Gnälliga politiker och demokrati

Jag har de senaste veckorna kunnat ta del av uttalanden från sparkade heltidspolitiker i Blekinge. Mest gnäll har det kommit från ratade politiker i Region Blekinge. I flera fall har bitterheten riktats mot partikamrater som uppges ha uppträtt ohederligt.

I några fall har uppdraget som heltidsarvoderad politiker inneburit att dessa nu måste ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Men lottlösa blir dom ju inte. Vi kan kalla det vid ett slags omställningsbidrag som brukar betalas ut under sex månader för den politiker som har blivit av med sina uppdrag. Storleken på dessa ersättningar varierar.

Det jag inte förstår är gnället och besvikelsen. Det är ju så demokratin fungerar. All makt utgår från folket står det i den svenska grundlagen och folket har nu i senaste valet bestämt hur man vill ha det. Det kallas demokrati och den ska vi vara rädda om. Det är inte kompisarna i respektive partier som har varit illasinnade. Har det varit ett dåligt ledarskap, ja, då ska ett byte ske.

Jag kan förstå att det kan vara svårt att ta en motgång men den upplevelsen bör stanna hos den ratade. Hen bör ju vara fullt på det klara med vilka regler som gäller. Det är inte enbart inom det politiska livet som människor biter sig fast i uppdrag och sitter på tok för länge trots att tröttheten för länge sedan har infunnit sig.

Det finns ingen politiker i Sverige, hoppas jag, som öppet skulle förkasta vår demokrati. Vi omhuldar den bl a med att svenska folket får säga sin mening vart fjärde år. Demokratin innebär att du kan bli vald men det kan också betyda att du mister uppdraget om du har felat eller enbart sett uppdraget som en säker inkomstkälla. Demokratin är till för alla.

När gnället från sparkade politiker blir utdraget och pinsamt är det politikern som tänker, demokrati är bra, bara den inte drabbar mig.

Behöver jag påminna om motsatsen till demokrati och vilka män det då handlar om?  Just det, Xi Jinping och Vladimir Putin, för att nämna några. I båda fallen på heltid och på livstid. Jag tror att även en sparkad heltidspolitiker i Sverige, i Blekinge, innerst inne föredrar demokratin. Så ta av er offerkoftan och sluta gråta krokodiltårar. Valet är över.

Sölvesborg har skyltat om

Ända sedan valet 2018 har Sverigedemokraterna varit stolta över att styra Sölvesborg och har sett det som sitt mäktigaste kommunala styre och som sitt främsta skyltfönster. Inte minst efter årets stora framgångar i valet. Ett resultat som gav eko ut i Europa vilket i sin tur lockade till ett stort antal journalistiska besök och en betydande nyfikenhet.

Men nu har skyltfönstret fått ett annat utseende och innehåll. Det tidigare samstyret har fallit och i dag, fredagen den 21 oktober 2020, är det en ny och tämligen oväntad politisk styrning som gäller. För Blekinge är det en ytterst oväntad lösning.

Nu ska moderater och socialdemokrater samregera med Centerpartiet och SoL-partiet. Det är Moderaterna som har tagit initiativet till samgåendet, något som chockade såväl sverigedemokrater som Kristdemokrater vilka nu tvingas gå i opposition.

När väl chocken lagt sig tidigt på morgonen kom kritiken som på beställning. Louise Erixon anser att konstellationen är ett svek mot väljare som lagt sin röst på antingen Moderaterna eller SoL-partiet som hon menar hade velat ha en fortsättning på samstyret.

I dag har Louise Erixon utvecklat sin kritik till olika massmedier:

”Vi kom aldrig så långt som till förhandlingar. Det handlade mer om moderata företrädares inkomster än politiskt innehåll.”

Jimmie Åkesson har som partiledare uttalat sig till Expressen och är inne på samma linje som Erixon:

”Det går inte att prata om några förhandlingar. Det enda Moderaterna varit intresserade av är att diskutera hur de ska få behålla alla sina välbetalda ordförandeposter”, säger han till tidningen. 

Även LO har på riksplanet och i sociala medier mycket nogsamt utnyttjat dagens överraskande motgång för Sverigedemokraterna.

