Kommunstrateg efterlyser museidebatt

Ronneby Musei- och Hembygdsförening blev först med att få information om planeringen av ett framtida museum i Ronneby. Ett museum som inte enbart ska skildra bilden av ett historiskt Ronneby utan också kryddat med ”Guldgubbar” från Vång och skatter från det danska kungafartyget ”Gribshunden”, ett vrak som tilldrar sig en hel världs intresse.

Kommunstrategen Anders Engblom var inbjuden till Hembygdsföreningens årsmöte för att berätta om hittills utfört arbete. Men det var en försiktig tjänsteman som inte ville föregå politikerna. En taktik som fick några mötesdeltagare att tvivla på ambitionen, vilket fick Engblom att snabbt förklara att frågan har hög prioritet.

Ävern om några lämpliga platser har nämnts i diskussionen har man fortfarande inte sett ut den ultimata platsen för ett museum.

Ledande politiker och tjänstemän har genomfört ett fåtal studiebesök bl a i Fisksätra i Nacka kommun.

Kostnaden för en nybyggnation har man uppskattat till ca 100 miljoner kronor, en kostnad som inte enbart Ronneby kommun kan svara för. Därför undersöker man också möjliga sponsormöjligheter med såväl inhemska som utländska fondpengar.

Anders Engblom efterlyste också en bredare debatt. Att en sådan hittills har uteblivit måste tillskrivas den brist på information som kommunen visat i frågan, ansåg några mötesdeltagare. Kommunens hemsida borde vara en naturlig plats för information.

Det är Engblom som ansvarar för att leda arbetet framåt och det var också han som från början fick uppdraget av kommunstyrelsens ordförande. Frågan har nu bollats över till Fritid- och Kulturnämnden som ska ta fram förslag. Ett arbetssätt som jag kan förstå ur ett demokratiperspektiv men som på intet sätt får mig att hoppa högt av lycka. Jag anser att frågan ytterst borde stå på kommunstyrelsens agenda.

Leo Gustavsson har lagt ner kartan

Leo Gustavsson, en av Ronneby kommuns absolut främsta idrottsprofiler, har avlidit. Han skulle ha fyllt 90 år i augusti.

Vi i gruppen som arbetade fram boken ”Skogsvandrarminnen. Orientering – ett sätt att leva” är i dag tacksamma att vi hann utnyttja Leos kunskap och minnesbank. Boken kom ut 2014 och bara något år senare fick han sviktande hälsa. Ett svårt slag för en man som var bortskämd med att nästan dagligen ta en träningsrunda i skogen.

I boken som är fylld med Skogsvandrarminnen tecknar jag följande bild av Kallingegrabben, uppvuxen i Flisan intill skolan, som blev såväl svensk mästare som landslagsman inom Svensk Orientering. På riksplanet kallades han ofta för ”Kallinge-Leo”.

Leo var född tävlingsmänniska och hade naturligtvis svårt att mäta sina krafter med de betydligt äldre grabbarna. Som åttaåring deltog han i klubbens hinderlopp. Han var då så liten att han lättare kunde passera hindren under istället för att kliva över dem.

Han avverkade sin första kompassgång som tioåring men hans tävlingsdebut kom långt senare. Förklaringen är enkel – på den tiden fanns inga tävlingsklasser för de yngsta


I dag med facit i hand står det klart att han är Skogsvandrarnas genom tiderna mest framgångsrika orienterare med ett SM-guld 1956 som kronan på verket. En bragd som på den tiden orsakade utbredd avundsjuka bland skolans elever i Kallinge där Leo då var lärare.

– Naturligtvis var vi jätteavis på de som fick ha en svensk mästare som lärare. Själv gick jag i klassen brevid, vittnar en man som har uppnått mogen ålder men ändå väl minns händelsen.

Plötsligt var kallineglöparen en rubrikernas man. Lokaltidningarna hade redan haft anledning att ofta skriva om honom men nu var det rikstidningarna som drog på. T.o.m. dåtidens kvällstidningar uppmärksammade stort det nattliga guldet på Gotland.

Expressen skrev:

”Leo Gustavsson svensk mästare i nattorientering”.

