En bra dag med flyglitteratur

Ett medlemskap i Svensk Flyghistorisk Förening är ett bra medlemskap. Du får varje år sex välfyllda tidningar och inte minst en storbok om flyg och dess historia. Enbart boken är varje år värd mer än medlemsavgiften som är 395 kronor. Dessutom har du möjlighet att delta i den regionala föreningen Quintus 72. Varje månad arrangeras en föreläsning.  Träffarna är som regel förlagda till F 17 i Kallinge.

I dag var brevlådan välfylld. Den innehöll såväl bok som tidning. Boken handlar om den svenska flygindustrins historia och har titeln – ”Svenska flygplan”. Författare till årets förnämliga verk är Lennart Andersson som har givit ut ett 25-tal böcker, merparten handlar om flyg.

Sverige är inom flygindustrin en både stor och betydelsefull nation. Vi är i nutid mest kända för vår militära gren med SAAB i spetsen men vi har genom åren också haft en omfattande civil produktion.

Som författaren mycket riktigt påpekar behöver man bara bläddra en stund i boken för att titta på bilderna så kan man knappast undgå att fascineras av den tekniska utveckling som har skett.

”På lite mer än 100 år har man, från pionjärtidens mer eller mindre fantasifulla konstruktioner i trä och duk – av vilka de mest lyckade kunde göra små luftskutt på några meters höjd -med utnyttjande av samma grundprincip lyckats nå helt andra resultat, datorstyrda aerodynamiska skapelser i lättmetall och kompositmaterial, som kan flyga med en hastighet dubbelt så stor som ljudets”.

Avsnittet har lämpligt nog rubriken – ”Från Gräshoppan till Gripen.”

Författaren menar att boken ska ses som ett uppslagsverk för den som är intresserad av svensk flygindustri och av alla de flygplan som har byggts i Sverige genom åren. Redan när du bläddrar i boken är det lätt att känna stolthet av vad som har åstadkommits. Flygplanen i all ära men du ska också räkna med en betydande tillverkning av flygmotorer. En utveckling som nu blickar framåt och då med elektriska motorer som nästa steg. Förarlösa flygplan är i dag inte heller en utopi.

Vill du bli medlem? Gå då in på hemsidan:

www.flyghistoria.org  Anmäl dig på hemsidan eller ring 08 – 667 71 70 och sätt in årsavgiften 395 kronor på PlusGiro 53 32 14 – 3.

Elsa Andersson – flygpionjär

Quintus 72 är en regional förening inom Svensk Flyghistorisk Förening som tänker starta nästa verksamhetsår med att bjuda in allmänheten till en riktigt spännande föreläsning.

Det kommer att handla om Sveriges första kvinnliga aviatör/pilot, Elsa Andersson. Hon föddes 27 april 1897 i Strövelstorp och inledde sin pilotutbildning sommaren 1919 som 22 åring. Året efter mottog hon sitt aviatördiplom den 30 juni. Hon dog tyvärr redan två år därefter men inte genom att störta utan genom ett misslyckat fallskärmshopp.

Nu vill Blekingeavdelningen hedra minnet av Elsa Andersson genom att på dagen 100 år efter hennes förolyckande genomföra en föreläsning. Den sker på Kulturcentrum i Ronneby lördagen den 22 januari 2022 klockan 12.30. Man kommer inte att ta någon entréavgift eftersom man vill sprida kunskap om Elsa Anderssons vid den tiden unika beslut att utbilda sig till pilot.

Föreläsare blir Bertil Andersson, före detta meteorolog vid F 5 i Ljungbyhed. Han är aktiv i Ljungbyheds militärhistoriska museum. Elsa genomförde sin flygarutbildning vid Thulins flygskola i just Ljungbyhed.

Elsa Andersson var således en pionjär inom svenskt flyg när hon som första kvinna lät utbilda sig till pilot. Hennes bedrift är minst sagt dåligt känd hos den breda allmänheten som mestadels har matats med information på bred front om manliga piloter.

