Ronneby lär för att starta museum

En guru i konsten att starta men också driva museer har besökt Ronneby, nämligen L G Nilsson, storyteller (berättare) och gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt.

Publikintresset var på topp vilket innebär fullsatt i Kallvattenkurens konferensrum. Skam hade det varit annars. Alla väntar otåligt på hur frågan om ett framtida museum med Gribshunden och fynden i Västra Vång utvecklas.

Jag vill lova att det blev en extra kryddad start för LG Nilsson när han presenterade sig och sina många resor i samband med internationella uppdrag. Det var när han nämnde att han för inte så länge sedan besökt Kina som det gick en unison ljudstöt med nervösa skratt genom salen.

Han var snabb att förklara att han besökt Kina långt innan Coronavirusets utbrott. Därefter kunde föredraget fortsätta som planerat.

 L G Nilsson betonade att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan – och än viktigare – är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.

”Inriktningen måste vara att få besökarna att återvända flera gånger. Det handlar om aktiviteter, att uppleva, ta på och känna”, upprepade Nilsson för att få oss att förstå hur en dragningskraft måste byggas upp och ständigt förnyas.

Ett besök i Kallvattenkuren kan vara en bra start för att orientera sig om vad som kan bli en av Ronnebys absolut största dragplåster. Ett museum för Gribshunden och fynden i Västra Vång. Detta är också platsen för en hel rad föreläsningar under våren.

I takt med att antalet museer hela tiden ökar blir besökarens upplevelse det som avgör möjligheten för ett museum att överleva.

Han varnade också för det inträdesfria som lockbete.

”Det är tvärt om, betonade han flera gånger och ansåg att dragningskraften avtar högst väsentligt om man inte tar inträde. Men med att avgiftsbelägga ett inträde följer också kravet på en hundraprocentig upplevelse”.

Minst lika viktigt är platsen för ett museum. Det ska vara ett hus som sticker ut och som inrymmer resurser som restaurang och café men också kontorslokaler och inte minst ska huset fyllas med kunnig och engagerad personal.

Museibyggnaden ska vara centralt placerad och vara lätt att nå och måste naturligtvis ha stora parkeringsytor. Hittills har man i Ronneby pekat ut gamla elverksbyggnaden intill nuvarande räddningstjänst. Blir det denna som måste flyttas för att parkeringsytan ska bli den tillräckliga?

Det gavs också prov på tämligen nyöppnade museer i Stockholm och vad dessa inrymmer.

De två projekt som Ronneby vill satsa på är Gribshunden och fynden i Västra Vång. Fördelen med dessa projekt är att de utgör en extra lockelse eftersom de är nyligen påbörjade och kan följas i sin utveckling.

Jag frågade L G Nilsson hur tidtabellen för ett museum ser ut från idé till starttillfälle?

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden.

Ja, det var budskapet vi fick med oss. En bra genomgång med stor tydlighet och drömmar som kan leva vidare.

Ronneby kommun har nu också antagit en avsiktsförklaring som innefattar finansiering, intressenter, syfte, placering, målgrupper, verksamhet mm. Den antogs av kommunstyrelsen den 5 februari.

Bra ledare av Anders Gustafsson BLT

Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på BLT följer i dag upp Helena Lindahl och Tim Svanbergs debattinlägg i Expressen. Centerpartisternas hela inlägg kan du även ta del av lite längre ner i denna blogg.

Anders Gustafsson hänvisar också till debatten i Ronnebys kommunfullmäktige som startade hela denna viktiga debatt om äldres rätt att själva välja vad man önskar äta. Han skriver:

Han inlägg läser du här:

Miljöpartiet vill styra äldres matvanor

Det är roligt och synnerligen uppfriskande att få uppleva när politiker i Blekinge är engagerade och dessutom visar sig skrivkunniga.

Jag syftar på centerpartisten Tim Svanberg i Ronneby som vid det senaste sammanträdet med kommunfullmäktige talade för de äldres rättigheter. Det var när miljöpartiet gjorde gemensam sak med ett medborgarförslag att varje vecka införa en helvegetarisk dag som fick centerpartisten att utbrista:

”Låt oss slippa Miljöpartiets uppfostringsanstalter. Det är ett skolboksexempel på när ändamålen tillåts helga medlen och där den egna politiska agendan betraktas som så viktig att man är beredd att använda tvångsmedel mot de egna skattebetalarna.”