Reser till Gotland igen. Vill se hur här ser ut”.

Redan där på kvällen, i mörkret strax före midnatt den 3 november visade Leo även ledartakter. Expressen skriver:

”När alltihop var över kallades Leo Gustavsson fram till mikrofonen. Han skulle intervjuas i den kolsvarta natten men vände p´åt och höll ett glänsande tacktal till de duktiga arrangörerna”.

Expressen må vara ursäktad nu efter alla år men man stavade hans efternamn med f och inte v. Men så var han inte heller riktigt känd. Inte för rikspressen.

I Blekinge var dock Leo en fruktad men aktad orienterare som redan 1952 hade korats till Blekinges främste idrottsman och tilldelats Sydöstrans guldmedalj.

Därför var det väl inte mer än rätt och förväntat att Ronnebys starke politiker, fullmäktiges ordförande Nils Malmström ställde stegen upp till Sänksjön för att hålla tal efter SM-bragden.

Medlemmar har berättat att det i novembermörkret arrangerades en vacker och skogligt inramad högtidsstund där Leos äldre bror Ove framförde sina egna och föreningens gratulationer. Förutom då kommunens vid den tiden ovanliga uppvaktning.

Hela 1950-talet har beskrivits som Leos ”århundrade”. Det var då han fick sitt egentliga genomslag som elitidrottsman och stod på topp av sin karriär med bl.a. landslagspremiär 1951 mot Finland. Året innan hade klubbkamraten Yngve Franzon blivit föreningens första landslagsman.

Innan det framgångsrika 50-talet var till ända hade Leo dubbla landslagsuppdrag 1958. Han blev 3:a mot Danmark och 11:a i landskampen mot Norge.

Utmärkt och uppmärksammad förstärkning fick Skogsvandrarna 1959 i form av Sivar Nordström. Det året kunde Skogsvandrarna glänsa med två landslagsmän –Leo och Sivar. Dessutom blev det naturligtvis seger i 7-manna.

Leo och Sivars landslagsframgångar fortsatte året efter och de dominerade som Sveriges representanter vid tävlingar i Östtyskland.

Året efter hade Leo betydande framgångar som lagledare för Sveriges trupp till Östtyskland. Han var under många år engagerad som landslagsledare med teknikträning som specialitet. Kartritning var en annan stark sida hos Leo.

Kristina unik som segelflygare

På tidigt 1950-tal var det i Blekinge unikt att tjejer började segelflyga. Den typen av fritidsintresse var länge endast förbehållen grabbar som vid 15-års ålder startade sin flygarkarriär med siktet inställt på att bli piloter inom flygvapnet.

När Kristina Månsson från Kallinge 1954 fick motta sitt B-diplom var det en så unik händelse att redaktören på Blekinge Läns Tidning hade svårt att uttrycka sig. Kristina blev i en artikel kallad såväl ”Ung Kallingeflicka” som ”Flygsinnad ung dam”. Diplomet delades ut av dåvarande flottiljchefen och översten Sten Rydström.

Kristina inledde sin flygutbildning 1953, hon var 15 år och det var åldersgränsen för att börja. Det började, som brukligt var på 50-talet, med att eleven fick ta plats i glidaren SG-38. (Se bild)  Först små, låga skutt efter en bogserbil för att bli vän med det mycket enkla flygplanet. Enkelt uttryckt kan man säga att flygaren satt på en trästock med glidskida under till.

Efterhand blev det högre höjder med hjälp av vinschstarter och även bättre segelflygplan typ Gronau Baby.(Se bild)

Kristina minns med kärlek hur det kändes att få luft under vingarna.

-Jag älskade sporten allt mer och jag ville verkligen förkovra mig så fort det bara gick, minns Kristina när hon nu i dagarna är högst delaktig i arbetet med att färdigställa en utställning om segelflyget. Utställningen kan snart ses på Kallinge Museum och skildrar Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år. ”Segelflyg över Blekinge” blir samlingsnamnet för utställningen som skildrar verksamheten med bilder från 1940-talet fram till nutid.

