En juvel – SAAB Safir – fyller 75

Flygvapenmuseum bjuder in till 75-årskalas tillsammans med Saab AB, Svensk Flyghistorisk Förening (SFF), uppvisningsgruppen Team 50, Veteranklubben Saab och Östergötlands Flyghistoriska Sällskap (ÖFS).

Födelsedagsbarnet Saab 91 Safir är ett enmotorigt propellerflygplan som utvecklades av Saab i Linköping och som blev en stor exportframgång för företaget. Prototypen kom i luften för första gången den 20 november 1945. 75 år senare ska detta firas med överflygningar och digitala föredrag.

Du som flygintresserad kan följa det ovanliga födelsedagskalaset via nätet. Fredag 20.11.2020. Föredragen kommer att livesändas på Flygvapenmuseums Facebookkanal samt läggas upp på Flygvapenmuseums Youtubekanal. Födelsedagskalaset kommer således att bli helt Covid-19-anpassat.

PROGRAM – föredrag

12.50   Överflygning  av en Saab 91A Safir och Team 50 med fem Saab 91B och -C samt en Fotobulldog (SK 61)

13.00    FVM hälsar välkommen och berättar om Flygvapenmuseums framtidsplaner. Noomi Eriksson, museichef

13.10    Anders Annerfalk – konstruktören A J Andersson, vägen fram till Saab Safir.                            Författare och flygentusiast

13.40    Thomas Lilja – Saab Safir ur ett tekniskt perspektiv. Chefsingenjör Saab Aeronautics

14.10    Torsten Nilsson – Saab Safir i Flygvapenmuseums samlingar. Stf museichef, projektledare

14.30    Kaffepaus

15.00    Fredrik Lagerqvist – Safiren en kultsymbol. Flyghistoriker

15.20    Alf Ingesson Thoor – Mitt liv med Saab Safir från Ljungbyhed till TEAM 50.                              Pensionerad FV-pilot, Major, Flygspecialpsykolog.

15.50    Utdelning av pris till Årets svenska flygbok. ”De som aldrig kom hem” av Göran Jacobsson och Alf Ingesson Thoor. Prisutdelare Sven Scheiderbauer, Flyghistoriker, Ordförande Flyglitteraturgruppen.

Kort historik Saab Safir

Saab 91 Safir, är ett enmotorigt lågvingat allmänflygplan från Saab, som flög första gången 20 november 1945 och producerades 1946-1966. Safiren var, om man ser till antalet sålda flygplan fram till Saab 340, Saabs största exportframgång. Den användes av ett flertal flygskolor och flygvapen. När serietillverkningen upphörde 1966 hade Saab tillverkat 323 exemplar av flygplanet i fem olika versioner. Det svenska flygvapnet köpte tre av versionerna.

91A: Redan 1947 köpte det svenska flygvapnet tio stycken flygplan för transporter och sambandsuppgifter. Flygplanet hade plats för tre personer och fick i flygvapnet beteckningen Tp 91.

91B: Flygvapnet köpte 75 stycken flygplan, dessa var licenstillverkade i Nederländerna. I det svenska flygvapnet fick de beteckningen SK 50B. Flygplanet, som har plats för tre personer, tjänstgjorde som skolflygplan i flygvapnets grundläggande flygutbildning.

Faktakälla: Flygvapenmuseum.

F 17 byter flottiljchef i juli

Det blir vaktombyte på chefsposten vid Blekinge Flygflottilj.

Lars Bergström som tillträdde 2014 ersätts nu av Tommy Petersson i dag stabschef vid Flygvapnets taktiska stab. Chefsbytet sker i juli, en månad innan flygflottiljen genomför årets flygdag för att bl a fira 75-årig verksamhet i Kallinge.

Tommy Petersson är väl förtrogen med F 17 där han var divisionschef åren 2008 – 2011. Han var operativ chef på Sicilien under Libyeninsatsen 2011 – 2012. Från 2014 var han sektionschef vid Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret. Petersson befordrades den 20 juli 2017 till överste och är sedan samma dag chef för Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret.

Inget nytt med formationsflygningar

Den s k julgransflygningen uppskattas av många men möts också av viss kritik. De som vänder sig mot just de här flygningarna anger miljö och ekonomi som skäl.

