Etikettarkiv: Quintus 72

En bra dag med flyglitteratur

Publicerat av

Ett medlemskap i Svensk Flyghistorisk Förening är ett bra medlemskap. Du får varje år sex välfyllda tidningar och inte minst en storbok om flyg och dess historia. Enbart boken är varje år värd mer än medlemsavgiften som är 395 kronor. Dessutom har du möjlighet att delta i den regionala föreningen Quintus 72. Varje månad arrangeras en föreläsning.  Träffarna är som regel förlagda till F 17 i Kallinge.

I dag var brevlådan välfylld. Den innehöll såväl bok som tidning. Boken handlar om den svenska flygindustrins historia och har titeln – ”Svenska flygplan”. Författare till årets förnämliga verk är Lennart Andersson som har givit ut ett 25-tal böcker, merparten handlar om flyg.

Sverige är inom flygindustrin en både stor och betydelsefull nation. Vi är i nutid mest kända för vår militära gren med SAAB i spetsen men vi har genom åren också haft en omfattande civil produktion.

Som författaren mycket riktigt påpekar behöver man bara bläddra en stund i boken för att titta på bilderna så kan man knappast undgå att fascineras av den tekniska utveckling som har skett.

”På lite mer än 100 år har man, från pionjärtidens mer eller mindre fantasifulla konstruktioner i trä och duk – av vilka de mest lyckade kunde göra små luftskutt på några meters höjd -med utnyttjande av samma grundprincip lyckats nå helt andra resultat, datorstyrda aerodynamiska skapelser i lättmetall och kompositmaterial, som kan flyga med en hastighet dubbelt så stor som ljudets”.

Avsnittet har lämpligt nog rubriken – ”Från Gräshoppan till Gripen.”

Författaren menar att boken ska ses som ett uppslagsverk för den som är intresserad av svensk flygindustri och av alla de flygplan som har byggts i Sverige genom åren. Redan när du bläddrar i boken är det lätt att känna stolthet av vad som har åstadkommits. Flygplanen i all ära men du ska också räkna med en betydande tillverkning av flygmotorer. En utveckling som nu blickar framåt och då med elektriska motorer som nästa steg. Förarlösa flygplan är i dag inte heller en utopi.

Vill du bli medlem? Gå då in på hemsidan:

www.flyghistoria.org  Anmäl dig på hemsidan eller ring 08 – 667 71 70 och sätt in årsavgiften 395 kronor på PlusGiro 53 32 14 – 3.

Elsa Andersson – flygpionjär

Publicerat av

Quintus 72 är en regional förening inom Svensk Flyghistorisk Förening som tänker starta nästa verksamhetsår med att bjuda in allmänheten till en riktigt spännande föreläsning.

Det kommer att handla om Sveriges första kvinnliga aviatör/pilot, Elsa Andersson. Hon föddes 27 april 1897 i Strövelstorp och inledde sin pilotutbildning sommaren 1919 som 22 åring. Året efter mottog hon sitt aviatördiplom den 30 juni. Hon dog tyvärr redan två år därefter men inte genom att störta utan genom ett misslyckat fallskärmshopp.

Nu vill Blekingeavdelningen hedra minnet av Elsa Andersson genom att på dagen 100 år efter hennes förolyckande genomföra en föreläsning. Den sker på Kulturcentrum i Ronneby lördagen den 22 januari 2022 klockan 12.30. Man kommer inte att ta någon entréavgift eftersom man vill sprida kunskap om Elsa Anderssons vid den tiden unika beslut att utbilda sig till pilot.

Föreläsare blir Bertil Andersson, före detta meteorolog vid F 5 i Ljungbyhed. Han är aktiv i Ljungbyheds militärhistoriska museum. Elsa genomförde sin flygarutbildning vid Thulins flygskola i just Ljungbyhed.

Elsa Andersson var således en pionjär inom svenskt flyg när hon som första kvinna lät utbilda sig till pilot. Hennes bedrift är minst sagt dåligt känd hos den breda allmänheten som mestadels har matats med information på bred front om manliga piloter.

Elsa utbildade sig också till fallskärmshoppare. En utbildning som hon valde att förlägga till Tyskland. Hon gjorde aldrig några fallskärmshopp där men väl efter sin hemkomst till Sverige och Skåne. Det var när hon skulle hoppa inför publik över sjön Alsen nära Askersund som linorna till hennes skärm trasslade in sig och Elsa föll därför okontrollerat till marken och dog. Hon blev 24 år.

