Kultur ifrågasätts men inte idrott

”Jag vill inte spela fotboll, vad finns det då för mig att välja på”, säger en ung elev.

Ja, vilka valmöjligheter kommer det att finnas för barn och unga om Kulturskolan i Ronneby avvecklas? KANSKE skulle musikdelen finnas kvar men om man inte är det minsta musikalisk eller intresserad utan i stället vill hitta sin identitet och sitt sammanhang genom bild, drama eller dans då är det stopp.

Denna lördag, den 7 september, är vi ca 500 som har tågat i ett demonstrationståg med dubbla orkestrar i täten ner till torget i Ronneby för att där med elever, lärare, musiker och kulturarbetare trumma in hur viktig kulturen med sina många grenar är för oss människor.

Medan jag lyssnar till berättelser om det självklara med kulturutövandets betydelse och individers utveckling söker min blick sig mot publikhavet. Eleverna på kulturskolan visade exempel ur verksamheten. Stafflier hade satts upp där elever visade sin idérikedom med hjälp av färger och penslar. En grupp danselever tog över torgscenen med ett bejublat framträdande.

Micke Gunnarsson, mångårig konsult inom skolans värd höll ihop programmet på torget och ville med sitt inlägg komma åt politikernas innersta tankar inför höstens fortsatta budgetarbete.

”Jag vill inte tro att någon politiker egentligen vill lägga ner Kulturskolan”, sa han och inriktade sig huvudsakligen på att betona vikten av den kraft som kan utveckla unga människors självförtroende genom kulturen.

Johan Svedberg, musiklärare och välkänd trubadur och underhållare, hade skrivit en kampsång till kulturskolans bevarande.

Hur många politiker fanns det då på plats som eventuellt skulle kunna omvändas i tanken på att eventuellt lägga ner Kulturskolan eller delar av den. Vad jag kunde se var det endast politiker som redan har bestämt sig för att säga nej till en nedläggning. Det handlar då om hela oppositionen med s, v och mp förstärkta med liberaler. I publikhavet fanns nämligen Jesper Rehn, l, ordförande i Kulturutskottet.

Min inställning och övertygelse när det gäller kulturens betydelse har efter lördagens manifestation inte förändrats, istället har den stärkts av elevers vittnesmål om betydelsen av vad kulturskolans verksamhet har betytt för dem i sin personliga utveckling. Idrottens betydelse ifrågasätts aldrig och det numera med en självklarhet efter generationers erfarenhet.

Om politikerna väljer besparingsförslaget att behålla endast musikinriktningen i Kulturskolan och därmed fördubbla avgiften från 300 till 600 kronor har man tagit första steget mot ett klassamhälle där enbart familjer med god ekonomi kan erbjuda sina barn en stimulerande uppväxt.

Ronneby kulturskola har genom åren stärkt sin ställning inom sitt kulturområde i landet och då inte minst genom Scenkonst Sydost och den årliga skolteaterfestivalen som lockar utövare från stora delar av landet. Här har alltså Ronneby ett övergripande och nationellt ansvar som måste förvaltas väl.

Jag kan för egen del vittna om hur viktig scenkonsten kan vara för elevers möjlighet att lära sig agera inför publik och vad detta i sin tur innebär i ökat självförtroende. Jag har sett barnbarnen växa genom att delta i denna utbildning.

En kommun som väljer bort vissa delar i en samlad konstutövning inom Kulturskolan har inte längre någon framtidsvision. Man har helt enkelt gett upp! Det måste alltid finnas andra vägar än att strypa en hel verksamhet även om det kan ta lite längre tid. Det är just den vägen som oppositionen vill gå, att göra verksamheten mer effektiv. Välj inte enklaste vägen. Det är den vägen som förvaltningens tjänstemän har föreslagit men politiker måste ta fulla ansvaret för helheten och testa alla vägar innan man lägger sig ner och ger upp.

Tänk om fler av kommunens beslutande politiker fått möjlighet att vara elev på kulturskolan och därigenom fått upp ögonen för olika kulturyttringar; teater, dans, bildkonst och musik… Då hade politikerna också redan insett att kultur fått dem att växa och stärkas som människor. Jag kan tänka mig att flera av dem säkert har varit aktiva inom någon idrottsgren. Men själslig styrka är lika viktig som kroppslig styrka.

