Ronnebys ovissa politiska framtid

Jag måste erkänna att jag är starkt bekymrad för Ronnebys framtid och då menar jag vilken politik som ska föra kommunen in i framtiden. För merparten av det jag fick uppleva under torsdagens budgetdebatt i fullmäktige gav mig kalla kårar.

Var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Lägg årets fyra budgetförslag, nästan fem med Ronnebypartiets tilläggsyrkande som blev till budget, och du ser mest likheter. Bara lite olika summor. Mest stack Miljöpartiets förslag ut eftersom dom bannlyste medel till nya flyglinjen till Frankfurt.

Dessutom den årliga gissningsleken som är lika tråkig som att varje jul leka ”ett skepp kommer lastat, med vad då???” Jag är så trött på SD som numera har gjort det till en tradition att låta alla inblandade lyssna till ett allt för långt och utdraget anförande med avslutande fråga – vilka ska få deras 13 röster detta år? Alla tittar ner i sina bänkar och väntar till synes andlöst (eller?) på avslöjandet som alltid är detsamma.

I år dock med en ny variant. SD ville veta om Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville leka på deras planhalva. Svaret kom direkt och omedelbart, inget samarbete!

Då kom det skrattretande svaret från SD -då lägger vi våra röster på alliansens budget! Ja, eftersom detta besked lätt kunde tolkas på ett sätt som att det partipolitiska innehållet hade minsta möjliga inverkan, så la man till att man i förväg fått alliansens löfte att badstranden på Karön skulle fräschas upp inför kommande badsäsong.

Det är sådana darriga och svajande politiska avväganden som gör mig allvarligt oroad inför framtiden.

Jag vill starkt betona att det var först när debattrundan med gruppledarna hade avslutats och övriga partimedlemmar släpptes upp i talarstolen som det blev fart på debatten. Helt plötsligt kom det på allvar att handla om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomarna har det i dag och hur framtiden ska te sig. Inte minst med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.

Jag blev glad och varm inombords när jag fick lyssna till Ola Robertsson och Malin Månsson, båda socialdemokrater. Plötsligt handlade det inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörande.

Samma var min upplevelse när Tommy Andersson, s, kom upp som sista talare och slog ett slag för idrottens unika betydelse för ungdomars utveckling. Blekinge tillhör de län i landet som har drabbats allra värst av de restriktioner som har hängt samman med den tvååriga pandemin.

Jag menar, kom inte dragande med futtiga skattesänkningar på tio öre per hundralapp när besparingar sedan väntar runt hörnet. Jag vill att något parti, helst alla, ska våga sticka ut och ta ansvar för helheten, alla kommuninvånares framtid. Att nya företag flyttar till kommunen är jättebra men kan inte vara allenarådande. Hissa storseglet och ta ut kursen.

 Nästa år är det val vilket jag inte ens kunde ana av torsdagens debatt som visserligen var vänlig och klädsam, som många intygade, men det räcker inte. Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster som utgör vågmästarrollen ska hamna. Att en badstrand, som nu, ska få avgöra Ronnebys framtid är bedrövligt.

Alliansens bondfångeri i Ronneby

När jag hör att alliansen i Ronneby, med som vanligt stöd av sverigedemokraterna, vill sänka skatten med tio öre (10) tänker jag på företag som med enkla knep vill sälja en svårsåld vara.

”Svara inom en vecka och du kan få ett armbandsur i present.”

Det är lätt att omsätta alliansens lockrop med tioöringen till ett försök att kanske rädda ett antal röster med ett sådant beprövat bondfångeri. Jag vill tro att Ronnebys befolkning och väljare är klokare än så och därför anser jag att alliansen missbedömer väljarkåren å det grövsta.

Väljarna vet att nämnderna går back med drygt 40 miljoner kronor och att personalkostnaden ska minska med lika mycket. Samma väljare vet att betydande summor krävs för att säkra vård, skola och trygghet. Det är verksamheter som dessutom är lagstadgade och inte kan viftas bort hur som   helst. Ändå påstår alliansens förespråkare att man har ordning på finanserna.

