Drömmen om ett museum i Ronneby

Blekinge Museum planerar att med stöd av Gribshundens vänner starta en insamling, för att i första hand få medel till att ta upp den stora kanon som hittades under dykningarna i år. Bara konserveringen av kanonlavetten beräknas kosta 1 miljon kronor.

”Vi ser detta som ett angeläget projekt som tar sikte på nya dykningar år 2022. Det berättar Anders Engblom och Siri Irskog, projektledare respektive projektsamordnare, i ett nyhetsbrev till medlemmarna i Gribshundens vänner.

Av nyhetsbrevet framgår också hur man tänker kring lämplig plats för ett museum och hur långt man har kommit i denna planering:

” Att transformera äldre byggnader till nya och betydande besöksmål är en krävande uppgift. Avsikten med en etablering av museet i centrum är att dra besökare och att skapa nya rörelsemönster i staden. En bedömning är att besöksantalet kommer överstiga 100 000 besök per år.

Med stöd av platsutredningen och de synpunkter och erfarenheter vi tagit del av när det gäller museietableringar är en preliminär bedömning att såväl Sockerbruket och ytorna öster om Kallingevägen (brandstationen, elverket) är platser och ytor som förtjänar fördjupade studier. Under sommaren kommer ett program att tas fram som ska tjäna som underlag vid ett fortsatt samarbete med externa arkitekter i platsfrågan.”

Platsfrågan är således ännu inte löst men kommunens avsiktsförklaring och platsanalys pekar fortfarande på det lämpliga i att placera museet i anslutning till Kulturcentrum för att stärka stadens entré från norr.

”Projekt Gribshunden” numera med tillägget ”drömmen om ett museum” har en bred folklig förankring och detta framgår inte minst av en skolsatsning framöver:

”Tecken på den starka folkliga förankringen är gymnasieskolans initiativ att inom det individuella valet erbjuda samtliga gymnasieelever en 100 poängskurs i ”Ronneby historia.

Det finns anledning att hoppas att detta initiativ leder vidare till en gymnasial spetsutbildning med nationellt intag inom området arkeologi och kulturgeografi. Detta har förutsättningar att bli den första spetsutbildningen i landet med den inriktningen. Initiativet har uppmärksammats av Lunds universitet som ett intressant och viktigt initiativ för att på ett bredare plan bland ungdomar odla intresset för arkeologi,” skriver Anders Engblom och Siri Irskog i nyhetsbrevet till Gribshundens vänner.

SPF Seniorernas krav på nya regeringen

I går onsdagen den 7:e juli beslutade riksdagen att utse ny statsminister, Stefan Löfven, som väntas presentera sin regering i morgon fredag. SPF Seniorerna har följande krav på den tillträdande regeringen:

