Politiker faller på eget grepp

Riv 2

Jag läste i gårdagens twitterflöde att en toppolitiker i Blekinge nu ansåg att han hade semester. Detta torgförde han när det endast återstår ca 7 veckor till valet! En politiker med den inställningen ska nog fortsätta att semestra – även efter valet!

Dessvärre tycks han inte vara ensam i sin uppfattning. Blekingska politiker lever i tron att det räcker med en två veckor lång valkampanj för att bli vald.  Är vi väljare verkligen så flata och dåliga på att ställa krav så att vi godkänner ett sådant tänkande?

Ledande politiker har i alla tider försökt göra gällande att de aldrig har semester. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag och det gäller dygnet runt, har de förkunnat. Detta har dock inte alla politiker levt upp till.

Jag har under mina 50 år som aktiv journalist inte sällan konstaterat att den dygnetrunt-uppfattningen inte gällt många kommunal- eller landstingsråd. Inte minst deras äkta hälfter har fungerat som effektiva ”brandväggar”. Men det var på den tiden när vi radiojournalister ansåg att vi hade en skyldighet att servera färska nyheter även på morgnarna. Vi ringde helt enkelt upp ledande politiker och bad om kommentarer mellan 5 och 6 på morgnarna. Så viktiga nyheter tycks inte finnas i dag.

Nu skriver politikerna själva och det gör de på sociala medier – Twitter och Facebook.  De levererar snabba, korta referat från sina sammanträden och under sittande möte uppstår inte sällan små minidebatter mellan debattörerna som inte längre har repliktid i det pågående mötet.

I det här fallet är sociala medier bra. Nu kan inte längre politiker, som gjort tvivelaktiga uttalanden och mötts av kritik, hänvisa till att de blivit felciterade av en journalist. Det falskspelet har minskat i omfattning men det lever fortfarande kvar.

När politiker numera i sociala medier skriver och uttrycker sina innersta tankar, som de förmodligen aldrig skulle ha yttrat i sällskap med en journalist, är det en välkommen utveckling. Nu finns ingen journalist som budbärare. Nu faller sådana politiker på eget grepp och det är givetvis bra.

Så när politiker som Centerpartiets toppkandidat, Petronella Petersson i Blekinge ger uttryck för sin trångsynta och felaktiga syn på ”judarna” som folkgrupp blir hon genast och med all rätt effektivt ”avklädd” av BLT:s politiska chefredfaktör, Sylvia Asklöf Fortell.

I tidningens huvudledare den 25 juli med rubriken ”När fördomar blir sanningar” behövde därför Sylvia endast citera vad Petronella själv hade uttryckt på en länk på Facebook som handlade om krisen i Mellanöstern.

Sociala medier är som sagt bra. Äntligen måste politiker verkligen stå för sina innersta tankar. Där finns ingen journalist att gömma sig bakom.

I sociala medier tar ledande politiker semester när valrörelsen borde vara som hetast. Avklätt och naket när vi väljare vill veta vad deras politik ska innehålla för de kommande fyra åren.

Kulturhuset lockar med naturens former

Kultur Bräkne-Hoby

Sedan en tid tillbaka har Bräkne-Hoby begåvats med ett kulturhus. I huset ryms bl.a. bygdens bibliotek och där var det i dag vernissage, den andra sedan invigningen i maj.

En intressant och vacker konstutställning som lockar med naturens former.

Så här beskrivs utställningen och dess konstnärer av Bygd i Samverkans kulturgrupp:

”Under mottot Naturens Former träffas tre konstnärer som är ganska olika men lika utifrån naturens synvinkel.

För Alexander Krohn, keramiker, är det viktigt att visa oglaserade ytor i samspel med vacker kontrast i matt och glans för att man skall kunna se leran som material och händerna som har format den.

 Rikke Neuendorff, egentligen lantbrukare, är givetvis dagligen ute i naturen och tycker mycket om att med penseln fånga naturens former och färger året runt.

Naturfotografen Daniel Karlsson är en entusiastisk naturälskare som kan tillbringa flera timmar i skogen eller vid vatten för att fotografera djur och natur.

Konstutställningen är öppen måndagar 14-19 och torsdagar 13-17. Onsdag den 30 juli arrangeras Bräkne Byafest och då är det dessutom Öppet Hus i Bräknebygdens Kulturhus.”

Falska 70-åringar i Rapportsändning

Dagens 70-åringar är friskare och mer aktiva än för 30 år sedan.

Den positiva nyheten presenterade SVT:s Rapport i söndags kväll. Man hänvisade till en rapport från Ingmar Skoog, professor och äldreforskare som sa:

 – Idag vill pensionärer förverkliga sig själva och hinna med det man inte gjorde då man arbetade. Det är en helt ny grupp av äldre som håller på med saker som vi tidigare förknippat med ungdom. Men man har samma musiksmak.

Det visades filmklipp på 70-åringar. Trodde vi som tittade. I dag vet vi att det var falska 70-åringar.

I Ronneby går det nu två mycket kända profiler och känner sig djupt kränkta. De visades några sekunder i filmklippet om pigga 70-åringar och det räckte för att kompisar nu häcklar dem för inslaget.

