Burlesk miljöfest nästan ”laglig”

Jag hade precis bestämt mig för att ta julledigt för att med en viss ansträngning försöka nå den optimala decembernjutningen när Sydöstran larmade om burlesk fest i Ronneby. Kommunal dessutom!

Enligt tidningen hade 115 anställda vid Miljöteknik bjudits på fest för en kostnad av 1 000 kronor per person. Festen arrangerades för att kommunala bolagets nya vd skulle lära känna sina anställda.

I det sammanhanget måste jag erkänna att jag blev en aning fundersam när tidningen berättar att lättklädda kvinnor, ”med tofsar på brösten” varit inbjudna för att lyckliggöra antingen då vd:n eller de anställda.

Mot detta reagerade flera av Ronnebys höga politiker. Nja, kanske inte mot de lättklädda kvinnorna utan mer över kostnaden för julmat och show. Miljötekniks ledning hade nämligen grovt överträtt kommunfullmäktiges beslut som har varit 300 kronor per kommunalt anställd.

Tidningen ställer frågan till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, moderat:

”Anser du att bolaget i det här fallet har gått över gränsen?”

”Det är helt uppenbart att man har gjort det. Jag står inte bakom detta för fem öre, svarar Fredriksson som annars mest brukar nämna 10 eller 17 öre!

Miljötekniks fest ansågs så allvarligt ha brutit mot klubbade regler att Ronneby kommuns vd, Carl-Martin Lanér, genast flaggade för att han skulle genomföra en granskning av ärendet.

Enligt ett inslag i Radio Blekinge har Lanér nu genomfört sin undersökning. Den visar bland annat att den burleska festen inte alls var så dyr som det rapporterats om. Summan per anställd är nu fastställd till 450 kronor vilket är hela 550 kronor mindre än vad Sydöstran uppgett.

Min kommentar: en utredning till och kostnaden kanske snart är nere i godkända 300 kronor per person för julmat och underhållning.

På tal om lättklädda kvinnor med tofsar på brösten så nämns inget av detta i Lanérs utredning. Inte heller var männens tofsar var placerade. För det fanns väl även manliga aktörer i den burleska showen? Annars var jämställdheten grovt åsidosatt.

Lanér uppger att han inte går vidare med sin utredning. Däremot är han kritisk till att Miljöteknik bjöd in till kick-off i juletid med tanke på kommunens kärva ekonomiska läge. Han verkar inte tycka att det är någon stor sak att merkostnaden ”bara” blev 150 kronor/kuvert.

Men Miljötekniks kunder/skattebetalarna kommer att minnas festen när nästa taxehöjning kommer…men då dj***r.

Sluta hota Ronnebys vattenkunder

Jag väljer att återkomma till gårdagens (5 dec) uppmärksammade presskonferens med Ronneby kommun och dess kommunala bolag Miljöteknik. Det finns flera viktiga skäl till detta. Inte minst efter att jag upplevt ett illa dolt hot från kommunledningen att det mycket väl kan bli kommunens vattenkunder som måste stå för betydande avgiftshöjningar framöver.

Nu inleds nämligen en minst lika tidskrävande process som ska klargöra vilka som ska ha rätt till ekonomisk ersättning. Högsta domstolen har beslutat att drabbade ska ersättas men har i domen inte sagt på vilket sätta detta ska ske.

Så långt är allt väl, men det var när kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, och ordföranden i det kommunala bolaget Ronneby Miljö och Teknik AB, Ronny Johannesson, m, i går berättade vem eller vilka som ska betala ersättningarna till många drabbade som genom årtionden har druckit det starkt förorenade vattnet.

Först och främst är det klarlagt att Miljöteknik nu efter domen ska betala rättegångskostnaden i Hovrätten. Summan landade på 13,4 miljoner kronor men det tillkommer ränta.

Betydligt svårare blir det när man ska beräkna hur stor summan blir när drabbade personer kommit in med ersättningsanspråk. Ingen vågar i dag ha en uppfattning om hur stor den summan kan bli, bara att det kommer att röra sig om mångmiljonbelopp.

