Tittarstorm fick SVT att backa

I fjol höstas lät SVT meddela att man skulle lägga ner programmet ”Det sitter i väggarna.” Programmet ansågs bara locka äldre tittare, i detta fall de över 50 år. TV-ledningen ville satsa på yngre tittare.

Omedelbart kom det en tittarstorm av sällan skådat slag. De som blåste i gång stormen som snabbt hade orkanstyrka var naturligtvis ”den äldre publiken”. Men chocken måste ha varit högst påfallande när det visade sig att även den yngre generationen ville rädda programmets fortsatta existens. Det är ju framför allt den generationen som vill och orkar satsa på att köpa renoveringsobjekt som de vill stöpa om.

”Unken inställning från SVT,” sa bl a SPF Seniorernas ordförande Eva Eriksson. Eriksson krävde att SVT skulle förklara varför de inte tycker att äldre tittare är lika mycket värda som yngre. Ingen ville svara på den frågan men det kom ett annat svar…

SVT fick snabbt backa och redan efter en knapp veckas hård blåst gav SVT upp och i kväll torsdag drar sjunde säsongen i gång.

Allt är som vanligt vilket betyder att programledarna Erika Åberg och Rickard Thunér är beredda att fortsätta att hjälpa husägare att ta reda på husens historia och vilka levnadsöden som har utspelat sig.

Jag vet många yngre, alltså inga pensionärer, som i kväll sitter bänkade och ler lyckligt åt TV-skärmen. Eller hur Urban Jönsson?

SVT folkuppfostrar men friar politiken

I lördags lät public serviceföretaget SVT Nyheter meddela att det är kallt i stora delar av landet. På grund av detta råder elbrist, förklarade man och hänvisade till Svenska kraftnät som varnade för ansträngt elnät. Situationen är så allvarlig att oljeeldade reservkraftverket i Karlshamn har körts igång. Dessutom, förkunnade SVT, måste Sverige vissa dagar importera kolkraftsel från Polen och Tyskland.

SVT kom med anledning av detta med ett allvarligt råd till oss konsumenter – använd inte dammsugaren (!) de närmaste dagarna. Utebliven dammsugning skulle därmed kunna rädda såväl elnät som stora elförbrukares produktion.

Lördagen är en bra dag för dammsugning men med denna allvarliga uppmaning till oss konsumenter blev det till att snabbt dra ut sladden ur kontakten och återbörda dammsugaren till sin förvaringsplats. Där får den nu stå tills det börjar att töa. För inte vill jag bidra till att industrier måste stå stilla.

Om en dammsugare är så farlig att använda hur är det då med transportmedel som t. ex. elcyklar? Måste dessa också ställas undan? För att inte tala om elbilar som snabbt ökar i antal. Men om vår svenska elproduktion är i så dåligt skick borde inte då regeringen ha tänkt på det innan man delade ut 4 000 kronor i elcykelpremier och 60 000 kronor i elbilspremier till varje innehavare?

Naturligtvis fanns tanken på elbrist i min skalle resten av dagen. Jag menar, uppmaningen som egentligen kunde upplevas som en krisberedskap kan man inte bara bortse ifrån. Dessutom om det är SVT som kommer med den allvarliga varningen.

Frågan var då högst relevant när jag på kvällen skulle bänka mig framför tv:n för att studera publik- och ballongfria melodifestivalen. TV:n drar ju också el och förmodligen kan det vara många som missat allvarliga varningen från SVT. Rädslan fanns där från början till slut. När blir det svart i rutan och inte minst i huset?

Men inget hände trots att tv-produktionen på intet sätt tycktes spara på effekter som måste ha krävt åtskilligt mer el än min lilla dammsugare.

Nåja, man kan hålla på länge och raljera över SVT:s svårbegripliga inslag som måste vara ett av vinterns hittills mest bisarra i klassen seriös nyhetsförmedling.

Naturligtvis utlöste den sorglustiga varningen från SVT om en av de samhällsviktigaste inslagen som el och vatten utgör en rad kommentarer på sociala medier. Utan att underskatta informationen i dom inläggen tycker jag ändå att ledaren i Svenska Dagbladet av Jesper Sandström var vad som krävdes för att kommentera det enfaldiga inslaget från SVT.

