Sätt ner foten och rädda personalen

Rubriken nedan är hämtad från Sydöstrans nätupplaga som resulterade i en artikel i papperstidningen men då med en helt annan rubrik och därmed lite mer klargörande.

Rubriken är lite halvrolig men ger inte hela bilden. Den inbjuder nästan till att skämta. Verkligheten är dock inget att skämta om.

Det handlar om 800 kommunalt anställda inom vården i Ronneby som använder sina fötter väldigt flitigt. Så flitigt att det blir belastningsskador när man inte har tillgång till fotriktiga skor, ja, s k arbetsskor. I dag tvingas personalen köpa egna skor men då med högst varierad kvalitét

Det är detta som ovanstående rubrik syftar på när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i nämnda kommun i form av en motion kräver arbetsskor till personalen i äldreomsorgen och hemtjänsten. Man hänvisar till ett beslut i regionen som ger vårdpersonalen gratis arbetsskor.

Men i Ronneby ska ett ärende av detta slag dras i långbänk. Det är vad som menas när SD vägrar att sätta ner foten. Partiet vill avvakta med ett beslut tills att en utredning blir klar. Med andra ord SD kan inte bestämma sig. De är så att säga foten på vågen om de ska köra över såväl sig själva som gamla alliansen. Röstar SD med s och v har dom majoritet i frågan. Det framgår dock inte när utredningen kan vara klar. I bästa fall, kanske till hösten?!

Men stopp nu, vad är det som måste utredas? En vidlyftig och utdragen utredning kan innebära betydande kostnader. Pengar som skulle kunna användas på ett bättre sätt, nämligen till att inhandla fotriktiga skor.

Och hur ska man utreda? Genom att från en viss dag stämma av hur många som fått belastningsskador, ont i höfter och rygg? Och sen lämna sin statistik till beslutande politiker? Det kan ju ta sin tid det där och under tiden hinner kanske flera bli sjukskrivna, vilket verkligen blir dyrbart för arbetsgivaren – och oss skattebetalare.

Idag köper vi skor för promenader, löpning och andra former av motion för att just undvika belastningsskador så att vi kan röra oss så mycket som möjligt. Då rör vi oss av fritt val.  Men i kommunens verksamheter där personalen måste gå och stå hela dagarna visas ingen hänsyn till personalens hälsa. Vill dom ha riktigt utformade skor får dom köpa dem själv, och dom är dyra!

Det är redan känt att dåliga skor ger belastningsskador som i sin tur generar sjukskrivningar. Detta kostar också en del slantar och innebär att redan underbemannad personal blir än färre.

Politiker i kommunstyrelse och fullmäktige föredrar att tillsätta en utredning i stället för att ta sitt lagliga ansvar för att en bra arbetsmiljö kan efterlevas. Arbetsmiljön måste rimligen vara överordnad allt annat.

Så, sätt ner foten och ger personalen riktiga arbetsskor. Den politiska taktiken hör inte hemma på detta område.

Verkstadsepok väcks till liv i ny bok

Ronneby har en rik och omfattande industrihistoria. Störst och mest omtalat är Kockums med emaljerverk och järnbruk. Ett företag med en betydande internationell status.

Ronneby kan också se tillbaka på en högt utvecklad verkstadsindustri men då i en mindre skala.

Tillkomsten av Holms Maskinfabrik 1960 blev starten på en högt utvecklad verksamhet som krävde ett 20-tal olika specialkompetenser. Man konstruerade och tillverkade maskiner som skulle motsvara högt ställda krav på ökad produktion inom olika områden. Maskiner som kom att skickas till länder runt om i Europa.

Den mest dåtida uppmärksammade kunden var dock Tetra Pak i Lund. Detta ledde till att Holms tillverkade den första maskinen som skulle möjliggöra fyrkantiga flaskor i plastat papper. Tetra Pak stod för konstruktion och ritningar medan Holms Maskinfabrik skulle tillverka alla detaljer, montera och provköra. Det blev en serie på tio maskiner men Tetra Pak var en trogen kund varför det till slut byggdes ett 50-tal maskiner av samma typ.

För att viktig utveckling inom industriell verksamhet inte ska falla i glömska krävs mestadels att ideella krafter tar sig an att dokumentera historien. Så är det även nu när ett antal män med ett förflutet på Holms Maskinfabrik räddat en drygt 30-årig verksamhet från att falla i glömska. Av deras många träffar på Kallinge Museum har resultatet blivit en liten men intressant bok.

