UTBLICKAR 11
Månadsarkiv: oktober 2019
Tommy Nilsson i modernt format
Jag har genom åren sett det mesta av Tommy ”Sverigevandrarens” publicerade bilder. Jag har på mindre bekväma stolar och många gånger i trånga utrymmen lyssnat till hans kunniga berättelser om människorna som på olika sätt har format Ronneby.
Jag har fascinerats av hans minneskonst med årtal, människors arbeten och inte minst släktskap och när många av dem lämnat jordelivet.
Däremot har jag aldrig tidigare sett hans bilder i det storformat som vi i en fullsatt biosalong bjöds på i måndags kväll med bekväma stolar på anrika Centrumbiografen.
” Många av de människor jag har haft med i mina böcker har sorgligt nog nästan glömts bort i sin egen hembygd trots att de var verksamma där för inte alls länge sedan. Det är detta som har varit min stora drivfjäder med att lägga ner så mycket tid, kraft och pengar på att dokumentera med hjälp av mina böcker, föreläsningar och fotoutställningar”, har Tommy berättat genom åren.
Nu har han själv hunnit passera 65 men för Tommy är detta bara siffror. Han är mer aktiv än någonsin trots sina ”hot” om nedvarvning. När nu tekniken finns för att göra hans bilder betydligt större rättvisa kan han säkert räkna med en ny visningssuccé.
På måndagskvällen var det 1989 som stod i centrum för hans bildvisning. Och naturligtvis har mycket hänt med såväl människor som handel i Ronneby på 30 år.
Med ett 80-tal visade bilder bjöds vi på en hel kaskad med kändisar som naturligtvis vi, som har uppnått mogen ålder, genast hade skiftande minnen av.
Kajsa-Lisa på torget med sin glasskiosk var naturligtvis ett måste. Hon måste ha varit alla ungdomars hjälte nummer ett med sin gratisutdelning av glass när säsongen var slut. Naturligtvis hade Kajsa-Lisa ett efternamn, nämligen Gadd. Hon levde mellan 1916 – 1995.
Vi bjöds på 1989 års upplaga av fullmäktiges ledamöter. Några av dem då unga och oförstörda är fortfarande aktiva som förtroendevalda.
Min egen frisör under många år ”Kalle på taket”, Karl-Gunnar Karlsson och hans fru Ingrid, var ett kärt återseende. Kalle fick sin utbildning av frisörmästare Bengt Thorsell och startade sin egen salong 1968 på Västra Torggatan 7 A.
Vi fick veta att Kalle hade många kändisar och den mest kände var antagligen simmaren Gunnar Larsson som fanns på träningsläger i Ronneby i början på 1970-talet.
Föreställningen på måndagskvällen var reklamfri men ett slags hedersplats hade ändå Sixten Forsberg. Iklädd vit skjorta och slips vid sin kiosk på Vierydsvägen, fick han representera alla därefter presenterade affärsinnehavare. Bilden var också utanför visningsprogrammet från 1989. Bilden på Sixten var från september 1959. Han startade kioskrörelsen 1958 men hann bara vara dess ägare under två år. Han dog hastigt våren 1960.
Tack för ännu en bejublad bildvisning Tommy och lycka till med de fortsatta visningarna.
Det sägs att Ronneby ställer in fyrverkeriet nyårsafton. Bra för kommunkassan och bra för miljö och sällskapsdjur.
Ingen saknad från min sida. Det skjuts redan nu upp så mycket i kommunen.
Delstängning av Ålycke skapar rekordkö
I dag ska ni få ta del av en lägesrapport som gäller äldreomsorgen i Ronneby. Av den framgår att siffrorna inte går äldrenämndens väg just nu. Sparandet i budgetarbetet är en del men delstängningen av Ålycke i Johannishus skapar nu rekordlång kö till vård- och omsorgsboendena som i sin tur kan innebära höga ”böter” till staten om det tar längre tid än tre månader att erbjuda sökt boende.
Ett växande problem är också brist på personal inom regionen vilket innebär att patienter, oftast äldre, sänds hem snabbt vilket vältrar över kostnaderna på kommunerna i den fortsatta vården.
Rapporten är sammanställd av Sune Håkansson tidigare ordförande i Ronnebys äldrenämnd.
”Ronnebys äldreomsorg 2020”
Nu blir budgetarbetet allt intensivare. Alla måste spara. Även äldrenämnden. Går det?