Kristina föddes i Kallinge 1938 och hennes flygintresse började tidigt. Hennes bror Klas Månsson, känd affärsman i Kallinge och Ronneby (Handelsbolaget i Kallinge och Konsum, Ronneby) blev med tiden en av landets duktigaste och flitigaste modellbyggare av flygplan. Inte mindre än 300 modeller hann han bygga och en del av denna digra samling visas också i samband med utställningen.

-Jag klarade a-diplomet 1953 och därefter blev det b och c 1954 och 1955, berättar Kristina.

Hon lämnade Kallinge 1960 och flyttade till Stockholm. Vistelsen där varade i fyra år och därefter var hon tillbaka i Kallinge, men bara för ett år. Därefter bar det av till Linköping, Älmhult, Skillinge och tillbaka i Kallinge först 2004 då hon övertog föräldrahemmet i Kallinge.

Intresset för segelflygning fanns hos henne även efter att hon bildat familj och nu är hon på plats som ensam kvinna och hjälper gruppen med namn och årtal för att dokumentera äldre tiders verksamhet inom Blekinge Flygklubb.

Kristina var som kvinna något av pionjär när det gäller segelflyg i Blekinge men hon fick efter hand många efterföljare.

OBS! Klicka för större bild.

Sjuk sjukhusmiljö har mörkats länge

Det är ett högt och sannerligen oseriöst spel som landstingets ledning i Blekinge har fört med personals och patienters hälsa som insats. När nu Arbets- och Miljömedicin Syd kräver ett omedelbart stopp för verksamheten i Byggnad 13 är det en ren och skär skandal att nu påpekade brister inte har åtgärdats tidigare.

Det påpekas att problemen med fukt och lukter uppmärksammades redan 2014 men det är långt ifrån hela sanningen. Redan när Ronny Pettersson i maj 2013 satte punkt för sin länge hemlighållna utredning pekade han på allvarliga brister vid flera byggnader som inte heller skulle lämpa sig för en ombyggnation.

När Ronny Pettersson presenterade sin utredning för ett stort antal politiker i Ronneby den 21 januari 2014 kommenterade han lokalernas status med dessa ord:

”Frågan är inte om lokalerna ska rivas utan NÄR.”

” Det finns ett system för registrering och planering av fastighetsunderhåll men i praktiken har detta inte använts på åtta (8) år!!! Inte sedan 2006 har landstinget genomfört några statusbesiktningar av lokaler!”

I denna blogg kommenterade jag den 23 januari 2014 hans uttalande på följande sätt:

”Naturligtvis är landstingsdirektör Peter Lilja ytterst ansvarig för denna grova försummelse. Men än värre och allvarligare är att han grundar sin utredning och ekonomiska kalkyl utifrån ett lokalinnehav som inte har statusbesiktigats på åtta år. Naturligtvis kan framtida renoveringsbehov och kostnader för detta bara bli till en grov uppskattning.”

Nu står hela landstingsledningen med byxorna nere när all verksamhet akut nu måste stoppas i Byggnad 13 efter mångårigt eftersatt underhåll. Ett problem som nu riskerar att ge personalen i huset bl a astmatiska besvär.

När landstingsdirektör Peter Lilja nu säger till tidningen Sydöstran att man väntar på nya lokaler men att dessa kan står klara först om några år är detta naturligtvis ett bevis för att såväl ledande tjänstemän som politiker har handskats så ovarsamt med skattemedel att detta inte kan gå opåtalat förbi.

Att medvetet blunda för ett så här långvarigt och bristande underhåll och därmed dessutom medvetet utsätta människor för allvarliga hälsorisker måste resultera i att ansvar utkrävs på ett eller annat sätt.

På samma sätt har landstingsledningen förhalat och brustit i planering när det gäller uteblivna parkeringsplatser för såväl patienter som anställda. Först nu i och med en omfattande byggverksamhet på sjukhusområdet har man börjat planera för en utökad parkeringsyta. Naturligtvis skulle detta arbete ha förberetts betydligt tidigare.

Det var dessa framtida problem med vidhängande ovissa kostnader som var viktiga att mörka när de ställdes mot argumentet att istället bygga ett nytt sjukhus. Nu drabbar detta inte bara patienter utan även personal och slutnotan är mer oviss än någonsin.