Även i detta fall är det klart uttalat att det är Miljöteknik som ska betala vad summan från drabbade vattenkunder kommer att landa på. Här har i dag det kommunala bolaget en ansvarsförsäkring som täcker upp till 20 miljoner kronor. Men vad händer om den summan inte räcker och mycket talar för att så kan bli fallet?

Det är då det så kallade va-kollektivet kommer in i bilden. Enligt såväl Roger Fredriksson som Ronny Johannesson är det kommunens va-kunder som då får täcka upp. För, som dom betonade vid presskonferensen, Miljöteknik får inte gå med vinst men inte heller ikläda sig förluster.

I klartext betyder detta att det kan bli kommunens va-kunder som genom höjda avgifter måste ikläda sig ekonomiskt ansvar! Ju mer jag tänker på denna formulering blir jag rosenrasande även om jag i dag inte är ansluten till kommunalt vatten och avlopp. Det handlar om rättvisa! Även i detta fall.

Det är i det läget jag förstår att detta så kallade ansvarstänkande kan bli en ny juridisk nöt att knäcka. Det är ju inte vattenabonnenterna som har förgiftat vattnet så att åtskilliga kallingebor har blivit sjuka och ska ersättas. Det är försvaret som har använt PFAS i sitt brandsläckningsarbete.

Det självklara vore, i alla fall för mig, att den summa som kan bli aktuell borde faktureras försvaret och inte redan drabbade vattenkunder! Försvaret har redan fram till i dag ersatt Miljöteknik för alla ekonomiska utlägg i samband med PFAS-skandalen.

F 17 kommer inte att läggas ner. Inte i nuvarande oroliga läge som råder i Europa. Jag kan ha en viss förståelse för att sådana tankar har funnits tidigare hos den politiska ledningen, men inte nu. Nej och åter nej. Fakturera försvaret och sluta hota va-kunderna. Ett sådant hot kan indirekt innebära att även drabbade personer drar sig för att söka ekonomisk ersättning. Tänk om, tänk rätt!

Ersättningsprocess kan ta många år

Högsta domstolen har slagit fast att drygt 150 boende i Ronneby, som genom dricksvattnet fått höga halter av PFAS i blodet, har drabbats av personskada i skadeståndsrättslig mening.

Dricksvattnet från Brantafors vattenverk i Ronneby kommun innehöll mycket höga halter av PFAS. Detta kom från brandskum som använts vid brandövningar på Blekinge flygflottilj. Föroreningarna i vattnet har lett till att boende i området har fått höga halter av PFAS i blodet.

PFAS-föreningens medlemmar tog en betydande risk rent ekonomiskt när man valde att 2016 lämna in en stämningsansökan mot kommunala bolaget Ronneby Miljöteknik. Processen fram till dagens unika dom i Högsta domstolen har dessutom varit både lång och oviss. Men den ekonomiska process som nu väntar kan bli väl så lång, men också ytterst oviss och svårbedömd.

Domen innebär att medlemmarna har rätt till ekonomisk ersättning, en process som av förklarliga skäl inte ens har inletts men som kan ta upp mot fyra år innan en lösning kan vara godtagbar för alla parter. Det noterade Miljötekniks moderata ordförande Ronny Johannesson vid eftermiddagens presskonferens (5 december 2023). Han betonade flera gånger hur komplicerad denna fråga är.

Frågorna är redan många. Skadeståndens storlek?  Vilka ska ha rätt till ersättning? Är det enbart PFAS-föreningens medlemmar som stämt Miljöteknik eller kan andra drabbade också kräva ersättning? Det är drygt 150 medlemmar som stått bakom stämningsansökan.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, gav exempel på hur svårt det kan bli att avväga rätten till ersättning.

Genom åren har Kallinge haft en omfattande omsättning av invånare som kortare eller längre tid levt på den drabbade bruksorten och som på olika sätt kan vara berörda.

”Det handlar om cirka 15 000 personer,” förklarade han.

Det framkom också att Miljöteknik har en ansvarsförsäkring som uppgår till 20 miljoner kronor. Varje inlämnat skadeståndskrav kommer att bli föremål för en bedömning av försäkringsbolagets jurister.

