Etikettarkiv: Ronneby

Sökes: inflytelserik riksdagspolitiker

Publicerat av

I dag kommenterar Sune Håkansson, Ronnebypartiet mitt förra blogginlägg.

Jag berättade om alla högtflygande planer som kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, har torgfört på senare tid. Bland annat vill han att det byggs ett kärnkraftverk men också att Ronneby kommun får ett fängelse uppfört på lämplig mark.

Håkansson gillar förslagen men säger samtidigt att Blekinge saknar en riksdagspolitiker som har inflytande gentemot riksdag och regering. Han skriver:

” Kommunens och Blekinges underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan.”

Sune Håkansson har fler synpunkter som du kan ta del av här:

” Kommunpolitiken i Ronneby

Vad tycker de olika partierna i Ronneby? Frågan ställs i Bengtbloggen. Frågan ställs i huvudsak till företrädarna för SD, L och Kd. Frågan synes mest gälla utspelen från kommunalrådet, dels om kärnkraftverk, dels om fängelse, inom Ronneby kommuns gränser.

Förvisso kan jag hålla med. I sig kan frågan ställas också till M. Min tolkning är att man också inom M är oklara.

Ett dilemma i sammanhanget är att länets tidningar numera nära nog struntar i att följa kommunfullmäktiges sammanträden. Nog borde väl timslånga debatter innehålla något av intresse?

Åter till grundfrågorna: Jag, och såvitt jag förstår med RP:s majoritet bakom mig, ses båda förslagen från kommunalrådet som positiva. Detta har, i olika sammanhang, också framförts. Kommunens barrskogar är en bättre placering för ett fängelse än Trelleborgs jordbruksmark, vilket är den senaste fängelseplaceringen. ”Fankens Farstu” heter en plats uppe i Ulvamoen, på gränsen mellan Eringsboda tidigare församling och Småland. Den var tidigare ett tillhåll för bland annat Nils Dacke, enligt sägnen. Den kan vara lämplig.

Kommunens, och Blekinges, underläge mot övriga Sverige synes vara en följd av att det inte finns någon politiker med inflytande på riksnivå, som därtill har stöd på hemmaplan. Möjligen skulle Åsa Coenraads kunna bli ett sådant namn? Scb förutspår en fortsatt befolkningsminskning i länet, och i Ronneby kommun.

I närtid torde två andra frågor kunna ge lokal debatt. Den ena är den nya översiktsplanen. De styrande synes vilja ha planeringsmålet att kommunens invånarantal skall öka med 4000 fram till år 2045. Scb spår 2000 färre invånare. Ett oförändrat antal invånare är enligt min mening ett rimligt grundalternativ.

Folks klagomål på äldreomsorgen uppfattar jag som växande. Ett problem är att kön till himmen är längre än på många år, Därtill klagas på vårdens kvalité.”

Sune Håkansson, Ronnebypartiet

Storslagna planer för Ronneby

Publicerat av

Loreen vann eurovisionsfinalen och nu har huggsexan startat när det gäller vilken plats som får äran att hysa nöjesspektaklet när finalen avgörs i Sverige nästa år. Stockholm hade längst arm och räckte upp handen först av alla tätt följd av Malmö och Göteborg.

Men jag saknar en kommun, nämligen Ronneby. Har kommunalrådet Roger Fredriksson tappat stinget? Han vill ha det mesta. Nu är han helt tyst. På hans önskelista hittills finns främst ett kärnkraftverk och ett stort och rejält fängelse. Platsar kanske inte direkt på nöjeskartan har det visat sig när oppositionen mest buat och gjort tummen ner för Fredrikssons önskemål.

Ronneby har ingen lämplig och stor nog lokal för att hysa en eurovisionsfinal, säger vän av ordning. Men en sådan kan lätt byggas om det sker i privat regi, kan jag höra Roger Fredriksson viska. Inte minst har vi kommunala bolaget ABRI som bygger på beställning, snabbt och behändigt. Markområde finns också och blir över, nämligen östra infarten.

