Kan politiskt självmord undvikas?

När regionfullmäktige i november 2020 genomförde ett sammanträde under två dagar i Ronneby, mot sina egna utfärdade pandemiregler, skapade detta kritik såväl inom organisationen som bland allmänheten.

När jag några dagar senare ställde frågan till en av alliansens politiker om det lämpliga med mötet blev svaret kort men också laddat och överraskande:

”I regionen kommer vi inte överens om något alls!”

I dag, drygt fyra månader senare, börjar jag sakta förstå vidden av vad hen egentligen hade velat säga. Jag vet också att det interna och intensiva moderatbråket, som nu har pågått inför öppen ridå i fyra månader, var djupare och mer dramatiskt än vad någon kunnat drömma om. Men vi vet ännu inte den egentliga orsaken till att två av regionens m-märkta och mäktigaste regionråd har vägrat samarbeta.

Det som nu senast har visats upp av Moderaternas konfliktlösare och distriktsordförande, Roger Fredriksson, kunde först tolkas som att den sista utlovade pusselbiten hade resulterat i en total förlikning. Pressmeddelandet från Moderaterna löd:

”Emma Stjernlöf behåller sin plats som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden och återgår till att delta i Alliansens interna arbete.”

Av detta kunde man förledas tro att hon därmed också var godkänd för att delta i moderatgruppen.

Men när väl några journalister började ställa mer djupgående frågor, ja, då krackelerade fasaden rejält. I Radio Blekinges nyheter förkunnades att – ”Stjernlöf hålls fortfarande utanför det interna arbetet inom Moderaterna.”

Roger Fredriksson förtydligade:

”Där har vi en process eftersom det har sagts mycket och det har gått för långt. Nu måste vi jobba upp både gruppen och Emma på banan igen.”

I ett pressmeddelande hade Roger Fredriksson meddelat att – ”Vi har pratat igenom läget tillsammans och det känns bra, dessutom har vi en plan för hur vi framöver kan samarbeta bättre som lag.”

Av dessa uttalanden kan man onekligen dra slutsatsen att alla stridande parter har deltagit i de försoningslösande samtalen. Att så inte är fallet avslöjas när SVT Blekingenytt ställer frågor till de två huvudrollsinnehavarna i moderatstriden, Emma Stjernlöf och Lennarth Förberg.

I intervjun säger Stjernlöf:

” Att Roger, med partigruppens stöd, och jag har kunnat sätta oss ner och börjat prata och se framåt, har varit avgörande för lösningen på konflikten.” Hon säger dessutom till SVT Blekingenytt att hon nu känner sig välkommen till moderata gruppen från vilken hon varit utestängd.

Så långt är det frid och fröjd men det låter helt annorlunda när SVT ställer frågor till regionrådet Lennarth Förberg, som just nu vilar upp sig under två veckors semester.

Förberg berättar att han inte har deltagit i några samtal eller diskussioner som har lett fram till att Stjernlöf fortsätter som ordförande för Hälso- och Sjukvårdsnämnden.

”Om gruppen stödjer Emma gör jag det också och arbetar efter det,” säger han.

När SVT frågar hur samarbetet kommer att fungera, blir svaret:

”Jag samarbetar med alla. Jag tro det kommer att lösa sig. Vad jag förstår har man bestämt att hon ska ingå i alliansgruppen, det har jag inga synpunkter på.”

Då blir genast frågan – hur hade han svarat om Stjernlöf också hade fått komma tillbaka till moderatgruppen? Man kan ana svaret när SVT berättar att hon hoppas vara välkommen även i den moderata regionfullmäktigegruppen.

”Är hon det? ” frågar reportern:

”Jag tror inte jag vill kommentera det. Jag har inte varit med i beslutet och vet därför inte exakt vad man har kommit fram till gällande arbetet framåt, svarar Lennarth Förberg.

Av detta framgår med all tydlighet att Moderaterna i Region Blekinge har en lång och tung väg att avverka innan man når målet för en total lösning på den fyra månader långa konflikten.

