Etikettarkiv: Roger Fredriksson

Nu gäller plötsligt sunt förnuft

Publicerat av

I dag har kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, visat att han är talbar. Däremot är han fortfarande kompromisslös när det gäller att försvara nygamla bidragsregler från 2020. Han försvarar även den tolkning som har införts först i år. En tolkning som inneburit att Folketshus-föreningarna i Bräkne-Hoby och Kallinge samt Bräkne-Hoby bygdegårdsförening och hembygdsföreningen i Möljeryd i år blivit nekade bidrag för sina lokaler. Detta trots samma regler som föregående år, då bidrag har delats ut.

Däremot kommer nu Roger Fredriksson med ett förslag till lösning av problemet som vållat en lång debatt och upprörda känslor på grund av utebliven dialog.

Hans förslag går ut på att berörda föreningar, alltså ekonomiska föreningar, bara behöver genomföra ett extra årsmöte för att där besluta om att övergå till att bli ideella föreningar. Kan man visa upp ett sådant protokoll skall bidrag kunna delas ut.

”Med lite sunt förnuft behöver det här inte bli en stor grej”, kommenterar Roger Fredriksson till BLT:s nätupplaga.

Är det då enbart kommunalrådet Fredriksson som kan ståta med sunt förnuft bland nämndledamöter och tjänstemän inom berörda områden? Nej, så är det naturligtvis inte.

Redan tidigare har Socialdemokraterna lagt samma förslag som Fredriksson nu torgför. Det togs upp i Teknik-, Fritid och Kulturnämnden (TFK) när bidragstolkningen diskuterades där. Då valde såväl Sd som M att rösta nej till förslaget. Nuvarande debatt och långvariga frustration hade kunnat undvikas om sunt förnuft hade fått råda redan då. Så har Mikael Mårtensson, s, kommenterat dagens helomvändning med kommunalrådet Roger Fredriksson, m, i spetsen.

Fredriksson gör ett erkännande, nämligen: ”Vi kunde ha varit igång och haft en dialog med föreningarna tidigare”.

Naturligtvis väcker dagens förslag från Roger Fredriksson en rad frågor. Är ledamöterna från sd och m så bakbundna av interna direktiv att dom själva inte vågar använda sitt eventuella sunda förnuft? Är det kommunalrådet Roger Fredriksson som utfärdar direktiv i alla frågor? Jag menar, ett handlande där enbart kommunalrådet kan hoppa in och ändra på givna direktiv i olika frågor vittnar om dåligt förtroende och en demokrati i stark upplösning.

Den lösning som nu har föreslagits visar med all tydlighet vem som styr och ställer i Ronneby kommuns nuvarande politiska konstellation.

Sandekjer knyts till projekt Gribshunden

Publicerat av

Vid årsskiftet avgick han som chef för Blekinge Museum och nu har han engagerats av projektgruppen Gribshunden i Ronneby. På vilket sätt hans tjänster ska användas är fortfarande en aning osäkert men rekryteringen är inte oväntad. Han känner väl till projektet om 1400-talsvraket i Ronneby skärgård.

Efter tio år som chef för Blekinge Museum är Marcus Sandekjer alltså tillbaka i Ronneby där han tidigare var näringslivschef under fem år.

Om rekryteringen av Marcus Sandekjer ska ses som ett svar på kommunalrådet Roger Fredrikssons kritik mot projektgruppens allt för saktfärdiga framfart återstår att se. Det var i mars i år som Fredriksson röt till och bildligt talat slog knytnäven i bordet och gjorde genom uttalandet i media klart för allmänheten vad han ansåg.

Projektgruppen har en längre tid diskuterats, inte enbart i politiska kretsar utan också bland många engagerade Ronnebybor som också är medlemmar i ”Gribshundens vänner”. De mest kritiska tycker att projektgruppen snarast borde bytas ut, en uppfattning som fick ny fart när kommunalrådet vädrade sin kritik.

Inte heller tycks det vara tillräcklig fart på arbetet med att söka kapitalstarka sponsorer. Från politikerhåll har det framhållits att det är en summa på ca 500 miljoner kronor som bör vara riktmärket. Hittills har endast sponsorer som stöder Gribshundens vänners verksamhet presenterats.

Det är dock inte enbart låg ambitionsnivå och jakt på pengar som är problemet för dagen. Tidsaspekten är minst lika allvarlig och den uppgiften bygger jag på ett samtal med en sakkunnig inom museivärlden.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden,” var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. Markområdet som har pekats ut är där nuvarande brandstationen är inrymd. Bakom den ligger gamla elverket som också ska tas i anspråk för att eventuellt förverkliga denna dröm som av kommunalrådet nu bedöms vara mest en dagdröm.

