Bussproblem även i Skånetrafiken

Det är inte enbart i Blekinge som bussresenärer utsätts för livsfara när de tvingas stå under färd när sittplatserna inte räcker till. (Se blogginlägg under detta).

Det är SVT som i dag uppmärksammar problemet. Busschaufför erkänner:

-Det är totalt livsfarligt!

Se inslaget här:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/passagerare-stapendlar-pa-overfulla-regionbussar

Snart skadas någon på Blekingebuss 600

Ständigt uppmanas pendlare, inte minst i Blekinge, att utnyttja kollektivtrafiken. Det anses säkrare att åka kollektivt än att själv ge sig ut i trafiken. Inte minst av miljöskäl är det ett självklart val.

Det ska väl vara säkert och trivsamt att åka kollektivt i Blekinge?

Många i Blekinge vill också åka kollektivt. En populär linje är Linjen 600 från Karlskrona, förbi Ronneby och Karlshamn till Olofström. Linjen benämns expressbuss och trafikeras med dubbeldäckade bussar. Speciellt morgon- och eftermiddagsturerna med denna linje är rejält ansträngda. Passagerare utsätts daglingen för fara när många tvingas stå i mittgången under färd.

Min rapportör var efter eftermiddagens tur från Karlskrona till Ronneby rejält uppskakad av vad han och övriga passagerare tvingats uppleva.

-I dag var vi sju stycken som tvingades stå i mittgången eller sitta i trappen vid dörrarna till på- eller avstigande.

-Det som gör mig mest rädd är att busschauffören dagligen utsätter många passagerare för direkt livsfara. Vad skulle hända om bussen måste bromsa häftigt. Förutom vi stående är det många passagerare som sitter obältade, berättar han vidare.

Att åka obältade är dessutom ett lagbrott förutom att passagerare utsätts för allvarliga skaderisker. Busschauffören är enligt lag skyldig att kontrollera att bälten används. Detta blundar chaufförer för dagligen på tur 600, berättar upprörda passagerare.

Min rapportör ringde i dag till Blekingetrafiken under färden till Ronneby och påtalade att extrabussar måste sättas in. Svaret blev att inga extrabussar finns att tillgå.

Andra passagerare klagar dagligen till Blekingetrafiken genom att påtala de överlastade bussarna. Man utnyttjar hemsidan där man kan lämna upplysningar. Hittills har dessa klagomål klingat ohörda.

-Jag kommer i varje fall fortsätta att påtala problemen, sa en annan drabbad passagerare i dag.

I fjol sattes extrabussar in vid just dessa överbelastade turer morgon och eftermiddag.

När ingriper beslutande politiker för att rädda liv? Eller är det Bergkvarabuss ensamt som bär ansvaret för att extrabussar ska sättas in?

Miljonstöd till BLT och Sydöstran

Presstödsnämnden har beslutat att bevilja utvecklingsstöd till 28 olika insatser vid 38 nyhetstidningar. Sammanlagt 10,7 miljoner kronor fördelas.

Bland de som får pengar är Blekinge Läns Tidning som får närmare 900 000 kronor för tre olika projekt och Sydöstran närmare 800 000 kronor fördelat i tre olika projekt.

Presstödsnämnden har tittat på ett 70-tal ansökningar, flera av dessa gäller samarbetsprojekt mellan olika tidningar. Av dessa beviljades 50 ansökningar, vilket omfattar 28 olika insatser vid 38 allmänna nyhetstidningar.

Det handlar om stöd för både förstudier och projekt med sikte på utveckling av redaktionellt innehåll i digitala kanaler, utveckling och innovationer när det gäller digital publicering. Men även spridning och konsumtion av tidningens innehåll, eller utveckling av digitala affärsmodeller.

Källa: tidningen Journalisten som har listat de tidningar som har tilldelats utvecklingsstöd. Klicka nedan

http://mprt.se/sv/nyhetsrum/nyheter/2017/presstodsnamnden-har-beslutat-om-utvecklingsstod-/

Lite snö är inte hela världens problem

För några dagar sedan klippte vi gräsmattan grön och vacker och våren kändes så nära. I dag är gräsmattan vit och tyngd av flera centimeter kall snö. Påskliljorna böjer sig unisont och försöker nå värmande solstrålar efter nattens minusgrader.

Vi påverkas av närmiljön och skickar bilder kors och tvärs via sociala medier. Plötsligt är det snötäckta bilder, vitt, vitt och glömda är alla ögonblick med välfyllda tallrikar av det vi förknippar med påsk, jul och midsommar. Tala om dålig fantasi.