”Skattesänkningen har ett signalvärde”, har kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, sagt och han har också erkänt att sänkningen naturligtvis hänger samman med valet nästa år. Något annat hade gjort lockropet än mer bedrägligt.

Fredriksson har också sagt att man vill ge invånarna något tillbaka. Ja, hur mycket blir det då? Enligt alliansens beräkningar skulle det kunna handla om 200 till 300 kronor mer i börsen om du har en inkomst kring 25 000 kronor i månaden.

Men dessa pengar är redan, när lockropet uttalas på en presskonferens, uppätna av prisökningar. Största slukhålet är el- och bensinpriset som slår rekord. Swedbank har i dagarna visat att prisuppgången på el och drivmedel har ökat månadskostnaden för hushållen med flera hundra kronor i månaden. För de som bor i småhus i södra Sverige har därför boendekostnaden ökat med 1 600 kronor i månaden sedan januari i år.

Alliansen och sverigedemokraterna i Ronneby visar med sin ”skatteåterbäring” närmast ett förakt för väljarna med tanke på rådande prisökningar. Invånarna avstår nog gärna den s k skattesänkningen för att politikerna i stället ska satsa på skola, omsorg och trygghet.

Oppositionsledaren, Magnus Pettersson har inte föreslagit skattehöjning men han anser att 10-öringen är ett slag i ansiktet på välfärdshjältarna som slitit extra hårt under den långa pandemin.

”Ronneby har ett oansvarigt kommunalråd”, säger han vidare.

Jag tycker att det är väldigt milt uttryckt och jag tror definitivt att han har helt rätt när han tror att en skattesänkning är något som kommuninvånarna inte efterfrågar. Jag är tämligen övertygad om att alliansens tokiga utspel om skattesänkning kommer att i stället gynna oppositionen.

Till sist kan jag inte låta bli att kommentera vad centerpartisten Kenneth Michaelsson slapp ur sig när 10-öringens lovsång hade nått takhöjd under presskonferensen. Han sa:

”Skattesatsen ska användas som ett dragspel i den kommande ekonomin.” Jo, enligt Sydöstran sa han så!

När reportern frågade om skatten kan höjas igen om behov uppstår blir det ett jakande svar. Men jag tror inte att centerpartisten behöver tänka på vad som sker efter valet. Då är inte Michaelsson med och styr. Han sitter någonstans och spelar dragspel och tänker på hur en 10-öring kunde förändra hans vardag.

Ingen rea – ändå kö på Kungsgatan

Inte sedan 1970 när dåvarande Domus invigdes har jag sett människor köa utanför en butik på Kungsgatan i Ronneby. Men i går måndag 4 oktober var det kö, dock inte av samma storlek och omfattning som på bilden ovan. (Foto: Bengt Mauritzson)

Det var adressen Kungsgatan 11 som lockade. Väntetiden för att över huvud taget bli insläppt var ca 45 minuter. Därefter var det väntetid i soffa eller enklare stol. Efter att ha visat legitimation slussades man en trappa ner där man möttes av en bastant järngrind. Denna eftermiddag krävdes dock ingen kod för att öppna grinden.

Vad var det som lockade och såldes på denna adress? Det var inget köp, varan var redan betald och nu skulle varans innehåll lämnas tillbaka.

Förklaringen är den här – på adressen Kungsgatan 11 huserar bankkontoret Swedbank. För kort tid sedan fick vi brevledes veta att bankfacket måste tömmas. Budskapet var att kontoret i Ronneby upphör med att hyra ut bankfack. Inte heller kommer man att kunna erbjuda bankfack på något av Swedbanks kontor.

Att det skulle råda brist på intressenter villiga att hyra ett bankfack var svårt att förstå när kön hela tiden växte i längd. Dessutom är frågan vart personer som innehar guld och diamanter vänder sig för en säker förvaring? Det som erbjuds nu är digital förvaring. Dessutom på lång sikt billigare än på banken, men ändå. Roligt med en kö på Kungsgatan.