  • En tydlig äldreminister
    Det har saknats en samlande kraft för det nationella arbetet för seniorer. Därför vill vi åter se en äldreminister i den ministerlista som statsministern presenterar. Äldreministern bör se till att seniorers villkor går som en röd tråd genom alla politikområden och att äldres perspektiv inte ”hamnar mellan stolarna”. Till sin hjälp bör ligga kunskap och forskning om seniorers liv och villkor. Äldreforskningen behöver därför stärkas och arbetet med att motverka ensamhet ska prioriteras.
  • Krafttag mot åldersdiskriminering
    Arbetat med att motverka dåliga attityder, fördomar och diskrimineringgentemot äldre personer måste prioriteras. Omotiverade åldersgränser för medicinska behandlingar, som t.ex. screening för olika sjukdomstillstånd, ska avskaffas. Staten ska vara en god arbetsgivare och säkerställa att äldre arbetskraft kan arbeta kvar så länge de vill. Regeringen bör som opinionsbildare lyfta behovet av att värdesätta seniorers kompetens och erfarenhet.
  • Total översyn av pensionssystemet
    Dagens och morgondagens pensionärer vill ha ett pålitligt pensionssystem och en ärlig pensionsdebatt. Det ska löna sig att ha arbetat, och pensionerna måste bli högre än i dag. Därför bör avsättningarna till pensionen höjas. Det behövs en total översyn där man vänder på alla stenar i pensionssystemet, som involverar flera aktörer och erfarenheter från andra länder.
  • Bostäder att åldras i
    Alla ska ha ett bra boende. Men många seniorer blir fast i sina hem av ekonomiska skäl och för att det saknas bra bostäder att flytta till. Gör det mindre kostsamt att flytta och säkerställ skäliga bostadskostnader och bättre lånevillkor för seniorer, oavsett bostadstyp. Fler tillgängliga seniorvänliga bostäder behöver byggas, gärna med tillgång till gemensamhetslokaler.
  • En trygg vård och omsorg
    Seniorer ska ha en hälso- och sjukvård att lita på. Bygg ut primärvården och inför särskilda äldremottagningar med geriatrisk kompetens. Vård och behandling ska ges jämlikt efter behov och inte bero på patientens ålder, bostadsort eller inkomst. Äldreomsorgen behöver en tydlig definition. Det krävs stora förändringar i omsorgens organisation, ledarskap och i ekonomiska resurser. Det behövs ökad kompetens och högre kvalitet i alla dess delar.
  • Möjliggör digital kompetens
    Allt större krav ställs på digital kompetens för att kunna ta del av service och tjänster. För att alla ska kunna delta i samhällslivet krävs större inkludering och utbildningsmöjligheter för de med mindre digital vana. Manuella och analoga alternativ ska alltid finnas till de digitala. Det offentliga ska ta huvudansvar för invånares omställning till digital kompetens.

Punkterna Löfven lovat genomföra

Så ser den uppgörelse ut som politiska vilden Amineh Kakabaveh ( f d v) gjorde med Socialdemokraterna under tisdagen. Många och tunga punkter som har förhandlats fram och är tvingande för Löfven att genomföra om han återväljs som statsminister klockan 14 i eftermiddag. 

Vad Centerpartiet och Miljöpartiet tycker om detta kan vi bara ana. 

I gårdagens blogg skrev jag:

Statsminister Stefan Löfven ställer in sitt Almedalstal. Ett inte alls oväntat besked. Jag menar – vilket parti skulle han ha företrätt? Han har ju några att välja på som nu metodiskt binder upp honom och ställer hårdnackade krav.

Hans möjlighet att bedriva socialdemokratisk politik har snabbt underminerats. Detta för att han envist vill bita sig fast vid makten, en makt som nu är så urvattnad att den mest påminner om kaos. Och det kaoset vill Stefan Löfven leda.

I dag är två ledande krönikörer inne på samma linje.

Lotta Gröning i Aftonbladet:

Lena Mellin sammanfattar i Expressen:

 

Rödgrön röra som skapar kaos

Statsminister Stefan Löfven ställer in sitt Almedalstal. Ett inte alls oväntat besked. Jag menar – vilket parti skulle han ha företrätt? Han har ju några att välja på som nu metodiskt binder upp honom och ställer hårdnackade krav.

Hans möjlighet att bedriva socialdemokratisk politik har snabbt underminerats. Detta för att han envist vill bita sig fast vid makten, en makt som nu är så urvattnad att den mest påminner om kaos. Och det kaoset vill Stefan Löfven leda.

”Alla måste bjuda till. Inget parti kan få allt. Så enkelt är det”, sa han på en presskonferens med talmannen på måndagen.

Det är tre partier som nu vill ha del av makten. Centern säger sig redan ha en uppgörelse med Socialdemokraterna. Detta dementeras dock kraftfullt av Miljöpartiet som fortfarande ingår i regeringen. Det är enbart ett utkast. Påstår dom. I så fall far Lööf med osanning.

