Snabbare blekingetåg för 3 miljarder

Region Blekinge arbetar med ett långsiktigt mål att en resa från Karlskrona till Malmö i framtiden ska ta knappt två timmar. En vällovlig inriktning men se då till att sätta blåslampa i häcken på regeringen. Nästa år ska nämligen regeringen besluta om en nationell plan för transportsystemet 2018 till 2019. Det måste i alla fall bli nuvarande regerings inriktning.

Blekinges utveckling kräver snabbare restider med tåg till Öresundsregionen och det kravet har länge framförts men med halvdant resultat. Nu säger Region Blekinge att det långsiktiga målet måste vara en restid på som mest två timmar. I dag är restiden ca 3 timmar.

-Blekinge växer och vi har ett stort behov av snabbare förbindelser, bland annat mot Öresundsområdet, säger regionråd Christina Mattisson, s, i ett pressmeddelande. Men även för att ansluta Blekinge till det höghastighetståg som i framtiden kommer att stanna i Hässleholm, fortsätter hon.

För att få veta vad som behöver genomföras och till vilka kostnader för att nå målet med restiden har Region Blekinge tillsammans med Trafikverket genomfört en så kallad åtgärdsvalsstudie. Studien visar att det går att pressa restiderna i tre steg och att det i sista etappen krävs kostsamma kurvrätningar och nya sträckor. Kostnaden för denna sista etapp har varit svår att beräkna men man uppger att det kommer att handla om flera miljarder kronor och omfatta långa kurvuträtningar.

Första etappen kostar drygt 100 miljoner kronor och beräknas kunna genomföras i nästa planperiod från 2018. Åtgärder innebär en tidsvinst på ca 20 minuter för s k prioriterade tåg. I åtgärderna ingår bl a en ny mötesstation i Kallinge eller Bredåkra och nya växlar som gör det möjligt för tågen att hålla en högre hastighet.

Etapp 2 ocvh 3 är inte lika detaljerat beräknade. De ger restidsvinster på 20 respektive 40 minuter för alla tåg på banan.

Jag har sagt det tidigare och jag upprepar det gärna – den nya mötesstationen bör med fördel anläggas närmare Bredåkra än Kallinge. (Obs! se min vackra bild av den perfekta nya mötesplatsen för framtida snabbgående tåg.) Då kan en gammal tanke med en nära transportväg upp till flygstationen möjliggöras. (Se lilla bilden) Inte minst skulle jag vilja se en sådan lösning på grund av starka nostalgiska skäl. Jag tänker naturligtvis på svunna tider med mötesstationen Bredåkra under storhetstiden med tåg även till Växjö.

Ronneby centrum för bioälskarna

Det är inte enbart bra filmer som lockar publik. Ny teknik är minst lika avgörande när det gäller att göra dagens biografer till ett framgångsrikt besöksmål.

Centrumbiografen i Ronneby startade 1937. Med envishet och intresse överlevde den filmens krisår under 1970 och 1980-talen. I dag är biografen, mitt i Blekinge, en av landets absolut modernaste inom såväl ljud som film och sittvänlig bekvämlighet.

Tomas Forsberg och Peter Johansson driver i dag den framgångsrika biografen. Under fjolåret slog man besöksrekord. Inte mindre än 44 000 sökte sig under året till Ronneby och Centrumbiografen. Publiksiffran har hela tiden ökat. 2014 var besöksantalet 33 000. I dag är hela Blekinge upptagningsområde för filmälskare.

Jag kommer ihåg när det var Bromölla som gällde om man ville se film på ett modernt sätt med bra ljudupplevelse. När Karlskrona senare satsade på flera salonger och ny teknik styrde detta länge besökarna dit. Men nu är det Ronneby som gäller och naturligtvis är det den absolut senaste och modernaste tekniken som avgör.

Centrumbiografen är först i södra Sverige med Dolby Atmos, till och med före Stockholm, Göteborg och Malmö!

Ägarna till biografen förklarar ljudnyheten:

”Dolby Atmos är den mest betydelsefulla utvecklingen inom biografljud sedan surroundljudet!

