Sluten palliativ vård försvinner inte

Att tala med människor är alltid bättre än att enbart läsa protokoll. I sistnämnda fallet finns risk att viktiga meningar missas. Så skedde när jag i gårdagens blogg skrev om Höstsols nedläggning på Vidablick i Ronneby.

Efter att jag i dag kunnat ställa frågor till Anders Lund, m, ordförande i Vård- och omsorgsnämnden kan jag nu räta ut några av frågetecknen som har med Höstsol att göra.

Först av allt och det viktigaste är att det kommer att finnas valmöjligheter för patienter med palliativ diagnos även framledes i Ronneby kommun. Av media har det framgått att ”Sluten palliativ vård försvinner”, och så hade jag också uppfattat beslutet. Men så är inte fallet.

I beslutet finns en viktig attsats:

”att ett palliativt team utformas av de undersköterskor som i dag arbetat på Höstsol tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal med möjlighet till korttids- eller trygghetsplats.”

I klartext betyder detta att Höstsol har lagts ner som avdelning men att det palliativa teamet förs över till hemsjukvården och att denna personal också ska kunna ge palliativ vård vid två andra avdelningar på Vidablick om så önskas.

Hur kommer då patienter i framtiden att informeras om sina valmöjligheter?

”Det kommer som vanligt att ske i samband med att biståndshandläggaren kommer in i bilden, svarar Anders Lund.

Höstsols budget som varit baserad på 0,90 procent i täthet efter fyra vårdplatser, vilket genererar 3,6 årsarbetare, är på cirka 2,1 miljoner kronor. Dessa resurser förs nu över till hemsjukvården, vilket i sin tur betyder att ingen besparing behöver ske.

Under förra året var 86 patienter i Ronneby kommun i behov av palliativ vård. Nu kommer merparten av framtida patienter att vårdas i hemmet av samma personal som funnits på Höstsol. Att kunna välja vård i hemmet eller slutenvård finns således kvar.

Min poäng med gårdagens text var att med ökad vård i hemmet ökar också belastningen högst väsentligt på anhöriga. Därför viktigt att valmöjligheten nu finns kvar.

Mindre valfrihet i Ronnebys äldrevård

Är du bosatt i Ronneby får du nu inte ens välja vårdform i livets slutskede. Det har fem ledamöter ur Alliansen förstärkt med tre Sverigedemokrater beslutat. Endast fem socialdemokrater reserverade sig mot beslutet. Längre ner i denna text kommer jag att namnge ledamöterna.

Att åtta ledamöter i Vård- och omsorgsnämnden väljer att ta ifrån människor, som fått en palliativ diagnos, rätten att välja vårdform tycker jag är närmast hjärtlöst. Dessa patienter ska numera behandlas i hemmet. Visserligen med ett palliativt team som hämtas från Höstsol, men individens valfrihet är borta. Tidigare har man, kanske vid avsaknad av anhörig eller annan trygghetskänsla, kunnat välja att få sin livsavslutande behandling på Höstsol, Vidablick.

Naturligtvis är det ekonomin som spelar stor roll, vilket också den snabba beslutsprocessen vittnar om. Vård- och omsorgsnämndens årsresultat pekade vid senaste tertialredovisningen på ett minus med 27,5 miljoner kronor. Nämnvärt är då att budgeten för de fyra vårdplatserna på Höstsol endast utgjort blygsamma 2,1 miljoner kronor gällande personal och övriga kostnader.

Den 26 augusti beslutade omsorgsnämnden att remittera frågan till Kommunala pensionärsrådet (KPR). Eftersom pandemin satt hinder i vägen har KPR inte kunnat sammanträda men den 17 september lämnades ett yttrande där SPF:s representant redovisade sina tankar efter samtal med samrådsgruppen. I rapporten heter det bl a:

”Höstsol måste finnas kvar i någon form med så hemlik miljö som möjligt. Minst en till två platser till den enskilde som av olika skäl inte kan vårdas i hemmet, ska finnas kvar på Höstsol, om den enskilde flyttas från hemmet till Höstsol bör personalen som vårdat patienten i hemmet följa med in till Höstsol.”