Vänsterpartiet har tröttnat på att utgöra dörrmatta och kräver inflytande i budgetförhandlingarna, vilket i sin tur inte gillas av Centerpartiet som vill ha eget inflytande över regeringen. ”Det får Miljöpartiet helt enkelt finna sig i”, sa Lööf i dag på morgonen.

Men det räcker inte med en rödgrön röra. Stefan Löfven måste också hålla sig väl med en politisk vilde, nämligen Amineh Kakabaveh och hon har en betydande makt, hur otroligt det än kan låta i svensk politik. Vilden ställer åtta tuffa krav på Löfven annars är han illa ute i onsdagens riksdagsomröstning. Som det ser ut i dag är han tvingad att gå henne till mötes på i alla fall några av kraven.

När en politisk vilde kan avgöra fyra partiers framtid (S, V, Mp och C) måste detta betecknas som både unikt och inte minst upprörande.

Jag instämmer helt i vad Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning skriver i sin huvudledare i dag. Han rundar av med en kraftfull bild av den sköra politiska verklighet som just nu råder i Sverige:

”Så här kan inte landet styras. De partier som vill släppa fram Stefan Löfven som statsminister måste också vara vuxna nog att sätta sig ner och förhandla vid samma bord och se till att Sverige kan styras.”

Begreppet ” Den rödgröna röran” myntades av dåvarande statsministern Carl Bildt, m, i en debatt 1994 med dåvarande oppositionsledaren, Ingvar Carlsson, s.

Stefan Löfven har vid flera tillfällen hävdat att de partier som röstade bort honom har försatt Sverige i ett farligt och allvarligt läge. Den händelsen är dock inte i närheten av vad som kan hända med Sverige när en politisk vilde och fyra partier som har svårt att kompromissa ska leda Sverige framåt.

Ve och fasa. Även med tanke på pandemin hade jag föredragit ett extra val. Inte minst för att få Sverige på fötter igen. Det är vi svenskar värda när partier som nu vill rösta fram Löfven igen ställer så vitt skilda krav att de näppeligen kan infrias av s. Kraven ställs enbart av skälet att man vill förbättra sina opinionssiffror.

Centerpartiet mister toppolitiker

Tim Svanberg i Ronneby var i valet 2018 centerns första namn på Blekinges riksdagslista. Nu är han inför nästa års val åter nominerad till både riksdag och kommunfullmäktige men väljer att tacka nej. Han har tagit det oväntade beslutet att sluta som aktiv politiker!

Naturligtvis är detta ett chockbesked för partiet. Vad ligger bakom hans val? Är det en schism?  Han har bl a givit uttryck för att inte gilla den nu högaktuella Januariuppgörelsen.

Nej, ingen schism. Han väljer helt enkelt att som småbarnsförälder prioritera tiden med familjen. I alla fall för ett antal år framöver. Han utesluter inte en comeback.

Det är på Facebook som Tim Svanberg har valt att meddela sitt oväntade beslut. Han berättar med egna ord om sina unga år som aktiv politiker:

” Jag har varit aktiv i politiken sedan 2003 på olika nivåer. 2003 – 2007 var jag ersättare i kommunstyrelsen och 2006 – 2007 var jag även ersättare i kommunfullmäktige i Ronneby fram tills jag flyttade till Malmö. Vid min återkomst till Ronneby och när alliansen tog över makten efter valet 2010 hade jag äran att vara 1:e vice ordförande i Utbildningsnämnden och var så fram tills efter valet 2018. Sedan valet 2014 har jag varit ordinarie ledamot i såväl kommunfullmäktige som kommunstyrelsen.”

I sitt inlägg på Facebook ser han tillbaka på de aktiva politiska åren med tillförsikt:

” Det har varit fantastiskt givande att arbeta i styrande ställning tillsammans med övriga i alliansen och trots att vi varit i minoritet har vi kunnat uträtta mycket. Det har också varit roligt att arbeta i Centerpartiets grupp här i Ronneby.”

