SPF agerar mot digitalt utanförskap

Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.

Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.

”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering

Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.

Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.

Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.

Det digitala utanförskapet är inget övergående problem, utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja livskvaliteten för seniorer.

Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande, mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella lösningar?”

Eva Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna

Nils Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge

Historiska stolar räddar Ronneby?

Nyheten att politikerna vill byta ut hårt nedsuttna stolar i fullmäktige (Ronnebysalen) har väckt skattebetalarnas intresse. Ingen oväntad reaktion, tycker jag.

Två tunga nämnder har redan, efter nästan tre månader, flaggat för kraftiga underskott. Dessutom leder redan Ronneby skatteligan i Blekinge. Man tar ut högst kommunalskatt och större blir tyngden av att Region Blekinge också diskuterar ytterligare skattepåslag. Risk för skattehöjning lär dessutom vara nära förestående i Ronneby om inte något i dag otänkbart kommer att inträffa.

Att i detta läge börja diskutera krav på byte av stolar ter sig för många obegripligt och helt verklighetsfrånvänt.

Men nu har det börjat komma förslag på besparingar. Det mest lockande förslaget kommer från Urban Jönsson, styrelsemedlem i Folkteatern som har följande idé:

”Teatern ska snart byta sina stolar. Kommunfullmäktige kan få överta de gamla. Teatersalongen dög som stadshussal på 1950- och 60-talen. Cirkeln sluts.”

Teaterstolarna är väl insuttna efter mer än 60 år av trogen tjänstgöring för såväl politiker som publik. Med andra ord, aningen bleka i tyget men har inga gropar i likhet med långsittningar och ”tunga” politiker i fullmäktige.


Här ett annat förslag från intresserad skattebetalare.

Rädda Ronneby undan en skattehöjning och kom med fler förslag på besparingar. Kan med fördel skickas under adress:

bengtbloggen@hotmail.com

Stoppa stolbyte i Ronneby fullmäktige

Det tycks inte vara någon hejd på vad politikerna i Ronneby kräver för att styra kommunen. Strax före årsskiftet drev de igenom en ekonomisk satsning i miljonklassen som gav eko bland allmänheten. De gav sig själva ett lönelyft som är likvärdigt med vad riksdagsledamöter har i ersättning.

Nu kommer nästa krav från gruppen ledamöter i fullmäktige. Stolarna är inte bekväma nog. Känns nedsuttna vilket på vardagsspråk innebär att det till följd av långa och tunga sittningar har bildats en djup grop i stolsitsen.

Man kan ana att flera ”tunga” ledamöter känner oro för att det ska bli svårt att lätta från stolen när talarstolen väntar. Men med tanke på att det endast är ett fåtal av ledamöterna, företrädesvis gruppledarna, som kan omfattas av detta problem kan jag inte se någon anledning till byte av stolar i Ronnebysalen.

Jo, kanske ändå, men då ska det vara stolar som är sittriktiga men ändå inte inbjuder till några längre sittningar. Jag kan personligen tänka mig att detta var tanken när man långt tillbaka i historien valde att sätta ledamöterna på bastanta och vackra trästolar. Se bild. Vid den tiden, har det sagts, var inte sammanträdena så långa som i dag. Med andra ord, satsa på trästolar utan sittdyna och ni ska se att kommunen kan spara in de slantar som istället behövs inom skola och omsorg.

Siktar man på att korta ner sammanträdena i fullmäktige kan en slant också sparas in på inköp av frukt och sodavatten.

En respektingivande summa pengar kan också sparas om man snarast inför en ordningsregel som får ledamöter att inte slita sönder mikrofonerna i de två talarstolarna. Politikerna upptäckte tidigt att mikrofonerna är böjbara och det tycker de uppenbarligen är så roligt att de under hela tiden de talar sliter och drar i mikrofonen. Om det är nerverna som får dom att utföra handpåläggning kan de väl välja att som nerviga fotbollstränare tugga tuggummi. Fast då tugga försiktigt så att mikrofonen inte tar upp det ljudet istället.