Jesper Sandström talade i klartext om vad frågan egentligen handlar om. Han skrev:

” Intressant är att SVT inte någonstans resonerar kring vad den här elbristen beror på. De berör inte med ett ord hur nedstängningen av kärnkraft lett till att elen inte längre finns där den behövs, och att vi därför blir beroende av koldioxidintensiv centraleuropeisk el. Inget sägs om politiskt ansvar, utan det är dammsugande, duschande och vattenkokande Svenssons som ska råda bot på situationen. Inte en journalistisk fråga ställs om vad hade kunnat vara annorlunda.”

Han fortsatte med att skildra den utsatthet som gäller för oss i södra Sverige:

”Jag hör redan standardinvändningen komma farande. ”Hallå! Vi har inte alls elbrist i Sverige, bara effektbrist, vi har faktiskt elöverskott!! Det kan ju låta trevligt, men det är en till lögn gränsande vinkling av sanningen. Visst stämmer det att vi producerar och exporterar ett överskott av el i landets norra delar- men det finns inte, och kommer inte på mycket länge att finnas, någon infrastruktur för att överföra denna el till södra Sverige, där mycket av konsumtionen sker.”

Jesper Sandström rundar av med en behövlig och ofrånkomlig uppläxning av SVT:

”Att vårt största, skattefinansierade mediehus i allmänhetens tjänst inte problematiserar situationen, utan istället tar medborgarna i örat utifrån en bild som klaffar med regeringens försvar av en hårt ifrågasatt energipolitik, det är smått häpnadsväckande.”

Naturligtvis håller jag med honom till alla delar. Elbristen berör södra Sverige och dit är vägen lång när det gäller för den stora redaktionen i Stockholm att seriöst belysa ett samhällsproblem som, redan innan vinterns kyla slog till, har inneburit att viktig företagsutveckling, i detta fall Skåne, har måst skjutas på framtiden.

Nej, SVT låt helgens klavertramp bli till en rejäl rehabilitering av ert sätt att arbeta. Sluta med era folkuppfostrande pajaskonster och ta samhällsproblemet med elens infrastruktur på allvar.

Vinklade medvetet film om skogen

Jag är fullt medveten om den politiska kampanj som riktas mot public service, Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges radio. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst Sverigedemokraterna som vill strama upp verksamheten inom public service. Det är ett allt mer utbrett bristande förtroende som ligger till grund för den riktade kritiken.

Jag har för egen del varit anställd i 27 år inom public service, Sveriges Radio, och har aldrig haft anledning att ifrågasätta dess inriktning och ambition att värna oberoendet. Detta får dock inte sätta hinder i vägen för en omprövning.

Det jag nu ska förmedla sätter nämligen en stor del av Sveriges Televisions trovärdighet i blixtbelysning.

Det handlar om filmen ”När skogen tystnar” som sändes i onsdags kväll på bästa sändningstid. Filmen annonserades som dokumentär och man fick till stor del följa äventyraren Marcus Aspsjö som tog sig fram genom Alaskas vildmark. Men det är ett antal miljöaktivisters medverkan och syn på den svenska skogen som har orsakat den mesta kritiken mot SVT.

Programmet kan ses som ett snedsprång som saknar motstycke och reaktionerna fick stor spridning redan dagen efter att filmen hade visats.

För egen del anser jag det mest anmärkningsvärda är när en av producenterna, Axel Adolfsson, ger kritikerna rätt. Han går så långt att han öppet berättar ”att filmen medvetet har anpassats för att maximera chansen till att SVT skulle köpa in den, vilket gav önskat resultat!”

Jag såg filmen och reagerade över det ensidiga budskapet som inte vid ett enda tillfälle blev motsagt. Därför blev jag inte överraskad när jag morgonen efter tog del av politiska chefredaktören, Anders Gustafssons ledare i BLT. Han skrev:

” Att dokumentären har en sådan tydlig slagsida åt ett läger i skogsdebatten gör att den brister i opartiskhet. Att den på ett så ensidigt sätt framhåller vissa fakta om skogen gör att den brister i saklighet. ”När Skogen tystnar” kan snarare betraktas som en propagandafilm än en dokumentärfilm. I ett fritt samhälle som Sverige har man all rätt i världen att producera sådana ”dokumentärer” men frågan är om det är lämpligt för public service att sända dem. Sker ingen kvalitetsgranskning alls?

Vi har ett behov av ett starkt public service i Sverige. Med sådana här snedsteg – och många andra den senaste tiden – blir det allt svårare att tillhöra försvararna av public service. Tyvärr.”

Jag varken kan, vill eller har anledning tro att Anders Gustafssons inlägg har med den nu politiska och kritiska tonen mot public service att skaffa. Han reagerade helt enkelt på filmens innehåll och vinkling.