De lokaler som Ronneby kommun byggde för att inrymma Holms Maskinfabrik 1959 – 1960 är i dag om- och tillbyggda för skolverksamhet, nämligen Parkdalaskolan. Extra intressant tycker jag det är att Holms ägare, Sven Holm, redan 1961 startade skolverksamhet i lokalerna. Då startades nämligen en treårig verkstadsskola. Anledningen var svårigheten att rekrytera kvalificerade medarbetare med rätt kompetens. Yrkesskolan var kommunal medan all praktik utfördes i fabriken.

Låt er inte luras av det ringa formatet. Innehållet är omfattande med en rad historiska bilder. Samordnare av arbetet med boken har varit Bertil Friberg, bilden. Gruppen har bestått av, Hans-Erik Lyckner, Ronny Johannesson, Jan-Erik Björnsson, Bengt Karlsson, Jan-Erik Olsson, Hans Häll, Nils Stål, Anders Gustavsson och Leif Mattisson.

Varning – nu ställer Sune frågor igen

När Sune Håkansson, Ronnebypartiet ställde frågor om regler för byte av ledamot, tillika ordförande, i kommunala bolag, gick Liberalernas gruppledare, Roger Gardell i spinn och ansåg att frågorna var såväl onödiga som barnsliga. Det hela utspelade sig i kommunfullmäktiges sammanträde i december. Liberalerna ville byta ut Lena Mahrle mot Nils Ingmar Thorell på ordförandeposten i Ronnebyhus styrelse.

Nu återkommer Håkansson med ännu fler frågor i samma ämne. Han gör det i form av en motion. Han föreslår att kommunfullmäktige får en redogörelse för gällande regler och därtill eventuella förslag på förändringar.

Ämnet är intressant även för oss som står utanför politiken men som försöker hänga med.

Här får du tillgång till hela motionen.

                                                 MOTION

Angående utformning av protokoll m.m.

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i december 2022 framkom att det finns vissa oklarheter om hur beslut skall tolkas. Ärendet gällde val av ny ledamot, tillika ordförande, i ett kommunalt bolag. Till vissa delar gäller frågeställningarna även kommunala nämnder och styrelser.

För de kommunala nämnderna är frågeställningarna:

Antag att en ledamot, måhända ordförande, avsäger sig uppdraget, måhända ”med omedelbar verkan”.

  1. Behöver kommunfullmäktige godkänna avsägelsen?
  2. Från vilken dag gäller avsägelsen? I extremfallet kan ju hela nämnden vilja avgå.
  3. Från vilken dag gäller nyvalet? Beslutstidpunkt, när protokollet justeras, när beslutet vunnit laga kraft?

För våra aktiebolag gäller motsvarande frågor. En skillnad är att fullmäktige när som helst, utan angivande av skäl, kan avsätta en ledamot. En annan skillnad är att beslutet måste konfirmeras av en bolagsstämma, måhända en extra sådan.

En extra fråga blir: Bör kommunfullmäktige kräva att en ledamot kan avsättas, alternativt avgå, enbart i samband med ordinarie bolagsstämma.

Både för nämnder och bolag gäller att de skall justeras ”i tid”. Därefter skall de anslås ”i tid”. Vad händer annars? Måste besluten tas om?

För våra bolag gäller troligen ingen lag om att protokoll skall anslås. I varje fall synes det slarvas mer där. Har detta någon juridisk betydelse?

Jag föreslår:

Att kommunfullmäktige får en redogörelse för gällande regler och därtill, måhända, förslag på förändringar.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet

Vattnet hindrar turismen i Ronneby

Lämna aldrig över ett gott råd till någon politiker. Det lönar sig föga. Av ren slentrian blir det i stället tvärtomleken. Hen vet nämligen alltid bäst och har idén ingen politisk bakgrund är det kört.

Vi var ett antal godtrogna personer som 2012 fortfarande hade en stor portion tro på våra folkvalda politiker. Vi ville väl och trodde att även ledande politiker i Ronneby kunde ha samma ambition. Vi drog igång ett slags upprop som gick ut på att åter få uppleva att båtar skulle kunna ta sig från havet vid Ronnebyhamn upp till centrum av Ronneby.

Det fanns då och finns fortfarande flera hinder i vägen för att en lyckad turistsatsning skulle kunna återupptas, nämligen en bastant betongbro vid hamnen. Den ligger där den ligger och har de senaste somrarna gjort många turister besvikna.

Problemet är nämligen att det allt högre vattenståndet i ån har hindrat även passagerarbåtar från att ta sig under betongklumpen. Bron är ett gammalt problem som tog sin början redan sommaren 1960! Med start då kunde endast båtar lägre än 1,4 meter ta sig under bron, detta under förutsättning att dåtida normalvattenstånd gällde.