”Det som nu hänt i Sölvesborg visar på ett tydligt sätt hur svårt det kan vara att samarbeta med Sverigedemokrater. Något som borde få även statsminister Kristersson att tänka till.”

Den presskonferens som hölls i Sölvesborg på fredagen ägnades till stor del åt att kritisera Louise Erixon och hennes ledarskap.

Även på riksplanet handlar det om att skaffa sig makt med alla tänkbara medel. Se bara på den svekdebatt som med all rätt nu drabbar Liberalerna som svalt stora och viktiga politiska ställningstaganden mot att få ministerposter.

Åter till Sölvesborg och vad som ska hända där med ett nytt och oprövat styre. Det vet ingen, varken Socialdemokrater eller Moderater. I dag har man sagt att man ska låsa in sig för att fundera på just ett program för Sölvesborg. Vem som dragit nit- eller vinstlott återstår att se men oavsett så är det en spännande konstellation som har sett dagens ljus. Men ett direkt resultat är redan att Prideflaggan nu kommer att vaja på den kommunala flaggstången. Vilket i sig är en befrielse och självklar framgång.

Centern vill byta Karlsson mot Ny

Nu, en dryg månad efter valet, vill även Centerpartiet byta ut sin gruppledare i region Blekinge. Partiets ordförande i nomineringskommittén, Gertrud Ivarsson vill ha förnyelse. Vilket i klartext betyder att man vill föryngra när centern nu ska styra regionen tillsammans med Socialdemokrater och Kristdemokrater.

Detta avslöjar i dag centerns veckotidning Blekinge-Posten.

Nuvarande gruppledare, Lars Karlsson, 62 ska ersättas av Kevin Ny, 43 om det nu går som nomineringskommittén önskar. Ny är i dag bl a ordförande i regionens Kultur och bildningsnämnd och ordförande i styrelsen för kommunala bolaget, Ronneby Miljöteknik.

Lars Karlsson säger till BP att han är besviken på det sätt som nomineringen har skett. Ingen tycks ha talat med honom om vad som är planerat och nu är han rädd att ett byte på gruppledarposten kan försämra ja, rentav förstöra det samarbete som har hunnit byggas upp inom det nya styret.

Moderaterna, som nu står utanför styret, bytte redan tidigt ut sin gruppledare, Lennarth Förberg som efter det dåliga valresultatet inte längre hade gruppens förtroende. Nu har han ersatts av Åsa Coenraads.

Men det är mer som överraskar politiskt inom regionen. I dagarna har Sverigedemokraterna erbjudit Liberalerna att få ta hand om ett av deras mandat. Liberalernas valresultat räckte inte till fortsatt deltagande men nu har Jesper Rehn i Liberalerna erbjudits att få en plats.

När ett parti, som har rönt stor framgång i valet som Sd, erbjuder ett annat parti en plats, ja, då har man anledning att ställa frågan – har man inte kunnigt folk så att det räcker eller är det verkligen som det sagts att man sätter stort värde på att ha just Liberalerna med i regionen.

Efter helgen ska Jesper Rehn lämna besked och jag tror redan nu att han har svalt betet. Eller som han sagt till SVT Blekingenytt:

”Man kanske är dum om man tackar nej!”

Som sagt – en liberal vet man aldrig var man har.

Ministrar i nya regeringen

Moderaterna: 13 ministrar

Statsminister: Ulf Kristersson

EU-minister och statsråd i statsrådsberedningen: Jessika Roswall (M)

Justitieminister och chef för justitiedepartementet: Gunnar Strömmer (M)

Migrationsminister och statsråd i justitiedepartementet: Maria Malmer Stenergard (M)

Utrikesminister och chef för utrikesdepartementet: Tobias Billström (M)

Bistånds- och utrikeshandelsminister och statsråd i utrikesdepartementet: Johan Forssell (M)

Försvarsminister och chef för försvarsdepartementet: Pål Jonson (M)

Minister för civilt försvar och statsråd i försvarsdepartementet: Carl-Oskar Bohlin (M)

Socialtjänstminister och statsråd i socialdepartementet: Camilla Waltersson Grönvall (M)

Äldre- och socialförsäkringsminister och statsråd i socialdepartementet: Anna Tenje (M)

Finansminister och chef för finansdepartementet: Elisabeth Svantesson (M)

