Jubileumsbok om F 17 årets flygbok?

Under fjolåret firade Blekinge Flygflottilj F 17 i Kallinge sina uppnådda 75 år. I samband med det gavs det ut en bok ”Från B 3 till Gripen”. Författare är Bengt A Andersson och Anders Carlsson som till sin hjälp har haft en redaktion bestående av Fredrik Andersson, Emil Lindberg, Mikael Magnusson och Åke Svensson. Boken är framtagen av F 17 Kamratförening i samarbete med Blekinge flygflottilj F 17.

Nu är den tillsammans med fyra andra böcker nominerad till att utnämnas till årets svenska flygbok 2020.

Meningen var att utnämningen skulle ske vid den årliga flyglitteraturträffen på Malmen i Linköping den 1-3 oktober, men på grund av Coronapandemin har träffen måst ställas in. Arrangörerna beklagar men trots inställd träff kommer man att utse ”Årets svenska flygbok 2020”.

De fem nominerade böckerna är:

Författare: Bengt Andersson och Anders Carlsson red.
Förlag: F 17 Kamratförening och Blekinge Flygflottilj
ISBN: 9789151905853
Pris: 200 kr
Format: A4, 232 sidor, inbunden. En ny jubileumsbok som togs fram i samband med Blekinge Flygflottiljs 75-årsjubileum 2019. Den förra kom för 25 år sedan och hade en liknande titel, Från B3 till Jaktviggen. Den nya boken skiljer sig i sin uppbyggnad från de traditionella flottiljböckerna. Boken är omfattande och beskriver hela flottiljens historia från uppbyggnaden 1944 fram till idag med alla dess verksamheter. Den är rikt illustrerad med massor av bilder.

Författare: Göran Jacobsson och Alf Ingesson Thoor
Förlag: Norlén & Slottner
ISBN: 9789188503671
Pris: 400 kr
Format: A4, 334 sidor inbunden.

Syftet med denna bok är att för första gången genomföra en djupare undersökning och analys av de haverier med dödlig utgång som skedde mellan åren 1946 och 1989. Det är också ett försök att för allmänheten på ett begripligt sätt klarlägga vad som egentligen hände. Och inte minst, ge de flygare som omkom en egen historia – alla de flygare vars namn nu finns på väggen i Flygvapnets minneshall.
Boken är uppdelad i tre olika perioder. Blandepoken 1946-1954, reaepoken 1955-1963 och nedgångsepoken 1964-1989. Detta för att kunna göra statistiken jämförbar. Av samma anledning är inte perioden från maj 1945 till 1946 medtagen. Olika typer av statistik finns med genom hela boken. Ett eget kapitel om detta finns också med i slutet. 

Redaktion: Robert Danewid, Bernt Hall, Lennart Lagerfors, Björn Svensson
Förlag: Svensk Flyghistorisk Förening
ISSN: 0345-3413
Pris: 280 kr
Format: A4, 264 sidor inbunden.

Årets flyghistoriska revy från Svensk Flyghistorisk Förening handlar om segelflyget i Sverige genom hundra år. Den är ett samarbete mellan SFF, Segelflygets Veteransällskap (SVS) och Segelflygförbundet (Segelflyget). En redaktionsgrupp bestående av Björn Svensson (SFF), Bernt Hall (SVS), Lennart Lagerfors (SVS) och Robert Danewid (Segelflyget) har under närmare två års tid jobbat med att skriva och sammanställa artiklar till boken.

Författare: Cristina och Tore Öberg
Förlag: Böcker från norr
ISBN: 9789151933443
Pris: 269 kr
Format: 250 x 210 mm, 186 sidor inbunden.

Boken Ambulansflygaren är berättelsen om den legendariske ambulansflygaren Allan Norberg, som var verksam i norra Sverige under åren 1938 till 1945. Flygvapnet utsåg fanjunkare Norberg vid F 4 på Frösön till ambulansflygare 1938. Först på deltid från F 4, sedan på heltid baserad i Boden (F 21). Flygplantyperna i ambulanstjänsten utgjordes av Trp 1, Junkers F 13, Trp 2 Junkers W 34 och Trp 4 Beechcraft 18. Detta är en riktig äventyrsbok! Flygning i dåligt väder, i snö och dimma, på låg höjd över fjällterräng och med starter och landningar på tveksamma vattendrag. Men detta var verklighet för Allan Norberg, för hans besättning och deras passagerare. En av patienterna var den, nu från film och TV, kände norrmannen Jan Baalsrud. Här får vi veta hur det gick efter att han hade tagit sig in på svenskt mark. Allan Norberg fick motta Stockholms-tidningens guldmedalj för sina insatser. Under dessa år hade han flugit 1300 flygtimmar med 550 patienter av sjutton olika nationaliteter.

Författare: Mikael Forslund
Förlag: Mikael Forslund Produktion
ISBN: 9789151902944
Pris: 300 kr
Format: A4, 240 sidor inbunden.