Jovisst går det. Men då får vi räkna med en sämre kvalité. Då kommer den intressanta frågan: Kommer fullmäktiges majoritet att acceptera detta?
Siffrorna går inte äldrenämndens väg just nu. Exempelvis är det många år sedan kön till vård- och omsorgsboendena var så lång som nu. 32 personer i kön säger den senaste rapporten. Det motsvarar mer än tre månaders väntan. Följden kan bli ”böter” till staten.
Samtidigt kommer fler rapporter än vanligt om att den verkliga kön är längre än så. Förvisso rapporteras ytterst få avslag till äldrenämnden. Men, sägs det på bygden; Biståndshandläggarna talar om att det inte är lönt att söka. Det blir nej ändå. Att överklaga skulle heller inte hjälpa. Ronnebys regler är inte hårdare än vad lagen säger, är den allmänna uppfattningen.
Vård på himmet är dyr. Därför diskuterar politikerna sig emellan: Kan vi skärpa reglerna?
Vården kan också göras billigare genom att sänka personaltätheten. Det är en framkomlig väg, om man accepterar lägre kvalité. Personaltätheten har höjts, bl.a. med hjälp av statliga, riktade bidrag. Nu vill regeringen inte vara med längre.
En förklaring till den långa kön är att antalet platser har minskat relativt drastiskt, med ca 20. De flesta har kommit genom delstängning av Ålycke. Kan vi inte ha fler platser öppna där? Det går inte, blir svaret. Brandskyddet är för dåligt. Det är åtta år sedan Ronnebyhus skulle åtgärda detta!
Antalet äldre-äldre, över 85 år, har inte ökat. Möjligen är det viljan att flytta till himmet, som har ökat. Ty trots allt är det några tiotal personer, minst, som uppfyller kraven på dålighet.
Allt går i vågor. Det fanns en tid, då många såg ett mål i att inte flytta till himmet. Nu är det inte så. Det kan bero på att fler lever utan barn inom pendlingsavstånd. Man bor i villa, just nu går det lätt att sälja.
Kommunstyrelsen får ta på sig ett stort ansvar. Det är de som har ansvar för att det skapas trygghetsboenden. Denna boendeform är billig och bra, därtill kan flytten till himmet senareläggas.
Från och med hösten 2020 torde köerna vara borta, åtminstone för denna gång. Attendo öppnar då 54 lägenheter på Kilen. Kanske blir det en del tomma lägenheter. Min tro är att dessa hamnar hos kommunen. Därav följer en rejäl kostnadshöjning för kommunen.
Finns det inte plats på himmet, får man bo hemma. Därför stiger kostnaderna för hemtjänst. Även där vill många ha mer hemtjänst, men får nej. Politikerna diskuterar hårdare krav.
Regionen, det gamla landstinget, sparar utan att göra någon affär av det. De har, långt oftare än vad vi kan läsa i media, ”stabsläge”. Innebörden är att man inte klarar av sina uppgifter på ett normalt sätt. Brist på personal medför att man har en del vårdplatser stängda. Därav följer att man sänder hem patienterna, oftast äldre. Kostnaderna vältras över på kommunen.
Mest förvånar mig likväl pensionärsorganisationernas tystnad.”
Sune Håkansson, f.d. ordförande i äldrenämnden
Medialoppet i Ronneby har avgjorts
Under stort hemlighetsmakeri tycks politiker, som i höst deltagit i Ronnebys budgetlopp, ha instiftat ett ovanligt tävlingsmoment. Tävlingen går under namnet ”Först till media med positivt besked.”
Ska man tro kommunpopulistiska Sydöstran så har en segrare utropats. Det blev liberalernas gruppledare Roger Gardell som helt ohotad tog hem den prestigefyllda segern. Konkurrenterna är långt efter och har inte ens kommit upp ur startblocken.
När segraren nått sitt mål och återfått andningen till ett mer normalt flås kunde han rapportera att såväl Kulturskola som julgranar och plantering vid gamla tingshuset är räddade. För hur lång tid framöver framgick dock inte.
Att Kulturskolan nämns i samma andetag som julgranarna är intressant. Granar brukar i decembermörkret vara liktydigt med tingel/tangel varför jag blir aningen betänksam om ekonomityngda politiker ger dessa två grenar samma tyngd. Jag hoppas innerligt att Kulturskolans betydelse INTE har jämförts med julgranar. Att de två starkt hotade kommunala inslagen nu nämnts i samma andetag kan jag förmoda hänger samman med att det blev lite hetsigt vid målgången.