 

 

Ronneby kommuns heta östra utpost

Man ska inte underskatta en bensinstations betydelse för en bygd, även om den inte är av storlek större. För Johannishus med omnejd blev tillkomsten av tankstället ett slags uppstart för en gigantisk utbyggnadssatsning i mångmiljonklassen.

Egentligen började den nya tideräkningen för nya företagssatsningar i Johannishus redan för några år sedan. Då avvecklades Bredagårdens Handelsträdgård och köptes upp av en kreativ dansk familj som nu driver företaget PlantRiket med stor framgång.

I det nya affärscentrum som nu ska växa fram i vägkrysset mellan Johannishusvägen och Listerbyvägen ligger förutom PlantRiket byns stolthet, nämligen ICA Nära. Även den butiken drivs av en framåtsträvande familj med Kenth Ohlsson i spetsen. Han tog över butiken för 11 år sedan och har under den perioden ökat omsättningen från 5 miljoner kronor till 15 miljoner och nu ska han lägga i nästa växel.

Kenth Ohlsson har redan fått byggnadstillstånd för en dubblering av affärsytan. Han ökar den med 180 kvadratmeter och ska bl a bygga en ny entré. Han bygger ut på baksidan av nuvarande butik, från vägen räknat, och räknar med byggstart nu i vår. Invigning blir det i augusti. Investeringen går lös på 5 miljoner kronor.

Björketorps Gård

Några kilometer söder om Johannishus återfinns ett annat framgångsrikt familjeföretag – Björketorps Gård som drivs av familjen Brunberg. Även där förbereds investering i mångmiljonklassen. Familjen som redan driver gården på ett modernt och framsynt sätt med gårdsförsäljning av såväl mjölk som glass ska nu fortsätta satsningen med en eventanläggning av storlek större.

Det kommer att uppföras en ny byggyta på 700 kvadratmeter och en redan nu befintlig lada kommer att utökas med en våning. Efter utbyggnaden kommer 300 sittande middagsgäster att beredas plats. Man kommer dessutom att bygga en ugn för brödbakning. Förutom glass och mjölk, som redan i dag är en bärande näringsgren för familjen Brunberg kommer den framöver att kompletteras med egen tillverkning av yoghurt.

Johannishus Godsförvaltning

I bygden finns också välkända Johannishus Godsförvaltning som också har siktet inställt på att med nytänkande möta framtiden. Just nu grävs det för fullt på godset och det är företagets senaste satsning att förse ett 30-tal av sina fastigheter med senaste teknik, nämligen fiber. Denna utbyggnad sker delvis med stöd från Europeiska Jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Förutom lantbruk och skogsnäring har godset en betydande verksamhet inom jaktområdet och har nyligen genomfört en storsatsning på hjortuppfödning. En verksamhet som kommer att kompletteras med egen öltillverkning. I planen ingår att inom en snar framtid starta gårdsförsäljning inom slottsområdet där man sedan en tid tillbaka har lokaler som lämpar sig för såväl event som konst och teater. Redan genomförda arrangemang har rönt stort intresse i en miljö som saknar motstycke.

Jag vill med detta ha sagt att landsbygden i östra delen av Ronneby kommun inte enbart består av ”Guldgubbar” även om just de sistnämnda naturligtvis kommer att ha en extra dragningskraft så är nyss nämnda satsningar ett bevis på att denna del av landsbygden mår väldigt bra och kan möta framtiden med öppna sinnen.

Ekonomisk paniksituation i Ronneby

Sune Håkansson, Ronnebypartiet deltog i gårdagens informationsmöte för de partier som ingår i alliansen. Mötet var ett krav på grund av utebliven information och förankring kring den just nu heta skolfrågan. Se mitt inlägg längre ner i denna blogg.

Håkansson kritiserar bl a Ronneby kommuns egna kapital som är ”bedrövligt litet”, mindre än 100 miljoner och han riktar kritik mot kommunalrådet, Roger Fredriksson, m och vice kommunalrådet, Kenneth Michaelsson, c för vilseledande information till media. Här följer hans tankar om Ronnebys svåra situation.

SKOLDEBATTEN FRÅN LÄKTAREN

”Stundom är jag beskylld för att gå upp på läktaren och analysera den politiska debatt, som jag själv deltar i. Så torde det också vara.