Att nu knyta Marcus Sandekjer till projektet Gribshunden vill jag tro kan ha en positiv inverkan om hans kunskap och kraft utnyttjas på rätt sätt. Han har genom sitt chefskap på Blekinge Museum haft en framträdande roll när det gällt hur Gribshunden bäst ska hanteras för att möjliggöra att ett museum uppförs i Ronneby.

Sökes: inflytelserik riksdagspolitiker

Publicerat av

I dag kommenterar Sune Håkansson, Ronnebypartiet mitt förra blogginlägg.

Jag berättade om alla högtflygande planer som kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, har torgfört på senare tid. Bland annat vill han att det byggs ett kärnkraftverk men också att Ronneby kommun får ett fängelse uppfört på lämplig mark.

Håkansson gillar förslagen men säger samtidigt att Blekinge saknar en riksdagspolitiker som har inflytande gentemot riksdag och regering. Han skriver:

” Kommunens och Blekinges underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan.”

Sune Håkansson har fler synpunkter som du kan ta del av här:

” Kommunpolitiken i Ronneby

Vad tycker de olika partierna i Ronneby? Frågan ställs i Bengtbloggen. Frågan ställs i huvudsak till företrädarna för SD, L och Kd. Frågan synes mest gälla utspelen från kommunalrådet, dels om kärnkraftverk, dels om fängelse, inom Ronneby kommuns gränser.

Förvisso kan jag hålla med. I sig kan frågan ställas också till M. Min tolkning är att man också inom M är oklara.

Ett dilemma i sammanhanget är att länets tidningar numera nära nog struntar i att följa kommunfullmäktiges sammanträden. Nog borde väl timslånga debatter innehålla något av intresse?

Åter till grundfrågorna: Jag, och såvitt jag förstår med RP:s majoritet bakom mig, ses båda förslagen från kommunalrådet som positiva. Detta har, i olika sammanhang, också framförts. Kommunens barrskogar är en bättre placering för ett fängelse än Trelleborgs jordbruksmark, vilket är den senaste fängelseplaceringen. ”Fankens Farstu” heter en plats uppe i Ulvamoen, på gränsen mellan Eringsboda tidigare församling och Småland. Den var tidigare ett tillhåll för bland annat Nils Dacke, enligt sägnen. Den kan vara lämplig.

Kommunens, och Blekinges, underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan. Möjligen skulle Åsa Coenraads kunna bli ett sådant namn? Scb förutspår en fortsatt befolkningsminskning i länet, och i Ronneby kommun.

I närtid torde två andra frågor kunna ge lokal debatt. Den ena är den nya översiktsplanen. De styrande synes vilja ha planeringsmålet att kommunens invånarantal skall öka med 4000 fram till år 2045. Scb spår 2000 färre invånare. Ett oförändrat antal invånare är enligt min mening ett rimligt grundalternativ.

Folks klagomål på äldreomsorgen uppfattar jag som växande. Ett problem är att kön till himmen är längre än på många år, Därtill klagas på vårdens kvalité.”

Sune Håkansson, Ronnebypartiet

Storslagna planer för Ronneby

Publicerat av

Loreen vann eurovisionsfinalen och nu har huggsexan startat när det gäller vilken plats som får äran att hysa nöjesspektaklet när finalen avgörs i Sverige nästa år. Stockholm hade längst arm och räckte upp handen först av alla tätt följd av Malmö och Göteborg.

Men jag saknar en kommun, nämligen Ronneby. Har kommunalrådet Roger Fredriksson tappat stinget? Han vill ha det mesta. Nu är han helt tyst. På hans önskelista hittills finns främst ett kärnkraftverk och ett stort och rejält fängelse. Platsar kanske inte direkt på nöjeskartan har det visat sig när oppositionen mest buat och gjort tummen ner för Fredrikssons önskemål.

Ronneby har ingen lämplig och stor nog lokal för att hysa en eurovisionsfinal, säger vän av ordning. Men en sådan kan lätt byggas om det sker i privat regi, kan jag höra Roger Fredriksson viska. Inte minst har vi kommunala bolaget ABRI som bygger på beställning, snabbt och behändigt. Markområde finns också och blir över, nämligen östra infarten.