Klart är dock att övriga partier i regionens Allians har fått sina krav tillgodosedda när Stjernlöf är tillbaka som ordförande och ingår i Alliansgruppen. Moderaterna måste lösa sin djupa interna konflikt på egen hand. Och det hastar verkligen. Lyckas man inte lösa upp knutarna i god tid före nästa års val ja, då måste det konstateras att partiet har begått ett slags politiskt självmord.

Tankesmedja i Abborremåla

Moderata tankesmedjan RÅA (Roger Fredriksson, Åsa Coenraads, Annicka Engblom) har varit samlad till överläggningar på gåsfarmen i Abborremåla. Det är där riktlinjerna för nästa års valrörelse har satts på pränt. Huvuddragen i rockaden presenterades i dagens två lokaltidningar.

Pjäserna i det politiska spelet som nu ska byta plats heter Annicka Engblom, riksdagsledamot från Rödeby sedan 16 år och Åsa Coenraads, riksdagsledamot från Västerås sedan 2010.  I media uppges att det är den årslånga pandemin som fått Åsa Coenraads att välja Abborremåla före Västerås.

Pandemin har säkert haft sin inverkan men ett väl planerat köp av gården på Roger Fredrikssons uppväxtplats har också haft stor betydelse. Redan när jag besökte byns midsommarfirande 2015 var Åsa och Roger ett väletablerat politiskt par med bestämda framtidsdrömmar.

När nu Åsa slutligen har bestämt sig för att bli Blekingebo på riktigt, ja, då måste det också ges utrymme för fortsatt politiskt arbete på hög nivå. Att hon vill fortsätta som riksdagsledamot är lätt att förstå men kanske inte riktigt så lätt som tankesmedjan har velat tro. Även om hon har vistats en hel del i länet genom åren är hon här inte känd och omtalad. Men med pengar och smart marknadsföring kan hennes möjligheter att nå riksdagen på ett Blekingskt mandat möjligen te sig något lättare.

Förutsättningarna har också underlättats genom öppningen att Annicka Engblom nu tar ett steg åt sidan och fortsätter sitt politiska arbete i Blekinge. Hon är redan ledamot av kommunfullmäktige i Karlskrona och ska inte heller ha någon svårighet att nå en plats i regionvalet. Annicka är väl etablerad och känd som en uthållig och arbetsvillig politiker. Dessutom har hon nu ett väl utvecklat kontaktnät även på riksplanet.

 Den politiska planen innebär också att Åsa Coenraads redan i nästa vecka kommer att skriva sig i Blekinge. Då ligger vägen öppen för att välja såväl riksdags- som regionala listan. Redan i dag är Coenraads ersättare i Västmanlands regionfullmäktige och skulle därmed lätt kunna bli ett hett namn för Region Blekinge. Men räcker hennes röster till riksdagen är valet lätt och då finns alldeles säkert Annicka Engblom också där att ta till. Jag vill tro att både Åsa och Annicka vill ha tunga uppdrag i regionen.

Dessa namn och med nu känd rockad är naturligtvis extra intressant med tanke på att moderaterna i regionen redan nu vill göra plats genom att rata sitt regionråd Emma Stjärnlöf. Annicka Engblom och Åsa Coenraads är fullfjädrade ersättare där inte ens regionstyrelsens ordförande Lennarth Förberg kan känna sig säker på att få rätt röstetal för en fortsättning i regionen.

Det som inte alls talar för moderata framgångar i nästa års regionval är den minst sagt dåliga hanteringen med att avsätta Emma Stjärnlöf. För att i någon mån rädda ansiktet i regionvalet måste det till en valrörelse som kommer att kosta såväl många slantar som extra genomtänkt marknadsföring.