Därför kommer nu tankarna, efter det att jag åhört, och delvis deltagit i, Alliansens möte.

Ronneby kommun är hårt skuldsatt. Per individ räknat ligger kommunkoncernen på plats 33 bland landets 290 kommuner, när det gäller att ha stor skuld.

Kommunkoncernens tillgångar är 3320 miljoner kronor. Skulderna är 2575 miljoner, det egna kapitalet är 750 miljoner. Då det finns en ”icke bokförd” pensionsskuld på 650 miljoner kronor, är det redovisade egna kapitalet egentligen mindre än 100 miljoner. Det är bedrövligt lite.

Nåväl: Det finns en del tillgångar, som är säljbara, och som kan ge bortåt 500 miljoner utöver bokfört värde. Skogar, Ronnebyhus och ABRI, inklusive Brunnen, är möjligheter, som kan bli aktuella.

Ty det finns investeringsönskningar, i form av skolor, äldreboenden, lägenheter, idrottshallar, museum m.m. på någon miljard. Det är, menar man, långt över ”officiellt” lånetak. Frågan är: Kan kommunen hamna där, att kreditgivarna säger: Det går inte att låna hos oss? Något klart svar ges inte.

Det finns en del oklara faktorer därtill. Lärarlönerna skenar, exempelvis. Här är det också svårt att rationalisera. Tvärtom: Lärarna vill arbeta mindre!

Lite grand är det likadant inom äldreomsorgen. Lagstiftarna, i slutändan riksdag och regering, kräver mer personal, innebärande en högre standard för våra äldre. Vällovligt, men vill de unga betala.

Fler unga, och fler gamla, ger mer statsbidrag, säger en utredning. Jag tvivlar. Skatteutjämningsbidrag får vi om vi har många unga, relativt vad andra kommuner har. Om det flyttar in många barn till oss, men samtidigt många barn till andra kommuner, blir det inga bidrag.

Skolan

På fem år har det flyttat in kringsvid 50 barn per årsklass. För förskola, grundskola och gymnasium är det 750 platser. Då skolorna var ”lagom” stora initialt, behövs nybyggnation, alternativt baracker, etc. Barackerna kostar ungefär dubbelt, per kvadratmeter och år.

Man kan kritisera kommunstyrelsen. Det är länge sedan Utbildningsnämnden påpekade behovet. Kommunstyrelsen har velat tänka lite till. Nu är det en paniksituation. Därtill: Fortfarande är beslutsunderlaget bedrövligt.

Värre blir det: Varje vecka kommer det flera barn. Anhöriginvandring heter det.

Även beslut nu medför att det tar två år innan lokalerna finns där.

Kommunalrådet och vice kommunalrådet får kritiken: Varför får vi läsa i tidningen om beslut, såsom om de vore fattade? Varför inte förankra hos övriga?

Min gissning, från läktaren, blir: Det blir ett beslut före sommaren. Skolinvesteringar görs för 400 miljoner, kringsvid. 200 miljoner för byggnader i egen regi. Byggnader för lika mycket byggs av kapitalister, Röstar emot gör bl.a. L och V samt MP. Därtill kan det bli rejält splittrad röstning i partier, om partipiskan inte viner.

Spekulationerna om ”livet efter valet” gör inte situationen lättare. Det torde behövas samarbete över nuvarande blockgränser. Alternativet är att inbjuda Sd till något av blocken.

Kris

Det är stora investeringsbehov i kommunerna. Min bedömning är att staten måste gå in med stöd, i form av borgen. I annat fall tvingas kommunerna, än mer, att låta kapitalisterna stå för byggnationer.

I förbigående: Blekinges landsting säger sig vilja bygga nytt sjukhus. De torde redan ha passerat lånetaket. Man är konkursmässig, om hänsyn tas till pensionsskulden.

Kommunens investeringsbehov, tänkt verksamhet, etc., kräver en effektivisering på en procent per år. Problemet är mest att detta skall ske utöver löneökningarna. Lärare, personalen inom äldreomsorgen, etc. torde inte nöja sig med att även fortsättningsvis ligga under andra, likställda grupper.

