Sörby räddar Ronnebys näringsliv?

Sörby

Det är Sörby strax väster om Ronneby centrum som ska bli kommunens tillväxtområde. Ledande politiker har talat väl om området och försökt marknadsföra det på olika sätt. Många har ansetts vara intresserade men det är först nu som det tycks kunna bli verklighet.

Överskottslagret har aviserat att man ska bygga ut vilket utgör en viss garanti för en ytterligare dragningskraft för området. Lägg därtill att Postnord har beslutat att bygga en ny terminal på denna mark. Dessutom har två snabbmatkedjor sagt sig vara intresserade av samma område som onekligen är ett av länets mest attraktiva i dag. Det är närheten till såväl flyg som vägarna E 22 och 27 som lockar.

Företag som har varit etablerade en längre tid i Sörby har varit förutseende ur flera synvinklar och anser att läget är perfekt. Når alla nu aktuella projekt sitt mål kommer området att berikas av många nya arbetstillfällen. Det i sin tur innebär att gatorna i centrum väsentligt kommer att avlastas och det är bra och behövligt.

Centrumtrafiken är Ronnebys akilleshäl med ständiga omläggningar som ändå inte blir till fulländning. Hade onekligen varit intressant att få en sammanställning på vad trafik- och torgomläggningar har kostat Ronneby genom åren. Det kan inte handla om små summor.

Nästa år kommer säkert också att domineras av en uppslitande skoldebatt. Det handlar om storleken på en ny centralt placerad skola för årsklasserna 4 – 9. Det råder politisk oenighet om storleken på skolan men låt oss hoppas att denna fråga inte ska behöva dras i långbänk likt ”Loven” i hemtjänsten.

Tid måste också ägnas åt den turistmagnet som ett museum innehållande Gribshunden och Guldgubbarna från Vång skulle kunna bli. Men den frågan är för stor att hantera enbart ur kommunal synvinkel. Detta måste vara en nationell angelägenhet och jag vet att krafter redan verkar i den riktningen.

Kilenområdet mitt emot järnvägsstationen ska bebyggas men har av olika anledningar hamnat i den icke obekanta långbänken. En viss röd lada har påverkat fördröjningen men också missar i beräknings- och planeringsarbetet har satt käppar i hjulet.

Sista dagen i augusti kallade Ronneby kommun till presskonferens. Man talade om att det nu finns lämplig mark vid östra infarten vid E 22 som kan användas till att där uppföra ett nytt sjukhus i Blekinge. Ett vällovligt utspel men som snabbt föll i glömska av olika skäl. Presskonferensen var välplanerad men fortsättningen desto sämre. Varken m-märkt oppositionsråd i landstinget eller lokala politiker i Ronneby har därefter lyft ett finger för att följa upp ett bra initiativ. Naturligtvis var vi några stycken som levde i tron att även steg två och tre efter presskonferensen var noga planerade. Men inte! Så illa får inte skattemedel användas.

Inte heller var det en höjdare att skicka ut kommunens höjdare på tjänstemannasidan, kommundirektör Magnus Widén och be honom laga kroppkakor till äldreboendet i Bräkne-Hoby. Det hade sedan i somras kommit starka klagomål på att maten i äldreomsorgen snabbt hade försämrats. Värst var det på Vidablick där många äldre med eget boende brukade äta. Det hjälpte inte att man visade upp en maskin som rullade köttbullar. Problemet fanns nämligen i personalorganisationen. Vissa anställda kom inte överens med nya kostchefen, Elena Johansson. Så nu söker man nytt folk till organisationen.

Inte heller blev det bättre av att riksmedia uppmärksammade nymodigheten att servera sallad förpackad i plastpåsar till de äldre! Vem kläckte den dumma idén? Årets sämsta!

Turistbyrån och de uppslitna träden vid torget orkar jag inte ens tänka på. Inte en gång till. Nu vill jag ha ett nytt framgångsrikt år för Ronneby och då vill det till att politiker i alla läger skärper sig så att det verkligen blir ett år med positiva vibrationer. Skrota långbänken!