Men vad blir då över till Roger Fredriksson? Han gjorde för länge sedan klart att även han vill nå en riksdagsplats. Han har tränat genom att under fjolåret känt på hur det är att i alla fall uppbära riksdagsmannalön. Är han gentleman gentemot sin sambo stannar han hemma. Men då väntar en rejäl arbetsuppgift hur han ska nå egen majoritet med hjälp av en redan sargad allians. Han har under denna valperiod lyckats trycka Sverigedemokraterna till sitt hjärta. Dock inte utan uppoffringar. Efter nästa val är sd säkert inte lika frikostigt med att agera stödparti utan offentligt ordnat samarbete.

Men vadå, gården ligger där den ligger och att föda upp gäss är ingen dålig sysselsättning.

Snabb politisk reaktion mot krögartrots

Restaurangägare och handlare vill att vi ska stödja dem genom att handla lokalt. En självklarhet anser merparten av oss, men då har vi också rätt att kräva en motprestation, nämligen att lokala restriktioner efterlevs.

Men nu har det enligt lokala medier visat sig att det brister rejält hos alltför många krögare i Ronneby. Kommunala inspektörer har rapporterat att det brister i såväl sättet att placera gäster som att helt enkelt strunta i uppsatta regler i stort.

Enligt samma inspektör ska en restaurangägare ha yttrat – ”de som bestämmer inte vet någonting.” Med andra ord, inget att bry sig om.

Anmärkningsvärt är att inte mindre än sju restauranger i Ronneby har rapporterats inte leva upp till uppsatta regler för att förhindra smittspridning av covid-19.

Detta samhällstrots sker samtidigt som smittspridningen fortsätter att drabba allt fler människor i länets fem kommuner. Människor dör trots intensivvård.

Trots detta vägrar ett antal restaurangägare att efterleva de restriktioner som finns.

Redan i går när det blev känt på nätet att vissa krögare struntar i regler blev reaktionen på sociala medier häftig. Någon ville att dessa krögare skulle namnges och fråntas rätten att sälja luncher till elever. Många ansåg kravet som självklart.

Därför är det glädjande att ledande politiker i Ronneby kommun redan i dag har reagerat och uttryckt just den synpunkten att trilskande krögare kommer att fråntas rätten att sälja luncher till elever. Roger Fredriksson, m, kommunstyrelsens ordförande berättar också att elever som kommer för att hämta sin lunch tillåts sitta i lokalen för att äta sin mat. Detta är också ett brott mot regelverket eftersom maten endast får hämtas.

Bra! Mycket bra och snabb reaktion av Roger Fredriksson. Men se nu till att det INTE stannar vid förnyade hotelser i stil med böter som det har handlat om tidigare. Ronneby är en liten stad och vill krögarna ha fortsatt stöd vill vi andra, som har efterlevt uppsatta regler ända sedan i mars, att en snabb attitydförändring sker.

Med andra ord – alla krögare ska hålla sig till regelverket eller ska restaurangen stängas.

Nu genomför Ronneby digitala möten

Grattis alla Ronnebypolitiker!

Dagens glada nyhet är att Ronneby kommun kommit igång med digitala sammanträden. Kommunstyrelsen genomförde sitt sammanträde på tisdagen (2020-12-01) digitalt och allt gick bra, kommenterar Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande, m.

Enligt Fredriksson har även ett antal nämnder nu genomfört digitala sammanträden och fler kommer det att bli. Varje nämnd förfogar över erforderlig programvara och enligt uppgift kommer kommunen att framöver uppgradera mer brett.

Farhågorna för att ledamöter skulle sakna datakunskap och kräva utbildning, som bl a har framförts till lokalmedia, tycks därmed ha handlat om en viss underskattning. Nu står det också klart att fullmäktiges sammanträde i december kommer att genomföras digitalt.

Det stora demokratiska problemet som är förknippat med starkt försenad bredbandsutbyggnad med fiber på landsbygden kvarstår emellertid. Det kommunala bolaget Miljöteknik har inte klarat sitt åtagande att hålla uppsatta leveranstider.