Nåja, skämt åsido, Ronneby ÄR för litet i sådana sammanhang så den här gången hedrar det Fredriksson att han varit tyst.

Men när det gäller hans två andra önskningar inställer sig frågor. Varför är det enbart Roger Fredriksson som framför önskemål på kärnkraftverk och fängelse. Vart tog den nya politiska ledningen vägen – ”Samling för Ronneby”? Varför har inte Roger Gardell, L, Anna Ekberg, Kd eller Nicolas Westrup, SD, som också ingår i maktkoncentrationen, liknande förslag?

Att Fredriksson vill ha ett fängelse någonstans inom kommunen och längs riksväg 27 har inslag av humor. Det kanske många har missat. När Fredriksson 2017 gjorde ett antal polisanmälningar riktade mot bland annat kommunala bolag utnämndes han av lokalbefolkningen till sheriffen! Nu fortsätter han i samma riktning när han önskar ett stort fängelse.

Mest motstånd lokalt har hans önskan att bygga ett kärnkraftverk på egen mark, som det hette i lokalmedia, mötts av. Nu ska inte detta tolkas som att det gäller mark som Fredriksson äger utan på mark som kommunen äger. Det handlar om ca 50 hektar.

Men som sagt, var står övriga partier som ingår i ”Samling för Ronneby” i dessa två önskningar? Det vet vi inte.

Jag hade önskat att Fredriksson snabbt hade räckt upp handen och hojtat högt och ljudligt när det stod klart att Blekinge Museum vill sälja Saxemara Båtvarv. En klenod och diamant väl värd att rädda för framtiden. Men hittills har det inte hörts ett enda litet pip i den frågan från Fredriksson. Att rädda stora kulturvärden kan vara nog så viktigt som att ropa på kärnkraftverk eller fängelser även om jag förstår att det till stor del handlar om arbetstillfällen. Men herr Fredriksson ska inte underskatta vad ett anrikt och historiskt båtvarv kan åstadkomma när det gäller en viktig besöksnäring. Naturligtvis borde det vara en självklarhet för Ronneby kommun att rädda detta kulturarv.

Dessutom vill jag påminna Fredriksson om hans storstilade önskningar för inte så länge sedan och hur det slutade. Året var 2015 och hett då var att man ville bygga en postomlastningscentral på Viggenområdet för Postnords räkning.  I oktober sa fullmäktige ja till en investering på 60 miljoner kronor. Pengarna skulle användas av ABRI för byggande av denna omlastningscentral. Lokalerna skulle därefter hyras av Postnord. Av dom storslagna planerna blev intet.

Önskemål är en sak, att genomföra storslagna önskemål en helt annan.

Gribshundsprojekt kräver kunnighet

Publicerat av

Kommer det internationellt uppmärksammade projektet Gribshunden och drömmen om ett museum att bli enbart en dröm?

Jag måste ställa frågan efter att kommunalrådet Roger Fredriksson, m, i dagens Sydöstran underkänt den ambition som tycks råda i projektgruppen. Han sågar det uttalade besöksmålet som är satt till 150 000 besökare per år.

”En löjligt låg ambitionsnivå”, säger Fredriksson till lokaltidningen. Han anser att siffran måste minst dubbleras.

Mycket talar för att kommunalrådet har rätt i sin kritik och ambition. Samtidigt måste jag ställa frågan – varför har Ronneby kommun ännu inte efter tio års diskuterande anställt en sakkunnig person? Den kostnadsberäkning som genomförts har hamnat runt 500 miljoner kronor och det som pågår nu är att skaffa finansieringspartners.

Det är dock inte enbart låg ambitionsnivå och jakt på pengar som är problemet för dagen. Tidsaspekten är minst lika allvarlig och den uppgiften bygger jag på ett samtal med en sakkunnig inom museivärlden.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden,” var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. Markområdet som har pekats ut är där nuvarande brandstationen är inrymd. Bakom den ligger gamla elverket som också ska tas i anspråk för att eventuellt förverkliga denna dröm som av kommunalrådet nu bedöms vara mest en dagdröm.

Roger Fredriksson har också börjat fundera på hur parkeringsplatserna ska fungera och hittas om nu ribban för det årliga besöksantalet kommer att ligga på önskade 300 000 årligen, alltså 25 000 besökare i snitt varje månad. Ett sent uppvaknande kan tyckas, men jag varnade tidigt för att en satsning mitt i centrum skulle innebära just sådana problem som Fredriksson nu pekar på.