Dolby Atmos innebär en helt unik förhållning till ljuddesign. Enkelt kan det beskrivas som 3D-ljud, som ger en ny kraftfull och dramatisk ljudupplevelse i biografsalongen! Det ger en naturlig och verklighetstrogen ljudbild som matchar filmens handling och skaparens intention!

En seperat kanal för varje högtalare!

Dolby Atmos lägger till högtalare i taket för de mest realistiska effekterna ni någonsin hört. I tillägg till detta utökas sidohögtalare, frontsurround och fronthögtalare bakom duken för att skapa mjuka övergångar genom hela salongen!

För första gången kan man höra hela filmen!”

Redan tidigt efter övertagandet satsade Tomas och Peter på bekvämlighet i salongen. Man bytte ut väl insuttna men obekväma stolar mot betydligt bekvämare fåtöljer. Förr fanns det plats för 350 men då var det trångt, nu är platsantalet bantat till 143 med bra benutrymme.

Ägarna har tre mål med sin verksamhet – varaktighet – långsiktighet – nyskapande. Detta betyder i sin tur att man fortlöpande gör investeringar. I nuläget byggs en ny och något mindre biosalong som ligger vägg i vägg med den nuvarande.

Den myckna ombyggnationen till trots gläder det mig extra mycket att den unika cirkelrunda lamparmaturen i taket har fått leva vidare. Visserligen har de 600 glödlamporna bytts ut mot en modern ledljusslinga. Men den finns där och minner om mitt första besök på biografen som liten grabb.

Jag fick se ”Flottans kavaljerer” med Åke Söderblom i huvudrollen. En inte alls oviktig roll hade pansarkryssaren HMS Fylgia. Året var 1948 och det var då jag för första gången spanade in den pampiga och ovanliga lampan i taket. Varje gång jag numera besöker Centrumbiografen är det takarmaturen som påminner om mitt livs första film. Visserligen svartvit, men vadå?! Lampan var behållningen.

Naturligtvis har ägarna Tomas Forsberg och Peter Johansson belönats för sin hittills utförda kulturgärning. De tilldelades Ronneby kommuns kulturpris 2015. Sveriges modernaste biograf finns i Ronneby. Häftigt!

Det händer att jag häpnar

I dag fredag (27.1.17) mitt i dimman måste jag nypa mig i armen. Jag vill förvissa mig om att jag är vaken. Har jag verkligen läst det jag läst och läst rätt?!

Ja, banne mig. Ännu är inte undrens tid slut. Hittills är det nyheter från USA som har fått mig att tänka sådana tankar. Men nu gäller det Blekinge, Karlskrona och inte minst Landstinget. Jag ser bilden i tidningen och mitt i denna på en liten ledig yta uppe på sjukhusområdet står en livs levande Per Johansson, chef för landstingsservice.

Det är Sydöstran som har följt upp sin artikel om parkeringseländet vid Blekingesjukhuset i Karlskrona. Jag i min tur uppmärksammade artikeln och föreslog att landstinget skulle bygga cykelställ till de sjukhusanställda eftersom de vill ha just cykelavstånd till arbetsplatsen. Men det är bilen som gäller och då blir det extra trångt uppe på berget.

I inlägget här på bloggen citerade jag Ronny Söderberg i Backaryd som ansåg att p-problemet lätt kunde fixas. ”Öppna personalparkeringen för besökare så är problemet löst”, var hans geniala lösning.

Nu berättar förvaltningschefen Per Johansson att det blir kanske en sådan lösning, att man tar i anspråk p-platser från personalen och öppnar en ny p-yta för dessa nedanför berget. Några cykelställ kommer dock inte att byggas, eller så glömdes den frågan bort. Kanske kan det också vara bristande ekonomi som är orsaken till att cykelställen uteblir.

Det jag häpnar inför är den snabba reaktion som har fått landstingsledningen till att beordra räkning av antalet parkerade bilar under en hel vecka. Lysande!