Lite senare på förmiddagen kom mer kritik på sociala medier. Moderata lokalpolitikern i Järfälla, Alexandra Hedborg skrev på Twitter:

En av producenterna i filmen, Axel Adolfsson tar lite senare till orda och ger ett högst oväntat och avslöjande svar till Hedborg. Adolfsson skriver:

Expressen tar också upp Axel Adolfssons unika uttalande. Tidningen inleder artikeln på följande sätt:

En filmproducent säger att han ”trollat SVT” genom att medvetet vinkla en naturdokumentär för att bevisa att public service är partiskt.

Axel Adolfsson säger att han ”inte kan stå för det som sägs” i filmen ”När skogen tystnar”, då den är ”anpassad” efter SVT.

– Det var värt att svälja min stolthet för att tjäna pengar, säger Axel Adolfsson.

I artikeln förnekar Marcus Aspsjö att det skulle röra sig om en medveten och ensidig vinkling av filmen. Axel Adolfsson säger i en slutkommentar att redaktionen för filmen var fullt överens om vinklingen.

Minnen som bleknat från kriget

”Vår beredskap är god”. Dessa bevingade ord av Sveriges dåvarande statsminister Per Albin Hansson, som uttalades i slutet av augusti 1939 har gått till historien. Främst för att beskrivningen av Sveriges beredskap inte var korrekt, vårt lands militära beredskap var nämligen urusel. Talet sändes i radio för att lugna det svenska folket.

SVT 1 visar i kväll vännen Mats Harryssons film ”Minnen som bleknar”. Medarbetare är också Martin Midander vilka tillsammans omarbetat ett material som spelades in redan under åren 2004 – 2008. Nu inför tv-sändningen har filmen omarbetats med ett antal nya intervjuer.

Fem dagar efter Per Albin Hanssons berömda tal invaderade Tyskland Polen och ytterligare två dagar därefter, den 3 september 1939, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Det andra världskriget var därmed ett faktum.

Det är en dramadokumentär om beredskapstiden i Sverige under andra världskriget. De som mobiliserades under 1939 är idag över 95 år gamla och ger här sina minnen från beredskapsåren. Berättare är professor Kent Zetterberg.

Per Albin Hansson var försvarsminister 1925 då riksdagen tog det historiska beslutet att mer än halvera sveriges försvarsanslag. Ett beslut som man likt i bdag fick anledning att ångra när krigsutbrottet kom 1939. Då togs bl a beslut om att bygga Skånelinjen, en försvarslinje som även kallades Per Albin-linjen. Spåren av den finns än i dag. Bilden ovan tog jag i Höllviken.

Kolla in SVT 1 i kväll 18.30 ”Minnen som bleknar”. En produktion från Blekinge.

Med Rapport sittande i väggarna

Jag har varit på partaj hos en vän som hade valt att samla sina vänner när hon uppnådde 30-årsstrecket. Vid sådana tillfällen händer det att man träffar färgstarka och talangfulla berättare. Denna träff utgjorde inget undantag.

Bl a kunde jag åhöra en spännande berättelse om en man som aldrig någonsin hade missat en sändning från SVT:s Rapport. Sändningen var dagens höjdpunkt och han ville ogärna störas. Han hade fastnat för just detta nyhetsprogram redan från starten den 5 december 1969, samma dag som Sveriges Television tog det stora steget att starta sin andra kanal, TV 2.

Det talades om mannen i den lilla byn som djupt koncentrerad insöp vad som visades på skärmen. Speciellt kommenterade man hans egenhet att harkla ljudligt när det berättades något extra dramatiskt och viktigt och hade han någon gång besök var det andäktig tystnad som gällde. Det enda som ljöd var just hans s k markeringar eller vad man ska kalla hans ljudliga harklingar när det viktiga skulle kommenteras. Han kommenterade inte med ord, bara harklingar.

rapport-affisch-ny-jpgMannen dog för ett antal år sedan. Hans hus såldes och en man flyttade in. Mannen flyttade emellertid ganska snabbt. Hans förklaring till grannarna var att han inte stod ut med de harklingar som hördes i rummet om man råkade säga något under Rapport-sändningen eller om man stängde av innan hela sändningen var till ända.

Man kan säga att harklingarna satt i husväggarna efter alla Rapport-sändningar. På annat sätt kan inte det hela förklaras.

En skröna, säger några och harklar sig ljudligt.

