Länsmuseichefen svarar på kritik

Den 25.8 publicerades här på bloggen ett inlägg med rubriken –”Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet”. Du kan läsa inlägget längre ner här i bloggen.

Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, riktade kritik mot museets sätt att som ägare sköta det anrika varvet i Saxemara. På den kritiken svarar nu Marcus Sandekjer, chef för Blekinge Museum.

”Bemötande av kritik från Björn O Svensson angående Saxemara båtvarv

Björn O Svensson har i senaste numret av Ronneby Musei- och hembygdsförenings tidning Åkröken kritiserat Blekinge museums hantering av Saxemara båtvarv. Det är självklart att det kan finnas synpunkter på hur museet har skött båtvarvet de senaste tio åren och Björn O Svensson har ofta idéer och tankar kring förbättringar. Men denna gång har uppenbarligen Björn inte klart för sig det omfattande arbete som görs – och har därför direkta felaktigheter med i sin text. Jag vill passa på att kommentera dessa.

Blekinge museum måste som alla organisationer hålla budget och det är omöjligt att genomföra alla investeringar vi vill göra på kort tid. Det är ett tråkigt faktum, men även om fler satsningar varit önskvärda, har ändå mycket gjorts. Ett omtag gjordes 2014 – och på bara två år vill jag hävda att varvet utvecklats till ett besöksmål som blir alltmer känt, vilket inte hade hänt utan museets arbete. Självklart ska båtbyggaren Niklas Nyström har mycket beröm för den positiva utvecklingen (och här är vi ense med Björn O Svensson), han har gjort en storartad insats. Men han agerar förstås inte i ett vacuum – utan i dialog med Blekinge museum. De satsningar som görs, stäms av mellan oss och genomförs sedan.

Ronneby kommun, bidrar med 100 000 kr per år till Saxemara båtvarv. Björn O Svensson skriver om detta ”Är det någon som tror att det beloppet lagts ned i eller för Saxemara?” Jag inte bara tror, utan vet att detta är fallet. För det första så inköptes varvet för ca 2,5 miljoner kronor, vilket i sig de facto är en kostnad. Nedan följer också en sammanställning av de viktigaste åtgärderna som medlen använts till åren 2014-2015, tillsammans med resurser (tid och pengar) från Blekinge museum och andra aktörer, bl.a. Blekinge Hembygdsförbund.

– 2014 byttes entreprenör på varvet och Niklas Nyström tillträdde efter en noggrann och tidskrävande process.

– omfattande renovering av den stora skorstenen till bastrumman, inklusive ny skorstensstege.

– ombyggnad och renovering av kök

– ombyggnad av arbetsrum, inklusive ommålning av innertak

– reparation av yttertaket till varvshallen

– renovering av fönster till varvshallen

– reparation av den stora slipvagnen, med vilken båtar dras upp och sjösätts

– byte av uppdragningsvajer till stora slipen

– dykningsarbeten för att åtgärda problem vid stora slipen

– reparation av räls till lilla slipen (både under vatten och på land), där båtar dras upp och sjösätts vid båtskjulet

– dränering runt varvshallen där vatten rann in vid mycket regnande

– omdosering av vägen för att hindra vatten att rinna in i hallen

– Nya armaturer (energieffektiva) i varvshallen, de gamla var delvis trasiga och från 70-talet

– Elöversyn av byggnaderna inklusive jordfelsbrytare till mastkranen

– Skapande av vintervatten i varvshallen

– utbyggnad av bryggplatser på stora bryggan

– Stora bryggan som tidigare var U-formad har dessutom däckats över för att skapa bättre utrymme till evenemang – omfattande uppstädning och röjning av hela området

– en lång rad småreparationer, förbättringar och uppdateringar

– Blekinge museum och Ronneby kommun har i samverkan med ägaren till grannfastigheten skapat en parkering till varvet söder om Församlingshemmet i Saxemara

– uppdatering av teknik och information i utställningen i gamla boningshuset

– marknadsföring av varvet och de evenemang som genomförs (samt deltagande i flera av evenemangen)

– till detta kommer en lång rad avstämningsmöten med entreprenören, träffar med närboende, kommunen, kunder till varvet, affärspartners och andra intressenter. Vi räknar med att Blekinge museums personal under 2014-2015 har lagt ned minst 1 000 timmar på Saxemara båtvarv (motsvarande minst 250 000 kr), under samma tid har utöver detta runt 300 000 kr lagts på varvet i pengar. Jag har därför mycket svårt att förstå Björn O Svenssons kritik på denna punkt.