Han är inför nästa års val nominerad till såväl riksdagslista som kommunfullmäktige, vilket han kommenterar så här:

”Det är jag givetvis mycket hedrad över. Mitt besked är att nu är min politiska resa slut och jag tackar därmed nej till att bli nominerad ytterligare en mandatperiod.

Som småbarnsförälder prioriterar jag att få så mycket tid det går med familjen. Livet är fyllt av prioriteringar och som bekant kan man inte prioritera allt och jag bedömer inte att jag har möjlighet att arbeta politiskt på ett bra sätt de kommande åren, såsom väljarna förväntar sig. Därför känns det helt rätt att ta detta beslut nu. Min uppfattning är vidare att politiska uppdrag inte är livstidslånga och efter att ha varit aktiv på olika sätt under fem mandatperioder är nu tiden inne att tacka för mig. Min ambition är alltjämt att fortsätta den här mandatperioden ut med de uppdrag jag fått av medlemmar och väljare.”

Jag tycker hans beslut är synnerligen hedervärt och starkt, men just i Tims fall är jag ingalunda överraskad.

Tim Svanberg är gymnasielärare och fyller i höst 36 år. Han inledde sin politiska karriär som 18-åring.

Alltid detta Karlskronaperspektiv

Jag vet inte hur många gånger kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, har muttrat den här meningen de åtskilliga gånger när många beslut har utgått från Karlskronas förutsättningar. Nu senast när man vill sänka restiden mellan Karlskrona och Malmö med 6-7 minuter. Ett förslag som kan kosta två kommuners stationer – Bräkne-Hoby och Mörrum!

Men nu har Fredriksson själv anammat uttrycket och tagit det till sitt hjärta när han rekryterat en ny kommundirektör från just Karlskrona.

Den som byter tjänsteort men inte arbetsuppgift är Carl-Martin Lanér, som inte sökte tjänsten själv utan direktrekryterades. Han tillträder tjänsten i Ronneby den 1 november.

Vad är då bra med denna rekrytering som den politiska ledningen uppges stå bakom?

Det som är bra är att Ronneby kommun inte kan beskyllas för att utöva ålderism. Tommy Ahlquist som lämnar tjänsten som kommundirektör fyllde 67 i april och går i pension i höst. Lanér är 65 och hade planer på att lämna uppdraget i Karlskrona nästa år. Nu stannar han i Ronneby några år. Kanske tre år, har han uppgett för media.

Det är således ingen långsiktig planering och rekrytering. Man byter helt enkelt en pensionär mot en annan. Eller ska vi kalla dem ”seniorer”….

På pluskontot kan man också notera att Lanér nu får närmare till jobbet. Han är bosatt i Johannishus och född i Backaryd. Har alltså rejäla rötter i Ronneby kommun.

Negativt för Ronneby är dock att Carl-Martin Lanér blir betydligt dyrare än Tommy Ahlquist. Lanér är Blekinges bäst betalda kommundirektör med 103 200 kronor i månaden. Tommy Ahlquist har ynka 78 000 kronor. Jag kan inte tänka mig att Lanér har gått med på att pruta. Så därför en undring – skulle inte Ronneby spara och dra in på en rad verksamheter? Visst var det så.

Men visst – är det ändå inte så att det kan vara värt en slant att äntligen ha fått lura Karlskrona lite grann? Svinhugg går som bekant igen.

Så mycket att det nästan pyser över

Det är mycket nu. Lite väl mycket, om man vill hänga med. Och det vill man ju. Det jäser och bubblar så det nästan pyser över.

Det är rekordvärme över Sverige. Blekinge inget undantag även om vi nära kusten har någon grad lägre. Nytt värmerekord redan under fredagen, visserligen i inre Småland, men ändå.

Vi har fortsatt Coronavirus i vårt samhälle. Vi har en väntande regeringskris runt knuten som tydligen ska infalla på måndag förmiddag om inte Centerpartiet backar från Januariuppgörelsen.

Vi har ett fotbolls-EM att hålla reda på där Svenska landslaget håller oss i ett slags skruvstäd.