Andra är mer försiktiga i sina omdömen. Naturligtvis måste man beakta att starten av ännu en TV-kanal 1969 var något riktigt stort och att just denna andra kanal (TV 2) hade som uppgift att bevaka vad som hände även utanför Stockholms slussar. I dag med ett helt annat utbud av kanaler men också vad som erbjuds på nätet, medför naturligtvis att inget längre sätter så djupa spår hos människor som det gjorde 1969.

Jag ska tillägga att 30-åringen valde att samla sina vänner på dagtid och att ingen alkohol kom till användning. Berättelser har ändå sitt speciella värde inte minst som trovärdig underhållning när TV inte längre klarar att trollbinda oss framför skärmen.

I dag är Rapport Sveriges i särklass mäktigaste nyhetsprogram med såväl dag- som nattsändningar.

Sociala medier ersätter journalistik

Det är tisdag kväll. En man ringer till Sveriges Television. (Jo, det händer) Han tycker inte om att det är allsång på tv.

-Allsång är väl trevligt, blir svaret.

-Det är för mycket allsång, kontrar mannen.

-Men det är ju hela meningen med programmet.

-Nu förstår jag inte, säger mannen som börjar bli än mer irriterad.

-Det är ju ett allsångsprogram, svarar medarbetaren.

-Den varningen har gått mig spårlöst förbi, säger mannen än mer frustrerad.

-Vi ska väl inte behöva varna för ett allsångsprogram. Nu driver ni allt med mig, säger medarbetaren som börjar ge upp.

-Jag bor ensam, har ingen sångröst och därför blir min ensamhet än mer påtaglig när jag ser och hör alla glada människor på tv.

-Byt kanal, hör han varefter samtalet bryts med ett klick.

img_1369_168435660

Så långt samtalet med SVT.

Men om mannen istället hade ringt en kvällstidning hade resultatet kunnat bli ett helt annat.

”Kritiken mot allsången och SVT”.

”Trögt manus, smärtsam humor och bristande mångfald”.

”Hur länge har den här allsången på skansen hållit på!?”

”Dummaste jag sett på länge”.

”Mellansnacket är ju oooolidligt.”

”Vart är mångfalden? Titta på publiken! Titta på artisterna! Saknar hela Sverige”.

”Sanna Nielsen har dock pojkvännen Joakim Ramsell på plats som stöd. Han sitter långt fram i publiken.”

De sistnämnda citaten är hämtade från Expressen som i sin tur har citerat sociala medier och då företrädesvis Twitter.

Mannen som inte gillade allsång behövde således inte ens ringa till kvällstidningen.

Du lättar dina känslor på sociala medier så är du numera garanterad såväl rubriker som genomslag. Sociala medier har tyngd och slagkraft. Varför??? När nyhetsmedia slimmar personalstyrkan är det lätt och kostnadsfritt att ersätta avlönade och utbildade kritiker (journalister) med ett allmänt tyckande på sociala medier.

Vart tog kvalitetstänkandet och seriositeten vägen? Jag är gammal nog att minnas när kvällstidningars redaktioner fnös och skrattade åt veckopressen som t ex Svensk Damtidning. Men det var då!

Hoten har ändrat karaktär

Hot mot journalister har i alla tider funnits, men de har under senare år onekligen ändrat karaktär. Det som i dag sker vid SVT:s redaktion i Karlskrona är naturligtvis ett övergrepp som aldrig kan accepteras men ett bevis på graden av upptrappning. Redaktionen har tvingats stänga sedan ett brev med ett vitt pulver skickats till redaktionen.

Den journalist som i dag på morgonen öppnade ett kuvert vid SVT Blekinge i Karlskrona har suttit isolerad och inte fått lämna lokalen som inte heller varit tillgänglig för övriga medarbetare. Den s k bombgruppen har fått köra upp till Blekinge från Malmö.

Lokala räddningstjänsten är också inbegripen i larmet som också fått till följd att redaktionens arbete ligger nere. En reporter är rädd för att kvällens sändning ska gå om intet.

Naturligtvis är detta ett allvarligt angrepp på det fria ordet och måste fördömas på ett kraftfullt sätt.

Vad ligger då bakom detta brevhot som stänger en hel redaktion? Inget allvarligt alls och det är detta som skrämmer. SVT misstänker att det är deras rapportering om Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkessons kräftskiva som gästades av bandet Ultima Thule och en moderat lokalpolitiker från Sölvesborg som är anledningen till hotet. Uppgifterna med bild hade hämtats från Facebook.