Inget går att dölja i småstaden

Nyligen sattes det upp ett antal övervakningskameror i Ronneby centrum. En omdiskuterad handling. Många anser det onödigt. Andra är rädda, men vet inte riktigt varför.

Med följande upplevelse vill jag hävda att ingen kommer undan i småstaden. Kameror är onödiga utgifter i en ekonomiskt hårt ansträngd kommun som Ronneby.

Är du inte född och uppvuxen i småstaden blir du snabbt avslöjad, i synnerhet om du styr stegen till den centrala delen. Ett besök på gågatan är allt som behövs. Skulle du dessutom ta dig upp i den riktigt gamla stadsdelen, Bergslagen, ja, då ökar sannolikheten för ett avslöjande med drygt 1 000 procent.

I sommartid står fönster på glänt och ljudet mellan husväggarna förmedlas på ett smått enastående sätt. Är du då kändis och råkar parkera din bil just där och presenterar dig för en enda av de bofasta, ja, då rasslar det till i ett antal tangentbord och sociala medier har på några sekunder nyheten publicerad.

Det måste ha gått till på det sättet. För ingen enda i Ronneby skulle väl känna igen Tom Alandh. Honom har inte många sett på film. Bara hört hans röst. Det är alltid Tom som filmar andra. Han är Sveriges dokumentärfilmare nummer ett och flitigt prisad.

Han har nu besökt Ronneby och talat om att han har bestämt sig för att göra ännu en dokumentär. Han har berättat att han vill ta reda på varför människor i Ronneby har så dåligt förtroende för varandra. Detta efter att ha tagit del av en studie om social tillit som har genomförts av professor Lars Trägårdh.

Ett synnerligen bra initiativ av Tom Alandh, för det är vi många i Ronneby som är nyfikna på att få veta.

Han har sagt till Sydöstran som i sin tur citeras av Blekinge Läns Tidning och dessa som nu till viss del citeras av mig i denna blogg, att det finns många historier som behöver berättas. Han har redan träffat många intressanta personer. Jag tror honom.

Senast det gjordes en film om Ronneby, och det är riktigt länge sedan, under senare hälften av 1990-talet, blev det skandal. Två kända journalister gjorde då uttalanden på plats i en av småstadens pubar. Den gången slutade det med att en av dem, kanske båda, kallades ner till dåvarande kommunalrådet Palmqvist för en rejäl utskällning.

Vi ska väl hoppas att det denna gång blir aningen mer seriöst. Men osvuret är bäst.

Drömmen om ett museum i Ronneby

Blekinge Museum planerar att med stöd av Gribshundens vänner starta en insamling, för att i första hand få medel till att ta upp den stora kanon som hittades under dykningarna i år. Bara konserveringen av kanonlavetten beräknas kosta 1 miljon kronor.

”Vi ser detta som ett angeläget projekt som tar sikte på nya dykningar år 2022. Det berättar Anders Engblom och Siri Irskog, projektledare respektive projektsamordnare, i ett nyhetsbrev till medlemmarna i Gribshundens vänner.

Av nyhetsbrevet framgår också hur man tänker kring lämplig plats för ett museum och hur långt man har kommit i denna planering:

” Att transformera äldre byggnader till nya och betydande besöksmål är en krävande uppgift. Avsikten med en etablering av museet i centrum är att dra besökare och att skapa nya rörelsemönster i staden. En bedömning är att besöksantalet kommer överstiga 100 000 besök per år.

Med stöd av platsutredningen och de synpunkter och erfarenheter vi tagit del av när det gäller museietableringar är en preliminär bedömning att såväl Sockerbruket och ytorna öster om Kallingevägen (brandstationen, elverket) är platser och ytor som förtjänar fördjupade studier. Under sommaren kommer ett program att tas fram som ska tjäna som underlag vid ett fortsatt samarbete med externa arkitekter i platsfrågan.”

