Kaffestunder hetare än kulturskolan

Ronneby liksom merparten av Sveriges kommuner befinner sig i djup ekonomisk kris. Detta efter att regeringen straffat med indragna statsbidrag efter väl utfört mottagande av nysvenskar. Nu tvingas kommunerna dra in på en mängd områden som naturligtvis skapar oro och frustration.

Ronneby har därför i likhet med många andra kommuner tvingats till krisdrag. Först och främst är det inom icke lagstadgad verksamhet som rödpennan har varit flitigt använd. Förslagen på besparingar har varit chockerande många inom t ex skola, socialvård och kultur.

Men oavsett debatt om kulturskolans vara eller inte vara eller julgranars bevarande är det ändå, enligt min uppfattning, en helt annan fråga som har överskuggat all annan debatt. Det har handlat om politikers kaffestunder och om dessa ska betalas med skattemedel eller tas ur egen ficka.

Socialnämnden var först ut att ta beslutet att politiker ska betala fika med egna pengar. Utbildningsnämnden var snabb att följa i det spåret medan äldrenämnden skapade rubriker genom att sätta klackarna i marken och göra rejält motstånd. Nämnden, innan man tog eget beslut, ville att kommunstyrelsen skulle komma med direktiv. Kommunstyrelsen som inte ens yttrat sig om sitt eget fika!

Mest kraft tycks man ha lagt på att utreda hur betalningen för politikers fika skulle kunna genomföras. Äldrenämndens ordförande ansåg i ett försök att komma undan betalning att det skulle kosta mer för kommunen att administrera betalningen än att fortsätta med gratis fika.

Jag kan tänka mig hur heta diskussionerna har varit. Några exempel:

” Om jag vill ha wienerbröd istället för fralla, hur ska det bokföras.

Ja, fyllde då en annan i, om jag tar ett överblivet wienerbröd, påförs jag då dubbelt avdrag?

Hur blir det om jag tar med eget kaffe på termos. Hur redovisas detta?

En annan politiker som suttit tyst en stund tar till orda och frågar: jag vill ha skinka på frallan inte ost. Hur blir det då? Hur ska jag debiteras om jag bara äter en halv fralla?

I det läget tar nästa politiker till orda:

Stopp nu! Vilka valmöjligheter kommer det att finnas? Kan jag rent av beställa en kanelbulle som jag älskar så högt.

Jag vill ha en smörbulle, fyller en annan i.

Tydligen har de administrativa kvarnarna ännu inte malt färdigt för det är fortfarande osäkert hur stort avdraget ska bli per politiker och år. Någon nämnd har bestämt summan till 250 kronor och år medan andra talar om 500 kronor och år. I det fallet talas det tydligen om landgångar eller liknande.

Hur som helst. När sköterskor från hemtjänsten demonstrerade inför förra sammanträdet med fullmäktige överlämnades påpassligt nog en kaffebryggare över till äldrenämndens ordförande, Anders Lund, m, som ganska omgående lämnade bryggaren vidare till förvaltningen.

”Jag kan inte ta emot för egen del i så fall kan jag fällas för tagande av muta!”

Nåja, på torsdag (28.11) Avgörs kanske även kaffefrågan i samband med att budgeten ska klubbas. Som seden bjuder i Ronneby är det Sverigedemokraterna som avgör vilken budget som ska tas.

Mötet blir på dagtid och dessutom med nya debattregler. Spännande ska det bli, med eller utan kaffepauser.

Nostalgi – populärt och billigt

Plötsligt i år har länets två syskontidningar Blekinge Läns Tidning (storebror) och Sydöstran (lillebror) börjat fyllas med gamla nyheter. En snällare beteckning är nostalgi och det, har tidningarna upptäckt, är rasande populärt.

Därmed har man löst i alla fall två problem – ekonomi och personal. Det är billigt och enkelt att sätta en person i arkivet att bläddra i gamla tidningslägg och kopiera det man tycker är extra trevligt.