Men världen utanför vår trädgård? Hur ser den ut och hur påverkar den dig och mig?

I dag på Påskdagen röstar förmodligen folket i Turkiet fram ytterligare en diktator. Varför? Obegripligt för oss uppvuxna med demokrati.

En av världens mäktigaste män, Donald Trump i USA, släppte plötsligt och högst oväntat en monsterbomb, kallad alla bombers moder. Varför? Hans dotter bad honom!! Nu utmanar han Nordkorea. Vad blir nästa hugskott?

En obehaglig asteroid är på väg att passera jorden på ett obehagligt nära avstånd rapporterar nyhetsmedia. Om den inte passerar, om den istället skulle krocka med jorden då skulle en krater på 6 till 10 km uppstå. En stad skulle kunna utplånas. Tala om monsterbomb. Hjälper det att hålla tummarna?

Dödssiffran fortsätter att stiga i Syrien efter ännu en attack. Denna gång av en självmordsbombare. Kriget i Syrien är hela världens dåliga samvete, men vem bryr sig? Eländet skulle kunna stoppas men det räcker med att ett land använder sin vetorätt för att dödandet kan fortsätta med oförminskad kraft.

På hemmaplan visade ännu en mätning att Miljöpartiet snart är helt utplånat. Nu är partiet under riksdagsspärren med futtiga 3,2 procent. Behövs Miljöpartiet i svensk politik? De hävdade efter senaste valet att allt var förhandlingsbart. Visst var det förhandlingsbart och de har förlorat varenda förhandling med socialdemokraterna som har växt med deras hjälp. Dessutom har Centerpartiet tagit över miljöfrågorna.

När mätningen genomfördes hade MP ännu inte torgfört sitt senaste påfynd – fotboja till alla som fått avvisningsbeslut och som bedöms vara säkerhetsrisk. Förslaget kom från ett av partiets språkrör, Gustav Fridolin. Utskrattat och hånat där inte ens partiets toppar ute i landet tror på det hittills tokigaste förslag som lämnats av en svensk politiker.

I kväll och i natt ska det snöa igen och i morgon avslutas påsken med det vanligaste vanliga på våra middagstallrikar. Snön har nu nästan smält på gräsmattan, men vem i världen bryr sig? Påskliljan är nu stolt och rak igen.

God fortsättning!

Ris till landstingsledningen

Jag brukar vid denna tidpunkt på året när allt fanstyg flyger och far på Skärtorsdagen dela ut några hårdkokta ägg. I år ställer jag in denna utdelning. Även om äggen är hårdkokta kan de avnjutas men den njutningen unnar jag inte årets mottagare.

Istället har jag valt det vassaste ris jag har kunnat hitta. Det blir en stor kvast och när det används ska det svida riktigt ordentligt. Mottagare är nämligen hela landstingsledningen såväl politiker som tjänstemän.

Naturligtvis ska dessa ha ris på bara rumpan för den illvilliga hantering av skattemedel som de hittills visat upp. Det kloka och vettiga personer kände till redan för några år sedan har ledningen helt enkelt blundat inför och mörkat för skattebetalarna.

Jag tänker bl a på byggnad 13 vid Blekingesjukhuset i Karlskrona. I varje fall en utredare visste att den byggnaden var i behov av rivning. Han uttryckte saken på följande sätt:

-Frågan är inte om den ska rivas utan när??!!

I flera år har man känt till miljöproblemen i byggnaden men först nu när personalen skyddas av miljölagar och det krävs snabba åtgärder, ja då vaknar landstingets ledning. Tala om uppvaknande under galgen. Men nu kallas det för akuta åtgärder och det, menar ledningen, ska få skattebetalarna och tro att problemet uppstått nu.

Det handlar om åtgärder för att sanera byggnaden och göra den människovänlig till en kostnad av ca 35 miljoner kronor. Naturligtvis är prislappen preliminär för det är ju ett ord som flitigt används av landstingets ledning när det gäller deras sätt att räkna.

Poängen i detta fall är att huset efter dessa kostnadskrävande insatser ska rivas. Ja, du läste rätt. Huset ska rivas om några år för att ge plats åt ett parkeringshus.

Men det räcker inte med dessa extra miljoner. Redan i dag krävs åtgärder för att planera för en ny parkeringsplats. P-eländet på sjukhusområdet var ju väntat, det kunde vi besökare räkna ut redan när det stod klart att man mot bättre vetande och kunskap valde att göra den trånga platsen på berget till en mångårig byggarbetsplats.