Vad gäller ytterligare investeringar så ligger följande i plan för 2016-2017: – ny slip vid stora gångspelet (ca 30 000-40 000 kr) – ny slipvagn (ca 30 000 kr) – renovering av Mastkransbryggan (ca 200 000 kr) – ommålning av tak (ca 160 000 kr) – anläggning för tömning av båttoalett (ca 80 000 kr) – grusning av Tullstigen (ca 40 000 kr) – certifiering gästhamnsbrygga – Uppfräschning av Gångspelsbyggnaden – Tre flaggstänger Nämnas kan ett antal saker genomförts på varvet under året, bl.a. lösning på toalettfrågan för gästhamnen, bojar och bojstenar för bryggorna, ny flytbrygga, delvis målning av Varvshallen – något som utförts av Niklas Nyström efter avstämning med museet. Föreningen Allmogebåtar i Blekinge (FABB) har också fått upplåtelse av en lokal på varvet (i museets del) och antalet besökare till varvet beräknas ha stigit från de 500 personer som rapporterades 2013 till minst 7 000. Ronneby kommun ”växlar upp” sina pengar genom att vara med i verksamheten på Saxemara båtvarv; tack vare detta engagemang kan vi fortsätta den positiva utvecklingen.

Vad gäller båten Ran är det en komplex fråga som faller på att Blekinge museum under årtionden haft en insamlingspolicy som täcker så kallade ”bruksbåtar” (som Blekingsekor och Jaktkanoter) och inte fritidsbåtar. Det finns helt enkelt inte plats för båda dessa kategorier utan att få tillgång till en ny båthall. Och då styrelsen i våras tog beslutet att för närvarande inte försöka köpa in mark och bygga en båthall i närheten av Saxemara båtvarv, så föll tanken på att ta in Ran i samlingarna. Jag är den första att beklaga detta – men jag ser ingen annan lösning. Vi har helt enkelt inte plats för fler båtar i befintliga lokaler och någon gång måste ett beslut tas. Båten är dessutom ritad av en konstruktör i Stockholm (byggd i Blekinge) och vårt förslag är därför att vi gemensamt tar kontakt med Sjöhistoriska museet för en möjlig placering där.

Björn O Svensson har synpunkter på möjligheten att Ran då kommer att hamna i Karlskrona, där Sjöhistoriska museet har lokaler. Han skriver ”Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge museum motarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”. Vi som Länsmuseum kan inte dela denna uppfattning, utan ser till lösningar där kulturarvet är det centrala. Vi måste kunna se längre än det strikt lokala och ha ett öppet lösningsfokuserat sinne för hela Blekinge.”

Marcus Sandekjer Länsmuseichef, Blekinge museum

 

Ny öppning för bro I Ronnebyhamn

DSC02339Kommunstyrelsens arbetsutskott har givit tekniska förvaltningen i uppdrag att fortsätta utredningsarbetet med en öppningsbar bro i Ronnebyhamn. Nu kräver politikerna alternativa lösningar till den utredning som tidigare utmynnade i ett förslag kostnadsberäknat till ca 50 miljoner kronor.

Ett bra och framsynt förslag som i förlängningen kan möjliggöra ökad båttrafik i Ronnebyån. Vi hoppas dock att nu begärda utredningsalternativ också ska innehålla förslag på klaffbro och inte enbart vridbar bro.

Tekniska förvaltningen har nu förklarat varför tidigare utredning saknade alternativ:

”Då inga utredningsmedel tilldelats har Tekniska förvaltningen genomfört utredningen på ett mycket övergripande plan.” Se vidare text från sammanträdesprotokollet den 15.8.2016.

