Blekinge i behov av neuroteam

Just nu genomför Neuroförbundet en riksomfattande kampanj för att förmå landstingen att inrätta speciella neuroteam. Även Blekinge deltar i kampen och samlar nu namnunderskrifter som ska överlämnas till Christel Friskopp, s, ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

” Vi vill att alla i Sverige som har en neurologisk diagnos (MS, ALS, Parkinson m fl), får tillgång till ett multidiciplinärt team (Neuroteam, MS-team, epilepsiteam, stroketeam etc).”, säger Billy Lannér, ordförande i neuroförbundets blekingeavdelning.

De patienter som har tillgång till ett neuroteam upplever sin livssituation och sina vårdkontakter mera positiva än de som inte har det och komplexa sjukdomstillstånd och livssituationer hanteras bäst av multidisciplinära specialistteam, enligt Neuroförbundets rapport från 2016 (Neurorapporten 2016 | Patienten och neuroteam).

Namninsamlingen pågår via nätet och på följande sätt informerar kampanjledarna Billy Lannér och Carina Mattisson besökare på Neuroförbundets hemsida:

” Billy: Hej! Så här ser kampanjen ut för Blekinges del. Har du några som du känner som skulle kunna tänkas skriva på digitalt? Hittills har vi fått in 169 namnunderskrifter och fler behövs. Detta handlar ju även om rehabilitering för att bibehålla funktionsförmåga osv.

Tyvärr är det så att människor hamnar mellan stolarna efter en stroke, ms diagnos Als Ep osv. Se den här kampanjen som en början till en opinionsbildning för att möta befolkningens förväntningar och tillgodose patienternas vårdbehov där en god balans måste hållas mellan den politiska viljan och den verksamhetsmässiga förmågan.

Det handlar om att styra kapaciteten till de områden där behoven är som störst. Det krävs både mod och handlingskraft att kunna genomföra nödvändiga åtgärder. Och man måste nog vara beredda på att i vissa lägen prioritera och fokusera på sådant som är allra viktigast.”

”Den här frågan betyder mycket för oss i Neuroförbundet och ju mer stöd vi kan få desto bättre”, säger Billy Lannér.

Här nedan kan du läsa mer om kampanjen. Den finns upplagd på Neuroförbundet Blekinges hemsida och det går att skriva på digitalt där.

https://www.halsokampanj.se/petitions/ett-fungerande-neuroteam-per-lanssjukhus-christel-friskopp-s

500 000 människor i Sverige har en neurologisk diagnos och neurologi är en gren av medicinen som behandlar sjukdomar i hjärnan och övriga nervsystemet (som stroke, epilepsi, multipel skleros, Parkinson, ryggmärgsskada, als och myastenia gravis).

 

Roger Fredriksson faller på eget grepp?

Valet i Ronneby den 9 september kommer att bli en ytterst oviss tillställning och den som mest bäddar för det är kommunstyrelsens nuvarande ordförande Roger Fredriksson, m. Ovissheten skapade han när han för kort tid sedan berättade att han kandiderar till riksdagen. Det tolkas av många som att han har tröttnat på sitt kommunala uppdrag. Hela innevarande mandatperiod har alliansen varit helt beroende av Sverigedemokraternas röster och som det ser ut i dag kan den situationen förstärkas ytterligare.

I dag står det därför klart att Roger Fredriksson på grund av det osäkra politiska läget i Ronneby nu för egen del ikläder sig såväl hängslen som livrem. Jag menar att man inte på annat sätt ska tolka hans besked än att han vill ha en plats i såväl riksdag som kommun och helst lite till – landsting/region.

I det läget inställer sig en ofrånkomlig fråga – vilket uppdrag sätter han i främsta rummet? Han är andranamn på moderaternas länslista till riksdagen efter Annicka Engblom och kan knappast räkna med   att gå förbi Annicka med antalet personröster. Så känd är inte Fredriksson utanför Ronnebys kommungräns. Att moderaterna i röda Blekinge skulle öka med ett mandat ser jag som utsiktslöst.