Så lyder texten i protokollet men då har någon inom förvaltningen ”tvättat bort” en viktig detalj i yttrandet från KPR. Meningen lyder i sin helhet:

”Höstsol måste finnas kvar i någon form med så hemlik miljö som möjligt. Minst 1 till 2 platser till dem som av olika skäl inte kan eller vill vårdas i hemmet när vård i hemmet blir alltför påfrestande för såväl patient som ev. anhörig.”

Onsdagen den 16/9 2020 samlades Höstsols personal för att berätta om sina tankar och idéer av en omorganisation av Höstsol.

”Personalens perspektiv var att ge den enskilde trygghet och omsorg under dygnets alla timmar, samt att ge stöd till närstående. Deras syn på Höstsol var också att det var ett ”andningshål för den närstående”. Den personal som idag arbetar på Höstsol har en god kompetens genom olika utbildningar och olika lång erfarenhet inom palliativ vård.

Personalen relaterade att deras styrka var att hjälpa varandra och den enskilde, ”våga finnas där när man har det svårt”. Personalens slutredovisning var – ”att vi inte kan bota den enskilde men vi kan ge ett gott slut.” De påtalade också att de var ett väl inarbetat team som mer än gärna har kvar verksamheten som den är idag, men om det inte skulle komma att vara så var de överens om att ett palliativt team i Hälso-och sjukvårdsverksamheten var ett bra alternativ.”

Ledamöterna hade vid sammanträdet den 30/9 två förslag att ta ställning till:

  1. Att palliativa patienter/vårdtagare vårdas i det ordinära hemmet. Att ett palliativt team utformas av de undersköterskor som idag arbetar på Höstsol tillsammans med Hälso- och sjukvårdspersonal.
  2. Att Höstsol finns kvar i oförändrad form, enligt budget.
  3. Ordförande Anders Lund, m, yrkade på att palliativa patienter/vårdtagare vårdas i det ordinära hemmet.

    Förutom Anders Lund, m, röstade följande för en nedläggning av Höstsol:

    Susanne Petersson, c, Ingrid Carlsson, m, Rickard Evaldsson, m, Marianne Thorell, l, Carina Aulin, sd, Yvonne Olsson, sd, Sandra Bergkvist, sd.

    Nämndens fem socialdemokrater röstade nej till nedläggning och reserverade sig mot beslutet. Dessa var:

    Annette Rydell, Börje Johansson, Agnetha Wildros, Christer Åkesson och Christer Hallberg.

Fortsatt renovering av Folkteatern

PRESSRELEASE

Renoveringen av teatern återupptas.

Renoveringen av Ronneby Teater som abrupt pausades i höstas återupptas och slutförs under november-december.

Det är främst ventilationen av teatersalongen som skall slutföras.
Ett fåtal evenemang måste ställas in,

3 nov föreställningen Taha. Ett palestinskt gästspel av och med Amer Hlehel.

7 nov Operautsändningen från MET Opera av Trubaduren.


Repetitionsarbetet med musikalen Fiskaren och Gud störs inte av renoveringen.

Ronneby Folkteater
Håkan Robertsson Verksamhetsledare 

Skall Höstsol i Ronneby läggas ner?

Höstsol är en hospiceinriktad vistelse som ger vård vid svåra sjukdomstillstånd. Denna vård finns inrymd på Vidablick och har länge varit en väl ansedd verksamhet. Nu vill dock ledamöterna i Vård- och omsorgsnämnden att medborgare med palliativ diagnos istället ska vårdas i sitt hem.

Det finns på Höstsol fyra platser för vård i livets slutskede. En undersökning har visat att platserna utnyttjas till 80 procent. Nedläggningsförslaget ska nu remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande.

Det är Sune Håkansson, Ronnebypartiet som för denna bloggs räkning har analyserat ett antal ärenden som inryms under Vård- och omsorgsnämndens ansvarsområde. Nämnden vill t ex att fullmäktige ska uttala sig om Ålyckes framtid i Johannishus. Anmärkningsvärt är bl a att nämnden inte har något eget förslag.

