Lokaltidning står upp för det lokala

Rubrikens innehåll kan tyckas självklar, naturligtvis ska en lokaltidning bevaka det lokala skeendet i samhället. I dag är detta av olika anledningar inte längre så självklart. Tidningsledningar väljer ofta att slimma personalstyrkan för att i stället köpa riksmaterial som är en billigare väg, men föga framgångsrik.

I Blekinge har jag märkt en klar förskjutning mellan länets två lokaltidningar på vilket sätt de bevakar länets fem kommuner. Största ”länsdraken” BLT har valt det billigare alternativet medan Sydöstran har vuxit in i den lokala kostymen på ett framgångsrikt sätt.

Att satsa på en bra lokal bevakning behöver inte vara liktydigt med Grönköpings Veckoblad. Jag tänker i dag ge några exempel på skillnader i bevakningen och då företrädesvis med Ronneby som riktmärke.

Vi behöver inte gå många år tillbaka i tiden för att visa hur det HAR varit. En längre intervju med nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, var då inte en självklar publicering i Sydöstran. Fredriksson har själv berättat att artikeln stoppades.

I dag behöver man inte studera Sydöstrans Ronnebysida många dagar för att uppleva att en 180-graderssväng har ägt rum. Nu blir jag istället nästan överraskad om Roger Fredriksson en dag inte uttalar sig om vad som sker och SKA ske i Ronneby kommun.

Jag måste nämna reportern Jens Svensson vid namn. Han är grabben från byn som självklart håller på KRIF och som inte missar möjligheten att framhålla att Kockumrinken numera bär namnet Soft Center Arena. Självklart blir hans farsa glad varje gång, men vad gör det. Tidningsledningen bjuder på den familjära reklamen. Det gynnar bygden och det är det lokala som gäller.

budget-2

I dag är det t ex en självklarhet för Sydöstran att citera moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson på följande sätt:

”Vi har gått från att vara den sextonde sovjetstaten till att bli en väldigt liberal kommun…”

Ett uttalande som fälldes och publicerades i samband med att Ronnebyalliansen redovisade sin budget. Naturligtvis var det stor skillnad i såväl bevakning som rubrikstorlekar om jag jämför mellan Sydöstran och BLT.

Ett exempel till. Nu handlar det om isterband från Bräkne-Hoby som utklassade hela den svenska charkindustrin och kammade hem guldet. Dessutom blev det silver för Wiktor Olssons pastej. Naturligtvis är detta en viktig tilldragelse för såväl vår lokala företagsamhet som att dagens ägare, Bengt Olsson, får ytterligare dragkraft.

budget-4Denna händelse ansåg Sydöstran så viktig att ingen lokal reporter skulle kunna ge den rättvisa. Nej, här tog tidningens högsta chef, Gunnar Svensson, chefredaktör och ansvarig utgivare, och satte sig i bilen och rattade E 22-an till Bräkne-Hoby. Besöket resulterade i en stort uppslagen artikel med bild på sidans bästa plats. Att Gunnar säkert också var i behov att fylla på i frysen är en helt annan sak. Guldhändelsen fick den uppmärksamhet den förtjänade.

Medaljerna delades ut i Göteborg i torsdags kväll, på fredagseftermiddagen steg chefredaktören in i köttbutiken och på lördagen fanns artikeln på plats. För att finna något liknande i BLT fick jag vänta tills i dag måndag, men de raderna var svåra att finna. Längst ner på sidan dessutom. Se bildexempel.budget-5

Nej, fram med det lokala skeendet som naturligtvis måste bli till en självklar bevakning om en lokal tidning verkligen ska förbli en lokal utgivare.

Politiker och media skrämde Ronnebybor

Information är viktigt. Välgrundad och tydlig information är avgörande annars kan det gå snett och det gjorde det i Ronneby för några dagar sedan.

Därför, följ med på en kittlande och svindlande tur i informationens irrgångar. Det börjar som ett politiskt ärende i Fritid- och kulturnämnden och slutar med en besk beskyllning riktad mot sociala medier. Upplösningen är överraskande enkel men kanske inte för politiker?

En julmarknad på Ronneby torg med inköpta kommunala bodar till en kostnad av 350 000 kronor började som en motion 2014 och behandlades positivt av Fritid- och kulturnämnden. Detta under förutsättning att torghandelsstadgan medger detta, vilket Tekniska förvaltningen nogsamt påpekat i sitt remissvar.