Frågan har ställts internt till Fredriksson och då blev svaret – ”Då prioriterar jag kommunalrådsposten”. Det svaret betyder i klarspråk att han inte är intresserad av att bli oppositionsledare om valutgången skulle bli sådan.

Nu ska man inte stirra sig blind på vad nuvarande opposition (s, v, mp) kan åstadkomma i valet. S är splittrat internt på grund av maktstrid men hotet kan mycket väl komma från allians-familjen, nämligen centern som satsar stort. Kenneth Michaelsson är fortfarande hungrig och inte alls nöjd med att spela andrafiol.

Men Roger Fredriksson vill också hamna på valbar plats på landstingslistan som denna gång blir extra intressant eftersom landsting och Region Blekinge sammanslås med start 2019. Enligt samstämmiga uppgifter hamnar han utanför den möjligheten när han sägs hamna på någon av platserna 8 – 12 på moderatlistan.

Hur som helst, Roger Fredriksson har en stark ställning inte bara på lokal nivå inom moderaterna, där en utmanare saknas, utan har nu också befäst sin ställning när han seglar upp på deras riksdagslista som tvåa. I och med detta blir han också en mångsysslare. Härigenom spär partiet på kritiken som gör gällande att de har brist på kandidater. Roger Fredriksson faller på eget grepp när han signalerar att han inte kan tänkas arbeta lokalt om han skulle tvingas bli oppositionsledare. Sådan taktik lockar inga väljare.

Roger Fredriksson har naturligtvis ett personligt minuskonto. Han hastar fram ärenden utan att skapa politisk förankring och måste anses ytterst ansvarig för att många ärenden har återremitterats under de två senaste mandatperioderna. Ärenden har varit dåligt beredda på kommunstyrelsenivå och underlaget har därmed inte kunnat behandlas på fullmäktigenivå. Fredriksson är som ordförande i kommunstyrelsen ytterst ansvarig till att sådant material har passerat kommunstyrelsen och presenterats för fullmäktige.

När Fredriksson tillträdde som kommunalråd 2010 lovade han en mer öppen kommun som tidigare beskyllts för att ha det slutna rummets beslutsordning. ”Min dörr ska alltid stå öppen” var hans programförklaring. Men det var då, nu har stadshuset i stället blivit en allt mer tillbommad ”försvarsanläggning” i betong som blivit ytterst svårtillgänglig. Hans utrop 2010 att han alltid är tillgänglig för besök och samtal känns nu allt mer som en utopi.

Jag förstår mycket väl att säkerheten för personal måste säkras men Roger Fredriksson begick ett stort psykologiskt fel när han i bl a Svenska Dagbladet berättade om sin rädsla för övergrepp. På bilder kunde man bl a se honom krypa under sin bil för att leta efter sprängmedel. När kommunens ledare är så rädd blir också invånarna skrämda.

Den senaste felräkningen på 37 miljoner kronor i budgetberedningen måste naturligtvis sättas på Roger Fredrikssons ansvarskonto även om ekonomichefen agerade räddande budbärare och tog på sig skulden.

Den infekterade skolfrågan, som var nära att stjälpa hela allianssamarbetet, ska inte heller glömmas. I det läget skyndade Fredriksson och Michaelsson så snabbt att inte ens övriga i alliansen hann med. Informationsbehovet glömdes bort och ett extra blixtinkallat sammanträde fick lappa ihop trupperna.

Nej, Roger Fredriksson, man blir som politiker inte mer populär för att man ställer upp på tidningsbilder när mindre eller medelstora företag sätter en spade i marken. Det är handlingskraft som ger invånare trygghetskänslor som är allra viktigast i Ronneby för tillfället och där har Roger Fredriksson och alliansen misslyckats.

Hur idrott kan förblinda en stad

Vad betyder ett lag för en stad eller mindre ort? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Frågorna ställs av författaren Fredrik Backman och han ger själv svaren i sin senaste bok – ”Björnstad”. Han är mest känd för romanen ”En man som heter Ove” (hans debutroman) som gavs ut 2012 och som också blev en mycket uppskattad film.