 Sammanfattning

Tekniska förvaltningen har i budget 2016 erhållit uppdrag angående att utreda förutsättningarna för att bygga om vägbron över ån vid Ronnebyhamn för att på så sätt möjliggöra mer båttrafik i Ronnebyån. Då inga utredningsmedel tilldelats har Tekniska förvaltningen genomfört utredningen på ett mycket övergripande plan och berör i sin utredning endast frågorna kring möjlighet till genomförande samt investerings-, drift- och underhållskostnader. Huruvida projektet bör genomföras eller ej lägger inte Tekniska förvaltningen någon aspekt på varför detta inte berörs i utredningen.

Bedömning

Tekniska förvaltningen gör bedömningen att det är fullt möjligt att anlägga en öppningsbar bro över Ronnebyån vid Ronnebyhamn. Vid handläggningen har vi tittat närmare på en motsvarande bro, Universitetsbron i Malmö (2004), och de siffror vi beskriver är omarbetade jämfört med det projektet.

Skall öppningsbar bro anläggas vid Ronnebyhamn är vår bedömning att detta bör ske som en vridbar bro. Detta medför följande uppskattade kostnader:

Investeringskostnad (exkl. byggherrekostnader), ca 40 Mkr

Byggherrekostnader, ca 5 Mkr

Kostnader för flytt av elanläggning mm, ca 1 Mkr

Driftkostnad (maj-sept), minst 500 tkr/år

Underhållskostnad, minst 500 tkr/år

Visst går polissituationen att utreda

Sedan polisens omorganisation har allt fler poliser sagt upp sig i hela landet, dubbelt så många jämfört med för fem år sedan. I region Stockholm har man tillsatt en utredning för att ta reda på orsaken. På lokalpolisområdet Södermalm märks effekten:

– Vi räcker inte till, säger polischefen Peter Ågren.

Så skildras polissituationen i dagens Svenska Dagbladet. När lokala politiker i Ronneby, se blogginlägget nedanför detta, anser att man inte kan påverka polisens nya organisation är skeendet i region Stockholm ett klart bevis på att – visst går det!

I Blekinge borde det redan ha varit klart att starta en utredning om bristen på poliser även här. Att så inte har skett är obegripligt. Varför utnyttjar inte lokala politiker region Blekinge?

Jag tror det handlar om ömma tår därför att såväl alliansen som socialdemokrater varit med om att kräva den omorganisation som nu har havererat. När nu t ex moderaterna kräver att beredskapspoliser ska införas, ska man ha klart för sig att partiet har varit med om att för kort tid sedan ta bort dom. Det kan aldrig vara fel och erkänna fel, än mindre se till att förbättra okloka beslut.

Av artikeln framgår t ex att nästan 550 poliser var tjänstlediga i juli i år, i hela landet.

Redan före polisens omorganisation som började genomföras 2015 har kritiken strömmat in från olika håll. Målet är att polisen ska komma närmare medborgarna och bli mer effektiv. Men Polisförbundet och enskilda poliser menar att polisen kommer allt längre bort från människors vardag.”

Du kan ta del av hela artikeln på följande adress:

http://www.svd.se/polischef-polisen-racker-inte-till

 

Willy Persson läxades upp

Det har aldrig tidigare hänt men i torsdags kväll (25.8) när jag lyssnade på debatten i fullmäktige skämdes jag över att vara bosatt i Ronneby kommun. Det jag fick ta del av var respektlöst och nedgörande gentemot såväl interpellant/frågeställare som oroliga kommuninnevånare.

Willy Persson, Kristdemokraterna, hade ställt fråga till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, moderat.Vad tänker han vidta för åtgärder för att få fler poliser till Ronneby. Persson krävde bemanning av nu avfolkad polisstation men också att ett lokalt larmnummer upprättas. Receptionen på Ronnebys polisstation är stängd och någon akut utryckande polis finns inte. Bara kontorspersonal bemannar lokalerna.

Fullmäktiges ordförande, Nils Ingmar Thorell, liberal, inledde med det häpnadsväckande uttalandet; ”En sak ska ni ha klart för er, jag accepterar inte en debatt på två timmar här och nu”.

Denna ”uppsträckning” var naturligtvis hämmande för en debatt som inte ens hade hunnit börja.

AnkorAtt Willy Persson också representerar företagarna glömde tydligen merparten av politikerna som genast inledde en kanonad med misskrediteringar riktade mot frågeställaren.