BLT var först ut att damma av gamla tidningssidor och det tycker jag är fullt förståeligt eftersom tidningen i år fyller aktningsvärda 150 år! GRATTIS förresten till ett långt och föränderligt liv från bly till digitalt.

Dessutom tycker jag att BLT, störst och äldst av de två, blir allt bättre. Speciellt i Ronneby har man spottat upp sig betydligt på senare tid. Tidningen förenar ytligt och lättsamt med ordentliga fördjupningar som visar att man inte har gjort sig beroende av varken makthavare eller tjänstemän inom den kommunala sektorn.

Sydöstran som i år endast har uppnått 116 år (startade som Blekinge Folkblad 1903) har utan jubileumsstatus hakat på och gjort det extra enkelt för sig genom att anlita oraklet Tommy ”Sverigevandraren” Nilsson.

Tidningarna vet mycket väl vilken kraft som ryms i det nostalgiska greppet. I långa stycken kan det också fylla en annan uppgift, nämligen att kanske fånga den yngre generationens intresse för gångna tider. Det heter som bekant- ”För att förstå och tolka framtiden, måste man känna till historien.”

En tanke infinner sig dock. Vad skulle hända om radion t ex började sända gamla nyheter eller reportage? Ja, varför inte. Kanske inte nyheter, men väl reportage.

Det skulle t o m jag kunna bjuda på, slår det mig. Ja, varför inte. Jag börjar med en riktig höjdare, nämligen världsartisten och Ronnebys stolthet, Jan Lundgren, jazzpianist som då och då hinner gästspela även på hemmaplan.

Jan var 15 år när jag första gången träffade honom. Jag och musikproducenten Kjell Andersson, som gick bort 2012, hade förlagt en direktsändning till sporthallen i Ronneby. Den sändes mellan 06.00 – 08.00 och där medverkade Jan Lundgren och hans fem kompisar. Under namnet S:t Thomas Band spelade de låtar som bl a skrivits av Jan. Och tala om succé. Telefonerna ville aldrig sluta ringa på Radio Blekinges redaktion efter sändningen.

”Dom där grabbarna kommer att gå långt. Dom kommer att bli något stort”, var bl a några av omdömena. Som, har det visat sig, inte alls var överdrivna.

I bandet Pelle ”Trasan” Jonasson, trummor, Lars Braun, gitarr, Håkan Jönsson, bas, Patrik Johansson, saxofon, Magnus (efternamnet fallit bort) trombon och så Jan Lundgren på piano.

När jag nu låter dig lyssna till hur dom lät 1981 i Ronneby sporthall blir jag rörd men också stolt att ha fått uppleva stor musik av dessa grabbar redan 1981. Deras första radiospelning! Tänk vad en kommunal musikskola betydde och har betytt för många av dem. Jan har själv vittnat om betydelsen av att tidigt få denna möjlighet.

Tala om nostalgiska toner.

Bra utfall av medborgarförslag

I januari i år lämnade jag in ett medborgarförslag till fullmäktige i Ronneby. Jag önskade att ledamöterna i KPR (Kommunala pensionärsrådet) skulle behandlas lika när det gäller mötesarvoden och milersättning. Hittills har endast politikerna i rådet erhållit ekonomisk ersättning.

Nu har medborgarförslaget behandlats i de olika instanserna. Resultatet blev att även pensionärsorganisationernas representanter nu ska få uppbära milersättning men fortfarande inget arvode.

Jag är nöjd med detta beslut. Nöjd därför att ingen pensionärsorganisation nu ska behöva betala milersättning ur egen kassa. Nöjd är jag också med den ovanligt snabba hanteringen.

I protokollet beskrivs medborgarförslagets inriktning på följande sätt;

”I medborgarförslaget föreslås att Ronneby kommun snarast agerar för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet. Förslagsställaren skriver att rådets ledamöter behandlas på olika sätt då politikerna uppbär arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir utan ersättning. Han menar detta är diskriminering och att rådet bör jämställas med vilken nämnd som helst.”