”Björnstad” är hans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.

Björnstad är en fiktiv mindre stad i skogen i norra delen av landet. Allt kretsar kring hockeylaget som kämpar för en uppflyttning i seriesystemet. Alla, allt från sponsorer, kommunpampar, ledare till 17-åriga pojkar som drömmer om att bli som han, ledaren som har vänt hem från ett proffsliv som till slut inte blev som han hade drömt om.

Naturligtvis är det ishallen som utgör centrum för drömmar och blir till ett maktcentrum som engagerar precis alla i den lilla staden. Det handlar om pengar från lokala företag och det handlar inte minst om kommunala intressen som i sin tur pressar ledare, spelare men också deras anhöriga till insatser utöver det vanliga. Ansträngningar av sådant slag kräver sammanhållning men skapar också spänningar och utanförskap.

Författaren sätter hela hockeysamhället på prov när han låter en skandal, ett övergrepp, ske. Det är då kraften i samhällets lojalitet gentemot stjärnan i laget ställs på kant och blir till en prövning för alla i den lilla hockeystaden. Vem står på vems sida och vad blir priset för en lojalitet som inte delas av den stora folkmassan som sätter föreningens bästa före allt annat.

Det är när skandalen kreverar som författaren ställer frågan – Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj.

Svaret finns i boken – Den betyder bara allt!

Den fiktiva handlingen skulle vi kunna finna i många av våra städer där allt liksom i Björnstad kretsar kring ett lag, företrädesvis ishockey. Ett lags uppgång och fall engagerar precis alla på orten. Kommunpampar, journalister, publik och inte minst sponsorer i form av företagsledare som i sin tur vill utnyttja laget för egna framgångar.

En klubbs verksamhet kan engagera så till den grad att den förblindar alla oavsett vad som händer och sker. Fredrik Backman skildrar detta på ett strålande sätt och jag ser redan fram emot andra delen i en av författaren utlovad serie om den lilla platsen med de stora drömmarna. Klart läsvärd roman som sätter fingret på en företeelse som lätt kan spåra ur om man inte ser upp.

Malin Norfall klarade inte gubbarna

Det är många kommunpolitiker i Blekinge som nu vill överge det lokala arbetet för att i stället söka lyckan i riksdagen. Enbart i Ronneby kommun är det fyra som anser sig manade – Malin Norfall, s, Tim Svanberg, c, Roger Fredriksson, m, och Nicolas Westrup, Sd.

I dag ska jag uppehålla mig vid Malin Norfall och hennes eventuella möjlighet att nå riksdagen. Jag ska också ge en bakgrund till rubrikens innehåll.

Jag väljer att återvända till april 2012. Alldeles i början av den månaden gör Malin Norfall ett uppmärksammat uttalande i SVT:s Blekingenytt. Hon har precis slagit ut en s-veteran, Teo Zickbauer, och blivit vald till ordförande i Ronneby arbetarekommun och då när SVT väljer att presentera henne blir rubriken:

”Ny politiker tar strid”.

Jag skrev då i bloggen:

”En sådan rubrik skapar alltid ett visst intresse. Inte minst i Blekinge där allt färre politiker tar strid. Numera handlar det mest om att gå i försvarsställning. Men vem skulle hon ta strid med?”

Förklaringen kom i inslaget efter en stund:

”Socialdemokraterna har varit svaga i opposition. Vi måste bli mer synliga, förändra bilden av partiet. Det handlar mest om en massa äldre herrar. Vi måste släppa in unga”, tyckte Malin Norfall.

Där sprack liksom den uppblåsta ballongen. Striden ville hon således ta med sitt eget parti och de äldre herrarna, vilka hon nu kunde mena.

Frågan är minst lika aktuell i dag när hon nu väljer att överge den lokala politiken. Ingen av herrarna har försvunnit från arenan, inte heller blivit yngre, och nu blir det i stället Malin Norfall som väljer att ge upp och ta bakvägen ut.

