Hoten har ändrat karaktär

Hot mot journalister har i alla tider funnits, men de har under senare år onekligen ändrat karaktär. Det som i dag sker vid SVT:s redaktion i Karlskrona är naturligtvis ett övergrepp som aldrig kan accepteras men ett bevis på graden av upptrappning. Redaktionen har tvingats stänga sedan ett brev med ett vitt pulver skickats till redaktionen.

Den journalist som i dag på morgonen öppnade ett kuvert vid SVT Blekinge i Karlskrona har suttit isolerad och inte fått lämna lokalen som inte heller varit tillgänglig för övriga medarbetare. Den s k bombgruppen har fått köra upp till Blekinge från Malmö.

Lokala räddningstjänsten är också inbegripen i larmet som också fått till följd att redaktionens arbete ligger nere. En reporter är rädd för att kvällens sändning ska gå om intet.

Naturligtvis är detta ett allvarligt angrepp på det fria ordet och måste fördömas på ett kraftfullt sätt.

Vad ligger då bakom detta brevhot som stänger en hel redaktion? Inget allvarligt alls och det är detta som skrämmer. SVT misstänker att det är deras rapportering om Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkessons kräftskiva som gästades av bandet Ultima Thule och en moderat lokalpolitiker från Sölvesborg som är anledningen till hotet. Uppgifterna med bild hade hämtats från Facebook.

Mer behövdes alltså inte för att det fria ordet skulle utsättas för ännu ett övergrepp. Jag kan inte acceptera detta övergrepp eftersom SVT enbart pekat på en anmärkningsvärd politisk handling av partiledaren, att posera på bild med bandet Ultima Thule och alla med texten på tröjorna – ”Give èm hell”.

Det är fegheten med anonymiteten som har ökat. När journalister hotades förr hände det att hoten kom när politiker eller tjänstemän på fredagskvällarna tagit en eller flera drinkar för mycket. Deras hot skedde telefonledes och personligen hade jag aldrig svårt att identifiera uppringaren som naturligtvis alltid var en person som förekommit i antingen radioinslag eller tidningsartikel.

På min aktiva journalisttid hjälpte det att lyssna en stund på uppringaren och därefter dra till med repliken – ”jag hoppas att du är medveten om att jag bandar det du säger”. I det läget sa det alltid klick i örat och samtalet avslutades.

Hot

På 1980- och 1990-talet var det inte heller ovanligt att vi fick motta mordhot på öppen gata. Det kom också brev med exempelvis följande ”hot” – Satan är på väg att ta hand om Radio Blekinge också! AKTA ER. Det kom snälla brev också och de var som regel alltid dominerande så vi fäste inte någon större vikt vid ”hoten”.

Betydligt större effekt blir det av dagens hot som på flera plan har ändrat karaktär. De är naturligtvis anonyma men hoten sker nu inte sällan med hjälp av vitt pulver som ska påminna om de globala hot som förekommit och varit direkt livshotande med avsikten att framkalla mjältbrand.

Mestadels har lyckligtvis dessa hotbrev visat sig innehålla vanligt mjöl eller annat pulver men effekten av hoten är allvarliga. Ingen vågar nonchalera breven.

Ordet föddes fritt – låt det leva!

 

Fritid och kultur skiljs i Ronneby?

När Ronneby kommun nu byter förvaltningschef (se mitt blogginlägg från 10.6) för Fritid- och Kultur vill man passa på och utreda en eventuell uppdelning av dessa två verksamheter.

Tommy Johanssons förordnande löper ut den 31 augusti och medan man söker en ny förvaltningschef kommer man att lösa dessa arbetsuppgifter med en tillfällig ersättare.

– I uppdraget för ersättaren finns bl a uppgiften att utreda fördelar och nackdelar med en separering av fritid och kultur, säger kommunalrådet, Roger Fredriksson.

Vad som ligger bakom dessa tankar är osäkert men mycket talar för att det är erfaranheter av den organisation som fram till nu har gällt. Problemen behöver inte enbart finnas i förvaltningens sätt att hantera frågor med stor spännvidd inom fritid/idrott och kultur. Sammanslagningen av de två nämnderna ställer naturligtvis också höga krav på kunskap och engagemang hos ledamöterna.

