Svenskan synar två Blekingekommuner

Två av Blekinges fem kommuner ägnas stort utrymme i söndagens Svenska Dagbladet. Nedslag har gjorts i Ronneby och Sölvesborg.

I Ronneby är det elbrist, inflation och höga räntor som avhandlas och i Sverigedemokraternas skyltfönster Sölvesborg är det nya och betydande framgångar för Sd som diskuteras. Tyngdpunkten dock lagd på trygghet.

Ronneby får en framträdande och fyllig puff med bild på förstasidan med en av kommunens främsta frontfigurer, Uffe Lennartsson på Contan.

Han berättar att han redan har börjat spara på elen och har redan nått goda resultat. Kunderna, säger han, diskuterar bara el och räntor men själv ser han positivt på framtiden.

Positiv är också kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, moderat. Carl-Martin Lanér, kommundirektör berättar att kommunen har tagit höjd för ökade elkostnader med 50 miljoner kommande år. Kommunens nuvarande fasta elavtal upphör vid årsskiftet och nu letar man efter onödig elanvändning.

Roger Fredriksson berättar att man har pengar sparade och tror inte heller att man ska behöva höja skatten. Däremot räds han att det ska bli brist på el och därmed nedsläckning. Reservkraft finns men den är hemlig får man veta. Sådan anläggning sorterar nämligen under totalförsvaret.

I Sölvesborg är det framför allt tryggheten som diskuteras och den är viktig och har redan resulterat i ökad inflyttning till kommunen. Kommunstyrelsens ordförande, Louise Erixon, sd, har tagit time out på grund av för hög arbetsbelastning under valrörelsen. Nu är det partiets gruppledare Robert Lindén som får föra talan och skjutsa reporterteamet runt i kommunen i sin Jaguar.

Den ökade tryggheten har gett kommunen ökade skatteintäkter med 30 miljoner kronor.

Valet blev en stor framgång för Sd, inte minst i Sölvesborg som här ökade med tio procentenheter. Även denna artikel ger prov på hur toppstyrt Sd är och naturligtvis är det Jimmie Åkessons namn som förknippas med framgångarna. Kommunens numera starka kraft är dock Louise Erixon även om hon för stunden är utslagen och sjukskriven. I reportaget antyds att hon har gjort sitt i Sölvesborg å därför är på väg till Stockholm.

Falskt eller sant rykte i Ronneby?

Efter flera kritiska inlägg i media och här i bloggen har det i Ronneby nu börjat spridas ett politiskt rykte. Det handlar om sommarens minst sagt miserabla och dåligt förberedda båttrafik i Ronnebyån med bl a destination Karön. Skrolla ner och se inlägg i denna blogg.

Ryktet som sprids nu med bara dagar kvar till valet gör gällande att det i nuvarande fullmäktige ska finnas en majoritet för att låta anrika och populära Karöline åter få komma till heders. Båten är viktig, har sommarens strul visat, att åter sättas in i den korta men viktiga pendeln mellan Ekenäs och Karön.

Om ryktet är sant eller falskt eller enbart tillkommit som ett sent valfläsk återstår att se. Men det skulle inte förvåna mig om de tidigare så hårdnackade politiker som viftat bort långvarig kritik mot ändrad båttrafik, nu ger vika under den s k galgen som valet utgör den 11 september.

Men kritiska röster i insändarform har också höjts när det gäller även andra frågor som sorterar under turismen. Jag lånar några meningar från Eleonor Elmstedt Ohlsson och Bennie Ohlssons insändare i BLT den 16/8 med rubriken:

”Några tydliga brister som måste avhjälpas kan vi här och nu direkt bidra med.

Restaurangen på Karön är mycket sliten. Övervåningen får exempelvis ej användas. Hela fastigheten behöver en rejäl översyn, så att den i sin helhet kan nyttjas. Detta måste vara genomfört i god tid innan sommaren 2023. Schweizeriet är dessutom ett kulturarv som måste vårdas. Det innebär att en renovering av detta slag helt faller på ägaren, Ronneby kommun. Nu efter några år behöver Villa Vassen också en översyn.

