Pilot dog för att förhindra katastrof

 

Måndagen den 29 oktober 1962 kunde ha slutat med en katastrof och en stor del av bostadsområdet Björkehed i Kallinge kunde ha varit utplånat och många människor ha mist livet den eftermiddagen.

Katastrofen kunde undvikas tack vare pilotens modiga ingripande som ledde till att han själv miste livet. Efter haveriet skrevs följande rapport:

”Motorstörningar på knappt 100 m höjd direkt efter start. Ff har försökt svänga tillbaka till fältet för att landa där men på 40 m höjd och några hundra meter kvar till fältet visar fpl tecken på att tappa höjd pga dåligt med fart. Fpl har kurs rakt mot ett villakvarter med lekande barn och det verkar som ff gör ett försök att undvika en katastrof så han girar skarpt till vänster. Fpl viker sig och plöjer en kort gata i skogen, rutschar över en länsväg, bryter genom stängslet till fältet och fortsätter rullandes 75 m in på området innan det stannar. Ff (kadett vpl L-E B), (FFSU), omkom.
Ff hade 1961-06-08 hoppat från ett fpl med motorstörningar och hade då sagt:
”Jag var för orutinerad. En annan gång kommer jag inte att ha så brått att lämna fpl.”. Kan detta ha bidragit till att ff har försökt nödlanda på fältet? (SE, L)”

SVENSK FLYGPLANSHISTORIK
Med inriktning på militära flygplan och Flygvapnet
Swedish Aircraft Historical Review (only available in Swedish)

Piloten, kadett Lars-Eric Bergman, hemmahörande i Stockholm, hade just startat för att återvända till hemmabasen som var F 11 i Nyköping när han fick motorstörningar på 100 meters höjd. Han svängde vänster, som det anges i rapporten, och flög på ca 40 meters höjd över Bredåkra hed. Det var då han upptäckte alla hus i bostadsområdet Björkehed och avvärjde därmed en katastrof genom att svänga mer vänster. Därmed undvek han att krascha flygplanet i bostadsområdet men det kostade honom också livet. Det var Bredåkravägen han kanade över efter att flygplanet slagit ner omedelbart söder om vägen.

Lars-Eric Bergman blev därmed en av de 98 piloter som genom åren förolyckades med SAAB J 29 Tunnan. Totalt levererades 661 Saab 29 till flygvapnet och av dessa kasserades inte mindre än 240 efter haverier.

Det fanns olika orsaker till haverierna men en betydande del för Saab J 29 och J 29 S var motorproblem.

Haveriet i Kallinge den 29 oktober 1962 berodde också på en krånglande motor. 

Haveriet beskrevs i Svenska dagbladet den 30 oktober på följande sätt:


Saab 29 Tunnan fyller i år 70 år. Den 1 september 1948 genomfördes den första flygningen och det var då västra Europas första pilvingade jaktflygplan. Något av en ikon i flyghistorien. En stor del av senaste numret av medlemstidningen ”Svensk Flyghistorisk Tidskrift” ägnas åt Sveriges första ”riktiga” jetflygplan.

Chockbeskedens glödheta sommar 2018

Det började likt andra somrar, ömsom regn, ömsom sol. Plötsligt kunde det inte regna och värmen steg. I juli slogs rekord, månaden blev den varmaste på 260 år! Rekordmånga år. Kanske hade rekordet kunnat bli ännu större om vi i Sverige börjat tidigare med att mäta temperaturen.

Det blev snabbt torrt, ja, extremtorrt och skogar började brinna, kanske på grund av obetänksamhet eller fullt naturligt efter att blixtrar antänt. Bränderna bredde ut sig och blev för svenskt vidkommande oöverstigligt svåra att släcka. Människor tvingades fly från sina hem och Sverige som anses vara bra på det mesta tvingades ropa på internationell hjälp av brandflyg. Ekonomiska och mänskliga tragedier i form av förlorad egendom. Hela livsverk försvann på några dagar.

Fortfarande är böndernas problem med att få fram foder till djuren ett olöst problem. Här tycker jag att kommunerna snabbt tänkte till och upplät kommunalt ägd betesmark. Men behovet är fortfarande skriande och nödslakt är nödvändigt men med långa köer till slakterierna.