Blekinge snart bortom räddning

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.

Karlskrona förlorar 20 milj. på s-löfte

Söndagens utspel från statsminister Stefan Löfven (S) om att mer pengar ska fördelas om från storstadslän till glesbygd har mottagits positivt i många regioner men naturligtvis sablats ner på bred politisk nivå när det gäller t ex Stockholm.

Hur kommer då utspelet att gynna Blekinges fem kommuner? Den frågan har jag ställt till nationalekonomen, Sune Håkansson som snabbt kommer med det här svaret att Karlskrona FÖRLORAR 20 miljoner kronor och att övriga kommuner i Blekinge och region får tillskott.

”Budgetarbetet pågår i kommuner och regioner. På de flesta håll ser det illa ut för 2020, än värre för 2021.

Hoppet står till högre statsbidrag. Socialdemokraterna synes ha satt ner foten. Förvisso klagar S i Stockholm, än mer M i Stockholm, men också C i Stockholm. SD synes passa.

Mycket talar för att vi får nya regler först från 2021. Det skall förvisso kompromissas.

Åter till nuvarande S-förslag, som förvisso inte är officiellt presenterat. De här redovisade beloppen utgör den vanligaste tolkningen av statsministerns tal häromdagen. Beloppen gäller per år:

Olofström vinner 22 miljoner kronor

Ronneby vinner 32 miljoner kronor

Karlshamn vinner 20 miljoner kronor

Sölvesborg vinner 12 miljoner kronor

Karlskrona FÖRLORAR 20 miljoner kronor

Region Blekinge vinner 90 miljoner kronor

Även för vinnarna räcker inte beloppen. Sparbeting kvarstår. I Karlskrona blir det etter värre.”

Sune Håkansson

Mäktig konst med enkla medel

Klockan närmar sig 13. Ett sent sommarregn faller över Bromölla. Människor hukar under paraplyer på sin väg in till Ifö Centers konsthall.

Vi hänvisas en trappa upp till andra våningen. Det ska bli vernissage och vi ska få stifta bekantskap med Sebastian Blomqvist, konstnär som vuxit upp i Karlshamn.

Rör ej konstverken förkunnar en liten skylt vid dom sista trappstegen före utställningsplatsen. En vacker häst, stor och blänkande vit som gjord i marmor är det första som min blick fastnar på. Man vill naturligtvis röra det förbjudna. Jag vill känna på den vackra ytan. Jag förblir laglydig men vill ändå veta om det verkligen är marmor.

Tvivlet infinner sig när jag tittar under den vackra hästen. Den bärs upp av tunna wellpappsbitar. Strax intill avslöjar konstnären i full skala hur han byggt upp konstverket från grunden. Wellpapp och kartong, tidningspapper, gips och krita och med en enastående kunskap och skicklighet och en uthållighet som naturligtvis imponerar.

Sebastian Blomqvist berättar om enkelheten för att framställa det mäktiga:

”Wellpapp är billigt, ofta gratis, tidningspapper likaså och naturligtvis behövs en limpistol. Gips och krita och i slutskedet för att få en vacker blank yta till hästen har jag använt sandpapper och stålull.”

Han är utbildad modedesigner vilket kanske inte var alldeles överraskande när han berättar att hans farmor var skräddare i Karlshamn. Men varför byta textil mot kartongpapper?

”Att vara konstnär inom textil och modedesign innebär att du bara blir en av många i en sammanhållen process. Jag vill vara ensam och kunna bestämma över min egen konstframställan”, är hans eftertänksamma förklaring som är lätt att bejaka efter att ha lyssnat till hans livsfilosofi.

Det magnifika monumentet i bakgrunden naturligtvis också tillskapat av wellpapp.

Sebastian Blomqvist är stipendiat i IFÖ Centers AIR2-program 2019 och har stor arbetsyta till sitt förfogande i de gamla och övergivna industrilokalerna som ligger vägg i vägg med Sparbankshallen där hans konst nu visas fram till 2 oktober.

