Att imponera på en primadonna

Under min tid som lokalkorre på BLT I Ronneby under tidigt 1970-tal fick jag upprepade tillfällen att träffa rikskändisar. Det kom ofta storheter till Ronneby brunn på den tiden.

På en av de årligen återkommande Brunnsbalerna skulle operettprimadonnan Berith Bohm uppträda. Det var då jag kläckte den alldeles lysande men hopplösa idén att stämma träff med henne.

Jag träffade henne kort före hennes framträdande och frågade om jag kunde få tala närmare med henne efter föreställningen. Till min förvåning svarade hon ja.

Jag vågade knappt tro det jag hörde henne säga:

-Då hämtar du mig här i foajén i morgon klockan tio.

Det var då tanken kom – vad i hela friden ska jag göra med Berit Bohm?

Det blev en träff, och vilken träff.

En bekant till mig var bilhandlare i Ronneby. Han föreslog att jag skulle låna en fräsig sportbil av honom.

-Du måste ha en riktig bil om du ska träffa Berith Bohm, sa bilhandlaren. Jag vill minnas att han log också.

Jag var aningen tveksam men bilhandlaren var envis och strax satt jag i en blå Ford Capri, dåtidens sportbil.

Jo, den var fin men hur skulle den köras? Hur låg växlarna? Och hur skulle jag få in operettprimadonnan i denna mycket låga och trånga blå Ford Capri?

Det tog lite tid hos bilhandlaren så när jag sakta gled upp för backen till ingången på Ronneby brunn hade klockan blivit halv elva! Jag var en halvtimme försenad.

Jag kom in i foajén, tittade mig omkring. Ingen Berith Bohm. Jag blev än mer nervös. Hade jag verkligen missat min första och förmodligen enda träff med Berit Bohm?

Just då kommer chefskocken ut.

”Var har du hållit hus? Damen väntar ju på dig”, sa han.

Ja, ja, harklade jag fram med torr strupe. Var är hon?

”Hon är hos mig i köket”, sa kocken och visade vägen.

Hon stod lutad över en disk. Hon tuggade på något och sa samtidigt:

”Trodde att jag hade blivit blåst på en träff. Du ska veta att detta är första gången JAG har behövt vänta på en man.”

Jag log aningen nervöst för i samma stund hade jag börjat fundera på hur jag skulle klara att köra Forden, en svårväxlad sådan och dessutom med Berith Bohm på sätet vid sidan om. Det är bra med en ratt för nervösa händer.

”Fin bil du har”, kvittrade Berith Bohm medan jag sakta lät Forden rulla sakta ner för backen.

Jag körde kortast möjliga sträcka, två hundra meter bort till golfbanan! Jag hade under den korta färden kläckt idén att ta några svart/vita bilder på storheten i golfmiljö.

Hon följde villigt med å jag tog några darriga bilder. Hon satt. Hon stod och hon log på varenda bild. Det gick åt några rullar.

Lite senare fick jag lön för mödan. Ni skulle ha sett minen på dåvarande flottiljchefen när han och några andra höjdare kom gående med sina golfvagnar för att mötas av Berith Bohm och mig. Jag svävade på moln och kan fortfarande se gubbarnas miner när dom mötte oss.

Och bilen, ja, den hade jag kunnat klara mig utan. Jag skrev så småningom en hyllningsartikel om Berith Bohm och bilderna, ja, dom framkallade jag själv i en garderob på järnvägsstationen i Kallinge där jag då bodde.

Varför det blev en bild på Berit Bohm och en fotboll vet jag fortfarande inte. Antagligen var golfbollarna för små.

Berith Bohm dog för kort tid sedan och blev 87 år. Därav detta varma minne.

Fiske i Ronneby ingen lustupplevelse

Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.

Sommarbrev från stadshusläktaren

Det har kommit ett sommarbrev från Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Han betraktar Ronnebys politiska skeende från stadshusläktaren. Han delar med sig av intressanta tankar som ni naturligtvis ska få ta del av.

Det mest intressanta, även om han har placerat den meningen långt ner, är hans grundtips att Sverigedemokrater och moderater bildar en styrande koalition efter nästa val!

På regional nivå, anser han, tillåts sd numera vara med och sätta dagordningen. Han syftar naturligtvis på sparförslaget på 400 miljoner som kom just från sd och som alliansen snabbt svalde. Däremot är det tyst från sd när det gäller Ronneby.

Han funderar också på varför lokaltidningarna har tappat intresset för de kommunala frågorna i Ronneby.

