Tänk vad en pandemi kan förändra

Valborgsmässoafton tycks ha en särskild plats i våra hjärtan. Ja, lite speciell är den allt, jämfört med våra andra högtider som påsk och jul. Som vi inte heller vill vara utan.

Majbrasan eller snarare majbrasorna är ändå en tradition som sticker ut. Det är nämligen den kvällen på våren som ska upplevas på speciella platser och med många likasinnade. Körer ska sjunga och vi ska lite huttrande i alla fall värmas på vår framsida. Värmen ska kännas i våra kinder och vi ska när elden falnat känna inombords att nu är det allt vår.

Men sedan drygt ett år tillbaka har vi fått lära oss att även kära och omhuldade traditioner inte längre är självklara att få uppleva. Hur roligt kan det vara att samla åtta lite huttrande själar intill en eld? Och så frågorna på det. Vem ska elda? Vem ska sjunga, för är vi åtta runt elden får sångkören på åtta personer stå så långt bort att det blir svårt att uppfatta sången. Blåsten för sångarinsatsen långt bort åt ett motsatt håll. Dessutom ska någon hålla tal, ja, då blir det inte många platser över. Lika bra att ställa in. Vi som har begåvats med trädgård kan ju, om inte blåsten är för hård, elda en egen brasa. Men se upp, fara för gräsbrand är rådande sedan länge

Inte kunde vi ana för ett år sedan vad som skulle sätta alla våra högtider och traditioner på paus. Nu har vi i stället fått lära oss ord som – Håll avstånd – Håll ut – Håll dig uppdaterad. Uppfyller du detta plus tar det vaccin som erbjuds kan du när som helst åter börja umgås med nära och kära. Så är det sagt och det har nu såväl statsministern som nu senast kommunalrådet i Ronneby lovat. Fan tar dom om de behagar luras.

Trevlig valborg.

Nya dykningar på Gribshunden

Länsstyrelsen har beviljat Blekinge Museum tillstånd till nya undersökningar av Gribshunden i vår.

Dykningarna är planerade från16 maj och tre veckor framåt. Samråd ska ske med konservatorer i syfte att undvika påverkanseffekter på den övriga lämningen.

I Kallvattenkuren kommer det under rubriken ”Möt arkeologin” finnas möjlighet att löpande följa med om hur arbetet framskrider.

Detta enligt nyhetsbrev från Gribshundens vänner.

Miljöteknik – välj bort prestigen

Jag kan förstå, men aldrig acceptera, om Ronneby kommun och dess bolag Miljöteknik gärna vill överklaga veckans dom i PFAS-målet. Jag kan förstå att myndigheter vill nå fram till prejudicerande domar men att så skulle ske med risken att ytterligare miljoner av Ronnebys skattepengar skulle äventyras är skäl nog att avstå.

Största skälet till att avstå en överklagan är naturligtvis att kommunen nu måste välja att sätta drabbade människor i främsta rummet framför ett prestigetänkande. Ingen vet ännu hur allvarligt vattendrickande kallingebor har drabbats eller kommer att drabbas framöver. Men som tingsrätten resonerade i sitt domslut – ”blotta risken för sjukdom utgör personskada”.

Det är många inblandade i den alldeles för långt utdragna processen med det PFAS-förgiftade vattnet i Kallinge. Regeringens utredare Göran Enander, som hade till uppgift att undersöka sambandet mellan brandskum och PFAS, var redan vid en information 2016 kritisk till hur långsamt myndigheter arbetar i miljömål av det slag som nu äntligen har fått sitt rättsliga avgörande.

Han pekade bl. a på det faktum att generalläkaren redan 2011 hade slagit larm till myndigheterna men utan resultat. Han betonade att – ”tillsyn och uppföljning är för svag och vetskapen om att generalläkaren slagit larm om PFAS redan 2011 besannar denna min uppfattning”, sa han på informationsmötet i Kallinge 2016.

Naturligtvis är det bästa som kan ske att Ronneby kommun och Miljöteknik väljer att inleda förhandlingar med de 165 kallingebor som nu har tilldömts rätten till ersättning för personskada. Om så sker kan detta också öppna upp för att fler drabbade som har druckit av samma vatten kan kräva skadestånd.

Det handlar om stora summor som nu ska betalas ut. Som jag ser det är det knappast rimligt att Ronneby kommun genom sitt bolag ensamma ska stå för dessa framtida kostnader. I förlängningen betyder detta i så fall också att det drabbar Ronnebys skattebetalare.