Inte minst har det visat sig svårt att hitta en förvaltningschef som har lika stor kunskap och engagemang inom båda områdena. Ofta överväger ett av intresseområdena, vilket också har gällt ledamöterna i den nu gemensamma nämnden.

Vi vet hur det gick i Karlskrona när såväl hockey som handboll var framgångsrika i sina respektive serier. Kulturen fick stryka på foten och ett länge diskuterat kulturhus fick ännu en gång skjutas på framtiden.

Idrotten har det väl förspänt gentemot kulturen. Det finns reglerat vad som krävs för avancemang när det gäller tävlan på elitnivå. Tävlingsarenor ska ha en viss storlek för att godkännas och där har sällan politiker något att sätta emot.

Det finns även regler när det gäller teater, scener ska ha vissa minimimått för att kunna ta emot alla föreställningar. Logeutrymmen, omklädningsrum för skådespelare, ska finnas och dessutom ljud och ljus naturligtvis. Några krav inom detta område har, såvitt jag vet, inte förts fram i Ronneby.

När kommunen därmed inte kan ta emot vilka teateruppsättningar som helst hämmas naturligtvis det kulturella intresset och utbudet. Att invånare kräver teater av rang och därmed lokaler därefter har ledande politiker lätt för att negligera. I dessa fall finns inga tvingande regler, bara enkla önskningar som står sig slätt gentemot idrottens betydligt tuffare regler. Med icke starka eller beslutsamma politiker väger därför kulturfrågor lätt när det gäller valet av idrottsarena respektive kulturhus.

Ronneby Brunnspark – en kärlek

DSC04217

Min kärlek till Ronneby Brunnspark har genom åren blivit allt starkare. Naturligtvis har parken alltid gjort sig påmind som en vacker och livsgivande del av vårt Ronneby, men det är en kärlek som har mognat efter mångåriga träffar.

Jag var en ung grabb när jag första gången hörde berättas om Brunnsparken. Det var min farmor som på tidigt 50-tal berättade lyriskt om sin vistelse där som ung. Farmor Betty föddes 1895, 22 år efter att parken börjat anläggas. Hon kom dit som 15-åring för att bl a dricka brunn. Jag har fortfarande hennes originalglas kvar från den tiden.

Jag har ofta tänkt på vad denna park har betytt för många människor under drygt 300 år. Hur många har dom varit? Varför kom dom hit? Vad hade dom för förväntningar? Vissa av dem var sjuka och hade hört talas om det läkande vattnet. Blev de verkligen hjälpta eller vad hände efter besöket?

DSC04219

Trots att mitt förhållande till Ronneby Brunnspark är mångårigt dyker det alltid upp nya berättelser som naturligtvis är helt sanna och självupplevda eller återberättade av flera generationer. Min upplevelse behöver inte överensstämma med andras. Det är ögonblick och timmar som har blivit rika med olika minnen, men naturrikedomen och blomsterprakten har vi alla upplevt och den har inte förändrats genom åren. I dag är den praktfull och ståtlig, den höga åldern till trots, men så har den också vårdats ömt och dessutom fått full och oinskränkt uppskattning på senare år.

För några år sedan blev den utsedd till Sveriges vackraste park och den har också i en större och bredare jämförelse blivit utsedd till Europas fjärde vackraste park. Inte dåligt efter att ha uppnått den aktningsvärda åldern 315 år!

DSC04223

I veckan deltog jag i en Brunnsparksvandring där medlemmar ur Folkteatern bjuder på dramatiserade inslag under vandringen. Ett lovvärt initiativ som ytterligare kan byggas ut i denna historiska miljö. Vetgirigheten är stor bland besökande turister och det finns verkligen mycket att berätta.

Hur många känner t e x till att det var tre danskar som byggde upp brunnsområdet och parken och att trädgårdsmästaren, Henrik Madelung, som hämtades på Jylland, stannade i hela 49 år. Eller att det planerades en järnvägsstation intill Brunnshallarna där Rosengården i dag finns. Järnvägsspåret anlades istället öster om Ronnebyån och med en mindre station mitt emot Ronneby Brunn.