Finansmarknadsminister och statsråd i finansdepartementet: Niklas Wykman (M)

Kulturminister och chef för för kulturdepartementet: Parisa Liljestrand (M)

Kristdemokraterna: 6 ministrar

Socialminister och chef för socialdepartementet: Jakob Forssmed (KD)

Sjukvårdsminister och statsråd i socialdepartementet: Acko Ankarberg Johansson (KD)

Civilminister och statsråd i finansdepartementet: Erik Slottner (KD)

Energi- och näringsminister och chef för klimat- och näringslivsdepartementet samt vice statsminister: Ebba Busch (KD)

Landsbygdsminister och chef för landsbygds- och infrastrukturdepartementet: Peter Kullgren (KD)

Infrastruktur- och bostadsminister i landsbygds- och infrastrukturdepartementet: Andreas Carlson (KD)

Liberalerna: 5 ministrar

Utbildningsminister och chef för utbildningsdepartementet: Mats Persson (L)

Skolminister och statsråd i utbildningsdepartementet: Lotta Edholm (L)

Klimat- och miljöminister och statsråd i klimat- och näringslivsdepartementet: Romina
Pourmokhtari (L)

Arbetsmarknads- och integrationsminister och chef för arbetsmarknadsdepartementet: Johan Pehrson (L)

Jämställdhetsminister och biträdande arbetsmarknadsminister i arbetsmarknadsdepartementet: Paulina Brandberg (L

Karriären går före vallöften

Det jag hittills har bevittnat i sättet att bilda en ny svensk regering är exempellöst och visar brist på respekt gentemot flera väljargrupper. Fyra partier, M, Kd, L och Sd, bildar regeringsunderlag men låter gruppens största parti, Sd, slippa ansvar genom att inte ingå i regeringen. Men det är likväl partiet utan ministerposter som kommer att bestämma.

Jag vill likna de tre partiledarna, Kristersson, Busch och Pehrson vid marionetter som styrs av trådar som Åkesson drar i för att genomföra hans och Sverigedemokraternas partiprogram.

Naturligtvis har kritiken inte uteblivit. Mest utsatt hittills är Liberalernas partiledare Johan Pehrson. I dag, strax efter att Kristersson valts till statsminister, anmäldes Pehrson till Liberalernas granskningsutskott för att ha brutit mot partiets stadgar när han sagt ja till många av de punkter som ingår i Tidöavtalet.

Liberala riksdagsledamöter har redan betonat att de inte kan ställa sig bakom alla delar i den drygt 60-sidiga skriften som kallas Tidöavtalet. Frågorna som starkt kritiseras är bl a sänkt bistånd, och nationellt tiggeriförbud. Anonyma vittnen och visitationszoner är dessutom frågor som Liberalerna sa nej till på sitt senaste landsmöte. Inte heller kunde Liberalerna på sitt landsmöte tänka sig att säga ja till att slopa invandrares rätt till tolkar. Men det kan Johan Pehrson nu. Starkt ifrågasatt är också förslaget att kunna utvisa personer med utländskt medborgarskap på grund av bristande vandel (?).

Johan Pehrson anser, trots sina eftergifter, att en ministerpost till honom inte har kostat sakpolitik. Det gör honom inte trovärdig eftersom Jimmie Åkesson vid flera tillfällen har betonat att hans parti har haft stora framgångar i regeringsförhandlingarna. Han saknar inget i uppgörelsen, har han förklarat.

Tidöavtalet har redan fått många benämningar som Slottsavtalet och inte minst Oktoberavtalet med oket att utföra Sverigedemokraternas politik. Det sistnämnda är Annie Lööfs tolkning. I Blekinge har en socialdemokrat liknat den nya regeringen vid Jönssonligan ”som har en plan” och som Kristersson ofta har upprepat, planen behöver bara putsas lite.

Mest kritisk i sitt anförande inför måndagens val av Kristersson som statsminister var vänsterns Nooshi Dadgostar som drog ner applåder och skratt när hon raljerade över den regering som nu ska ta sig an många svåra frågor. Hon menade att Liberalerna har bytt bort sin politik mot en plats i regeringen och citerade Johan Pehrson: ”Man säger en sak innan valet. Sedan genomförs valet, och så säger man en sak efter valet”.