Publikintresset var mycket stort och engagerat och efter att Sebastian avslutet presentationen uttryckte många sin uppskattning och var stolta över vad han hittills har presterat på sin hemmaarena.

Ronneby kommun ”krigshetsar”

Ronneby kommuns säkerhetssamordnare, Per Drysén, ”krigshetsar” i dag med hjälp av lokaltidningen Sydöstran. Dessutom hakade Radio Blekinge på och gav plats för en liveversion av vad Drysén redan sagt i tidningen.

Hade det i dag varit vår och första april istället för den 20 augusti 2019 hade säkert många skrattat åt det man fick läsa. Nu bjuder kommunala tjänstemannen i stället på uppgifter som går ut på ”ett förändrat omvärldsläge, där Sverige är särskilt utsatt i Östersjöområdet, nu tvingar Ronneby kommun att tänka om.”

”Vi ser ett behov av att förbereda oss inför höjd beredskap och exempelvis krig. Vi måste få klart för oss var vi ska sätta oss (kommunledningen, mitt förtydligande) om bomberna skulle falla över flygplatsen i Kallinge”, säger Drysén till tidningen.

Naturligtvis kan sådana uppgifter skrämma upp allmänheten när en ansvarig tjänsteman ansvarig för kommunens säkerhet arbetar utifrån att bomber kan börja falla när som helst.

Av artikeln framgår att det är en uppfräschad ledningscentral i något lämpligt berg som man nu är i behov av. Om initiativet har politisk avsändare är obekant men det sägs att det ännu inte finns några politiska beslut om nödvändiga investeringar.

Man sneglar på ett redan färdigandvänt och avvecklat bergrum bakom räddningskåren i centrala Ronneby. Ledningscentralen i det berget var till för just kommunens ledning och var byggt för att med dåtidens krav klara en atombomb fälld mot marinen i Karlskrona. Man räknade vid den tidpunkten med att en atombomb mot F 17 inte skulle vara fiendens strategi eftersom vetskapen fanns att inga flygplan skulle finnas kvar på flottiljens område vid ett eventuellt skarpt läge.

Jag är en av få som haft förmånen att besöka bergrummet för en intressant upplevelse. Men efter att säkerhetskraven skärpts och det konstaterats att bergrummet saknar nödutgång har de publika besöken stoppats.

Det betydde att Sydöstrans reporter i dag inte kunde visa några bilder från bergets insida. Dom bjuder jag därför mina läsare av bloggen att studera. Håll till godo.

En av bilderna i ledningscentralen är extra intressant eftersom den klart och tydligt visar varifrån fienden skulle komma. Den bilden har sedan 1950-talet inte förändrats.

Det har onekligen hänt en del på teknikområdet sedan 1950-talet.

Hör Rapp berätta om F 17:s uppbyggnad

Inför Blekinge Flygflottiljs flygdag och firandet av flottiljens 75-åriga verksamhet den 25 augusti har jag tagit fram en inspelning som jag gjorde med flottiljens första chef, Torsten Rapp.

Det var inför flottiljens 40-årsfirande 1984 som jag lyckades locka Torsten Rapp till mikrofonen och jag har faktiskt hittat inspelningen i mina gömmor.

Han berättar bl a hur nära det var att F 17 hade placerats på bördiga Ramdalaslätten istället för i Kallinge.

Torsten Rapp var endast 38 år när han 1944 tillträdde som chef för F 17 och då som överstelöjtnant.  Överste blev han 1947.  Rapp var sjöofficer från början men blev 1960 chef för flygvapnet och redan året efter, 1961, utnämndes han till överbefälhavare. Rapp avled 1993.

Torsten Rapp blev också Blekinge Flygklubbs första ordförande när klubben bildades 1946. På den tiden var det enbart segelflyg och modellbygge som gällde.

Inspelningen som jag har kortat ner inleds med ljudet av en startande B 3 Junkers som var flottiljens första krigsflygplan. Därefter ett litet smakprov på hur F 17:s egen musikkår lät när flottiljen var ung.