Nu har Tim Svanberg, ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, tillsammans med partikamraten och riksdagsledamoten Helena Lindahl publicerat en insändare i detta ämne i Expressen. Lindahl är från Robertsfors kommun i Västerbotten och ledamot i riksdagens näringsutskott. Hon är också Centerpartiets näringspolitiska talesperson.

Jag har fått deras tillåtelse att publicera inlägget. Läs och begrunda. Jag tänker själv återkomma i ämnet längre fram.

DEBATT. ” När ideologisk moralism och pekpinnar tillåts gå före den enskilda människans rätt att själv välja uppstår tyvärr situationer där ”den upplevt goda saken” leder till förtryckande tvång där medborgare mot sin vilja blir verktyg för politiska agendor.

Under det senaste året har det manifesterats via försök att politisera vilka livsmedel äldre människor – som via skatt och andra avgifter finansierat så väl äldreboenden som matinköp – ska tillåtas att äta på daglig basis.

SSU har tagit ställning för en ”vegetarisk norm” som i praktiken skulle innebära att den stora majoriteten av äldre som föredrar en blandad kost specifikt ska tvingas välja att avvika från normen och aktivt välja annat än vegetariskt. En form av social ingenjörskonst för att lägga ett lager skam på den norm som individerna själva skapat.

Pensionärer blir ett ideologiskt verktyg

Det är illa nog – men Miljöpartiet tar det ytterligare ett steg längre. Under förra veckan behandlades ett medborgarförslag om en helvegetarisk dag varje vecka på äldreboenden i Ronneby – någonting som Miljöpartiet valde att argumentera och rösta för.

Tack och lov helt utan framgång.

Principiellt är så väl förslaget som Miljöpartiets stöd för detsamma befogat att klandra. Det vittnar om en föreställning att politiker inte är allmänhetens tjänare, utan det omvända. Genom att ställa sig bakom tvingande helvegetariska dagar för äldre så ogiltigförklarar Miljöpartiet deras fria vilja och ser i stället den som bor på äldreboende som ett ideologiskt verktyg att nyttja för att tvinga igenom en politisk agenda.

Det är ett ställningstagande där man också visar att äldreboenden ska fungera som ideologiska uppfostringsanstalter där folkvalda ska påtvinga stora grupper äldre en kosthållning som man själva inte efterfrågat.

Miljöpartiets agerande är djupt bekymmersamt

Det är ett skolboksexempel på när ändamålen tillåts helga medlen och där den egna politiska agendan betraktas som så viktig att man är beredd att använda tvångsmedel mot de egna skattebetalarna.

Därför är Miljöpartiets agerande djupt bekymmersamt.

Vi tror istället på valfrihet. Det finns inte något motsatsförhållande mellan individens fria val och en ökad konsumtion av exempelvis vegetarisk kost. Det förutsätter dock att man erbjuder alternativ som människor, oaktat om det är pensionärer eller skolelever, av egen fri vilja väljer att äta.

Dessutom finns det goda möjligheter att kombinera valfrihet och lokal upphandling för att skapa så väl ekonomiska mervärden för svenskt jordbruk som klimatnyttor i form av minskade utsläpp.

Nyligen illustrerade LRF i Västerbotten detta genom att offentligt visa upp en tallrik med kött, potatis, morötter och gräddsås från lokala producenter. Totalkostnaden för den portionen blev 24 kronor och var behäftad med totalt 444 kilometers transport.

Jämförelsetallriken bestod av ris, sojabaserad biff från Kina, avokado från Mexiko och kokosmjölk från Papa Nya Guinea. Den kostade 57 kronor och hade hela 35 340 km i transport.  

Låt oss slippa Miljöpartiets uppfostringsanstalter

Det illustrerar också att Miljöpartiets önskan att detaljstyra människors kosthållning inte enbart är förkastlig på ett principiellt plan – utan tvångsmässigt köpande av icke-animaliska livsmedel behöver inte automatiskt göra gott.

Därför menar vi att det vore bättre och mer konstruktivt att bevara människors fria vilja och lägga långt mer kraft på att exempelvis de kommunala upphandlingarna tar hänsyn till hög nivå av djurskydd och begränsade utsläpp från transporter.

Där kan många kommuner göra mer och rikspolitiken bör, om så krävs, hjälpa till med en lagstiftning som underlättar för den som ska upphandla.