Sanningen är att Malin Norfall har misslyckats totalt med föresatsen att föryngra och vitalisera socialdemokratin i Ronneby. Inte heller har partiet blivit mer synligt. Inte ens Malin själv har gjort något större väsen av sig eller fått utrymme i lokala medier.

Jo, vid ett tillfälle blev hon ett rubriknamn, dessutom på riksplanet, och det var när hon 2015 skulle bli mamma och förvägrades mammaledighet i sin egenskap av 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. I övrigt har det varit tyst, förvånansvärt tyst, även i Sydöstran som brukar stå socialdemokratin nära. Sydöstran har i stället under hennes fem år i ledande position valt att torgföra moderaten, Roger Fredriksson.

Allt fler socialdemokrater, inte minst de äldre herrarna, har på senare tid allt oftare mer eller mindre kritiserat sin partiledare i Ronneby, Malin Norfall. Man menar att hon har haft svårt att samla styrkorna och detta har inneburit gnissel och dåligt samarbete. Även i fullmäktige har detta blivit allt mer synligt när Tommy Andersson, Bo Johansson och Jan-Eric Wildros varit de mest framträdande socialdemokraterna.

Malin Norfall har således haft fem år av stark motvind i opposition. Ett litet ljus i tunneln tycktes hon se efter valet 2014 då hon t o m dristade sig till att i ett utspel lova ett maktskifte. Hon lovade att presentera ett nytt namn som kommunstyrelsens ordförande. Hon pekade ut sig själv men fick se rivalen Roger Fredriksson knycka posten efter otaliga förhandlingsveckor.

Naturligtvis blir det också svårt för Malin Norfall, med sin dåliga exponering, att nå framgång i valet till riksdagen när hon ska tävla med andra mer belysta partikamrater från Blekinge, inte minst Heléne Björklund, Sölvesborg.

Mitt tips är att Malin Norfall blir utan riksdagsplats och får hålla tillgodo med regionala arbetsuppgifter.

Stort intresse för Bredåkra gård

Gårdagens blogginlägg om Bredåkra gård lockade många intresserade.

Kan därför i dag komplettera med att det är Ronneby Musei- och Hembygdsförening som säljer skriften till det fasila priset av 80 kronor.

Jag bjuder nu också på några fler bilder bl.a. skriftens förstasida med historiska bilder. Mangårdsbyggnaden, förvaltarbostaden, som brann ner 1957 och ladugården som den såg ut före branden 1948.

Traktorer och hästar uppställda för fotografering på Ellegårdens ägor i Sörby, i dag industriområde.

Vidare en bild på gamla mejeriet med två lägenheter på övervåningen som användes av säsongsarbetare ända in på 1960-talet.

Nederst en bild på nuvarande ladugårdsbyggnad som tillkom efter branden 1948. De två sistnämnda bilderna ur mitt fotoarkiv.

Bredåkra gård under 400 år

Gården har en anrik historia som sträcker sig från tidigt 1600-tal fram till i dag men den har genom åren också naggats i kanten av inte minst kommunala intressen men också statliga när F 17 anlades på tidigt 1940-tal.

När Ronneby kommun nu åter behöver mark för framtida byggnationer har Ronneby Musei- och Hembygdsförening påpassligt givit ut en skrift om nämnda gård. Den ägs i dag av Mats och Katarina Månsson som övertog den från kommunen 2006. Dessförinnan hade den även ägts av Kallinge kommun.

Det är föreningens Arne Enarsson som har sammanställt uppgifter från tidigt 1600-tal fram till i dag. Ett digert grundmaterial insamlat av Eric Pettersson i Kallinge Hembygds- och Folkdansgille har legat till grund för det som nu blivit en dokumenterande skrift.

Bredåkra gård har genom åren också haft ett betydande antal torp. Enligt uppgift ett 25-tal. I skriften får jag t.ex. äntligen namnet på torparen i Moabacken, Ola Svensson. När jag genom åren passerat torpruinen har jag ofta funderat på hur det kunde vara att leva just där. I Olas fall gick det riktigt dåligt. Hans jord ansågs allt för bördig och blev därför tvångsflyttad från torpet i Moabacken till betydligt magrare jord på nuvarande F 17:s markområde.