En varning måste dock utfärdas. Även om utredningen visar på ett behov av fler p-platser till allmänheten är det inte säkert att åtgärder vidtas. Det finns exempel på att utredningar inom landstinget som pekat på solklara förbättringar med lätthet har kastats i papperskorgen.

Jag håller tummarna!

Ronneby kan missa helikopterbasering

I juli 2015 ansågs allt vara klart att Ronneby skulle bli en av Sjöfartsverketas fem baser för räddningshelikoptrar. Sådana positiva signaler blev nämligen resultatet av ett möter mellan kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, och Sjöfartsverkets Noomi Eriksson, stf generaldirektör. Ronneby hade fått rollen som samordnare för att lösa hangarproblematiken som då varit en tvistefråga en längre tid.

Personer med viss insyn i hangarfrågan är i dag bekymrade för att planerad basering i Ronneby ska gå om intet. Sjöfartsverket har enligt uppgift tackat nej till att använda den militära helikopterhangar som är under uppbyggnad och som tämligen snart ska kunna tas i bruk.

Man anser det vara misshushållning med statliga medel att Sjöfartsverket i stället vill bygga en egen hangar.

För att i någon mån räta ut frågetecknen kring ekonomin är det så att Fortifikationsverket, som är ägare till den militära hedlikopterhangar som nu byggs, vill ha ca 80 miljoner av Sjöfartsverket för att upplåta lokalerna. Denna kostnad motsätter sig Sjöfartsverket och pekar på att man kan bygga en egen hangar för en betydligt blygsammare kostnad, nämligen ca 20 miljoner kronor.

Sjöfartsverket anser att man inte alls behöver samma rigorösa säkerhet i tak och väggar som militären vilket förklarar skillnaden i kostnad.

Det är bl a militärens nyligen genomförda riskanalys som har medverkat till att det också har satts käppar i hjulet när det gäller var Sjöfartsverket ska kunna uppföra sin hangar. Eftersom F 17 med sina anläggningar utgör ett direkt mål vid ett angrepp önskar Sjöfartsverket uppföra sin hangar i utkanten av flottiljområdet.

Man har bl a pekat på ett markområde i norra delen men då uppstod problem med backsvalor och skyddsvärda grodor. En utredning om dessa varelser skulle ytterligare fördyra bygget av en helikopterhangar.

Bygget av en helikopterhangar handlar således om såväl ekonomi som säkerhet. Samtidigt har det nu höjts röster om sparkrav inom Sjöfartsverket och då kan det bl a handla om att skära ner antalet baser från fem till fyra.

Bygg cykelställ åt sjukhusanställda

Det har snabbt blivit trångt på sjukhusberget i Karlskrona. Besökare till Blekingesjukhuset har svårt att hitta parkeringsplatser. En besökare berättar i dagens Sydöstran (21.1.17) att han tvingades leta i 40 minuter, ändå tvingades han ge upp!

Uppgiften är säkert inget påhitt. Han visas på bild och han har ett namn och står för sin berättelse.

Naturligtvis kommenteras artikeln på sociala medier och det med all rätt. Inte minst vi i mitten av Blekinge som slogs för ett nytt modernt sjukhus i trakten av Ronneby vet hur argumenten lät när man ansträngde sig för att slå vakt om sjukhusets bevarande i Karlskrona.

Jag minns tydligt hur lokala poilitiker, inte minst Börje Dovstad, liberal, som på fullt allvar ansåg det vara ett oavvisligt personalkrav att ha sin arbetsplats, sjukhuset, på cykelavstånd!!

Dåvarande smittskyddsläkaren, Rickard Eitrem, var än mer extrem i sin argumentation. Han ansåg att läkare enbart kunde rekryteras till Karlskrona om de visste att det var gångavstånd till arbetet!!

Ronny Söderberg i Backaryd, engagerad i samhällsfrågor, minns också debatten med argumenten om cykel- och gångavstånd för personalen till sjukhuset i Karlskrona. Han skriver i dag på tal om parkeringsbekymren:

” Herrejösses!! Det står i tidningen att det är parkeringsbrist på sjukstugan i Karlskrona…. Det är väl inget problem!! Det är ju bara till att ta bort personalparkeringen, pappskallarna hävdar ju att sjukhuset måste ligga i Karlskrona, så att personalen kan cykla dit……BYGG NYTT SJUKHUS NU!!!!”