I den extrema värmens spår infördes naturligtvis eldningsförbud. Det förbudet kunde nästan (!) alla förstå och respektera men när eldningsförbudet följdes av ännu ett förbud, grillförbud dessutom på våra egna tomter, orsakade detta chock och förstämning. Vanligtvis tuffa män gick ner för räkning och tappade helt fattningen. Ska jag tro vissa tidningar var svenska män i det läget på flykt till antingen Norge eller Danmark.

Svenska män hade blivit fråntagna somrarnas självklara uppgift. Att inte få grilla är som att förbjuda firandet av julafton, tyckte några på sociala medier. Där uttrycktes också synpunkten att snart väntar också badförbud. Sistnämnda bevis på chock kom från Bräkne-Hoby och var därför väntat.

Grillstoppet är säkert extremsommarens mest diskuterade ämne på sociala medier. En kvinna skrev:

”Grabbar det finns en spis inomhus. Välkomna in!

En annan kvinna gav männen en känga med följande ord:

”Ja, vad äter vi i stället om man inte får grilla? Folk svälter tydligen alla vintermånaderna eftersom ingen vet hur en elspis fungerar.”

Diskussion och tal om ett ovanligt angiverisystem utspann sig när det naturligtvis i många kommuner infördes bevattningsförbud. Ska jag verkligen ange min bästa granne om hen vattnar gräsmattan eller tvättar bilen? Lite till mans blev vi till ofrivilliga detektiver. Fortsatt gröna gräsmattor i tätorterna var rena startsignalen för att ringa myndigheten.

Naturligtvis hade många tidningar problem med språket. Vad skulle man hitta på för benämning på den värme vi i Sverige inte upplevt på 260 år eller mer?

Det började med ”Megavärme” som snabbt ersattes av ”Supervärmen” och ”Afrikavärme”. Detta var benämningen på 33 eller 34 plusgrader hos oss i Sverige. Japan hade samtidigt 41 grader och när sedan Portugal fick upp mot 50 grader förra helgen och den värmen kunde komma upp även till oss, ja, då gick rubriksättarna i taket. Lokala BLT var lugnast och kallade den kommande värmen för ”Afrikahettan”. Expressen återgick till ”Supervärmen” medan Aftonbladet drog till med ”Dödsvärmen från Portugal”.

Att bensinpriset slog nytt rekord med 16.26 har inte kommit i närheten av samma debatt som grillstoppet. Bensinpriset drabbar mest befolkningen på landsbygden så det är väl inte mycket att orda om.

Den extrema torkan framkallade stundtals också nyheten att ölen höll på att ta slut. Det visade sig vara en falsk nyhet så nu när det på allvar talas om brist på råvaror och att ölpriset måste höjas är det en så dramatisk nyhet att ingen vill ta den till sig. Helt overkligt. Det kan bara inte hända. Däremot tog mineralvattnet snabbt slut i butikerna. För att inte tala om fläktar som tog slut redan på försäsongen.

För egen del har jag övergått till grillchips. Innehåller dessutom behövligt salt i extremvärmen när nu vätskeersättningen också tagit slut. Har vi ingen beredskap alls i det här landet?

Väljare har ansvar inför svåra valet

I hängmattan denna rekordvarma sommar har jag bl a lusläst Bengt Ericsons bok –”Den härskande klassen”. En bok om Sveriges politiska elit.

Det handlar om våra folkvalda som vi väljare lägger våra röster på var fjärde år. Författarens syn på de utvalda är den här:

”De betraktar sig själva som yrkesproffs snarare än som valda till några förtroendeuppdrag. Och de har inte minsta problem med att byta sida när den dagen kommer. Det har lett till rena svängdörren mellan partierna och pr-branschen. Går det verkligen att lita på sådana makthavare?”

Ja, jag vet att boken gavs ut 2015, året efter förra valet, men är minst lika aktuell inför årets val den 9 september. Inget har nämligen förändrats under nu pågående mandatperiod. Snarare har författarens bild förstärkts.

De som t ex i förra valet la sina röster på Miljöpartiet har säkert inte glömt sveket som partiets ledare presterade för att få en plats i den s-ledda regeringen.

”Allt är förhandlingsbart”, utropade dom och tycktes inte skämmas, inte heller rodna nämnvärt. Och på den vägen har det fortsatt under hela mandatperioden. Det finns fler liknande uppgörelser som inte direkt har stärkt förtroendet för de förtroendevalda.