Det förklarades också från politiskt håll att det inte är Ronneby kommun som ska betala eventuella ersättningsanspråk utan Miljöteknik. Det i sin tur innebär att utgifterna blir ett fall för VA-kollektivet, alltså alla som är knutna till Ronnebys vattensystem. Hur hög utdebiteringen kan bli beror på hur många som kommer att kräva ersättning men också hur stor del som försäkringen kommer att täcka. I dag finns inga ekonomiska anspråk riktade mot Miljöteknik.

Bolaget har i alla år har följt Livsmedelsverkets gränsvärden och man reagerade snabbt genom att stänga det drabbade vattenverket i Brantafors när PFAS-utsläppet avslöjades genom länsstyrelsens nya mätmetoder för cirka tio år sedan.

När föroreningen upptäcktes var mätvärdet 10 380 nanogram PFAS per liter. I dag har Livsmedelsverket satt gränsvärdet till 4 nanogram per liter.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, betonade att man delar de drabbades oro för vad det förorenade vattnet kan ha orsakat för berörda invånare. Han hoppades också att man ska kunna uppnå en förbättrad dialog med de drabbade.

Det berättades att Miljöteknik fram till i dag har fått full täckning för sina utlägg genom att Försvaret stått för samtliga kostnader. Jag kan också tycka att det borde bli en fortsatt ekonomisk fråga för Försvaret om inte den ansvarsförsäkring som finns räcker till. I annat fall riskerar kommunens vattenabonnenter att få en rejäl avgiftshöjning, vilket inte kan anses direkt rättvist. Det är ju trots allt försvaret som har orsakat PFAS-utsläppet.

Med andra ord, många frågor återstår att lösa.

Miljöteknik – välj bort prestigen

Jag kan förstå, men aldrig acceptera, om Ronneby kommun och dess bolag Miljöteknik gärna vill överklaga veckans dom i PFAS-målet. Jag kan förstå att myndigheter vill nå fram till prejudicerande domar men att så skulle ske med risken att ytterligare miljoner av Ronnebys skattepengar skulle äventyras är skäl nog att avstå.

Största skälet till att avstå en överklagan är naturligtvis att kommunen nu måste välja att sätta drabbade människor i främsta rummet framför ett prestigetänkande. Ingen vet ännu hur allvarligt vattendrickande kallingebor har drabbats eller kommer att drabbas framöver. Men som tingsrätten resonerade i sitt domslut – ”blotta risken för sjukdom utgör personskada”.

Det är många inblandade i den alldeles för långt utdragna processen med det PFAS-förgiftade vattnet i Kallinge. Regeringens utredare Göran Enander, som hade till uppgift att undersöka sambandet mellan brandskum och PFAS, var redan vid en information 2016 kritisk till hur långsamt myndigheter arbetar i miljömål av det slag som nu äntligen har fått sitt rättsliga avgörande.

Han pekade bl. a på det faktum att generalläkaren redan 2011 hade slagit larm till myndigheterna men utan resultat. Han betonade att – ”tillsyn och uppföljning är för svag och vetskapen om att generalläkaren slagit larm om PFAS redan 2011 besannar denna min uppfattning”, sa han på informationsmötet i Kallinge 2016.

Naturligtvis är det bästa som kan ske att Ronneby kommun och Miljöteknik väljer att inleda förhandlingar med de 165 kallingebor som nu har tilldömts rätten till ersättning för personskada. Om så sker kan detta också öppna upp för att fler drabbade som har druckit av samma vatten kan kräva skadestånd.

Det handlar om stora summor som nu ska betalas ut. Som jag ser det är det knappast rimligt att Ronneby kommun genom sitt bolag ensamma ska stå för dessa framtida kostnader. I förlängningen betyder detta i så fall också att det drabbar Ronnebys skattebetalare.

Naturligtvis måste staten ta en betydande del av den kostnad som nu uppstår efter att tingsrättens dom har fallit. Det är försvaret genom mångårigt användande av brandskum innehållande PFAS som har orsakat förgiftningen av dricksvattnet i Kallinge. Knappast kommunen som redan när provtagningar för upptäckt av PFAS kom till stånd reagerade föredömligt snabbt.