Naturligtvis måste staten ta en betydande del av den kostnad som nu uppstår efter att tingsrättens dom har fallit. Det är försvaret genom mångårigt användande av brandskum innehållande PFAS som har orsakat förgiftningen av dricksvattnet i Kallinge. Knappast kommunen som redan när provtagningar för upptäckt av PFAS kom till stånd reagerade föredömligt snabbt.

Jag vet att Ronneby kommun och Miljöteknik har haft och kanske fortfarande har en icke offentlig uppgörelse med försvaret. En sådan lär ha kommit till stånd när det stod klart att man inte längre kunde hämta dricksvatten från Brantafors. Den stängningen som skedde snabbt, ska tilläggas, fick till följd att kommunen tvingades leta upp andra vattenkällor. Man fann sådana intill Ronnebyån och Karlsnäs vilket innebar betydande kostnader för långa ledningsdragningar till pumphuset i Brantafors. Redan då lär försvaret ha sagt sig beredda att betala de kostnader som då uppstod. Jag hoppas verkligen att detta är med verkligheten överensstämmande. Allt annat vore en skandal.

En länge diskuterad ekonomisk uppgörelse mellan F 17 och Miljöteknik handlar också om hur stor subventionen blev när flottiljen kopplades in på kommunens fjärrvärmenät. Trots ihärdiga försök av lokala politiker har det inte gått att få fram sådana siffror.

Ett bra första steg för rättvisa

Att få rätt mot myndigheter och kommunala bolag kan ofta ta ohemult lång tid. Ett bra bevis på detta är den i dag avkunnade domen i PFAS-målet. Kommunala bolaget Miljöteknik har dömts som ansvarigt för att ha orsakat 165 kommuninvånare, företrädesvis bosatta i Kallinge, personskada.

I domen heter det:

”De halter av PFAS som uppmätts hos dem som varit anslutna till Brantafors vattenverk är bland de högsta som uppmätts i världen.”

Miljöteknik ska därför ersätta 165 Kallingebor för att de ovetandes haft den giftiga kemikalien PFAS i sitt dricksvatten. De ska ersättas för ”personskada i form av förhöjda halter PFAS i blodet innebärande ökade hälsorisker och fysiska förändringar och försämringar av kroppen” , heter det i domen.

Däremot ogillar tingsrätten yrkanden om att de även skulle kompenseras för den oro man känt för liv och hälsa.

Det handlar om betydande belopp som Miljöteknik nu döms att betala. Enbart rättegångskostnaden för de 165 kärande är på drygt sju miljoner kronor. Dessutom ska förhandlingar om ekonomisk uppgörelse ske mellan Miljöteknik och drabbade.

Lokalt vet vi efter alla år att dricksvattnet från Brantafors vattenverk hade förorenats av brandskum som användes flitigt vid en brandövningsplats på F 17. Platsen var extra hårt belastad eftersom den användes som utbildningsplats på regional nivå.

Jag ser dagens dom som ett första steg till en välkommen och efterlängtad rättvisa. En rättvisa som befolkningen har fått kämpa med på egen hand. Dessutom har de 165 kärande tagit en betydande risk, inte minst ekonomiskt. Hade domen blivit den motsatta hade domstolskostnaden på drygt sju miljoner kronor försatt dessa i en för all framtid smärtsam situation.

Jag påpekade i denna blogg redan 2015 hur jag tyckte att myndigheter och politiker har svikit de drabbade människorna. När ett första informationsmöte genomfördes i Kallingeskolan i mars 2015 var avsikten att lugna de berörda. Så blev det inte. Ledande politiker svek redan i det läget. Naturligtvis hade såväl drabbade som jag själv velat höra politiker säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi därför agera för våra medborgare på följande sätt…

Detta har vi aldrig fått höra någon ledande politiker i Ronneby uttala. De drabbade har själva fått kämpa för en självklar rättvisa. Min kritik är minst lika hård i dag. En kommun får aldrig lämna invånare åt sitt öde på det sätt som skett i Ronneby. Ingen vet vilka skadeverkningarna kan bli för generationer framöver.