Nu har jag hört att ledamöterna också vill ha möjlighet till att ladda sina läsplattor. Även här är det allt för långa sammanträden som gör att plattorna hinner laddas ur. Men ska sanningen fram, och det ska den alltid, så är det också deras smarttelefoner som behöver mest laddning. Sociala medier ska ju också informeras och helst med direktsändningar.

Ja, det är inte lätt för dagens ledamöter att utföra alla sina uppdrag. Jag begriper inte hur det kunde funka för dåtidens politiker som inte alls tycktes lika splittrade utan kom pålästa och förberedda på vad det var för beslut som skulle avhandlas.

F 17 byter flottiljchef i juli

Det blir vaktombyte på chefsposten vid Blekinge Flygflottilj.

Lars Bergström som tillträdde 2014 ersätts nu av Tommy Petersson i dag stabschef vid Flygvapnets taktiska stab. Chefsbytet sker i juli, en månad innan flygflottiljen genomför årets flygdag för att bl a fira 75-årig verksamhet i Kallinge.

Tommy Petersson är väl förtrogen med F 17 där han var divisionschef åren 2008 – 2011. Han var operativ chef på Sicilien under Libyeninsatsen 2011 – 2012. Från 2014 var han sektionschef vid Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret. Petersson befordrades den 20 juli 2017 till överste och är sedan samma dag chef för Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret.

Makt viktigare än egna strategier

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.

USA-filmare dokumenterar Gribshunden

Filmare från USA ska dokumentera det världsunika skeppsvrak som ligger utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård. Filmteamet kommer till Blekinge denna vecka för att inleda sitt arbete.

Siiri Irskog, arkeolog vid Blekinge Museum men utlånad till Ronneby kommun under sex månader, berättade nyheten i samband med en föreläsning om Gribshunden i lördags eftermiddag.

Irskog  planerar just nu inför sommarens begivenhet i Brunnsparken. Fastigheten Kallvattenkuren ska nämligen bli platsen för en utställning om Danske Kungens flaggskepp ”Gribshunden” som förliste i Ronneby skärgård 1495. Utställningen ska ge besökaren en bakgrund men ska också berätta om hur framtiden för vraket ska kunna te sig och då bygger det på hur mycket av fartyget man egentligen kan bärga.

1495 utbröt en brand på skeppet vilket ledde till att krut ombord antändes och exploderade. Fartyget ligger sedan dess på nio meters djup och i sommar ska man försöka bärga det som återstår av fartyget.

Hittills har man bl a kunnat ta upp en galjonsfigur kallad ”Monstret” och också ett antal kanonrännor.

Vraket vid Stora Ekön upptäcktes på 1970-talet av lokala dykare som då inte visste något om fartygets bakgrund. Nu vet man hur unikt det är och nu hoppas alla att det ska gå att bärga det som återstår av fartyget som har legat Östersjöns botten i 520 år.

Vraket är redan världskänt och lär vara i bra skick tack vare Östersjöns bräckta vatten som har skonat det från nedbrytning.

Ronnebys politiska karta rejält omritad

Sune Håkansson berättar i dag om Ronnebys politiska karta. En tillbakablick visar att kartan de senaste 28 åren har ritats om rejält. Helt enkelt ett inlägg som bjuder på en högst intressant utveckling för vissa och en djupdykning för andra. Fram till 1991 hade socialdemokraterna egen majoritet. I dag saknar partiet inflytande.

”Det var 1967, som Ronneby kommun fick sin nuvarande omfattning, genom sammanslagning mellan Ronneby stad samt Kallinge, Listerby och Bräkne-Hoby kommuner. Vår ”lilla vidgade” kallades också Ronneby stad. Först 1971 blev namnet Ronneby kommun.

Under de gångna 50-talet åren har den politiska kartan ritats om rejält. Fram till 1991 hade socialdemokraterna egen majoritet. Idag saknar S inflytande. Malin Norfall har nära nog lämnat kommunpolitiken, hennes oppositionella läggning tilltalade inte ”partivännerna”.

Centern var fram till 1985 det största oppositionspartiet. Sedan har det varit mest förlustval. Mandatantalet har aldrig varit så lågt som nu.