Det borde vara vägen framåt istället för Miljöpartiets ideologiska uppfostringsanstalter.

Helena Lindahl Riksdagsledamot, Centerpartiet

Tim Svanberg ledamot kommunfullmäktige och kommunstyrelse, Centerpartiet i Ronneby

Skrivkunniga är välkomna att kommentera på: bengtbloggen@hotmail.com

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Sorry Sune – det gaur aldrig!

Med en dåres envishet upprepar nu Sune Håkansson, Ronnebypartiet, ett gammalt mantra att låta Blekinge bli en enda kommun. Han om någon, som politisk veteran i Blekinge, borde veta bättre än att ännu en gång försöka väcka denna döda och väl begravda fråga till liv.

När inte ens ett enigt näringsliv har lyckats övertyga om förträffligheten och inte minst då av ekonomiska skäl, lär han nu ännu en gång tala för döva öron. Som politiker borde han veta att denna fråga inte kan avgöras så länge det är just politiker som ska bestämma.

Även om Sune Håkansson i sin motion lockar med åtskilliga miljoner, om de fem kommunerna i Blekinge frivilligt skulle välja sammanslagning, så är det trots allt ännu bara spekulationer. Han skriver:

”En förklaring till att förslaget återkommer är att det spekuleras i att staten kommer att ge bidrag, i form av skuldavskrivningar, till de kommuner som frivilligt slår sig samman. För Blekinges del skulle det kunna röra sig om flera hundra miljoner kronor”.

Även tidigare har, som jag påpekat, näringslivet i sina krav på sammanslagning av kommunerna i Blekinge pekat på betydande vinster med ett samgående inte enbart ekonomiskt utan också styrkemässigt gentemot stat och regering.

Vi behöver bara titta ut i länets fem kommuner för att konstatera vilka murar som har byggts upp mellan kommunerna genom alla år.

Se bara på hur svårt en liten kommun som Olofström har att styra och komma överens. Inte ens i kommunens största parti, Socialdemokraterna, kan man vara överens om hur samhällsbygget ska fungera optimalt. Där handlar det om mångårig härskarteknik som nu med en ny generation äntligen blir till offentlig beskådning.

I Karlskrona är problemet ett helt annat. Politiker där är mer hemmablinda än i någon annan kommun i Blekinge. Där rider man på att Karlskrona minsann är länsstyrelsen och regionens hemvist och det innebär därför att ett läns kommunledning ska sitta just där. Redan nu talar t ex kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, i termer som – ”Alltid detta Karlskronaperspektiv.”

Sölvesborg behöver jag inte ens nämna när det gäller motstånd till att kunna förverkliga en sedan länge behövlig sammanslagning av länets fem kommuner till en.

Så därför Sune Håkansson, räkna inte heller denna gång med något jubel. Kanske från allmänheten som anser att skattetrycket redan är på tok för högt. Naturligtvis skulle en bantad administration i kommunerna också bidra till ett minskat skattetryck.

Särskilt på en punkt kan jag hålla med Sune Håkansson och det är att Blekinge med en enda kommun skulle få en helt annan styrka i sina förhandlingar med staten. Inte sällan har staten just utnyttjat detta splittrade förhållande i stora frågor, framför allt när det gällt infrastrukturen.

Jag har nämligen själv tidigare föreslagit just det som Sune Håkansson nu förespråkar. Därav min något negativa inställning. Glöm inte heller näringslivets försök i samma fråga. Den är död för lång tid framöver. Det är den lärdom jag har gjort.

Räcker det med hårda nypor i omsorgen?

-Att Carina Ringtun skulle bli tillförordnad chef för omsorgen efter avgående Catherine Persson var helt oväntat. Ringtun fyller 66 år i dagarna och har tillhört skolans värld, men förvisso känd för inte helt mjuka nypor.

Det är tidigare ordförande i Äldrenämnden, Sune Håkansson, Ronnebypartiet som fäller den spontana kommentaren efter att utnämningen blivit klar i dag.

-På min tid som ordförande i äldrenämnden var Torill Skaar Magnusson chef. Torills ledarstil var att alltid ha en öppen dörr. Hon var alltid glad, vi kunde skämta först, för att sedan avhandla de viktigare frågorna. Möjligen var Torill för snäll. Det blev något ”lik i lasten”, någon anställd gjorde för lite. Torills duktighet gjorde att hon värvades till Karlshamn. Hon har också uppdrag på riksnivå.