Gott Nytt År

 

 

God Grön Jul alla goda vänner

IMG_0785

Vi är några färre gamla vänner denna jul men vi är också många nya. Nya bekantskaper är berikande och lärorikt och inte alls farligt. Gränslöst gränsöverskridande.

En ny bekantskap är också den allt mer gröna julen. Bra för oss seniorer som slipper riskera att tappa balansen. Nu byter vi snöslunga mot gräsklippare. Du har väl synat gräsmattan?! Gräs växer vid 7 plusgrader. Nu är det plus 10 även nattetid.

Men vad är väl det att haka upp sig på. Växande gräs innebär oväntad motion och det är bra för den väntande julmaten.

God Jul önskar jag alla vänner inom såväl politiska partier, som i det rika föreningslivet och där är vi många, om inte alla.

Lev väl och förlusta dig så hörs vi på andra sidan jul.

Ronnebys önskelista till Tomten

Tomte

Ronneby kommuns ledande politiker har en diger önskelista till årets tomte. Vissa av önskningarna har förekommit tidigare men skam den som ger sig och därför finns de med även på årets lista.

Det var när den borgerliga alliansen i Ronneby tyckte det var dags att ändra på makten i Ronneby som första önskan kom och det var inför valet 2010. Därefter har listan bara blivit allt längre.

Jag har i denna blogg endast plats för några av önskningarna och dom ska jag nu kortfattat beskriva.

Önskelistan till tomten började skrivas redan 2010. Tre politiker från den borgerliga sidan gick då till lokaltidningarna och talade om sin önskan:

”Ge oss ett Turning Torso”, var deras högsta önskan då. Antagligen hade de besökt Malmö och sett Malmös högsta stolthet med just det namnet. Jag tycker att Tomten har gjort rätt och blundat för deras önskan. Är man inte först kan det vá liksom. Varför inte satsa på det s k Sockerbruket som inte alls har varit något sockerbruk. Ett ganska högt hus med många möjligheter om det utnyttjas på rätt sätt. Taket har lagts om, det är allt som har blivit åtgärdat hittills.

Deras önskningar har dock blivit allt djärvare. I år, 2015, finns det ingen hejd på önskningen. Nu vill man ha ett helt nytt Blekingesjukhus och det ska byggas i Ronneby. Den önskan retade upp politiska kolleger i Karlskrona som fortfarande muttrar över Ronnebys fräckhet.

DSC02338

Ronnebys önskan på den här punkten är så stark att man redan har förhandlat till sig lämplig mark som gränsar till såväl järnväg som E 22 och flygplats. Tror tusan att Karlskrona blev chockat och förbaskat. Dom har ingen flygplats, bara en ynka helikopterplatta vid det åldersstigra sjukhuset. E 22:an går långt från sjukhuset.

På önskelistan finns också en förhoppning om fler bostäder. Bristen är överhängande men på denna punkt har Tomten surnat till ordentligt.

”Ni rev ju de bostäder ni hade. Hade ni förvaltat dom på rätt sätt hade ni haft ett guldläge i dag, muttrar Tomten som inte alls tror på politikers förklaring att husen var för skruttiga och nerslitna. De revs för att bullret från JAS Gripen blev för starkt, vilket ni kände väl till, fortsätter Tomten nedstämt. Tomten är nämligen en vän av återvinning och klok hantering av pengar.

På årets önskelista finns nu också att snarast få en centralt placerad skola för ca 1000 elever. Tomten gillar inte skolor av denna storlek. Han vill att det ska finnas skolor även utanför centrum, alltså på landsbygden. Detta har fått ledande politiker att starkt fundera på att nu stryka denna önskan. Att de vill ta bort önskan kan möjligen bero på att Sverigedemokraterna denna gång svek sin vana att rösta med alliansen. Det blir kanske ingen stor skola av just detta skäl. Tomten är neutral.

Det är flera önskningar som vill ha en placering högst upp. Bl a önskas ett museum för ett danskt historiskt skeppsvrak som heter Gribshunden. I samma museum vill man placera de omtalade guldgubbarna från Vång intill Johannishus. Tomten har ställt en viktig fråga:

”Var vill ni placera ett sådant museum?”