Jag tycker att författarens citat av William Shakespeares Hamlet i bokens försättsblad talar sitt tydliga språk vad han vill visa och säga med bokens innehåll;

”Hamlet: Ser ni molnet där borta? Det har nästan skapnad av en kamel.

Polonius: Ja, minsann, det är riktigt likt en kamel.

Hamlet: Förresten är det mer likt en vessla.

Polonius: Ja, på ryggen ser det ut som en vessla.”

När författaren beskriver och kräver skärpta regler för ministrars snabba byten från politik till ledande befattningar inom näringslivet och inte minst då pr-branschen går han ett steg längre i sitt sätt att undergräva politikers moral. Han citerar Groucho Marx:

”Dessa är mina principer. Fast om du inte gillar dem, så har jag andra”.

Hur var det nu Miljöpartiet uttalade sig om sitt partiprogram/vallöften och sina principer?

”Allt är förhandlingsbart”.

Naturligtvis är det den härskande eliten på ministernivå som mestadels har satts under lupp i Bengt Ericsons granskning men även ett antal kommunala exempel på maktmissbruk lyfts fram.

På lokal nivå vill jag tro att politikers engagemang i stort  är tämligen äkta, men viljan och orken avtar naturligtvis i takt med antalet avsuttna mandatperioder. Det finns exempel på politiker som på åratal inte har lyft ett finger ej heller yttrat sig. Ledande politiker har inte sällan förundrats och beklagat, ofta egna partimedlemmars, lathet att inte ens bemöda sig om att läsa de handlingar som ska ligga till grund för beslut. Sådana politiker brukar gå under benämningen ”röstboskap.”

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. Ska dessa vackra ord om svensk demokrati efterlevas ställs det också krav på oss väljare. Vi kan inte enbart lägga vår röst var fjärde år och därefter förlita oss på att valda politiker gör sin plikt. Vi väljare måste vara aktiva, ställa frågor och krav men också följa den eller de politiker vi har valt att framhålla. Är de aktiva eller är de endast ut efter uppdraget som födkrok?

Handen på hjärtat, vet du vad din eller dina valda politiker har uträttat under innevarande mandatperiod? Merparten vet inte ett skvatt. Vet knappast namnet på valda politiker därför att man har valt att lägga sin röst på ett parti utan att granska vilka som är dess företrädare och vad dessa egentligen uträttar. Har de inte skött sig ska vi som väljare naturligtvis byta ut dem. Slöa och likgiltiga väljare är lika farliga för demokratin som orkeslösa och tysta politiker.

Kom igen! Skärpning. Inom kort är det val. Redan nästa månad!

Sveriges sista beredskapslok rullar

Vi är många som är intresserade av de gamla, kära ångloken som flera av oss växte upp med. För några dagar sedan fick jag ögonen på en artikel i Länstidningen i Östersund. En underbar artikel med många bilder på Sveriges sista beredskapslok.

De två ångloken har stått i malpåse sedan 1971 men nu har de tagits fram i dagsljuset och dessutom fått rulla igen.

Loket på bilden har inget med de två beredskapsloken att skaffa. Bilden har jag tagit på Brösarps gamla järnvägsstation och loket ägs av Skånska Järnvägar men illustrerar ändå dåtidens ånglok.

Reportaget i Länstidningen är klart läsvärt, inte minst för de många bildernas skull. Ta del av artikeln med hjälp av följande länk:

https://www.ltz.se/artikel/jamtland/ostersund/har-tas-sveriges-allra-sista-beredskapslok-ut-har-statt-helt-ororda-sedan-1971

 

Himlens mörkrum – arbetets slit

Att övergivna fabrikslokaler kan få nytt liv i form av spännande mötesplatser för kulturarbetare inom olika gengrer finns det många exempel på. Inte minst i Ronneby, nämligen Kulturcentrum som är inrymt i före detta Kockums Emaljerverks lokaler. En av sydöstra Sveriges största utställningslokaler.

För några dagar sedan, i en välbehövlig strandpaus, upplevde jag i det böljande landskapet på Österlen två intressanta möten i ”Fabriken” i Bästekille. Lokalen är sparsamt utrymd men förtar ändå inte intresset från utställarna.