Nåja, skämt åsido, Ronneby ÄR för litet i sådana sammanhang så den här gången hedrar det Fredriksson att han varit tyst.

Men när det gäller hans två andra önskningar inställer sig frågor. Varför är det enbart Roger Fredriksson som framför önskemål på kärnkraftverk och fängelse. Vart tog den nya politiska ledningen vägen – ”Samling för Ronneby”? Varför har inte Roger Gardell, L, Anna Ekberg, Kd eller Nicolas Westrup, SD, som också ingår i maktkoncentrationen, liknande förslag?

Att Fredriksson vill ha ett fängelse någonstans inom kommunen och längs riksväg 27 har inslag av humor. Det kanske många har missat. När Fredriksson 2017 gjorde ett antal polisanmälningar riktade mot bland annat kommunala bolag utnämndes han av lokalbefolkningen till sheriffen! Nu fortsätter han i samma riktning när han önskar ett stort fängelse.

Mest motstånd lokalt har hans önskan att bygga ett kärnkraftverk på egen mark, som det hette i lokalmedia, mötts av. Nu ska inte detta tolkas som att det gäller mark som Fredriksson äger utan på mark som kommunen äger. Det handlar om ca 50 hektar.

Men som sagt, var står övriga partier som ingår i ”Samling för Ronneby” i dessa två önskningar? Det vet vi inte.

Jag hade önskat att Fredriksson snabbt hade räckt upp handen och hojtat högt och ljudligt när det stod klart att Blekinge Museum vill sälja Saxemara Båtvarv. En klenod och diamant väl värd att rädda för framtiden. Men hittills har det inte hörts ett enda litet pip i den frågan från Fredriksson. Att rädda stora kulturvärden kan vara nog så viktigt som att ropa på kärnkraftverk eller fängelser även om jag förstår att det till stor del handlar om arbetstillfällen. Men herr Fredriksson ska inte underskatta vad ett anrikt och historiskt båtvarv kan åstadkomma när det gäller en viktig besöksnäring. Naturligtvis borde det vara en självklarhet för Ronneby kommun att rädda detta kulturarv.

Dessutom vill jag påminna Fredriksson om hans storstilade önskningar för inte så länge sedan och hur det slutade. Året var 2015 och hett då var att man ville bygga en postomlastningscentral på Viggenområdet för Postnords räkning.  I oktober sa fullmäktige ja till en investering på 60 miljoner kronor. Pengarna skulle användas av ABRI för byggande av denna omlastningscentral. Lokalerna skulle därefter hyras av Postnord. Av dom storslagna planerna blev intet.

Önskemål är en sak, att genomföra storslagna önskemål en helt annan.

Knastertorrt i Hittaut-skogarna

Publicerat av

Vi är många som lufsar, joggar, springer och cyklar för att leta efter små stolpar i skogarna i Ronneby kommun.

Att vi är många kan avläsas av statistiken på Hittauts hemsida. Men vi gör också avtryck i terrängen. Väl upptrampade stigar leder fram till nästan varje checkpoint som det numera ska kallas dvs stolpen som har såväl reflex som siffror och numera dubbla bokstäver som ska skrivas av eller fotas.

Vissa av oss tar det lugnt och njuter av naturen, som vi säger när vi måste stanna då och då för att hämta nya krafter. Vissa flänger och ser naturligtvis mindre delar av den fortfarande rätt avskalade växtligheten. Men det är på gång, både björk och bok.

Dessutom är det just nu knastertorrt i skogarna. Bilden ovan knäppte jag i dag med lite förmiddagssol. Det du ser på bilderna ovan och nedan ska föreställa en sankmark. Vattnet är borta och kvar finns nu de löv som tidigare befann sig på botten. Nu frasar det om fötterna. Av kontrollbeskrivningen, ”Sankmarken Södra kanten” blir det liksom ett ”hittepå”.