En dröm för framtiden att få se båtar av detta slag i Ronnebyån

Numera är det inget normalvattenstånd som gäller och det var just detta faktum vi påtalade redan för elva år sedan. Ledande politiker ställde sig på miljöförnekarna- och klimatskeptikernas planhalva. Vi och andra som varit ännu tidigare med att påtala problem som skulle komma hade fel, menade man och fortsatte att sitta med armarna i kors.

Mycket av motståndet speglade också rädslan att inte oroa ledningen för Tarkett. Företaget transporterar tillverkade mattor från fabriken söder om betongbron upp till sitt lager strax norr om stoppklotsen. I oroliga tider skulle kanske Tarkett välja att flytta fabriken utrikes om man skulle byta ut bron över Ronnebyån? Det framfördes sådana farhågor från politiskt håll. Detta trots att företagets tidigare vd, Willi Senn, lovat stadens dåvarande politiker att aldrig flytta fabriken från Ronneby. Willi Senn är avliden men hans själ och löfte lever fortfarande kvar.

Mycket talar för att så är fallet när Sydöstran i fjol höstas lät berätta att Tarkett vill flytta fabriken och bygga nytt längre norr ut. Nu visade det sig att tidningen var på tok för tidigt ute och att det inte alls var så att fabriken i Ronnebyhamn var för liten. Skälet till en eventuell flytt är nämligen intressant i sig och bakgrunden är densamma som vi påtalade redan 2012. Man vill helt enkelt gardera sig för en framtida vattenhöjning. Nuvarande fabrik ligger nämligen farligt nära strandkanten.

Deras sätt att tänka är intressant och ger oss som fortfarande vill ha en levande Ronnebyå med båttrafik rätt i vårt sätt att väcka framtida tankar.

När nu Ronneby kommuns ledande politiker åter vill utveckla området Östra Piren och Karön, en satsning på fyra miljoner kronor, borde väl byte av betongbron vara en självklarhet. I satsningen ingår nämligen också den länge utskällda skärgårdstrafiken.

Kom igen nu betongsossar, höll jag på att utropa, men det är ju Sd, m, kd och l som har tillkämpat sig makten och därmed också ansvaret för en lyckad turistsatsning även i Ronnebyån med den historiskt vackra bebyggelsen utmed Nedre Brunnsvägen. Kom igen! Ni ser ju hur vattnet stiger på den gamla åbottnen, alltså i Brunnsparken.

Vatten – stan är full av vatten.

https://youtu.be/_Xw9AgNqilQ?t=19

Vad är dumt i en demokrati? Forts.

Den 3 januari ställde jag frågan här i bloggen:

Vad är dumt i en demokrati?

”Den som egensinnigt valt att iklä sig rollen som ordningsman i en församling, i detta fall kommunfullmäktige i Ronneby, måste rimligen besitta oklanderliga kvalifikationer och stå högt över alla andras moral och kunskap. Visserligen av sitt parti utsedd till gruppledare, men att utifrån den positionen döma andras uppträdande, ställningstagande och ordval är för mig ingen självklarhet.”

Inlägget lockade extra många läsare och det kom kommentarer. Jag publicerar nu några av dem.

Inlägget från den 3 januari kan du ta del av om du scrollar ner några steg.

Bertil Bergqvist:

Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.”

Han sa också: ”En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning.”

Agneta Åhrberg:

Hur stor är Ronnebys L-grupp i kommunen? Det är ett arvoderat uppdrag och kräver väl att gruppledaren visar respekt för medlemmarna i gruppen.

Marianne Lundkvist har lång erfarenhet från sitt yrkesliv i Ronnebys näringsliv. Som pensionär kan hon knappast anklagas för att vara ’ny’ även om rummet och sällskapet är nytt. Hon har helt rätt i att andra än de som är valda till nämnders platser enligt KL inte ska behöva övervakas av KFs ordförande. Den sistnämnde kan läsa protokollen från nämndernas möten.

Anna Hellman:

Beslut om maktstrukturer behöver mötas med empiriskt underlag och inte grupptryck. Konsekvenser och möjliga framtida missbruk behöver utvärderas (vilket säkerligen gjordes från fler än bara Marianne i denna fråga).

Tack till de lokalpolitiker (många jobbar ideellt) som vågar stå upp även om det innebär starkt motstånd.

Håkan Robertsson:

Du behövs, särskilt när BLT inte vågar skriva om Roger & Co odemokratiska agerande i kommunfullmäktige.

Skönt med en ”egen” Äggabod

Axfood återkallar ägg från Garant, efter att man upptäckt att de kan innehålla salmonella. Det skriver företaget i ett pressmeddelande.

Det gäller ägg från frigående höns inomhus i storlek XL, sexpack, med bäst-före-datum 2023-01-26.