I sommar är det två svenska giganters verk som naturligtvis lockar till flitigt besökande, chockvärmen till trots. Fotografen, Jean Hermanson (1938-2012) blev för kort tid sedan presenterad för den svenska allmänheten genom en finstämd dokumentärfilm i SVT. ”Himlens mörkrum” var titeln på filmen som hade producerats av regissören och vännen, Nils Petter Löfstedt.

Det vi fick ta del av i filmen och nu på en välkommen utställning var en livsgärning utförd av Jean Hermanson. Hans svart/vita dokumentation av 1960-talets industriarbetare – ”Arbetets slit”, är ett tidsdokument som redan kunde ha varit glömt om inte vänskap hade uppstått mellan Jean Hermanson och Nils Petter Löfstedt. Den sistnämnde har gjort det till sin livsuppgift att förvalta men också offentliggöra alla de människor som genom åren fångats i vardagens slit i rök, damm och smuts.

I den fabriksmiljö som Jean Hermanson hade valt att skildra är det svart och vitt som gäller. Inget där emellan. En enastående dokumentation som ger kommande generationer svart på vitt hur dåtidens industriarbetares miljö verkligen var.

Skulptören, Barbro Bäckström (1939-1990) behöver däremot ingen närmare presentation. Barbro Bäckström växte upp på Vindö i Stockholms skärgård, utbildade sig till teckningslärare och hade sin debututställning 1965 på Galleri Atheneum i Lund. Hon är känd för sina skulpturer av människokroppen, framför allt för dem som formats av metallduk.

Fabriken i Bästekille hittar du strax väster om Kivik.

ICA erkänner – ”Vi fick solsting!”

I går skickade ICA ut sitt veckobrev till kunder i hela landet. ICA hoppades att vi inte hade tröttnat på att GRILLA! Dessutom fick vi utförlig beskrivning för att uppnå bästa glöd.

Bara ett aber – ICA hade glömt att hela landet har totalt eldningsförbud som även innefattar grillning på egen tomt! Kan förstå hur alla de som har drabbats och som fortfarande upplever rasande skogsbränder tog emot tipsen.

I dag kom ett nytt veckobrev där ICA ber om ursäkt. ”Vi fick solsting”.

Sölve Mattsson – bandyns idealist

Jag har upplevt bandymål sjunka genom isen i pågående seriematcher. Jag har sett böljande isar under bandyspelares seriekrigande. Jag har inte utan rädsla varit vittne till att hörnläggningar i bandy fått avbrytas på grund av sviktande is när lagen samlats framför målet.

Inte minst har jag förvånats över bandyfolkets tålamod och uthållighet i att genom årtionden vara hänvisade till vädrets makter. När frågan om uppgivenhet har ställts har svaret varit ensidigt och med kraft uttalat:

-Bandyn i Blekinge kan ingen ta död på. Bandyfolket är ett segt släkte. Vi kommer aldrig att ge upp!

Dessa repliker har han genom åren uttalat tusentals gånger. Lika ofta har han envist upprepat:

-Bygg en konstfrusen bandybana!

Dessa klingande och välkända repliker kan jag fortfarande höra i mitt inre när jag och många andra hängivna bandyvänner har tvingats konstatera att bandysportens främste förespråkare har lämnat jordelivet.

Sölve Mattsson i Ronneby vigde hela sitt långa aktiva liv åt bandysporten. Han var bandyn trogen in i det sista. Här tillsammans med en annan FBK-veteran, Nils ”Dulla” Svensson.

Sölve föddes 16 november 1930 och avled den 17 juli 2018. Sina ledarkrafter har han troget ägnat Fredriksbergs BK och Blekinge Bandyförbund men lite fotboll blev det i unga år.

Han har genom åren i rubrikform begåvats med ett stort antal titlar. Några av dem:

 ” Bandyns ”Grand old man”. ”Mr. Bandy med rötter i fotbollen.” ” Bandylegendaren.” ”Har personifierat bandyn i Ronneby.”

Naturligtvis har en bandysportens veteran som Sölve Mattsson också fått motta många utmärkelser för sina ledarinsatser. Här några av de tyngsta:

1987 Årets ledare, pris utdelat av Blekinge IF och ABF. 1989 Kungapokalen, ovanlig utmärkelse från Svenska Bandyförbundet och 1993 Riksidrottsförbundets förtjänsttecken i guld.