I protokollet från den 31.10.2019 förklaras också rådets inriktning och uppdrag;

”Enligt reglementet ska kommunala pensionärsrådet vara ett organ för samråd och ömsesidig information mellan pensionärernas organisationer och kommunen. Rådet ska verka för att pensionärernas frågor beaktas i alla förekommande nämnder och förvaltningar och att pensionärernas sakkunskap förmedlas till dessa nämnder och förvaltningar. Rådet ska också verka för att synpunkter från rådet inhämtas i ett så tidigt skede att rådets synpunkter och förslag kan påverka ärendets handläggning i aktuell nämnd eller styrelse samt vara remissorgan i frågor som särskilt berör pensionärer.

Rådet fattar med andra ord inga beslut och har inget ansvar för verksamhet och ekonomi till skillnad från de kommunala nämnderna. Det är ett erbjudande till pensionärsorganisationerna i Ronneby att delta och påverka. Representanterna från i detta fall pensionärsorganisationerna representerar just dessa, de är inte valda att representera alla kommuninvånare i Ronneby.”

” Det kan dock anses rimligt att deltagande i något av de kommunala råden inte ska innebära någon kostnad för representanterna eller de organisationer de representerar varför frågan om reseersättning i samband med möten kan anses vara ett önskemål som bör tillgodoses.”

Det hade också lämnats in skrivelser från pensionärsorganisationernas representanter i kommunala pensionärsrådet med liknande krav.

SPF i Ronneby varnar för besparingar

SPF Seniorerna i Ronneby reagerar nu kraftfullt på de förslag till besparingar som har flaggats för i bl a alliansens budgetförslag.

Föreningen hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna tillsammans med t ex KPR (kommunala pensionärsrådet) för att se över konsekvenserna av de olika förslagen. Här följer inlägget i sin helhet:

Kommentarer till budgetförslag från SPF,Ronneby.

”Innan beslut fattas är det dags för oss pensionärer att kommentera förslagen till förändringar.

Varje dag hör vi talas om äldres psykiska ohälsa och ofrivillig ensamhet samt undernäring.

Vi måste nu verkligen se till att de beslut som fattas ser till att lösa problemen inte förvärra dem.

Regeringen satsar miljoner på olika projekt för att förbättra situationen för de äldre. Då ska vi i kommunen inte fatta beslut som motverkar detta. De olika pensionärsorganisationerna står beredda att hjälpa till.

Förslaget att lägga ner dagverksamhet är direkt kontraproduktivt. Om det inte är tillräckligt många deltagare i dag får vi undersöka hur vi kan förändra verksamheten så att fler vill delta.

Förslaget att lägga ner restaurangen på Vidablick och matserveringen på trygghetsboendena är  också fel väg att gå. Det finns en utredning sedan något år tillbaka där äldrenämnden vill undersöka användningen av alla tomma lokaler på Vidablick. Plocka fram den och se vad den visar. Varför är det så få personer som äter på Vidablick eller trygghetsboendena? Beror det på maten eller något annat? I stället för att lägga ner bör man utveckla.

Vi i pensionärsorganisationerna har mycket verksamhet men vi har problem att nå fram till de som behöver hjälp. Här måste vi t ex få hjälp av hemtjänsten. För några år sedan hade vi i kommunen ett team, bestående av sjuksköterska, arbetsterapeut och biståndshandläggare som gjorde hembesök hos alla över 85 år för att diskutera små och stora problem. Det var mycket uppskattat av de äldre men var tog det projektet vägen? Finns det någon utvärdering? Ett tag hade vi också s k äldrelotsar som stöd framförallt för de som var multisjuka. Ännu ett lyckat projekt som lades ner.