Hur kunde han bara komma på tanken att kräva fler poliser till Ronneby, detta eftersom frågan är av nationell art och leds av rikspolischefen som genomfört en omorganisation efter politikers krav. Persson hade dessutom den dåliga smaken att föreslå upprättande av en skrivelse som skulle tillställas riksdag och regering.

-Jag har ingen rätt att väcka förslag på den nivån, förklarade Roger Fredriksson som mer eller mindre i förbigående berättade att hans parti kräver ytterligare 2000 poliser. Därefter uppmanades Willy Persson att agera genom sitt parti på riksplanet.

Kenneth Michaelsson, centern, och förste vice ordförande i kommunstyrelsen gick ett steg längre än allianskollegan när han krävde och förväntade sig att Willy Persson OCH företagarna skulle komma in med förslag på brottsförebyggande åtgärder.

Vän av ordning vet redan, och sannolikt också Willy Persson, att ett av polisens viktiga uppdrag är att arbeta brottsförebyggande. Men vad göra när antalet poliser inte räcker till?

Vi fick också veta att Ronneby redan är en av polisen prioriterad ort tillsammans med Torsås och Karlskrona.

Kontentan av den egendomliga debatten blev att någon skrivelse var otänkbar att formulera och än mindre att skicka en sådan till riksdag och regering.

När jag lämnat debatten i Ronnebys fullmäktige valde jag SVT:s aktuelltsändning. Vad kunde jag där ta del av om inte en debatt om att 18 inlandskommuner i Norrland kräver samma sak som Willy Persson och företagarna i Ronneby – synliga poliser.

Jag förstår mycket väl att Ronneby står sig slätt i jämförelse med dessa län i storlek och avstånd men det är ändå den sammanlagda kritiken som är viktig att visa. Deras protester har redan resulterat i att inrikesminister Anders Ygeman har bjudit in till samtal på Rosenbad. Finns bara viljan så… men denna kväll fanns det fler ömma tår än rakryggade politiker.

Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet

Saxemara

Nu tar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, till storsläggan. Det är ägaren till Saxemara Båtvarv, Blekinge Museum som läxas upp.

”Hur tänker museets styrelse över huvud taget om sitt varv och dess framtid? En mindre engagerad huvudman och ägare är svårt att tänka sig.”

”Tyvärr ser det ut som om Blekinge Museum inte var den lämpligaste huvudmannen för Saxemara Båtvarv.”

Det är i Hembygdsföreningens senaste nummer av medlemsbladet ”Åkröken” som Svensson pekar på en rad anmärkningsvärda åtgärder/möjligheter som antingen har uteblivit eller slarvats bort.

Han tar upp behovet av målning av verkstadsbyggnadens plåttak som redan 2006 ansågs ha ett akut behov. Nu tio år senare är det arbetet ännu inte utfört, konstaterar Björn O. Svensson som också pekar på annat underhåll som släpar efter.

”Visst har museet en begränsad budget, men finns det en vilja finns det i regel en väg,” säger han och pekar på de pengar som Ronneby kommun årligen betalar till Blekinge Museum.

”Ronneby kommun har betalat museet ett årligt bidrag på 100 000 kronor sedan starten (det blir väl ungefär en miljon) riktat till Saxemaravarvet och avsett för underhåll och reparation. Tror någon att det beloppet har lagts ned i eller för Saxemara”, frågar Svensson.

Han tar ett annat exempel för att belysa museets ointresse för det anrika varvet i Saxemara:

”Museet har i snart tio år förhandlat om ett donationsavtal med en familj angående en välskött större motorbåt, byggd i Saxemara 1933 och i all sin tid använd i Ronneby. Den skulle skötas och exponeras på varvet som de andra museala båtarna vid ”klassikerbryggan”.

”Nu i dagarna har museet dragit sig ur det generösa erbjudandet. Till ägarna skriver Marcus Sandekjer att RAN (som båten heter) sannolikt snart skulle behöva förvaras på land och eftersom man nu beslutat att inte bygga någon båthall i Saxemara utan i stället prioritera investeringar i Karlskrona måste man tacka nej. Ägarna uppmanas ta kontakt med Sjöhistoriska museet.”