Av den segrande budbäraren har vi också fått veta anledningen till att just planteringen framför gamla tingshuset var hotad.
Gruppledaren berättar ”att man lade fram tvåprocentskravet för att kunna grotta ner oss på djupet”.
Men så djupt brukar väl inte plantorna i den rabatten placeras. Med andra ord en aning överdrivet för att få mer dramatik i budgetarbetet gentemot skattebetalarna som naturligtvis ”gick i taket”.
Ska man dessutom lita till den tävlingsinriktade liberalen så verkar hela larmet om nämnders miljonunderskott vara starkt överdrivet.
Det finns undanstoppade slantar som fram till nu hemlighållits oss skattebetalare som nåtts av det ena besparingskravet värre än de andra.
”Vi har 30 till 40 miljoner kronor i reserver och närmare 90 miljoner på balanskontona”, är det oväntade beskedet”.
Med andra ord hade man inte behövt ”skinna” vissa politiker på extra avdrag på deras arvoden som ersättning för fika under långa sammanträden. 500 kronor i avdrag per år kan snabbt sätta sina spår och försätta folkvalda i svåra avvägningar. Det kan påverka såväl läkarbesök som andra viktiga och personliga åtaganden.
Men…vid närmare eftertanke, är inte dessa miljoner till just för att balansera det ekonomiska läget, i stället för att förbrukas? Eller har segraren en alldeles egen bild av tillgångar och utgifter?
Av segrarens uttalande drar jag därför slutsatsen att allt är som vanligt. Ekonomin är åter i balans och inget viktigt är längre hotat. Underskotten skjuts på framtiden. Därför anbefalls ett fyrfaldigt hurra! Kanske finns det rent av utrymme för ännu en uppräkning av politikerarvodena nästa år.
Förlorarna i tävlingen ”Först till media” kommer till tals först på tisdag i nästa vecka. Vad kan dessa då uppbringa för att överglänsa Gardells segeruttalande?
Edward Snowden i exil för sanningen
”I allmänhetens tjänst” av Edward Snowden är en riktig bladvändare. Jag har läst den och måste säga att det är en av de absolut viktigaste böcker som har getts ut i år.
En bok som alla borde läsa för att rätt förstå hur övervakade vi egentligen är med hjälp av vårt älskade internet. Jag använder hans egna ord i boken för att ni rätt ska förstå vidden av det han har slagit larm om.
”Oavsett vem man är eller var man befinner sig, kroppsligt, fysiskt, finns man i dag också någon annanstans, utomlands, och flera ”jag” vandrar längs signalvägarna utan att kunna kalla något land sitt eget och är ändå underkastade lagarna i varje land som de passerar”.
”Videorna av en begravning i Varanasi är uppe i Apples iCloud, som delvis ligger i min hemstat North Carolina och delvis är utspritt över partnerservrar som tillhör Amazon, Google, Microsoft och Oracle i hela EU, Storbritannien, Sydkorea, Singapore, Taiwan och Kina”.
Han sammanfattar hela den omfångsrika och nästan ofattbara vidden av våra verksamheter på nätet med två kortfattade meningar som synliggör rubbet:
”Våra data vandrar vitt och brett. Deras vandring har inget slut.”
När han riktar sig till vår uppväxande generation uttrycker han sig på följande sätt:
”Vi börjar generera dessa data innan vi föds, när tekniken upptäcker oss i livmodern och våra data kommer att fortsätta att spridas även efter vår död.”
”Naturligtvis utgör våra medvetet skapade minnen, de dokument som vi väljer att behålla, bara en strimla av den information som har kramats ur våra liv, mestadels omedvetet, eller utan vårt samtycke, genom privat och statlig övervakning.”
Vi är alltså de första människorna som ska belastas med digital odödlighet, eftersom våra insamlade data kan leva i evighet.
Även dessa ord i denna blogg kommer för alltid att vara ett bevis hos en stat att just jag har läst boken ”I allmänhetens tjänst” av Edward Snowden.
Är skattehöjning enda räddningen?
Flera har i dag reagerat på gårdagens blogginlägg (se nedan) som behandlade revisorernas bedömning av Ronneby kommuns delårsrapport. En rapport som pekar på ovanligt många röda siffror i ett antal tunga nämnder.