Ett förslag har lagts att minska personaltätheten på vård- och omsorgsboende samt att bli hårdare vid beviljande av plats. Vi har den senaste tiden sett att under-sköterskorna demonstrerar för att de inte orkar. Inte blir det bättre vare sig för personalen eller för de äldre . Kostnaderna för äldreomsorgen kan ju t o m öka p g a personalens sjukskrivning. Vikarier finns inte heller att få tag i. Alltför få ungdomar vill arbeta inom omsorgen. Vi måste se till att det blir mer attraktivt i stället för tvärtom.

Jag hoppas att politikerna tar en diskussionsrunda till och då gärna tillsammans med t ex KPR för att se över konsekvenserna av de olika förslagen. Vi ska göra det bättre för våra gamla, inte sämre.

Med hopp om ett positivt bemötande.”

Laila Andersson, Ordförande SPF Seniorerna Ronneby

Tommy Nilsson i modernt format

Jag har genom åren sett det mesta av Tommy ”Sverigevandrarens” publicerade bilder. Jag har på mindre bekväma stolar och många gånger i trånga utrymmen lyssnat till hans kunniga berättelser om människorna som på olika sätt har format Ronneby.

Så har hans teknik varit genom åren. Det har också fungerat men nu har han slagit på stort.

Jag har fascinerats av hans minneskonst med årtal, människors arbeten och inte minst släktskap och när många av dem lämnat jordelivet.

Däremot har jag aldrig tidigare sett hans bilder i det storformat som vi i en fullsatt biosalong bjöds på i måndags kväll med bekväma stolar på anrika Centrumbiografen.

Tommy tog emot och hälsade kvällens publik välkommen redan ute på gatan

” Många av de människor jag har haft med i mina böcker har sorgligt nog nästan glömts bort i sin egen hembygd trots att de var verksamma där för inte alls länge sedan. Det är detta som har varit min stora drivfjäder med att lägga ner så mycket tid, kraft och pengar på att dokumentera med hjälp av mina böcker, föreläsningar och fotoutställningar”, har Tommy berättat genom åren.

Nu har han själv hunnit passera 65 men för Tommy är detta bara siffror. Han är mer aktiv än någonsin trots sina ”hot” om nedvarvning. När nu tekniken finns för att göra hans bilder betydligt större rättvisa kan han säkert räkna med en ny visningssuccé.

På måndagskvällen var det 1989 som stod i centrum för hans bildvisning. Och naturligtvis har mycket hänt med såväl människor som handel i Ronneby på 30 år.

Med ett 80-tal visade bilder bjöds vi på en hel kaskad med kändisar som naturligtvis vi, som har uppnått mogen ålder, genast hade skiftande minnen av.

Kajsa-Lisa på torget med sin glasskiosk var naturligtvis ett måste. Hon måste ha varit alla ungdomars hjälte nummer ett med sin gratisutdelning av glass när säsongen var slut. Naturligtvis hade Kajsa-Lisa ett efternamn, nämligen Gadd. Hon levde mellan 1916 – 1995.

Vi bjöds på 1989 års upplaga av fullmäktiges ledamöter. Några av dem då unga och oförstörda är fortfarande aktiva som förtroendevalda.

Min egen frisör under många år ”Kalle på taket”, Karl-Gunnar Karlsson och hans fru Ingrid, var ett kärt återseende. Kalle fick sin utbildning av frisörmästare Bengt Thorsell och startade sin egen salong 1968 på Västra Torggatan 7 A.

Vi fick veta att Kalle hade många kändisar och den mest kände var antagligen simmaren Gunnar Larsson som fanns på träningsläger i Ronneby i början på 1970-talet.

Bilden tog jag direkt från stora bildduken på Centrumbiografen. Hoppas du förlåter mig ”lånet” Tommy.

Föreställningen på måndagskvällen var reklamfri men ett slags hedersplats hade ändå Sixten Forsberg. Iklädd vit skjorta och slips vid sin kiosk på Vierydsvägen, fick han representera alla därefter presenterade affärsinnehavare. Bilden var också utanför visningsprogrammet från 1989. Bilden på Sixten var från september 1959. Han startade kioskrörelsen 1958 men hann bara vara dess ägare under två år. Han dog hastigt våren 1960.