Han valdes in i Fredriksbergs styrelse redan som ung och där blev han till mångas glädje kvar åtskilliga år. Han var själv aktiv bandyspelare fram till 1960 då han valde att helt ägna sig åt ledarskap. Revisor och styrelseledamot sedan 1950. Ordförande från 1966 – 2007, i 41 år. Utnämnd till hedersordförande från juli 2007. Lagledare 1972 – 1989. Sina krafter ägnade han också åt Blekinge Bandyförbund. Han hade uppdrag där från 1965 och valdes till dess ordförande 1989.

Jag kan fortfarande se Sölve framför mig knycka på nacken och vresigt utbrista:

-Vi måste få en konstfrusen bandybana. Det måste vara vår tur någon gång.

Han och övriga bandyvänner fick vänta länge, drygt 60 år innan den konstfrusna bandybanan var ett faktum. Sölve hann uppleva tillblivelsen 2011 och han var naturligtvis en självklar hedersgäst på plats när banan invigdes en februaridag 2012.

Bandysporten i Blekinge har genom åren genomlidit många kriser. Det var Sölve medveten om men han upprepade envist:

”Vi är de sista entusiasterna. Bandysporten ska ingen kunna ta död på.”

Att bandysporten t o m skulle överleva Sölve Mattsson själv var hans önskan och han blev till slut bönhörd. Tack Sölve för många inspirerande möten genom åren. Vi är många som har anledning att beundra och tacka för dina insatser.

Nu fick vi så att vi nästan teg

För några år sedan när vi upplevde en värmebölja som varade i två dagar investerade jag i en fläkt. Ett köp jag inte har behövt ångra. Ja, lite tveksam till utgiften var jag nog ändå i fjol somras. Ni minns säkert – sommaren som rann bort.

I år har fläkten gått på högvarv och investeringen har känts riktigt bra, inte minst när nyheten redan i ett tidigt skede kom att ingen fläkt fanns att uppbringa i handeln. Alla var slut och inga fanns att hämta hos tillverkarna.

Det är i sådana smärtsamma ögonblick som krisreaktionen eller det fulla traumat infinner sig. Det gjorde det också, men bara för vissa. Allt för få insåg vidden av vad vi hade att vänta och vad framtiden ruvar på för prövningar.

Vi nordbor är vana vid att en värmebölja varar några dagar för så har det alltid varit. Men årets sommar har inte varit som andra somrar. Trots att juli månad ännu inte riktigt är till ända påstår SMHI att juli månad har varit den varmaste på 260 år!! Mätningarna startade i Stockholm 1756.

Nästan varje sommar har vi svenskar, ja, säkert mer eller mindre alla nordbor, klagat på vädret. För kallt, blåsigt och regnigt. Men i år fick vi så att vi nästan teg. Jag säger nästan, för den långvariga megavärmen, som ska ta några ytterligare kliv uppåt denna vecka, har naturligtvis utlöst ett ramaskri från såväl pålästa som helt urblåsta hjärnor.

Jag orkar inte ens referera till de värsta, trots att fläkten gör underverk bakom min rygg. Klimatförnekarna kröp snabbt ut ur sina hålor för att inte tala om de som på fullt allvar, tydligen och tyvärr, ansåg att merparten av alla fasansfulla skogsbränder är ett resultat av icke handlingskraftiga politiker som inte velat eller kunnat förutspå den klimatpåverkan som vi har varnats för.

Jag tror att många denna sommar har fått sig en ordentlig tankeställare. Man borde i varje fall ha skänkt miljön en tanke på vad vi människor har ställt till med. Men jag är långt ifrån övertygad. Inte alls övertygad att alla går att övertyga.

Vi kan ta det här med engångsgrillarna. De tog aldrig slut och de användes flitigt även där de inte borde få finnas, nämligen i naturen. I flera fall har det visat sig att just engångsgrillars användning har orsakat flera skogsbränder.

Vi svenskar måste efter denna sommar lära oss att – DET ÄR ALLVAR NU!! Varningar är till för att efterlevas. Vi måste lyssna, läsa och lära.