Hur som helst, naturen är härlig på alla tänkbara sätt och ”Hittaut” är en verkligt trevlig motionsform. Var och en väljer det tempo och färdmedel som passar. Man behöver inte stressa. Men det finns onekligen olika typer av nördar. Jag läste om en orienterare som hade gjort rent hus och helt enkelt lagt pengar på att köpa en husbil. För det paret räckte inte skogarna i Ronneby kommun till. Dom stressar nu runt i hela landet i sina försök att hitta ut.

Varför ska kulturarbete vara oavlönat?

Publicerat av

Jag vill tro att alla vill att just deras kommun ska vara trivsam och inbjudande men också framgångsrik. Skattesatsen ska vara balanserad, likaså sysselsättningen. Skola och annan social verksamhet måste vara av toppklass. Bostadsmarknaden ska vara inbjudande och ha bästa standard. Föreningslivet ska vara omhuldat och berikande.

Uppfyller kommunen dessa vällovliga krav är det ändå något som saknas, vilket inte alla beslutande politiker tycks förstå. Jag tänker på kulturens värde utifrån människors behov. Alla har rätt att kräva ett levande och rikt kulturliv. Även den verksamheten måste få kosta. Det finns goda exempel men det finns tyvärr många fler när det gäller det motsatta.

Tankarna kommer till mig när jag i dag på morgonen först fick ta del av den negativa nyheten i SVT Blekingenytt därefter i lokalpressen. Nyheten var att litteraturfestivalen ”Bok och hav” i Karlskrona ställs in i år och kanske går en alldeles för tidig död till mötes.

Kommunen, som har mest nytta av ett dylikt arrangemang, vill inte betala arvode för arbetsinsatsen dvs planering och genomförande av projektet. Man tycker att de ideella krafterna ska göra detta gratis!  Fem personer har tidigare genomfört det lockande och prisade arrangemanget. Nu har dessa fem tröttnat. Jag förstår.

Ett arrangemang som ”Bok och hav” (en genialisk titel i just sjö- och marina staden Karlskrona) lockar publik från såväl regionen som övriga landet att besöka just Karlskrona – som får äran av arrangemanget.  Då ska naturligtvis kommunen finansiera inte bara kringkostnader utan också arbetsinsatsen. I fjol lockade festivalen 700 besökare. Fullt godkänt och vad skulle inte en vidare utveckling kunna innebära i ökat publiktryck?

Nu avvecklas i stället det litterära projektet och Karlskrona blir än fattigare på det kulturella området som redan har en negativ stämpel på sig bland talföra invånare.

Men den som inte är beredd att satsa, ja, jag vänder mig till inskränkta politiker i såväl Karlskrona som Ronneby, ska inte heller ha framgång. I Ronneby har det under ett års tid diskuterats hur man ska arvodera de som vill arbeta med kultur. I detta fall gäller det Folkteatern i Ronneby.

Där är det lika dumt som nu i Karlskrona, kommunala bidrag får inte användas till att betala kulturarbetare. Duktiga verksamhetsledare tröttnar naturligtvis och satsningen blir minimal för att efter ett tag helt tyna bort.

I Ronneby har tjänstemän gjort till sin självutnämnda uppgift att jämföra kultur med idrott. Vem har bett dem om det? Är det politikerna?  Ja, då är det synnerligen olyckligt.

Jag har en enkel fråga: vem har bestämt att just kulturarbetare ska arbeta och slita gratis?? Det är regel att man inom föreningslivet oftast arbetar ideellt (gratis) men när det gäller större kulturprojekt eller speciell fast kulturverksamhet som sticker ut – och som kräver personal – är det dags att tänka om.