Vi har alla olika minnen från Brunnsparken. Jag minns fortfarande en solig och berikande eftermiddag med författaren Lars Rosander som i direktsändning i Radio Blekinge berättade om tillkomsten av sin bok ”Sommarskymnings svalka” vars hela handling är förlagd till denna vackra park.

Naturligtvis är det också svårt att glömma dagarna med boxaren Floyd Patterson som hade sina träningsläger förlagda till denna park.

DSC04227

Det finns många rika minnen att berätta från Ronneby Brunnspark men det får anstå till ett annat tillfälle. På bilderna syns bl a kvällens guide Anders Johnsson som avslutningsvis bjöd på ”läkande” brunnsvatten.

Obs. Klicka för större bild

 

Succé för senaste turistbyrån

DSC04209

Det är på landsbygden som den kreativa kraften finns och lever. Människor utanför centrum har fått lära sig att gör vi inget själva händer det heller inget. En för alla, alla för en är budskapet som i många fall fått bygder att blomstra.

I Bräkne-Hoby fick musikern Jonas Renvaktar en idé som han lätt fick konstnärerna Kjell Hobjer och Kim Demåne att tända på. Ett gammalt fryshus förvandlades snabbt till en konstinstallation och blev en alternativ turistbyrå med hjälp av text och en karta målad direkt på husets väggar.

Naturligtvis är det en långdragen och ganska unik debatt om en turistbyrås vara eller inte vara i Ronneby centrum som har fått konstnärerna att agera. En strålande idé och inte minst rolig. Denna alternativa turistbyrå i Svenstorp strax utanför Bräkne-Hoby behöver varken broschyrer eller bemanning. Den står där den står och är således tillgänglig dygnets alla timmar och den är redan en av de mest fotograferade byggnaderna i Ronneby kommun.

DSC04210

Den har egentligen inga likheter med den affär i Ronneby som har till uppgift att dela ut broschyrer till besökande turister. Jo, vid närmare eftertanke finns det några.

Vid torget i Ronneby fanns några träd som ansågs locka fåglar till besök. Träden rycktes upp med rötterna och förpassades till en plats utanför centrum. I Bräkne-Hoby behövde några träd sågas ner för att synliggöra två väggar.

Dessutom uppfyller denna alternativa turistbyrå ett annat krav som politiker och tjänstemän i Fritid- och Kulturnämnd ansett viktigast av allt, nämligen att den finns där turisterna finns och i detta fall betyder det utmed Backarydsvägen. Turistbyrån har även en trafiksäker plats. Det finns en väg som trafikanten lätt kan glida in på för att stanna och begrunda de alternativa besöksobjekt som beskrivs på söderväggen.

DSC04211

Initiativet är helt i linje med det budskap som länets politiker har klubbat för den turism som anses vara så viktig men som ändå inte tas på fullt allvar. Det är samarbetet som haltar trots att ämnet tas upp och betonas varje vår.

Jag vill att turismen ska tas på allvar och därför vill jag jämföra en turistbyrås viktighet med ett näringslivskontor. Jag vill inte tro att företagare intresserade av att etablera sig i Ronneby kommun skulle behandlas på samma dåliga sätt som turister i dag behandlas. Turister tillför kommunen pengar, viktiga slantar men då måste turisten också känna sig välkomnad och väl omhändertagen. Det finns ett ord för detta – service!

Obs! Klicka för större bild.

 

Räddningshelikoptrar kvar på F 17

I dag har jag anledning att gratulera kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, till en framgångsrik överläggning med Sjöfartsverkets t f generaldirektör, Noomi Eriksson.

Resultatet av samtalen som skedde på plats i Ronneby stadshus i dag blev att huvudspåret för framtiden är att Sjöfartsverkets två räddningshelikoptrar blir kvar på F 17 i Kallinge.

-I dagsläget finns inget annat spår, berättar Roger Fredriksson direkt efter sammanträdet.

Sjöfartsverket har tidigare tittat på lokaler i Kalmar men dessa är inte längre aktuella, uppgavs i dag. Inte heller letar man längre aktivt efter andra hangarmöjligheter.

Det som gör Roger Fredriksson extra glad är att Ronneby kommun nu fått rollen som samordnare för att lösa hangarproblematiken för Sjöfartsverkets helikoptrar.