Då heter lösningen skattehöjning.

På kort sikt torde det också behövas lägre krav på exempelvis lärare. Man får, på kort sikt, inte fler lärare genom att höja lönen med 10000 kr i månaden.”

På läktaren

Sune Håkansson

Ronnebyalliansen oenig i skolfrågan

Det är snabba ryck nu i Ronnebys skolfråga. I varje fall Roger Fredriksson, m, och Kenneth Michaelsson, c, vill skynda på för att säkerställa att två nya centralskolor ska kunna stå klara till 2019.

Men flera partier som ingår i alliansen anser att det fram till nu har gått allt för snabbt och därför drar man nu i nödbromsen. Det är framförallt hur finansieringen av skolbyggena ska hanteras som får flera allianspolitiker och troligtvis hela partier att säga stopp för lösningen att kommunen ska hyra de nybyggda skollokalerna, en kostnad som kan bli ca 15 miljoner kronor dyrare per år för kommunen än om man själv lånat och byggt skolorna.

Hittills är det endast oppositionen med s, v och mp som har protesterat mot hyresförslaget men nu menar flera uppgiftslämnare att såväl Liberaler som Ronnebypartister kommer att säga nej till förslaget som hittills inte varit förankrat i allianses partier där m, c, l, kd och rp ingår.

Kritiken kom i dagen redan under förra veckan när bl a Liberalerna krävde ett extra sammanträde med kommunstyrelsen för beslut i skolfrågan. Enligt uppgift har skolfrågan skjutits upp en vecka men allianspartierna har nu drivit igenom att få till stånd ett informationsmöte med samtliga allianspartier. Merparten av partimedlemmarna i alliansen anser att de stått utanför all information i frågan.

Det handlar om stora slantar för kommunen och det innebär att partierna kräver ett gemensamt informationsmöte vilket kommer att äga rum i morgon tisdag. Ledande politiker i såväl Liberalerna som Ronnebypartiet anser dock att informationsmötet inte kommer att förändra deras syn på hyrförslaget. Båda dessa partier fattar sina beslut senast under morgondagen men redan nu står det klart att Roger Fredriksson och Kenneth Michaelsson i så fall kommer att missa ett majoritetsbeslut. Detta i sin tur får antagligen till resultat att även Sd backar.

Roger Fredriksson har den senaste tiden gjort klart att ett beslut om nya skollokaler hastar. Han har bl a betonat att en försening med ett beslut på en månad försenar färdigställandet med en hel termin. Detta oaktat vill nu allt fler partier ha en annan tingens ordning än att hyra framtida skollokaler.

Att bygga två nya centralskolor i Ronneby beräknas kosta ca 500 miljoner kronor, kanske mer. Det är denna summa som den politiska kommunledningen anser att man inte klarar av att på egen hand investera. Diskussioner har redan förts med privata aktörer.

Om ett landmärke för Ronneby kommun

För en tid sedan föreslog jag i denna blogg var ett nytt landmärke för Ronneby borde uppföras. Jag hade valt östra infarten till Ronneby intill E 22. Nu svarar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening på mitt förslag.

Vännen Bengt Mauritzson, i Ronneby ärkenestor inom journalistiken och främste opinionsbildare med tribunerna Snäckebacken och bengtbloggen (i yngre dagar BLT och Radio Blekinge), har hedrat vår fb-grupp med ett viktigt och intressant inlägg.

-Om ni tycker att jag nu ”smörjer” lite i en obehövlig presentation så är det alldeles riktigt och beror på att jag liksom tar höjd för att våga framföra en avvikande mening i en detaljfråga utan att Bengt tar sin hand ifrån oss.

Landmärket på den inköpta marken vid E22 och Ronnebys östra infart borde naturligtvis vara ett nybyggt, tidsenligt länssjukhus på en optimal plats för hela Blekinge. Detta är klockrent och motsägs inte av ett enda sakligt argument men omintetgörs ändå av den östblekingska föreställningen att Karlskrona är världens centrum, fast det inte ens är centrum i Blekinge. Det är ju där problemet i grund och botten ligger – men å andra sidan får man väl försöka förstå att framtiden inte skulle vara särskilt ljus för de karlskronapolitiker som hade släppt ifrån sig länslasarettet till Ronneby med aldrig så goda skäl. Det gör de generande svaga argumenten och den smutsiga hanteringen av hela ärendet förklarliga men allt annat än försvarliga! Nu lyckades man bygga fast sig ytterligare bland bergknallarna på Vämö, men jag är ganska övertygad om att avräkningens dag kommer och då blir det i stället sakskäl som fäller avgörandet!