Enligt ett uttalande av Kenneth Michaelsson, vice ordförande i kommunstyrelsen, c, i gårdagens BLT har ett slutdatum nu satts till hösten 2021. Inriktningen var annars att de sista hushållen skulle ha fått fiber senast i sommar.

Även uppfattningen att det skulle saknas erforderlig programvara, som framförts av politiker i kommunen, har därmed kommit på skam.

Ronneby kommun är därmed, kan man konstatera, Coronasäkrad även ur denna synvinkel. Och politikerna har fått en bättre möjlighet att undvika smitta och smittspridning som lätt kan uppstå i alla slags fysiska möten.

Är Ronnebys politiker obildbara?

Det är den uppfattning jag får när jag har tagit del av förklaringar till varför Ronneby inte klarat att genomföra sina sammanträden med fullmäktige digitalt.

I Karlskrona har man genomfört sitt budgetmöte digitalt. Ett långt möte och på måndag är det Olofström som ska genomföra sitt budgetsammanträde med fullmäktige. I sistnämnda fall har man genomfört ett test och det fungerade bra, har ordförande Jan Björkman, s, glatt redovisat.

Miljöpartiets Lova Necksten framför i dagens Sydöstran (2020.11.28) kritik mot att fullmäktiges sammanträde genomfördes i torsdags med drygt 30 närvarande i Ronnebysalen. Hon säger:

”Det var oansvarigt och respektlöst att över 30 personer samlades i samma lokal, med tanke på hur det ser ut i samhället just nu. Det finns en väldigt stor risk för smittspridning när så många människor träffas under ganska lång tid.” (Räknar man bort 20 minuter för kaffepaus genomfördes sammanträdet på 120 minuter. Min anmärkning.)

Det blir onekligen problematiskt när Necksten berättar ”att hon återkommande, med start i mars-april när coronapandemin var ett faktum, har efterlyst digitala mötes- och omröstningslösningar i Ronneby kommun.”

När fullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell svarar på kritiken från Necksten säger han:

”Först och främst ska tekniken testas så att våra möten kan genomföras på ett bra sätt och att de uppfyller lagmässiga och demokratiska krav.

Man ska också ha klart för sig att alla politiker inte är särskilt digitala i vanliga fall. De måste få utbildning så att de klarar av tekniken, det ska man också ha respekt för.”

Det är i detta läge jag måste ifrågasätta politikernas möjlighet till inlärning om krav på digitala sammanträden påtalades redan i månadsskiftet mars/april. Eller finns anledningen till uteblivna digitala sammanträden att finna i andra orsaker?

Har fullmäktiges presidium kanske rent av dragit frågan i långbänk? Är det brist på kunskap inom kommunens IT-organisation?

Jag menar att det har funnits gott om tid till att hinna få teknik och utbildning genomförd. Tidsaspekten kan således uteslutas.

Jag måste återkomma till frågan i rubriken– Är verkligen Ronnebys politiker speciellt obildbara när det gäller digitala sammanträden?

Jag vet inte. Jag blir osäker av det jag läser. Jag vill inte tro att det är så.

Naturligtvis finns det en orsak som starkt har bidragit till att det har dragit ut på tiden. Men den anledningen skäms man för att berätta.

Kommunala bolaget Miljöteknik har nämligen inte klarat att hålla utbyggnadstakten för fibernätet och det är landsbygden som har drabbats. Bara för kort tid sedan fick bolaget förlängd tid för att råda bot på bristen. Nytt datum är nu satt till den 30 september 2021 då alla, även landsbygden, ska ha tillgång till fiber.

På just landsbygden bor många politiker och därav problemet att vara uppkopplade och ha tillgång till all teknik som erfordras för att kunna fullfölja t. ex. ett sammanträde med fullmäktige. På landsbygden bor bl.a. kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, som är rotad i Abborremåla, mellan Backaryd och Hallabro.

