Oinskränkt politisk makt förblindar

Oinskränkt makt infinner sig när en politisk ledning saknar en stark opposition, som kan leda till att den politiska demokratin blir helt satt ur spel.  Är dessutom fackliga intressen slapphänta i kombination med en utebliven mediabevakning, ja, då kan riktigt allvarliga situationer uppstå.

I Ronneby diskuteras sedan en tid tillbaka hur en moderat politiker kunde få uppdraget som kommunikationschef men med bibehållna politiska uppdrag. Politiker har funderingar som de delger varandra men ingen agerar. Inte ens oppositionen tycks ha intresse eller ork. Detta trots vetskapen att tjänsten som tilldelades en av topparna inom moderaterna aldrig ens utannonserades.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, väckte frågan vid senaste sammanträdet med fullmäktige men blev avbruten med motiveringen att han väckt frågan vid fel tillfälle på dagordningen.

Kommunikationschefen, Johan Sandberg, m, som naturligtvis också fungerar som Ronneby kommuns informatör, är i dag ordförande i kommunala bolaget, ABRI, AB Ronneby Industrifastigheter och han är ersättare i fullmäktige. Tidigare var han ordförande i Ronnebyhus.

Detta, anser Sune Håkansson är direkt olämpligt. Än mer klandervärdigt blir det när Sandberg på sociala medier förmedlar ren politisk propaganda med moderat avsändare.

Jag menar, vore jag i dag aktiv journalist skulle jag i alla lägen kräva och vara bekväm med kommunikationschefens svar först om jag visste att han var just enbart ansvarig informatör och neutral i sitt agerande.

Att sitta på två stolar samtidigt har i alla tider varit en styggelse och i längden ohållbart. I varje fall för mig som journalist och jag blir inte speciellt övertygad av att en kommundirektör säger ”att han litar på att Johan Sandberg håller isär sina roller.” Så lät det i en av lokaltidningarna när det i februari 2018 (valåret) stod klart att man skulle utnämna Johan Sandberg till ersättare när dåvarande kommunikationschefen hade köpts ut, men bara som tillförordnad fram till årsskiftet 2018-2019.

I media la man ut texten och förkunnade att det skulle dröja innan man började rekrytera för att permanenta tjänsten. Man skulle under ett valår inte kunna tillsätta en kommunikationschef utan skulle avvakta valutgången.

Så var den officiella inriktningen men verkligheten var den motsatta. När tillsättningen nu i efterhand har granskats står det klart att Johan Sandberg fick sitt heltidsförordnande utskrivet och undertecknat tre dagar före valet!

Lönen fastställdes till 56 000 kronor i månaden och han skulle formellt från den 1 januari 2019 bli ordinarie kommunikationschef. Han hade från den 1/3 2018 haft uppdraget som tillförordnad chef  då han efterträdde Anna Ekberg som köpts ut som kommunikationschef den 28/2 2018.

Nu kan säkert någon ledande politiker påstå att det är kommundirektören som tillsätter chefer, i detta fall Magnus Widén men som själv fick sparken tidigare i vår. Han sparkades av eniga politiker och har nu i sin tur ersatts av en tidigare chef inom kommunen.

Men ingen kommunal chef på den nivå som en kommunikationschef (informatör) anställs utan att hen har godkänts av kommunstyrelsens arbetsutskott. Således är det utan tvivel så att här har ledande politiker givit en politikerkollega ett tjänstemannauppdrag med bibehållna politiska uppdrag. Ett feltänk som borde rättas till genom att befria Johan Sandberg antingen från hans politiska uppdrag eller rent av utlysa den framträdande och viktiga tjänst han nu innehar.

Jag kan inte släppa tanken – om hen istället varit en framträdande socialdemokratisk politiker, hade den personen då också kunnat bli anställd som informationschef med bibehållna politiska uppdrag som t e x ordförande i ett kommunalt bolag? Frågan borde ha ställts för länge sedan, inte minst av oppositionen som i denna fråga tycks vara helt frånvarande.

Ronneby styrs i dag av en delvis splittrad borgerlig allians som i flertalet beslut stöds av sverigedemokraterna.

Vi som valt att leva på landsbygden

På landsbygden i Ronneby kommun (Johannishus) har vi fiber, jordvärme (bildbevis) och sophämtning.

Snart har vi också en upplyst gång- och cykelväg mellan Johannishus och Listerby. Lång väntan men trägen vinner.

Järnväg har vi också men tågen har inte tid att stanna. Vi har landsvägsbuss som kommer någon gång då och då.

Vi har också en livsmedelsaffär och ett blomstrande Plantrike. Ridskolan ligger centralt mitt i byn.

