Kd har allvarligt skadat Region Blekinge

I senaste valet lovade Kristdemokraterna i Blekinge att avskaffa sig själva.

”Vi vill avskaffa de politiskt styrda regionerna och att alla ska ha rätt till samma vård oberoende av var man bor”, skrev partiet och ville ha stöd för sin uppfattning.

När nu KD hastigt och lustigt har lämnat regionstyret tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet i Region Blekinge visar man inget som helst ansvar. Bäst för väljarna i Blekinge hade varit om dom gjort allvar av sitt löfte att avskaffa sig själva.

Jag har upplevt mycket av politiskt styre i region/landsting och i de fem kommunerna men det som nu visas upp av KD blir till ett oslagbart bottennapp. Ett av flera exempel:

KD har lämnat regionstyret men vill ändå sitta kvar på arvoderade toppositioner. Jag tar mig för pannan och känner hur den snabbt skrynklas med hjälp av många frågetecken. Partiledningen känner tydligen inte ens till de enklaste och självklara reglerna att man inte kan sitta kvar på ledande poster som man redan sagt att man vill lämna.

Socialdemokraterna och Centerpartiet tänker fortsätta att fullt ut ta sitt ansvar och kräver nu naturligtvis att KD snabbt lämnar sina toppositioner. En begäran så självklar att den inte ens skulle ha behövt framföras.

” – Vi befinner oss i en extremt allvarlig situation i regionen. Det är vi inte ensamma om. Det är en tuff situation. Att då ägna sig åt politiskt spel och agera på ett sätt som riskerar att kasta in regionen i ett politiskt kaos, det är inte ansvarsfullt,” säger Christina Mattisson till BLT:s nätupplaga.

I dag kommer också uppgifter från vissa KD-ledamöter att beslutet att lämna den politiska uppgörelsen med S och C inte var enhälligt. Detta kan därmed tolkas som att det är distriktsstyrelsen inom KD som har lekstuga i stället för att ta ansvar i en extremt svår situation.

Det som nu visas upp i offentligheten är inget annat än ett parti med självskadebeteende men framför allt ett parti som har gjort regionen med sin samhällsviktiga uppgift till en lekstuga långt bortom allt sunt förnuft. Partiet har redan efter bara sju månader bevisat att KD inte behövs i Region Blekinge.

Sent i eftermiddag rapporterar SVT Blekingenytt att såväl Deborah Lind som Anna Ekberg nu har backat från sin tidigare uppfattning att sitta kvar på sina ledande poster. Båda har lämnat skriftliga avsägningar vilket också var ett oavvisligt krav från regionstyrelsens ordförande Christina Mattisson, S.

Skadan har emellertid redan skett. Störst skada har KD som parti tagit men allvarligt är också att Region Blekinge nu lider allvarlig skada i ett synnerligen allvarligt läge. Nu måste skadan snabbt repareras med en ny politisk konstellation. Jag vill tro att detta kan ske inom rimlig tidsrymd.

När det gäller Kristdemokraterna är dom på väg att infria vallöftet att avskaffa sig själv. Åtminstone i Region Blekinge.

Sökes: inflytelserik riksdagspolitiker

I dag kommenterar Sune Håkansson, Ronnebypartiet mitt förra blogginlägg.

Jag berättade om alla högtflygande planer som kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, har torgfört på senare tid. Bland annat vill han att det byggs ett kärnkraftverk men också att Ronneby kommun får ett fängelse uppfört på lämplig mark.

Håkansson gillar förslagen men säger samtidigt att Blekinge saknar en riksdagspolitiker som har inflytande gentemot riksdag och regering. Han skriver:

” Kommunens och Blekinges underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan.”

Sune Håkansson har fler synpunkter som du kan ta del av här:

Kommunpolitiken i Ronneby

Vad tycker de olika partierna i Ronneby? Frågan ställs i Bengtbloggen. Frågan ställs i huvudsak till företrädarna för SD, L och Kd. Frågan synes mest gälla utspelen från kommunalrådet, dels om kärnkraftverk, dels om fängelse, inom Ronneby kommuns gränser.

Förvisso kan jag hålla med. I sig kan frågan ställas också till M. Min tolkning är att man också inom M är oklara.

Ett dilemma i sammanhanget är att länets tidningar numera nära nog struntar i att följa kommunfullmäktiges sammanträden. Nog borde väl timslånga debatter innehålla något av intresse?