Turtätheten. Den ska självklart vara lika frekvent som då Karöline trafikerade rutten. Det handlar inte bara om service till restaurangen utan jämväl stugby och badsugna besökare, med flera.

Till sist tycker vi att turist och besöksnäringen i kommunen behöver organiseras så att den ges en större tyngd i den kommunala beslutsprocessen.”

Jag håller med Eleonor och Bennie på samtliga punkter.

Turism viktig näringslivsgren

Ronneby har på senare år haft en kraftig tillväxt av företag/varuhus. Inte minst är det etableringar i Sörby och nu närmast östra infarten vid E 22 som har lockat. Förhoppningsvis blir etableringarna lyckade även om flera av de nya varuhusen numera finns tätt utspridda i det lilla länet Blekinge.

Däremot är det svårt att ge beröm när det gäller näringsgrenen turism. Hur den verksamheten har omhuldats tidigare år och inte minst denna sommar kan enbart få ett starkt underbetyg. Långt ifrån godkänt. Kan det rent av vara så att såväl politiker som tjänstemän inte ser turismen som en näringslivsfråga?

Det är lätt att bli fartblind av nya etableringar som kan resultera i att mycket annat inom näringslivets ram blir styvmoderligt hanterat eller rent av bortglömt.

Till saken – det är främst den usla hanteringen av den båttrafik som man under försäsongen målade upp som en storartad satsning. Man skrev kontrakt med Blekingetrafiken och turtätheten mellan centrum och skärgården skulle utökas. Båten Astrid skulle ersätta den tidigare omtyckta och folkkära veteranen Karöline som förpassades till kajplats.

Nu blev det dessvärre inte fullt så många turer med Astrid som man utlovat. Var det inte motorhaveri så var det för högt vattenstånd i Ronnebyån vilket vid allt för många tillfällen omöjliggjorde för Astrid att passera under vägbron vid Ronneby hamn. Sistnämnda problem påtalat under många år – inte minst i denna blogg.

Den miserabla turtätheten fick till följd att besöksnäringen och inte minst krögaren på Karön ställdes inför en hopplös och icke alls så inkomstbringande verksamhet som han hade haft anledning att se fram emot med utlovade båtsatsningar.

Även fastighetsägare på Karön har drabbats liksom stuguthyraren. Den sistnämnde har fått motta en omfattande kritik av hyresgäster som sagt att man har svårt att se en ny säsong i Ronneby skärgård om båttrafiken inte blir radikalt förbättrad.

En av mina mångåriga kontaktpersoner på Karön, med god insyn i båttrafikens tillkortakommande och fastighetsägare på ön, har inkommit med en ny rapport om båten Astrid.

I fredags (2022-08-26) väntade han besök till ön. Besöket fick dock ställas in. Astrid hade fått ”motorhaveri” som ledde till att återstående turer den eftermiddagen fick ställas in.

Orsaken till Astrids stopp i fredags var att startmotorn inte fick ström – batterierna var urladdade. Anledningen till att batterierna laddas ur, fortsätter fastighetsägaren, beror på att Astrids resa fram och tillbaka till Karön inte genererar ström, vilket i sin tur innebär att efter 4 – 5 korta resor blir batteriet tömt.

Av detta drar fastighetsägaren den enda tänkbara konsekvensen – Astrid är inte lämplig för denna trafik. Ej heller har Blekingetrafiken satt in någon reservbåt. Karöline som skulle vara reservbåt kom inte heller till användning, vilket i sig är högst anmärkningsvärt.

Naturligtvis skulle Ronneby kommun som upphandlat båttrafiken förvissat sig om att reservbåt fanns att tillgå vid eventuella haverier eller liknande. En utlovad trafik kan plötsligt inte bara utebli. Det förstår alla att detta innebär dålig marknadsföring för turismen i Ronneby, en nog så viktig näringsgren.

Detta har onekligen skötts på ett klandervärt sätt. Svårt att förstå när turismen här i Sverige och naturligtvis i Blekinge har rika år att se fram emot med ett ökat turisttryck i och med det allt mer varma klimatet i södra Europa.

