Direkt olämpligt, menar jag.

Jag synes inte vara ensam med den uppfattningen. Politisk aktivitet på nätet förstärker inte chefens trovärdighet. Tjänsten tillsattes därtill utan att vara utannonserad.

Ledningen för Ronnebyhus är missnöjd. Tillhör vi inte kommunkoncernen, frågar man sig. Ty beslutet att avbryta Ålyckeprojektet togs utan att man fick yttra sig. Att få läsa i tidningen vad Alliansledningen beslutat är inte trevligt, menar företagsledningen. Kanske får man efterhand läsa vad Alliansledningen egentligen har beslutat om Ålyckes framtid.

Ålycke är likväl just nu en våldsamt lönsam tillgång för Ronnebyhus. En hyfsat hög hyra, men inga kostnader för underhåll. Det nuvarande hyreskontraktet löper fram till halvårsskiftet 2021. Måhända kan det bli så att kommunledningen menar att Ronnebyhus har tjänat alltför bra på Ålycke och får betala minst halvdussinet miljoner kronor till Äldrenämnden.

KD har stora framgångar i opinionsmätningarna på riksplanet. På kommunal nivå finns inga mätningar. Detta hindrar inte att KD känner en våldsam medvind. Utan någon ansträngning alls har medlemsantalet fördubblats i år, från 11 till 22 medlemmar. Samtidigt är KD:s problem att man idag bara har ett mandat i kommunfullmäktige och en enda ersättare.

Ledning för Ronnebyhus är missnöjd. Tillhör vi inte kommunkoncernen, frågar man sig. Ty beslutet att avbryta Ålyckeprojektet togs utan att man fick yttra sig. Att få läsa i tidningen vad Alliansledningen beslutat är inte trevligt, menar företagsledningen. Kanske får man efterhand läsa vad Alliansledningen egentligen har beslutat om Ålyckes framtid.”

Sune Håkansson