Elsa utbildade sig också till fallskärmshoppare. En utbildning som hon valde att förlägga till Tyskland. Hon gjorde aldrig några fallskärmshopp där men väl efter sin hemkomst till Sverige och Skåne. Det var när hon skulle hoppa inför publik över sjön Alsen nära Askersund som linorna till hennes skärm trasslade in sig och Elsa föll därför okontrollerat till marken och dog. Hon blev 24 år.

En dag på jobbet för Sverige och NATO

Han är unik och han är en hjälte som med livet som insats har åstadkommit betydande insatser för såväl svenska försvaret som NATO. Belöningen – en veckas extra ledighet i fjällen med rödingfiske på hemlig ort.

Det handlar om Birjer Östling. Han blev unik när han som pilot tvingades hoppa från sin S 29 (I folkmun kallad flygande tunnan) i maxfart. Bara en pilot i världen hade tidigare hoppat under sådana förhållanden. Pilotens lungor slets sönder av lufttrycket och han omkom. Birjer Östling slapp undan med en blåslagen kropp och munnen uppsliten. En vecka efter var han åter i tjänst.

Hjälte vill i varje fall jag beteckna honom efter att han som en av piloterna från tredje S 29-divisionen F 11 i Nyköping genomfört ett veckolångt topphemligt uppdrag hösten 1958. Först nu, 60 år senare, har de blivit förlösta från sin tystnadsplikt och kunnat berätta vad som hände.

I boken ”På särskilt uppdrag under kalla kriget” berättas om kalla kriget som då var som intensivast. Man visste att NATO arbetade intensivt med att kartlägga sovjetiska krigsbaser och hamnar. Uppdraget för Birjer Östling och hans kolleger blev därför att med fotospaningsuppdrag uppdatera den underrättelse som västmakterna kommit över i samband med krigsslutet.

Uppdragen genomfördes med start och landning på F 17 i Kallinge. Det var tidig väckning klockan 05 och med snabb ordergivning och start redan klockan 06 i sydlig riktning ut över Östersjön på lägsta höjd för att undgå upptäckt. Radarn var då inte heller så utvecklad vilket innebar att piloterna litade på att kunna överraska och ta sina viktiga bilder därefter snabbt lämna området för att återvända till F 17.

När jag på tisdagskvällen hade förmånen att samtala med Birjer Östling kommenterar han dom tidiga morgnarna.

”Vi visste att östsidan var aningen trögstartade vid den tidpunkten på dagen vilket också besannades. Det var bara vid några enstaka tillfällen vi fick fientligt jaktflyg efter oss. Vid sådana tillfällen hade vi redan full fart och så pass bra försprång att vi aldrig behövde känna oss hotade.”

Uppdragen gällde Peenemünde, Swinemünde och Gdansk men också nordliga målen med öarna Dagö och Ösel var viktiga mål.

Birjer Östling berättar att varje pilot genomförde två uppdrag varje morgon.

”Vi bör under veckan ha genomfört ett 30-tal uppdrag in över främmande territorium.”

Det är speciellt ett av uppdragen han minns bättre än övriga, nämligen uppdraget Gdansk. Det kunde nämligen ha slutat riktigt illa.

”Gdanskbukten var starkt radarövervakad och jag räknade kallt med att sovjetisk radar skulle upptäcka mig”, berättar Birjer och fortsätter:

”Jag fick också tämligen omgående varning att fientligt jaktflyg hade startat. Jag tog ändå beslutet att fullfölja ett låghöjdssvep över hamnområdet för att ta de bilder som var uppdraget. Det tog bara några sekunder varpå jag svängde ut över bukten på väg hem.”

Det var då det hände som absolut inte fick hända:

”Min S 29:a fick varvtalsfall vilket innebar att motorn höll på att stanna. Jag var fortfarande kvar över polsk landsbygd och var fullt beredd på att tvingas hoppa. Jag valde att fortsätta ut över vatten och kunde bara hoppas att motorn skulle fortsätta att fungera. Men farten reducerades till cirka 400 km/h och jag hade sovjetisk jakt efter mig. Han flög på absolut lägsta höjd för att undgå upptäckt. Han tog sig till neutralt vatten och kunde därefter flyga hem på 500 meters höjd. Han landade på F 17 och dagen efter skulle motorn testas. Då skar det bakre lagret och motorn tvärstannade,” berättar Birjer och ler. Motorn kunde lika gärna ha stannat över Östersjön.

Har ni efter boken och avslöjandet fått någon kritik, frågar jag:

”Nej, vi har bara nåtts av positiva omdömen. Både från ÖB och andra befäl.”

”Men det var ytterst nära att våra uppdrag aldrig hade nått offentligen, fortsätter Birjer.

”Vi är fyra kvar i livet och av dessa är bara två av oss fortfarande talbara.”

För mig vore det självklart att riskfyllda uppdrag av detta slag givetvis skulle innebära ett officiellt tack och medaljutdelning.

”Nej, ingen medalj. Vi fick en veckas extra ledighet med fjällfiske, vilket uppskattades. Inte heller finns det någon dokumentation kvar som kan påvisa dom flygningar som vi genomförde under veckan på F 17 1958. Allt är mörkat. Inte heller att en hel spaningsdivision från F 11 var förlagd till F 17 under en vecka, finns dokumenterat. Vi fanns inte.”

Har ni fått veta vem som var beställaren av uppdragen?

”Nej! Men vi har funderat i en viss riktning.”

Numera kallar sig Birjer Östling för fältflygaren och spionen. Det skrev han i försättsbladet till min bok. När uppdragen genomfördes var han 21 år. I dag 84.

Birjer Östling var gårdagens huvudinslag på en efterlängtad träff med medlemmar i Quintus 72 som är en regional avdelning inom Svensk Flyghistorisk Förening. Verksamheten har nu återstartat efter ett långt Coronauppehåll.

Varje månadsmöte bjuder på spännande föredragshållare.

Ingen rea – ändå kö på Kungsgatan

Inte sedan 1970 när dåvarande Domus invigdes har jag sett människor köa utanför en butik på Kungsgatan i Ronneby. Men i går måndag 4 oktober var det kö, dock inte av samma storlek och omfattning som på bilden ovan. (Foto: Bengt Mauritzson)

Det var adressen Kungsgatan 11 som lockade. Väntetiden för att över huvud taget bli insläppt var ca 45 minuter. Därefter var det väntetid i soffa eller enklare stol. Efter att ha visat legitimation slussades man en trappa ner där man möttes av en bastant järngrind. Denna eftermiddag krävdes dock ingen kod för att öppna grinden.

Vad var det som lockade och såldes på denna adress? Det var inget köp, varan var redan betald och nu skulle varans innehåll lämnas tillbaka.

Förklaringen är den här – på adressen Kungsgatan 11 huserar bankkontoret Swedbank. För kort tid sedan fick vi brevledes veta att bankfacket måste tömmas. Budskapet var att kontoret i Ronneby upphör med att hyra ut bankfack. Inte heller kommer man att kunna erbjuda bankfack på något av Swedbanks kontor.

Att det skulle råda brist på intressenter villiga att hyra ett bankfack var svårt att förstå när kön hela tiden växte i längd. Dessutom är frågan vart personer som innehar guld och diamanter vänder sig för en säker förvaring? Det som erbjuds nu är digital förvaring. Dessutom på lång sikt billigare än på banken, men ändå. Roligt med en kö på Kungsgatan.

Yngsjö i september

Besökte paradiset Yngsjö förra helgen 25-26 september. Naturen och inte minst den långa horisonten lockar alltid till återkommande besök.

Denna helg var det många som utnyttjade det vackra och varma vädret till långa strandpromenader.

I sandbankarna finns det gamla tallar, vresiga tallar, raka tallar, unika tallar och helt vanliga tallar.

I september finns det inte längre några våta fotavtryck på stigen till badet.

Cykelställen är tomma för tillfället men fyller åter sin funktion nästa badsommar.

Solstrålarna har alltid lätt att finna lättaste och snabbaste vägen till Yngsjö.