Naturligtvis är det bra att Roger Fredriksson nu tar till orda och sätter en rejäl blåslampa i häcken på projektgruppen.  Det brådskar väldeliga, så sätt fart. Hur många nya hotell behöver byggas och det räcker inte med en korvkiosk runt hörnet. Nej, det måste till något alldeles spektakulärt för att ca 300 000 ska välja bort E4 eller E6 och i stället välja E22 med destination Ronneby.

Lycka till!!

”Ta inte ifrån oss det enda vi har”

Publicerat av

När det gäller den i veckan presenterade flygplatsutredningen måste jag till alla delar hålla med de två mest tongivande Moderaterna i Blekinge, Roger Fredriksson, Ronneby och Camilla Brunsberg, Karlskrona. Fredriksson kommunstyrelsens ordförande i Ronneby och Brunsberg riksdagsledamot.

Det är deras totala sågning av utredaren Peter Normans förslag att ta ifrån Ronneby Airport dess statliga tillhörighet. Detta för att i stället uppgradera Kalmar nu civila flygplats.

Roger Fredriksson har rätt till hundra procent när han i blekingemedia säger:

”Det enda vi har är ju flyget” och då menar han att övrig kommunikation är minst sagt bristfällig. Långsamtgående tåg på tvären till Malmö/ Hässleholm och än mer bristfälligt vägnät. Jag ger honom till och med rätt när han avfärdar utredningen som rent ”TRAMS”.

Jag skulle vilja tillägga att utredningen har betydande brister, den är osaklig och vittnar om utredarens bristande kunskap om Blekinge och dess militärstrategiska uppgift.

Det är lätt att finna brister i utredningen men jag väljer ämnet beredskapsflygplatser. På den punkten är Ronneby flygplats tillsammans med F 17 redan i dag en viktig kugge i denna verksamhet. Mig veterligen har Peter Normans utredningsuppdrag inget med beredskapsflygplatserna att göra, ändå är han inne och har synpunkter även inom detta område.

Detta är ett ämne som även riksdagsledamoten Camilla Brunsberg kritiserar när utredaren vill ta bort Ronneby som beredskapsflygplats. Är det någon plats som genom åren har fungerat som beredskapsflygplats så är det i Ronneby. Inte minst har detta kunnat bli verklighet genom att just F 17 med sin verksamhet ligger där den ligger.

”Det är inte minst nuvarande säkerhetspolitiska läge i Sveriges närhet som understryker behovet av bredskapsflygplatser. Det handlar också om samhällsviktig luftfart som till exempel ambulansflyg, brandflyg och räddningstjänst”, betonar infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson.

Att vara klassad som bredskapsflygplats betyder att ett statligt ekonomiskt bidrag på 200 000 per månad utbetalas vilket ska täcka kostnaden för att hålla personal i jour men inte kringkostnader till exempel snöröjning. Sveriges Regionala flygplatser har framfört att man vill ha bidraget höjt till 300 000 kronor.

Ja, det är mycket som är trams i denna utredning och som vanligt, vill jag tillägga, handlar det återigen om att man på olika sätt alltid vill klämma åt det som är viktigast för oss i Blekinge, nämligen civilflyget. Antingen vill man lägga ner Bromma eller så är det som nu att man tycker att Ronneby flygplats ska betalas av försvaret, regionen och kommunerna. Är det någon plats i Sverige som staten måste stödja så är det Ronneby flygplats. Allt annat är TRAMS!

Men utredningar ska inte underskattas. Inte heller denna. Nu måste politiker jämte näringsliv och statliga myndigheter kraftsamla. Agera inte i tysthet. Samarbeta med länets media så att det även når media på riksplanet. Camilla Brunsberg har redan laddat med frågor från sin position i riksdagen och i detta fall vill jag tro att till och med Socialdemokraterna, som gav utredningsuppdraget, är villiga att förpassa utredningens innehåll i papperskorgen.

Redan nu har Magnus Johansson, s, ordförande i Region Blekinges hälso- och sjukvårdsnämnd gjort tummen ner.

 Kör hårt! Remisstiden är kort och löper ut redan den 23 maj. Det är 198 remissinstanser som har rätt att yttra sig.

Oppositionen ger det styret glömde

Publicerat av

Det är mycket som saknas i det spräckliga styrets budget vilket jag tidigare har påpekat. Däremot känns det betydligt bättre att studera oppositionens många budgetar. Där finns såväl satsningar på landsbygden, omsorgen, kulturen, skolan, miljön och inte minst det viktiga föreningslivet som länge tvingats kämpa i motvind.