Alla har väl rätt till en rättmätig ersättning som i slutändan gynnar just kommunen. På kort tid har vi i Blekinge kört slut på ”Bok och hav” i Karlskrona och i Ronneby går Folkteatern på sparlåga.

Beslutande politiker måste nu ta sitt ansvar. Kultur är viktigt och stimulerar människor på skiftande sätt. Red ut problemen och de ekonomiska irrfärderna och ge kulturen en ärlig chans. Det har invånarna i respektive kommun rätt att kräva.

Gribshundsprojekt kräver kunnighet

Publicerat av

Kommer det internationellt uppmärksammade projektet Gribshunden och drömmen om ett museum att bli enbart en dröm?

Jag måste ställa frågan efter att kommunalrådet Roger Fredriksson, m, i dagens Sydöstran underkänt den ambition som tycks råda i projektgruppen. Han sågar det uttalade besöksmålet som är satt till 150 000 besökare per år.

”En löjligt låg ambitionsnivå”, säger Fredriksson till lokaltidningen. Han anser att siffran måste minst dubbleras.

Mycket talar för att kommunalrådet har rätt i sin kritik och ambition. Samtidigt måste jag ställa frågan – varför har Ronneby kommun ännu inte efter tio års diskuterande anställt en sakkunnig person? Den kostnadsberäkning som genomförts har hamnat runt 500 miljoner kronor och det som pågår nu är att skaffa finansieringspartners.

Det är dock inte enbart låg ambitionsnivå och jakt på pengar som är problemet för dagen. Tidsaspekten är minst lika allvarlig och den uppgiften bygger jag på ett samtal med en sakkunnig inom museivärlden.

När jag talade med L G Nilsson i februari 2020, gestaltningsansvarig för flertalet museer och utställningar, nationellt och internationellt betonade han:

”Att starta ett museum är bara halva resan. Den andra halvan, och än viktigare, är att skapa förutsättningar för en långsiktig överlevnad.”

Han hade också en klar uppfattning av tidsperspektivet, hur tidtabellen för ett museums tillblivelse, måste se ut:

”När frågan väl har väckts får det gå högst tre till fyra år, blev svaret. Men då måste allt stämma i planering, ekonomi och huvudmannaskap. Drar det ut på tiden är risken stor att idéer och önskemål rinner ut i sanden,” var hans uppfattning baserad på mångårigt arbete i branschen.

På kommunal nivå har det fram till nu mest handlat om platsen för ett framtida museum. Markområdet som har pekats ut är där nuvarande brandstationen är inrymd. Bakom den ligger gamla elverket som också ska tas i anspråk för att eventuellt förverkliga denna dröm som av kommunalrådet nu bedöms vara mest en dagdröm.

Roger Fredriksson har också börjat fundera på hur parkeringsplatserna ska fungera och hittas om nu ribban för det årliga besöksantalet kommer att ligga på önskade 300 000 årligen, alltså 25 000 besökare i snitt varje månad. Ett sent uppvaknande kan tyckas, men jag varnade tidigt för att en satsning mitt i centrum skulle innebära just sådana problem som Fredriksson nu pekar på.

Naturligtvis är det bra att Roger Fredriksson nu tar till orda och sätter en rejäl blåslampa i häcken på projektgruppen.  Det brådskar väldeliga, så sätt fart. Hur många nya hotell behöver byggas och det räcker inte med en korvkiosk runt hörnet. Nej, det måste till något alldeles spektakulärt för att ca 300 000 ska välja bort E4 eller E6 och i stället välja E22 med destination Ronneby.

Lycka till!!

Den osannolika verkligheten

Publicerat av

Torsdagen den 23 februari hade för min del just startat. Det var dagen före årsdagen av ett storkrig i Europa. Hur länge ska människorna i Ukraina orka kämpa mot det besinningslösa våldet? Dom ska inte bara försvara sig, dom bär dessutom hela Europas framtid på sina axlar, inte utan stöd, men ska stödet räcka till?

