Nobelstiftelsen spelade rysk roulette

När politiker vill testa ett nytt lagförslag brukar det heta att man skickar upp en testballong. Man vill veta hur den klarar sig, om det blir storm eller inga vindar alls.

Nobelstiftelsen däremot valde en helt annan metod. Man laddade och spelade rysk roulett inför kungahus, politiker och svenska folket.

Stiftelsen inledde med ett löst skott. Tidigare blockerade Jimmie Åkesson skulle nu få vara med och skåla med Kungen. Nobelstiftelsen hade mjukat upp sina regler för inbjudan till Nobelfesten. Det resulterade i att folk lyfte på ett ögonbryn, möjligtvis hördes också ett lågmält mummel.

Sverigedemokraternas ledare kom med ett snabbt svar – han tänkte inte gå på nobelfesten. Han var upptagen! Ett inte alls överraskande svar efter alla år av isolering.

Nästa skott från Nobelstiftelsen var betydligt starkare. Nu var det helt andra och mäktigare personer som skulle bjudas in för att skåla med Kungen och internationella pristagare. Nu var även ambassadörer från Ryssland, Belarus och Iran inbjudna till fest.

Bland de första att protestera var Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som avstod festligheter om Rysslands ambassadör skulle delta. Lika snabb att avstå var Centerpartiets Muharrem Demirok som avstod av samma skäl som Dadgostar.

Även L-ledaren och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson var överraskande snabb och rak i sin reaktion. Han sa:

”Jag kommer inte att sitta och skåla med den ryska ambassadören samtidigt som Putins vidriga och blodiga anfallskrig fortsätter i Ukraina.”

Även Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi hade samma uppfattning.

Statsminister Ulf Kristersson hade betydligt svårare att bestämma sig. Han sa sig ha reagerat ganska starkt, men sa till media att han ville återkomma. Han poängterade att ”det är upp till Nobelstiftelsen att bestämma vem som välkomnas”.

Magdalena Andersson, s, skrev på sociala medier att ”Nobelkommittén behöver ta en allvarlig funderare på vad det innebär att till prisceremonin bjuda in en representant för den regim som bedriver ett vidrigt och illegalt krig i Ukraina och som dessutom hotat Sverige.”

En partiledare som aldrig tvekade var Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch. Hon tänkte gå oavsett vilka som skulle bjudas. Tyvärr överraskas jag inte av hennes svar. Fest och glamour med vackra klänningar och en extra chans att få visa upp sig för media är för Ebba mer lockande än att kraftfullt protestera mot det krig som pågår inte långt från oss och mot att krigsherrens ambassadör skulle sitta med och skåla. Skrämmande att Sveriges vice statsminister blottar en så ovärdig inställning till ett vidrigt och illegalt krig.

I detta läge lät Nobelstiftelsens ordförande, Vidar Helgesen, meddela att man trots protester stod fast vid sitt beslut att bjuda in nämnda regimers företrädare, men de skulle bara få närvara vid ceremonin och inte den efterföljande festen.

Det sägs att Sveriges Kung inte har någon makt, och det stämmer ju. Eller? Sent på kvällen sipprade det ut att Kungen starkt övervägde att avstå Nobelfestligheterna om stiftelsen framhärdade i sitt beslut.

Redan morgonen efter lät Nobelstiftelsens ordförande meddela att man ändrat sitt beslut. Ingen ambassadör från Ryssland, Belarus och Iran skulle längre bjudas in!

Även om Nobelstiftelsen starkt förnekar Kungens betydelse och tveksamhet att delta var det han som fick stiftelsen att göra en helomvändning. Hur skulle det ha sett ut om Kungen uteblivit som prisutdelare och vem skulle ha iklätt sig värdskapet och utbringat kvällens skål?

I det här fallet hade Kungen makt och han var dessutom kristallklar på vems sida han står när det gäller kriget i Ukraina. Dessutom slipper vice statsministern Ebba Busch en annars ofrånkomlig svekdebatt som lätt kunnat sänka en redan kantrad Kd-skuta som hela tiden tar in alltmer vatten.

Den osannolika verkligheten

Torsdagen den 23 februari hade för min del just startat. Det var dagen före årsdagen av ett storkrig i Europa. Hur länge ska människorna i Ukraina orka kämpa mot det besinningslösa våldet? Dom ska inte bara försvara sig, dom bär dessutom hela Europas framtid på sina axlar, inte utan stöd, men ska stödet räcka till?

Varje morgon under det gångna året hade startat på samma sätt – att kolla senaste nytt om läget i Ukraina. Allt annat vore otänkbart. Kriget är så nära och berör. Självklart är det så för många av oss svenskar.