Snart tänker kommunen satsa på oss i Johannishus. Ett äldreboende intill livsmedelsaffären blir fin, fint.

Vi har ett rikt djurliv, stort lant- och skogsbruk.

Dessutom har vi en rik historia som experter gräver fram allt mer av varje sommar. Guldgubbar lockar turister. Landsbygden lever.

Vi har själva valt att bo just i denna vackra bygd.

Vårtal Snäckebacken Ronneby 2019

Siskorna i björken,

sipporna på marken,

sipprande sav i barken,

sprängande knoppar i alla snår.

Humlesurr och klöver,

snart är vintern över,

se hur naturen växlar dräkt till sol och vår.

Det känns tryggt men också en aning overkligt att ta del av dåtida naturbetraktare som i detta fall älskade och saknade Povel Rammel.

När Povel lät sig förföras av vårens prakt 1954 var det mesta som vanligt. Våren kom när den skulle – i maj månad.

Vid den tidpunkten kunde människor inte ens tänka tanken att vi 65 år senare, alltså i dag 2019 skulle begåvas med ordet FLYGSKAM.

Vi som växte upp i omedelbar närhet av F 17 kunde först 1958 uppleva att folkflyget kom till Blekinge och då med tämligen tystgående propellerplan som DC 3. Att själv få flyga och inte bara titta på militära flygplan var en himmelsk lycka.

Naturligtvis kunde vi då inte heller tänka oss flygandets utveckling, framförallt då på längre distanser.  Sverige är ett avlångt land och tanken har ju hela tiden varit att göra landet lite kortare med hjälp av just flyget.

Jag tycker inte att vi ska behöva skämmas om vi flyger inrikes när inga andra val finns att tillgå. Bilar smutsar också ner miljön och tågen, ja, den utvecklingen går ju mer mot avveckling eftersom osäkerheten att komma fram i tid eller helskinnad beror på nedsliten materiel.

Med detta sagt kan ni lätt förledas tro att jag är en klimatförnekare, men så är inte fallet. Jag är väl snarare en klimatkramare som oroligt följer utvecklingen men som vill tro att vi människor är så kloka att vi över alla gränser räddar vårt enda och älskade jordklot.

Jag ska nämna bara ett exempel. Å trots att vi denna kväll välkomnar våren ska jag hämta ett exempel från våra många älskade vinteraktiviteter. Många av oss gillar pimpling eller att i självvalt tempo glida fram på sjöisarna med hjälp av långfärdsskridskor, men allt detta kan vara i farozonen för nästa generation.

Om medeltemperaturen fortsätter att öka i nuvarande takt kan över 35 000 sjöar på norra halvklotet bli isfria året om. Det i sin tur skulle främst drabba sjöar i framför allt södra Sverige med bl a stora konsekvenser för ekosystemet.

Algblomningen skulle öka eftersom växtsäsongen i sjöarna skulle bli längre. Dricksvattenkvaliteten kan försämras eftersom inflödet av skadliga ämnen till sjöarna skulle öka om de aldrig täcks av is.

Naturligtvis har vi svårt att ta in all den information som sköljer över oss men jag vädjar till er – ta forskarnas rapporter och varningar på allvar. Vi måste inte minst rädda miljön för våra efterkommande generationers skull.

På tal om förändringar. Vem av oss, inte jag i varje fall, hade för bara något år sedan kunnat gissa att när bönder släpper ut sina kor på vårbete ska behöva göra det under polisbevakning. Varför har inte korna släppts ut långt tidigare förresten? Det har ju varit vår länge! Nej, framöver kommer det nog inte att bli så många publika kosläpp; allteftersom temperaturen höjs kommer det att vara självklart att korna betar och lever utomhus en mycket längre period under året. Och kommer att släppas ut allteftersom som något helt naturligt – utan publik.

Jag vill tro på ett lagom vårregnande och en för oss lagom varm sommar med bara ett ringa antal fästingar som ska vara av normal storlek och att fjolårets omänskliga grillförbud inte ska behöva upprepas och att fjolårets rekordartade skogsbränder ska vara ett minne blott.

Jag vill tro att vi klarar utmaningarna och därför hälsar vi med optimism våren 2019 med ett fyrfaldigt leve.

Som traditionen bjuder var det som vanligt Ronneby Musei- och Hembygdsförening som arrangerade och med medverkan av Ronneby Blåsorkester och Decibellerna.

Dålig stämning i Ronneby stadshus

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, dagens gästskribent, konstaterar att han under sina 25 års vandringar i stadshusets korridorer aldrig upplevt så dålig stämning som i dag. Politiker framför kritik mot ledande tjänstemän som i sin tur klagar på politiker.