Förmodligen kommer ytterligare krav på renoveringar, rivningar, nybyggnationer att uppstå. Behov som varit kända för landstingsledningen sedan länge men som hittills inte redovisats fullt ut för skattebetalarna.

Hade pengar inom privata näringslivet använts på det sätt som nu sker i landstingets regi hade ansvariga personer ställts inför rätta. Frågan är högst berättigad men i detta fall kommer säkert inget ansvar att utkrävas. Man brukar istället byta ut kritiska revisorer.

Med andra ord, inga hårdkokta ägg, inte heller förlorade ägg utan ris på bara ändan blir det denna påsk till hela landstingsledningen.

Vi andra, vi som betalar eländet, vi tvingas väl snart leva på ”Fattiga riddare”.

Alla övriga önskas en trygg, glad och god Påsk!

Kärleksstolar på biograf inget nytt

När Centrumbiografen i Ronneby nu satsar på en mindre intim biosalong med namnet ”VIP-salong” lockar man också med en stolsrad för kärleksfulla. Ägarna, väldigt driftiga och påhittiga, säger sig vara ensamma i Sverige om dessa specialstolar.

Jag vill på intet sätt förringa satsningen men vill bara i all enkelhet påpeka att ”kärleksstolar” fanns redan i slutet på 1950-talet. Sagabiografen i Kallinge, i saligt minne bevarad, hade en sådan stolsrad redan då. Det var på raden längst bak mot väggen som vi grabbar placerade oss med våra kärlekar.

Det var där i mörkret som vi osedda, trodde vi, kunde hålla tjejen i hand och vid riktigt avancerade tillfällen också pussa föremålet i fråga. Problemet var de otympligt stora och breda armstöden som mot slutet av filmen hade en benägenhet att skära in i sidan. Bekvämt var det inte. Det tänker jag på först nu när jag läser nutidens lösning på detta problem – armstöden kan naturligtvis fällas upp. Varför har ingen tänkt på denna geniala lösning förrän nu 2017?

Naturligtvis vill biografägarna i dag att vi ska känna oss som hemma men vad händer om det blir för kärleksfullt där längst bak i stolsraden? Hur långt är det tillåtet att gå? Fullt ut? Precis som hemma när andan faller på och filmer kanske ger impulser som ingen kan motstå.

Även på ett annat sätt var gamla Sagabiografen i Kallinge ett föredöme. Ägaren till biografen, Elof Fenberg, var förutseende och väl rustad när det beryktade ungdomsgänget från norra Kallinge drog in på biografen. De presenterade sig alltid genom att släppa brakare, såväl ljudliga som doftande/osande. Detta var Elof beredd på vilket innebar att han ett par gånger per film dök upp i halvmörkret med en sprayflaska i högsta hugg.

Han gjorde svepande rörelser med flaskan samtidigt som han tryckte på ”avtryckaren” och lät doften av tallbarr inta biosalongen. Astmatiker tänkte man inte på då.

Däremot är det astmatiker i dag som har uppenbara problem med den doft som intar salongen när burk efter burk med popcorn bärs in, den ena burken större och djupare än den andra. På vår tid var det mest tuggade violtabletter som spred en tung doft. Men Elofs talldoft var trots allt dominerande. Friskt och naturligt kändes det inte.

”En ynnest att ha fått flyga Viggen”

Ännu en gång har vi flygnördar haft en samling för att stilla vår nyfikenhet och naturligtvis blev även denna träff en succé.

Vi är medlemmar i Svensk Flyghistorisk Förening och den regionala avdelningen för Blekinge som även går under beteckningen Quintus 72.

Vi träffas vanligtvis en gång per månad och vid denna träff var det System 37 Viggen som stod på programmet. Viggensystemet var under drygt 30 år ett av världens ledande flygsystem och utgjorde ryggraden i det svenska flygvapnet.

-En ynnest att ha fått flyga och uppleva detta underbara flygplan som var bäst i allt, berättade f d piloten Gilbert Hägg som med ödmjukhet tog oss med på såväl lustfyllda som krävande och farliga uppdrag över Östersjön för att bl a tampas med ryska krafter.

Viggen fick luft under vingarna första gången den 8 februari 1967 och har således 50 år på nacken. Viggen var en av de största industriella och militära satsningarna i Sverige och konstruktionen var okonventionell med nosvinge, vilket var synnerligen ovanligt vid den tiden.