Platsfrågan är således ännu inte löst men kommunens avsiktsförklaring och platsanalys pekar fortfarande på det lämpliga i att placera museet i anslutning till Kulturcentrum för att stärka stadens entré från norr.

”Projekt Gribshunden” numera med tillägget ”drömmen om ett museum” har en bred folklig förankring och detta framgår inte minst av en skolsatsning framöver:

”Tecken på den starka folkliga förankringen är gymnasieskolans initiativ att inom det individuella valet erbjuda samtliga gymnasieelever en 100 poängskurs i ”Ronneby historia.

Det finns anledning att hoppas att detta initiativ leder vidare till en gymnasial spetsutbildning med nationellt intag inom området arkeologi och kulturgeografi. Detta har förutsättningar att bli den första spetsutbildningen i landet med den inriktningen. Initiativet har uppmärksammats av Lunds universitet som ett intressant och viktigt initiativ för att på ett bredare plan bland ungdomar odla intresset för arkeologi,” skriver Anders Engblom och Siri Irskog i nyhetsbrevet till Gribshundens vänner.

Centerpartiet mister toppolitiker

Tim Svanberg i Ronneby var i valet 2018 centerns första namn på Blekinges riksdagslista. Nu är han inför nästa års val åter nominerad till både riksdag och kommunfullmäktige men väljer att tacka nej. Han har tagit det oväntade beslutet att sluta som aktiv politiker!

Naturligtvis är detta ett chockbesked för partiet. Vad ligger bakom hans val? Är det en schism?  Han har bl a givit uttryck för att inte gilla den nu högaktuella Januariuppgörelsen.

Nej, ingen schism. Han väljer helt enkelt att som småbarnsförälder prioritera tiden med familjen. I alla fall för ett antal år framöver. Han utesluter inte en comeback.

Det är på Facebook som Tim Svanberg har valt att meddela sitt oväntade beslut. Han berättar med egna ord om sina unga år som aktiv politiker:

” Jag har varit aktiv i politiken sedan 2003 på olika nivåer. 2003 – 2007 var jag ersättare i kommunstyrelsen och 2006 – 2007 var jag även ersättare i kommunfullmäktige i Ronneby fram tills jag flyttade till Malmö. Vid min återkomst till Ronneby och när alliansen tog över makten efter valet 2010 hade jag äran att vara 1:e vice ordförande i Utbildningsnämnden och var så fram tills efter valet 2018. Sedan valet 2014 har jag varit ordinarie ledamot i såväl kommunfullmäktige som kommunstyrelsen.”

I sitt inlägg på Facebook ser han tillbaka på de aktiva politiska åren med tillförsikt:

” Det har varit fantastiskt givande att arbeta i styrande ställning tillsammans med övriga i alliansen och trots att vi varit i minoritet har vi kunnat uträtta mycket. Det har också varit roligt att arbeta i Centerpartiets grupp här i Ronneby.”

Han är inför nästa års val nominerad till såväl riksdagslista som kommunfullmäktige, vilket han kommenterar så här:

”Det är jag givetvis mycket hedrad över. Mitt besked är att nu är min politiska resa slut och jag tackar därmed nej till att bli nominerad ytterligare en mandatperiod.

Som småbarnsförälder prioriterar jag att få så mycket tid det går med familjen. Livet är fyllt av prioriteringar och som bekant kan man inte prioritera allt och jag bedömer inte att jag har möjlighet att arbeta politiskt på ett bra sätt de kommande åren, såsom väljarna förväntar sig. Därför känns det helt rätt att ta detta beslut nu. Min uppfattning är vidare att politiska uppdrag inte är livstidslånga och efter att ha varit aktiv på olika sätt under fem mandatperioder är nu tiden inne att tacka för mig. Min ambition är alltjämt att fortsätta den här mandatperioden ut med de uppdrag jag fått av medlemmar och väljare.”

Jag tycker hans beslut är synnerligen hedervärt och starkt, men just i Tims fall är jag ingalunda överraskad.

Tim Svanberg är gymnasielärare och fyller i höst 36 år. Han inledde sin politiska karriär som 18-åring.