Frågan är fortfarande inte besvarad. Platsen måste ha parkeringsplats och det kan omkullkasta hela önskan. Dessutom arbetar Ronneby kommun med att möjliggöra en helt annan önskan nämligen att anlägga en motocrossbana och inte minst en central idrottsplats.

Det är lätt och förstå att man nu också önskar att en pojke med guldbyxor ska dyka upp inom kort.

Hjärtat

Tomten har tagit del av önskelistan och kommenterar den på följande sätt:

”Ni önskar väldigt mycket men vad gör ni själva för att uppfylla medborgarnas många önskemål? Ni kan inte bara önska.” Tomten gillar inte heller att politiker har rivit upp vackra träd med rötterna på torget som verkligen behöver grönska. Önskelistan är i fara på grund av olydnad.

En önskan har tomten redan infriat. Ronneby kommun har i år fått en kvalificerad utredare. En förvaltningschef som inte dög till sitt ursprungliga uppdrag gjordes om till just kvalificerad utredare.  Tomten har förundrats över att tydligen alla andra utredare inom kommunen i så fall är okvalificerade ?

God Jul

 

 

Härlig julstämning med kören Axplock

DSC04482

I går kväll (lördag) var det stor folkvandring till kyrkan i Bräkne-Hoby. Kyrkan är stor och har ca 700 sittplatser. Drygt 600 av dessa var besuttna när kören Axplock under ledning av Berit Sundell inledde konserten.

Mattias Johansson på flygel och solosång av Emma Feldmanis gjorde konserten komplett. Långa och värmande applåder visade vad publiken tyckte.

Komminister, Maurits Rehn avslöjade i sin korta andakt att han har en liten konflikt med tomten. Det handlade om gåvor respektive lön. Hans budskap var att ge och få julklappar är lön för att du gjort en bra insats under året. Att vara älskad för den du är är en gåva. Så enkelt – men kanske ändå viktigt att skänka just detta en tanke bland allt julklappspapper.

Utan anhörigföreningar stannar Sverige

Det finns alltid anledning att uppmärksamma den ovärderliga verksamhet som anhörigföreningar utför. Inte minst nu när vi förbereder oss för en jul- och nyårshelg och summering av året, känns det extra viktigt att orda om den kraft och energi som kännetecknar anhörigvården.

Jag tänker på föreningar som Neuroförbundet, Riksföreningen Osteoporotiker och Demensförbundet för att nu nämna några exempel. Jag nämner dessa för att jag under året kommit i kontakt med deras verksamhet i min egenskap av moderator och konferencier.

Det är lätt att ryckas med i deras engagemang och budskap. Deras arbete i föreningarna är naturligtvis helt ideellt och mestadels finns det en nära anhörig som har drabbats och med gemenskapen ökar kraften och blir till hjälp för alla parter.

Naturligtvis är meningen med föreningsaktiviteterna att få drivkraft för att gentemot samhället kämpa för förbättringar och tala om att man finns och behöver hjälp.

Jag tänker t ex på den tysta jobbkrisen i Sverige och då menar jag inte arbetslösheten bland unga eller personer med utländsk bakgrund. Jag talar om den grupp som Neuroförbundet i åratal har försökt hjälpa genom att ihärdigt bearbeta politiker på riks- och lokal nivå, nämligen personer med nedsatt arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning.

Aldrig någonsin har antalet arbetslösa med funktionsnedsättning varit så många i landet som nu. Det handlar om nästan 200 000 personer. Var fjärde arbetslös i Sverige har en funktionsnedsättning.

Neuroförbundet har studerat hur Danmark har löst detta problem. Där har man infört ett system med flexjobb, vilket i korta drag är en anpassad tjänst för personer med permanent nedsatt arbetsförmåga. Arbetsgivaren betalar för det jobb som utförs och staten skjuter till resten. Flexjobbare ger 100 procent av sin förmåga och får en heltidslön. Socialdemokraterna lovade i senaste valet att hjälpa denna grupp men tyvärr stannade det vid enbart en viljeinriktning. Kampen fortsätter.