Varje morgon under det gångna året hade startat på samma sätt – att kolla senaste nytt om läget i Ukraina. Allt annat vore otänkbart. Kriget är så nära och berör. Självklart är det så för många av oss svenskar.

Denna morgon överskuggades kriget i Ukraina av en inhemsk nyhet. Ja, den kablades egentligen ut redan kvällen innan, men en god bok gav angenäm avkoppling från allt elände. Polischefen Mats Löfving hade på kvällen den 22 februari hittats död i hemmet. Detta efter att under dagen varit huvudnyheten i alla medier. Även utrikes. Utredningen om den så kallade polisskandalen hade redovisats av utredaren.

Ett mediadrev av sällan skådat slag slutade med en personlig tragedi. En tragedi som hade kunnat undvikas om arbetsgivaren/polisen skött detta personalärende på ett mänskligare sätt. Nu slutade ärendet med ett dödsfall. En person uppslukad av sin gärning hade under utredningens gång förlorat vänner på olika plan. Svårt att inte känna medkänsla.

På sociala medier visste många precis hur dödsfallet skulle ha kunnat undvikas. Mats Löfving skulle ha bett om förlåtelse och gott vidare! Lätt att tycka, lätt att veta hur andra ska reagera, lätt att veta när man saknar bakgrunden. Lätt att tycka när man inte tar hänsyn till alla våras olikheter.

Dagen rullade vidare och jag bläddrade lite planlöst på ”paddan” och hittade en lokal nyhet i BLT från tisdagen den 21 februari. Den handlade om kommunfullmäktige i Karlshamn som hade haft sammanträde på måndagskvällen. Ännu en gång hade ett ärende upprört heta känslor.

Man hade röstat om att möjligen ge fullmäktiges nyvalda ordförande Björn T Nurhadi, Sd, en ny titel, nämligen Borgmästare. Per-Ola Mattsson avsatt kommunalråd och Socialdemokrat fnös åt förslaget och hade kraftfullt utstött ett enda ord – ”LÖJLIGT”. Efterträdaren till Mattsson, moderaten Magnus Gärdebring, hade kontrat med – ”Fin symbol”. Det påstås dessutom att Mattsson i den heta debatten kontrat med – ”Titelsjuka”. Sedan i måndags kväll har därmed Karlshamn en borgmästare. En osannolik verklighet!

På eftermiddagen kunde vi svenskar glömma all förtret och dåliga nyheter. Våra svenska skiddamer körde ifrån den norska motsvarigheten i sprintfinalen på ett sätt som gjorde norskorna till statister. Sverige tog storslam med guld, silver och brons men knep också fjärdeplatsen. Storstilat och osannolikt med tanke på tidigare år. Glädje, glädje och stor myskänsla.

Glädjen fanns kvar när jag senare på kvällen via nätet tog mig till Ronnebys upplaga av kommunfullmäktige. Den första som dök upp var en polis, något senare två poliser. Hade det varit nytt politiskt bråk? Nej, nej, polisen redovisade trygghetsmätningen 2022. Tryggheten har blivit mycket bättre och det tyckte några politiker säkert var resultatet av att just de själva genom åren i talarstolen talat om stor otrygghet. Självförtroendet är det inget fel på. Men jag vill tro att polisens ökade närvaro har haft en viss betydelse.

Något senare vid samma sammanträde utbröt något som bäst kan beskrivas som kaos. Det handlade om att det blivit ett fel i Sverigedemokraternas redovisning av sitt ekonomiska partistöd som årligen fördelas till partierna. Felet hade rättats till men nu var frågan hur ärendet skulle handläggas. Frågan ställdes av oppositionsrådet Ola Robertsson, s. Det var efter den frågan som kaoset blev ett faktum. Hur ska ärendet beredas och behandlas framöver, var också en fråga. Ingen visste. Kanske kunde det bli en fråga för kommunstyrelsens arbetsutskott, försökte någon.