Sune Håkansson skriver:

”Så har den politiska verksamheten börjat igen, i de olika nämnderna. Äldrenämnden, som numera heter Vård- och omsorgsnämnden, har nu, och tidigare, fattat beslut, som kan vara värda att analysera.

Intressantast är förslaget att lägga ner Höstsol. Där finns idag fyra platser för vård i livets slutskede. Platserna utnyttjas till ca 80 procent. Min tolkning är att inget parti har haft med något nedläggningsförslag i sitt valprogram. Höstsol har snarare framförts som något av det bästa vi har inom äldreomsorgen.

”Medborgare i vår kommun, med palliativ diagnos, skall i största möjliga mån vårdas i sitt hem” är tankegången. Förslaget remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande. KPR sammanträder den 1 oktober. Det blir intressant att få läsa pensionärsorganisationernas utlåtande. De själva har, såvitt jag vet, inte haft dessa tankegångar tidigare.

Tjänstemännen skall under tiden också göra en ekonomisk utvärdering.

Nya kriterier

Tjänstemännen skall också ta fram nya kriterier för hur plats på Himmet skall erhållas. Den moderate ordföranden Anders Lund har flaggat för hårdare regler. Tanken torde vara att spara pengar. Just nu är prognosen att nämnden gör av med 17 miljoner kronor mer än de budgeterade 376 miljonerna.

Hittills har de flesta, som sökt plats, också fått komma till Himmet. Andelen avslag är kringsvid fem procent, medan man i Växjö har 25 procent.

Som sparförslag har Socialdemokraterna att omvandla Backen i Backaryd till ett renodlat trygghetsboende. Det skulle spara några miljoner kronor. Den styrande Alliansen har avstyrkt tjänstemännens sparförslag, utan att ha några egna förslag.

Ålycke i Johannishus har diskuterats länge. Nu vill Vård- och omsorgsnämnden att kommunfullmäktige ger sitt utlåtande. Konstigt nog har nämnden inget eget förslag.

Att Attendo öppnat sitt boende på Kilen påverkar den kommunala verksamheten. Idag är 16 personer skrivna där, ytterligare några torde bo där men har inte hunnit med formalia. Kommunen har börjat minska antalet platser på Vidablick. Hur de lediga lokalerna skall användas är oklart.

Befolkningen

Ett problem för kommunen är att befolkningstalet sjunker. Minus 200 under det senaste året är illavarslande. Den inofficiella statistiken antyder att minskningen fortsätter, något snabbare än tidigare.

I Karlskrona börjar man dock se ljuset i tunneln. Befolkningstalet synes ha ökat med kringsvid 200 under de senaste månaderna.”

Sune Håkansson

Hittaut och hittastege

När man väljer att hittaut kan man för egen del göra upplevelsen än mer lustfylld. När jag under gårdagen traskade runt i ett underbart område norr och väster om Skärsjön i Ronneby la jag in ytterligare ett tävlingsmoment – hitta stegen, ja, snarare hela stegen. Inte att förväxla med stegräkning som är något helt annat.

Jag kände på mig att det kunde bli lurigt. Numera sitter jägarna i vackert snickrade jakttorn. Förr kunde det räcka med en hemmasnickrad stege rest mot en större sten. Det var den senare modellen jag tog som min uppgift att hitta.

Efter ca en timmes letande, jag skulle samtidigt leta upp ett antal checkpoints, ja, kontroller, kommer jag upp på en större bergknalle. Där mot just en större stenbumling finns antydan till en stege. Konstaterade snabbt att det måste saknas några steg. Annars skulle det bli svårt för i alla fall mig att svinga mig upp.

Resten av stegen fanns men med åren hade naturen gjort sitt till att återta den. Gräset, efter sommartorkan, hade bleknat betydligt och liksom lagt sig som ett täcke över den bortglömda jaktstegen.