Julgransflygning är en tämligen ny idé men formationsflygningar av olika slag genomfördes även förr från F 17:s sida.

Bilden ovan togs den 2 april 1973. Den dagen blev F 17 jaktflottilj genom att en första division J 35F anlände till blekingeflottiljen. Flygplanen kom från F 3 Malmen och F 18 Tullinge som skulle läggas ned. Efter en tid anlände fler Drakenplan från samma flottiljer.

Drakendivisionen möttes av A 32 Lansen som funnits på flottiljen sedan 1956. Mötet skedde vid Blekingegränsen som en välkomstgest och formationen visades upp genom att man flög över länet.  A 32 Lansen var då på väg att fasas ut från F 17.

Dåligt väder stoppar inte en hjälte

I veckan har jag träffat en hjälte. En ödmjuk och ganska lågmäld hjälte. Dessutom ganska kortväxt. Jag träffade honom när Quintus 72, en regionförening som ingår i Svensk Flyghistorisk Förening med nästan 6000 medlemmar från hela landet, arrangerade ett föredrag om helikopter 4.

Det handlar om Herman Pålsson som under sitt aktiva liv har varit flygare. Ordet aktiv känns i underkant när man vet att han enbart som pilot på räddningshelikopter (Hkp 4) har drygt 4 000 flygtimmar och att han flugit räddningshelikopter i 26 år.

För Herman Pålsson och hans besättning fanns inget dåligt väder.

img_0884

Herman Pålsson i samspråk med imponerade Micke Berglund, till höger, och bloggaren i mitten. Foto: Klas-Göran Svabre.

-Olyckor inträffar mestadels när vädrets makter ställer oss inför prövningar. Hur skulle det sett ut om vi vägrat att ens försöka när mestadels nödställda till sjöss behövde hjälp. Vi var tränade för sämsta tänkbara situationer och vi klarade uppdragen, berättade Herman Pålsson som efter föredraget blev ”stormad” av deltagarnas många frågor.

Otaliga är de uppdrag som Flygvapnets räddningshelikoptrar utfört genom åren med skiftande resurser och många gånger med sina egna liv som insats. Ett exempel:

”Ett uppdrag i slutet av april. Tre personer räddades från en förlist, nedisad segelbåt under mörker, snöglopp och isbildning.”

dsc05429

Citatet hämtat från en artikel som Herman Pålsson själv skrev i ”Bredåkrabladet”, medlemstidning för F 17 Kamratförening. I besättningen den gången ingick, Lars Karlsson, värnpliktig ytbärgare, Herman Pålsson, förare och besättningschef, Erik Lundberg, navigatör, Leif Classon, förare och Jan Pettersson, färdmekaniker.

Flygvapnet började med dygnet-runt-beredskap med räddningshelikopter 1967. F 17 fick sin HKP 4 A 1966 och då med nummer 92. Från början hade man enbart haft beredskap under den tid som respektive flottilj hade flygverksamhet. Då var uppdraget enbart inriktat på att rädda egna piloter. Senare utökades räddningsverksamheten till att även gälla civila uppdrag mestadels för att undsätta nödställda i Östersjön.

Många insatser gjordes också med direkta sjuktransporter från Blekinge till Lund. Många liv räddades genom dessa insatser. Senare blev det inte längre tillåtet för försvaret att genomföra sådana transporter. Verksamheten flyttades över till den civila marknaden.

I dag belönas årligen s k vardagshjältar. Jag vet att Herman Pålsson och hans kolleger några gånger uppmärksammades internationellt med olika utmärkelser men civil uppmärksamhet var då mer sparsamt även om ett otal tidningsartiklar har skildrat de bragder som utfördes när ingen annan hjälp stod att få.

herman-palsson-2

Herman Pålsson på sin mångåriga arbetsplats, HKP 4. Foto: F 17

Herman Pålsson har av naturliga skäl inte total koll på hur många människoliv han har räddat genom åren och jag tror inte han heller är den person som fört sådan statistik. För honom och kollegerna var det en självklarhet att uträtta det man tränat för. Med andra ord, mycket träning med instrumentflygning i svårast tänkbara väderförhållanden.