I går återkallades ägg från Coop av ett annat märke efter larm om salmonella.

I en stund som denna uppskattar man än mer att ha en äkta Äggabod nästgårds.

Ur revun ”Ägget är löst” 1975

https://youtu.be/-gmv_QhFF4I

Vad är dumt i en demokrati?

Den som egensinnigt valt att iklä sig rollen som ordningsman i en församling, i detta fall kommunfullmäktige i Ronneby, måste rimligen besitta oklanderliga kvalifikationer och stå högt över alla andras moral och kunskap. Visserligen av sitt parti utsedd till gruppledare, men att utifrån den positionen döma andras uppträdande, ställningstagande och ordval är för mig ingen självklarhet.

Trots att såväl Jul som Nyår har blivit till historik kan jag inte lämna det som utspelades i samband med kommunfullmäktiges budgetsammanträde den 21 december. Orden som starkt fördömde att en ledamot av annan partitillhörighet hade fräckheten att ställa ett antal frågor fick ordningsmannen att uppträda såväl barnsligt som tramsigt.

I rollen som ordningsman återfinns liberalernas gruppledare Roger Gardell och måltavla för hans vrede var åldermannen Sune Håkansson, Ronnebypartiet.

Jag tänker inte köra svadan i repris. I stället vill jag peka på hur den självutnämnde ordningsmannen Gardell uppträder i sin roll som gruppledare när han väljer att offentligt förminska och klandra sin egen partikamrat, Marianne Lundkvist.

Lundkvist hade valt att följa sin övertygelse och vad hon tolkat in i vad kommunallagen reglerar i det specifika ärendet som avgjordes i kommunstyrelsen. Detta i sin tur ledde fram till att Marianne Lundkvist röstade med oppositionen i stället för med det nya politiska styret som består av Sd, M, Kd och L.

Frågan gällde om kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, skulle ha rätt att närvara när nämnder bedriver myndighetsutövning men utan att få delta i beslut.

I och med att Lundkvist röstade med den röda oppositionen skulle Fredrikssons närvarorätt komma att begränsas.

I en artikel i Sydöstran den 19 december uttalade sig Roger Gardell kritiskt mot partikollegans sätt att rösta. Han ansåg att resultatet blev dumt eftersom Fredrikssons närvaro därmed starkt skulle begränsas om inte ärendet fick en annan hantering i fullmäktige, vilket det senare också fick.

Det är tidigt i artikeln som Roger Gardell säger till Sydöstran:

”Marianne är ganska ny i politiken. Då vill man mycket, det vet jag själv. Det tar också ett tag att komma in i hur det fungerar.”

Här använder Gardell maktspråk med avsikten att inför allmänheten förminska Marianne Lundkvist som politiker. Detta trots att just hon fick så många personröster att hon därmed blev inkryssad.

Inte heller förstår jag retoriken när Gardell påstår ”att man som ny vill väldigt mycket.” När avtar då den viljan gentemot väljarnas förtroende? Betyder detta resonemang att Gardell numera efter alla sina politiska år endast sitter av möten och njuter av nyvunnen politisk makt i styret, ”Samling för Ronneby ” – för att inte tala om sin makt som gruppledare?

Gardell fortsätter:

”Det hade varit bra om Marianne hade upplyst oss andra före omröstningen. Då hade vi kunnat komma fram till en kompromiss.”

Återigen ett maktspråk som innebär att man skulle försökt övertala Marianne Lundkvist att ändra sig. Ordet kompromiss i det läget blir bara dumt – för att använda Gardells eget språkbruk.

I en insändare den 23 december ger Marianne Lundkvist sin förklaring till sitt röstförfarande. Hon säger:

”Jag anser att detta är en fråga som inte har med partipolitik att göra och det är inte heller en ideologisk kärnfråga. För mig handlar det mer om hur vi som lokalpolitiker tolkar kommunallagen och demokratins principer.

För mig är det självklart att kommunstyrelsens ordförande inte ska ha närvarorätt i nämnder och i frågor som rör myndighetsutövning. Dessa frågor har stor påverkan på individers liv och ska därför inte riskera att utsättas för påtryckning.

Eftersom jag anser att bara kommunstyrelsens ordförandes närvaro på dessa möten kan påverka besluten så kan opartiskheten ifrågasättas. Då riskerar vi maktmissbruk och ministerstyre och det är inte tillåtet i Sverige.”

Eftersom denna debatt fram till nu enbart har förts i Sydöstran har jag tyckt att ämnet är så pass viktigt att det bör belysas i ett bredare perspektiv. Om sedan röstförfarandets resultat ska anses som dumt eller inte får väl i så fall vara ordningsmannens ensidiga uppfattning.