Nu till stadshusläktaren:

”Snart har halva mandatperioden gått. Man bör se både bakåt och framåt. Det konstateras att dagstidningarna nära nog har tappat intresset för de kommunala frågorna. Dessa behandlas sparsamt i de allt tunnare tidningarna. Några av sammanträdena i kommunfullmäktige har inte refererats med en enda rad.

Hur har ”Svensson” skött sig, frågade jag en gång en ärrad partiveteran, angående en nyvald. ”Han har inte misskött sig…å andra sidan har han inte sagt någonting”.

Så är det. Sitter man tyst, gör man inte bort sig. Det synes vara den strategin Sverigedemokraterna har valt. Knappast något sägs i kommunfullmäktige, förslagen i nämnderna är lätträknade.

Ty Sd har fördelen att rikssiffrorna ser hyfsade ut. I Sölvesborg har man ett Sd-kommunalråd. Utvecklingen där är ingalunda dålig. Man kan i andra kommuner inte ta Sölvesborg som ett avskräckande exempel. För den Alliansledda regionen går det illa, men Sd tillåts numera vara med och sätta dagordningen. Att utreda hur 400 miljoner kronor skall sparas är ett förslag från Sd.

För Ronneby går det inte bra. Befolkningstalet sjunker och SCB förutspår fortsatt kräftgång. Olika utvärderingar placerar Ronneby långt ner på listan. Nämnderna gör av med tiotals miljoner mer än vad som budgeterats. Det kommunala bostadsbolaget vägrar att följa kommunfullmäktiges direktiv. Centrum upplevs som alltmer öde.

I närtid öppnar Attendo sitt äldreboende på Kilen. Det är fler än Wildros (S), som störs av att kommunen drar ner antalet platser på Vidablick och hänvisar de äldre till Attendo. Generellt gäller att Wildros tillhör de mest kritiska i kommunfullmäktige. Han är avsevärt mer kritisk än sin gruppledare, som hittills valt att ligga relativt lågt. Men det kan ju vara en Coronaeffekt.

Förvisso kan mycket hända inför nästa val. Mitt grundtips är likväl att Sd och M bildar en styrande koalition. Det behövs inga större ommöbleringar för att man skall nå majoritet.

Mycket beror på hur de mindre partierna: Kd, L, Mp, Rp och V klarar sig. Det behövs inga större snedsteg för att några partier får lämna kommunfullmäktige. I en del fall är föryngringar att vänta. För Mp synes gälla regeln att politiker inte skall sitta för länge.

Sune Håkansson

Ronneby debatterar om man FÅR debattera

I Ronneby påverkar den rådande pandemin också den politiska och demokratiska processen.

I Ronneby har den s k borgfred som ingåtts mellan dom politiska partierna utvecklats till en fullödig parodi. Vid torsdagens (25.6) sammanträde med fullmäktige resulterade överenskommelsen i en debatt om man får debattera.

Det var när man i början av sammanträdet (ingen kan skylla på trötthet) skulle kommentera årets första Tertialrapport av den 2020-04-30. Ingen reagerade när kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, manade nämnderna till att ta krafttag för att råda bot på röda ekonomiska siffror.

”Det finns ett liv också efter Corona. Vänta inte med att vidta åtgärder. Det blir inte bättre. Vi måste i slutet av året landa på fötterna, manade Fredriksson utan att peka ut någon enskild nämnds redan betydande underskott.”

Ungefär samma budskap hade oppositionsledaren, Magnus Pettersson, s, som kallade redan halva avverkade 2020 ”för ett riktigt skitår”. Han nämnde dock såväl Vård- och omsorgsnämnden som Socialnämnden från vilka han saknade initiativ till åtgärder.

Men det var först när han i nämnda kritik råkade nämna att Sverigedemokraterna inte hade kommit med ett enda åtgärdsförslag som en debatt om rätten att debattera utbröt. Nicholas Westrup, sd, rusade upp i talarstolen och inledde med följande:

”Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i talarstolen på denna punkt i dagordningen men jag måste påtala och protestera mot att Magnus Pettersson, s, är oseriös när han hoppar på just vårt parti. Jag tycker det är oseriöst med tanke på den borgfred vi alla partier har gått med på. Uppgörelsen innebär att vi i fullmäktige ska minimera tiden här tillsammans och därmed inte välja konfrontation som förlänger sammanträdet onödigt mycket. Jag vill inte medverka till att eventuellt smitta Magnus Pettersson med Corona. Därmed oseriöst att just peka ut vårt parti.