Hon varnade för vidgade klyftor i en tid när många redan i dag har svårt att klara sin ekonomi med höjda matpriser, el, höjda hyror och drivmedel. Hon ställde detta mot gruppen som redan har mycket och att dessa nu kommer att gynnas ytterligare med den nya regeringens åtgärder.

Ska vi nu dessutom bli angivare och spana på varandra för att leva upp till den nya regeringens förslag med anonyma vittnen och tiggeriförbud, ja, då går vi onekligen en kall och ogästvänlig vinter till mötes. Dessutom ska det, precis som i Iran, tydligen införas en moralpolis som får till uppgift att granska alla invandrares ”vandel”. I detta sammanhang ter sig vår elbrist vara en obetydlig fråga i det stora hela med den nya regeringsförklaringen och då har vi inte ens fått veta vilka ministrar som nu ska styra det ”Nya Sverige”. Dom presenteras i morgon tisdag förmiddag. Nya överraskningar är att vänta.

Övertramp av talman Norlén

Talmannen Andreas Norlén har en helt klanderfri mandatperiod bakom sig, men efter att nyligen ha fått förnyat förtroende har han tydligen drabbats av ett ohämmat glädjerus.

Detta sagt efter att han i dag deltagit i SVT:s Morgonstudio.

Norlén ombads att kommentera moderatledaren Ulf Kristerssons påstående under gårdagen ”att det bara är vissa frågor som behöver justeras och lösas ut”. Norlén var säker på sin sak:

”Sverige är nära en regeringsbildning och under fredagen kommer Ulf Kristersson att ha ett regeringsunderlag färdigt. Utifrån den rapport jag fick, och som stämmer väl överens med det Ulf Kristersson sa i media efteråt, så är min bedömning att det finns väldigt goda förutsättningar för att det här är klart i morgon.”

Talmannens påstående sändes strax efter klockan åtta men redan några timmar senare blev vi genom Expressen påminda om ”vad några frågor som behöver putsas” egentligen innebar.

Då avslöjades att Liberalerna ännu inte kan lova sitt stöd i omröstningen av M-ledaren! Johan Pehrsson upprepade Kristerssons numera uttjatade svar, ” att inget är klart förrän allt är klart.”

Expressen frågade Pehrsson:

”Är det klart att ni kommer ge ert stöd till Ulf Kristersson i en statsministeromröstning?”

Johan Pehrsson svarar:

”Jag hoppas jag kan nå dit”

Jag anser att den annars så klanderfria talmannen gick ett antal steg för långt när han bedömde utgången av en regeringsbildning. Talmannen ska inte gissa eller som Norlén sa i samma intervju:

”Det är bäst att de här samtalen mellan talmannen och regeringspersoner förblir mellan fyra ögon.”

Jo, men då var det redan för sent. Talmannen hade passerat den viktiga gränsen att vara neutral.

Ronneby har svikit sina anställda

Har metoo-rörelsen och vad den stod för och bekämpade gått kommunala förvaltningar i Ronneby helt förbi? Det är lätt att få den uppfattningen när man ser hur anmälda sexuella trakasserier hittills har handlagts inom vård- och omsorgsförvaltningen.

En intern utredning har visserligen tillsatts men den har fram tills nu visat sig ha knappt styrfart. Den tillsattes i somras utan att exakt datum har angivits och skulle enligt uppgift vara klar på fyra veckor vilket kan anses normalt i ett känsligt ärende som detta. I dagarna har den tidsfristen förlängts rejält. Det nya budet är att den ska vara klar först den sista oktober! Det anmärkningsvärda är att den anklagade chefen inte genast togs ur tjänst vid så allvarliga anklagelser.

Utredningar som innehåller anklagelser om sexuella trakasserier är synnerligen allvarligt och måste för att motverka ytterligare ryktesspridning ske skyndsamt. Inte minst måste det vara en ytterst påfrestande situation för alla inblandade. I detta fall är det dessutom personal som på ett professionellt sätt har att hantera människor i inte sällan utsatta situationer, vilket också har visat sig i en av anmälningarna.

Har verkligen Ronneby kommun en handlingsplan som reglerar hur verksamhetschefer och arbetsledning ska hantera anmälningar om kränkande särbehandling eller sexuella trakasserier?