Vi tar ett annat exempel. Vi kan t ex läsa ur en motion från Folkpartiet ställd till Landstingsfullmäktige:

”Tänk dig att inte ens kunna resa dig upp från sängen eller lyfta en resväska utan att bryta ett ben. Många svenskar, främst äldre kvinnor, lider av benskörhet. Sjukdomen i sig är ofarlig – det är konsekvenserna som ger problem och smärta. Men många får ingen diagnos och går därför obehandlade. Blekinge bör kunna bättre”.

Många upptäcker sin beskörhet först när det så att säga är försent. Man ramlar och bryter ett ben eller en höft. Folkpartiet önskar att Landstinget Blekinge inför undersökningar för att mäta benets täthet och mineralhalt. Detta kallas för bentäthetsmätning. Ett blodprov tas också. Ett relativt enkelt test som tar högst 15 minuter. Folkpartiet hade velat att denna typ av kontroll skulle genomföras i Primärvårdens regi. Men så blir inte fallet. Motionen avslogs och i dag sker bentäthetstest endast i ytterst begränsad form vid Blekingesjukhuset i Karlshamn.

Det är problem av bl a detta slag som anhörigföreningarna på lokal- och riksnivå kämpar för att få lösta. Det är lätt att känna med deras kamp för ett bättre liv, ett bättre liv för alla. Jag tror ingen i detta land kan förstå vidden av den samlade insats som årligen utförs och dessutom ideellt.

Jag vill att ni skänker alla dessa personer en extra tanke nu inför Jul och Nyår. Kan kanske nästa år bli det år då än fler uppmärksammar föreningarnas oegennyttiga arbete. Låt oss hoppas!

Snällt julsamtal med känt landstingsråd

Sol 3

Vissa hävdar att vi skulle få en bättre och fredligare värld om det vore jul lite oftare. Den som tänker så hänvisar till att alla, ja, nästan alla, blir betydligt snällare när denna högtid vankas. Naturligtvis är det belöningen i form av en eller flera julklappar som hägrar.

Jag sitter på kammaren och funderar över detta fenomen. Utanför fönstret är det vitt av dimma, inte snö, som jultraditionen bjuder. Kan det verkligen stämma att fler blir snällare och kanske lite ångerfulla enbart för att det är jul?

Jag tänker på landstingsrådet Kalle Sandström. Blir han också snällare inför julen? Skulle han rent av kunna tänka sig att ångra ett eller annat beslut om sjukhus och personal? Jag slår honom en signal och han svarar tämligen snabbt.

-Hur är det i dimman?

Kalle: Ganska bra.

Vad gör du?

Kalle: Förbereder julen. Kollar om jag har glömt något?

Ska du vara tomte i år?

Kalle: Nja, någon tomte är jag väl inte direkt även om jag känner mig som en ganska snäll person.

Bara ganska?

Kalle: Vad ville du?!?

Hur går det med sjukhusets stora underskott?

Kalle: Kan jag inte få slippa den frågan nu när det snart är jul?

Okej! Kanske rimligt.

Vem har hand om pengarna hemma, du eller Angela?

Kalle: Svår fråga. Vi försöker vara demokratiska. Fast jag vill ju bestämma…

Hur går det med sjukhusbygget?

Kalle: Jag vet inte. Jag hör att det knackas i väggarna och att det borras.

Hade det inte varit bättre att slippa oljudet från bygget och låtit uppföra ett nytt sjukhus i Ronneby?

Kalle: På ett sätt hade det varit bättre och ska jag vara riktigt ärlig?

Ja, var det!

Kalle: Jag har funderat mycket över detta. Å nu inför julen har jag nästan känt ånger över vårt beslut att bygga i Karlskrona.

Varför?

Kalle: Det jag säger nu behöver du väl inte föra vidare?

Kanske!

Kalle: Jag känner för Ronneby. Jag är ofta där för att uppleva kultur, men samtidigt känner jag att det är jag som bestämmer och inte den borgerliga alliansen i Ronneby. Men jag är splittrad eftersom jag nästan hellre kör till Ronneby än till Karlskrona.

Hallå! Det där var väl nästan snällt.

Kalle: Har du fler frågor?