Intressant och upplysande kommentar från Håkan Robertsson:

Sanningen är att man ännu inte har uppdaterat till Office 365, och därför inte har tillgång till Microsoft Teams, som standardprogramvaran för digitala möten heter.
Man använder gammal Office programvara.
En uppdatering kostar totalt 1,5 mkr, har jag hört, och är inplanerad, nån gång i framtiden. Professionell programvara för digitala möten verkar inte vara något som är prioriterat från kommunledningen.

Politiskt utspel utan innehåll

Det är lördag morgon. 19 september 2020. Jag läser en artikel i Sydöstran. Min förvåning över innehållet ökar i takt med antalet textrader. När sista meningen är avverkad och jag även har återvänt till några speciella meningar blir det för mig fler frågor än svar – varför har artikeln skrivits? Vad skulle den ha för budskap?

Rubriken – ”M har tappat greppet” utlovar ett allvarligt politiskt utspel som naturligtvis i sin tur måste avkräva kritikern egna kraftfulla motåtgärder. Men några skarpa förslag på förändringar och förbättringar uteblir tyvärr.

Därmed återstår frågan om det är oppositionsledaren i Ronneby, Magnus Pettersson, s, som har bett tidningen om utrymme för ett utspel i valrörelsens halvtidsvila? Eller är det reporterns försök att få till en debatt?

Debatten uteblir i samma ögonblick som man läser moderatledaren, Roger Fredrikssons kommentar i en artikel intill det s k påhoppet. Efter att ha läst båda artiklarna är jag nästan övertygad om att reportern ville ge Magnus Pettersson en skopa ovett i stället för att ifrågasätta Fredrikssons sätt att styra Ronneby kommun och inte minst då efter ett numera riksbekant upplopp i centrum.

Oppositionsledaren anser att ”det moderatledda politiska styret i Ronneby konsekvent har dragit ned på det förebyggande arbetet inom exempelvis skola, socialen och fritidsverksamhet medan vi har föreslagit satsningar för att utveckla våra fritidsledare och fältsekreterare.”

”När vi nu står inför en sådan situation att ungdomar väljer att kasta sten på polisen då måste vi som politiker vara självkritiska och inte bara prata kameraövervakning. Vi måste lägga fram konkreta förslag.”

Det är när reportern frågar Magnus Pettersson vilka förslag han själv har för att öka tryggheten som hans kritik faller platt till marken som en misshandlad sufflé. Han säger:

”Man skulle t ex kunna förlänga säsongen för restaurangernas uteserveringar.”

Det blir än mer pinsamt när samma reporter ger Roger Fredriksson möjlighet och utrymme att i ett antal punkter smula sönder det tunna utspelet. Fredriksson säger:

”Vi kritiseras alltså av ett parti som inte har varit på banan en enda gång sedan flyktingkrisen startade. Vi har lagt fram förslagen samtidigt som s hela tiden har varit ambivalenta och bromsat.”

Därefter pekar Fredriksson på fyra åtgärder som har genomförts de senaste åren. Han pekar på nystartsjobb, Navigationscentrums verksamhet, att Blekinge integrationscentrums alla delar har genomförts och inte minst det s k paragraf 3-området.

”I de rödgrönas budgetar har det inte funnits en krona till trygghetsskapande åtgärder”, avslutar Fredriksson.

”Utspelet från oppositionsledaren är enbart ett försök till att skruva upp valtemperaturen, konstaterar han.

Hans sistnämnda kommentar är dock en stark överdrift. Det var ett utspel utan innehåll och en rubrik som lovade mer än vad artikeln innehöll.

De två artiklarna haltade dessutom rent journalistiskt. Fredriksson fick inte en enda uppföljande fråga. Det är ju ändå han som leder alliansen med starkt understöd av Sverigedemokraterna. Inte heller blev vi läsare mer upplysta om vad som nu väntar i Ronneby när det gäller trygghet förutom kameraövervakning.

Räcker det med hårda nypor i omsorgen?