Jag vet att Ronneby kommun och Miljöteknik har haft och kanske fortfarande har en icke offentlig uppgörelse med försvaret. En sådan lär ha kommit till stånd när det stod klart att man inte längre kunde hämta dricksvatten från Brantafors. Den stängningen som skedde snabbt, ska tilläggas, fick till följd att kommunen tvingades leta upp andra vattenkällor. Man fann sådana intill Ronnebyån och Karlsnäs vilket innebar betydande kostnader för långa ledningsdragningar till pumphuset i Brantafors. Redan då lär försvaret ha sagt sig beredda att betala de kostnader som då uppstod. Jag hoppas verkligen att detta är med verkligheten överensstämmande. Allt annat vore en skandal.

En länge diskuterad ekonomisk uppgörelse mellan F 17 och Miljöteknik handlar också om hur stor subventionen blev när flottiljen kopplades in på kommunens fjärrvärmenät. Trots ihärdiga försök av lokala politiker har det inte gått att få fram sådana siffror.

Ett bra första steg för rättvisa

Att få rätt mot myndigheter och kommunala bolag kan ofta ta ohemult lång tid. Ett bra bevis på detta är den i dag avkunnade domen i PFAS-målet. Kommunala bolaget Miljöteknik har dömts som ansvarigt för att ha orsakat 165 kommuninvånare, företrädesvis bosatta i Kallinge, personskada.

I domen heter det:

”De halter av PFAS som uppmätts hos dem som varit anslutna till Brantafors vattenverk är bland de högsta som uppmätts i världen.”

Miljöteknik ska därför ersätta 165 Kallingebor för att de ovetandes haft den giftiga kemikalien PFAS i sitt dricksvatten. De ska ersättas för ”personskada i form av förhöjda halter PFAS i blodet innebärande ökade hälsorisker och fysiska förändringar och försämringar av kroppen” , heter det i domen.

Däremot ogillar tingsrätten yrkanden om att de även skulle kompenseras för den oro man känt för liv och hälsa.

Det handlar om betydande belopp som Miljöteknik nu döms att betala. Enbart rättegångskostnaden för de 165 kärande är på drygt sju miljoner kronor. Dessutom ska förhandlingar om ekonomisk uppgörelse ske mellan Miljöteknik och drabbade.

Lokalt vet vi efter alla år att dricksvattnet från Brantafors vattenverk hade förorenats av brandskum som användes flitigt vid en brandövningsplats på F 17. Platsen var extra hårt belastad eftersom den användes som utbildningsplats på regional nivå.

Jag ser dagens dom som ett första steg till en välkommen och efterlängtad rättvisa. En rättvisa som befolkningen har fått kämpa med på egen hand. Dessutom har de 165 kärande tagit en betydande risk, inte minst ekonomiskt. Hade domen blivit den motsatta hade domstolskostnaden på drygt sju miljoner kronor försatt dessa i en för all framtid smärtsam situation.

Jag påpekade i denna blogg redan 2015 hur jag tyckte att myndigheter och politiker har svikit de drabbade människorna. När ett första informationsmöte genomfördes i Kallingeskolan i mars 2015 var avsikten att lugna de berörda. Så blev det inte. Ledande politiker svek redan i det läget. Naturligtvis hade såväl drabbade som jag själv velat höra politiker säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi därför agera för våra medborgare på följande sätt…

Detta har vi aldrig fått höra någon ledande politiker i Ronneby uttala. De drabbade har själva fått kämpa för en självklar rättvisa. Min kritik är minst lika hård i dag. En kommun får aldrig lämna invånare åt sitt öde på det sätt som skett i Ronneby. Ingen vet vilka skadeverkningarna kan bli för generationer framöver.

Ska man tyda vad som tidigare har sagts under rättegångsdagarna så tyder mycket på att dagens dom kommer att överklagas. En överklagan skulle naturligtvis dra än mer kraft ur redan hårt drabbade Kallingebor men det skulle å andra sidan bli en prejudicerande dom som säkert skulle vara intressant på många platser i Sverige med tidigare flygverksamhet med vidhängande skumhantering.

Är Ronnebys politiker obildbara?