En handlingsplan ska också innehålla förebyggande åtgärder. Sexuella trakasserier, om dom besannas i detta fall, är förbjudet enligt lag. Detta är således allvarliga anklagelser som ställer krav på arbetsgivaren. Om en anställd sjukskriver sig på grund av särbehandling eller sexuella trakasserier måste detta anmälas av arbetsgivaren till Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan.

Om bara hälften av de anklagelser som har ventilerats i media skulle visa sig stämma är det synnerligen allvarligt. Än mer allvarligt är det att SVT:s avslöjanden till stor del har mötts av tystnad i stället för öppenhet. När Ronneby kommun låter en kommunikationschef bestämma att frågor som SVT vill ställa till berörd förvaltningschef först ska presenteras för och godkännas av just kommunikationschefen, ja, då har kommunen bildligt talat kört i diket.

Förvaltningschefen som rimligen bör vara den bäst uppdaterade i ärendet förminskas och blir genom detta handlingssätt delaktig i en onödig tystnadskultur som slår mot hela kommunen. Journalister vet vad publiceringsreglerna säger och dom är fortfarande hårt styrande i Sverige till skillnad mot många andra länder.

Att den i flera fall anklagade chefen bara omplacerades och inte avstängdes i väntan på utredningen ger mig ytterligare anledning att betvivla att Ronneby kommun verkligen har en handlingsplan mot sexuella trakasserier. Det är just chefer och arbetsledare som ska ansvara för att arbetsmiljön är sådan att den motverkar sexuella trakasserier.

Att SVT Blekingenytt aldrig gav upp trots hårt motstånd är beundransvärt och viktigt för att anklagelser av detta slag inte ska få sopas under mattan. Vi vet hur vanligt det är att det finns makt- och beroendesituationer med i bilden, vilket gör det ännu svårare för den drabbade att hantera sexuella trakasserier. Efter SVT:s många inslag blev det också uppenbart för förvaltningsledningen att den anklagade chefen borde vara avstängd i avvaktan på utredningen. En inte obetydlig bekräftelse gentemot de anställda som anmält chefen.

Dessa kyrkor stängs för att spara el

Valet är över och nu gästspelar Sune Håkansson åter i denna blogg vid väl valda tillfällen. I dag berättar han vilka kyrkor som måste stängas under den kallaste perioden. Allt för att spara el.

”Kyrkor stängs lite här och var i landet. Än så länge är det mest tillfälligt. Orsaken är de höga energipriserna. Uppvärmning kostar.

Läser vi i hembygdsböckerna om gamla tider, så var det då uselt med uppvärmningen. Men det hjälpte till en del att besökarna visste att det var så. Man kom rejält påpälsade. Därtill kom många, kyrkorna var fullsatta. Det gav en viss värme. Det var också tillåtet att stampa, för att höja temperaturen.

I vårt län har kyrkorådet i Ronneby pastorat beslutat att under de kallaste månaderna hålla stängt i bl.a. Förkärla, Edestad och Hjortsberga. Inom gamla Listerby pastorat hålls endast Listerby kyrka öppen som vanligt.

Problemet, som också gäller för fritidshus, obebodda villor etc. är att det saknas en del kunskap. Hur långt kan man sänka temperaturen utan att vinsterna av den lägre energiförbrukningen äts upp av skador av olika slag?

Lång sikt

Troligen får vi därtill, efterhand, också en debatt om vi skall stänga en del kyrkor permanent. Själv kan jag på en rundtur om kringsvid tre mil besöka fyra kyrkor. Ingen av kyrkorna torde ha varit i närheten av fullsatt under de senaste åren. Förvisso kan ”Musik i sommarkväll” dra en del, i Saxemara kan det då bli fullsatt.

När kyrkorna byggdes, var det i princip kyrkoplikt. Alla skulle, varje söndag, besöka kyrkan. Redan i min ungdom konstaterade vi att besöksantalet hade minskat. Men besökarna var likväl många nog för att man utöver åhörandet av Guds ord också kunde få en social kontakt. Denna var nog lika viktig.

Varje år sjunker andelen av folket, som är medlemmar i Svenska kyrkan med 1-2 procentenheter. Snart är vi nere under 50 procent.