Ska den framgången bli möjlig även i Ronneby måste politiker och ansvariga tjänstemän snabbt förstå att även turism är en viktig näringsgren, fullt jämförbar med de nya etableringar som har skett.

Hur kunde det bli på detta sätt?

I oktober i fjol flaggade alliansen för en kommande skattesänkning. Den klubbades en månad senare i samband med budgetdebatten. Sänkningen blev som uttalat 10 öre och genomfördes vid årsskiftet.

”Nu har vi ordning och reda på finanserna och då vill vi göra detta,” förklarade kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson, m.

Han erkände att det var ett slags signalvärde eftersom 2022 är ett valår. Skattesänkningen innebar att Ronneby kommun tappar nästan sex miljoner kronor. Den rödgröna oppositionen opponerade sig kraftfullt.

Men hur är det egentligen med finanserna? Redan nu, sju månader efter skattesänkningens genomförande, flaggar samma Fredriksson för att man närmar sig lånetaket. Når man dit, anser han, höjs nuvarande räntor med 6 miljoner kronor årligen.

Brasklappen slängde han in när hyresavtalen för ett nytt äldreboende och en ny förskola i Johannishus skulle klubbas vid junisammanträdet med kommunfullmäktige.

Alliansen hade föreslagit att en privat entreprenör skulle få bygga och att kommunen därmed skulle teckna ett 20-årigt hyreskontrakt.

Oppositionen var klart emot och hävdade att detta förfaringssätt blir 100 miljoner dyrare än om kommunen själv bygger. En efterdebatt har också förts efter att alliansen förstärkt med Sverigedemokraterna trumfade igenom förslaget.

Det var efter att Sverigedemokraterna begärt ajournering av sammanträdet och begärt mer information av Roger Fredriksson som den sistnämnde kom tillbaka i debatten och flaggade med hot om ett snart uppnått lånetak och ytterligare ränteutgifter på 6 miljoner årligen.

”Vi har fler investeringar som behöver genomföras,” förklarade Fredriksson som bl a nämnde upprustning av vattenverket i Brantafors, Kallinge och nybygge av vattenverk i Eringsboda med ledningsdragningar och inte heller är vi klara med framdragandet av fiber.

 Rubrik från Sydöstran 2 augusti 2022.

Han ansåg att de slantar som blir över när kommunen satsar på hyresavtal för nytt äldreboende och ny förskola i Johannishus och senare ett nytt äldreboende i Bräkne-Hoby, kan användas till nödvändiga investeringar. Han la till:

”Hade vi haft 2,5 miljarder i bakfickan hade det varit betydligt enklare. Men den som är satt i skuld har begränsat utrymme.”

Ola Robertsson, nyutnämnt oppositionsråd hos Socialdemokraterna, köpte inte Fredrikssons argument:

”Det blir väldigt dyrt för kommunen att hyra. Vi kommer att bli fattigare. De merkostnader som följer med det föreslagna hyresavtalet gynnar endast hyresvärden som har ett golv på hyreshöjning på minst 1,5 procent årligen, men inget tak.”

Roger Fredriksson kan ta inflation och kriget i Ukraina som förklaring till kostnadsökningar men har man påstått att man har ordning och reda i finanserna i november 2021 men nu varnar för att ligga nära ett fördyrande lånetak, ja, då har man inte full koll på kommunens finanser.

Intressant nog är det ca 6 miljoner i ökade ränteutgifter som hotar enligt Fredriksson, samma belopp som kommunen förlorar i minskade skatteintäkter genom att sänka skatten med ynka 10 öre. Man kan ju fråga sig vilket signalvärde som väger tyngst; 10 öre mindre i skatt eller en ansvarsfull och långsiktig ekonomisk hantering av äldreboende och förskola dvs lagstadgad verksamhet inom kommunen. Höj den kommunala skatten igen med 10 öre så är en stor del av problemet löst.