Ett annat landmärke på platsen? Ja, för all del, men varför inte hellre reservera denna areal för ett framtida sjukhus. Varken politiker eller opinioner är eviga. Snarare än vi tror kan läget vara annorlunda, sakskäl och förnuft åter gångbara, och då är det här välbelägna markområdet ett trumfkort att ha i beredskap. Detta hindrar inte att vi, precis som Bengt skriver, behöver ett ordentligt landmärke i Ronneby, och jag tycker det är givet att det landmärket bör vara det blivande Ronneby Museum som sedan ett år är under utredning på en imponerande ekonomisk ambitionsnivå, om nu någon trodde något annat.

Men museet bör inte ligga i periferin, utan helst mitt i eller så nära det medeltida stadsområdet som möjligt. Det är centrum som fordrar upprättelse och behöver stärkas med en besöksmagnet av liknande nationell klass som Brunnsparken. Med guldgubbarna från Vång, Gribshunden och de stadshistoriska samlingarna finns det lysande förutsättningar för det. Jag skall utveckla museifrågan och utredningen lite närmare, för Bengt har rätt i att det verkligen inte hörts särskilt mycket.

I kommunen pågår beredning av museifrågan som skall leda fram till ett förslag för politiken att besluta om. Kommunstrategen Anders Engblom som håller i det arbetet har en referensgrupp till sitt förfogande och genom denna, där jag ingår, och god kontakt med Anders har jag insyn i vad som händer och möjlighet att framföra mina synpunkter. Däremot har jag varken tillräcklig överblick eller utredarens mandat att rapportera från själva utredningen. Det kommer han själv att göra vid musei- och hembygdsföreningens årsmöte den 23 mars. Men jag kan försöka sammanfatta vad jag själv tycker och försöker driva.

Den ekonomiska nivå som både kommunstyrelsens ordf. och kommundirektören vid olika tillfällen nämnt (100-120 mkr) för den här investeringen antyder att det är fråga om ett prestigeprojekt med räckvidd utanför landets gränser. Ett landmärke. Det är en utmärkt förutsättning.

Vad har vi då att visa? Omlandets förhistoria med Vång-projektet och de spektakulära guldgubbarna förstås som en självklar öppning med framtida potential. ”Det danska Blekinge” berättas det bäst om i Ronneby, en stad som varit dansk längre än den varit svensk och som var en av Östdanmarks mest betydande handelsstäder. Ett par meter under den nuvarande staden ligger det medeltida Ronneby med gator, husgrunder och olika restposter av mänsklig verksamhet, nästan hela innerstaden är klassad som fast fornlämning. Självklar som ojämförligt dragplåster i en medeltidsdansk kontext är förstås utställningen av Gribshundens kvarlevor och historia, som ju är den direkta orsaken till att hela museifrågan nu är i skarpt läge. Ronneby hälsobrunn, industrin och kommunikationerna, det moderna Ronnebys viktigaste inslag bör föra utställningarna fram till nutid.

Museets placering? Inom stadsområdet, gärna inom det medeltida stadsområdet – det är innerstaden som behöver stärkas, dit vi vill få besökare och turister. Ordet upprättelse ligger nära till hands. Likaså skulle jag gärna se att någon äldre representativ byggnad kom till användning, ungefär som när Kockums gamla färdiglager fick leva vidare som Kulturcentrums magnifika konsthall. Gamla el- och vattenverket, Rådhuset och Fredriksbergsskolans äldsta del, alla byggnader av arkitektonisk och teknisk kvalitet, har besetts och diskuterats och skulle tillföra en extra dimension som också har med upprättelse och ett slags botgöring för tidigare synder att göra.