Tack för ännu en bejublad bildvisning Tommy och lycka till med de fortsatta visningarna.

Delstängning av Ålycke skapar rekordkö

I dag ska ni få ta del av en lägesrapport som gäller äldreomsorgen i Ronneby. Av den framgår att siffrorna inte går äldrenämndens väg just nu. Sparandet i budgetarbetet är en del men delstängningen av Ålycke i Johannishus skapar nu rekordlång kö till vård- och omsorgsboendena som i sin tur kan innebära höga ”böter” till staten om det tar längre tid än tre månader att erbjuda sökt boende.

Ett växande problem är också brist på personal inom regionen vilket innebär att patienter, oftast äldre, sänds hem snabbt vilket vältrar över kostnaderna på kommunerna i den fortsatta vården.

Rapporten är sammanställd av Sune Håkansson tidigare ordförande i Ronnebys äldrenämnd.

”Ronnebys äldreomsorg 2020”

Nu blir budgetarbetet allt intensivare. Alla måste spara. Även äldrenämnden. Går det?

Jovisst går det. Men då får vi räkna med en sämre kvalité. Då kommer den intressanta frågan: Kommer fullmäktiges majoritet att acceptera detta?

Siffrorna går inte äldrenämndens väg just nu. Exempelvis är det många år sedan kön till vård- och omsorgsboendena var så lång som nu. 32 personer i kön säger den senaste rapporten. Det motsvarar mer än tre månaders väntan. Följden kan bli ”böter” till staten.

Samtidigt kommer fler rapporter än vanligt om att den verkliga kön är längre än så. Förvisso rapporteras ytterst få avslag till äldrenämnden. Men, sägs det på bygden; Biståndshandläggarna talar om att det inte är lönt att söka. Det blir nej ändå. Att överklaga skulle heller inte hjälpa. Ronnebys regler är inte hårdare än vad lagen säger, är den allmänna uppfattningen.

Vård på himmet är dyr. Därför diskuterar politikerna sig emellan: Kan vi skärpa reglerna?

Vården kan också göras billigare genom att sänka personaltätheten. Det är en framkomlig väg, om man accepterar lägre kvalité. Personaltätheten har höjts, bl.a. med hjälp av statliga, riktade bidrag. Nu vill regeringen inte vara med längre.

En förklaring till den långa kön är att antalet platser har minskat relativt drastiskt, med ca 20. De flesta har kommit genom delstängning av Ålycke. Kan vi inte ha fler platser öppna där? Det går inte, blir svaret. Brandskyddet är för dåligt. Det är åtta år sedan Ronnebyhus skulle åtgärda detta!

Antalet äldre-äldre, över 85 år, har inte ökat. Möjligen är det viljan att flytta till himmet, som har ökat. Ty trots allt är det några tiotal personer, minst, som uppfyller kraven på dålighet.

Allt går i vågor. Det fanns en tid, då många såg ett mål i att inte flytta till himmet. Nu är det inte så. Det kan bero på att fler lever utan barn inom pendlingsavstånd. Man bor i villa, just nu går det lätt att sälja.

Kommunstyrelsen får ta på sig ett stort ansvar. Det är de som har ansvar för att det skapas trygghetsboenden. Denna boendeform är billig och bra, därtill kan flytten till himmet senareläggas.

Från och med hösten 2020 torde köerna vara borta, åtminstone för denna gång. Attendo öppnar då 54 lägenheter på Kilen. Kanske blir det en del tomma lägenheter. Min tro är att dessa hamnar hos kommunen. Därav följer en rejäl kostnadshöjning för kommunen.

Finns det inte plats på himmet, får man bo hemma. Därför stiger kostnaderna för hemtjänst. Även där vill många ha mer hemtjänst, men får nej. Politikerna diskuterar hårdare krav.