Vad är då mest spännande för tillfället? Att bli av med det härskande viruset måste vara nummer ett på en femskalig lista. Stefan Löfven tycker så också men anser samtidigt att regeringskrisen är väl så allvarlig. Inte minst om regeringen faller på måndag.

Det får vara hur som helst med de olika hoten men mitt i allt detta måste det också finnas plats för det lilla, det lokala, det som är nära människan.

Jag tänker på den lokala opinion som utbröt när det i denna blogg kunde berättas att Ronneby kommun hade sagt upp hyresavtalet för ”aktivitetslokalerna” på trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Det blåste snabbt upp till storm på Eringsbodas  Facebooksida. Stormen var så kraftig att kommunen genast backade.

Lätt att backa var det naturligtvis när det visade sig att uppsägningen hade kommit för sent till Ronnebyhus. I och med detta förlängs hyresavtalet automatiskt ytterligare tre år.

Det var kommundirektören som hade sagt upp hyresavtalet, men ingen, inte ens Vård- och omsorgsnämnden vet i dag vem som gav honom uppdraget. Se kopia på uppsägningen undertecknad av Tommy Ahlquist, kommundirektör.

Det var Sune Håkansson, Ronnebypartiet som med hjälp av denna blogg slog larm om hyresuppsägningen. När han frågade en eringsbodabo vilka aktiviteter man har i aktivitetslokalerna på Björkliden, blev svaret:

”Tja, man lagar ju maten där…”

Nu återstår frågan, vem bestämde att hyresavtalet skulle sägas upp och varför fick just kommundirektören detta uppdrag?

Pandemi, regeringskris, värmebölja och EM-fotboll till trots så var det ändå den lokalt förankrade frågan om Björkliden i Eringsboda som fick människor där att med en synnerligen kraftig opinion stoppa en nedläggning av Björkliden. I varje fall för stunden. Men kontraktet är ju på tre år…

Håll ut, håll i och slå vakt om det lokala.

Klart besked om Björkliden

Att tolka kommunala protokoll är många gånger en utmaning. Det gav politikern Sune Håkansson prov på i gårdagens inlägg i denna blogg. Skrolla ner och du kan ta del av inlägget.

Det gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda och dess framtid.

Det var många bud om hur beslut och protokoll skulle tolkas, men nu finns ett besked.

Nyss kom ett mejl från en vanligen välunderrättad källa. Matsalen på Björkliden stängs den 1 augusti i år.

Sune Håkanssons omedelbara kommentar:

”Det är ju döden för boendet.”

Så här beskriver Ronneby kommun Björkliden:

Den 1 maj 2012 blev Björkliden i Eringsboda ett trygghets-boende.Trygghetsbostäder är ett alternativt boende för äldre, fyllda 70 år, och som känner sig otrygga hemma men som anses för friska för att få plats på kommunens särskilda boenden.

Boendet erbjuder gemensamma lokaler för måltider, samvaro, kultur, hobby och rekreation. Boendet är inte behovsprövat av äldreomsorgen utan man hyr direkt av Ronnebyhus som en vanlig hyresgäst.

På Björkliden i Eringsboda är förutsättningen för gemenskap, samhörighet, trivsel och trygghet inbyggd i den fysiska anläggningen. En rektangulär kedja av 16 marklägenheter som tillsammans med huvudbyggnaden omsluter ett uterum av trädgård med träd buskar och perenner som avspeglar årstidens växling. Växterna avlöser varandra i blomning från tidig vår till sen höst. De boende kan här, precis som före flytten från det egna hemmet till Björkliden, på våren uppleva glädjen över hur den första snödroppen vid husväggen blommar och sädesärlornas ankomst. Huvudbyggnaden innehåller en rymlig och ljus restauranglokal, där de boende på trygghetsboendet och även utomstående kan äta efter beställning.

En värdinna finns regelbundet på plats och erbjuder gemensamma aktiviteter för de boende.