Inte heller kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson hade något vettigt svar. Han utbrast uppgivet:

”Ärendet har havererat”! Sedan gick han ner och satte sig.

Det var då vi fick veta att det inte fanns något ärende att klubba. Ärendet hade klubbats vid ett sammanträde med fullmäktige redan i fjol. Den felaktiga redovisningen hade godkänts redan då. Rättelsen som nu skett behövde alltså inte bli något nytt ärende. Mötet kunde fortsätta, om än något stukat. En osannolik nyhet utan värde.

Kvällen avslutades med Aktuellts utmärkta direktsändning från Kiev. Krigets alla sidor och bedrövelser fick bli en sammanfattning av det europeiska storkrigets årslånga helvete. Nu är det Leopard 2 som ska förändra kriget. Men vem vill och kan stoppa kriget? Den frågan vill jag ha svar på.

Bristande vandel av Ronnebypolitiker

Publicerat av

Ännu en gång tvingas jag ompröva min uppfattning när det gäller våra folkvaldas sätt att leva upp till, ja, inte högt ställda krav, men väl hygglig efterlevnad av ordningsregler.

På annat sätt kan jag inte uppfatta det mejl som kommunfullmäktiges nytillsatta ordförande, Lennarth Förberg, skickade ut i fredags. Mejlet är adresserat till de politiska gruppledarna som ombeds att lite lagom sträcka upp sina undersåtar. Dessutom vid lämpligt tillfälle!

Mig veterligen är det första gången en ordförande i denna politiska församling måste skicka ett meddelande av följande lydelse:

” Från städsamordnaren blir jag uppmärksammad på att Ronnebysalen krävde ovanligt mycket städning efter förra fullmäktigesammanträdet. Bland annat hade det lämnats kvar kaffekoppar, handlingar och snus. Det brukar inte vara så och om vi hjälps åt så blir det en engångsföreteelse.

Förtäring i Ronnebysalen är enligt anslag inte tillåtet. Om man väljer att ändå göra det så måste man städa undan efter sig. Kvarblivna handlingar tar man med sig från sin plats och lämnar i därför avsedd behållare innan man lämnar salen.”

Häpp, häpp och hallå. Vad skriver ordföranden? Förtäring i Ronnebysalen är inte tillåtet!! Men väljer man att ändå göra det så måste man städa undan efter sig. Antingen är det förbjudet eller så är det tillåtet. Jag tycker ordföranden är släpphänt och motstridig i sin syn på ordningsregler.

Förr fanns det frukt att mumsa på. Om fruktstunden fortfarande är gällande vet jag inte, men det kan väl knappast anses vara att betrakta som förtäring. Frågan är visserligen vart apelsinskal och äppelskrutt skall förpassas. Det finns kanske papperskorgar? Vad vet jag? Godis har jag sett att många mumsar på. Är det tillåtet? Sådan förtäring lämnar å andra sidan endast viktökning hos den ätande.

Lennarth Förberg rundar av meddelandet med följande:

”Jag ber att ni gruppledare passar på att nämna detta för era respektive ledamöter och ersättare vid lämpligt tillfälle”.

Apropå släpphänt; varför inte uppmana gruppledarna att ta upp den bristande vandeln med ledamöterna snarast? Nä, det kanske kan tas upp framåt hösten om tillfället är lämpligt..

Fotnot: Med bristande vandel avses bl a. förhållanden som bristande regelefterlevnad.

Detta enligt statsminister Ulf Kristerssons tolkning av Tidöavtalet.

Sätt ner foten och rädda personalen

Publicerat av

Rubriken nedan är hämtad från Sydöstrans nätupplaga som resulterade i en artikel i papperstidningen men då med en helt annan rubrik och därmed lite mer klargörande.

Rubriken är lite halvrolig men ger inte hela bilden. Den inbjuder nästan till att skämta. Verkligheten är dock inget att skämta om.