Regionen, det gamla landstinget, sparar utan att göra någon affär av det. De har, långt oftare än vad vi kan läsa i media, ”stabsläge”. Innebörden är att man inte klarar av sina uppgifter på ett normalt sätt. Brist på personal medför att man har en del vårdplatser stängda. Därav följer att man sänder hem patienterna, oftast äldre. Kostnaderna vältras över på kommunen.

Mest förvånar mig likväl pensionärsorganisationernas tystnad.”

Sune Håkansson, f.d. ordförande i äldrenämnden

Medialoppet i Ronneby har avgjorts

Under stort hemlighetsmakeri tycks politiker, som i höst deltagit i Ronnebys budgetlopp, ha instiftat ett ovanligt tävlingsmoment. Tävlingen går under namnet ”Först till media med positivt besked.”

Ska man tro kommunpopulistiska Sydöstran så har en segrare utropats. Det blev liberalernas gruppledare Roger Gardell som helt ohotad tog hem den prestigefyllda segern. Konkurrenterna är långt efter och har inte ens kommit upp ur startblocken.

När segraren nått sitt mål och återfått andningen till ett mer normalt flås kunde han rapportera att såväl Kulturskola som julgranar och plantering vid gamla tingshuset är räddade. För hur lång tid framöver framgick dock inte.

Att Kulturskolan nämns i samma andetag som julgranarna är intressant. Granar brukar i decembermörkret vara liktydigt med tingel/tangel varför jag blir aningen betänksam om ekonomityngda politiker ger dessa två grenar samma tyngd. Jag hoppas innerligt att Kulturskolans betydelse INTE har jämförts med julgranar. Att de två starkt hotade kommunala inslagen nu nämnts i samma andetag kan jag förmoda hänger samman med att det blev lite hetsigt vid målgången.

Förhoppning är en sak. Hot undanröjt en helt annan.

Av den segrande budbäraren har vi också fått veta anledningen till att just planteringen framför gamla tingshuset var hotad.

Gruppledaren berättar ”att man lade fram tvåprocentskravet för att kunna grotta ner oss på djupet”.

Men så djupt brukar väl inte plantorna i den rabatten placeras. Med andra ord en aning överdrivet för att få mer dramatik i budgetarbetet gentemot skattebetalarna som naturligtvis ”gick i taket”.

Ska man dessutom lita till den tävlingsinriktade liberalen så verkar hela larmet om nämnders miljonunderskott vara starkt överdrivet.

Det finns undanstoppade slantar som fram till nu hemlighållits oss skattebetalare som nåtts av det ena besparingskravet värre än de andra.

”Vi har 30 till 40 miljoner kronor i reserver och närmare 90 miljoner på balanskontona”, är det oväntade beskedet”.

Med andra ord hade man inte behövt ”skinna” vissa politiker på extra avdrag på deras arvoden som ersättning för fika under långa sammanträden. 500 kronor i avdrag per år kan snabbt sätta sina spår och försätta folkvalda i svåra avvägningar. Det kan påverka såväl läkarbesök som andra viktiga och personliga åtaganden.

Men…vid närmare eftertanke, är inte dessa miljoner till just för att balansera det ekonomiska läget, i stället för att förbrukas? Eller har segraren en alldeles egen bild av tillgångar och utgifter?

Av segrarens uttalande drar jag därför slutsatsen att allt är som vanligt. Ekonomin är åter i balans och inget viktigt är längre hotat. Underskotten skjuts på framtiden. Därför anbefalls ett fyrfaldigt hurra! Kanske finns det rent av utrymme för ännu en uppräkning av politikerarvodena nästa år.

Förlorarna i tävlingen ”Först till media” kommer till tals först på tisdag i nästa vecka. Vad kan dessa då uppbringa för att överglänsa Gardells segeruttalande?

Är skattehöjning enda räddningen?