Att hota när man är inträngd i hörnet och argumenten tryter är som att ta till den yttersta livlinan. En varning – ropa inte på vargen för ofta. Sensmoralen är att den som slirar på sanningen till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Hur kunde det bli på detta sätt och så snabbt?

Politisk tydlighet efterfrågas

Kan sex nyligen publicerade debattinlägg i lokalpressen om Ronnebys politiska styrning vara bevis på att valrörelsen har startat? Naturligtvis inte. I klartext är det rent bedrövligt men tyvärr inte överraskande.

I dag är det bara 40 dagar kvar till valet den 11 september. Politikerna tycks vara mer rädda om sin semester än att ge väljarna adekvat information om vad de vill åstadkomma för Ronnebys bästa de fyra nästkommande åren.

Fram till nu är det typiskt att politikerna väljer att i insändarform debattera frågor som redan är avgjorda. Exempel på detta är uppförandet av ett nytt äldreboende i Johannishus  men också byggandet av en ny förskola i Johannishus.

Majoriteten, alliansen med moderater, liberaler, centerpartister och som vanligt understödda av sverigedemokrater, har redan bestämt i fullmäktige att man vill låta en privat entreprenör bygga och att kommunen därefter blir hyresgäst. Hyresavtalet ska löpa under 20 år.

Detta upplägg har den rödgröna oppositionen kraftfullt fördömt. Dom anser att det blir mer kostsamt för kommunen än om den själv bygger. För att vara Ronneby var debatten ovanligt högröstad när beslutet togs i fullmäktige den 22 juni. Nu fortsätter samma debatt i insändarform.

Det är alltid intressant med debatter men jag vill veta vad partierna i Ronneby vill med Ronneby dom närmaste fem till tio åren. Vill t. ex. de rödgröna satsa på en valvinst för att därmed möjliggöra ett eventuellt upprivande av det hyresavtal som nu är klubbat? Dom motsäger sig ett hyresavtal som kan bli till en merkostnad för kommunen på 100 miljoner. Pengar som de rödgröna i stället vill använda till en framtida välfärd för alla inom vård, skola och omsorg. Se där en framsynt men väldigt diffus och svävande valfråga som förtjänar en rejäl genomlysning. Kommer de rödgröna att riva upp beslutet vid en eventuell valseger?

Även när det gäller byggandet av ett nytt äldreboende i Bräkne-Hoby vill Moderaterna att det ska uppföras med pengar från riskkapitalister. Sune Håkansson, Ronnebypartiet, har skrivit en insändare om detta. Han anklagar ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Sara Blixt, m, för att ensam döma ut nuvarande lokaler på Lindebo för att ersättas med ett nytt äldreboende.

”Personalen har inte fört fram det omdömet, ej heller Kommunala pensionärsrådet, KPR,” skriver Håkansson.

”KPR har inte fått yttra sig i frågan. Sara Blixt verkar ha lagt KPR helt åt sidan. Ett enda sammanträde i år, påtalar Håkansson.

Jag har kollat sanningshalten i denna beskrivning, i varje fall punkten att KPR varken har fått yttra sig om äldreboendet i Bräkne-Hoby eller Johannishus.  Av KPR:s protokoll från den 7 april framgår följande:

” Anna Hinsäng, mark- och exploateringschef, informerar med en PowerPointpresentation om nybyggnationerna av vård- och omsorgsboenden som planeras i Johannishus och Bräkne-Hoby.

Diskussion förs angående att kommunala pensionärsrådet (KPR), som är en remissinstans, inte har fått yttra sig angående denna planering.

Deltar i debatten gör ordförande Sara Blixt (M), Jan-Erik Wildros (S), Eva Holmberg (SPF), Ingvar Svensson (SPF), Ulrik Lindqvist (PRO), Christel Svensson (SKPF) och Ingrid Karlsson (PRO).”

I insändarsvaret till Sune Håkansson svarar Sara Blixt, m:

”Nästa KPR är inplanerat i augusti så att KPR är nedlagt stämmer inte. Snarare skulle jag vilja säga att debatten i KPR är levande”.