Roger Fredriksson vill ha röstboskap

Under alla mina år som journalist, och det är många herrans år, har jag alltid bevittnat hur borgerliga politiker raljerat över socialismens företrädare, socialdemokrater och vänstern. Deras tro på kollektivet som lösning på problem har av de borgerliga fått benämningen röstboskap.

Därför är det tämligen överraskande, milt uttryckt, när kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, nu kräver hundraprocentig lojalitet i alla partigrupper representerade i kommunfullmäktige. I annat fall är Ronnebys positiva framtid hotad!

Fredrikssons utspel skedde vid senaste sammanträdet med fullmäktige den 27 maj och resulterade i fördömanden och inte minst häftig kritik från Socialdemokraterna som blivit extremt utpekade. Även fullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell tvingades ingripa. Han betygsatte Fredrikssons inlägg riktat mot Socialdemokraterna som ett stort övertramp.

Det politiska påhoppet kom långt efter att fullmäktige tidigare under kvällen haft en omröstning gällande fem revisorers krav på att anmärkning skulle riktas mot Krisledningsnämnden för obehörigt beslutsfattande. Nämnden, med Roger Fredriksson som ordförande, friades från anmärkning genom att 21 ledamöter sa nej till anmärkning medan 19 sa ja.

Bland de 19 fanns hela socialdemokratiska gruppen sånär som på gruppledaren Magnus Pettersson som var jävig eftersom han har ingått i Krisledningsnämnden. Detta faktum fick kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson att raljera:

”Vem företräder nu socialdemokratiska gruppen? Magnus Pettersson har ju fått hela sin grupp emot sig. Vad är nu värdet av hans fortsatta inlägg,” dundrade Fredriksson.

Inlägget fördömdes av fullmäktiges ordförande som ansåg att man måste skilja på de olika sakfrågorna. Han fortsatte:

”Det är väl ett hälsotecken att man kan ha delade åsikter i en fråga. Vi har det i liberalerna eftersom jag tillhör dom som ville klandra Krisledningsnämndens ledamöter. Jag ser det som mycket allvarligt om ledamöter ska tvingas bli till röstboskap.”

Fredrikssons raljerande gentemot socialdemokratiska gruppen fick flera s-ledamöter att vittna om fullt stöd för sin gruppledare Magnus Pettersson.

”Vi har högt i tak inom vårt parti och delar inte alltid varandras åsikter, ansåg några ledamöter som noterade att detta tydligen inte får vara gällande hos Moderaterna.

Fredriksson framhärdade i sin kritik och menade att det måste finnas en sammanhållning inom grupperna för att föra Ronneby in i framtiden.

”Man kan inte skjuta sin gruppledare på det sätt som har skett här i kväll utan att det måste få konsekvenser, upprepade han.

Roger Fredrikssons krav på hundraprocentig lojalitet, inte bara i hans egen grupp, utan också i alla andra, är högst anmärkningsvärt och måste ha sänt en chockvåg till moderatanhängare men också till andra borgerliga väljare som anser att man har riktigt högt till tak. Med andra ord – Fredriksson pekar med hela handen och vill ha full följsamhet. I annat fall riskerar man Ronnebys hela framtid! Vart är man på väg? Vad blir nästa steg?

Jag har redan nämnt att Liberalerna i sin grupp hade delade meningar ifall en anmärkning skulle utdelas till Krisledningsnämnden. Även moderatgruppen var i så fall oenig eftersom Lennarth Förberg, förste vice ordförande i fullmäktige, röstade ja till en anmärkning.

Jag publicerar detta inlägg eftersom jag ser demokrati och enskilda människors rätt till en egen uppfattning som en självklarhet. Denna rätt måste rimligtvis också gälla aktiva politiker. Eftersom det anmärkningsvärda uttalandet av Roger Fredriksson endast till viss del refererats i Sydöstran har många väljare därmed missat informationen. Det är bara ett litet fåtal som följer kommunfullmäktiges digitala sändningar.