Det är den uppfattning jag får när jag har tagit del av förklaringar till varför Ronneby inte klarat att genomföra sina sammanträden med fullmäktige digitalt.

I Karlskrona har man genomfört sitt budgetmöte digitalt. Ett långt möte och på måndag är det Olofström som ska genomföra sitt budgetsammanträde med fullmäktige. I sistnämnda fall har man genomfört ett test och det fungerade bra, har ordförande Jan Björkman, s, glatt redovisat.

Miljöpartiets Lova Necksten framför i dagens Sydöstran (2020.11.28) kritik mot att fullmäktiges sammanträde genomfördes i torsdags med drygt 30 närvarande i Ronnebysalen. Hon säger:

”Det var oansvarigt och respektlöst att över 30 personer samlades i samma lokal, med tanke på hur det ser ut i samhället just nu. Det finns en väldigt stor risk för smittspridning när så många människor träffas under ganska lång tid.” (Räknar man bort 20 minuter för kaffepaus genomfördes sammanträdet på 120 minuter. Min anmärkning.)

Det blir onekligen problematiskt när Necksten berättar ”att hon återkommande, med start i mars-april när coronapandemin var ett faktum, har efterlyst digitala mötes- och omröstningslösningar i Ronneby kommun.”

När fullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell svarar på kritiken från Necksten säger han:

”Först och främst ska tekniken testas så att våra möten kan genomföras på ett bra sätt och att de uppfyller lagmässiga och demokratiska krav.

Man ska också ha klart för sig att alla politiker inte är särskilt digitala i vanliga fall. De måste få utbildning så att de klarar av tekniken, det ska man också ha respekt för.”

Det är i detta läge jag måste ifrågasätta politikernas möjlighet till inlärning om krav på digitala sammanträden påtalades redan i månadsskiftet mars/april. Eller finns anledningen till uteblivna digitala sammanträden att finna i andra orsaker?

Har fullmäktiges presidium kanske rent av dragit frågan i långbänk? Är det brist på kunskap inom kommunens IT-organisation?

Jag menar att det har funnits gott om tid till att hinna få teknik och utbildning genomförd. Tidsaspekten kan således uteslutas.

Jag måste återkomma till frågan i rubriken– Är verkligen Ronnebys politiker speciellt obildbara när det gäller digitala sammanträden?

Jag vet inte. Jag blir osäker av det jag läser. Jag vill inte tro att det är så.

Naturligtvis finns det en orsak som starkt har bidragit till att det har dragit ut på tiden. Men den anledningen skäms man för att berätta.

Kommunala bolaget Miljöteknik har nämligen inte klarat att hålla utbyggnadstakten för fibernätet och det är landsbygden som har drabbats. Bara för kort tid sedan fick bolaget förlängd tid för att råda bot på bristen. Nytt datum är nu satt till den 30 september 2021 då alla, även landsbygden, ska ha tillgång till fiber.

På just landsbygden bor många politiker och därav problemet att vara uppkopplade och ha tillgång till all teknik som erfordras för att kunna fullfölja t. ex. ett sammanträde med fullmäktige. På landsbygden bor bl.a. kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, som är rotad i Abborremåla, mellan Backaryd och Hallabro.

Intressant och upplysande kommentar från Håkan Robertsson:

Sanningen är att man ännu inte har uppdaterat till Office 365, och därför inte har tillgång till Microsoft Teams, som standardprogramvaran för digitala möten heter.
Man använder gammal Office programvara.
En uppdatering kostar totalt 1,5 mkr, har jag hört, och är inplanerad, nån gång i framtiden. Professionell programvara för digitala möten verkar inte vara något som är prioriterat från kommunledningen.

Därför rivs försäljning av camping upp

Det var i torsdags (2018-02-22) alliansen understödd av Sverigedemokraterna röstade och vann knappt (24-22) om en försäljning av Järnaviks Camping. Redan i den utdragna debatten hotades med överklagan av beslutet till Förvaltningsrätten.

Mycket tyder på att det också blir en överklagan och att det blir vänsterpartisten Erik Ohlson som lämnar in den.

-Typisk vänsterretorik, kommenterade kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson som anser att priset 3 250 000 kronor är ett väl underbyggt pris.