Hur blir det med de nya ambulanserna? Flera av de nya bilarna har stått stilla ett helt år på grund av brist på personal. Betalar ni för dåligt?

Kalle: Snälla, kan jag inte få slippa den frågan?!

Nej!!!

Kalle: Vi kommer antagligen att sälja ambulanserna. Då har vi löst problemet. Då saknar vi inte längre personal och pengarna för bilarna behöver vi till att lappa och laga på sjukhuset i Karlskrona.

Pang!

Var det en fågel som flög fel och in i fönstret i dimman? Jag har bestämt slumrat till. Drömmen är över.

DSC04467

 

Ronnebys kommunalråd ologiskt

DSC03652

Det fanns en tid när vänsterpartierna styrde Ronneby och det under väldigt många år. Under denna period utvecklades en politikermakt som inte gav tjänstemän något större utrymme till eget agerande. Minsta lilla anställning skulle beslutas på politisk nivå. Något som starkt ifrågasattes och klandrades av de borgerliga partierna.

När så den vänsterorienterade makten bröts vid valet 2010 gavs förvaltningschefer ett stort ansvar med bl a eget anställningsmandat. Men längre än så tycks inte alliansens ledare vilja gå. När kommundirektören nyligen föreslog att fritidspolitikerna skulle ge plats åt tjänstemän och flytta ut från stadshuset, ja då blev det tvärstopp. Då blev det plötsligt viktigt även för alliansen att peta i verksamheten.

I dagens Sydöstran förklarar kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, att politikerna måste ha nära till tjänstemännen och därför måste politikerna stanna kvar i stadshuset. Ett uttalande som ter sig tämligen ologiskt när Fredriksson längre fram i artikeln säger följande:

”De flesta (politiker – min anmärkning) utför sina förtroendeuppdrag på kvällstid, de har ju jobb att sköta under dagarna.”

Var det inte närheten till tjänstemän som var viktigt?!

Men mig veterligt finns det inga tjänstemän i stadshuset kvällstid. Då blir ju närheten utan betydelse. Eller ?

Stadshus 2

Likaså ter det sig tämligen ologiskt när det framgår att stadsdirektören med sitt ratade flyttförslag nu har fått politikers uppdrag att hitta nya kontorsytor ute på stan till nämnders tjänstemän.

Men hallå igen kommunalrådet. Ursäkta att jag upprepar. Är nu närheten till tjänstemän inte längre något oavvisligt krav?!

Det är väl i första hand tjänstgörande tjänstemän man vill träffa som kommuninvånare och ofta då personligen. Politiker kan man ju ringa eller maila. Deras placering är mindre viktig.

Rätta mig om jag har fel.

Kallinge – en bruksort att vårda

DSC04303

Jag har ofta haft anledning att fundera över varför politiker skäms över en orts historia. På annat sätt kan inte deras totala ointresse för att skapa plattformar för minnen av en svunnen industriepok förklaras. Jag tänker på brukssamhället Kallinge beläget bara några kilometer norr om centrala Ronneby.

Inte ett finger har höjts för att på något sätt påminna och minnas den industriepok som Kockums Jernverk har utgjort på orten. Hade inte frivilliga krafter tänkt annorlunda hade den mer än hundraåriga industriverksamheten i dag varit helt utsuddad och glömd.

Därför blev jag i helgen extra glad när jag fick veta att det nu har bildats en förening som ska hjälpa oss att minnas vad bruksorten stått för. Kallinge Museum är namnet och ordförande är Roddy Hägg.

Man måste se bakåt för att förstå framtiden är ett ordspråk som är relevant i det här sammanhanget. När det nu finns en förening betyder det att man också kan söka bidrag av olika slag. En stark förening kan också på skiftande sätt utgöra en påtryckare gentemot myndigheter. Att helt enkelt hålla frågan levande att satsa på ett museum, en modern och aktiv minnesplats, för framtida generationer.

Fram till nu har personer med skiftande bakgrund, många av dem naturligtvis en gång anställda vid Kockums, lagt ner åtskilliga timmar på att ideellt rädda en svunnen epok.