På väg ut ur terrängområdet leker tanken med hur många klövdjur som har lagts ner från denna höga sten. Eller var den halvruttna och nerfallna stegen ett bevis på nutidens brist på älg?

Att imponera på en primadonna

Under min tid som lokalkorre på BLT I Ronneby under tidigt 1970-tal fick jag upprepade tillfällen att träffa rikskändisar. Det kom ofta storheter till Ronneby brunn på den tiden.

På en av de årligen återkommande Brunnsbalerna skulle operettprimadonnan Berith Bohm uppträda. Det var då jag kläckte den alldeles lysande men hopplösa idén att stämma träff med henne.

Jag träffade henne kort före hennes framträdande och frågade om jag kunde få tala närmare med henne efter föreställningen. Till min förvåning svarade hon ja.

Jag vågade knappt tro det jag hörde henne säga:

-Då hämtar du mig här i foajén i morgon klockan tio.

Det var då tanken kom – vad i hela friden ska jag göra med Berit Bohm?

Det blev en träff, och vilken träff.

En bekant till mig var bilhandlare i Ronneby. Han föreslog att jag skulle låna en fräsig sportbil av honom.

-Du måste ha en riktig bil om du ska träffa Berith Bohm, sa bilhandlaren. Jag vill minnas att han log också.

Jag var aningen tveksam men bilhandlaren var envis och strax satt jag i en blå Ford Capri, dåtidens sportbil.

Jo, den var fin men hur skulle den köras? Hur låg växlarna? Och hur skulle jag få in operettprimadonnan i denna mycket låga och trånga blå Ford Capri?

Det tog lite tid hos bilhandlaren så när jag sakta gled upp för backen till ingången på Ronneby brunn hade klockan blivit halv elva! Jag var en halvtimme försenad.

Jag kom in i foajén, tittade mig omkring. Ingen Berith Bohm. Jag blev än mer nervös. Hade jag verkligen missat min första och förmodligen enda träff med Berit Bohm?

Just då kommer chefskocken ut.

”Var har du hållit hus? Damen väntar ju på dig”, sa han.

Ja, ja, harklade jag fram med torr strupe. Var är hon?

”Hon är hos mig i köket”, sa kocken och visade vägen.

Hon stod lutad över en disk. Hon tuggade på något och sa samtidigt:

”Trodde att jag hade blivit blåst på en träff. Du ska veta att detta är första gången JAG har behövt vänta på en man.”

Jag log aningen nervöst för i samma stund hade jag börjat fundera på hur jag skulle klara att köra Forden, en svårväxlad sådan och dessutom med Berith Bohm på sätet vid sidan om. Det är bra med en ratt för nervösa händer.

”Fin bil du har”, kvittrade Berith Bohm medan jag sakta lät Forden rulla sakta ner för backen.

Jag körde kortast möjliga sträcka, två hundra meter bort till golfbanan! Jag hade under den korta färden kläckt idén att ta några svart/vita bilder på storheten i golfmiljö.

Hon följde villigt med å jag tog några darriga bilder. Hon satt. Hon stod och hon log på varenda bild. Det gick åt några rullar.

Lite senare fick jag lön för mödan. Ni skulle ha sett minen på dåvarande flottiljchefen när han och några andra höjdare kom gående med sina golfvagnar för att mötas av Berith Bohm och mig. Jag svävade på moln och kan fortfarande se gubbarnas miner när dom mötte oss.

Och bilen, ja, den hade jag kunnat klara mig utan. Jag skrev så småningom en hyllningsartikel om Berith Bohm och bilderna, ja, dom framkallade jag själv i en garderob på järnvägsstationen i Kallinge där jag då bodde.

Varför det blev en bild på Berit Bohm och en fotboll vet jag fortfarande inte. Antagligen var golfbollarna för små.

Berith Bohm dog för kort tid sedan och blev 87 år. Därav detta varma minne.

Fiske i Ronneby ingen lustupplevelse

Vill man sälja en vara ska förutsättningen att fullt kunna njuta av den uppfyllas på olika sätt. Säljer man, som Ronneby kommun, fiskekort i en sjö bör några självklara krav vara uppnådda. Tycker jag.