När jag ännu en gång har tagit del av debatten blir jag helt övertygad om att Förvaltningsrätten kommer att upphäva köpet. Det finns många skäl till detta. Här ska jag nämna några av de tyngsta.

Köpeskillingen sägs bl a vara anpassad till vad arrendatorn Stefan Nilsson under 13 år har investerat i anläggningen med eget kapital. Dessutom är priset starkt anpassat till en anslutningsavgift för vatten och avlopp som Miljöteknik inte kan ange!

Utan tvivel har Stefan Nilsson investerat i anläggningen men i underlaget för en försäljning syns inte ett spår av detta. Som skattebetalare får jag varken veta vilka investeringar som åsyftas eller för vilka summor. Synbart är att campingstugor har byggts, men hur många och vad gäller i övrigt? Det får vi inte veta, bara att försäljningspriset är anpassat till genomförda investeringar. Redovisning saknas.

Dessutom framkom i debatten att försäljningspriset har anpassats på grund av att Miljöteknik inte har kunnat presentera en avgift för va-anslutning. Siffran har uppskattats till 1,9 miljoner kronor men det sägs i underlaget att den summan kan bli högre men också lägre!!

Av sistnämnda uppgifter blir jag minst lika misstänksam som kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson blev när han sprang för att polisanmäla det kommunala bolaget Miljöteknik. Fredriksson ansåg att det fanns starka skäl misstänka att Miljöteknik hade gett vissa fastighetsägare rabatter på va-anslutningar och låtit andra betala högre avgifter. Denna polisanmälan är fortfarande under utredning.

 

Jag menar att anslutningsavgiften givetvis skulle ha varit fastställd före en försäljning av campingen. I annat fall riskerar vi att kanske bli lurade igen om avgiften skulle bli väsäntligt billigare än de uppskattade 1,9 miljonerna.

Att låta tjänstemän underkänna två av varandra oberoende värderingar på 10 respektive 4,5 miljoner kronor är också anmärkningsvärt. Dessutom var summan felaktigt redovisad till 4 miljoner kronor i underlaget.

Det har dessutom framkommit att priset bl a är satt efter 2004 års värde.

Ytterligare en värdering nämndes i debatten, nämligen att en rimlig arrendekostnad i dag borde ha varit 900 000 kronor för Järnaviks Camping. Nuvarande avgift har varit 270 000 kronor. Detta om något borde innebära att priset höjs.

Jag tillhör dom som är positiva till en försäljning men ska man som förtroendevald som röstat ja till försäljning gå rakryggad ur denna affär måste faktiska siffror upp till beskådan. Det får inte handla om uppskattning i ett fall som detta. En präktig skandal ligger på lut när Miljöteknik inte har kunnat prestera en avgift före försäljning. En skandal i sig.

Gör om – gör rätt. Upp med siffrorna på bordet och ge alla full insyn. Redovisa genomförda investeringar och tillse att Miljöteknik räknar fram ett pris på VA-anslutningen. Därefter kan ett trovärdigt försäljningspris sättas. Dessa krav borde även Förvaltningsrätten ställa.

Roger Fredriksson – Ronnebys sheriff

Han drar snabbt och från höften. Han använder inte skjutvapen men rensar stan eller snarare – de kommunala förvaltningarna!

En politiker kan bli känd av olika skäl. Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby och moderat, är numera rikskänd för att ha polisanmält kommunens eget bolag. Polisanmälan gäller trolöshet mot huvudman, brott mot vattentjänstlagen samt brott mot kommunallagen. En anmälan som snabbt gav eko runt om i landet.

Enligt samstämmiga uppgifter är det försyndelser som har många år på nacken men som ingen tidigare har velat ta i. Nu anmälda undantag har blivit till vedertagen praxis och detta vill nu Roger Fredriksson ha utrett. Han vill helt enkelt rensa upp en gång för alla.

Roger Fredriksson tillträdde som kommunstyrelsens ordförande efter valet 2010. Hans första polisanmälan kom redan 2013. Även om den inte alls var i klass med den senaste riktad mot kommunala bolaget Miljöteknik gav den också ett rejält eko. Han polisanmälde en journalist som då tjänstgjorde på Sydöstran.