-Catherine fick rensa bort liken. Det ger motstånd hos en del, men hennes tuffare ledarstil behövdes. Hon arbetade alltid med stängd dörr.

-Vilken ledarstil, som är bäst, är svårt att uttala sig om. Kunskaperna fanns hos båda, betonar Sune Håkansson.

Svårt uppdrag inför stora förändringar.

– Carina Ringtuns problem torde bli att utan någon erfarenhet från äldreomsorgen styra en förvaltning, som står inför stora förändringar. Framåt hösten öppnar Attendo sitt boende med 54 platser på Kilen. Då skall ungefär lika många platser bort på kommunens egna boenden. Inte ens om Ålycke stängs och Backen helt görs till trygghetsboende räcker det. Själva omställningen blir svår, sannolikt också dyr. Under omställningstiden kommer en del platser att stå tomma. Det kostar, fastslår Sune Håkansson.

Slopad matservering möts av kritik.

– Just nu får majoriteten i äldrenämnden, eller som det numera heter Vård- och omsorgsnämnden, mest kritik för att man inte serverar mat på en del av kommunens trygghetsboenden. Likaså har bemanningen minskats på äldreboendena.

Sune Håkansson filar på en motion om att mat skall serveras på trygghetsboendena. Den nya lösningen att sända ut luncherna via matdistribution håller inte, menar han.

 Han ser också problem med personkemin på ledande politisk nivå:

– Min bedömning är att detta till en del är en följd av dålig personkemi mellan ordföranden i nämnden, Anders Lund, moderat och kommunalrådet, Roger Fredriksson också moderat. Det är inte lätt att vara ordförande i nämnden när kommunalrådet tror att han vet bäst.

Vänlighet i Karlsnässpåren

Ronneby OK, som driver Karlsnäsgården, en klubb- och friluftsgård, och dess medlemmar tänker med hjärtat. De tänker på oss som är lite mindre tränade men som älskar att vistas i naturen.

Att promenera, med eller utan tips, i terrängen runt gården är en lisa för själen. Vi är därför många som utnyttjar de utmärkta spåren.

En del kanske pustar när de möts av ett motlut som på bilden nedan.

Men det finns alternativ och det är här som jag tycker att klubben tänker med hjärtat och på alla människors olika förutsättningar. Bilden nedan.

Lokal nostalgi med jazz och sillabord

Lokala filmpremiärer duggar tätt i Ronneby och nu är det redan dags för ännu en.

Mats Harrysson, med rötterna i brukssamhället Kallinge, var först ut i oktober 2018. Då var det 1980-talets aktiva människor och aktiviteter i Ronneby som visades upp. Nästan på pricken ett år senare, oktober 2019 var det Tommy Nilssons tur att dela med sig av sin bildskatt.

Nu återkommer Mats Harrysson med en film som skildrar 1990-talet. Med ett antal klipp även från 1980-talet blir det näst intill full tid som för vilken spelfilm som helst. Under en timme och 26 minuter kommer nostalgin att flöda. Datum blir den 22 januari och klockan 18.30 bör du vara på plats för att inte missa godsakerna.

Naturligtvis är det anrika Centrumbiografen som blir skådeplatsen. Biografägarna har verkligen varit positiva till att satsa lokalt och det har de inte behövt ångra. De lokala arrangemangen har hjälpt till att ytterligare förbättra besöksstatistiken.

Denna gång ska vi få återuppleva de då så populära sillaborden på gågatan (Karlskronagatan). I det fallet kunde man verkligen tala om långbord och frågan är om inte detta bör vara ett av Ronnebys absolut populäraste arrangemang genom tiderna. Då ska du veta att jag även har räknat in Brunnskvittret på den naturligt lutande backen i Brunnsskogen med mygg och allt vad som krävs av ett svenskt sommararrangemang.

Naturligtvis blir det också en rad glimtar från Jazzfestivalen 1994. Även det ett arrangemang som jag personligen saknar.  Det var härlig stämning på de vackra bakgårdarna som älskvärt öppnades upp.

Hundraprocentig nostalgi är naturligtvis att åter få stifta bekantskap med och lyssna till Kockums Dragspelklubb. Varför inte just då ”Konvaljens avsked”? 1990-talets Brunnsoktett blir det också med naturlig inramning intill Brunnshallarna.