Denna morgon överskuggades kriget i Ukraina av en inhemsk nyhet. Ja, den kablades egentligen ut redan kvällen innan, men en god bok gav angenäm avkoppling från allt elände. Polischefen Mats Löfving hade på kvällen den 22 februari hittats död i hemmet. Detta efter att under dagen varit huvudnyheten i alla medier. Även utrikes. Utredningen om den så kallade polisskandalen hade redovisats av utredaren.

Ett mediadrev av sällan skådat slag slutade med en personlig tragedi. En tragedi som hade kunnat undvikas om arbetsgivaren/polisen skött detta personalärende på ett mänskligare sätt. Nu slutade ärendet med ett dödsfall. En person uppslukad av sin gärning hade under utredningens gång förlorat vänner på olika plan. Svårt att inte känna medkänsla.

På sociala medier visste många precis hur dödsfallet skulle ha kunnat undvikas. Mats Löfving skulle ha bett om förlåtelse och gott vidare! Lätt att tycka, lätt att veta hur andra ska reagera, lätt att veta när man saknar bakgrunden. Lätt att tycka när man inte tar hänsyn till alla våras olikheter.

Dagen rullade vidare och jag bläddrade lite planlöst på ”paddan” och hittade en lokal nyhet i BLT från tisdagen den 21 februari. Den handlade om kommunfullmäktige i Karlshamn som hade haft sammanträde på måndagskvällen. Ännu en gång hade ett ärende upprört heta känslor.

Man hade röstat om att möjligen ge fullmäktiges nyvalda ordförande Björn T Nurhadi, Sd, en ny titel, nämligen Borgmästare. Per-Ola Mattsson avsatt kommunalråd och Socialdemokrat fnös åt förslaget och hade kraftfullt utstött ett enda ord – ”LÖJLIGT”. Efterträdaren till Mattsson, moderaten Magnus Gärdebring, hade kontrat med – ”Fin symbol”. Det påstås dessutom att Mattsson i den heta debatten kontrat med – ”Titelsjuka”. Sedan i måndags kväll har därmed Karlshamn en borgmästare. En osannolik verklighet!

På eftermiddagen kunde vi svenskar glömma all förtret och dåliga nyheter. Våra svenska skiddamer körde ifrån den norska motsvarigheten i sprintfinalen på ett sätt som gjorde norskorna till statister. Sverige tog storslam med guld, silver och brons men knep också fjärdeplatsen. Storstilat och osannolikt med tanke på tidigare år. Glädje, glädje och stor myskänsla.

Glädjen fanns kvar när jag senare på kvällen via nätet tog mig till Ronnebys upplaga av kommunfullmäktige. Den första som dök upp var en polis, något senare två poliser. Hade det varit nytt politiskt bråk? Nej, nej, polisen redovisade trygghetsmätningen 2022. Tryggheten har blivit mycket bättre och det tyckte några politiker säkert var resultatet av att just de själva genom åren i talarstolen talat om stor otrygghet. Självförtroendet är det inget fel på. Men jag vill tro att polisens ökade närvaro har haft en viss betydelse.

Något senare vid samma sammanträde utbröt något som bäst kan beskrivas som kaos. Det handlade om att det blivit ett fel i Sverigedemokraternas redovisning av sitt ekonomiska partistöd som årligen fördelas till partierna. Felet hade rättats till men nu var frågan hur ärendet skulle handläggas. Frågan ställdes av oppositionsrådet Ola Robertsson, s. Det var efter den frågan som kaoset blev ett faktum. Hur ska ärendet beredas och behandlas framöver, var också en fråga. Ingen visste. Kanske kunde det bli en fråga för kommunstyrelsens arbetsutskott, försökte någon.

Inte heller kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson hade något vettigt svar. Han utbrast uppgivet:

”Ärendet har havererat”! Sedan gick han ner och satte sig.

Det var då vi fick veta att det inte fanns något ärende att klubba. Ärendet hade klubbats vid ett sammanträde med fullmäktige redan i fjol. Den felaktiga redovisningen hade godkänts redan då. Rättelsen som nu skett behövde alltså inte bli något nytt ärende. Mötet kunde fortsätta, om än något stukat. En osannolik nyhet utan värde.

Kvällen avslutades med Aktuellts utmärkta direktsändning från Kiev. Krigets alla sidor och bedrövelser fick bli en sammanfattning av det europeiska storkrigets årslånga helvete. Nu är det Leopard 2 som ska förändra kriget. Men vem vill och kan stoppa kriget? Den frågan vill jag ha svar på.