”Reporter anmäld för poststöld”. ”Ronneby kommun polisanmäler reporter”, ”Reporter polisanmäld av kommunalråd” var några av rubrikerna den gången i augusti 2013.

I en intervju berättade dåvarande tillförordnade kommundirektören Anna-Karin Sonesson att hon lagt ett brev adresserat till Roger Fredriksson i hans personliga postfack. Brevet hamnade på Sydöstrans redaktion. Journalisten å sin sida hävdade att han fått med sig brevet till redaktionen av misstag. När brevet återlämnades dagen efter uppgavs att brevet var öppnat vilket journalisten förnekade.

Journalisten i sin tur motanmälde Ronneby kommun till JK, Justitiekanslern, och det hela rann efter ett tag ut i sanden som det heter.

I augusti i år var det dags igen men stannade tydligen vid ett hot om polisanmälan. Ronneby kommun övervägde att polisanmäla entreprenören som byggt Lugnevi isbana efter att denne skickat ett mejl till kommunens tekniske chef som uppfattats som hotfullt.

”Han har passerat alla rimliga gränser för hur man uttrycker sig”, sa vid det tillfället kommunalrådet Roger Fredriksson, m, och putsade sheriffbrickan.

Så i slutet av september drog Roger Fredriksson snabbt från höften och riktade ”vapnet” – en polisanmälan – mot hela kommunala bolaget Miljöteknik. Anmälan gäller trolöshet mot huvudman, brott mot vattentjänstlagen samt brott mot kommunallagen. Tre skarpa ”skott” som gav eko runt om i landets kommuner.

Ärendet ligger nu på åklagarens bord och ska man tro på de signaler som Roger Fredriksson delat med sig av till ledamöter i bl a kommunstyrelsen och dess arbetsutskott är han tämligen säker på att nå framgång med sin anmälan.

Ledamöterna i dessa två nämnder har fått information om polisanmälans innehåll men det finns inga protokoll upprättade om just detta ärende. Inte heller har det genomförts några sammanträden i moderbolaget ”AB Ronneby Helsobrunn” innan polisanmälan lämnades in och inte heller efter. Senast man sammanträdde i moderbolaget var i juni i år. Nästa sammanträde äger rum den 31 oktober.

Jag tycker det är moget och ansvarsfullt agerat av Roger Fredriksson och det hedrar honom extra mycket att han nu vill städa upp en gång för alla när andra tydligen har blundat när misstänkta undantag har blivit vedertagen praxis. I sådana ögonblick kan ensamheten vara ansträngande men får säkert sin belöning om misstankarna visar sig vara precis så allvarliga som har angivits i polisanmälan.

Ronneby behöver en ”sheriff” som gör rent hus. Vi skattebetalare önskar gärna att det blir fler sheriffer av samma kaliber.

Varför polisanmäla vedertagen praxis?

Jag vet inte om jag är dum, naiv eller rent av aningslös. En sak vet jag dock – jag kan inte vara ensam i denna min undran. Upphov till frågeställningen är naturligtvis det som utspelat sig i Ronneby stadshus och inte minst i massmedia till följd av en oväntad och ovanlig polisanmälan mot kommunala bolaget Miljöteknik.

I politiska kretsar talas nu utbrett om en slags vedertagen praxis som inte finns nedtecknad i skrift. Jag förklarar längre fram vad som menas med denna s.k. praxis.

Mina omedelbara frågor bygger på följande händelser:

Torsdagen den 21 september nästan springer kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson med en polisanmälan i handen. Han rundar stadshuset och lämnar anmälan på polisstationen. Promenaden filmas och han intervjuas under tiden. Man får intryck av att det hastar. Kommunen kan ha förlorat miljontals kronor, befarar Roger Fredriksson. Dagen efter, den 22 september, är polisanmälan förstasidestoff i lokaltidningarna.

Den 23 september skriver Sydöstran att ”fusket med va-taxor var känt internt i flera år. Det slogs larm 2014 men dåvarande ledning ville vänta med att vidta åtgärder.”