Vi jämför det valår, då respektive parti var som störst, med nuvarande mandatantal. I de fall då maxantalet mandat uppnåddes vid två val, redovisas det sista valet. Sd fick sitt första mandat vid valet 2002.

Parti   År    Mandat   Mandat nu

V       1998         6              2

S        1982       27            15

Mp    1988        3               1

RoP    2006       4               2

C         1976     13              4

Fp       1970       6              2

Kd       1998       3              1

M        2010      11             9

Sd        2018     13            13

Det är naturligtvis svårt att göra prognoser för framtiden. Många partipolitiskt obundna förutspår att Sd får än fler mandat nästa gång. Detta som en reaktion på att en del partier säger att de inte vill ha med Sd att göra. En upplevd otrygghet, som kommunen inte kan påverka så mycket, förstärker. Polisen är en statlig angelägenhet, men fler övervakningskameror är en kommunal fråga.

Alliansen kan leva på att Sd för tillfället helt verkar följa Alliansen, även i de fall då Alliansen gör en kovändning. De egna utspelen från Sd är få, utom i invandrarfrågor. Den tänkta byggnationen av en större skola är ett undantag. Där påtalar Sd, först av alla, att det är tveksamt att satsa ett par hundra miljoner kronor på att bygga om fabrikslokaler till skola. Åsikten tycks sprida sig alltmer bland invånarna.

Ett uttalande från Westrup, ledare för Sd i Ronneby, gör att vi nog kan räkna in Sd i alliansen. ”Numera kan vi kohandla”, yttrade Westrup häromdagen.

De mindre partierna har ett fåtal aktiva medlemmar. För Kd och Mp kan de aktiva medlemmarna räknas på ena handens fingrar. För övriga småpartier behövs båda händerna.”

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer skickas till epostadressen nedan:

Dåligt ledarskap inte hela sanningen

Pressmeddelandet som kommunledningen skickade ut i dag på morgonen, om att man inte längre har förtroende för kommundirektören, Magnus Widén, skulle man nog filat en stund till på. För något mer urvattnat innehåll är det länge sedan jag hade anledning att ta del av.

Man skrev bl a:

”Ronneby Kommun står inför nya utmaningar som kräver insatser av både ledning och medarbetare. Vi i den politiska ledningen uppskattar allt som Magnus har bidragit med, men ser att framtiden kräver ett nytt ledarskap med stort utvecklingsfokus, säger Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens ordförande.”

Att uttrycka sig så luddigt utan att ange direkt skäl till att Widén inte längre har politiska ledningens förtroende är att ge massmedia en direkt startorder att gräva fram fakta. När man nu istället låter oppositionsrådet, Magnus Pettersson (s) i Sydöstran torgföra en av de tyngsta anledningarna, nämligen att beslut tagna av politikerna inte har verkställts, är det bevis på politisk omognad från den yttersta politiska ledningen.

Jag vet inte omfattningen av icke verkställda beslut men detta är ändå en så graverande uppgift att det i sig är snubblande nära en anledning till uppsägning. Detta borde kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson haft modet att peka på i pressmeddelandet. Det hade för oss väljare varit en tydlig anledning till att Magnus Widén nu skiljs från uppgiften att vara tjänstemannasidans högste chef.

Att Magnus Petterssons uppgift om icke verkställda politiska beslut äger sin riktighet kan man bl a utläsa av Roger Fredrikssons inlindade kommentar:

”De kommande åren måste vi långsiktigt rusta organisationen och verkställa de planer vi har.”

Att, som i Sydöstrans nätupplaga, blanda in kommunens alla förvaltningschefer som tycks sakna förtroende för kommundirektören, saknar betydelse vilket även Roger Fredriksson betonar att han inte vill kommentera.

Roger Fredriksson har säkert också dragit detta avgörande beslut i långbänk. Det är vad såväl politiker som tjänstemän vid olika tillfällen har antytt ända sedan fjolåret.