Ärendet har därefter, som det uppges i protokollet från den 25.8.2016, av olika orsaker stannat av och inte hanterats vidare. Dessutom hade Fritid- och kulturnämnden inget utrymme i sin budget för att bekosta inköp av bodar. Pengar söktes hos kommunstyrelsen som i sin tur sa nej med motiveringen att en marknadsundersökning först bör genomföras för att efterhöra intresset. Beslutet innebär att en planerad julmarknad med inköpta bodar kan bli verklighet först 2017.

julmarknad-3Beslutet får till resultat att lokaltidningarna skriver följande:

Sydöstran – ”Planerad julmarknad på Ronneby torg stoppas”.

BLT – ”Julmarknad skjuts upp till nästa år”.

Detta i sin tur får till följd att människor i Ronneby blir förb***** och hör av sig till kommunalrådet, Roger Fredriksson och framför bannor för att julmarknaden ska ställas in, vilket kommunstyrelsen beslutat.

I det läget kommer ett ordentligt trängt kommunalråd på idén att kontakta lokalredaktören på Sydöstran som i dag onsdag skrider till verket och publicerar en artikel med rubriken – ”Julskyltningen ej inställd”. Lägg märke till ändringen från julmarknad till julskyltning. Ett inte alls oviktigt påpekande.

Men redan i går kväll gjorde centerpolitikern i Ronneby, Tim Svanberg, följande inlägg på Facebook:

”Ett typexempel på hur källkritik behövs. Kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att julmarknaden som ska hållas under större delen av december startas först nästa år. Några få timmar senare läser man på diverse sidor om hur kommunen har lagt ned den traditionella julskyltningen och att detta skulle bero på att invandrargrupper har påverkat beslutsfattandet. Upprördheten vet inte gränser. Kan vi inte enas om att vi först reder ut om någonting stämmer innan vi upprörs över det. Lite onödigt att vara upprörd över någonting man missuppfattat.”

Sociala medier kan beskyllas för mycket men i detta fall är det faktiskt politikerna i Fritid- och kulturnämnden som har lurat såväl media som allmänhet. Det som har arrangerats på Ronneby torg sedan många år tillbaka i samband med julskyltningen har nämligen gått under benämningen julmarknad.

julmarknad

Så visst är det viktigt med information och då tydlig information. Nu har lugnet åter lagt sig som en varm påsvante över Ronnebytorget. Nu väntar vi i Ronneby på en kommunikationschef som blir tydlig och klar. Hen ska vara på plats vid årsskiftet.

Varför flyr cheferna från BLT?

Ronneby kommun lockar med en nyinrättad tjänst från årsskiftet. Man söker en kommunikationschef och det har verkligen rört om på den annars ganska stillastående journalistmarknaden.

En av de sökande är Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning. Att hon söker tjänsten får i varje fall mig att reagera extra mycket. För bara kort tid sedan slutade Kerstin Årmann som chefredaktör och ansvarig utgivare vid samma tidning. Hon slutade efter att ha varit BLT trogen i 16 år.

Fortells önskan att vilja hoppa av BLT kan naturligtvis bero på att hon saknar sin tidigare chef ,men det kan också signalera att det råder svåra tider i mediebranschen med ideliga besparingar som ger allt mindre utrymme för journalistiska satsningar.

Det händer i RonnebyFortells ansökan pekar också på en annan intressant företeelse när man studerar övriga sökande. Man får osökt en bild av att många av de sökande säkert kan placeras i det politiska ”Alliansbältet”. Moderatprofilen från Karlskrona, Hanna Ekblad, kan naturligtvis utan omsvep placeras här med sitt nuvarande uppdrag som politisk sekreterare hos moderaterna. Hanna Ekblad har redan tidigare en period varit kommunalrådet Roger Fredriksson behjälplig med sekreteraruppgifter.

Däremot saknar jag journalisten och före detta informatören på Boverket, Ingemar Lönnbom, men han har väl fullt upp med sitt uppdrag för det utskrattade logganpartiet, Liberalerna, i Karlskrona.

Kommundirektör Magnus Widén har i någon av dagens lokaltidningar nästan lite uppsluppet berättat att det väntar en spännande tid med anställningsprocessen.

Visst blir det spännande, men vi tänker kanske inte riktigt på samma spänningsmoment. Många ser alliansen som den styrande politiska gruppen i Ronneby och därav vissa sökande. Men i kommunstyrelsens arbetsutskott är det Sverigedemokraterna som är tungan på vågen. Kommer de att välja en egen kandidat eller kommer de att välja alliansen eller vänsterns kandidat? Alliansen har tre ledamöter, vänstersidan lika många varför Nicolas Westrups röst blir avgörande. Javisst blir det spännande när nya tjänsten som kommunikationschef ska utses. Räkna med bråk.

Lasarettshotell lösning för Blekinge?