Nyligen sparkades kommundirektören och han kan följas av fler högt upp i hierarkin, anser Håkansson som har börjat sakna förra oppositionsrådet, Malin Norfall, s.

Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje ledamot kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga hade varit att i stället minska med två ledamöter, ses som stötande, skriver Håkansson.

”NYTT FRÅN LÄKTAREN

Så har det hänt. KD avser att förhandla med SD. SD skall behandlas på samma sätt som övriga partier. Resultatet lät inte vänta på sig. Opinionssiffrorna för KD steg i höjden. Inte så konstigt, ty folk i allmänhet har länge uttalat den åsikten. Jag gissar att M snart följer efter.

Även om det är länge till nästa val, kan jag inte låta bli att spekulera. Hur ser det då ut i Ronneby kommun, om de nuvarande trenderna står sig, och om de översätts till kommunal nivå? KD plus tre mandat, minus ett för M och minus ett för S samt minus ett för L. måhända.

Vid ett sådant utfall skulle KD få 4, SD 13 samt M 8 mandat. Tillsammans 25 mandat och majoritet i kommunfullmäktige.

Vid ett sådant utfall torde det också vara svårt att hindra SD från att ta hand om kommunalrådsposten!

Förvisso finns problem, kanske mest inom KD. Man har nära nog bara Willy Persson, som börjar bli gammal. Nu sägs det ju vara så, att personer som funderar på en politisk karriär ställer frågan: Var kommer jag fortast fram? De egna åsikterna har inte så stor betydelse. KD torde få många nya medlemmar i närtid,

SD har en orutinerad uppställning, men är det parti som hårdast satsar på utbildning.

Likväl kan det bli problem med att finna kompetenta ordföranden i de olika nämnderna. Det är inte utan att det redan nu antyds problem. Att det just nu också synes vara problem på oppositionssidan förstärker. Det är inte utan att Malin Norfall saknas.

På tjänstemannasidan fick, som jag antydde i en tidigare inlaga, kommundirektören gå. Det kan bli fler, högt upp i hierarkin, som får följa efter.

Det är ett dilemma att det på politikerhåll framförs kritik mot de högre tjänstemännen. Samtidigt upplevs att tjänstemännen inte har alltför mycket till övers för politikerna. Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje person kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga steget hade varit att minska med två ledamöter, att därtill ge höga arvodesökningar, ses som stötande.

Jag har vandrat i Stadshusets korridorer i 25 år. Aldrig har jag upplevt en så dålig stämning som nu. Det måste finnas skratt på en arbetsplats. Dörrar skall sällan vara stängda.

Åter till inledningen. Frågan blir ju hur C och S kommer att behandla SD. Den officiella invändningen hos de båda partierna är att SD har alltför nazistiska rötter. Samtidigt brukar S beskylla C för att ha ett till vissa delar brunt förflutet, då under 1920- och 1930-talen. Vissa uttalanden från dessa årtionden pekar ju också i denna riktning.

Dilemmat för S är att man själva knappast är rena. Initiativ om den rasbiologiska forskningen i Sverige togs i stor omfattning av S. Fortfarande lever svenskar, som finns med i de register över ”mindervärdiga” grupper, som då upprättades.”

Sune Håkansson

SPF agerar mot digitalt utanförskap

Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.

Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.

”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering

Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.

Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.

Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.

Det digitala utanförskapet är inget övergående problem, utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja livskvaliteten för seniorer.

Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande, mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella lösningar?”

Eva Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna

Nils Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge

Historiska stolar räddar Ronneby?

Nyheten att politikerna vill byta ut hårt nedsuttna stolar i fullmäktige (Ronnebysalen) har väckt skattebetalarnas intresse. Ingen oväntad reaktion, tycker jag.

Två tunga nämnder har redan, efter nästan tre månader, flaggat för kraftiga underskott. Dessutom leder redan Ronneby skatteligan i Blekinge. Man tar ut högst kommunalskatt och större blir tyngden av att Region Blekinge också diskuterar ytterligare skattepåslag. Risk för skattehöjning lär dessutom vara nära förestående i Ronneby om inte något i dag otänkbart kommer att inträffa.

Att i detta läge börja diskutera krav på byte av stolar ter sig för många obegripligt och helt verklighetsfrånvänt.

Men nu har det börjat komma förslag på besparingar. Det mest lockande förslaget kommer från Urban Jönsson, styrelsemedlem i Folkteatern som har följande idé:

”Teatern ska snart byta sina stolar. Kommunfullmäktige kan få överta de gamla. Teatersalongen dög som stadshussal på 1950- och 60-talen. Cirkeln sluts.”

Teaterstolarna är väl insuttna efter mer än 60 år av trogen tjänstgöring för såväl politiker som publik. Med andra ord, aningen bleka i tyget men har inga gropar i likhet med långsittningar och ”tunga” politiker i fullmäktige.