Ska man tyda vad som tidigare har sagts under rättegångsdagarna så tyder mycket på att dagens dom kommer att överklagas. En överklagan skulle naturligtvis dra än mer kraft ur redan hårt drabbade Kallingebor men det skulle å andra sidan bli en prejudicerande dom som säkert skulle vara intressant på många platser i Sverige med tidigare flygverksamhet med vidhängande skumhantering.

Profiler har lättat från det jordiska

Två verkliga profiler i Ronneby kommun har på kort tid lämnat oss. Båda med flyg som huvudsaklig gärning men med klart skilda upplevelser. En av dem, lägerfånge A 8979, kom undan Hitlers dödsläger med livet i behåll.

Det handlar om Benny Grünfeld, 93, flygtekniker, och Nils-Erik ”Nisse” Lindborg, 87 och mångårig flygförare med bl a internationella uppdrag.

Nils-Erik Lindborg kom efter flygutbildning till F 17 i Kallinge. Han var en av dom absolut yngsta som där fick uppdraget att flyga T 18, ett tvåmotorigt bombflygplan. Han var endast 18 år gammal när han första gången tog plats på förarsitsen. Han flög flygplanstypen mellan åren 1952 – 1957.

Han har skrivit om sina upplevelser i bl a Flyghistorisk Förening och kamratföreningens tidning vid F 17 ”Bredåkrabladet” där han utförligt och tekniskt berättade om sina erfarenheter. Han avslutade sin artikelserie med att berätta om sina vidare flygplansupplevelser; Efter T 18B blev det J 21R och A 32A Lansen och därefter var han lärare på Krigsflygskolan F 5 där han fick flyga in sig på Vampire.

Efter den militära karriären hade ”Nisse” ett otal internationella uppdrag. Man kan med fog påstå att han hade världen som sitt arbetsfält. Vi är många flygnördar som saknar honom och som i efterhand vill tacka för hans goda omdöme att dela med sig av sina erfarenheter.

Benny Grünfeld utförde en mångårig gärning som flygtekniker genom åren men vi kommer bäst ihåg hans viktiga livsgärning att sprida kunskap om Hitlers fruktade dödsläger. Benny klarade livet i dödslägret Auschwitz i Polen med hjälp av sin kunskap att teckna och måla. Man kan med fog påstå att han tecknade sig levande ut från lägret där han miste resten av sin familj. Han tecknade åt vakterna i lägret och blev på det sättet en uppskattad fånge.

Hans informativa gärning att för allmänheten sprida kunskap om sina fruktansvärda upplevelser går inte att med ord beskriva. Inte minst hans insatser gentemot den unga generationen kan inte nog uppskattas.

Benny Grünfeldts berättelser lever nu vidare genom bl a hans bok ”Tonåring i Hitlers dödsläger”. Han inte bara skrev utan illustrerade med egna teckningar vad han upplevt under sina ungdomsår. Han vårdades den sista tiden på ett Judiskt ålderdomshem i Stockholm.

Karlsnästips har sprängt 10 000-gräns

Den veckovisa tipspromenaden vid Karlsnäsgården norr om Kallinge passerade förra söndagen den  28/3 en milstolpe. Rune Bengtsson, mannen bakom de kluriga frågorna, sprängde då 10 000-vallen. Så många frågor har han genom åren plitat ner och ställt ut längs den 3 kilometer långa vandringsleden. Han lär ha levererat frågor under 15 år. Onekligen ett svårslaget rekord.

Karlsnästipset har 42 år på nacken i regi av Ronneby OK, den klubb som driver friluftsanläggningen strax norr om flygfältet.

Rune är en utpräglad tävlingsmänniska. Det visade han redan när han 1963 började tävla för orienteringsklubben Skogsvandrarna i Kallinge. Det året kom han från Fagered i Halland till Sjöarps skogsbruksskola utanför Bräkne-Hoby som nyutbildad skogstekniker. Ronneby OK bildades 1976 och Rune Bengtsson blev dess första ordförande och på den vägen är det. Nu är han i stället upphöjd till ”general” av det populära Karlsnästipset.

Pandemiåret har inneburit att deltagarantalet hela tiden har ökat. I dag är Karlsnästipset ett av länets absolut mest besökta. Senaste söndagen var det 200 som vandrade på leden och svarade på 13 kluriga frågor. Rune är naturligtvis still going strong och har, vad jag vet, ingen tanke på att ge upp. Nu är målet 20 000.

Karlsnästipset arrangeras söndagar och man kan starta mellan 09.30 – 12.00.

Foto: Mats Pihlgren