Flera har i dag reagerat på gårdagens blogginlägg (se nedan) som behandlade revisorernas bedömning av Ronneby kommuns delårsrapport. En rapport som pekar på ovanligt många röda siffror i ett antal tunga nämnder.

Fyra nämnder beräknas överskrida sina budgetar med nästan 64 miljoner kronor, vilket Sune Håkansson anser motsvarar en skattehöjning på drygt en krona. Revisorerna å sin sida är kritiska till att dessa nämnder inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå budget i balans vid årets slut.

Många har önskat att få ta del av revisorernas skrivning. Här kommer den i sin helhet.

Skrattretande hittepå i Ronneby

Stopp nu. Det räcker och blir över för flera år framåt. Men det som nu läcker ut från stadshuset i Ronneby kommer vi att minnas fram till valet 2022. Det är jag säker på.

Nu vill jag inte läsa eller lyssna till fler galenskaper hämtade från politiker och tjänstemän i sin jakt på besparingar. Man rör sig på ett plan som nu har nått ner på den mest absurda och abstrakta nivån där all sans och måtta inte längre finns.

De besparingskrav som ledande politiker krävt visar nu med all tydlighet att tjänstemännen och delvis också nämnders ledamöter har slängt in handduken. De besparingsförslag som nu presenteras där såväl julgranar som planteringar och snöröjning drabbas visar på ett bottenskrap som i varje fall får mig att gapskratta. Ett skratt som naturligtvis fastnar i halsen.

Jag vill inte läsa, inte heller lyssna till fler galenskaper från Ronneby kommun.

Det som nu sipprar ut i form av artiklar och rubriker för tankarna snarare till Grönköping än till en seriöst arbetande kommunledning. Tongångarna bland allmänheten var höga och föga smickrande när rutinerade diskussionsgrupper på olika platser i kommunen samlades på morgonen för den återkommande morgonfikan.

När tjänstemän berättar i media att de har haft sex (6) !!! dagar på sig att leta fram besparingar på två procent är det lätt att förstå den uppgivenhet som resulterar i rena galenskaper. Detta utöver ett redan avklarat besparingskrav på 1,5 procent.

Sex arbetsdagar för att finna ytterligare besparingar kan inte innebära annat än rena spekulationer. Konsekvensanalyser värda namnet kan naturligtvis inte presteras på så kort tid.

När det här besparingsracet startade pekade beräkningar på ett underskott på ca 30 miljoner kronor. Nu är siffran nere i 18 miljoner kronor. Vad som har lett fram till detta är ännu höljt i dunkel.

Apropå besparingskrav blir jag fortfarande förbannad när jag tänker på de höjda arvoden som politikerna delade ut till sig själva efter nyår.  Och måste vänortsutbyten fortsätta på samma sätt med ledande politikers artighetsvisiter till varandra? Verksamheternas vänortsutbyte är en sak; de fyller säkert en funktion, men politikerna kan lika gärna skypa.  Även om summan inte är svindlande hög för politikernas vänortsutbyten växer ändå politikerföraktet med rekordfart.

Vems upplevelser är viktigast – allmänhetens glädje över blomstrande rabatter och julgranar, eller enstaka politikers tillfredsställelse över trevliga middagar på vänorterna? Futtigheten i ett nötskal.

Betydligt allvarligare är att man också i sista stund har stoppat redan igångsatta chefsrekryteringar i den sociala verksamheten. Ingripanden som snabbt får negativa effekter för redan utsatta människor. Därtill lagstadgad verksamhet.

Jag är fullt medveten om att hittills presenterade förslag på besparingar är sprungna ur hårt pressade tjänstemäns tankar men i avsaknad av regelrätta konsekvensanalyser. Det är därför lätt att le och skratta åt galenskaperna som om några av dem genomförs kommer att skicka nu ledande politiker tillbaka till en verksamhet de hade innan de blev valda att leda en kommun där invånarnas bästa var vad de lovade men uppenbarligen glömde.