Här ett annat förslag från intresserad skattebetalare.

Rädda Ronneby undan en skattehöjning och kom med fler förslag på besparingar. Kan med fördel skickas under adress:

bengtbloggen@hotmail.com

Stoppa stolbyte i Ronneby fullmäktige

Det tycks inte vara någon hejd på vad politikerna i Ronneby kräver för att styra kommunen. Strax före årsskiftet drev de igenom en ekonomisk satsning i miljonklassen som gav eko bland allmänheten. De gav sig själva ett lönelyft som är likvärdigt med vad riksdagsledamöter har i ersättning.

Nu kommer nästa krav från gruppen ledamöter i fullmäktige. Stolarna är inte bekväma nog. Känns nedsuttna vilket på vardagsspråk innebär att det till följd av långa och tunga sittningar har bildats en djup grop i stolsitsen.

Man kan ana att flera ”tunga” ledamöter känner oro för att det ska bli svårt att lätta från stolen när talarstolen väntar. Men med tanke på att det endast är ett fåtal av ledamöterna, företrädesvis gruppledarna, som kan omfattas av detta problem kan jag inte se någon anledning till byte av stolar i Ronnebysalen.

Jo, kanske ändå, men då ska det vara stolar som är sittriktiga men ändå inte inbjuder till några längre sittningar. Jag kan personligen tänka mig att detta var tanken när man långt tillbaka i historien valde att sätta ledamöterna på bastanta och vackra trästolar. Se bild. Vid den tiden, har det sagts, var inte sammanträdena så långa som i dag. Med andra ord, satsa på trästolar utan sittdyna och ni ska se att kommunen kan spara in de slantar som istället behövs inom skola och omsorg.

Siktar man på att korta ner sammanträdena i fullmäktige kan en slant också sparas in på inköp av frukt och sodavatten.

En respektingivande summa pengar kan också sparas om man snarast inför en ordningsregel som får ledamöter att inte slita sönder mikrofonerna i de två talarstolarna. Politikerna upptäckte tidigt att mikrofonerna är böjbara och det tycker de uppenbarligen är så roligt att de under hela tiden de talar sliter och drar i mikrofonen. Om det är nerverna som får dom att utföra handpåläggning kan de väl välja att som nerviga fotbollstränare tugga tuggummi. Fast då tugga försiktigt så att mikrofonen inte tar upp det ljudet istället.

Nu har jag hört att ledamöterna också vill ha möjlighet till att ladda sina läsplattor. Även här är det allt för långa sammanträden som gör att plattorna hinner laddas ur. Men ska sanningen fram, och det ska den alltid, så är det också deras smarttelefoner som behöver mest laddning. Sociala medier ska ju också informeras och helst med direktsändningar.

Ja, det är inte lätt för dagens ledamöter att utföra alla sina uppdrag. Jag begriper inte hur det kunde funka för dåtidens politiker som inte alls tycktes lika splittrade utan kom pålästa och förberedda på vad det var för beslut som skulle avhandlas.

Makt viktigare än egna strategier

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.

USA-filmare dokumenterar Gribshunden

Filmare från USA ska dokumentera det världsunika skeppsvrak som ligger utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård. Filmteamet kommer till Blekinge denna vecka för att inleda sitt arbete.

Siiri Irskog, arkeolog vid Blekinge Museum men utlånad till Ronneby kommun under sex månader, berättade nyheten i samband med en föreläsning om Gribshunden i lördags eftermiddag.

Irskog  planerar just nu inför sommarens begivenhet i Brunnsparken. Fastigheten Kallvattenkuren ska nämligen bli platsen för en utställning om Danske Kungens flaggskepp ”Gribshunden” som förliste i Ronneby skärgård 1495. Utställningen ska ge besökaren en bakgrund men ska också berätta om hur framtiden för vraket ska kunna te sig och då bygger det på hur mycket av fartyget man egentligen kan bärga.

1495 utbröt en brand på skeppet vilket ledde till att krut ombord antändes och exploderade. Fartyget ligger sedan dess på nio meters djup och i sommar ska man försöka bärga det som återstår av fartyget.

Hittills har man bl a kunnat ta upp en galjonsfigur kallad ”Monstret” och också ett antal kanonrännor.

Vraket vid Stora Ekön upptäcktes på 1970-talet av lokala dykare som då inte visste något om fartygets bakgrund. Nu vet man hur unikt det är och nu hoppas alla att det ska gå att bärga det som återstår av fartyget som har legat Östersjöns botten i 520 år.

Vraket är redan världskänt och lär vara i bra skick tack vare Östersjöns bräckta vatten som har skonat det från nedbrytning.