Många invånare i Ronneby har allt för länge, klagat på tillgängligheten när det gäller fisket i Skärsjön strax utanför stadskärnan. När man för åtskilliga år sedan började plantera in ädelfisk i sjön var det en rik upplevelse att ta sig till denna sjö.

Det fanns en bra gångstig runt sjön. Utefter stigen fanns det bryggor varifrån ett bra fiske möjliggjordes. I sjön kunde man hyra en båt och det fanns också en väl tilltagen p-plats.

En dagsrapport nu i juli månad 2020 visar ett påtagligt förfall som på intet sätt inbjuder till att betala för fiske. Stigen är väl upptrampad och används flitigt av intillboende. Problemet är att naturen lever och växer som den vill i full frihet, vilket bl a innebär att sjön blir allt svårare att se och nå.

Bryggorna är i ett miserabelt skick vilket en av bilderna ovan också visar. Halva bryggor ligger på kant i vattnet och utgör ingen lockande plattform för fiske.

Båten i sjön är borttagen. Ronneby kommun uppger på en av sina hemsidor att skälet till detta är förstörelse. Kanske inte så konstigt eftersom misskötseln ger intryck av att kommunen inte bryr sig.

Nu måste eventuella köpare av fiskekort i Skärsjön slåss med sly vilket innebär att ett kast med spö innebär mer trassel än att lyckas få en firre på kroken.

Upplevelsen när man glad i hågen anländer med fiskekortet i handen ska inte vara en besvikelse i stil med att hamna på en förfallen bakgård i en storstad.

Skärpning Ronneby kommun. Rusta snarast upp och gör Skärsjön till en välkomnande fiskesjö värd namnet – och pengen. Arbetskraft lär inte saknas.

Sommarbrev från stadshusläktaren

Det har kommit ett sommarbrev från Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Han betraktar Ronnebys politiska skeende från stadshusläktaren. Han delar med sig av intressanta tankar som ni naturligtvis ska få ta del av.

Det mest intressanta, även om han har placerat den meningen långt ner, är hans grundtips att Sverigedemokrater och moderater bildar en styrande koalition efter nästa val!

På regional nivå, anser han, tillåts sd numera vara med och sätta dagordningen. Han syftar naturligtvis på sparförslaget på 400 miljoner som kom just från sd och som alliansen snabbt svalde. Däremot är det tyst från sd när det gäller Ronneby.

Han funderar också på varför lokaltidningarna har tappat intresset för de kommunala frågorna i Ronneby.

Nu till stadshusläktaren:

”Snart har halva mandatperioden gått. Man bör se både bakåt och framåt. Det konstateras att dagstidningarna nära nog har tappat intresset för de kommunala frågorna. Dessa behandlas sparsamt i de allt tunnare tidningarna. Några av sammanträdena i kommunfullmäktige har inte refererats med en enda rad.

Hur har ”Svensson” skött sig, frågade jag en gång en ärrad partiveteran, angående en nyvald. ”Han har inte misskött sig…å andra sidan har han inte sagt någonting”.

Så är det. Sitter man tyst, gör man inte bort sig. Det synes vara den strategin Sverigedemokraterna har valt. Knappast något sägs i kommunfullmäktige, förslagen i nämnderna är lätträknade.

Ty Sd har fördelen att rikssiffrorna ser hyfsade ut. I Sölvesborg har man ett Sd-kommunalråd. Utvecklingen där är ingalunda dålig. Man kan i andra kommuner inte ta Sölvesborg som ett avskräckande exempel. För den Alliansledda regionen går det illa, men Sd tillåts numera vara med och sätta dagordningen. Att utreda hur 400 miljoner kronor skall sparas är ett förslag från Sd.

För Ronneby går det inte bra. Befolkningstalet sjunker och SCB förutspår fortsatt kräftgång. Olika utvärderingar placerar Ronneby långt ner på listan. Nämnderna gör av med tiotals miljoner mer än vad som budgeterats. Det kommunala bostadsbolaget vägrar att följa kommunfullmäktiges direktiv. Centrum upplevs som alltmer öde.