Med andra ord – inget nytt under solen. Vi nyktra medborgare med ett öppet sinne såg dessa problem långt innan lokalpolitikerna i Karlskrona hemföll åt tragisk och löjeväckande argumentation som naturligtvis inte hade med verkligheten att göra. Dagens p-problem är bevis nog. Berget ligger där det alltid har legat och blir aldrig större och rymligare än vad det har varit. Ska det ändå rymma mer får det bli ordentligt kostsamma sprängningar på djupet.

Dessutom – varför utnyttjar inte personalen kollektivtrafiken?!

Vilken dag! Nästan för mycket

I dag råder ingen nyhetstorka. Det är nästan för mycket. Fredagen den 20 januari blir en riktig ”kom-ihåg-dag”.

Redan vid frukosten var vi 10 miljoner invånare i Sverige. Hur många ska vi då va vid lunchdags? Kanske en ny nedräkning eller uppräkning varje dag om denna hastighet ska råda. Jag är så gammal att jag kommer ihåg när det var betydligt lugnare, när vi låg på 7 – 8 miljoner. Då visste man exakt.

I dag har minister Ygeman och rikspolischef Eliasson låst in sig för att ha överläggning. Media anser att det är en ödesdag. SVT tror att det är en ödesdag för båda. Jag tror att de sitter och klurar ut hur de båda ska kunna leva vidare i sina roller.

”Om jag talar väl om dig och du talar väl om mig, så kanske vi klarar oss,” hör jag Ygeman viska bakom låsta dörrar. Det är politisk taktik på högsta nivå.

Jag funderar på hur jag nu ska bete mig om jag möter en moderat politiker i dag. Ska jag våga hälsa eller bara se bort? Tänk om någon ser att jag hälsar. Jag menar att efter gårdagens utspel av moderaterna har det plötsligt blivit aningen känsligt med vem man umgås.

I Italien gräver man fortfarande i snömassorna och i Australien mejar en man ner barn när han forsar fram med sin bil. I Gambia försöker folket få bort en diktator som vägrar att lämna sitt uppdrag efter att ha förlorat valet. Påminner lite om hur det kan gå till i det svenska föreningslivet.

Fotbollslaget Manchester byter matchtröja. Bara en sådan sak.

Nu gissar Expressen att Eliasson får sitta kvar. Vad var det jag sa om den hemliga uppgörelsen.

USA så, som får en ny president i dag. Är det på riktigt, eller bara en ny såpa på bästa sändningstid? I går kväll var inte Trump det som kommenterades flitigast. Hans fru tog över, alla kommenterade hennes klänning. Ordningen återställd. Eller?

Samtidigt funderar jag på hur det nu ska gå med fibernätet i Ronneby kommun. Styrelsen för Miljöteknik har sparkat sin vd och nu ska tydligen en van affärsman rekryteras som efterträdare. En man som kan sälja fiber.

Frågan är trots allt – vad blir det till lunch?

Glömde jag handbollen? Nej, ville bara spara det bästa till sist, Sverige mot Egypten i kväll. Samma tid som USA får ny president. Vilket val!? Det är nästan för mycket i dag.

Nu meddelar ekot att Eliasson får sitta kvar. Frågan är nu – får även Ygeman bli kvar? I Sverige är det lätt att gissa…

Borde miljötekniks styrelse avgå?

Jag har under dagen fått en politikerkommentar till följd av att Miljötekniks vd har köpts ut. Den har Sune Håkansson, Ronnebypartiet som avsändare och han ställer en rad frågor.

Bl a tycker han att det är märkligt att anledningen till agerandet är att ”olika uppfattningar om framtiden” mellan styrelse och vd varit avgörande. Förvånande, skriver Håkansson som anser att vd:n har att verkställa styrelsens beslut. Kanske hade kommunfullmäktige velat byta ut styrelsen.