När Magnus Widén tillträdde sin befattning i Ronneby den 1 oktober 2013 hade han lämnat sina politiska uppdrag som moderat i Nykvarns fullmäktige och kommunstyrelse. Han hade då också lämnat ett uppdrag som vård- och omsorgschef i Sollentuna. Han är född 1955 och fyller i höst 64 år.

Det ska tilläggas att det var en enig kommunstyrelse som i dag på morgonen tog beslutet att inte förlänga Widéns förordnande som kommundirektör även om initiativet var Roger Fredrikssons i sin egenskap av ytterst politiskt ansvarig i Ronneby kommun.

Ronneby sparkar sin kommundirektör

Kommundirektör, Magnus Widén i Ronneby får inte förlängt förordnande. Det meddelas i ett extremt kortfattat pressmeddelande nu på tisdagsmorgonen.

Anmärkningsvärt är att hans mångåriga insats bara nämns med en enda kort mening. Hans ledarskap räcker dock inte till, enligt kommunstyrelsens beslut i dag. Nu blir han en i raden av omplacerade chefer som får nya arbetsuppgifter vilket i praktiken innebär att han blir utredare. Om han nu inte väljer att säga upp sig.

Nedan det kortfattade pressmeddelandet:

Pressmeddelande   •   Mar 05, 2019 10:11 CET

– Ronneby Kommun står inför nya utmaningar som kräver insatser av både ledning och medarbetare. Vi i den politiska ledningen uppskattar allt som Magnus har bidragit med, men ser att framtiden kräver ett nytt ledarskap med stort utvecklingsfokus, säger Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens ordförande.

2019-03-05. Under dagens sammanträde med kommunstyrelsen beslutade den politiska ledningen att kommundirektör Magnus Widén förordnande kommer att upphöra.

Närmast ska Magnus fortsatta uppdrag i kommunen utformas och en rekryteringsprocess av en ny kommundirektör påbörjas.

Hockeyrink rustas upp men inte Ålycke

På grund av andra spännande uppdrag har tiden inte räckt till för att uppdatera denna bloggs innehåll. Men ser jag till vad som har hänt under denna period upptäcker jag att det är samma gamla frågor som ältas.

När jag t ex lyssnade in hemmakommunens (Ronneby) sammanträde med fullmäktige den 28 februari lät det som så många gånger dessförinnan. En lång stund debatterades äldreboendet Ålycke i Johannishus innan Ronnebyalliansen med stöd av Sverigedemokrater gjorde allvar av sin ”panikbromsning” och stoppade en upprustning av Ålycke. I samma stund hade Ronneby kommun ”Sparat” 50 miljoner kronor som nu istället kan användas till att rusta upp en annan förfallen byggnad – Soft Center Arena i Kallinge.

Arenan i Kallinge ska rustas upp för 32 miljoner och byggstart är planerad till innevarande månad. Men nu har det visat sig att även detta planerade bygge kommer att bli dyrare än vad man tidigare beräknat. Nya behov, som det heter, innebär att det behövs ca 9 miljoner kronor ytterligare. För att då citera ledande politikers senaste inlägg, att det gäller att få ut det mesta och bästa möjliga för pengarna, riskerar väl då rimligtvis även detta bygge att stoppas i likhet med Ålycke? Eller måste man här ge efter för en betydligt röststarkare grupp än de äldre?

Det har diskuterats tidigare, och kan mycket väl jämföras med debatten om Ålycke, att hade det inte varit bäst att bygga en ny hockeyrink istället för att lappa och laga? Bara en enkel fråga som allt fler har börjat ställa sig efter Ålycke-debatten. Det handlar om respekt inför invånares rätt till lika behandling.

Intressant är att äldrefrågorna är lagstadgad verksamhet i kommunerna. Dvs politikerna måste genomföra det som krävs inom det området. Fritidsfrågorna däremot är inte lagstadgad verksamhet för en kommun. Men – en ny hockeyarena får ju rubriker på ett helt annat sätt än ett äldreboende hit eller dit. Tyvärr kan medel som kunnat användas för äldre alltför snabbt användas för att finansiera  flaggskepp som isarenor.