Åter till grundfrågorna: Jag, och såvitt jag förstår med RP:s majoritet bakom mig, ses båda förslagen från kommunalrådet som positiva. Detta har, i olika sammanhang, också framförts. Kommunens barrskogar är en bättre placering för ett fängelse än Trelleborgs jordbruksmark, vilket är den senaste fängelseplaceringen. ”Fankens Farstu” heter en plats uppe i Ulvamoen, på gränsen mellan Eringsboda tidigare församling och Småland. Den var tidigare ett tillhåll för bland annat Nils Dacke, enligt sägnen. Den kan vara lämplig.

Kommunens, och Blekinges, underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan. Möjligen skulle Åsa Coenraads kunna bli ett sådant namn? Scb förutspår en fortsatt befolkningsminskning i länet, och i Ronneby kommun.

I närtid torde två andra frågor kunna ge lokal debatt. Den ena är den nya översiktsplanen. De styrande synes vilja ha planeringsmålet att kommunens invånarantal skall öka med 4000 fram till år 2045. Scb spår 2000 färre invånare. Ett oförändrat antal invånare är enligt min mening ett rimligt grundalternativ.

Folks klagomål på äldreomsorgen uppfattar jag som växande. Ett problem är att kön till himmen är längre än på många år, Därtill klagas på vårdens kvalité.”

Sune Håkansson, Ronnebypartiet

Storslagna planer för Ronneby

Loreen vann eurovisionsfinalen och nu har huggsexan startat när det gäller vilken plats som får äran att hysa nöjesspektaklet när finalen avgörs i Sverige nästa år. Stockholm hade längst arm och räckte upp handen först av alla tätt följd av Malmö och Göteborg.

Men jag saknar en kommun, nämligen Ronneby. Har kommunalrådet Roger Fredriksson tappat stinget? Han vill ha det mesta. Nu är han helt tyst. På hans önskelista hittills finns främst ett kärnkraftverk och ett stort och rejält fängelse. Platsar kanske inte direkt på nöjeskartan har det visat sig när oppositionen mest buat och gjort tummen ner för Fredrikssons önskemål.

Ronneby har ingen lämplig och stor nog lokal för att hysa en eurovisionsfinal, säger vän av ordning. Men en sådan kan lätt byggas om det sker i privat regi, kan jag höra Roger Fredriksson viska. Inte minst har vi kommunala bolaget ABRI som bygger på beställning, snabbt och behändigt. Markområde finns också och blir över, nämligen östra infarten.

Nåja, skämt åsido, Ronneby ÄR för litet i sådana sammanhang så den här gången hedrar det Fredriksson att han varit tyst.

Men när det gäller hans två andra önskningar inställer sig frågor. Varför är det enbart Roger Fredriksson som framför önskemål på kärnkraftverk och fängelse. Vart tog den nya politiska ledningen vägen – ”Samling för Ronneby”? Varför har inte Roger Gardell, L, Anna Ekberg, Kd eller Nicolas Westrup, SD, som också ingår i maktkoncentrationen, liknande förslag?

Att Fredriksson vill ha ett fängelse någonstans inom kommunen och längs riksväg 27 har inslag av humor. Det kanske många har missat. När Fredriksson 2017 gjorde ett antal polisanmälningar riktade mot bland annat kommunala bolag utnämndes han av lokalbefolkningen till sheriffen! Nu fortsätter han i samma riktning när han önskar ett stort fängelse.

Mest motstånd lokalt har hans önskan att bygga ett kärnkraftverk på egen mark, som det hette i lokalmedia, mötts av. Nu ska inte detta tolkas som att det gäller mark som Fredriksson äger utan på mark som kommunen äger. Det handlar om ca 50 hektar.

Men som sagt, var står övriga partier som ingår i ”Samling för Ronneby” i dessa två önskningar? Det vet vi inte.

Jag hade önskat att Fredriksson snabbt hade räckt upp handen och hojtat högt och ljudligt när det stod klart att Blekinge Museum vill sälja Saxemara Båtvarv. En klenod och diamant väl värd att rädda för framtiden. Men hittills har det inte hörts ett enda litet pip i den frågan från Fredriksson. Att rädda stora kulturvärden kan vara nog så viktigt som att ropa på kärnkraftverk eller fängelser även om jag förstår att det till stor del handlar om arbetstillfällen. Men herr Fredriksson ska inte underskatta vad ett anrikt och historiskt båtvarv kan åstadkomma när det gäller en viktig besöksnäring. Naturligtvis borde det vara en självklarhet för Ronneby kommun att rädda detta kulturarv.