ATT BYTA VD

”Olika uppfattningar om framtiden” mellan styrelse och VD, så ungefär lyder Miljötekniks förklaring till att dess VD köps ut för ca en miljon kronor. Lite förvånansvärt likväl: VD:n skall verkställa styrelsens beslut.

Likväl hade det varit av intresse att meningsmotsättningarna hade redovisats. I slutändan ligger makten hos kommunfullmäktige. Kommunfullmäktige hade kanske hellre velat byta ut styrelsen!

Det har förvisso hänt att kommunen ”köpt ut” tjänstemän, på alla nivåer. Orsaken kan vara just meningsmotsättningar, tjänstemannen har inte tyckt om politikernas beslut. Alternativt har tjänstemannen nått inkompetensnivån, klarar inte av det nya jobbet. Alla kan vi också drabbas av ”ålderdom”, vi klarar inte av att hänga med i utvecklingen, klarar inte heller det vi klarade i ungdomen.

Det händer ju också att kommuner köper ut politiker. Kommunalråd, etc. har sina fallskärmar. Väljarna, eller partierna, har gett det tidigare kommunalrådet underkänt. På motsvarande sätt har riksdagsmän fallskärmar.

Kommunala chefer, både bolagschefer och förvaltningschefer, skall naturligtvis driva sina frågor och redovisa sina åsikter. I Ronneby är ”Trygg hemgång” liksom ”Teater för äldre”, projekt som initierades av äldrechefen Torill Skaar Magnusson. Hon fick stöd från politikerna för dessa förslag, som sedan blev stora framgångar.

Ronny P gjorde en utredning, där han förespråkade ett sjukhus i Blekinge. Majoriteten av politikerna menade att Ronny hade fel. Det är majoriteten, som bestämmer.

Likväl: Visst vore det bra om Miljöteknik och dess avgående VD redovisade vilka meningsmotsättningar som fanns. Det borde, förvisso, ha gjorts före det att VD:n byttes ut.”

Sune Håkansson

God affär för miljöteknik sparka vd

Att sparka och köpa ut chefer brukar vara kostsamt, ofta mycket kostsamt, men kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby kom ganska lindrigt undan. Kontraktet som vd:n Hans Nilsson satt på gällde full lön (ca. 60 000 kr/månaden) fram till pension.

Hans Nilsson är 63 år och det betyder att han haft rätt att lyfta detta två år framåt. Överenskommelsen innebär dock att han lämnar företaget med 15 månadslöner. Skillnaden är att han nu arbetsbefrias och slutar den 28 februari. Om kontraktet skulle ha fullföljts hade han arbetat kvar i bolaget men med andra arbetsuppgifter. Den ordningen ville varken Nilsson eller styrelsen ha och nu sparar bolaget dessutom en dryg halvmiljon.

Varför sparkas då Hans Nilsson som vd? Ja, på den punkten är det svårt att hänga med i svängarna. I dagens Sydöstran säger styrelsens ordförande, Bengt Holm, c, att styrelsen är nöjd med vad den avgående vd:n har uträttat genom åren!!

På en följdfråga svarar Bengt Holm:

”Vi har olika syn på företagets framtida utveckling och ledning”.

När den motsättningen uppstått och hur länge den har funnits framgår inte men när man talar med politiker utanför Miljötekniks styrelse skingras dimman något.

Det sägs att det är debacklet med fiberutbyggnaden och dåliga affärsförbindelser mellan Ronneby kommun och Telenor som är den direkta orsaken till att Hans Nilsson sparkas. Motsättningarna fick stort utrymme i media och naturligtvis vill kommunledningen inte schavottera på ett sådant sätt när man är i full färd med att locka nya företag till kommunen.

En del politiker är mer tydliga i att kommentera kritiken. Håkan Robertsson, 2:e vice ordförande i kommunala bolaget ABRI, skrev i går på Facebook:

”Kan det vara det sömngångarmässiga hanterandet av flera tusen av oss som försökt beställa bredband via Miljöteknik, men aldrig fått teckna avtal? Mycket stora intäkter från fiberanslutningar som gått förlorade.”