Alltså hade Sune Håkansson rätt; KPR fick aldrig yttra sig innan beslutet om byggnation fattades i kommunfullmäktige.

Nu till denna bloggs rubrik: ” Politisk tydlighet efterfrågas”.

När Sara Blixt svarar på Sune Håkanssons insändare missar hon att till väljarna förklara vad KPR står för. Inte heller förklarar hon vad som åsyftas när hon skriver att Sune Håkansson varit ordförande respektive vice ordförande i åtta år. Först när hon undertecknar insändaren med sitt namn framgår att hon är ordförande för Vård – och omsorgsnämnden i Ronneby. Aha, det var det uppdraget hon menade att Håkansson tidigare haft!

Sara Blixt borde tydligt för läsarna/väljarna också ha klargjort att KPR är ett rådgivande organ och inte en nämnd. Det sorterar under Vård- och omsorgsnämnden och där återfinns bl a representanter från PRO, SPF och SKPF.

Läsarna – och väljarna – är värda tydlighet när politiker debatterar offentligt. I annat fall kan man lika gärna använda telefon eller e-post sig emellan. Inlägg blir, som i detta fall, helt obegripliga vilket redaktionen också borde ha påtalat.

Genidrag av regerande kommunalrådet

Det är valår och redan tidigt förkunnade experter att höstens val kommer att föregås av tuffa tag, ojusta metoder och brist på sakpolitik.

Ser man till vad som redan har skett på riksnivå är det inte utan att det handlar om blanka vapen och personliga påhopp. Men hur ser det ut på det lokala planet? Ja, som vanligt orkar den riktiga valdebatten i landsortskommunerna inte komma i gång förrän efter en lång semester.

I Ronneby ska det bli extra intressant att följa kampen, inte minst slaget om kommunalrådsposten. En strid mellan generationer kan konstateras. En 30-åring ställs mot en 50-åring.

Det handlar om Socialdemokraternas nödlösning i form av Ola Robertsson. Nominerad först på femte plats men nu utsedd till att ta striden med rutinerade Roger Fredriksson. En ytterst ojämn kamp som Fredriksson lekande lätt kan ro hem. I detta fall kan man nästan använda en sliten fras från idrottens värld – Fredriksson segrar i kostym! Han kan sitta still i ekan och ändå vinna. Jag ska strax förklara varför.

På minuskontot för Robertsson är följande: Han ska bli ett känt namn på ca 3 månader. Han måste redovisa ett trovärdigt och slagkraftigt alternativ till alliansens redan kända filosofi. Lägg därtill att han redan visat svaghet genom att föra till torgs att han är ödmjuk inför uppgiften. Alla vet nu också att han är en nödlösning.

På hans pluskonto noterar jag en mjukare men ändå rak hållning inför de sociala frågorna som i stort handlar om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst ungdomars framtid i Ronneby. Spelar han de korten väl kan han mycket väl få Fredriksson i gungning. Men som sagt – det är ont om tid.

Roger Fredriksson och hans parti kan tyckas sitta lugnt och tryggt inför valdagen. Jag har redan framhållit hans tydliga ledarskap, kreativa och drivande kraft och naturligtvis har han efter 12 års regerande skapat ett kändisskap. Inte minst efter alla invigningstal och bandklippningar. Men, men. På hans minuskonto finns det ideliga tjatet om besparingar, kronor och ören och inte minst naturligtvis hans partis förkärlek till att sälja ut och privatisera.

Denna hans framtoning har naturligtvis också skapat motståndare. Dessa är han säkert medveten om och därför har han redan nu startat en personlig charmoffensiv. Han vill plötsligt bli känd som omtänksam givare.

Hans valda taktik, måste jag erkänna, är aningen okonventionell, men rasande genial. Han skänker bort rabarber till Ronnebyborna! Jo, det är sant! Du kan själv ta del av hans ohöljda reklam på Facebook. Se nedan. Nu i inflationstider har han kommit på att skattesänkningen med 10 öre redan har ätits upp.