Blekinge Flygflottilj, F 17 i Kallinge firade sina uppnådda 50 år med en populär flygdag med stor publik och avancerade uppvisningar.

Biljetterna lär gå åt som smör i solsken även om det nu är mest dimma och regn. Men så var det inte på 1990-talet. Då var det idel solsken över Ronneby och dess folk.

Stig-Björn Ljunggren en chansning

Merparten av tidningen Sydöstrans tillskyndare hoppade högt av lycka när det stod klart att s-lutande statsvetaren Stig-Björn Ljunggren blir löntagare i form av politisk chefredaktör för tidningen.

Sydöstrans chefredaktör Anders Nilsson fastslog i tidningens välkomstartikel att Stig-Björn Ljunggren är en av landets mest profilerade debattörer. Han kunde också sagt att Ljunggren tillsammans med Göran Greider, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten, tillhör topplistan av citerade s- politiska debattörer.

Det är just detta faktum som starkt medverkar till att Ljunggren blir en chansning för Sydöstran och den lokala politiska debatten. På riksplanet räcker det inte att benämna E 22-an genom Blekinge som en kostig och som med sin bristfällighet hämmar utvecklingen. Ljunggren vill säkert även framdeles, efter att ha börjat anställningen på den lokala blekingetidningen, bli citerad på riksplanet och då finns risk för att just lokala frågor får stryka på foten.

I Sydöstrans välkomst- och hyllningsartikel intar han en försiktig hållning när reportern påstår att Ljunggren ska bilda opinion i Blekinge genom att bli politisk chefredaktör. Han kommenterar:

”Det är skillnad på opinionsspeglande och opinionsbildande. Därför kommer jag, åtminstone till en början, att lyssna väldigt mycket på hur politiker och vanligt folk i Blekinge ser på läget.”

Det blir en lätt syssla för Ljunggren eftersom det inte finns någon politisk debatt. Det är heldött, i varje fall från politikernas sida. Ingen verksam politiker i Blekinge tycks vara skrivkunnig. Den offentliga debatten är, som Hasse Alfredson uttryckte det hela, ”Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt”.

Lite roligt blev det allt när reportern skulle förankra Ljunggrens redan nu lokala hemvist i Blekinge och mest Ronneby. Han har en stuga i Korsanäs (sydost om Ronneby) där han mest tillbringar somrarna. Reportern fastslår;

” Jag har vid ett par tillfällen sett dig på Systembolaget i Ronneby”.

”Det kan säkert stämma svarar, Ljunggren.

På denna lokala punkt kan jag hjälpa såväl Ljunggren som tidningen Sydöstran i deras ambition. Jag har nämligen ett antal gånger stått skuldra vid skuldra med nämnda kändis i den i vissa fall trånga lokalen hos Wiktor Olssons i Bräkne-Hoby.  Jo då, han handlar kött också lokalt. Det har han visat bildmässigt på Twitter.

Ljunggren har också setts inta luncher på ”Äggaboden” och säkert har han också gjort ett eller annat besök på ”Mandeltårtan”. Om han därmed är lokalt förankrad för att räcka till för att bli accepterad Bleking återstår att se.

Det jag uppskattar hos statsvetaren, författaren och debattören Stig-Björn Ljunggren, 62, är hans närhet till humorn. Dessutom har han en klädsam distans till det socialdemokratiska partiet. Han är klarsynt i sina analyser. Han har ofta slagit fast, inte minst på senare tid, ”att den svenska socialdemokratin befinner sig i en djup identitetskris”. En synpunkt som dock inte kräver kunskap på statsvetarnivå.

Nu ska Anders Gustafssons debattglöd (politisk chefredaktör BLT) mätas med en ny och betydligt mer känd proffstyckare. Anders har etablerat sig riktigt bra på kort tid och har redan gjort en rad uppmärksammade nedslag i de Blekingska kommunerna. Tyvärr har inte heller han lyckats väcka liv i ledande politiker som envisas med att använda sin eventuella styrka inåt och hellre göra upp i trängre utrymmen än i offentligheten, som kräver lite mer.

Gustafsson behöver inte alls komma till korta gentemot Ljunggren. Båda behövs för att sätta var sin blåslampa i baken på ledande samhällsbyggare i Blekinges fem kommuner. Kör hårt!