Österrikaren Edmund Sparmann var ett tekniskt geni redan från unga år. Under första världskriget arbetade han som konstruktör och provflygare hos Albatroswerke, senare Phönixwerke. Han kom till Sverige sommaren 1919 med två Phönixflygplan, jaktflygplanet Phönix D.III och det tvåsitsiga spaningsflygplanet Phönix C.I, senare populärt kallad Dront. Flygkompaniet och senare, Flygvapnet hade dessa två typer i tjänst under många år byggda på licens. Sparmann blev sedermera anställd vid Centrala Flygverkstaden på Malmen som konstruktör och provflygare. 1933 startade han Ing. E. Sparmann’s Flygplanverkstad på Lilla Essingen i Stockholm. Där konstruerade han och byggde det flygplan han kom att bli mest känd för, Sparmann S 1 – Sparmannjagaren. Boken beskriver Sparmanns liv, hans konstruktioner och naturligtvis hela historien om den lilla Sparmannjagaren.

Fortsatt renovering av Folkteatern

PRESSRELEASE

Renoveringen av teatern återupptas.

Renoveringen av Ronneby Teater som abrupt pausades i höstas återupptas och slutförs under november-december.

Det är främst ventilationen av teatersalongen som skall slutföras.
Ett fåtal evenemang måste ställas in,

3 nov föreställningen Taha. Ett palestinskt gästspel av och med Amer Hlehel.

7 nov Operautsändningen från MET Opera av Trubaduren.


Repetitionsarbetet med musikalen Fiskaren och Gud störs inte av renoveringen.

Ronneby Folkteater
Håkan Robertsson Verksamhetsledare 

Vinklade medvetet film om skogen

Jag är fullt medveten om den politiska kampanj som riktas mot public service, Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges radio. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst Sverigedemokraterna som vill strama upp verksamheten inom public service. Det är ett allt mer utbrett bristande förtroende som ligger till grund för den riktade kritiken.

Jag har för egen del varit anställd i 27 år inom public service, Sveriges Radio, och har aldrig haft anledning att ifrågasätta dess inriktning och ambition att värna oberoendet. Detta får dock inte sätta hinder i vägen för en omprövning.

Det jag nu ska förmedla sätter nämligen en stor del av Sveriges Televisions trovärdighet i blixtbelysning.

Det handlar om filmen ”När skogen tystnar” som sändes i onsdags kväll på bästa sändningstid. Filmen annonserades som dokumentär och man fick till stor del följa äventyraren Marcus Aspsjö som tog sig fram genom Alaskas vildmark. Men det är ett antal miljöaktivisters medverkan och syn på den svenska skogen som har orsakat den mesta kritiken mot SVT.

Programmet kan ses som ett snedsprång som saknar motstycke och reaktionerna fick stor spridning redan dagen efter att filmen hade visats.

För egen del anser jag det mest anmärkningsvärda är när en av producenterna, Axel Adolfsson, ger kritikerna rätt. Han går så långt att han öppet berättar ”att filmen medvetet har anpassats för att maximera chansen till att SVT skulle köpa in den, vilket gav önskat resultat!”

Jag såg filmen och reagerade över det ensidiga budskapet som inte vid ett enda tillfälle blev motsagt. Därför blev jag inte överraskad när jag morgonen efter tog del av politiska chefredaktören, Anders Gustafssons ledare i BLT. Han skrev:

” Att dokumentären har en sådan tydlig slagsida åt ett läger i skogsdebatten gör att den brister i opartiskhet. Att den på ett så ensidigt sätt framhåller vissa fakta om skogen gör att den brister i saklighet. ”När Skogen tystnar” kan snarare betraktas som en propagandafilm än en dokumentärfilm. I ett fritt samhälle som Sverige har man all rätt i världen att producera sådana ”dokumentärer” men frågan är om det är lämpligt för public service att sända dem. Sker ingen kvalitetsgranskning alls?

Vi har ett behov av ett starkt public service i Sverige. Med sådana här snedsteg – och många andra den senaste tiden – blir det allt svårare att tillhöra försvararna av public service. Tyvärr.”

Jag varken kan, vill eller har anledning tro att Anders Gustafssons inlägg har med den nu politiska och kritiska tonen mot public service att skaffa. Han reagerade helt enkelt på filmens innehåll och vinkling.

Lite senare på förmiddagen kom mer kritik på sociala medier. Moderata lokalpolitikern i Järfälla, Alexandra Hedborg skrev på Twitter:

En av producenterna i filmen, Axel Adolfsson tar lite senare till orda och ger ett högst oväntat och avslöjande svar till Hedborg. Adolfsson skriver:

Expressen tar också upp Axel Adolfssons unika uttalande. Tidningen inleder artikeln på följande sätt:

En filmproducent säger att han ”trollat SVT” genom att medvetet vinkla en naturdokumentär för att bevisa att public service är partiskt.

Axel Adolfsson säger att han ”inte kan stå för det som sägs” i filmen ”När skogen tystnar”, då den är ”anpassad” efter SVT.

– Det var värt att svälja min stolthet för att tjäna pengar, säger Axel Adolfsson.