Vad har då Ola Robertsson att sätta emot? Vad kommer han att dela med sig av på torget? Kom inte dragande med sega gubbar, det har vi nog av inom politiken. Jag är nyfiken. Vad kan en 30-åring som redan av journalister fått frågan om han ser sin frispråkiga far som en tillgång eller belastning, svara på ett knippe sura rabarber. Den lokala valstriden ser ut att bli minst lika smutsig som den i riksdagen.

Kom an. Vi är många som törstar efter debatt. Saklig debatt.

Räcker det att vara ung?

Socialdemokraterna i Ronneby har lite drygt tre månader före valet hamnat i en akut situation. Magnus Pettersson hade inte längre medlemmarnas förtroende att vara partiets ledargestalt. Därmed måste partiet snabbt hitta en ersättare som kan vara beredd att axla uppdraget som oppositionens kandidat till kommunalrådsposten.

Valberedningen fick snabbt ett nej från Malin Norfall, som är tvåa på den tidigare tilltänkta valsedeln för fullmäktige. Tydligen har man även fått nej från Tommy Andersson (3) och Malin Månsson (4). I det akuta läget har i stället valberedningen nominerat nummer fem på listan, Ola Robertsson.

Han är 30 år och måste som ledamot av bl a fullmäktige anses som ung, mycket ung. Vad har han då för kunskap och förtjänster som innebär att Tommy Andersson med mångårig rutin och kunskap blir akterseglad? Därav måste rimligtvis Andersson ha tackat nej till att leda Socialdemokraterna inför den nya mandatperioden.

Jag tillåter mig i detta fall att skämta när jag påstår att Ola Robertsson har god erfarenhet av akuta situationer. Han arbetar som akutsjuksköterska och blev så sent som för ca tre månader sedan pappa. Går det bra i valet blir det således en ung familjefar som får axla jobbet som heltidspolitiker. Och skulle det gå överraskande bra för partiet kan det rent av bli aktuellt att ikläda sig kommunalrådskostymen. Men som sagt, där är vi inte ännu och den posten är det flera som vill lägga beslag på, vilket jag tycker är inspirerande i en kommun som under pandemiåren varit tämligen befriad från debatter.

Jag har vid flera tillfällen under de senaste åren tänkt – var finns viljan? Var finns partiet som vågar ta täten och peka ut färdvägen? Vid senaste budgetdebatten i november var det beklämmande att höra hur lika budgetförslagen var. Endast lite olika summor.

Om nu Ola Robertsson blir vald på medlemsmötet i kommande vecka (anses av många som en ren formalitet) vill jag vara optimist och tro att Ola Robertsson just är den person som kan skapa en bättre dialog och få till en skarpare debatt.

Jag följde budgetdebatten i november och blev både glad och varm inombords när jag fick lyssna till just Ola Robertsson. När han äntrade talarstolen efter gruppledarnas lama och monotona meningsutbyte handlade det plötsligt inte enbart om siffror och besparingar. Engagemanget kändes äkta och berörde.

Det handlade om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst hur ungdomar har det i dag och hur framtiden ska te sig.  Och med fokus på skolan och att alla elever ska ha samma möjlighet att uppnå gymnasiekompetens när man är klar med nian.

Nej, Ronneby mår inte bra av en politisk verklighet som vilar på var 13 röster (sd), som utgör vågmästarrollen, ska hamna.

Jag vill tro att Ola Robertsson kan axla uppgiften att få den politiska temperaturen i Ronneby att höjas ett antal grader. Visst är han en nödlösning så här nära valet, men man kan också se det som ett akut ingripande för att avhjälpa bristen på konstruktiv debatt.

Är Roger Fredriksson en kuppmakare?

För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.

Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.

Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.

Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.

”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.

Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.

Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.

Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?

Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.

Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.

Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.

Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.

Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.

Konkurrens på gott och ont

Ronneby har begåvats med en ny livsmedelsaffär. Stora Coop är namnet, ett bra namnval för en affär i en stor låda. Men lådan uppvägs av en snygg och stor skylt.