-Anders Engblom som är lånad från räddningstjänsten i östra Blekinge (Ronneby och Karlskrona) är utsedd att fungera som projektledare, berättar Roger Fredriksson.

– Det som nu måste lösas är ett miljötillstånd som blir en fråga för länsstyrelsen, berättar han vidare.

Viktigt är också att tre inblandade myndigheter måste tala sig samman, nämligen Försvaret, Fortifikationsverket och Sjöräddningsverket.

I debatten fram till nu har Sjöfartsverket angett olika anledningar till att eventuellt behöva överge F 17 i Kallinge. Det har bl a gällt hyreskostnad av hangarutrymme, en allt för lång sträcka för helikoptrar att ta sig från hangar till lyft, svårt att fungera på militär anläggning med civil besättning och nu senast ett utspel om att en placering på F 17 skulle strida mot Genèvekonventionen.

-Det sistnämnda tog Sjöfartsverket avstånd ifrån och ansåg att detta var ett privat inlägg från Anders Jönsson, tidigare operativ chef för Sjöräddningssällskapet.

En återträff med betydligt fler myndigheters företrädare inblandade planeras nu till senare delen av augusti.

Huvudspåret efter dagens sammanträde är således att helikoptrarna ska bli kvar på F 17 i Kallinge.

Min fråga kvarstår dock varför Ronneby kommun genom sitt kommunalråd, Roger Fredriksson är ensam i denna viktiga kamp som nu sakta tycks sluta lyckligt.

 

Tragisk situation för Ronnebys turism

Jag hoppas innerligt att politiker och tjänstemän i Ronneby kommun, inte minst i Fritid- och Kulturnämnden, nu förstår hur viktig arrangörer och allmänhet anser att turismen är. Jag tänker på den debatt som i dag utbröt när det stod klart att inga biljettbokningar skulle kunna ske genom den nystartade turistbyrån i Ronneby.

Anledningen var att nuvarande näringsidkare i Clarbergska huset där turistbyrån är inrymd skulle ta semester under vecka 30. Därmed, hade hon förklarat i mail till bl a Folkteatern, att inga biljettbokningar då skulle kunna ske.

Genast rusade en frustrerad ordförande i Fritid- och Kulturnämnden, Lena Mahrle och påstod att uppgiften inte stämde.

Senare i dag har vi av turistsamordnaren i kommunen, Jeanette Rosander fått veta att man nu arbetar för att försöka lösa problematiken med biljettbeställningar.

Det saknas en handkassa!!! Och det saknas en ”Babsmaskin” en betalkortsmaskin. En sådan lär finnas på biblioteket och den ska man försöka låna under vecka 30!!!

Så var det alltså med den sanningen. Först när Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar och jag i denna blogg återger hans frustration, ja, då kommer politiker och ansvariga tjänstemän till skott. Det är först DÅ man inser att man kanske kan lösa problemet med biljettbokningar. Sanslöst!

Vad hade hänt om problemet inte hade ventilerats? Det kan vi bara gissa.

Återigen har det besannats att politiker och tjänstemän inte tar turistfrågorna i Ronneby på allvar. Det ska alltid behövas en debatt innan man vidtar åtgärder.

Jag förstår mycket väl arrangörers frustration med den debatt om turistfrågorna som har förekommit i vår. Inte minst förstår jag att Håkan Robertsson i Folkteatern reagerar. Han skrev i gårdagens mail till politiker och mig på följande sätt:

”Vi litar inte på någon efter alla turer med turistbyrån som Fritid och Kulturnämnden och näringslivschefen hållit på med. Det är katastrofalt!”

Kommunens ansvariga politiker och tjänstemän förstår tydligen inte allvaret och dynamiken i turismens dragningskraft och vad den bl a betyder för arrangörer av skiftande slag. Det är naturligtvis allvarligt när arrangörer inte längre litar eller tror på de besked som lämnas från kommunens ansvariga när det gäller turismverksamheten. Ännu en gång ber jag om skärpning.

Först efter en förmiddags debatt i sociala medier försöker man plocka fram såväl en handkassa! Som betalmaskin. Grattis till uppvaknandet. Trevlig fortsatt semester.