Jag tänker naturligtvis på Ewe Nilsson som med sina insatser räddade en betydande del av Jernverkets gjuterihistoria. Jag tänker på den gamla modelladan, sprängfylld med trämodeller och kärnlådor och jag tänker på det Gjuterimuseum som också bär hans signum. Naturligtvis hade han stor hjälp av många likasinnade.

Ernestrand 1

Jag tänker också på Gösta Ernestrand som med såväl bild som text skildrat och bevarfat det tidiga Kallinge. Jag hade förmånen att åtskilliga gånger få träffa dessa profiler som blev till många radioinslag och tidningsartiklar.

”Ewes pojkar” är ett känt begrepp i Kallinge allt sedan gjuterimuseets tillkomst för 30 år sedan. Många i gruppen är fortfarande aktiva med att samla fotografier och namnge de personer som återfinns på dessa.

När Kallingedagen firades i år den 29 augusti bjöd gruppen in allmänheten till Gjuteri- och emaljmuseet och i ett slags programförklaring skrev man bl a följande:

”Om denna grupp som startades av gjuteriets grundare, Ewe Nilsson, inte hade funnits hade det inte heller funnits något gjuterimuseum med alla dess föremål och bilder varav flertalet är skänkta av gamla personer från Kallinge.”

Ewe

I styrelsen för den nybildade föreningen Kallinge Museum ingår Roddy Hägg, ordförande, Bengt Christer Nilsson, vice ordförande, Bo Lundgren, kassör, Nils Nilsson, sekreterare, Lars-Hugo Hugosson, ledamot. Revisorer: Jan-Olof Ahlström och Jan-Erik Andersson. Ersättare i styrelsen Christer Åkesson och Birger Mathisson. Valberedning: Eric Olsson.

Motiv från det äldre Kallinge av Gösta Ernestrand.

Naturreservat Store Mosse utvidgas

Länsstyrelsen i Blekinge förbereder en utvidgning av naturreservatet Store Mosse norr om Kallinge. Den utvidgade delen omfattar ca 30 ha mark och består till största delen av sumpskog dominerad av tall och glasbjörk. I markområdet finns två torvgravar och den lilla Mossegölen.

Ärendet har varit ute på remiss. Remisstiden löper ut den 14 december och Ronneby kommun har nyligen behandlat ärendet. I kommunens beslut heter det bl a:

”De förändringar som görs avseende syftet med reservatet ser Ronneby kommun som positiva.”

Mossen

OBS! Klicka för större bild. Länsstyrelsen motiverar utvidgningen av Store Mosse på följande sätt:

”Store Mosse har varit naturreservat sedan 1981. Myrkomplexet innehåller öppna blöta mader, sumpskogar, öppen mosse och tallmosse. Tallmossen innehåller ytor med små senvuxna tallar och ytor med högstammig tallskog som är påverkad av dikning och torvtäkt. Förutom våtmarksbiotoper finns det lövblandskogar i den mellersta delen av Listersjön.

Sedan naturreservatet bildades har en omvärdering av hur naturvärdena ska bevaras och utvecklas samt vilken skötsel som behövs för att bevara naturvärdena i reservatet gjorts. Till exempel pågår en spridning av gran både in i ädellövskogarna i anslutning till Listersjön samt ut på mossen. Reservatets syfte, föreskrifter och skötselplan föreslås därför ändras.”

Ronneby kommun skriver i sitt remissyttrande till Länsstyrelsen:

” Ronneby kommun eller dess bolag äger ingen mark och har inga rättigheter inom området. Områdets speciella och stora naturvärden som bl a gör att det till stor del omfattas av Natura 2000 samt till viss del fågelskyddsområde gör det bevarandevärt. Karaktären av vildmark gör det även intressant ur friluftssynpunkt och här finns goda möjligheter att informera om såväl naturvärden som kulturlämningar.

Store mosse är en av Blekinges största myrar. Naturreservatet omfattar den östra delen av myren samt en del av Listersjön. Här finns öppnare delar med enstaka tall, kärr, sumpskogar, men också barr- och ädellövskog. Stora delar av reservatet är vått och svårtillgängligt.

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.