Därmed bryts en trend som fram till nu har dominerats av aktörer inom snabbmatskedjor. Ja, jag vet att ännu en företrädare för snabbmat är på ingång till Viggenområdet i Sörby, men det jag nu vill uppmärksamma är vad som händer när ännu en livsmedelsaffär, modell stor, bjuder in till storskalig konkurrens.

För det är ju så att på ena sidan av Karlshamnsvägen ligger Lidl och Maxi Ica Stormarknad och så då Stora Coop nu på andra sidan. För stort ska det va och snart öppet dygnet runt. Är det konkurrens så är det.

Jag tänkte inleda med att lista några av de positiva effekterna av nu inledd konkurrens. Men det finns också negativa effekter, vilket jag uppmärksammar på slutet.

För oss konsumenter är det bra med två stora butiker inom ett litet område, ja, kort sagt på gångavstånd. Förhoppningsvis ska det väl gynna oss som handlar. Skulle t ex. kaffet vara fem kronor billigare i ena butiken så är det lätt att kvista över Karlshamnsvägen för att just bara handla kaffet.

Och, om man inte hittar en vara som man absolut måste ha, då stegar man lätt över vägen och finner vad man söker i andra butiken. Tidigare kunde man tvingas köra till Karlskrona för att finna det begärliga.

Ja, nu har ju inflationen drabbat oss också så nu blir det verkligen en strid på kniven om vilken av de två stora som ska lyckas locka flest av oss.

Redan nu har jag konstaterat vad konkurrens kan åstadkomma. Stora Coop har öppet 7 till 22 varje dag. Detta har nu fått den snabba effekten att Maxi då svarar med att utöka öppethållandet med en timme. Maxi öppnar numera klockan sex. En synnerligen bra tid om man vill undvika köbildningar. Jag tänker särskilt på maxis tisdagar med den s k. ”Antikrundan” när vi 65 + lockas med fem procents rabatt. Tänk, hela fem procent (!) i dessa inflationstider.

Ja, ja, vi får se hur det gynnar oss konsumenter att de två stora nu successivt visar sina muskler.

Nu till konkurrensens negativa sidor till följd av tillkomsten av Stora Coop. För sådana finns och har redan visat sig.

Hur otroligt det än kan låta har det direkt fått negativa effekter för oss som läser lokaltidningen BLT som alltid har varit stolt över att vara just störst. Och den som är stor och störst ska väl rimligtvis också ha resurser, men icke i detta fall.

Det är nämligen så att när Stora Coop öppnade så annonserades det naturligtvis. Lika naturligt då att man vill ha sina annonser på lokal sida, alltså den s k. Ronnebysidan. Så långt är allt väl, men på grund av just konkurrens började plötsligt också Maxi att annonsera. På samma lokalsida. Maxi dock med helsidesannonser. Så har aldrig Maxi tidigare behövt annonsera i lokalpressen.

Detta ohämmade annonserande har nu i BLT:s fall fått till följd att det blir allt mindre utrymme för nyhetstexter. I dag i fredagstidningen (2002-05-13) blev det bara plats över till tre ynka artiklar. Ja, det fanns andra annonser också. Och störst utrymme, om man kan uttrycka sig så, la centerledaren Annie Lööf beslag på. Vad gjorde hon i Blekinge, ja, t o m. i Ronneby?

Svaret är att hon hade rest hela vägen från Stockholm till Ronneby för att provsitta en Jas Gripen på F 17. Varför? Jo, statsminister Magdalena Andersson provsatt en Jas för kort tid sedan, också på F 17, och då måste också centerledaren få prova.

Jag vill mena, att BLT snarast måste spotta upp sig ordentligt med bättre bevakning i just Ronneby. Det är för lite nyheter. Jag vet att det måste vara balans mellan text och annonsmängd i varje tidning men nu drabbar det oss läsare och det drabbar lokalkorrarna i Ronneby som inte får plats med alla sina texter. För det finns väl sådana?

Tänk vad konkurrens mellan två stora affärer kan åstadkomma. Det är annat än när det kommer nya snabbmatskedjor till den anrika Brunnsstaden.