Jag har även i år haft förmånen att leda ”Neurodagen” som genomfördes i Ronneby den 4 oktober med stor uppslutning. Det var väl egentligen endast beslutande politiker inom området som uteblev.

Neuroförbundet arbetar ihärdigt för att stötta sina medlemmar och överst på önskelistan är att Neuroteam ska bli verklighet i hela landet. Blekinge utgör inget undantag när det gäller brist på nerurologer. I landet som helhet saknas det 300!

Vid konferensen väcktes också tanken på att inrätta ett lasarettshotell eller som det också kallas, patienthotell. Det var när Ralph Harlid, planeringsdirektör vid Landstinget Blekinge, berättade att en gästnatt på Grand Hotel är billigare än att ha patienten intagen på en av lasarettets vårdavdelningar.

-Det kunde väl vara något för Ronneby att fundera på när det inte tycks bli något nytt sjukhusbygge där, sa en deltagare till mig under kaffepausen.

Ett patienthotell avlastar sjukhusets vårdavdelningar och det är ansvarig läkare som kan godkänna en vistelse av detta slag. På hotellet bor patienter som inte behöver vara inlagda på vårdavdelningar. Dygnet runt finns det sjuksköterskor som stöttar och ger trygghet. Hotellvistelsen är starkt subventionerad av det lokala Landstinget eller Regionen.

Naturligtvis är detta en framtida lösning som kommer att vara starkt knuten till den nu beslutade närsjukvården med bl a vård i hemmet. Allt för att avlasta sjukhusens kostsamma vårdavdelningar.

Lars Almroth, sjukhuschef i Blekinge, presenterade och svarade på frågor om just den närsjukvård med mobila team som för bara kort tid sedan sjösattes i länet. Naturligtvis inte utan vissa protester från västra Blekinge när denna nya organisation har fått till följd att dygnetruntakuten vid Karlshamns lasarett har stängts.

Mer än 500 000 människor i Sverige lever i dag med neurologisk diagnos och det saknas såväl neurologer som andra specialistläkare. Årets Neurorapport visar att patienterna ofta har flera diagnoser samtidigt och att vården är dåligt rustad att hantera detta. Patienternas livssituation kan emellertid påverkas positivt om de omhändertas av ett neuroteam, betonar Neuroförbundets experter.

neurorapport

-Våra medlemmar uppfattar att det är svårt att få tid för återbesök eftersom de möts av långa väntetider. Det handlar om så mycket mer än den akuta hjälpen för att man ska kunna må bra, var en synpunkt som togs fram när Marcus Svennerud, överläkare, neurolog och psykiater föreläste vid Neurodagen i Ronneby.

I den lokala Neurorapporten för Blekinge fanns frågeställningen – ”Hur lång tid tog det från det du sökte läkare, det vill säga beställde tid eller kom in akut, tills du fick korrekt diagnos?”

Svaret på frågan var att 23,1 % fick en diagnos efter en till sex månader. Betänk då att hela 20,5 % av de tillfrågade patienterna hade tvingats vänta mer än 5 år!

Efter att ha upplevt Neurodagen i Ronneby med rikhaltig information med bl a ”Neurorapporten 2016” i ryggraden är det lätt att hålla med förbundet och dess hårt arbetande ledare i föresatsen att krafttag måste tas för att ur ett patientperspektiv utveckla och påskynda den teambaserade neurosjukvården.

Rune gav naturen ett nytt ansikte

”Hej!

Det är Rune i Sölvesborg.”

Dom telefonsamtalen kommer inte längre. Rune är död. Vi, hans vänner, har svårt att fatta att denna idrottens kraftkarl och profil har nått det definitiva målet.

Som idrottsutövare var det full fart som gällde. Rune Johansson valde alltid raka spåret och som orienterare försökte han t o m flytta på stenmurar. Naturligtvis var det för hans motståndare i såväl bandy, ishockey som fotboll inte nådigt att söka närkontakt med expressloket från Hasselstad.

img151

Rune växte upp i Hasselstad men var på senare år bosatt i Sölvesborg dit kärleken till Laila förde honom. Rune var fem dagar från att fylla 78 år.

När Rune i Sölvesborg ringde mig på senare år var det mest för att snacka miljöfrågor som hade med F 17 att göra. Att påstå att han var starkt engagerad i dessa frågor vore att förminska hans uthållighet och kunskap. Han var uppslukad av ämnet och förde ständiga dialoger med högdjuren inom såväl försvar som miljödomstol.

Rune var också experten som ställde upp när människor i Bredåkra och Hasselstad behövde hjälp med förhandlingar gentemot staten när hus skulle inlösas, rivas eller bullerisoleras.