Mer behövdes alltså inte för att det fria ordet skulle utsättas för ännu ett övergrepp. Jag kan inte acceptera detta övergrepp eftersom SVT enbart pekat på en anmärkningsvärd politisk handling av partiledaren, att posera på bild med bandet Ultima Thule och alla med texten på tröjorna – ”Give èm hell”.

Det är fegheten med anonymiteten som har ökat. När journalister hotades förr hände det att hoten kom när politiker eller tjänstemän på fredagskvällarna tagit en eller flera drinkar för mycket. Deras hot skedde telefonledes och personligen hade jag aldrig svårt att identifiera uppringaren som naturligtvis alltid var en person som förekommit i antingen radioinslag eller tidningsartikel.

På min aktiva journalisttid hjälpte det att lyssna en stund på uppringaren och därefter dra till med repliken – ”jag hoppas att du är medveten om att jag bandar det du säger”. I det läget sa det alltid klick i örat och samtalet avslutades.

Hot

På 1980- och 1990-talet var det inte heller ovanligt att vi fick motta mordhot på öppen gata. Det kom också brev med exempelvis följande ”hot” – Satan är på väg att ta hand om Radio Blekinge också! AKTA ER. Det kom snälla brev också och de var som regel alltid dominerande så vi fäste inte någon större vikt vid ”hoten”.

Betydligt större effekt blir det av dagens hot som på flera plan har ändrat karaktär. De är naturligtvis anonyma men hoten sker nu inte sällan med hjälp av vitt pulver som ska påminna om de globala hot som förekommit och varit direkt livshotande med avsikten att framkalla mjältbrand.

Mestadels har lyckligtvis dessa hotbrev visat sig innehålla vanligt mjöl eller annat pulver men effekten av hoten är allvarliga. Ingen vågar nonchalera breven.

Ordet föddes fritt – låt det leva!

 

Ta Idrottsgalan på allvar!

Programledaren i SVT:s sändning från gårdagens idrottsgala Peter Settman hade ingen bra kväll. Flertalet krönikörer ger honom underbetyg. Han har inte förstått sin roll, skriver bl a Åke Stolt, f d sportchef på Sydsvenskan och fortsätter:

”Ta Idrottsgalan på allvar! Programledaren är den minst viktiga personen på en idrottsgala. Ofta förstår dessvärre inte programledaren det. Peter Settman inser inte sin begränsning i något sammanhang. Settman är inte rätt man. Han var en total katastrof.”

Läs krönikan på:

http://www.idrottensaffarer.se/kronikor/2015/01/ta-idrottsgalan-pa-allvar

I Aftonbladet skriver Marcus Leifby:

”Selfies, det är alltså dit man har nått, år 2015. Han fortsätter:

”Inför Idrottsgalan 2016 har jag ett förslag. Det borde inte vara banbrytande på något sätt, men de som gör de här galorna verkar ju inte ha alla hästar hemma.

TÄNK!!

Ny programserie i Blekingenytt?

Riv 2

I dag inledde SVT Blekingenytt en satsning (?) som ingen annan tv-kanal har kommit i närheten av. Först när jag såg vad som pågick i livesändningen var min tanke att nu har programpunkten ”Arga snickaren” fått en uppföljare.

Så var det inte. Istället kunde man, om man stod ut så länge som 30 minuter, ta del av en husrivning i Ronneby. Det var det s.k. PRO-huset i Ronneby som hade börjat rivas. Grävskopan som onekligen spelade något av en huvudroll knaprade i sig huset sakta men säkert och man kunde följa hur brädor sorterades för sig och annat material i andra behållare.

Under tiden rivningen pågick fick tittaren veta att visst byggmaterial ska återanvändas i andra kommunala fastigheter.

Nu inställer sig en fråga – varifrån kommer nästa sändning i denna serie att ske.? Blir det Ronneby igen eller Karlshamn, Karlskrona, Olofström eller rent av i Sölvesborg? Spänningen stiger.

Nu genomfördes denna ”provsändning” enbart via webben, men ökar tittarsiffrorna vid nästa rivningstillfälle kan det säkert bli aktuellt att utnyttja det marksända nätet.

Riv 1

Det är inte enbart sociala medier som tar oss till nya mediala höjder när det gäller att utnyttja teknikens landvinningar.  Inte ens i Grönköping har kreativa redaktörer lyckats kläcka  en idé av detta slag.