”Var hamnar RAN då”, frågar Svensson. ”Ja, inte i Stockholm utan på Stumholmen i Karlskrona, dit Sjöhistoriska skickat ned en skock gamla fritidsbåtar! Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge Museum motgarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”.

I övrigt öser Björn O. Svensson beröm över den nuvarande entreprenören:

”Niklas Nyström från Mönsterås med medarbetare har befäst sin ställning som den stora plusposten. De är inte bara duktiga träbåtbyggare, praktiskt och teoretiskt kunniga utan också starkt medvetna om att varvet är ett kulturellt besöksmål som måste hålla en god standard beträffande städning, ordning och reda och ge ett så tilltalande intryck att besökaren kommer tillbaka”, konstaterar Björn O. Svensson

Ingen Ronnebypolitiker kan få fribrev

Det handlar om ökad brottslighet i Ronneby kommun. Mesta ökningen har skett i centrala Ronneby. Människor blir bestulna, nedslagna och i flera fall sätts bilar i brand. Otryggheten har därvid ökat och såväl äldre som yngre drar sig för att gå ut på natt- och kvällstid.

Även direkta hot mot politiker har förekommit, vilket fick omedelbara effekter. Politikerna låste in sig i betong- och glasbunkern som utgör kommunens stadshus. Att polisstationen, som är inrymd i den norra delen av bunkern, sedan en längre tid tillbaka är avfolkad, har dock politikerna blundat för.

Jag vet att polisens organisation är en nationell angelägenhet men att lokala politiker så totalt har blundat för vad organisationen har inneburit i kraftigt reducerad polisnärvaro i kommunen innebär att ingen politiker i Ronneby kan få fribrev. Alla partier bär lika stort ansvar och har grovt felbedömt situationen som snabbt har eskalerat.

Det som upprör är att politikerna sett mer till sin och tjänstemäns säkerhet än vad som har ägnats medborgarnas trygghet och egendom. Jag förstår mycket väl att stadshuset måste säkras på olika sätt men dessa planer har funnits under lång tid men först nu satts i verket. Även i detta fall har sålunda politikerna starkt missbedömt de problem som snabbt har ökat i omfattning.

Naturligtvis ökar kriminaliteten på en ort om busarna är medvetna om att det kan ta timmar innan en polis kan vara på plats. Lagen är så beskaffad att ett brott är styrkt först om gärningsmannen kan tas på bar gärning. Att så kan ske i dag är närmast en utopi.

När ledande politiker har satt in ordningsvakter måste det betecknas som en droppe i havet. Det löser inte problemet på lång sikt. Politikerna vill visa handlingskraft för att om möjligt lugna befolkningen men här har man ännu en gång grovt underskattat problematiken.

Vissa politiker har genom motioner velat visa handlingskraft genom att kräva övervakningskameror. Hur många skulle i så fall behövas och hur skulle ytterområden kunna säkras med hjälp av kameraövervakning? Naturligtvis måste även politiker förstå att detta inte löser ett grundproblem.

När en kommun eller stad drabbas likt det som nu har skett i Ronneby börjar genast en politisk pajkastning. I sociala medier har nuvarande kommunalrådet Roger Fredriksson häcklats bl a på följande sätt:

”Fredriksson har med sin Reinfeldtinspirerade politik försatt Ronneby i denna situation.”

Vad som åsyftas med den kommentaren är aningen svepande och därmed svår att tolka.

Det är alliansen som nu styr i Ronneby, ibland med stöd av Sverigedemokraterna, men alliansens föregångare kan naturligtvis inte heller gå fria från ansvar. Polisens närvaro har under en längre tid minskat utan att politiska åtgärder vidtagits. En skribent påtalar just detta faktum, att bilar även brinner i socialdemokratiskt ledda kommuner och städer.

Naturligtvis måste Ronnebys politiker nu agera kraftfullt och förtroendeingivande. Jag blir lätt matt när jag läser att vissa politiker i kommunen anser att en debatt om ökad brottslighet och polisfrånvaro är onödig. Fel igen! Politiker i Ronneby, och då menar jag verkligen alla, måste i handling nu visa vad man vill för att lugna situationen.