Magnus Pettersson i sin tur tackade för omtanken när det gällde Coronapandemin och fortsatte:

”Menar du då Westrup att vi i kväll på punkten Tertialrapporten skulle ha förbigått den med tystnad. Den om något måste väl kunna diskuteras. Skattebetalarna som följer vårt sammanträde förväntar sig säkert att få veta hur pengarna har använts hittills under året.”

En stund senare ansåg sig Lova Necksten, mp, föranlåten att äntra talastolen. Hon förkunnade:

”Borgfred betyder att hålla sams, men inte att vara tyst!

Peter Bowin förlängde denna helt makalösa debatt ytterligare genom att bl a uppmana Nicholas Westrup att vid nästa sammanträde ikläda sig munskydd om han är rädd för att bli smittad om debatter drar ut på sammanträdestiden.

Slutsats: Har man inget att tillföra ja, då är det naturligtvis lättast att tolka borgfred som total tystnad.

Nåja, det handlade faktiskt också trots allt om Tertialrapporten. Många frågor ställdes av Sune Håkansson, rp, till en rad nämnder, mest till Vård- och omsorgsnämnden, men dessa frågor får vi på olika sätt återkomma till. Bl a att just Vård- och omsorgsnämnden betalar full hyra till Ronnebyhus trots att flera lokaler i huset är utdömda och står tomma.

Med borgfred kan i modernt språk avses överenskommelse mellan annars stridande parter att hålla sams inbördes för att bekämpa yttre fiende.

Kunde stärkt Ronnebys varumärke

I dag ska du få ta del av ett pressmeddelande som har Folkteatern i Ronneby som avsändare. Det är teaterns verksamhetsledare, Håkan Robertsson som berättar om dubbla budskap från Ronneby kommun.

Teatern hade fått en positiv uppgörelse med Turist- och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander om att dramatiserade stadsvandringar skulle kunna genomföras utan att rucka på Covidregleringarna.

Till slut förbyttes de positiva beskeden till något rakt motsatt. Ronneby kommun vägrade att bekosta de tillrättalagda stadsvandringarna. Vandringar som varje år har varit uppskattade.

Håkan Robertsson har svårt att dölja sin besvikelse över att kommunen inte har 200 000 kronor att satsa på den enda aktivitet som hade kunnat bli verklighet i sommar.

Här följer pressmeddelandet i sin helhet:

”Inga dramatiserade stadsvandringar för hemestrande Ronnebybor och turister

Covidregleringarna har skapat problem för Folkteaterns dramatiserade vandringar. Vi får inte ta emot fler än 45 i publik per vandring.
Det har vissa kvällar föregående år varit mer än 120 betalande vuxna. Till det barn i stora hoper, som gått med gratis med sina föräldrar.

Sedan 2012 har Folkteatern erbjudit tusentals Ronnebybor och turister historiska och kulturella upplevelser genom stadsvandringar i vår stad. Skulle vi då i år tvingas stoppa hälften av vår publik från att ta del av vår gemensamma kultur?
Och vem är det tänkt skall göra urvalet mellan de som får gå med på vandringarna och de som stängs ute?

Efter kontakter mellan oss och Turist och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander hittade vi en lösning genom att dubblera vandringarna, för att kunna hålla ner publiktrycket, som faktiskt kan öka ett år som detta där de Dramatiserade Vandringarna verkade bli kommunens enda sommarevenemang.

Efter en veckas arbete för att bygga upp produktionskapacitet för att dubblera antalet dramatiserade vandringar i sommar, fick Folkteatern på tisdagen besked om att vår ambition att skapa flera mindre evenemang för att kunna erbjuda hemestrande stadsbor en Covid-anpassade produktioner i sommar var stoppade. Kommunen ville inte ställa upp med ekonomiska garantier för de beställda stadsvandringarna.

Bild från fjolårets uppskattade stadsvandringar

Normalt genomför Folkteatern två olika föreställningar och typ tolv speltillfällen över en sommarsäsong. Det är dramatiserade historiska vandringar om vår lilla stad i dess olika skeden, stadsbrand, blodbad och mycket annat.

Alla skådespelare ställer upp ideellt för att skapa lite kulturell sommarglädje i kommunen.
Men med ett utbud på det dubbla, för att kunna ta emot en normalpublik trots restriktioner om att max 45 i publiken, skapade vi fyra separata produktioner och erbjöd oss spela tre föreställningar per kväll tre dagar i veckan i sex veckor.