Fyra nämnder beräknas överskrida sina budgetar med nästan 64 miljoner kronor, vilket Sune Håkansson anser motsvarar en skattehöjning på drygt en krona. Revisorerna å sin sida är kritiska till att dessa nämnder inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå budget i balans vid årets slut.
Många har önskat att få ta del av revisorernas skrivning. Här kommer den i sin helhet.
Kan Roger Fredriksson sitta kvar?
Revisorerna i Ronneby kommun är rejält kritiska mot kommunledningen efter att ha granskat andra tertialet.
”Vi bedömer att Ronneby kommun inte kommer att uppnå kraven på god ekonomisk hushållning i helårsprognosen”, skriver revisorerna vilket citeras av Blekinge Läns Tidning i deras nätupplaga.
Sune Håkansson, nationalekonom, kommenterar revisorernas skarpa och unika uttalande för denna blogg:
”Jag blir inte alls förvånad om revisorerna, med Jan Anders Palmqvist i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.”
”Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer? Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas torde kommunstyrelsen få gå”, skriver Sune Håkansson.
Tag del av hans kommentarer i sin helhet;
Kan Fredriksson sitta kvar?
”Blt rapporterar om att revisorerna uttalat sig beskt om kommunens resultatredovisning efter det andra tertialet. 63 miljoner sämre än budget för den bedrivna verksamheten, motsvarande en höjd skatt med mer än en krona! Såvitt jag förstår är det en försämring sedan det första tertialet.
Revisorerna är tuffa i sitt utlåtande. I samband med tertialredovisningarna är det inte fråga om att tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet. Det gör man bara vid årsredovisningen.
Mellan raderna kan man uttyda ett hot från revisorerna. Det här går inte! Det är för uselt.
Jag har skrivit det förr. Att göra en snygg budget är lätt. Att göra en snygg budget, som kan följas, är avsevärt värre.
Jag blir alls inte förvånad om revisorerna, med Jan Anders i spetsen, avstyrker ansvarsfrihet när årsredovisningen kommer.
Förvisso är det ett problem. Det har sparats en del, men då oftast på småsaker. När en nämnd drar in på kaffet vid sina sammanträden är det skrattretande. Samtidigt gror missnöjet bland medborgarna. Jag kan inte påminna mig ett sådant missnöje någonsin tidigare.
Problemen inom skolan är ett exempel. I min barndom var det en vuxen, läraren, i klassrummet. Idag lär det stundom vara fyra, eller fler. Likväl talar lärarna högljutt om: Vi måste vara fler!
Inom äldreomsorgen är det ungefär likadant. Personaltätheten är fem gånger högre än på de gamla ålderdomshemmen. Trots detta var di gamle nöjdare förr.
Det är känt: Resurserna är begränsade, önskemålen är obegränsade.
Vissa misslyckanden kan läggas kommunens minoritetsstyre till last. Maten till de äldre skulle bli bättre. Det har inte blivit så. Det skulle komma en redovisning om kostnaden för maten. Redovisningen har inte kommit.
Värst av allt: Kommunledningen drev igenom Lagen Om Valfrihet på Vård- och Omsorgsboenden. Där kommer en extra kostnad på några tiotal miljoner, under 2020 och 2021.
Nya taxor för VoA skulle komma, för länge sedan. Osäkerheten är ohållbar.
Hemlighetsmakeriet inom de kommunala bolagen är värre än någonsin.
Investeringar beslutas det om. Knappt hälften genomförs inom tänkt tidsram. Uteblivna bostäder i de mindre tätorterna är ett exempel.
Störst missnöje mot de ledande politikerna är likväl att de beviljade sig själva en riktigt stor löneökning. Samtidigt gjordes de dyra delarna, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott, större. Det är svårt att se någon ökning av effektiviteten. Tvärtom: Man är för stora.
Revisorerna efterlyser ”tuffare tag”. Då torde det behövas en ombildning av ledningen. Frågan är när denna kommer. Föreslår revisorerna att ansvarsfrihet inte beviljas, torde kommunstyrelsen få gå.
Dilemmat är att detta inte löser problemen. Sverigedemokraterna har inte mycket att bidra med. Socialdemokraterna gjorde sig av med Malin Norfall, på ett sätt som synes ha likheter med hur Sara behandlades i Olofström.