Nya dykningar på Gribshunden

Länsstyrelsen har beviljat Blekinge Museum tillstånd till nya undersökningar av Gribshunden i vår.

Dykningarna är planerade från16 maj och tre veckor framåt. Samråd ska ske med konservatorer i syfte att undvika påverkanseffekter på den övriga lämningen.

I Kallvattenkuren kommer det under rubriken ”Möt arkeologin” finnas möjlighet att löpande följa med om hur arbetet framskrider.

Detta enligt nyhetsbrev från Gribshundens vänner.

Miljöteknik – välj bort prestigen

Jag kan förstå, men aldrig acceptera, om Ronneby kommun och dess bolag Miljöteknik gärna vill överklaga veckans dom i PFAS-målet. Jag kan förstå att myndigheter vill nå fram till prejudicerande domar men att så skulle ske med risken att ytterligare miljoner av Ronnebys skattepengar skulle äventyras är skäl nog att avstå.

Största skälet till att avstå en överklagan är naturligtvis att kommunen nu måste välja att sätta drabbade människor i främsta rummet framför ett prestigetänkande. Ingen vet ännu hur allvarligt vattendrickande kallingebor har drabbats eller kommer att drabbas framöver. Men som tingsrätten resonerade i sitt domslut – ”blotta risken för sjukdom utgör personskada”.

Det är många inblandade i den alldeles för långt utdragna processen med det PFAS-förgiftade vattnet i Kallinge. Regeringens utredare Göran Enander, som hade till uppgift att undersöka sambandet mellan brandskum och PFAS, var redan vid en information 2016 kritisk till hur långsamt myndigheter arbetar i miljömål av det slag som nu äntligen har fått sitt rättsliga avgörande.

Han pekade bl. a på det faktum att generalläkaren redan 2011 hade slagit larm till myndigheterna men utan resultat. Han betonade att – ”tillsyn och uppföljning är för svag och vetskapen om att generalläkaren slagit larm om PFAS redan 2011 besannar denna min uppfattning”, sa han på informationsmötet i Kallinge 2016.

Naturligtvis är det bästa som kan ske att Ronneby kommun och Miljöteknik väljer att inleda förhandlingar med de 165 kallingebor som nu har tilldömts rätten till ersättning för personskada. Om så sker kan detta också öppna upp för att fler drabbade som har druckit av samma vatten kan kräva skadestånd.

Det handlar om stora summor som nu ska betalas ut. Som jag ser det är det knappast rimligt att Ronneby kommun genom sitt bolag ensamma ska stå för dessa framtida kostnader. I förlängningen betyder detta i så fall också att det drabbar Ronnebys skattebetalare.

Naturligtvis måste staten ta en betydande del av den kostnad som nu uppstår efter att tingsrättens dom har fallit. Det är försvaret genom mångårigt användande av brandskum innehållande PFAS som har orsakat förgiftningen av dricksvattnet i Kallinge. Knappast kommunen som redan när provtagningar för upptäckt av PFAS kom till stånd reagerade föredömligt snabbt.

Jag vet att Ronneby kommun och Miljöteknik har haft och kanske fortfarande har en icke offentlig uppgörelse med försvaret. En sådan lär ha kommit till stånd när det stod klart att man inte längre kunde hämta dricksvatten från Brantafors. Den stängningen som skedde snabbt, ska tilläggas, fick till följd att kommunen tvingades leta upp andra vattenkällor. Man fann sådana intill Ronnebyån och Karlsnäs vilket innebar betydande kostnader för långa ledningsdragningar till pumphuset i Brantafors. Redan då lär försvaret ha sagt sig beredda att betala de kostnader som då uppstod. Jag hoppas verkligen att detta är med verkligheten överensstämmande. Allt annat vore en skandal.

En länge diskuterad ekonomisk uppgörelse mellan F 17 och Miljöteknik handlar också om hur stor subventionen blev när flottiljen kopplades in på kommunens fjärrvärmenät. Trots ihärdiga försök av lokala politiker har det inte gått att få fram sådana siffror.