-Att Carina Ringtun skulle bli tillförordnad chef för omsorgen efter avgående Catherine Persson var helt oväntat. Ringtun fyller 66 år i dagarna och har tillhört skolans värld, men förvisso känd för inte helt mjuka nypor.

Det är tidigare ordförande i Äldrenämnden, Sune Håkansson, Ronnebypartiet som fäller den spontana kommentaren efter att utnämningen blivit klar i dag.

-På min tid som ordförande i äldrenämnden var Torill Skaar Magnusson chef. Torills ledarstil var att alltid ha en öppen dörr. Hon var alltid glad, vi kunde skämta först, för att sedan avhandla de viktigare frågorna. Möjligen var Torill för snäll. Det blev något ”lik i lasten”, någon anställd gjorde för lite. Torills duktighet gjorde att hon värvades till Karlshamn. Hon har också uppdrag på riksnivå.

-Catherine fick rensa bort liken. Det ger motstånd hos en del, men hennes tuffare ledarstil behövdes. Hon arbetade alltid med stängd dörr.

-Vilken ledarstil, som är bäst, är svårt att uttala sig om. Kunskaperna fanns hos båda, betonar Sune Håkansson.

Svårt uppdrag inför stora förändringar.

– Carina Ringtuns problem torde bli att utan någon erfarenhet från äldreomsorgen styra en förvaltning, som står inför stora förändringar. Framåt hösten öppnar Attendo sitt boende med 54 platser på Kilen. Då skall ungefär lika många platser bort på kommunens egna boenden. Inte ens om Ålycke stängs och Backen helt görs till trygghetsboende räcker det. Själva omställningen blir svår, sannolikt också dyr. Under omställningstiden kommer en del platser att stå tomma. Det kostar, fastslår Sune Håkansson.

Slopad matservering möts av kritik.

– Just nu får majoriteten i äldrenämnden, eller som det numera heter Vård- och omsorgsnämnden, mest kritik för att man inte serverar mat på en del av kommunens trygghetsboenden. Likaså har bemanningen minskats på äldreboendena.

Sune Håkansson filar på en motion om att mat skall serveras på trygghetsboendena. Den nya lösningen att sända ut luncherna via matdistribution håller inte, menar han.

 Han ser också problem med personkemin på ledande politisk nivå:

– Min bedömning är att detta till en del är en följd av dålig personkemi mellan ordföranden i nämnden, Anders Lund, moderat och kommunalrådet, Roger Fredriksson också moderat. Det är inte lätt att vara ordförande i nämnden när kommunalrådet tror att han vet bäst.

Varför mörkade Ronneby 87 miljoner?

Sune Håkansson, nationalekonom och Ronnebypartiet, är gästskribent i dagens blogg. Han är förundrad över att 87 statliga miljoner som tilldelats Ronneby inte ens nämns i den budget som antogs för en tid sedan. Inte heller nämndes summan när fullmäktige debatterade budgeten.

Att kommunalrådet, Roger Fredriksson ville bortse från regeringens slantar kan möjligen vara naturligt men att Socialdemokraterna inte med ett ord antydde att det var regeringen som löste Ronnebys problem, tycker han är än mer märkligt.

Här följer Sune Håkanssons fundering kring varför det i budgeten inte framgår hur stort statsbidraget verkligen blev:

”Så togs budgeten för Ronneby kommun. Alliansen tillgodosåg kraven från SD. Därmed var allt klart.

I ett tidigare inlägg här på ”Bengtbloggen” skrev jag att ”endast staten oss rädda kan.” Så blev det. Förunderligt nog står det knappast något om detta i budgetunderlaget. Än mer förunderligt var det att S inte med ett ord antydde att det var regeringen, delvis i strid mot M, delvis också övriga oppositionen, som löste Ronnebys problem. Inte heller kommunalrådet syntes ha insett det hela.

Allt handlar om kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Regeringen tidigarelade införandet av det nya systemet ett år. Därtill gjordes en del ändringar i ursprungsförslaget.

Allt verkar ha gått Ronnebys väg.

