Hot mot journalister har i alla tider funnits, men de har under senare år onekligen ändrat karaktär. Det som i dag sker vid SVT:s redaktion i Karlskrona är naturligtvis ett övergrepp som aldrig kan accepteras men ett bevis på graden av upptrappning. Redaktionen har tvingats stänga sedan ett brev med ett vitt pulver skickats till redaktionen.
Den journalist som i dag på morgonen öppnade ett kuvert vid SVT Blekinge i Karlskrona har suttit isolerad och inte fått lämna lokalen som inte heller varit tillgänglig för övriga medarbetare. Den s k bombgruppen har fått köra upp till Blekinge från Malmö.
Lokala räddningstjänsten är också inbegripen i larmet som också fått till följd att redaktionens arbete ligger nere. En reporter är rädd för att kvällens sändning ska gå om intet.
Naturligtvis är detta ett allvarligt angrepp på det fria ordet och måste fördömas på ett kraftfullt sätt.
Vad ligger då bakom detta brevhot som stänger en hel redaktion? Inget allvarligt alls och det är detta som skrämmer. SVT misstänker att det är deras rapportering om Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkessons kräftskiva som gästades av bandet Ultima Thule och en moderat lokalpolitiker från Sölvesborg som är anledningen till hotet. Uppgifterna med bild hade hämtats från Facebook.
Mer behövdes alltså inte för att det fria ordet skulle utsättas för ännu ett övergrepp. Jag kan inte acceptera detta övergrepp eftersom SVT enbart pekat på en anmärkningsvärd politisk handling av partiledaren, att posera på bild med bandet Ultima Thule och alla med texten på tröjorna – ”Give èm hell”.
Det är fegheten med anonymiteten som har ökat. När journalister hotades förr hände det att hoten kom när politiker eller tjänstemän på fredagskvällarna tagit en eller flera drinkar för mycket. Deras hot skedde telefonledes och personligen hade jag aldrig svårt att identifiera uppringaren som naturligtvis alltid var en person som förekommit i antingen radioinslag eller tidningsartikel.
På min aktiva journalisttid hjälpte det att lyssna en stund på uppringaren och därefter dra till med repliken – ”jag hoppas att du är medveten om att jag bandar det du säger”. I det läget sa det alltid klick i örat och samtalet avslutades.
På 1980- och 1990-talet var det inte heller ovanligt att vi fick motta mordhot på öppen gata. Det kom också brev med exempelvis följande ”hot” – Satan är på väg att ta hand om Radio Blekinge också! AKTA ER. Det kom snälla brev också och de var som regel alltid dominerande så vi fäste inte någon större vikt vid ”hoten”.
Betydligt större effekt blir det av dagens hot som på flera plan har ändrat karaktär. De är naturligtvis anonyma men hoten sker nu inte sällan med hjälp av vitt pulver som ska påminna om de globala hot som förekommit och varit direkt livshotande med avsikten att framkalla mjältbrand.
Mestadels har lyckligtvis dessa hotbrev visat sig innehålla vanligt mjöl eller annat pulver men effekten av hoten är allvarliga. Ingen vågar nonchalera breven.
Ordet föddes fritt – låt det leva!
