Att vara ”trädgårdsmästare” och närodlare är en tämligen ny bekantskap. Den, i likhet med mycket annat, har frammanats av det krig som pågår i Europa. Det gäller att vara beredd på det värsta. Det är då tanken föds på att odla grönsaker.
Jag såg hur far en gång i tiden odlade både det ena och det andra, alltså grönsaker och blommor. Han visste precis hur det skulle vara med grönsakssängar, upptrampade gångar och hur det skulle gödslas. Men så var han också utbildad på området.
När jag nu har en säsong bakom mig måste jag speciellt framhålla en av flera upplevelser förknippade med grönsaksodling. Jag har upptäckt det spänningsmoment som infinner sig i samband med denna odlingsform.
Jag vet vad jag har sått i jorden men vad kan jag förvänta mig att det så småningom ska komma UPP ur jorden? Det är nämligen långt ifrån säkert att det som kommer upp är förenat med vad som har stått på fröpåsen. Detta trots att den kommer från ett väletablerat företag som har åtskilliga år på nacken och som dessutom har varit etablerat i Blekinge innan det tog sig över gränsen till Småland.
I mitt fall sådde jag persilja men det kom upp stora och fina morötter! Rena trolleriet. Eller har det med vår miljö att göra?
Det var aningen lurigt i början. Blasten liknade persiljan men växte mycket snabbare och bladen såg till sist ut som små träd jämfört med persiljan. När jag väl vågade dra i blasten fick jag dra ordentligt och till sist kom den upp. Det var en kanonvacker morot, ja flera stycken. Se bildbevis. Tämligen användbara till rätt mycket men persiljan lär vara mer rik på vitaminer men inte minst är den bra för våra njurar.
Så, jag tänker inte klaga. Inte alls.
Dessutom har jag hört att andra i min närhet har tagit fel på morotsblast och persilja. Det var i ett av fallen frun i huset som upptäckte att mannen var i färd med att hacka morotsblast i stället för persilja.
Spännande är bara förordet. Nästa år ska jag försöka med dill för att se vad som då kommer upp. Kanske blir det rent av pepparrot. En god och nyttig rot även den.