I höstas utgick ekonomienheten på att förslaget om omläggning skulle följa en statlig utredning. Ronneby kommun skulle få 32 nya miljoner kronor. Utfallet blev fantastiska 87 miljoner kronor!

Till en del beror tillskottet dock på förändringar i kommunens befolkningsstruktur. Invandringen har gett många unga, vilket i sig höjer statsbidraget.

Återigen: I budgeten beskrivs alls inte detta välkomna tillskott. Det anges inte alls. Man får räkna själv.

87 miljoner motsvarar en skattehöjning med ca 1,60 kronor per beskattningsbar hundralapp.

Likväl blev det en svag budget. Det budgeterade resultatet är lågt. Till en del har det redan försvunnit. Budgeten utgår från att befolkningen skulle vara 29 700 invånare den 1 november. Det blev ca 35 färre. Där rök 2 miljoner i skatteintäkter och statsbidrag.

Skatteutjämningens siffror är preliminära. De kan slå på någon miljon.

Sammanfattningsvis: Min kritik gäller att det inte framgår i budgeten att statsbidragen stiger så kraftigt. Min förvåning är att S inte påpekat detta.”

Sune Håkansson

Ronnebytaktik lurade Karlskrona

Konkurrensen mellan Blekinges fem kommuner har alltid varit stenhård. Genom åren har man stulit idéer av varandra hej vilt.

Därför var årets taktikgrepp från Karlskrona aningen överraskande. Inte minst för att det skedde helt öppet. Taktiken ”avslöjades” av BLT som även detta år skulle ansvara för den ytterst prestigefyllda tävlingen – ”Årets vackraste kommunala julgran.”

Trots att Karlskrona i fjol tog hem en jordskredsseger ville kommunen i år ta hjälp av Ronneby för att klä granen för ännu en seger. Istället blev det tvärt om. De två kommunerna hade i år bildat en ”julgranspakt” men Ronneby snodde, trots det nära samarbetet,  segern före Karlskrona.

Dessa granar ratades och fick inte delta i tävlingen.

Ronnebys taktik kommer sannolikt aldrig att avslöjas. Men Sara Svensson från Ronneby kommun måste självklart ha mixtrat med kulor och ljus på ett sätt som ingen i Karlskrona förstod.

BLT konstaterade: ” I år får Karlskronas julgran en helt ny stil – med hjälp av experter från Ronneby.”

Man ”lånade” helt enkelt Ronnebys uppskattade upplägg med röda bollar som kulor i granen på torget, rapporterade BLT.

Naturligtvis måste Sara Svenssons utlåning till Karlskrona ha gjort moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson ordentligt nervös. Han brukar ofta uttrycka sig på följande sätt;

Med Karlskronas stora seger i fjolårets julgranstävling måste Fredriksson haft många sömnlösa nätter uppe i sin egen granskog.

Men så visar det sig efter en veckas orolig och ytterst spännande väntan på resultatet att Ronneby i år snuvade Karlskrona på segern. Ronneby vann dessutom stort och sopade hem hela 54,36 procent av de 1490 rösterna. Karlskrona fick nöja sig med en andraplats med 28,52 procent.

Då ska man veta att Ronneby i fjolårets tävling var nära att hamna under kvalstrecket. Man nådde endast en tredjeplacering. Med denna kunskap i färskt minne är det lätt att förstå varför årets kommunala granar i Ronneby var nära att sparas bort på grund av krisartad ekonomi.

Allmänhetens intresse för kommunala julgranar är svagt. I fjol röstade 8014, i år var siffran endast 1490. Sämst är intresset i västra Blekinge. I BLT, inför julgranstävlingen, uttalade sig parkarbetarna från båda kommunerna om vikten av kunskap och erfarenhet samt inte minst hur viktigt ett samarbete är när det gäller att klä kommunala julgranar. Med tanke på den nybildade ”julgranspakten” och med tanke på resultatet kommer säkert detta nya samarbete att omprövas. Befolkningen i Karlskrona lär vara rejält uppbragt.