SAAB visade gärna upp det unika med Viggen som fick såväl rutinerade konstruktörer som piloter att tappa hakan. Det mest spektakulära var naturligtvis flygplanets extremt korta landningssträcka. Den bromsade snabbt in varefter den backade runt ett halvt varv och startade igen, i samma riktning som den kom ifrån.

Flygvapnet köpte totalt 329 Viggen för attack, spanings- och jaktuppdrag.

-Vi som tidigare hade flugit Draken, som vi upplevde som att sitta på en raket, fick nu en ytterst behaglig arbetsplats. Det fanns gott om utrymme och man satt bekvämt och med en avancerad elektronik blev det en flygande plattform att älska från första stund, intygade Gilbert Hägg. Räckvidden var också klart bättre än i J 35 Draken.

Han berättade om många uppdrag över Östersjön för att möta och identifiera olika länders flygplan, men mest var det ryssar vi hade att tampas med betonade Gilbert Hägg.

Ryssar i all ära men de mest spännande incidentuppdragen var ändå hans kontakt med USA:s SR-71 över Östersjön. SR-71 gick allmänt under beteckningen ”Baltic Express” och hade spaningsuppdrag. Den opererade på drygt 21 000 meters höjd och farten var Mach 2.98 -3,0.

JA 37 Viggen hade bra överljudsprestanda och hade vid test på 8 000 meters höjd nått Mach 1.35 i planflykt. Nosen höjdes därfefter till tre, fem grader över horisonten för stigning under acceleration till hög höjd. Vi fick dock aldrig överstiga 16 000 meter under våra övningar, berättade Gilbert Hägg, som fortfarande har känslan kvar när han för ett mycket kort ögonblick uppfattat en skugga fara förbi över honom. Han hade mött fartvidundret SR-71 som var ca 3 000 meter över honom i det mörker som alltid finns på dessa höjder. Övningsuppdraget ansågs som lyckat.

Upplevelsen med SR-71 fick han njuta av vid fyra tillfällen och då i sällskap med olika rotekamrater.

  • 21.7.1983 kl. 13.20 1 div. F 17 och JA 37 Viggen. Kn Lars Gardell och Kn Gilbert Hägg.
  • 5.10.1983 kl. 14.05 1 div. F 17 JA 37 Viggen. Kn Mats Heiman och Kn Gilbert Hägg.
  • 12.3.1984 kl 12.15 1 div. F 17 JA 37 Viggen. Kn Gilbert Hägg och Kn Anders Borgvall.
  • 3.12.1987 kl. 11.45 1 div. F 17 JA 37. Kn Gilbert Hägg och Kn Johansson.

Träffen hade inletts med att Rune Kronkvist gav en tillbakablick på de många projekt som bearbetades och övergavs innan slutprodukten stod klar. Även en film om Viggen visades.

Tankeväckande syn på gammalmedia

Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning, sätter i dag fingret på en intressant fråga. Det handlar om allmänheten men främst politikers syn på gammalmedia.

Det handlar om en ledare som Sylvia publicerade lördagen den 25 mars. I inlägget riktade hon frågor till socialdemokratiska kommunalrådet, Per-Ola Mattsson i Karlshamn med anledning av att det inte finns några skrivelser eller anteckningar att få ut på kommunkansliet som handlar om handläggningen av Nord Stream.

Det naturliga hade varit att Per-Ola Mattsson svarat på frågorna, men Sylvia fick aldrig något svar att publicera. Istället hittade hon en text på Facebook där Per-Ola Mattsson hade svarat på ett inlägg från någon som lagt upp ledartexten.

-Vad konstigt det blev, skriver i dag Sylvia i en krönika på ledarsidan. Naturligtvis är jag benägen att hålla med och jag ser flera tänkbara förklaringar till att det blev på detta sätt.

Vi närmar oss ett val och i sådana tider står ledande politiker på tå och visar hög känslighet för kritik. I det här fallet nonchalerade kommunalrådet i Karlshamn helt den text med frågor till honom som publicerats på BLT:s ledarsida. Istället reagerade han blixtsnabbt när samma text publicerades på Facebook.

Reaktionen är mycket intressant. Han ser i det ögonblicket betydligt fler väljare och partikamrater framför sig än vad det innebar att samma text med frågor publicerats på BLT:s ledarsida. Det var viktigare att lämna svar på sociala medier än att svara en politisk chefredaktör.