Endast Fredriksbergsskolan är tillräckligt stor för att rymma museet, men båda de andra kan å andra sidan kompletteras med nybyggnader som en spännande arkitektutmaning. Ett helt nybyggt museum på lämplig plats kan naturligtvis också tänkas. För mig är det självklart att Ronneby Museum organiseras som en självständig institution med säte i Ronneby och med sin egen ledning och personal. Det samarbetsavtal med Blekinge Museum som redan finns bör anpassas till den nya situationen.

Men att från Ronnebys sida genomföra en satsning i den här storleksordningen med uttalat syfte att ge kommunen och dess invånare något att vara stolta över och sedan lämna över museet som något slags filial till Blekinge Museum, det skulle vara ett oförlåtligt självmål som jag tror ingen vid närmare eftertanke kan tycka är rimligt.

Organisationsfrågan har ännu inte riktigt varit uppe på bordet, vilket kanske kan tolkas som att den är känslig. Blekinge Museum har en viktig roll i projektet och i utredningen, så det gäller att inte äventyra consensus beträffande Vång-fyndens och Gribshundens exponering och samarbetet med BlM överhuvud taget.

Men samtidigt menar jag att projektet är Ronnebys och gäller Ronneby, och det måste vi vara tydliga med. Så långt mina personliga reflektioner. Anders Engblom rapporterar och besvarar frågor i samband med årsmötet i Möllebackagården den 23/3 kl 1900. Är man inte medlem i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan man bli: ring 0457/13464 på vanlig kontorstid!

Mitt svar till vännen Björn O. Svensson:

Tack för utförligt svar Björn. Jag förstår hur du tänker när du föredrar att satsa på historiska lokaler i centrala Ronneby. Jag kan i vissa stycken ge dig rätt i det tänket men jag vill ändå ytterligare förklara hur jag tänker med mitt val av att placera ett nytt museum utanför centrum och vid östra infarten till Ronneby intill E 22.

Att utnyttja äldre lokaler, även om de är lämpliga utrymmesmässigt, blir det oftast mer kostnadskrävande att bygga om och förbättra än att bygga helt nytt. Se exempelvis vilka kostnader och problem som landstingets utdömda lokaler i Karlskrona är på väg att gräva djupa hål i en redan ansträngd landstingsekonomi.

Dessutom är det alltid svårt att göra äldre byggnader anpassningsbara för rörelsehindrade. Att bygga nytt och framtidsinriktat på ett eller högst två plan blir betydligt mer ekonomiskt. Jag föredrar därför att en ny byggnad uppförs som kan inrymma såväl ”Guldgubbar” som unika vrakfynd från ”Gribshunden”. Dessutom ska Ronnebys rika historia här vara väl representerad.

Jag vill också att en ny byggnad ska inrymma såväl restaurang som café och försäljningsutrymme. Här bör det givetvis finnas utrymme för en rejält tilltagen turistinformation som bjuder in besökare till övriga sevärdheter och upplevelser i Ronneby kommun.

Jag föredrar att placera den aktuella byggnaden i nära anslutning till E 22 och det av flera skäl. Det ska vara lätt att fånga upp ofta stressade och bekväma bilister som har andra mål än Ronneby, t ex Öland eller Österlen. Bilisterna ska inte behöva leta efter ett lockande landmärke som är placerat i ett redan trångt centrum som Ronneby utgör med tämligen små ytor för parkering.

Redan när Ronneby köpte mark för ett tilltänkt sjukhusbygge vid östra infarten tänkte man klokt för anläggande av parkeringsytor, ja, t o m med en ny mötesplats för tågresenärer. Det är denna markyta jag nu anser bör inrymma Ronnebys nya landmärke, en plats som är lätt och smidig att nå och att den kan bli en riktig pärla rent byggnadstekniskt. Det behöver inte bli en betongklump som många tänker sig så fort man för ett nybygge på tal.

I detta fall har jag haft Vandalorum i Värnamo som ett praktexempel när det gäller att välja lämplig plats. Vandalorum är ett centrum för konst och design och är placerat mitt i vägkrysset för E 4:an och väg 27. Bättre kan det knappast vara.

Smält mina tankar och återkom gärna Björn och vad tycker övriga intresserade Ronnebybor? Tyck till!!