Jag säger det ännu en gång, polisens organisation är en nationell angelägenhet men när resurserna så tydligt brister måste man lokalt agera kraftfullt och naturligtvis begära åtgärder som leder till förändring till det bättre.

Det handlar om trygghet för ALLA och inte enbart politiker och tjänstemän. Hur tänker ni agera för att få en långsiktig lösning på problemen?

Valrörelsen har inletts i Ronneby

Under måndagen (22.8) besökte KSAU samt Äldrenämnden ett särskilt boende (eller vård- och omsorgsboende, som det numera heter) i Växjö. Besöket kan ses som startskottet för valrörelsen inför valet 2018.

I de flesta frågorna är motsättningarna mellan alliansen och oppositionen relativt begränsade. Undantaget är Äldrenämndens verksamhet. Alliansen, hittills med stöd av SD, ser gärna privata alternativ. S, V och Mp vill inte ha några privata aktörer.

Om några år ökar antalet 85+ kraftigt. Då behövs ett nytt särskilt boende. Beslutet om vilken lösning, som skall gälla, bör rimligen underställas väljarna.

Studiebesöket i Växjö gällde ett boende, som byggts av ett privat företag, ägs av ett privat företag och drivs av ett privat företag, Attendo.

Lösningen kallas LOV inom särskilt boende. Lagen om valfrihet skall tillämpas även här. Brukaren skall få välja var han skall bo och få sin vård. Omsorgen är kostnadsneutral för både brukare och kommun. Kommunen slipper investera 100 miljoner kronor.

Uppfattade jag stämningen rätt, finns en skarp skiljelinje kvar. Oppositionen såg problemen, Alliansen, troligen även SD, såg möjligheterna.

Sune Håkansson

Sune Håkansson är ordförande i Ronnebys Äldrenämnd och representerar Ronnebypartiet.

 

Kommunala poliser kan återupprätta förtroendet

”För att både minska brottsligheten och öka allmänhetens förtroende för polisen och samtidigt möta den tilltagande frustrationen inom polisen bör regering och riksdag göra en kommunal polis möjlig i de kommuner som så önskar.

En kommunal polisorganisation skulle kunna locka tillbaka många av de poliser som nu lämnat yrket på grund av oklara arbetsuppgifter och långa beslutsvägar.

Att tillåta en kommunal polis skulle stärka det kommunala självstyret och kunna bidra till att upprätta förtroendet för de demokratiska institutionerna.”

Detta skriver Magnus Lindgren och Olle Wästberg på DN-debatt.

Magnus Lindgren är generalsekreterare i Tankesmedjan, Stiftelsen Tryggare Sverige. Olle Wästberg är liberal och ordförande i Demokratiutredningen.

Läs deras debattinlägg på DN här:

http://www.dn.se/arkiv/debatt/kommunala-poliser-kan-ateruppratta-fortroendet/

DC3 ”Daisy” på blixtbesök i Ronneby

DSC05102

Vi är några stycken nördar som sysslar med flyghistoria. I söndags (21.8) var vi på jakt efter en speciell nedslagsplats för ett flyghaveri som inträffade 1948. Besättningen bestående av förare och navigatör omkom. Flygplanet tillhörde F 17.

Med kartunderlag, haverirapport och inte minst kompass blev det några angenäma timmar i skogen. Letande och diskussioner kräver mat och dryck och när vi väl avslutat måltiden och flera timmars diskussioner hör vi ett bekant motorljud.

Ingmar Olofsson är genast säker på sin sak:

”Det är en DC 3:a!

”Vad gör den här, ropar deltagare två, Micke Berglund.

Jag håller med honom, vad gör en DC 3:a här? Det finns endast tre i hela landet.

Vi gör ett snabbt uppbrott från fikaplatsen i skogen. Vi ser att den går in för landning.

Mot flygstationen, ljuder ordern som inte är svår att efterlyda.

En stund senare ser vi den gamla damen ”Daisy” på plattan framför flygstationen i Ronneby. Det är flygande veteraner som numera äger ”Daisy” och gör en mellanlandning för bl a tankning innan resan fortsätter mot Västerås.