Sverigedemokrater har dåligt samvete

Sverigedemokraterna i Ronneby, som mestadels brukar stödja alliansens förslag, gör nu plötsligt helt om och vill ändra på en punkt i den klubbade budgeten. Man vill på torsdag (2022-4-28) ställa en enkel fråga om ”Kallebåtens” fortsatta leverne. Politiker har velat ersätta den med M/S Astrid men nu vill Sd att den ska få fortsätta sin trafik mellan Ekenäs och Karön.

Varför denna plötsliga vändning av Sd? Kan det handla om den folkvilja som har blossat upp och där drygt 1 000 väljare kräver att Kallebåten ska få fortsätta sin mångåriga gärning? Kanske är det så. Det är val i höst.

För min del tror jag sanningen är en helt annan. Under 2013 skrev jag ett antal blogginlägg som handlade om just ”Kallebåten”. Den hade körts i tämligen tjock is och fått betydande skador i träskrovet, vilket jag bl. a visade på bilder när den låg på varvet i Saxemara för reparation. Kostnaden var beräknad till 75 000 kronor. Den fick ligga länge på varvet för ingen ville nämligen betala reparationen. Hur det till slut löste sig med ekonomin kommer jag inte ihåg. Om den löstes?

Jag kommer däremot väl ihåg varför ”Kallebåten” hade körts i is. Jo, Sverigedemokraterna hade haft julfest på Karön och blev fraktade tur och retur av den ädla och åldriga båten. Naturligtvis kan inte Sd lastas för skadorna. Det ansvaret måste den skeppare som ansvarade för överfarten ta på sig. Däremot tror jag att Sd nu därför har en extra stark känsla för att båten ska få leva vidare genom att försöka riva upp budgetbeslutet från november i fjol.

Gruppledaren Nicolas Westrup ger indirekt mig rätt i mitt antagande när han i lördagens (2022-4-23) Sydöstran säger följande:

”Jag tycker att vi bör ta en ordentlig diskussion om ”Kallebåten”, den ingår faktiskt i hela konceptet där ute. Och den går att fixa till för framtiden när den ska upp på varv nästa gång.”

När reportern berättar att underhållskostnaderna för träbåten har uppgetts vara höga, svarar Westrup:

” Det kan man ordna genom att plasta upp skrovet till vattenlinjen.”

På den punkten, när det gäller det skadade träskrovet, är Westrup ordentligt uppdaterad och minns det som inträffade på vintern 2013.

”Kallebåten” väcker känslor och det har den gjort åtskilliga gånger genom åren. Två år efter framfarten i isen, 2015, var den ett oerhört viktigt varumärke för Ronneby kommun. I det årets turistbroschyr fanns båten på inte mindre än sex framträdande bilder. Jag skrev om det också men jag tvingades också notera att ”Kallebåten” samtidigt var rena miljöbomben.

Enligt experter utgjorde båten då ingen risk för passagerare men den hade andra problem förutom skadat träskrov. Motorn var i behov av reparation eftersom topplocket var skadat. Detta innebar att ”Kallebåten” på sina turer mellan Ekenäs och Karön släppte ut en icke oansenlig mängd olja i vattnet.

Kommunens politiker och tjänstemän kände till båtens miljöproblem men blundade inför problemet. Det sas att man blundade av ekonomiska skäl. Det gjordes också försök att få dåvarande arrendatorn att köpa en ny båt. Så blev inte fallet och redan då, 2015, började politiker tala om att ersätta ”Kallebåten” med en annan båt men med färre turer. I dag, 2022, heter den lösningen M/S Astrid och den lösningen protesterar nu drygt 1 000 Ronnebybor emot. Man vill ha ”Kallebåten” kvar.

Foto: Bengt Mauritzon

En säker källa berättar att motorn byttes för några år sedan och bör därför vara i tämligen bra kondition. Det som återstår är således skrovets tillstånd efter att ha nyttjats som isbrytare. Det har talats om ständigt behov av länspumpning. Hur som helst, båten med många namn, ”Karöbåten”, ”Karöline” och ”Kallebåten” har inte underhållits på rätt sätt och därför vill nu kommunen enbart ha den i reserv.