Med Bengt Holms kommentar, att man har varit mycket nöjd med Hans Nilsson, framstår det helt klart att det är ägaren och ytterst kommunstyrelsen som har krävt snabba åtgärder. Naturligtvis utanför protokollet.

Miljötekniks vd i Ronneby avgår oväntat

Anställda i kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby fick på måndagskvällen ett oväntat besked via mail. Det var undertecknat av bolagets vd, Hans Nilsson, där han berättade att han slutar den 28 februari. Enligt texten i mailet ska Hans Nilsson ha träffat en uppgörelse med styrelsen om att sluta den sista februari.

Beskedet har skapat oro bland de anställda som vill veta vad som egentligen ligger bakom det oväntade beskedet. Enligt uppgift är det styrelsen som har sagt upp Hans Nilsson men att det officiellt ska heta att man har nått en ömsesidig överenskommelse om det snabba avslutet.

Det görs också gällande att det är den politiska ledningen som har satt press på styrelsen i detta ledningsärende. När Kommunstyrelsens arbetsutskott hade sammanträde under gårdagen nämndes inte ett ord om Hans Nilssons oväntade avgång.

Ytterst ansvariga politiker har bekräftat överenskommelsen men inte att det skulle röra sig om en uppsägning med tillägget – ” att detta ska vi ligga lågt med.”

Vd Hans Nilsson arbetar på uppdrag av Miljötekniks politiska styrelse och nu ställs frågor i stil med följande: har han inte följt givna direktiv eller är det den politiska ledningen som har utsatts för hårt tryck i samband med PFAS-problematiken och därför nu agerar? Varför säger Hans Nilsson upp sig just nu och med så kort varsel?

Hur som helst – dessa frågetecken bör snarast rätas ut.

En TV-serie om livets verklighet

Glöm serier som ”Bonde söker fru” och ”Farmen”, såpor som ofta lyfter fram människors sämsta sidor. Jag vill i stället slå ett slag för ett jordnära och äkta program, som nu har startat i TV 4. Jag tänker på ”Mandelmanns gård”.

Gården heter Djupadal (som i Blekinge finns mellan Ronneby och Kallinge) och ligger i Rörum på en av Österlens absolut vackraste platser. Den drivs av Marie och Gustav Mandelmann som övergav Bondegatan på söder i Stockholm för bondeliv i Skåne. Naturligtvis ekologiskt och kravmärkt.


Paret flyttade till gården Djupadal 1996 och firade således 20-årsjubileum under fjolåret. Gården har funnits på samma plats sedan laga skiftet ägde rum i Rörum 1860 och här bedrivs såväl jord- som skogsbruk och naturligtvis också djurhållning.

Efter att jag har sett första avsnittet kan jag bara gratulera programmakarna som i detta fall tycks ha tänkt till. I programmet får vi följa Marie och Gustav under fyra årstider och vad det innebär för odling och djurhållning. Naturligtvis har man inte heller missat nutidens måste, nämligen matlagning men här med lätta, enkla och tankeväckande råvaror.

Jag tycker att programmet i högsta grad också är ett utmärkt barnprogram som på ett naturligt sätt förklarar hur ett småskaligt jordbruk fungerar. Kalvar föds och kommer ut där de ska komma ut, i flera fall inte utan dramatik. Tackor kan dö när de lammar, vilket också tillhör livets verklighet. Mjölken tillverkas inte i fabriker, inte heller ägg och grönsaker, vilket många barn i dag har svårt att förstå.

Jag har naturligtvis besökt gården med vänner och bekanta och jag blev från första stund betagen av dess placering i det vackra och skarpt kuperade landskapet med sina kullar och vidsträckta utsikt. När du besöker gården blir du ett med verksamheten och djuren. Du känner dig som hemma och pånyttfödd, i varje fall om du är född och uppvuxen på 40- och 50-talet. Ni yngre, ofta storstadsbor, får en inblick i livets verklighet.

Har du inte redan besökt gården ska du göra det i sommar. Njut av allt det goda och slappna av en stund. Det är du värd!

Du hittar gården på nätet och då med namnet – ”Mandelmanns trädgårdar”.