Ronneby turistbyrå semesterstänger!

”Du menar inte att Ronneby Turistbyrå har semesterstängt mitt i juli??? Det var det mest galna jag har hört sedan träden vid torget revs upp med rötterna för att fåglarna som sitter i dem understundom bajsar!”

Så skriver Folkteaterns verksamhetsledare, Håkan Robertsson i ett mail till Ninnie Sjösten som i dag ansvarar för turistbyrån i Clarbergska fastigheten vid torget. Hon har i ett mail till Håkan berättat att hon tänker stänga för semesterledighet i vecka 30 (20-26 juli)! Hon vill veta om turister kan köpa biljetter direkt av Folkteatern när hon håller turistbyrån stängd.

Det händer i Ronneby

”Jo vi säljer biljetter på plats. Tack för din omtanke!”, svarar Håkan Robertsson och fortsätter:

”Vi litar inte på någon efter alla turer med turistbyrån som Fritid och Kulturnämnden och näringslivschefen hållit på med. Det är katastrofalt! Ytterst ansvarig är Kommunalrådet Roger Fredriksson. Vad säger han om detta?   Detta är inget personligt mot dig Ninni, det är mot de som skrev kontrakt med dig!”

Här åsyftar Håkan Robertsson den eller de inom Fritid- och Kultur som har skrivit kontrakt med affärsinnehavaren Ninnie Sjösten. Har man när kontraktet upprättades verkligen gått med på att stänga Ronnebys turistbyrå en vecka mitt i semestertid.

Håkan Robertsson fortsätter:   ”Att semesterstänga en turistbyrå är nog unikt i Europa, ja säkert i hela världen. Det är ju sabotage, mot alla små turist- och evenemangsentreprenörer i kommunen! Besöksnäringen är den snabbast växande i landet – men inte i Ronneby. I vår kommun drar man istället åt strypkopplet på oss entreprenörer i denna sektor. Om kommunens Näringslivschef har vetskap om detta och inte agerat, kräver jag hans omedelbara avgång!   Svårt att veta om man skall skratta eller gråta. Fnittrande alternativt förbannade hälsningar/ Håkan.”

Mailet från Håkan Robertsson till turistbyråns föreståndare har tillställts ett antal politiker som kopia för kommentar och helst åtgärd.

Utredning – men vad händer med Blekinge?

Nu ska det tydligen bli ny fart på utredandet när det gäller att bilda storregioner och få ner antalet landsting.

Naturligtvis uppstår då en mängd frågetecken, inte minst för oss som bor i Blekinge. Vart kommer vårt län att hamna i organisationen och hur blir det i sjukhusfrågan. Menar regeringen allvar med sin utredning bör detta sätta ordentlig fart på ledande politiker i vårt län.

Sune Håkansson är orolig ur två aspekter och då handlar det om sjukhusfrågan och bostadsfrågan. Sune skriver här i bloggen:

”Regeringen skall tillsätta en utredning. Målet är att det skall bli betydligt färre län och landsting. Därigenom skall det bli en effektivare organisation.

Man känner igen det gamla ”regiontänket”. Frågan blir: Vad händer med Blekinge? Gissningsvis kommer varken län eller landsting att överleva.

Det är inte enkelt att sia om framtiden. Min gissning är att Skåne får klara sig självt. Blekinge, Kronoberg och södra Kalmar län får blida ett ”storlandsting”.

Vad händer då? Blekinge får behålla, på sin höjd, ett sjukhus. Om inte all den kvalificerade vården skall försvinna, torde landstingspolitikerna snabbt behöva bestämma sig. Bygg ETT nytt sjukhus i Blekinge. Utredaren Ronny Pettersson påpekade bland annat detta. Skall vi få behålla kvalificerad sjukvård, måste vi bygga nytt, inte lappa och laga.

Bostäder

Samtidigt avser regeringen att ge stöd till nybyggnation av bostäder. Mest stöd skall ges till de orter där bristen på bostäder är störst. Stockholm får mest…

Min tro är att stöd till Stockholm inte behövs. Det torde vara byggklara tomter, som behövs.