I närtid öppnar Attendo sitt äldreboende på Kilen. Det är fler än Wildros (S), som störs av att kommunen drar ner antalet platser på Vidablick och hänvisar de äldre till Attendo. Generellt gäller att Wildros tillhör de mest kritiska i kommunfullmäktige. Han är avsevärt mer kritisk än sin gruppledare, som hittills valt att ligga relativt lågt. Men det kan ju vara en Coronaeffekt.

Förvisso kan mycket hända inför nästa val. Mitt grundtips är likväl att Sd och M bildar en styrande koalition. Det behövs inga större ommöbleringar för att man skall nå majoritet.

Mycket beror på hur de mindre partierna: Kd, L, Mp, Rp och V klarar sig. Det behövs inga större snedsteg för att några partier får lämna kommunfullmäktige. I en del fall är föryngringar att vänta. För Mp synes gälla regeln att politiker inte skall sitta för länge.

Sune Håkansson

Ronneby debatterar om man FÅR debattera

I Ronneby påverkar den rådande pandemin också den politiska och demokratiska processen.

I Ronneby har den s k borgfred som ingåtts mellan dom politiska partierna utvecklats till en fullödig parodi. Vid torsdagens (25.6) sammanträde med fullmäktige resulterade överenskommelsen i en debatt om man får debattera.

Det var när man i början av sammanträdet (ingen kan skylla på trötthet) skulle kommentera årets första Tertialrapport av den 2020-04-30. Ingen reagerade när kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, manade nämnderna till att ta krafttag för att råda bot på röda ekonomiska siffror.

”Det finns ett liv också efter Corona. Vänta inte med att vidta åtgärder. Det blir inte bättre. Vi måste i slutet av året landa på fötterna, manade Fredriksson utan att peka ut någon enskild nämnds redan betydande underskott.”

Ungefär samma budskap hade oppositionsledaren, Magnus Pettersson, s, som kallade redan halva avverkade 2020 ”för ett riktigt skitår”. Han nämnde dock såväl Vård- och omsorgsnämnden som Socialnämnden från vilka han saknade initiativ till åtgärder.

Men det var först när han i nämnda kritik råkade nämna att Sverigedemokraterna inte hade kommit med ett enda åtgärdsförslag som en debatt om rätten att debattera utbröt. Nicholas Westrup, sd, rusade upp i talarstolen och inledde med följande:

”Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i talarstolen på denna punkt i dagordningen men jag måste påtala och protestera mot att Magnus Pettersson, s, är oseriös när han hoppar på just vårt parti. Jag tycker det är oseriöst med tanke på den borgfred vi alla partier har gått med på. Uppgörelsen innebär att vi i fullmäktige ska minimera tiden här tillsammans och därmed inte välja konfrontation som förlänger sammanträdet onödigt mycket. Jag vill inte medverka till att eventuellt smitta Magnus Pettersson med Corona. Därmed oseriöst att just peka ut vårt parti.

Magnus Pettersson i sin tur tackade för omtanken när det gällde Coronapandemin och fortsatte:

”Menar du då Westrup att vi i kväll på punkten Tertialrapporten skulle ha förbigått den med tystnad. Den om något måste väl kunna diskuteras. Skattebetalarna som följer vårt sammanträde förväntar sig säkert att få veta hur pengarna har använts hittills under året.”

En stund senare ansåg sig Lova Necksten, mp, föranlåten att äntra talastolen. Hon förkunnade:

”Borgfred betyder att hålla sams, men inte att vara tyst!

Peter Bowin förlängde denna helt makalösa debatt ytterligare genom att bl a uppmana Nicholas Westrup att vid nästa sammanträde ikläda sig munskydd om han är rädd för att bli smittad om debatter drar ut på sammanträdestiden.

Slutsats: Har man inget att tillföra ja, då är det naturligtvis lättast att tolka borgfred som total tystnad.