Herman Pålsson började i flygvapnet 1955. Han kom till F 17 i Kallinge 1957 för att flyga A 32 Lansen. Han blev flygräddare 1966. Dessförinnan hade han hunnit med FN-tjänstgöring i Kongo 1961. Han gick i pension 1992.

HKP 4, som också gick under benämningen ”Bananen” på grund av sin kroppsform, gjorde sin sista flygning till Malmen den 5 december 2007. Den landade för sista gången klockan 11.30 och avslutade därmed en långvarig epok inom flygvapnet. Helikoptern kallades dessutom för ”Bettan”.

Hur vet jag detta? Jo, givetvis efter att ha lyssnat på och genom åren läst artiklar signerade av Bengt Andersson från Yxnarum. Han är ett orakel på flyghistoria och har varit medlem i Flyghistorisk Förening sedan 1970. I Quintus 72 har han naturligtvis medlemsnummer 1.

Jag behöver knappast förklara att det var Bengt Andersson och Herman Pålsson som hade huvudrollen i veckans populära träff som handlade om just HKP 4.

Ronneby byter säkerhetssamordnare

Först var det meningen att han enbart skulle bli projektledare och samordnare för den grupp som nu ska arbeta vidare med helikopterprojektet som berör Sjöfartsverket. Ronneby kommun driver frågan att få behålla de två räddningshelikoptrar som redan finns baserade på F 17 i Kallinge.

Det handlar om Anders Engblom som i dag är chef för räddningstjänsten i östra Blekinge som omfattas av Ronneby och Karlskrona kommuner. I höst blir han säkerhetssamordnare i Ronneby kommun och med ansvar för säkerhet och krishanteringsfrågor. Anders Engblom ersätter Disa Kristinsdotter Käppi.

Anders Engblom har varit chef i östra Blekinge sedan starten 2001 då Ronneby och Karlskrona samordnade sina räddningstjänster.

Men nu ska han först leda arbetet med den grupp som ska möjliggöra en fortsättning för Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar med basering på F 17 i Kallinge. Ytterst ansvarig för gruppen är kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, som redan i slutet av denna månad ska kalla till ett nytt sammanträde med inblandade parter.

Räddningshelikoptrarna är i dag inhysta i en hangar som inte längre nyttjas av försvaret, men kruxet är att man måste få till en ny miljöprövning innan civila helikoptrar kan stationeras där fortsättningsvis. Sjöfartsverkets utredning ska vara klar den sista september och då bestäms placeringsorten för de två helikoptrar det gäller.

Sjöfartsverket har bestämt att bollen nu vilar i händerna på Blekinges myndigheter, bl a då Ronneby kommun och länsstyrelsen. Roger Fredriksson är ansvarig för det lokala arbetet.

Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar som nu finns i Kallinge är inte bara en kommunal, regional eller nationell resurs utan en internationell räddningsresurs som betalas med hjälp av avgifter från sjö- och luft-farten bl.a. de svenska skeppsredarna. 

 

F 17 i Kallinge bantas med en division

Flygvapnet står inför en omfattande omorganisation. Meningen är att den ska träda i kraft i januari 2016. Ännu så länge handlar det om ett förslag.

I stora drag innebär förslaget att Sverige ska ha tre stridsflygdivisioner, en på vardera F 17 Kallinge, F 21 Luleå och F 7 Såtenäs. Noterbart är att F 7 åter ska bli en stridsdivision från att i dag enbart ansvarat för utbildning av piloter.

För F 17 och F 21 innebär förändringen att dessa bantas med en stridsdivision vardera. I dag har de två divisioner vardera. De framtida divisionerna ska innehålla fler flygplan än dagens.

Antalet JAS Gripen är i dag ca 100 och ska bantas ner till 60 när den nya versionen tas i bruk.

Med denna nya organisation bildar varje flottilj ett krigsförband.

Arbetet med en ny organisation tillkom ursprungligen utifrån förra regeringens besparingsbeslut, men även utifrån försvarsmaktens egna behov av att förändra organisationen.

Utredningen som haft många olika namn har också omgärdats med en rad rykten. Det började med FMorg 18 som blev till FMorg16 men som nu tycks ha landat i FMorg NY.

Från början krävdes att löneökningskostnaderna skulle minska med en halv miljard. ÖB har dock klargjort att det endast går att spara 225 miljoner.