Dessutom vill jag påminna Fredriksson om hans storstilade önskningar för inte så länge sedan och hur det slutade. Året var 2015 och hett då var att man ville bygga en postomlastningscentral på Viggenområdet för Postnords räkning.  I oktober sa fullmäktige ja till en investering på 60 miljoner kronor. Pengarna skulle användas av ABRI för byggande av denna omlastningscentral. Lokalerna skulle därefter hyras av Postnord. Av dom storslagna planerna blev intet.

Önskemål är en sak, att genomföra storslagna önskemål en helt annan.

Konstrundan en kamp mot klockan

Sol, hårda vindar och lite kylslaget är som gjort för en konstrunda Blekinge runt. I detta län är det nära till allt, men ska man besöka flertalet utställare under två dagar (6–7 maj) blir det till att snabba på. I annat fall gäller det att välja och vraka.

Jag inledde med att besöka samlingsutställningen på Ronneby Kulturcentrum. Där fanns alla de 58 utställarna. Önskar du uppleva detsamma, ja, då måste du kolla klockan. Kulturcentrums öppettider är nämligen inte i fas med konstrundans öppettider. Det skiljer tre timmar varför jag tycker att kommunen här borde ha bjudit till eftersom arrangörerna valt att förlägga presentationen av konstnärerna till just Ronneby kommun.

Hur som helst, jag klarade kampen mot klockan men det fanns många som hade väntat en timme på förmiddagen innan den kommunala anläggningen behagade öppna. Konstrundan är öppen klockan 10 – 17 medan Kulturcentrum kör med 11 – 15.

Jag stannade för fyra favoriter och då ska du veta att varje konstnär lät sig representeras av ett objekt.

Jag inleder med Annika Smedjebäck, Johannishus och drejad vas i stengods. Utställningsadress Klockaregården.

Karin Meijer, Ramdala. ”Lilja för lilja eller annat”. Gjutet, spritsat och glaserat stengods. Utställningsadress Gamla landsvägen 1 (Gamla skolan) Ramdala.

Ake Franzén, Karlskrona. ”Peace vill come”. Fotoutskrift på duk. Utställningsadress Fortifikationsgatan 5, Karlskrona.

Ros Marie Saltö, Karlskrona. ”Form” i stengods. Utställningsadress Inglatorpsvägen 4 Karlskrona.

Knastertorrt i Hittaut-skogarna

Vi är många som lufsar, joggar, springer och cyklar för att leta efter små stolpar i skogarna i Ronneby kommun.

Att vi är många kan avläsas av statistiken på Hittauts hemsida. Men vi gör också avtryck i terrängen. Väl upptrampade stigar leder fram till nästan varje checkpoint som det numera ska kallas dvs stolpen som har såväl reflex som siffror och numera dubbla bokstäver som ska skrivas av eller fotas.

Vissa av oss tar det lugnt och njuter av naturen, som vi säger när vi måste stanna då och då för att hämta nya krafter. Vissa flänger och ser naturligtvis mindre delar av den fortfarande rätt avskalade växtligheten. Men det är på gång, både björk och bok.

Dessutom är det just nu knastertorrt i skogarna. Bilden ovan knäppte jag i dag med lite förmiddagssol. Det du ser på bilderna ovan och nedan ska föreställa en sankmark. Vattnet är borta och kvar finns nu de löv som tidigare befann sig på botten. Nu frasar det om fötterna. Av kontrollbeskrivningen, ”Sankmarken Södra kanten” blir det liksom ett ”hittepå”.

Hur som helst, naturen är härlig på alla tänkbara sätt och ”Hittaut” är en verkligt trevlig motionsform. Var och en väljer det tempo och färdmedel som passar. Man behöver inte stressa. Men det finns onekligen olika typer av nördar. Jag läste om en orienterare som hade gjort rent hus och helt enkelt lagt pengar på att köpa en husbil. För det paret räckte inte skogarna i Ronneby kommun till. Dom stressar nu runt i hela landet i sina försök att hitta ut.