I artikeln förnekar Marcus Aspsjö att det skulle röra sig om en medveten och ensidig vinkling av filmen. Axel Adolfsson säger i en slutkommentar att redaktionen för filmen var fullt överens om vinklingen.

Skall Höstsol i Ronneby läggas ner?

Höstsol är en hospiceinriktad vistelse som ger vård vid svåra sjukdomstillstånd. Denna vård finns inrymd på Vidablick och har länge varit en väl ansedd verksamhet. Nu vill dock ledamöterna i Vård- och omsorgsnämnden att medborgare med palliativ diagnos istället ska vårdas i sitt hem.

Det finns på Höstsol fyra platser för vård i livets slutskede. En undersökning har visat att platserna utnyttjas till 80 procent. Nedläggningsförslaget ska nu remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande.

Det är Sune Håkansson, Ronnebypartiet som för denna bloggs räkning har analyserat ett antal ärenden som inryms under Vård- och omsorgsnämndens ansvarsområde. Nämnden vill t ex att fullmäktige ska uttala sig om Ålyckes framtid i Johannishus. Anmärkningsvärt är bl a att nämnden inte har något eget förslag.

Sune Håkansson skriver:

”Så har den politiska verksamheten börjat igen, i de olika nämnderna. Äldrenämnden, som numera heter Vård- och omsorgsnämnden, har nu, och tidigare, fattat beslut, som kan vara värda att analysera.

Intressantast är förslaget att lägga ner Höstsol. Där finns idag fyra platser för vård i livets slutskede. Platserna utnyttjas till ca 80 procent. Min tolkning är att inget parti har haft med något nedläggningsförslag i sitt valprogram. Höstsol har snarare framförts som något av det bästa vi har inom äldreomsorgen.

”Medborgare i vår kommun, med palliativ diagnos, skall i största möjliga mån vårdas i sitt hem” är tankegången. Förslaget remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande. KPR sammanträder den 1 oktober. Det blir intressant att få läsa pensionärsorganisationernas utlåtande. De själva har, såvitt jag vet, inte haft dessa tankegångar tidigare.

Tjänstemännen skall under tiden också göra en ekonomisk utvärdering.

Nya kriterier

Tjänstemännen skall också ta fram nya kriterier för hur plats på Himmet skall erhållas. Den moderate ordföranden Anders Lund har flaggat för hårdare regler. Tanken torde vara att spara pengar. Just nu är prognosen att nämnden gör av med 17 miljoner kronor mer än de budgeterade 376 miljonerna.

Hittills har de flesta, som sökt plats, också fått komma till Himmet. Andelen avslag är kringsvid fem procent, medan man i Växjö har 25 procent.

Som sparförslag har Socialdemokraterna att omvandla Backen i Backaryd till ett renodlat trygghetsboende. Det skulle spara några miljoner kronor. Den styrande Alliansen har avstyrkt tjänstemännens sparförslag, utan att ha några egna förslag.

Ålycke i Johannishus har diskuterats länge. Nu vill Vård- och omsorgsnämnden att kommunfullmäktige ger sitt utlåtande. Konstigt nog har nämnden inget eget förslag.

Att Attendo öppnat sitt boende på Kilen påverkar den kommunala verksamheten. Idag är 16 personer skrivna där, ytterligare några torde bo där men har inte hunnit med formalia. Kommunen har börjat minska antalet platser på Vidablick. Hur de lediga lokalerna skall användas är oklart.

Befolkningen

Ett problem för kommunen är att befolkningstalet sjunker. Minus 200 under det senaste året är illavarslande. Den inofficiella statistiken antyder att minskningen fortsätter, något snabbare än tidigare.

I Karlskrona börjar man dock se ljuset i tunneln. Befolkningstalet synes ha ökat med kringsvid 200 under de senaste månaderna.”

Sune Håkansson

Hittaut och hittastege

När man väljer att hittaut kan man för egen del göra upplevelsen än mer lustfylld. När jag under gårdagen traskade runt i ett underbart område norr och väster om Skärsjön i Ronneby la jag in ytterligare ett tävlingsmoment – hitta stegen, ja, snarare hela stegen. Inte att förväxla med stegräkning som är något helt annat.

Jag kände på mig att det kunde bli lurigt. Numera sitter jägarna i vackert snickrade jakttorn. Förr kunde det räcka med en hemmasnickrad stege rest mot en större sten. Det var den senare modellen jag tog som min uppgift att hitta.

Efter ca en timmes letande, jag skulle samtidigt leta upp ett antal checkpoints, ja, kontroller, kommer jag upp på en större bergknalle. Där mot just en större stenbumling finns antydan till en stege. Konstaterade snabbt att det måste saknas några steg. Annars skulle det bli svårt för i alla fall mig att svinga mig upp.

Resten av stegen fanns men med åren hade naturen gjort sitt till att återta den. Gräset, efter sommartorkan, hade bleknat betydligt och liksom lagt sig som ett täcke över den bortglömda jaktstegen.

På väg ut ur terrängområdet leker tanken med hur många klövdjur som har lagts ner från denna höga sten. Eller var den halvruttna och nerfallna stegen ett bevis på nutidens brist på älg?