Förvisso är det som, bland annat, Tingsryds kommun påpekar. Många invandrare vill inte bo på landet. De kommer från storstan, vill vidare till storstan. Likväl gäller för Södra Sandsjö, en församling i Tingsryds kommun, att man har en hel del unga invandrare, avsevärt fler än grannförsamlingarna på Blekingesidan. Dock är det så att det är invandringen, som gett Blekinge plussiffror i befolkningsstatistiken under senare år.

Blekinge kan behöva stöd för att kunna bygga, exempelvis, trygghetsboenden till rimliga hyror. Regeringsförslaget verkar vara snålt mot Blekinge.”

Sune Håkansson

 

Släkten är värst i Karöfars

Medan vi i publiken upplever sommarens första riktiga sommarkväll 2015 är det på scenen också varmt och svettigt men året är 1958.

Karön, skärgårdens pärla strax utanför Ronneby, är skådeplatsen för en social uppgörelse som saknar motstycke. Stadens socitet har dragit sig undan och flytt till sommarhuset när Tosia Bonnadan lockar den aningen enklare befolkningen för fest och glam.

DSC04115

Sommarkvällen på Karön 1958 var tydligen också varm och inte minst svettig för familjen Silverknopp och deras svärson, doktor Kurt Henriksson. Det är en synnerligen invecklad släkthistoria som rullas upp inför öppen ridå och resultatet av kvällens palaver är rolig, överraskande och ytterst pinsam för en viss överhet inom familjen.

Hos den här familjen är det inga döda stunder och när sommarkvällens överraskning rusar in i familjens liv, ja, då är svettpärlorna högst framträdande. Det är mycket spring, höga röster, gräl, skratt och gråt men också glädje, inte minst när vissa av de inblandade utbrister i sång och det gör de tämligen ofta.

DSC04120

”Karöns lilla Kitty” som är namnet på årets sommarteater är förlagd till Kvitterplatsen och det tycker jag om och jag är imponerad av att man på denna lilla scen med enkla medel lyckas förflytta oss till Karöns speciella miljö. Jag tänker på badgästerna som plötsligt dyker upp på tomten och blir bryskt bortkörda av översten, Hector Silverknopp, som besöker dotter och svärson.

 

DSC04121Det är helheten hos ensemblen som medför att jag blir glad och nöjd med det jag får återuppleva från sent 50-tal men naturligtvis måste också bredden innehålla toppar.

Det går snabbt och lätt att ta huvudpersonen, Kitty Klang, revysångerskan från Eslöv (Hanna Beckman) till sitt hjärta. Hon sätter verkligen fart på såväl släkt som föreställning när hon rusar in med sin äkta skånska dialekt. En liten koll på äktheten visade att hon är från Malmööö.

DSC04127

Roligt är det också att Håkan Robertsson, trots flyttbestyr för Folkteatern, åter har tagit plats på scen – och vilken plats han tar. Rollen som överste Hector Silverknopp är ju en roll som han utan besvär kan ikläda sig. Jag tänker på humör och gester och trots en envis förkylning med en del hostattacker bär han upp rollen med värdighet och rutin.

Naturligtvis är även Christoffer Stenström, som den numera fullfjädrade advokaten, en av mina favoriter. Han har vuxit in snabbt i dessa återkommande roller och nu har han fått ett betydligt större utrymme än vid tidigare års sommarföreställningar. I år uppträder han t o m som sångare. Plötsligt i andra akten förnimmer jag att han även måste vara en hejare på att imitera förre utrikesministern, Carl Bildt, hans partikollega i det civila. Det är i hans lite längre repliker som likheten blir roande, i varje fall för mig.

DSC04136

Urban Jönsson är textförfattare som fritt efter ”Hurra, ein Junge” av Franz Arnold och Ernst Bach har lyckats väl med såväl förvecklingar, skratt och inte minst en oväntad upplösning på hela skäktuppgörelsen.

Roligt också att Magnus Rosén är tillbaka hos Folkteatern och nu i den viktiga rollen som regissör. Magnus är duktig på att lyfta fram varje rollgestaltning vilket blir till en helgjuten ensemble.