Detta är dock ingen isolerad händelse i Blekinge. Jag följer många politiker på bl a Facebook och har konstaterat bristen på svar från ledande politiker när det gäller insändare i länets två tidningar. De är snabba att lägga upp artiklar på sociala medier som har en positiv vinkling gentemot deras egen kommun. Men de presterar inga egna inlägg för att t ex förklara sina tankar i en speciell fråga.

Senaste beviset på detta var när Ronny Pettersson, andre vice ordförande i Ronnebyhus och vänstern, skrev ett längre inlägg riktat till moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson, Ronneby. Svaret uteblev även där i tidningen. Fredriksson lät däremot en kort kommentar publiceras på Facebook som svar på ett ”löp” för min ”Bengtbloggen”.

Sammanfattning: gammalmedias läsare räknas inte, det är sociala mediers inlägg som är viktigast att besvara. En intressant tanke när valet väntar bakom årsskiftet. Onekligen nonchalant och oseriöst av ledande politiker.

Listersjön blev till soptipp!

Ibland undrar man hur folk tänker, eller om de överhuvudtaget tänker. En person som kan tänka sig dumpa ett antal färgburkar, med färg kvar, i en sjö kan väl knappast vara begåvad med något som kan komma i närheten av ansvarstänkande.

Mina två naturkamrater Bertil Friberg och Bengt Ignell vistas ofta i skogarna runt Listersjön och Sännen. Mestadels är dom där för att njuta av naturlivet, men nu i veckan bjöd besöket på en helt annan upplevelse. Intill strandkanten i Listersjön hittade de ett stort antal målarburkar. De plockades upp av de två och då fann man att burkarna hade slängts i sjön med målarfärg kvar i burkarna.

Då ska man veta att denna nedskräpning har skett i ett naturreservat, nämligen Sänneshult naturreservat, som omfattar såväl Listersjön som Sännen. Burkarna återfanns i norra Tolsebodaviken intill en ofta besökt och populär rastplats.

-Detta är för bedrövligt och det är inte första gången vi har hittat sopor vid just denna rastplats. Sopor av allehanda slag har vi hittat i skogen och intill rast- och parkeringsplatsen, berättar Bertil Friberg.

Nu vill Bertil Friberg och Bengt Ignell att kommunen på något sätt ska sätta fokus på detta ofog.

Allmänheten som besöker området bör också ha extra uppmärksamhet på vad som sker. Har ni redan gjort iakttagelser bör ni berätta detta för ansvarig avdelning på Ronneby kommun.

På bilden ovan är det Bengt Ignell som idkar sophantering i Listersjön. Resultatet ser du längst upp.

Foto: Bertil Friberg.

Är Ronnebys kommunalråd seriöst?

I denna blogg publicerade jag den 8 mars ett inlägg av Sune Håkansson, Ronnebypartiet som behandlade det informationsmöte som Ronnebyalliansens partier krävt på grund av bristfällig information inför kommande beslut om framtidens skolor.

Håkansson kritiserade bl a Ronneby kommuns egna kapital som är ”bedrövligt litet”, mindre än 100 miljoner och han riktade kritik mot kommunalrådet, Roger Fredriksson, m och vice kommunalrådet, Kenneth Michaelsson, c för vilseledande information till media.

”Kommunalrådet och vice kommunalrådet får kritiken: Varför får vi läsa i tidningen om beslut, såsom om de vore fattade? Varför inte förankra hos övriga?”, skrev Sune Håkansson.

På det inlägget svarade Roger Fredriksson:

”Märkligt påstående att vi skulle vilseleda media. Jag har över 6 års tid talat om skuldsättningen i kommunen. När vi tog över 2010, hade vi ett negativt eget kapital. Alliansen har metodiskt arbetat med att minska skuldsättningen vilket innebär att kommunen har kunnat amortera ned skulden med ca 400 miljoner. Nu är kommunen för första gången på länge på rätt sida strecket. Siffrorna redovisas öppet årligen i kommunens årsredovisning.”

På detta har nu Ronny Pettersson, v och andre vice ordförande i Ronnebyhus i sin tur svarat och han ställer frågan till kommunalrådet Roger Fredriksson:

”Kan kommunalrådet Fredriksson vara seriös när han påstår att kommunen hade ett negativt eget kapital vid ingången av 2010? Enligt kommunens redovisning uppgick det egna kapitalet vid ingången av år 2010 till 515,1 mkr.”