Mitt sista, större samarbete med Rune fick jag uppleva den 27 oktober 2015. Han och jag hade bjudit in folket i byn för att ta del av vår sammanställning av rivna hus där Rune klädde bilderna med ord om människorna som en gång bebott de hus som inte längre finns. Bygdegården i Hasselstad var knökafylld till sista sittplats och berättelserna och minnena var naturligtvis många vid det avslutande kaffet.

dsc00516

Rune minns jag bäst och mest intensivt som orienterare. Han greppade karta och kompass första gången 1951. Han cyklade via flygfältets norra del från Hasselstad och nådde bastu- och klubbstuga relativt lätt vid Sänksjön. Rune visade tidigt att han var en vinnartyp, inte minst hade han stora framgångar i klubbens många budkavlesegrar.

Men det var ändå ett vandringspris i Skogsvandrarnas ungdomstävling – ”Kurts Minne” som han ständigt ville minnas och berätta om. Han tog priset för alltid och året var 1958. Prisutdelare var klubbens främsta löpare, Leo Gustavsson.

Rune var född till idrottare men också som föreningsmänniska. Han hade att brås på, hans pappa Erik var Hasselstads starke man och socialdemokrat. Intresset för samhället Hasselstad gick så att säga i arv.

Rune spelade ishockey och fotboll för Kallinge SK och han rullade bandybollen i Fredriksbergs klubbdress. Han var också domare.

dsc01759

Skogsvandrarna har upphört som förening, boken blev till ett avslut. Däremot är vi en tapper skara som har fortsatt att träffas med nostalgiska promenader och samlingar vid klubbstugan. Rune var naturligtvis en av oss, in i det sista. Även i arbetet med boken.

Jag vill minnas vännen Rune med ett citat från boken ”Skogsvandrarminnen” där Leo Gustavsson beskriver Rune med bl a följande ord:

”Runes löpstil i skogen var väl inte den allra smidigaste men kraftfylld och framåtriktad. Hinder som fanns i vägen ville han inte godta, snarare ändra på.” På så sätt gav Rune naturen ett nytt ansikte.

Kalla krigets oskyldiga offer

dsc05400

-Flygarna var förbrukningsvaror i flygplan som skickades upp utan att de fungerade, sa flygingenjören och kontrollflygaren Lennart Richholtz i en rapport 1962. Men då var skadan redan skedd. Mellan 1960 – 1961 inträffade ett 70-tal haverier med 46 döda.

Betänk att svenska flygvapnet under åren 1915 till 2007 hade 957 omkomna och då har Sverige inte ens varit krig.

dsc05411

Författaren och journalisten, Ulf Eneroth har kartlagt vad som inträffade och han redovisar sina erfarenheter i boken ”Haveriet – Flygvapnet och kalla krigets offer”. Han utgår från ett haveri som inträffade i Vikbo utanför Köping den 26 oktober 1960 och som resulterade i att en hel familj på sju personer dödades när ett övergivet Lansenplan raderade ut en hel gård.

Ulf Eneroth besökte i tisdags kväll (4 okt) den regionala avdelningen ur Svensk Flyghistorisk förening, Quintus 72 i Ronneby. Hörsalen var knökafull och det kan delvis förklaras med att föreläsningen var öppen, alltså inte enbart riktad till medlemmar.

Det betraktades som en slump när ett helt familjejordbruk som gått i arv sedan 1800-talet raderades ut och sju familjemedlemmar dog när ett förarlöst Lansen slog ner och sopade bort såväl ladugård som boningshus. Men haveriet och Lansens motorstopp var ingen tillfällighet – det var helt enkelt ett konstruktionsfel som ingen brytt sig om att åtgärda trots flera andra haverier dessförinnan.

Det var först när Ulf Eneroth tog sig an de många haverierna under kalla kriget som det hela uppdagades.

Under en 15-månadersperiod 1960-1961 orsakade en rad konstruktionsfel ett 70-tal haverier med 46 döda.

32-lansen

 

Unga piloter skulle öva under realistiska och krigsliknande förhållanden för att bl a över havet möta det fruktade hotet i öster. Det var främst unga piloter i Tunnan och Lansen som fick sätta livet till och med facit i hand, helt i onödan. Ett stort problem var också att många civila dödades när flygplan slog ner som bomber både här och där i landet.

I dagsläget lever svenska flygvapnet med ett helt annorlunda säkerhetstänk. Man har uppnått nolltolerans när det gäller haverier, men betänk att flygvapnet under 1950- och 1960-talet hade drygt 1000 stridsflygplan som ständigt skulle vara i luften.

Boken är ett viktigt tidsdokument för att bl a få vetskap och förståelse för de omänskliga uppgifter unga piloter beordrades att utföra.