Flygande nördar blir allt fler

Publicerat av

Flygplan i alla dess former och årtal har i alla tider fångat människans nyfikenhet. Har du en gång fått detta speciella intresse har du också drabbats av ett livslångt beroende. Ett beroende som ökar i takt med stigande ålder. Därmed har du också uppnått gränsvärdet för titeln – flygnörd.

Kvinnor kan också räknas som nördar. Skillnaden mellan en nörd och en tönt är att en tönt försöker verka cool, men misslyckas. En riktig nörd bryr sig inte.

Med detta väl rotade intresse är det lätt att i dag bjuda på en bit gratisreklam för Svensk Flyghistorisk Förening.

För pengen 395 kronor erhåller du sex fullmatade nummer av Svensk Flyghistorisk Tidskrift. (Se bild av senaste numret.) En tidning som hela tiden växer i omfång och innehåll.

Dessutom får du för medlemsavgiften även en årlig storbok som givetvis handlar om flyg i någon form.

Förutom rikhaltiga texter och bildmaterial har du möjlighet att delta i den lokala verksamheten som bjuder in till månadsträffar med intressanta föredragshållare och ämnen. Dessa träffar genomförs i lokaler inne på F 17 Blekinge Flygflottilj.

Den lokala föreningen heter Quintus 72 och har egen hemsida med adress, www.quintus72.se

Du blir medlem i Svensk Flyghistorisk Förening genom att betala 395 kronor på girokonto 53 32 14-3.

Dåligt väder stoppar inte en hjälte

Publicerat av

I veckan har jag träffat en hjälte. En ödmjuk och ganska lågmäld hjälte. Dessutom ganska kortväxt. Jag träffade honom när Quintus 72, en regionförening som ingår i Svensk Flyghistorisk Förening med nästan 6000 medlemmar från hela landet, arrangerade ett föredrag om helikopter 4.

Det handlar om Herman Pålsson som under sitt aktiva liv har varit flygare. Ordet aktiv känns i underkant när man vet att han enbart som pilot på räddningshelikopter (Hkp 4) har drygt 4 000 flygtimmar och att han flugit räddningshelikopter i 26 år.

För Herman Pålsson och hans besättning fanns inget dåligt väder.

img_0884

Herman Pålsson i samspråk med imponerade Micke Berglund, till höger, och bloggaren i mitten. Foto: Klas-Göran Svabre.

-Olyckor inträffar mestadels när vädrets makter ställer oss inför prövningar. Hur skulle det sett ut om vi vägrat att ens försöka när mestadels nödställda till sjöss behövde hjälp. Vi var tränade för sämsta tänkbara situationer och vi klarade uppdragen, berättade Herman Pålsson som efter föredraget blev ”stormad” av deltagarnas många frågor.

Otaliga är de uppdrag som Flygvapnets räddningshelikoptrar utfört genom åren med skiftande resurser och många gånger med sina egna liv som insats. Ett exempel:

”Ett uppdrag i slutet av april. Tre personer räddades från en förlist, nedisad segelbåt under mörker, snöglopp och isbildning.”

dsc05429

Citatet hämtat från en artikel som Herman Pålsson själv skrev i ”Bredåkrabladet”, medlemstidning för F 17 Kamratförening. I besättningen den gången ingick, Lars Karlsson, värnpliktig ytbärgare, Herman Pålsson, förare och besättningschef, Erik Lundberg, navigatör, Leif Classon, förare och Jan Pettersson, färdmekaniker.

Flygvapnet började med dygnet-runt-beredskap med räddningshelikopter 1967. F 17 fick sin HKP 4 A 1966 och då med nummer 92. Från början hade man enbart haft beredskap under den tid som respektive flottilj hade flygverksamhet. Då var uppdraget enbart inriktat på att rädda egna piloter. Senare utökades räddningsverksamheten till att även gälla civila uppdrag mestadels för att undsätta nödställda i Östersjön.

Många insatser gjordes också med direkta sjuktransporter från Blekinge till Lund. Många liv räddades genom dessa insatser. Senare blev det inte längre tillåtet för försvaret att genomföra sådana transporter. Verksamheten flyttades över till den civila marknaden.