När kommunstyrelsens moderata ordförande, Roger Fredriksson, har raljerat över en sent inlämnad budget från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har han tänkt högt och sagt att, ”det kan ju faktiskt finnas något från dem som vi tycker är bra och därmed ställa oss bakom.” Därför upp till bevis Fredriksson. Det finns en hel rad förslag som skulle kunna ändra på den bild av Ronneby som annars skulle bli rådande om enbart majoritetens budget skulle få råda.

Enligt min mening har såväl Centerpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet som Miljöpartiet tänkvärda förslag som skulle medföra att hela kommunens befolkning skulle kunna känna sig sedd och respekterad.

Centerns Kenneth Michaelsson är t ex kritisk till att det nya styret inte gör fler satsningar på landsbygden. Han anser att det satsas allt för ensidigt på enbart de centrala delarna samt på Östra Piren och Karön.

Han anser också att det vore viktigt med att införa en tredje nattpatrull som bör utgå från Eringsboda. Detta med tanke på avståndet till centralorten. Likaså vill C att det ska byggas ett nytt vård- och omsorgsboende i Hallabro. Då skulle en öppning uppstå för att göra boendet i Backaryd till trygghetsboende, anser Kenneth Michaelsson.

Vänstersidan markerar storskaligt för satsningar inom kultur och föreningslivet som de anser har varit styvmoderligt behandlat. De vill öronmärka 1,5 miljoner till föreningslivet, 500 000 till kulturföreningarna och 1 miljon till övriga. Inte minst anser S och V att utan föreningsliv på landsbygden skulle det bli helt dött.

Dessa två partier vill också avsätta slantar till heltidsmentorer och socialpedagoger i grundskolan. Införandet av skolfrukost är ett förslag som de två partierna har slagits för redan tidigare. De betonar också vikten av att kunna utveckla mötesplatser för ungdomar i gymnasieåldern.

Miljöpartiet, genom Lova Necksten, presenterar naturligtvis en grön budget som bl a innehåller krav på att Ronneby tar fram en cykelstrategi för hela kommunen.  Dessutom vill man se en klimatpott på två miljoner kronor.

Rubriken ovan hämtad från BLT är rolig. Mp satsar på cykelstrategi men tror uppenbarligen inte på något gehör varför de väljer att gå sin egen väg.

Mp vill också att det inrättas ett sommarlovskort för ungdomar i åldern 13 och 18 år för att få åka kollektivt gratis.

Införandet av en medborgarbudget för barn och unga mellan 6 och 20 år är ett annat förslag. För denna satsning vill partiet vika 150 000 kronor. Med en sådan satsning skulle ungdomar ges möjlighet till inflytande. Det skulle dessutom fungera som demokratifrämjande, anser Lova Necksten.

Ja, Roger Fredriksson, bordet är dukat inför kommunfullmäktige den 21 december. Vilket av oppositionens förslag väljer du att anta? För visst vore det bra med lite till varje kommundel och att verkligen stötta föreningslivet?

Moderaterna i Ronneby skärper kraven

Publicerat av

När jag läst den positiva meningen i Sydöstran, såg jag i blixtbelysning hur en förändring var på gång och budskapet var – ”Ulf Fembro öppnar för en fortsättning som konstnärlig ledare på Folkteatern i Ronneby”.

Några sidor längre in i samma tidning fanns förklaringen. Den hårt kritiserade nämnden för teknik, fritid och kultur får en ny ordförande. En känd företagsledare, Per-Gunnar Johansson, tar vid när Anders Bromée tvingas stiga åt sidan.

Det har varit heta känslor och överord när teaterledaren i Folkteatern, Håkan Robertsson, mött bl a Anders Bromée. Två hetsporrars möten kunde bara sluta på ett sätt, att båda plockades bort. Först lät teaterledningen Robertsson gå och Ulf Fembro tog över som konstnärlig ledare.

Problemen fortsatte dock utan Robertsson och eskalerade till den grad att Ulf Fembro tröttnade och ville lämna verksamheten. Nu har han ångrat sig och förklaringen heter Per-Gunnar Johansson, ny m-ordförande i TFK.

Och att Moderaterna nu vill ha en annan tingens ordning i den nämnden kan man utläsa av vad Roger Fredriksson, kommunstyrelsens moderata ordförande sa till Sydöstran:

”Per-Gunnar Johansson har bred erfarenhet av föreningslivet. Han är en lugn och sansad person som dessutom kan de tekniska bitarna efter sina år som vd vid Rödeby Elverk”.