Min bedömning är dock: En ny kommunstyrelse, som har en majoritet bakom sig, måste skapas. Med eller utan Roger Fredriksson.”
Sune Håkansson
Eventuella kommentarer till texten kan lämnas på: bengtbloggen@hotmail.com
Erland Johanssons hjärtefrågor
Erland Johansson, landstingsråd i Blekinge under 21 år och med en uppsjö av ideella uppdrag, har lämnat jordelivet efter uppnådda 85 år.
Naturligtvis går en person som Erland inte spårlöst förbi när jag tänker tillbaka på alla de tillfällen han och jag hade anledning att träffas. Han som färgstark politiker och jag som journalist.
Många gånger utkämpade vi hårda duster. Vi respekterade varandras yrkesroller och det innebar att vi tämligen snart hade glömt den senaste dusten och kunde med liv och lust välja nya heta möten.
Erland hade en tuff framtoning. Flera ansåg att han var rent ut sagt bufflig. En politisk pamp som valde den snabbaste vägen till ett beslut. Jag å min sida hittade andra sidor hos honom. Han var resonabel, en lyssnare och en medmänniska som hade lätt att komma ihåg sin egen enkla härkomst. Därför var hans engagemang alltid på högsta speed när det gällde att hjälpa de mest utsatta.
Jag ska ge några bilder från våra möten som jag hoppas ska ge den bild av Erland Johansson som jag själv upplevde.
Radio Blekinge sände inför varje julhelg en rimstuga. Vi bjöd in namnkunniga och duktiga Blekingar som hade till uppgift att skapa roliga julklappsrim till alla lyssnare som ringde in och önskade få hjälp.
Plötsligt, 1988, fick dåvarande kanalchefen för sig att lägga ner programmet. Det blev såklart en nyhet för lokala medier och den som snabbast och intensivast reagerade mot nedläggningsbeslutet var Erland Johansson.
Media gav honom rejält med utrymme och av hans dundrande inlägg blev det naturligtvis iögonfallande löpsedlar. Ja, Erland var så engagerad att han själv skrev en insändare på rim.
Erland ringde varje år till rimstugan för att be om hjälp med rimmen och naturligtvis vann han en jordskredsseger över kanalchefen som valde att backa med sitt nedläggningsbeslut. När rimstugan därefter genomfördes uppvaktade han personligen med att överlämna en chokladkartong, modell större, i studion.
Vid ett annat tillfälle hade jag haft anledning att under en längre tid göra kritiska inslag om sjukvården. Jag visste att Erland Johansson var ordentligt upprörd och han ville naturligtvis komma till studion för att kommentera.
Han var till hundra procent laddad när han släpptes in i studion. I handen bar han en brun portfölj. I släptåg hade han landstingsdirektören. Vi hälsade och direktsändningen rullade igång.
Jag ställde första frågan till Erland men hans svar uteblev. Han stirrade mörk i ögonen på mig och sa:
”Nu har du varit kritisk mot landstinget en hel vecka, nu är det därför min tur att ställa frågor till DIG!”
Nej, så går det inte till, förklarade jag varpå Erland svarade:
”Får jag inte ställa mina frågor så lämnar jag studion”!
Det är upp till dig, svarade jag, fortfarande i direktsändning. Därefter ställde jag frågan ännu en gång.
Erland höll hårt i portföljen som han hade placerad i knät. Han blängde på mig och sekunderna tickade iväg utan att något blev sagt.
Till sist satte han ned portföljen på golvet och samtalet blev riktigt informativt men framför allt lugnt och städat.
Jag vill också nämna Erland Johanssons engagemang efter landstingstiden. Han blev ordförande i Hjärt- och Lungsjukas riksförbund, i dag Riksförbundet HjärtLung. Han var också engagerad i denna rörelse på det lokala planet där han för övrigt också var hedersmedlem.
Hans största insats var när han 2002 tog initiativet till att få en satsning på hjärtrehabilitering. Planen gick ut på att bygga upp en klinik för hjärtrehabilitering på blekingsk mark. Det genomfördes en förstudie men blev tyvärr aldrig verklighet på grund av bl a sviktande ekonomi inom Landstinget Blekinge.
Jag kan fortfarande höra Erlands bullrande skratt inom mig när jag nu nås av dödsbudet att ytterligare en politisk kämpe av stor och betydande kaliber gått ur tiden.
Vila i frid Erland.
UTBLICKAR 10