Det handlar om 800 kommunalt anställda inom vården i Ronneby som använder sina fötter väldigt flitigt. Så flitigt att det blir belastningsskador när man inte har tillgång till fotriktiga skor, ja, s k arbetsskor. I dag tvingas personalen köpa egna skor men då med högst varierad kvalitét

Det är detta som ovanstående rubrik syftar på när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i nämnda kommun i form av en motion kräver arbetsskor till personalen i äldreomsorgen och hemtjänsten. Man hänvisar till ett beslut i regionen som ger vårdpersonalen gratis arbetsskor.

Men i Ronneby ska ett ärende av detta slag dras i långbänk. Det är vad som menas när SD vägrar att sätta ner foten. Partiet vill avvakta med ett beslut tills att en utredning blir klar. Med andra ord SD kan inte bestämma sig. De är så att säga foten på vågen om de ska köra över såväl sig själva som gamla alliansen. Röstar SD med s och v har dom majoritet i frågan. Det framgår dock inte när utredningen kan vara klar. I bästa fall, kanske till hösten?!

Men stopp nu, vad är det som måste utredas? En vidlyftig och utdragen utredning kan innebära betydande kostnader. Pengar som skulle kunna användas på ett bättre sätt, nämligen till att inhandla fotriktiga skor.

Och hur ska man utreda? Genom att från en viss dag stämma av hur många som fått belastningsskador, ont i höfter och rygg? Och sen lämna sin statistik till beslutande politiker? Det kan ju ta sin tid det där och under tiden hinner kanske flera bli sjukskrivna, vilket verkligen blir dyrbart för arbetsgivaren – och oss skattebetalare.

Idag köper vi skor för promenader, löpning och andra former av motion för att just undvika belastningsskador så att vi kan röra oss så mycket som möjligt. Då rör vi oss av fritt val.  Men i kommunens verksamheter där personalen måste gå och stå hela dagarna visas ingen hänsyn till personalens hälsa. Vill dom ha riktigt utformade skor får dom köpa dem själv, och dom är dyra!

Det är redan känt att dåliga skor ger belastningsskador som i sin tur generar sjukskrivningar. Detta kostar också en del slantar och innebär att redan underbemannad personal blir än färre.

Politiker i kommunstyrelse och fullmäktige föredrar att tillsätta en utredning i stället för att ta sitt lagliga ansvar för att en bra arbetsmiljö kan efterlevas. Arbetsmiljön måste rimligen vara överordnad allt annat.

Så, sätt ner foten och ger personalen riktiga arbetsskor. Den politiska taktiken hör inte hemma på detta område.

Verkstadsepok väcks till liv i ny bok

Publicerat av

Ronneby har en rik och omfattande industrihistoria. Störst och mest omtalat är Kockums med emaljerverk och järnbruk. Ett företag med en betydande internationell status.

Ronneby kan också se tillbaka på en högt utvecklad verkstadsindustri men då i en mindre skala.

Tillkomsten av Holms Maskinfabrik 1960 blev starten på en högt utvecklad verksamhet som krävde ett 20-tal olika specialkompetenser. Man konstruerade och tillverkade maskiner som skulle motsvara högt ställda krav på ökad produktion inom olika områden. Maskiner som kom att skickas till länder runt om i Europa.

Den mest dåtida uppmärksammade kunden var dock Tetra Pak i Lund. Detta ledde till att Holms tillverkade den första maskinen som skulle möjliggöra fyrkantiga flaskor i plastat papper. Tetra Pak stod för konstruktion och ritningar medan Holms Maskinfabrik skulle tillverka alla detaljer, montera och provköra. Det blev en serie på tio maskiner men Tetra Pak var en trogen kund varför det till slut byggdes ett 50-tal maskiner av samma typ.