Kan Roger Fredriksson sitta kvar?

Revisorerna i Ronneby kommun är rejält kritiska mot kommunledningen efter att ha granskat andra tertialet.

”Vi bedömer att Ronneby kommun inte kommer att uppnå kraven på god ekonomisk hushållning i helårsprognosen”, skriver revisorerna vilket citeras av Blekinge Läns Tidning i deras nätupplaga.

Sune Håkansson, nationalekonom, kommenterar revisorernas skarpa och unika uttalande för denna blogg:

”Jag blir inte alls förvånad om revisorerna, med Jan Anders Palmqvist i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.”

”Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer? Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas torde kommunstyrelsen få gå”, skriver Sune Håkansson.

Tag del av hans kommentarer i sin helhet;

Kan Fredriksson sitta kvar?

”Blt rapporterar om att revisorerna uttalat sig beskt om kommunens resultatredovisning efter det andra tertialet. 63 miljoner sämre än budget för den bedrivna verksamheten, motsvarande en höjd skatt med mer än en krona! Såvitt jag förstår är det en försämring sedan det första tertialet.

Revisorerna är tuffa i sitt utlåtande. I samband med tertialredovisningarna är det inte fråga om att tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet. Det gör man bara vid årsredovisningen.

Mellan raderna kan man uttyda ett hot från revisorerna. Det här går inte! Det är för uselt.

Jag har skrivit det förr. Att göra en snygg budget är lätt. Att göra en snygg budget, som kan följas, är avsevärt värre.

Jag blir alls inte förvånad om revisorerna, med Jan Anders i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.

Förvisso är det ett problem. Det har sparats en del, men då oftast på småsaker. När en nämnd drar in på kaffet vid sina sammanträden är det skrattretande. Samtidigt gror missnöjet bland medborgarna. Jag kan inte påminna mig ett sådant missnöje någonsin tidigare.

Problemen inom skolan är ett exempel. I min barndom var det en vuxen, läraren, i klassrummet. Idag lär det stundom vara fyra, eller fler. Likväl talar lärarna högljutt om: Vi måste vara fler!

Inom äldreomsorgen är det ungefär likadant. Personaltätheten är fem gånger högre än på de gamla ålderdomshemmen. Trots detta var di gamle nöjdare förr.

Det är känt: Resurserna är begränsade, önskemålen är obegränsade.

Vissa misslyckanden kan läggas kommunens minoritetsstyre till last. Maten till de äldre skulle bli bättre. Det har inte blivit så. Det skulle komma en redovisning om kostnaden för maten. Redovisningen har inte kommit.

Värst av allt: Kommunledningen drev igenom Lagen Om Valfrihet på Vård- och Omsorgsboenden. Där kommer en extra kostnad på några tiotal miljoner, under 2020 och 2021.

Nya taxor för VoA skulle komma, för länge sedan. Osäkerheten är ohållbar.

Hemlighetsmakeriet inom de kommunala bolagen är värre än någonsin.

Investeringar beslutas det om. Knappt hälften genomförs inom tänkt tidsram. Uteblivna bostäder i de mindre tätorterna är ett exempel.

Störst missnöje mot de ledande politikerna är likväl att de beviljade sig själva en riktigt stor löneökning. Samtidigt gjordes de dyra delarna, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott, större. Det är svårt att se någon ökning av effektiviteten. Tvärtom: Man är för stora.

Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer. Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas, torde kommunstyrelsen få gå.

Dilemmat är att detta inte löser problemen. Sverigedemokraterna har inte mycket att bidra med. Socialdemokraterna gjorde sig av med Malin Norfall, på ett sätt som synes ha likheter med hur Sara behandlades i Olofström.

Min bedömning är dock: En ny kommunstyrelse, som har en majoritet bakom sig, måste skapas. Med eller utan Roger Fredriksson.

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer till texten kan lämnas på: bengtbloggen@hotmail.com