Nåja, det handlade faktiskt också trots allt om Tertialrapporten. Många frågor ställdes av Sune Håkansson, rp, till en rad nämnder, mest till Vård- och omsorgsnämnden, men dessa frågor får vi på olika sätt återkomma till. Bl a att just Vård- och omsorgsnämnden betalar full hyra till Ronnebyhus trots att flera lokaler i huset är utdömda och står tomma.

Med borgfred kan i modernt språk avses överenskommelse mellan annars stridande parter att hålla sams inbördes för att bekämpa yttre fiende.

Kunde stärkt Ronnebys varumärke

I dag ska du få ta del av ett pressmeddelande som har Folkteatern i Ronneby som avsändare. Det är teaterns verksamhetsledare, Håkan Robertsson som berättar om dubbla budskap från Ronneby kommun.

Teatern hade fått en positiv uppgörelse med Turist- och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander om att dramatiserade stadsvandringar skulle kunna genomföras utan att rucka på Covidregleringarna.

Till slut förbyttes de positiva beskeden till något rakt motsatt. Ronneby kommun vägrade att bekosta de tillrättalagda stadsvandringarna. Vandringar som varje år har varit uppskattade.

Håkan Robertsson har svårt att dölja sin besvikelse över att kommunen inte har 200 000 kronor att satsa på den enda aktivitet som hade kunnat bli verklighet i sommar.

Här följer pressmeddelandet i sin helhet:

”Inga dramatiserade stadsvandringar för hemestrande Ronnebybor och turister

Covidregleringarna har skapat problem för Folkteaterns dramatiserade vandringar. Vi får inte ta emot fler än 45 i publik per vandring.
Det har vissa kvällar föregående år varit mer än 120 betalande vuxna. Till det barn i stora hoper, som gått med gratis med sina föräldrar.

Sedan 2012 har Folkteatern erbjudit tusentals Ronnebybor och turister historiska och kulturella upplevelser genom stadsvandringar i vår stad. Skulle vi då i år tvingas stoppa hälften av vår publik från att ta del av vår gemensamma kultur?
Och vem är det tänkt skall göra urvalet mellan de som får gå med på vandringarna och de som stängs ute?

Efter kontakter mellan oss och Turist och Evenemangssamordnaren Jeanette Rosander hittade vi en lösning genom att dubblera vandringarna, för att kunna hålla ner publiktrycket, som faktiskt kan öka ett år som detta där de Dramatiserade Vandringarna verkade bli kommunens enda sommarevenemang.

Efter en veckas arbete för att bygga upp produktionskapacitet för att dubblera antalet dramatiserade vandringar i sommar, fick Folkteatern på tisdagen besked om att vår ambition att skapa flera mindre evenemang för att kunna erbjuda hemestrande stadsbor en Covid-anpassade produktioner i sommar var stoppade. Kommunen ville inte ställa upp med ekonomiska garantier för de beställda stadsvandringarna.

Bild från fjolårets uppskattade stadsvandringar

Normalt genomför Folkteatern två olika föreställningar och typ tolv speltillfällen över en sommarsäsong. Det är dramatiserade historiska vandringar om vår lilla stad i dess olika skeden, stadsbrand, blodbad och mycket annat.

Alla skådespelare ställer upp ideellt för att skapa lite kulturell sommarglädje i kommunen.
Men med ett utbud på det dubbla, för att kunna ta emot en normalpublik trots restriktioner om att max 45 i publiken, skapade vi fyra separata produktioner och erbjöd oss spela tre föreställningar per kväll tre dagar i veckan i sex veckor.


Produktionskostnaden rusar iväg när många skådespelare och ”bakom scenen” folk måste engageras för att arbeta fulltid tre dagar i veckan i sex veckor under semesterperioden. Dessutom har manuskript beställts, tekniken blev plötsligt avancerad, trådlösa mikrofoner och ljudanläggning krävs när publiken måste höra även om de står ”Covid-utspridda”.

Men detta ville man inte stödja. Vi tvingas därför ställa in 2020 års vandringar.”