Förvisso märks det effekter också av den regeländring som tvingade fram dubbning av gravstenarna. Därav följer att kyrkogårdarna läggs om, men därtill att antalet besökare till kyrkogårdarna sjunker. Det finns inte längre någon släktgrav att besöka.”

Sune Håkansson

Thorell – en politisk överlevare

Jag träffar en tidigare kollega på stan. Han säger:

”Thorell har slutat som ordförande i Ronneby fullmäktige efter många år. Vad tänker du skriva om det?”

Inget alls! Han skriver så mycket om sig själv på Facebook, så… Nej, helt onödigt att lägga tid och kraft på det.

I bilen hem tänker jag på frågan. Jag parkerar bilen och har bestämt mig, jag kan ju skriva det som Nils Ingmar Thorell inte själv skulle välja att torgföra. Inte heller bör det bli en dödsruna, det är ju trots allt bara en tämligen unik politisk gärning på slak lina som har avslutats. Med det sistnämnda menar jag att han har varit en politisk överlevare i olika konstellationer på såväl kommunal- som landstings- och regional nivå. Folkpartiet, som numera går under benämningen Liberalerna, har ju inte direkt varit något parti som samlat några större skaror.

Det har alltså gällt för den förre ombudsmannen Thorell att hoppa rätt och riktigt på tuvorna som i flera fall utgjort bräckliga politiska konstellationer.

Jag tänker speciellt på valet 2006 som blev inledningen på en utfasning av ett 80-årigt långt socialdemokratiskt styre i Ronneby. När Jan Anders Palmqvist i det läget gjorde sitt yttersta för att få sitta kvar på ordförandestolen i kommunstyrelsen blev det en mycket märklig konstellation som räddade honom.

Dåvarande Folkpartiet med Nils Ingmar Thorell i spetsen valde då att kroka arm med såväl socialdemokrater som Kristdemokraterna, med Ulla Svensson som boss. En verkligt udda kommunal regering som dessutom bara kunde ståta med 23 mandat av 49. Man ville bygga på samverkan, betonade man. Jo, jo det var väl lätt att säga men betydligt svårare i praktiken.

Så mycket samverkan blev det inte trots att man hade goda avsikter. Näringslivsråd skulle skapas och en isbana utredas. Men jag tror att Thorell var den som gjorde den bästa affären. Han fick ta över klubban i kommunfullmäktige efter socialdemokraten Nils Olov Olofsson och det greppet släppte han först i torsdags den 29 september 2022! Dessutom blev han ordförande i dåvarande förskole- och grundskolenämnden.

Den märkliga konstellationen klarade sig hjälpligt fram till valet 2010 men då kom ångvälten Alliansen och tog över styret. Det blev tack och farväl till Socialdemokraterna och Jan Anders Palmqvist. Men Thorell hoppade nu till en betydligt större politisk tuva och räddade därmed både sig själv och partiet kvar vid makten. Dessutom fick han behålla ordförandeklubban i fullmäktige.

Och med den klubban har han utövat en hel del makt. Mest makt utövade han den 14 december 2008 då i den bräckliga trepartiregeringen, s, fp och kd.

Man ville lägga ner högstadiet i Bräkne-Hoby. Röstförfarandet i fullmäktige blev en thriller. Den slutade 24 – 24 eftersom Ulla Svensson, kd lagt ner sin röst. Nils Ingmar Thorell hade i det läget utslagsröst i sin egenskap av ordförande. Han tvekade inte och nedläggningsbeslutet var ett faktum. Gruppen i Bräkne-Hoby hade redan bildat ”Landsbygdsupproret”. Beslutet följdes av en omfattande demonstration med elever och föräldrar som tågade genom stadens gator. Beslutet stod fast.

Då hade Nils Ingmar Thorell inte många vänner i Bräkne-Hoby. Men han stod pall i stormvinden och med min erfarenhet, som har mött honom i många journalistiska uppdrag, måste jag säga att han alltid varit rak och tydlig.

Nu slutar han som kommunfullmäktiges ordförande efter att hanterat klubban där i 16 år. Fullmäktige har varit hans hemvist under 43 år i följd. Nu svingar han en betydligt lättare klubba, nämligen som distriktsordförande i SPF Seniorerna Blekinge.