Produktionskostnaden rusar iväg när många skådespelare och ”bakom scenen” folk måste engageras för att arbeta fulltid tre dagar i veckan i sex veckor under semesterperioden. Dessutom har manuskript beställts, tekniken blev plötsligt avancerad, trådlösa mikrofoner och ljudanläggning krävs när publiken måste höra även om de står ”Covid-utspridda”.

Men detta ville man inte stödja. Vi tvingas därför ställa in 2020 års vandringar.”

Varumärket Ronneby illa tilltygat

För några dagar sedan presenterade en av länets lokaltidningar Ronneby kommuns nya platsutvecklare. Hennes administrativa uppdrag är att stärka varumärket Ronneby som därmed ska öka sin attraktivitet för såväl turister som invånare.

En dryg vecka tidigare hade båda länstidningarna också berättat hur ett av Ronnebys absolut bästa och riksbekanta varumärke, nämligen Kulturskolan har raserats på rekordkort tid. Detta för att politiker beslutat att ta bort 2 miljoner av Kulturskolans budget.

Med detta som perspektiv blir min fråga – varför lägga allt mer skattemedel på administration? Varför inte istället, som i fallet med en riksbekant och hyllad verksamhet som Kulturskolan, låta verksamheter utvecklas och på så sätt av egen kraft bli det varumärke man nu med konstgjord andning och kostsam administration försöker tillskapa.

Det är rent ut sagt dumdristigt av ledande politiker och tro att man, som i detta fall, ska kunna skapa en slags kuliss som inte har något som helst med verkligheten att göra. Kulturskolan har byggts upp med kunskap och gediget arbete. Många är de musiker och andra framstående kulturarbetare som fått sin skolning i Ronneby.

När hyllade världsartister, som i Jan Lundgrens fall, turnerar land och rike runt är han naturligtvis också den som bäst förgyller varumärket Ronneby. Han har genom åren hyllat sina läromästare och framhållit betydelsen av en Kulturskola i en kommun av Ronnebys storlek.

Denna betydelse kan inte räknas i kronor och ören. När nu denna omtalat duktiga personal sprids för vinden av besparingsskäl, ja, då kan ingen platsutvecklare i världen, hur duktig han eller hon må vara reparera den skada som nu redan har skett.

Resultatet av besparingen har blivit att fyra lärare har sagt upp sig och några andra har begärt tjänstledigt för att arbeta med något annat.

Personalens reaktion på besparingen är allvarlig i sig men på lång sikt med bl a dubbelt så höga elevavgifter måste skadan ses som djup och för framtiden har oersättlig skada skett när det gäller framtida ungdomars möjlighet att utvecklas inom kulturens breda område.

Ronneby har genom sin kortsiktiga besparing bundit ris åt egen rygg. Kulturskolans goda rykte är för alltid dömt till att förminskas till en historisk betraktelse – det var en gång.

Sådana sår kan varken lön eller person som platsutvecklare läka.

Bredåkra hed snart en värdig plats

I september 2018 lämnade vi, 13 verksamma i Kallinge Museum, in ett medborgarförslag till fullmäktige i Ronneby kommun. Förslagets innebörd framgår av texten nedan och redan nu i maj 2020 har platsen fått en ansiktslyftning som andas framtidstro:

I förslaget gavs en tillbakablick på vad Bredåkra hed en gång har betytt för trakten och inte minst att platsen under åren 1886 – 1902 användes av Blekinge bataljons verksamhet. En minnessten restes på platsen 1923 men denna är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i dag som F 17:s paradplats.

För att vara ett medborgarförslag måste jag säga att ärendet fått en både positiv och ovanligt snabb handläggning. Ärendet antogs av fullmäktige 2018-01-25 och remitterades till kommunstyrelsen för hantering.

I Kommunstyrelsens arbetsutskott 2018-09-17 framkom att Ronnebys kommunfullmäktige den 30 augusti 2018 tagit beslut om att köpa en del av Bredåkra gård. Vidare framkom att den plats som medborgarförslaget benämner som Bredåkra hed ligger inom det markområde som är föremål för köp.

Vidare är det numera väl känt att markområdet utgör ett större utvecklingsprojekt. Bl a heter det:

”Flygplatsen, både den civila och militära plus ett framtida tågstopp och utveckling av verksamhetsområde måste ingå i planeringen. I kommande planering kan man ta hänsyn till historiska platser. I dag finns inget som säger att man i framtiden inte kommer att renovera Bredåkra hed men planprocessen måste få påbörjas.”

Så här såg det ut för ett år sedan.