I dag belönas årligen s k vardagshjältar. Jag vet att Herman Pålsson och hans kolleger några gånger uppmärksammades internationellt med olika utmärkelser men civil uppmärksamhet var då mer sparsamt även om ett otal tidningsartiklar har skildrat de bragder som utfördes när ingen annan hjälp stod att få.

herman-palsson-2

Herman Pålsson på sin mångåriga arbetsplats, HKP 4. Foto: F 17

Herman Pålsson har av naturliga skäl inte total koll på hur många människoliv han har räddat genom åren och jag tror inte han heller är den person som fört sådan statistik. För honom och kollegerna var det en självklarhet att uträtta det man tränat för. Med andra ord, mycket träning med instrumentflygning i svårast tänkbara väderförhållanden.

Herman Pålsson började i flygvapnet 1955. Han kom till F 17 i Kallinge 1957 för att flyga A 32 Lansen. Han blev flygräddare 1966. Dessförinnan hade han hunnit med FN-tjänstgöring i Kongo 1961. Han gick i pension 1992.

HKP 4, som också gick under benämningen ”Bananen” på grund av sin kroppsform, gjorde sin sista flygning till Malmen den 5 december 2007. Den landade för sista gången klockan 11.30 och avslutade därmed en långvarig epok inom flygvapnet. Helikoptern kallades dessutom för ”Bettan”.

Hur vet jag detta? Jo, givetvis efter att ha lyssnat på och genom åren läst artiklar signerade av Bengt Andersson från Yxnarum. Han är ett orakel på flyghistoria och har varit medlem i Flyghistorisk Förening sedan 1970. I Quintus 72 har han naturligtvis medlemsnummer 1.

Jag behöver knappast förklara att det var Bengt Andersson och Herman Pålsson som hade huvudrollen i veckans populära träff som handlade om just HKP 4.

Kalla krigets oskyldiga offer

Publicerat av

dsc05400

-Flygarna var förbrukningsvaror i flygplan som skickades upp utan att de fungerade, sa flygingenjören och kontrollflygaren Lennart Richholtz i en rapport 1962. Men då var skadan redan skedd. Mellan 1960 – 1961 inträffade ett 70-tal haverier med 46 döda.

Betänk att svenska flygvapnet under åren 1915 till 2007 hade 957 omkomna och då har Sverige inte ens varit krig.

dsc05411

Författaren och journalisten, Ulf Eneroth har kartlagt vad som inträffade och han redovisar sina erfarenheter i boken ”Haveriet – Flygvapnet och kalla krigets offer”. Han utgår från ett haveri som inträffade i Vikbo utanför Köping den 26 oktober 1960 och som resulterade i att en hel familj på sju personer dödades när ett övergivet Lansenplan raderade ut en hel gård.

Ulf Eneroth besökte i tisdags kväll (4 okt) den regionala avdelningen ur Svensk Flyghistorisk förening, Quintus 72 i Ronneby. Hörsalen var knökafull och det kan delvis förklaras med att föreläsningen var öppen, alltså inte enbart riktad till medlemmar.

Det betraktades som en slump när ett helt familjejordbruk som gått i arv sedan 1800-talet raderades ut och sju familjemedlemmar dog när ett förarlöst Lansen slog ner och sopade bort såväl ladugård som boningshus. Men haveriet och Lansens motorstopp var ingen tillfällighet – det var helt enkelt ett konstruktionsfel som ingen brytt sig om att åtgärda trots flera andra haverier dessförinnan.

Det var först när Ulf Eneroth tog sig an de många haverierna under kalla kriget som det hela uppdagades.

Under en 15-månadersperiod 1960-1961 orsakade en rad konstruktionsfel ett 70-tal haverier med 46 döda.

32-lansen

 

Unga piloter skulle öva under realistiska och krigsliknande förhållanden för att bl a över havet möta det fruktade hotet i öster. Det var främst unga piloter i Tunnan och Lansen som fick sätta livet till och med facit i hand, helt i onödan. Ett stort problem var också att många civila dödades när flygplan slog ner som bomber både här och där i landet.

I dagsläget lever svenska flygvapnet med ett helt annorlunda säkerhetstänk. Man har uppnått nolltolerans när det gäller haverier, men betänk att flygvapnet under 1950- och 1960-talet hade drygt 1000 stridsflygplan som ständigt skulle vara i luften.

Boken är ett viktigt tidsdokument för att bl a få vetskap och förståelse för de omänskliga uppgifter unga piloter beordrades att utföra.