Emil på Vassatorpet är en annan torpare som inte minst vi som orienterade med Skogsvandrarna har hört talas om. Han har hävdat att han blev den siste torparen under Bredåkra gård och 1960 var arrendet 200 kronor.

Även orienteringsklubben Skogsvandrarna gynnades av ägarna på Bredåkra gård när föreningen i slutet på 1930-talet fick ta mark i anspråk vid Sänksjön för att där anlägga en klubbstuga. Föreningen fick fritt använda marken under förutsättning att skogen i markområdet inte kom till skada. Major George Nyblad hade undertecknat ett handskrivet ”avtal” den 29 juni 1943. Återfinns i boken ”Skogsvandrarminnen”.

Eftersom jag mer eller mindre har vuxit upp på Bredåkra gård med alla dess spännande sysslor är skriften en välkommen skatt. Gården, belägen endast några hundra meter från mitt barndomshem vid Bredåkra station, var en lockande plats att utforska med dåtidens alla djur och redskap

På gården bodde också en av mina bästa skolkamrater, fotbollsgeniet Kjell Johansson, Lill-Kjell kallad. De dagar vi inte rörde vid en fotboll måste vi ha haft mässlingen eller något annat viktigt förhinder. Vår dåtida fotbollsplan med en växande ek på mittplanen tillhör i dag svenska kyrkan. Kjells pappa var ladugårdskarl på Bredåkra gård och en av dem som fanns inne i ladugården när blixten antände den 3 augusti 1948. Jag var sex år då och minns dramatiken och branden som det tog en hel vecka att släcka.

Jag har också ett annat starkt minne av ännu en stor brand på Bredåkra gård. Det var när mangårdsbyggnaden brann ner 1957 på grund av ett glömt strykjärn. Sistnämnda händelse har jag fått berätta om i skriften som också innehåller berättelsen om Bredåkra skola där såväl jag själv som min far har varit elever, dessutom med samma lärare.

Nu går Bredåkra gård en oviss framtid till mötes när Ronneby kommun är i behov av mark för framtida byggnationer från Viggenområdet i Sörby till Bredåkra i norr.

Bilder: Tidig bild på mangårdsbyggnaden innan den moderniserades och fick ytterligare en vång. Brann ner 1957. Den låga flygelbyggnaden uppfördes på 1600-talet och förstördes också i branden.

Sten Håkansson, mångårig traktorförare och god vän till min familj. Här i arbete med skördetröska.

Bredåkra gårds arbetarbostäder. I huset närmast kameran växte min kamrat Kjell Johansson upp. Bostäderna är sedan länge rivna.

Två hundra kronor för att förstå världen

Hur skulle du reagera om du en dag fick veta att du har cancer och bara har ett år kvar att leva? Många skulle säkert lamslås. Folkkäre Hans Rosling, läkare och professor, fick bråttom att färdigställa två böcker!

Han fick sin cancerdom den 5 februari 2016 och nästan på dagen ett år senare dog han den 7 februari 2017. Då var han också färdig med ”Factfulness” och självbiografin ”Hur jag lärde mig förstå världen.” En makalös arbetsinsats med tanke på att livet rann ur honom likt sanden i ett timglas.

I självbiografin förklarar Hans Rosling hur han med bl a intensiva arbetsinsatser och med knappa resurser i Afrika i unga år lärde sig att bättre förstå världen. Hans många år i Mocambique blev starten på en klassresa från knappa förhållanden till en professur i internationell hälsa vid Karolinska institutet.

För Hans Rosling tog det många år av praktiskt läkararbete och forskning för att förstå världen. Man kan utan överdrift påstå att han gav hela sitt liv åt att samla in fakta och på så sätt rätt förstå hur världen egentligen fungerar med fattigdom, svält, sjukdomar men också utveckling.