Bilder i ordning: (klicka för större format)

Överstinnan Lilly Silverknopp (Mia Österhof), doktor Kurt Henriksson (Pontus Larsson), Marianne Henriksson, född Silverknopp (Mathilda Becker), överste Hector Silverknopp (Håkan Robertsson).

Familjen samlad med Ville, allt-i-allo (Linus Lindström) i bakgrunden när det dyker upp objudna gäster på gräsmattan.

Naturligtvis är det översten som bryskt kör bort okända badgäster som försöker gena över gräsmattan till badet.

Ville (Linus Lindström) och Kitty Klang, revysångerska från Eslöv (Hanna Beckman) som bryter ut i sång av ren glädje när de besöker Tosia Bonnadan.

Advokat Julius Sträckberg (Christoffer Stenström) och Birgit Lund, Mariannes vän (Elaine Stråth) visar ett visst intresse för var andra. Mest intresserad tycks advokaten vara.

 

 

Genevekonvention avgör helikoptrars hangarplacering

Sol 1Anders Jönsson från  Sölvesborg  med ett förflutet som operativ chef för Sjöräddningssällskapet rätar nu ut en del frågetecken som gäller Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar.

Han menar att Sjöfartsverket har rätt när de säger att deras helikoptrar inte kan förvaras i militärens kommande hangar vid F 17 i Kallinge. Förklaringen finns i Genevekonventionens text som Anders berättar om i sitt inlägg här.

-Om basen för Sjöfartsverkets helikoptrar ska flyttas så bör det, enligt min mening, inte bli så långt, säger Anders Jönsson.

Jag tolkar honom på så sätt att F 17, mitt i Blekinge, är en bra placering men att det behöver byggas en ny hangar på den civila sidan av fältet. Så löser man bäst den uppkomna problematiken. Ta del av Anders Jönssons förklarande text:

Genevekonventionen måste efterlevas

”Härligt att du Bengt och kommunalrådet Roger i Ronneby m.fl. engagerar er i de blekingska räddningshelikoptrarnas framtida placering. 

Jag är som gammal sjöräddare och tidigare operativ chef på Sjöräddningssällskapet väldigt nöjd med dagens nya svenska räddningshelikoptrar och deras höga tillgänglighet. Sällskapet har som intresseförening kämpat för att få SjöV att öka antalet helikopterbaser från 3 till 5 och att minska anspänningstiden till 15 minuter.

När det gäller baseringen i Blekinge är det ur operativ synpunkt en mycket bra placering rent geografiskt. Om basen skall flyttas så bör det, enligt min mening, inte bli så långt. 

Men just en placering på militära delen av Ronnebyfältet är kanske inte en hållbar lösning på sikt. Det bryter nämligen på ett flagrant sätt mot vad som står i Genevekonventionen om placering och skydd av civila räddningsresurser och installationer. Jag tänker då närmast på de tidigare tankarna att samlokalisera med de nya planerade militära och lite dyra helikopterhangarerna på F 17. Över 200 länder har undertecknat Genevekonventionen och världen över så skiljer man nu allt mera ut det som skall skyddas vid ofred från tidigare militära samlokaliseringar.

Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar som nu finns i Ronneby är inte bara en kommunal, regional eller nationell resurs utan en internationell räddningsresurs som betalas med hjälp av avgifter från sjö- och luftfarten bl.a. de svenska skeppsredarna. 

Just i dagarna har SjöV och Näringsdepartementet bestämt att kommunal räddningstjänst kostnadsfritt kan dra nytta av räddningshelikoptrarna för livräddande uppdrag om de inte är upptagna med sina huvuduppgifter. Det går lite framåt varje dag. Hoppas nu bara att ”gratis inte smakar för gott” så att det bli ett överutnyttjande av helikoptrarna. Risk finns enligt min åsikt.

Efter närmare 3 års väntan med inskolning av besättningar, leverans av de nya röd/vita helikoptrarna har SjöV äntligen fått just de 7 specialutrustade räddningshelikoptrar som de så väl behöver. Låt oss slå vakt om de 2 för södra Östersjön och för hela södra Sverige som redan finns i Blekinge. Det skulle förvåna mig mycket om SjöV inte har ungefär samma syn på saken?

Anders Jönsson, pensionerad sjöräddare.

0708 100 570