För att viktig utveckling inom industriell verksamhet inte ska falla i glömska krävs mestadels att ideella krafter tar sig an att dokumentera historien. Så är det även nu när ett antal män med ett förflutet på Holms Maskinfabrik räddat en drygt 30-årig verksamhet från att falla i glömska. Av deras många träffar på Kallinge Museum har resultatet blivit en liten men intressant bok.

De lokaler som Ronneby kommun byggde för att inrymma Holms Maskinfabrik 1959 – 1960 är i dag om- och tillbyggda för skolverksamhet, nämligen Parkdalaskolan. Extra intressant tycker jag det är att Holms ägare, Sven Holm, redan 1961 startade skolverksamhet i lokalerna. Då startades nämligen en treårig verkstadsskola. Anledningen var svårigheten att rekrytera kvalificerade medarbetare med rätt kompetens. Yrkesskolan var kommunal medan all praktik utfördes i fabriken.

Låt er inte luras av det ringa formatet. Innehållet är omfattande med en rad historiska bilder. Samordnare av arbetet med boken har varit Bertil Friberg, bilden. Gruppen har bestått av, Hans-Erik Lyckner, Ronny Johannesson, Jan-Erik Björnsson, Bengt Karlsson, Jan-Erik Olsson, Hans Häll, Nils Stål, Anders Gustavsson och Leif Mattisson.

Varning – nu ställer Sune frågor igen

Publicerat av

När Sune Håkansson, Ronnebypartiet ställde frågor om regler för byte av ledamot, tillika ordförande, i kommunala bolag, gick Liberalernas gruppledare, Roger Gardell i spinn och ansåg att frågorna var såväl onödiga som barnsliga. Det hela utspelade sig i kommunfullmäktiges sammanträde i december. Liberalerna ville byta ut Lena Mahrle mot Nils Ingmar Thorell på ordförandeposten i Ronnebyhus styrelse.

Nu återkommer Håkansson med ännu fler frågor i samma ämne. Han gör det i form av en motion. Han föreslår att kommunfullmäktige får en redogörelse för gällande regler och därtill eventuella förslag på förändringar.

Ämnet är intressant även för oss som står utanför politiken men som försöker hänga med.

Här får du tillgång till hela motionen.

                                                 MOTION

Angående utformning av protokoll m.m.

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i december 2022 framkom att det finns vissa oklarheter om hur beslut skall tolkas. Ärendet gällde val av ny ledamot, tillika ordförande, i ett kommunalt bolag. Till vissa delar gäller frågeställningarna även kommunala nämnder och styrelser.

För de kommunala nämnderna är frågeställningarna:

Antag att en ledamot, måhända ordförande, avsäger sig uppdraget, måhända ”med omedelbar verkan”.

  1. Behöver kommunfullmäktige godkänna avsägelsen?
  2. Från vilken dag gäller avsägelsen? I extremfallet kan ju hela nämnden vilja avgå.
  3. Från vilken dag gäller nyvalet? Beslutstidpunkt, när protokollet justeras, när beslutet vunnit laga kraft?

För våra aktiebolag gäller motsvarande frågor. En skillnad är att fullmäktige när som helst, utan angivande av skäl, kan avsätta en ledamot. En annan skillnad är att beslutet måste konfirmeras av en bolagsstämma, måhända en extra sådan.

En extra fråga blir: Bör kommunfullmäktige kräva att en ledamot kan avsättas, alternativt avgå, enbart i samband med ordinarie bolagsstämma.

Både för nämnder och bolag gäller att de skall justeras ”i tid”. Därefter skall de anslås ”i tid”. Vad händer annars? Måste besluten tas om?

För våra bolag gäller troligen ingen lag om att protokoll skall anslås. I varje fall synes det slarvas mer där. Har detta någon juridisk betydelse?

Jag föreslår:

Att kommunfullmäktige får en redogörelse för gällande regler och därtill, måhända, förslag på förändringar.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet