Är skattehöjning enda räddningen?

Flera har i dag reagerat på gårdagens blogginlägg (se nedan) som behandlade revisorernas bedömning av Ronneby kommuns delårsrapport. En rapport som pekar på ovanligt många röda siffror i ett antal tunga nämnder.

Fyra nämnder beräknas överskrida sina budgetar med nästan 64 miljoner kronor, vilket Sune Håkansson anser motsvarar en skattehöjning på drygt en krona. Revisorerna å sin sida är kritiska till att dessa nämnder inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå budget i balans vid årets slut.

Många har önskat att få ta del av revisorernas skrivning. Här kommer den i sin helhet.

Kan Roger Fredriksson sitta kvar?

Revisorerna i Ronneby kommun är rejält kritiska mot kommunledningen efter att ha granskat andra tertialet.

”Vi bedömer att Ronneby kommun inte kommer att uppnå kraven på god ekonomisk hushållning i helårsprognosen”, skriver revisorerna vilket citeras av Blekinge Läns Tidning i deras nätupplaga.

Sune Håkansson, nationalekonom, kommenterar revisorernas skarpa och unika uttalande för denna blogg:

”Jag blir inte alls förvånad om revisorerna, med Jan Anders Palmqvist i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.”

”Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer? Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas torde kommunstyrelsen få gå”, skriver Sune Håkansson.

Tag del av hans kommentarer i sin helhet;

Kan Fredriksson sitta kvar?

”Blt rapporterar om att revisorerna uttalat sig beskt om kommunens resultatredovisning efter det andra tertialet. 63 miljoner sämre än budget för den bedrivna verksamheten, motsvarande en höjd skatt med mer än en krona! Såvitt jag förstår är det en försämring sedan det första tertialet.

Revisorerna är tuffa i sitt utlåtande. I samband med tertialredovisningarna är det inte fråga om att tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet. Det gör man bara vid årsredovisningen.

Mellan raderna kan man uttyda ett hot från revisorerna. Det här går inte! Det är för uselt.

Jag har skrivit det förr. Att göra en snygg budget är lätt. Att göra en snygg budget, som kan följas, är avsevärt värre.

Jag blir alls inte förvånad om revisorerna, med Jan Anders i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.

Förvisso är det ett problem. Det har sparats en del, men då oftast på småsaker. När en nämnd drar in på kaffet vid sina sammanträden är det skrattretande. Samtidigt gror missnöjet bland medborgarna. Jag kan inte påminna mig ett sådant missnöje någonsin tidigare.

Problemen inom skolan är ett exempel. I min barndom var det en vuxen, läraren, i klassrummet. Idag lär det stundom vara fyra, eller fler. Likväl talar lärarna högljutt om: Vi måste vara fler!

Inom äldreomsorgen är det ungefär likadant. Personaltätheten är fem gånger högre än på de gamla ålderdomshemmen. Trots detta var di gamle nöjdare förr.

Det är känt: Resurserna är begränsade, önskemålen är obegränsade.

Vissa misslyckanden kan läggas kommunens minoritetsstyre till last. Maten till de äldre skulle bli bättre. Det har inte blivit så. Det skulle komma en redovisning om kostnaden för maten. Redovisningen har inte kommit.

Värst av allt: Kommunledningen drev igenom Lagen Om Valfrihet på Vård- och Omsorgsboenden. Där kommer en extra kostnad på några tiotal miljoner, under 2020 och 2021.

Nya taxor för VoA skulle komma, för länge sedan. Osäkerheten är ohållbar.

Hemlighetsmakeriet inom de kommunala bolagen är värre än någonsin.

Investeringar beslutas det om. Knappt hälften genomförs inom tänkt tidsram. Uteblivna bostäder i de mindre tätorterna är ett exempel.

Störst missnöje mot de ledande politikerna är likväl att de beviljade sig själva en riktigt stor löneökning. Samtidigt gjordes de dyra delarna, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott, större. Det är svårt att se någon ökning av effektiviteten. Tvärtom: Man är för stora.

Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer. Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas, torde kommunstyrelsen få gå.

Dilemmat är att detta inte löser problemen. Sverigedemokraterna har inte mycket att bidra med. Socialdemokraterna gjorde sig av med Malin Norfall, på ett sätt som synes ha likheter med hur Sara behandlades i Olofström.

Min bedömning är dock: En ny kommunstyrelse, som har en majoritet bakom sig, måste skapas. Med eller utan Roger Fredriksson.

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer till texten kan lämnas på: bengtbloggen@hotmail.com

Erland Johanssons hjärtefrågor

Erland Johansson, landstingsråd i Blekinge under 21 år och med en uppsjö av ideella uppdrag, har lämnat jordelivet efter uppnådda 85 år.

Naturligtvis går en person som Erland inte spårlöst förbi när jag tänker tillbaka på alla de tillfällen han och jag hade anledning att träffas. Han som färgstark politiker och jag som journalist.

Många gånger utkämpade vi hårda duster. Vi respekterade varandras yrkesroller och det innebar att vi tämligen snart hade glömt den senaste dusten och kunde med liv och lust välja nya heta möten.

Erland hade en tuff framtoning. Flera ansåg att han var rent ut sagt bufflig. En politisk pamp som valde den snabbaste vägen till ett beslut. Jag å min sida hittade andra sidor hos honom. Han var resonabel, en lyssnare och en medmänniska som hade lätt att komma ihåg sin egen enkla härkomst. Därför var hans engagemang alltid på högsta speed när det gällde att hjälpa de mest utsatta.

Jag ska ge några bilder från våra möten som jag hoppas ska ge den bild av Erland Johansson som jag själv upplevde.

Radio Blekinge sände inför varje julhelg en rimstuga. Vi bjöd in namnkunniga och duktiga Blekingar som hade till uppgift att skapa roliga julklappsrim till alla lyssnare som ringde in och önskade få hjälp.

Plötsligt, 1988, fick dåvarande kanalchefen för sig att lägga ner programmet. Det blev såklart en nyhet för lokala medier och den som snabbast och intensivast reagerade mot nedläggningsbeslutet var Erland Johansson.

Media gav honom rejält med utrymme och av hans dundrande inlägg blev det naturligtvis iögonfallande löpsedlar. Ja, Erland var så engagerad att han själv skrev en insändare på rim.

Erland ringde varje år till rimstugan för att be om hjälp med rimmen och naturligtvis vann han en jordskredsseger över kanalchefen som valde att backa med sitt nedläggningsbeslut. När rimstugan därefter genomfördes uppvaktade han personligen med att överlämna en chokladkartong, modell större, i studion.

Vid ett annat tillfälle hade jag haft anledning att under en längre tid göra kritiska inslag om sjukvården. Jag visste att Erland Johansson var ordentligt upprörd och han ville naturligtvis komma till studion för att kommentera.

Han var till hundra procent laddad när han släpptes in i studion. I handen bar han en brun portfölj. I släptåg hade han landstingsdirektören. Vi hälsade och direktsändningen rullade igång.

Jag ställde första frågan till Erland men hans svar uteblev. Han stirrade mörk i ögonen på mig och sa:

”Nu har du varit kritisk mot landstinget en hel vecka, nu är det därför min tur att ställa frågor till DIG!”

Nej, så går det inte till, förklarade jag varpå Erland svarade:

”Får jag inte ställa mina frågor så lämnar jag studion”!

Det är upp till dig, svarade jag, fortfarande i direktsändning. Därefter ställde jag frågan ännu en gång.

Erland höll hårt i portföljen som han hade placerad i knät. Han blängde på mig och sekunderna tickade iväg utan att något blev sagt.

Till sist satte han ned portföljen på golvet och samtalet blev riktigt informativt men framför allt lugnt och städat.

Jag vill också nämna Erland Johanssons engagemang efter landstingstiden. Han blev ordförande i Hjärt- och Lungsjukas riksförbund, i dag Riksförbundet HjärtLung. Han var också engagerad i denna rörelse på det lokala planet där han för övrigt också var hedersmedlem.

Hans största insats var när han 2002 tog initiativet till att få en satsning på hjärtrehabilitering. Planen gick ut på att bygga upp en klinik för hjärtrehabilitering på blekingsk mark. Det genomfördes en förstudie men blev tyvärr aldrig verklighet på grund av bl a sviktande ekonomi inom Landstinget Blekinge.

Jag kan fortfarande höra Erlands bullrande skratt inom mig när jag nu nås av dödsbudet att ytterligare en politisk kämpe av stor och betydande kaliber gått ur tiden.

Vila i frid Erland.

Skrattretande hittepå i Ronneby

Stopp nu. Det räcker och blir över för flera år framåt. Men det som nu läcker ut från stadshuset i Ronneby kommer vi att minnas fram till valet 2022. Det är jag säker på.

Nu vill jag inte läsa eller lyssna till fler galenskaper hämtade från politiker och tjänstemän i sin jakt på besparingar. Man rör sig på ett plan som nu har nått ner på den mest absurda och abstrakta nivån där all sans och måtta inte längre finns.

De besparingskrav som ledande politiker krävt visar nu med all tydlighet att tjänstemännen och delvis också nämnders ledamöter har slängt in handduken. De besparingsförslag som nu presenteras där såväl julgranar som planteringar och snöröjning drabbas visar på ett bottenskrap som i varje fall får mig att gapskratta. Ett skratt som naturligtvis fastnar i halsen.

Jag vill inte läsa, inte heller lyssna till fler galenskaper från Ronneby kommun.

Det som nu sipprar ut i form av artiklar och rubriker för tankarna snarare till Grönköping än till en seriöst arbetande kommunledning. Tongångarna bland allmänheten var höga och föga smickrande när rutinerade diskussionsgrupper på olika platser i kommunen samlades på morgonen för den återkommande morgonfikan.

När tjänstemän berättar i media att de har haft sex (6) !!! dagar på sig att leta fram besparingar på två procent är det lätt att förstå den uppgivenhet som resulterar i rena galenskaper. Detta utöver ett redan avklarat besparingskrav på 1,5 procent.

Sex arbetsdagar för att finna ytterligare besparingar kan inte innebära annat än rena spekulationer. Konsekvensanalyser värda namnet kan naturligtvis inte presteras på så kort tid.

När det här besparingsracet startade pekade beräkningar på ett underskott på ca 30 miljoner kronor. Nu är siffran nere i 18 miljoner kronor. Vad som har lett fram till detta är ännu höljt i dunkel.

Apropå besparingskrav blir jag fortfarande förbannad när jag tänker på de höjda arvoden som politikerna delade ut till sig själva efter nyår.  Och måste vänortsutbyten fortsätta på samma sätt med ledande politikers artighetsvisiter till varandra? Verksamheternas vänortsutbyte är en sak; de fyller säkert en funktion, men politikerna kan lika gärna skypa.  Även om summan inte är svindlande hög för politikernas vänortsutbyten växer ändå politikerföraktet med rekordfart.

Vems upplevelser är viktigast – allmänhetens glädje över blomstrande rabatter och julgranar, eller enstaka politikers tillfredsställelse över trevliga middagar på vänorterna? Futtigheten i ett nötskal.

Betydligt allvarligare är att man också i sista stund har stoppat redan igångsatta chefsrekryteringar i den sociala verksamheten. Ingripanden som snabbt får negativa effekter för redan utsatta människor. Därtill lagstadgad verksamhet.

Jag är fullt medveten om att hittills presenterade förslag på besparingar är sprungna ur hårt pressade tjänstemäns tankar men i avsaknad av regelrätta konsekvensanalyser. Det är därför lätt att le och skratta åt galenskaperna som om några av dem genomförs kommer att skicka nu ledande politiker tillbaka till en verksamhet de hade innan de blev valda att leda en kommun där invånarnas bästa var vad de lovade men uppenbarligen glömde.

UTBLICKAR 9

Jag har tidigare berättat om min mångåriga fascination av fönster. Det har blivit åtskilligt många genom åren. Jag fortsätter därför att dela med mig. Jag har förstått av ett antal kommentarer att jag inte är ensam om att uppskatta fönster. Här följer ytterligare ett antal.

Nice 2017
Johannishus gods. Stenladan.
Riga, Lettland 1992. Året efter självständigheten.
Skagen, Danmark