Tack vare Roslings outtröttliga arbete in i det sista kan du som också vill lära dig förstå hur världen fungerar för mindre än 200 kronor köpa och läsa boken. Är du samhällsintresserad med ett globalt mål för din nyfikenhet är detta ett oundvikligt ”uppslagsverk”. Du ska ta god tid på dig för att rätt kunna smälta svåra upplevelser för såväl Hans Rosling som hans hustru Agneta.

Även om Hans Rosling hade en utmätt tid var han redan långt före sjukdomsbeskedet en erkänd forskare som i sin tur lärde världen hur man med hans metod att presentera statistik och siffror lättare kan förstå det svåra. Han var folkkär långt utanför Sveriges gränser och han lyckades få hela världen att lyssna.

En läsning som förgyllde min jul- och nyårsvila.

Tre nya naturreservat I Blekinge

Blekinge har i dagarna begåvats med ytterligare tre naturreservat. Två av dem återfinns i Sölvesborgs kommun – Västra Näsnabben och Sölvesborgsviken. Det tredje i Karlskrona kommun – Östra Flymen.

Läs mer om de nya naturreservaten på denna länk.

http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/sv/nyheter/2017/sidor/tre-nya-naturreservat.aspx/

 

God Jul och Gott Nytt År

Alla vänner av denna blogg tillönskas en God och njutbar Jul och ett riktigt Gott Nytt År och tack för det här året.

Nästa år blir extra intressant med ett val som ser ut att bli riktigt dramatiskt men också smutsigt. Det är många som  laddar för en sådan utveckling. Naturligtvis kommer denna blogg att vara på tå redan tidigt på året. Det finns redan godbitar att förmedla.

Var rädda om er så hörs och syns vi.

Obs! Bilden tog jag 2010 då vi i varje fall hade lite snö i vårt vackra Blekinge. Johannishus gods i bakgrunden.

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Ett medborgarförslag, undertecknat av tretton personer som vill bevara Kallinge och Bredåkra heds historia, har nu lämnats in till Ronneby kommun. Vår förhoppning är att fullmäktiges ledamöter rätt ska förstå vår vädjan. Här nedan kan du se medborgarförslagets innehåll.

Medborgarförslag Ronneby kommun

Kallinge 2017-12-13

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Bredåkra hed var under åren 1886 – 1902 platsen för Blekinge bataljons verksamhet. En rad byggnader fanns uppförda längs lindallén strax intill nuvarande flygstation – Ronneby Airport. Alla byggnader utom någon mindre husgrund är borta sedan länge men stora delar av den treradiga lindallén står kvar som ett minne över Blekinge bataljon.

Blekinge bataljon bestod av fyra kompanier, vilket betydde ca 300 man. Den byggnad som bevarades längst var officerspaviljongen som i folkmun fick benämningen officersmässen. Denna byggnad användes under många år av Blekinge Flygklubb innan den brändes ner av Kallinge brandkår som ett övningsuppdrag.

1923 restes en minnessten över Blekinge bataljon och placerades intill kaserngatan. Stenen är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i dag som F 17:s paradplats. På stenen står skrivet:

”För fosterlandets försvar vapenövade KUNGL BLEKINGE BATALJON åren 1888 – 1901 å Bredåkra lägerplats”.

Bredåkra hed som ligger mellan lindallén och Ronneby Airport har genom åren varit en omtyckt samlingsplats. Här utfördes bataljonens korum och var också en flitigt använd fotbollsplan som Kallinge SK utnyttjade. På platsen arrangerade Kallinge SK bl a ett antal idrottsmässor med dåtidens mest populära artister på plats.

I dag utgör denna plats ingen fröjd för ögat. Den används som lagringsplats för olika byggmaterial med stora grus- och jordhögar som inte utgör någon bra reklam för kommunen när byggresterna är det första som möter ankommande flygresenärer.

Bredåkra hed ägs inte längre av Ronneby kommun och ingick i ett större markbyte.

Medborgarförslag:

Undertecknade föreslår att Ronneby kommun återtar den markbit som tidigare utgjort Bredåkra hed med tillhörande lindalléer och återställer platsen på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse ur svensk försvarssynpunkt. Träd bör ansas och gräsyta anläggas på platsen för Bredåkra hed.