Den 26 september är rubrikerna- ”Nytt misstänkt fusk i kommunalt bolag”. Roger Fredriksson berättar att han fått nya tips om avvikelser men att det nu gäller avgift för att ansluta till fibernätet.

Den 27 september följer Sydöstran upp tipset om fiberanslutningen och tar Glasbacken i Ronneby centrum, som exempel.

Fredagen den 29 september tar miljötekniks vd, Peter Berglin, kontakt med Sydöstran och tillbakavisar anklagelser om fusk med va-taxor. Inget fusk har skett. Detta har han, enligt vad han själv uppger, kommit fram till efter en djupanalys. VD:ns avståndstagande publiceras dagen efter, den 30 september.

Samma vd, Peter Berglin, som vände sig till kommunstyrelsens ordförande med så grava anklagelser att det fanns fog för omedelbar polisanmälan har alltså på mindre än en vecka gjort en djupanalys och kommit fram till att allt är i sin ordning!!

Frågor inställer sig. Varför genomfördes inte denna djupanalys innan han gick till Roger Fredriksson? Har Peter Berglin därmed fört Fredriksson bakom ljuset och fått denne att göra en uppmärksammad polisanmälan helt i onödan och vad får detta i så fall för konsekvenser? Varför gick Peter Berglin direkt till Roger Fredriksson istället för att först informera sin styrelse? En intervju visade bl a att ordföranden i Miljöteknik, Bengt Holm, c, inget visste.

Varför ansåg Roger Fredriksson att det hastade med en polisanmälan? ”Ronneby kommun polisanmäler sitt eget bolag”, var en av rubrikerna. Vem stod bakom polisanmälan? Var det Roger Fredriksson personligen eller kommunstyrelsens arbetsutskott? Och vem är kommunledningen? Den frågan ställdes bl a av vänsterns Erik Ohlson i senaste sammanträdet med fullmäktige.

Bakom uppgiften att inget fusk lär ha skett med va-taxorna har nu framskymtat uppgifter som gör gällande att det genom åren har blivit en vedertagen praxis att vara flexibla med va-taxorna. Det uppges att tidigare politiska ledningar har framfört muntliga krav på att göra vissa undantag när det gäller företag som vill etablera sig i kommunen. ”Vi behöver arbetstillfällen” har varit den underliggande ”ordern”.

Det sägs också att man inte följt riktlinjerna med va-taxor när företag utökat sin verksamhet och köpt till mark.

Om dessa uppgifter stämmer har man alltså rundat lagen och brutit mot de va-taxor som fastställts av fullmäktige. Men hur ska det kunna bevisas att en mjukare tillämpning av va-taxor har skett på politiska ledares uppmaning och vilka var ledarna? Är det denna praxis som Roger Fredriksson nu vill visa inför nästa års val för att ha sin egen rygg fri? Eller vad är sanningen bakom den minst sagt märkliga och stort uppmärksammade polisanmälan? Vi är många som behöver hjälp med logiken.

Det kom ett tips om Miljöteknik

Det är mycket surr om kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby för närvarande. Inte minst har kommunledningens unika beslut att polisanmäla sitt eget bolag fått flera att ställa sig frågan – tillhör jag de drabbade? Tillhör jag förlorarna eller vinnarna och varför i så fall?

Förutom taxeavgifter för dricksvatten ska nu också anslutningsavgifter för fiber granskas. Kommunledningen uppger att man har fått tips om avvikelser från allmänheten.

För egen del fick jag för en tid sedan, långt före kommunens polisanmälan, ett tips som gäller just fibernätet. Det anonyma brevet, som inte skickades via nätet, innehåller exempel på avvikelser från anslutningsavgiften. (Se bild.)

”Från början var det sagt att alla hushåll skulle betala ca 20 000 kronor i Ronneby kommun oavsett var man bor, Eringsboda eller mitt i city. Sedan började man att göra undantag. Glasbacken betalar 7 500 kronor. Kamomillvägen på Hulta 10 000 kronor.” skriver den anonyme tipsaren.

Jag har på grund av andra uppdrag inte haft tid att fördjupa mig i tipset och i nuläget kommer polis och eventuell åklagare att få reda ut begreppen.