Markområdet som omfattar Bredåkra hed ägs således i dag av Ronneby kommun och det företag som tidigare använde platsen som upplag har nu flyttat sin verksamhet till mark intill XL-bygg.

Platsen är ordentligt uppsnyggad och nu återstår endast mindre rester av upplaget. Därmed ser vi 13 bakom medborgarförslaget med stor optimism på framtiden för att få se Bredåkra hed återställd på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse. Ronneby kommun har dessutom möjlighet att söka s k återställningsbidrag från staten.

I vår positiva syn på aktuellt markområde innefattas naturligtvis också en mötesplats för den framtida tågtrafiken. Platsen för detta är naturligtvis rakt söder om nuvarande stationsbyggnad för Ronneby Airport.

Kulturen i Blekinge har sorg

Konstnären och utställningstekniker Lars-Erik Friberg är död. Han avled på tisdagen i sitt hem i Backaryd efter en tids sjukdom.

Säg den konstnär i Sverige som inte någon gång haft anledning att samarbeta med Lars-Erik. Man kan utan överdrift påstå att han starkt medverkat till att göra Konsthallen i Ronneby till den publikmagnet den genom åren har blivit för hela sydöstra landsändan.

Många har vittnat om hans skicklighet att ”hänga” stora som mindre utställningar i Kulturcentrums konsthallar.

Lars-Erik Friberg var ingen person med stora gester och höll ofta en låg profil och lät med sin kunskap konstnärerna blomma ut och komma till sin rätt i lokaler med stor rymd och speciell ljussättning.

Själv var han en duktig grafiker, en kunskap som gick den större publiken förbi eftersom han inte arrangerade egna utställningar.

Lasse hann endast njuta av pensionslivet en kortare tid och skulle i juni ha fyllt 66 år. Han saknas av familj, tidigare arbetskamrater och många vänner inom Kultur-Blekinge.

Hittaut – den optimala motionsformen

Arrangörerna i Ronneby kommun, Ronneby OK och Svenska Orienteringsförbundet, kallade det för smygstart när man på påskafton offentliggjorde årets första hittaut-område. I dag kan man med fog påstå att det var en efterlängtad start.

Inte minst har den pågående Coronakrisen medverkat till succén. Alla behöver och vill motionera och att samtidigt träna såväl hjärna som kropp är ju det optimala sättet.

Terrängen runt Salsjön strax öster om Bräkne-Hoby som gäller just nu är ett bra område med flera sjöar, stigar, vägar, stenmurar, kluriga sänkor insprängda mellan rejäla branter. Med andra ord stimulerande och spännande kartläsning i letandet efter checkpoints.

Jag som själv orienterade med sparsamma framgångar under 1950- och 1960-talet måste säga att detta är något av det roligaste jag har upplevt med att med hjälp av karta, antingen på papper eller digitalt, leta efter utvalda terrängpunkter i närområdet.

Jag vet att många, väldigt många, delar denna min uppfattning. Jag har ofta besökt Salsjön för såväl motion som bastubad, men aldrig har jag upplevt så mycket folk i skogen som i dessa soliga dagar. Många av deltagarna är både 60 – 70- och 80-plus men de jag har mött är också unga. De yngre går parvis medan vi som ska idka social distans mestadels letar ensamma och inte minst i vår egen takt.

Det har stått bilar parkerade runt om i terrängen och från bilen gör man sedan planerade små utflykter i egen takt. Jag har upplevt familjer som tar sig fram även på två jul – mountainbike – vilket innebär att man lätt kommer ännu närmare kontrollpunkterna.

I Salsjöområdet som nu gäller i väntan på andra terrängområden finns det 20 stycken checkpoints att besöka. De utgörs av en aluminiumstolpe där man hittar kontrollens nummer och en bokstavskod. Koden ska registreras på det konto som du tidigare har skaffat dig genom att söka upp hemsidan och appen som du hittar på hittaut.nu. Du kan också lätt skriva ut en papperskarta annars räcker det med den digitala i antingen telefon eller platta.

Att delta är gratis men ändå kan du vinna priser som lottas ut bland alla deltagare.

Du vet att du inte är ensam i skogen. Du ser dem skymta på olika avstånd och har du tur som i mitt fall i lördags, springer du på en gammal kompis. Vi möttes i den nordvästra delen av terrängen, Per Engkvist på väg att lämna sänkan och jag sakta på väg till den. Per Engkvist som jag var klubbkamrat med under många, många år med start på 1950-talet. Per är fortfarande aktiv inte minst som framgångsrik klubbledare i Ronneby OK.

Hemsidan där allt startar finner du på www.hittaut.nu