Vi lyfter aktningsvärt på våra kepsar inför anblicken av den gamla veteranen.

Daisy tillverkades i Douglas Aircraft Companys fabriker i Long Beach i södra Los Angeles, Kalifornien med tillverkningsnummer (c/n) 13883, som en C-47 A-60-DL Skytrain, en militär version av DC-3 med stor lastdörr, förstärkt golv och större bränsletankar. Året var 1943. Hon levererades till US Army Air Forces den 5 oktober 1943 och fick USAAF s/n 43-30732. På stjärtfenan målades siffrorna 330732.

”Daisy” har därefter tjänstgjort i såväl SAS, Linjeflyg som Flygvapnet innan ”Flygande Veteraner” övertog henne 1983. Den klassiska ”Drakmålningen” från SAS-tiden fick hon när SAS firade jubileum 1986 och den bär hon fortfarande.

I dag måndag (22.8) vet vi att Flygande Veteraner under helgen hade besökt Anklam i Östra Tyskland.

I ett kommande referat ska du få lite ytterligare detaljer kring vårt letande efter haveriplatsen.

Ronnebyfamilj dubbelt drabbad

Fräckheten hos inbrottstjuvar och bilbrännare har i dag inga gränser. Det visar en händelse som drabbade en familj i Ronneby centrum. Läs och begrunda vad som skedde och ge gärna politiker hjälp på vägen med tips om hur det som nu sker i Ronneby ska avhjälpas.

Här får du den sanna berättelsen som inleddes med ett oväntat telefonsamtal.

 ”För ca tre veckor sedan blev familjen i centrala Ronneby uppringd av Preem, som fotoregistrerar alla tankningar! De fick frågan om de nyss tankat sin bil och glömt att betala. Då så icke var fallet gick de ut till parkeringsplatsen intill deras hus och fann att bägge deras bilar var försvunna.

Stölderna polisanmäldes omedelbart! En bilburen polispatrull infann sig efter ungefär en timme. Samtliga nycklar (inklusive bilnycklar) och alla handskar hade stulits ur två byrålådor i hallen. Likaså en surfplatta som låg på frukostbordet. Nyckelknipporna innehöll husnycklar, plankportsnycklar och nycklar till bägge bilarna. 

En rekonstruktion talar för att brottsförövarna klättrat över ett 2 m högt plank med låst plankport som omgärdar villaträdgården. Där hade de lokaliserat ett fönster på glänt på bostadshusets trädgårdssida, varigenom de på ett förslaget sätt kunnat finna surfplattan, handskarna och nyckelknipporna.

Detta måste ha skett mellan kl. 19.30 och cirka 24.00 då familjen vistades på ovanvåningen framför TV´n med avbrott för tebryggning med mera på nedervåningen med inkopplat skallarm. Därefter var nedervåningen bemannad till cirka 02.00, skallarmet fortsatt inkopplat och samtliga fönster och dörrar låsta med säkerhetslås.

Efter den primära rekonstruktionen sökte den bilburna polispatrullen runt i i Ronneby och fann den ena bilen inom området Älgbacken. När de varseblev polisbilen lämnade två personer bilen springande men kunde inte infångas. Med hjälp av lånade nycklar har därefter bilen transporterats till och detaljgranskats av polismyndigheten i Karlskrona. I bilen hittades en surfplatta och en större mängd tjuvgods. Bilen hade ett flertal skador men var körbar. Den är omhändertagen av bilverkstad i Karlskrona för reparation.

Den andra bilen återfanns senare intill en övertänd pizzeria i Kallinge. Även den var fylld med stöldgods och hade betydande skador. Efter bärgning har den detaljstuderats av Polismyndigheten i Karlskrona. Den är också omhändertagen av bilverkstad i Karlskrona för reparation eller skrotning!

Med hänsyn till att brottsförövarna har kvar såväl bilnycklar som husnycklar har familjen tvingats byta alla lås mot yttervärlden i bostadshus, plank och uthus jämte i bägge bilarna. Bostadshuset har sedan tidigare ett flertal dekaler som varnar för kameraövervakning. Dessutom två rörelsedetektorer med tillhörande belysning på trädgårdssidan.”