Dessutom är Per-Gunnar Johansson bosatt i Hallabro och det har tydligen utgjort ett ytterligare plus utan att därför misskreditera hans styrelse- och föreningskunskap. Han är moderat.

Förändringen som nu sker är viktig på många sätt. Jag vill tro att samtalsklimatet nu kan bli mer positivt och att detta i förlängningen kan gynna såväl kulturarbetet som synen på politiker som nu visat att kunskap måste finnas även inom deras led.

Ulf Fembro å sin sida har sagt – ” Jag tror att förnuftet kan segra. Det är möjligt att jag fortsätter”.

Han har dessutom avslöjat att han har skrivit en ny musikal tillsammans med sina söner. I helgen spelades sista föreställningen av ”Fiskaren och Gud”. Föreställningen var producerad av Folkteatern och manus bar naturligtvis Ulf Fembros signum.

Detta är nyheter som har gjort mig glad, mycket glad – och positiv.

Genidrag av regerande kommunalrådet

Publicerat av

Det är valår och redan tidigt förkunnade experter att höstens val kommer att föregås av tuffa tag, ojusta metoder och brist på sakpolitik.

Ser man till vad som redan har skett på riksnivå är det inte utan att det handlar om blanka vapen och personliga påhopp. Men hur ser det ut på det lokala planet? Ja, som vanligt orkar den riktiga valdebatten i landsortskommunerna inte komma i gång förrän efter en lång semester.

I Ronneby ska det bli extra intressant att följa kampen, inte minst slaget om kommunalrådsposten. En strid mellan generationer kan konstateras. En 30-åring ställs mot en 50-åring.

Det handlar om Socialdemokraternas nödlösning i form av Ola Robertsson. Nominerad först på femte plats men nu utsedd till att ta striden med rutinerade Roger Fredriksson. En ytterst ojämn kamp som Fredriksson lekande lätt kan ro hem. I detta fall kan man nästan använda en sliten fras från idrottens värld – Fredriksson segrar i kostym! Han kan sitta still i ekan och ändå vinna. Jag ska strax förklara varför.

På minuskontot för Robertsson är följande: Han ska bli ett känt namn på ca 3 månader. Han måste redovisa ett trovärdigt och slagkraftigt alternativ till alliansens redan kända filosofi. Lägg därtill att han redan visat svaghet genom att föra till torgs att han är ödmjuk inför uppgiften. Alla vet nu också att han är en nödlösning.

På hans pluskonto noterar jag en mjukare men ändå rak hållning inför de sociala frågorna som i stort handlar om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst ungdomars framtid i Ronneby. Spelar han de korten väl kan han mycket väl få Fredriksson i gungning. Men som sagt – det är ont om tid.

Roger Fredriksson och hans parti kan tyckas sitta lugnt och tryggt inför valdagen. Jag har redan framhållit hans tydliga ledarskap, kreativa och drivande kraft och naturligtvis har han efter 12 års regerande skapat ett kändisskap. Inte minst efter alla invigningstal och bandklippningar. Men, men. På hans minuskonto finns det ideliga tjatet om besparingar, kronor och ören och inte minst naturligtvis hans partis förkärlek till att sälja ut och privatisera.

Denna hans framtoning har naturligtvis också skapat motståndare. Dessa är han säkert medveten om och därför har han redan nu startat en personlig charmoffensiv. Han vill plötsligt bli känd som omtänksam givare.

Hans valda taktik, måste jag erkänna, är aningen okonventionell, men rasande genial. Han skänker bort rabarber till Ronnebyborna! Jo, det är sant! Du kan själv ta del av hans ohöljda reklam på Facebook. Se nedan. Nu i inflationstider har han kommit på att skattesänkningen med 10 öre redan har ätits upp.

Vad har då Ola Robertsson att sätta emot? Vad kommer han att dela med sig av på torget? Kom inte dragande med sega gubbar, det har vi nog av inom politiken. Jag är nyfiken. Vad kan en 30-åring som redan av journalister fått frågan om han ser sin frispråkiga far som en tillgång eller belastning, svara på ett knippe sura rabarber. Den lokala valstriden ser ut att bli minst lika smutsig som den i riksdagen.

Kom an. Vi är många som törstar efter debatt. Saklig debatt.

Är Roger Fredriksson en kuppmakare?

Publicerat av

För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.

Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.

Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.

Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.

”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.

Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.

Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.

Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?

Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.

Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.

Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.

Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.

Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.