Det som nu sker med våra skogar är en katastrof utom alla tänkbara scenarier. Vår skog är en av våra viktigaste och betydelsefullaste tillgångar. Att inte värna den är för mig helt obegripligt.

Naturligtvis har rekordbränderna utlöst politiska aktiviteter, men inte på det sätt man borde ha kunnat förvänta sig. Nuvarande regering blev snabbt skottavla för övriga partiers kritik. Men vad har de själva åstadkommit? Vi i Sverige är världsbäst på att klaga och ifrågasätta åtgärder först när skadan redan är skedd.

Jag kan inte föreställa mig att jag skulle vara ensam i mina tankar och förundran över varför ansvariga politiker (och då menar jag alla partier) inte har tagit larmsignalerna på allvar. Det är en sak att snacka, en helt annan att åtgärda och möjliggöra resurser. Nu behöver inte årets rekordlånga megavärme vara resultatet av miljöpåverkan, anser vissa experter. Oavsett vilket borde väl ändå ett land som Sverige med stora skogstillgångar ha varit betydligt mer förberett.

Experter är i dag överens om att det på åtskilliga punkter har brustit i den nationella samordningen i samband med bränderna. Notan för ödeläggelsen är ännu inte utfärdad, bränderna fortsätter med oförminskad kraft, men har redan nått miljardgränsen när det gäller förstörd skog. Därtill kommer alla inhemska och utländska räddningsinsatser.

Inte heller vill jag frita någon i detta land bosatt person det ansvar som måste åvila oss alla. Dom eldningsförbud som nu har införts i landet är självklara åtgärder. Vi har vaknat och nästan fått våra munnar tilltäppta. Men bara nästan.

Bollen är rund och blågul

När man som jag är senior har veckodagarna numera ingen större betydelse. Jag gör vad jag vill och vill jag någon dag bara ta det lugnt i hängmattan med en bok, ja, då blir det så.

Förr var lördagen förknippad med fotboll. Engelsk fotboll och man kunde själv inte välja match. I dag är det fotbollslördag och mycket talar för att det kan bli en lördag som för alltid skrivs in i idrottens historiebok.

Sverige ställs mot England i världsmästerskapets kvartsfinal. Mycket talar för en svensk seger om vårt redan hyllade försvar håller samma kvalitet som tidigare. Men i dag rullar också allsvenskan igång med bl a mötet Sirius/MFF. Svårt val?! Nej, i dag måste naturligtvis de allsvenska lagen förlåta vårt svek.

I år är sommaren extra solig och nu är det fullt fokus på Granqvist och co som gäller.

För svensk del har det varit ett tämligen egendomligt världsmästerskap. Flertalet svenskar, inte minst experterna, hade inga förväntningar alls. Sverige hamnade i VM mer eller mindre av en slump, ansåg många efter ett halvdåligt kval.

”Sverige slås ut redan i gruppspelet.” Mot detta självklara ville ingen protestera. Ledande politiker hade därför ingen svårighet med att snabbt konstatera att man tänkte bojkotta detta VM. Detta inte minst som en markering mot arrangörslandet Ryssland.

Men så inträffade det oväntade. Sverige med Janne och Granqvist i spetsen ville annorlunda. I det läget var politikerna plötsligt lite offside. Med Sveriges framgångar var det plötsligt politiskt gångbart att hylla svenska landslaget, ja, t o m resa till Ryssland för att om möjligt visas upp på bild tillsammans med en lagmedlem. Det är ju valår. Då är allt förhandlingsbart, som Miljöpartiet påstod efter förra valet.

Svensken i framgång är blå/gul så det bara stänker. I motgång bedrövligt svikande. I dag berättar rikstidningarna att Janne Andersson är jordnära och älskar varm korv med bröd. Nu är det svenskt på riktigt. Det kan inte bli större.

Nu i dag står storbildsskärmarna nästan lika tätt som granskogen. Härligt!! Dessutom går affärerna lysande. Ölen flödar och är nästan lika hotad som vårt dricksvatten när det gäller tillgång.

Men låt oss ha en riktigt framgångsrik fotbollslördag. Jag tror att MFF vinner! (Matchen tidigarelagd. Start klockan 13).

Nu kör vi! Sverige har världens bästa försvar. Det anser även senioren Svennis. Han bör veta.

Matchen kan starta. Jag är beredd!