DSC02614Bo Johansson

Det handlar om Håkan Palmqvist, känd krögare och det handlar om Bosse Johansson, känd kulturpersonlighet. Ingen av dem är i närheten av 70-årsstrecket.

– Dessutom var det tre år gamla filmbilder, fnyser Håkan och då var jag bevisligen ytterligare tre år yngre.

Bilderna togs i publikhavet på Stockholms Jazz Festival  2011. De två Ronnebyprofilerna var i närbild några sekunder. Men det räckte för att de två nu ska tvingas berätta om pensionspengar och dylikt och varför de fortfarande jobbar aktivt.

– Vi är pigga för vår ålder och pensionen är mager så det gäller att kämpa, myser Håkan när han serverar lunchgäster snabbare än en 30-åring.

Bitsk och älskad penna har lagts ner

Carin_Mannheimer_(Zeitler,_2013)

En av landets viktigaste röster har tystnat och hennes penna har för alltid blivit liggande kvar på arbetsbordet.

Det handlar om Carin Mannheimer som hastigt gick bort för några dagar sedan. Hon hade redan planerat en fest för att fira sina 80 år i augusti. På teatern, så klart men tiden stannade innan det målet hann nås.

Carin var starkt fokuserad på att föra äldre, skolbarn och kvinnors talan. Hon var orädd, tuff och bitsk och inte alls lågmäld och det behövs när man valt dessa tre områden att slåss för.

I en intervju för två år sedan sa hon:

–  Jag har kommit upp i en högre klass av åldringar nu, där det känns att vi kvinnor vågar ta för oss. Vi som har passerat Botoxgränsen gör vad som faller oss in – både klädmässigt och utseendemässigt.

Carin var regissör och manusförfattare, läste litteraturvetenskap och väckte berättigad uppmärksamhet redan 1969 med boken – ”Rapport om kvinnor”. Hennes stora genonbrott kom emellertid med tv-serien ”Lära för livet” 1977. För denna tilldelades hon stora journalistpriset. ”Svenska hjärtan” och ”Solbacken” var också tv-serier som blev oförglömliga.

” I sista minuten” på Göteborgs stadsteater gav henne Sveriges Teaterkritikers förenings Teaterpris.

Hon föddes och växte upp i Osby.

”Osby är en by i Skåne. Därifrån kommer Carin Manheimer liksom Brios träleksaker. Leksakerna håller i generationer. Dessutom är de färgstarka och snyggt formgivna. Detsamma kan sägas om Carin”, skrev Sven Hugo Persson i teaterprogrammet.

I kväll kl. 18.15 sänder radions P 1 ett kulturspecial om Carin Mannheimer. Det blir ett porträtt från 2008 och en intervju från 1977.

När ska vi lära oss ställa krav?

DSC03581

Nu i semestertider har utländsk och inhemsk fläskytterfilé en strykande åtgång. Naturligtvis kommer då också nya larm om salmonellavarning i just fläskytterfilé. Inte oväntat är den producerad i Danmark där grisarna har det sämst. Axfood är importör och leverantör och uppmanar nu oss konsumenter att lämna tillbaka köttbitarna.

Varför är då fläskytterfilé så begärlig och efterfrågad?  Jo, därför, precis som massmedia uppmärksammade i förra veckan, att restauranger nu i semestertider passar på att tjäna en extra slant genom att lura oss matgäster. Nästan alla matställen lockar med fläskfilé men det är oftast fläskytterfilé som serveras.

Det värsta med det här tilltaget är inte själva olagligheten i sig utan vår undfallenhet och flathet att inte direkt påtala bedrägeriet. Vi upptäcker snabbt skillnaden på köttets koncistens, men ropar vi på  servitör eller servitris? Nej, vi vill inte bråka. Vi är hungriga, trötta och vill snabbt ha mat och vill ogärna vänta ytterligare en stund på någon annan maträtt.

Eller så tycker vi synd om de unga sommararbetande ungdomar som sliter så svetten lackar.

Vi svenskar är flata i detta sammanhang och jag inbegriper även mig själv i detta mitt påstående.

Jag har under en vecka varit på utflykt i vårt vackra land. Det blev en hel rad olika kök och naturligtvis av skiftande kvalité. Vid minst två tillfällen erbjöds fläskfilé som naturligtvis bestod i fläskytterfilé!

I det läget var jag typiskt svensk i mitt agerande. Jag påpekade inte felet till serveringspersonalen men noterade noga vad som hänt när hotellet ville ha mina omdömen av besöket.

På tal om danskt salmonellasmittat kött så är vi också enbarmligt dåliga på att fråga efter köttets ursprung. I affären kan jag välja svenskt eller utländskt. Jag får det jag betalar för… men på restaurangen är vi inte lika noga med vårt val. Varför? Är det typiskt svenskt?

Vi måste bättra oss på dessa punkter och lära oss att ställa krav. Fråga, fråga, fråga. Den som vill sälja måste vara beredd på att svara annars går vi till nästa restaurang. Om det nu finns ett eller flera alternativ. Givetvis kan krögaren lura oss ändå, men vi tvingar honom eller henne att tänka till.

Obs! Bilden ovan knäppte jag i Eksjös gamla stadsdel men där valde jag rostbiff med potatissallad på det centralt placerade Stadshotellet.