Snart åkbar is på Lugnevi

img_0906

Ismakarna i Fredriksbergs BK har påpassligt utnyttjat de senaste dygnens lägre temperaturer. Grundspolningen är redan avslutad och nu har turen kommit till ismaskinen som får ta över det fortsatta arbetet med att skapa åkbar is.

Eftersom temperaturen ska fortsätta ner mot nollstrecket räknar man med att ha premiär redan i slutet av kommande vecka.

Nu har slangarna lagts åt sidan och nu fortsätter vattenbegjutning och hyvling fram till åkbar tjocklek.

Foto: Micke Berglund

img_0790-2

Alla partier bör träffa polisledning

Moderaterna med riksdagsledamoten Annicka Engblom och kommunalrådet Roger Fredriksson i spetsen har en längre tid väntat på svar från den regionala polisledningen som bjudits in till Ronneby. Svaret kom för kort tid sedan och nu ska mötet äga rum den 14 december.

Under gårdagens budgetdebatt i Ronneby fullmäktige framfördes krav på att alla partier i kommunen bör få närvara vid sammanträdet med polisledningen. Kravet framfördes av Nicolas Westrup, Sverigedemokraterna, som i ett av sina inlägg berättade att hans parti vid upprepade tillfällen skickat brev till polisledningen.

-Svaret har dock uteblivit, förklarade han och ansåg det viktigt att många partier bör agera för att få rätsida på kriminaliteten i Ronneby.

Det händer i Ronneby

-Jag vet att människor flyttar från Ronneby på grund av polisens frånvaro. Vi måste agera kraftfullt när polisen inte finns, fastlog Westrup.

Något unisont ja till hans begäran kom aldrig under debatten men något parti ansåg det viktigt med stor politisk tyngd i frågan gentemot polisledningen.

Naturligtvis borde situationen redan nått en lösning i Ronneby. Det har redan gått för långt vilket inte minst framgick av gårdagens debattprogram i SVT, ”Opinion Live”. I programmet framträdde företagaren, Hassan Abdulaziz som utsatts för såväl hot som knivskärning.

I programmet deltog också ett polisbefäl, men den insatsen kunde vi varit utan. Jag saknade också ledande politiker från Ronneby.

Tryggheten i Ronneby måste säkras och det omedelbart. Inslag och artiklar av detta slag spär på känslan av otrygghet och ger en negativ bild av Ronneby. Rädslan och den lilla klick det ändå handlar om får inte segra. Vi måste vägra att bli till hjälplösa offer som inte längre har friheten att röra oss på gator och torg kvälls- och nattetid.

Lika viktigt är det att moderaterna nu breddar frågan om polisens närvaro i Ronneby och därmed bjuder in samtliga gruppledare till polisträffen den 14 december. Moderaterna innehar visserligen ordförandeposten i kommunstyrelsen men Ronnebyalliansen utgör ändå ett minoritetsstyre och bör inför allmänheten visa upp politisk enighet och tyngd i denna viktiga fråga.

Bakläxa på lägenhetsförsäljning

Alliansens förslag att avyttra ca 300 av kommunala bolaget Ronnebyhus lägenhetsbestånd fick bakläxa av fullmäktige med att de röd/gröna krävde och fick en minoritetsåterremiss. För en sådan krävs att en tredjedel av de röstande röstar för återremiss.

Erik Ohlson, vänstern frågade med vilken rätt man vill sälja ut allmännyttans lägenheter, dessutom till underpris.

Malin Norfall, socialdemokraterna efterlyste en analys och var den som först krävde en återremiss.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet krävde att en försäljning ska följa reglementet och att den ska godkännas av fullmäktige.

Roger Fredriksson, moderaterna, ville inte förlänga debatten men efterlyste nu liksom tidigare i debatten hur finansieringen då ska gå till för att bl a få in slantar till byggande av Kilen vid järnvägsstationen.

I flera inlägg efterlystes ett underlag med bl a en utredning som bör visa hur många lägenheter som bör avyttras och till vilket rimligt pris. Omröstningen slutade med 22 röster för återremiss och 25 för ett beslut under pågående sammanträde. Sune Håkansson, Rp avstod att rösta.

Sd räddar alliansens budget i Ronneby

Redan efter en knapp timmas budgetdebatt i Ronneby fullmäktige står det klart att alliansens budget kommer att räddas av Sverigedemokraterna.

Det var när Nicolas Westrup avslutade sitt inlägg med att klargöra hur partiet kommer att rösta om deras egen budget blir nedröstad, vilket mycket också talar för blir resultatet.

-I ett sådant läge kommer vi att rösta på kommunstyrelsens budgetförslag, vilket är liktydigt med alliansens budgetförslag.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson inledde budgetdebatten och han väntade inte länge på att läxa upp de röd/gröna för att inte våga ta snabba beslut i bl a utförsäljning av bostäder.

-När ni motsätter er en sådan utförsäljning skulle jag vilja veta hur ni ska finansiera satsningar? Ni tänker kanske höja skatten, frågade Roger Fredriksson som naturligtvis slog an en positiv ton på kommunens nuvarande utveckling.

-Ronneby upplever en förändringens tid och så har det varit ända sedan vi i alliansen tog över efter valet 2010, betonade Roger Fredriksson.

Skattesatsen ska fastställas efter att budgeten har godkänts. Mycket talar för oförändrad utdebitering.

Strax före klockan 17 röstades budgeten för 2017 igenom med just de siffror jag förutsåg, nämligen 27 ja och 22 nej. Det är således alliansens budget som gäller med stöd av Sverigedemokraterna

Skattesatsen innebär oförändrad utdebitering.

Topptjänsteman lämnar Ronneby kommun

En av Ronneby kommuns topptjänstemän lämnar Ronneby  för en liknande tjänst i Karlshamns kommun. Beskedet kommer vid en presskonferens senare i dag.

I ett mail från kommundirektör, Magnus Widén nu på morgonen informeras övriga förvaltningschefer att det är äldreförvaltningens chef, Torill Skaar Magnusson som slutar sitt uppdrag inom Ronneby kommun.

Hon har sökt, erbjudits och accepterat en tjänst som förvaltningschef i Karlshamns kommun.

”Torill har under ca 8 år i Ronneby tillfört mycket nytänkande, utveckling och positiv förändring inom äldreomsorgen i Ronneby”, skriver Magnus Widén.

Torill slutar sin anställning den 1 mars 2017. Rekrytering av en efterträdare kommer att påbörjas inom kort, skriver han vidare.

Allt fler fågelholkar byggs i Ronneby

dsc03429I Ronneby, liksom på många platser i Sverige råder bostadskris. Det byggs för lite och därmed färdigställs inga nya lägenheter. Bostadsbristen är skriande hög men i denna kommun vill man först att kommunala bostadsföretaget, Ronnebyhus ska sälja ut 300 av sina befintliga lägenheter innan man kan börja bygga nytt. I så fall lär det dröja eftersom minoritetsstyret i kommunen tycks vara ensamma om planerna på utförsäljning.

I Ronneby har det därför hittills i år inte byggts en enda ny lägenhet och väntan kan bli lång.

En negativ nyhet på byggsidan tycker jag dock bör vägas upp med en betydligt trevligare och mer positiv sådan. I Ronneby kommun finns nämligen en byggare av fågelholkar. Naturligtvis är det enklare att bygga fågelholkar. Dels behövs inget bygglov och dessutom rör det sig mestadels om betydligt mindre bostäder.

Holkbyggaren har berättat för mig att byggandet hela tiden slår rekord. I år har det byggts 300 hus för fåglar. En del av dessa exporteras dessutom till länder i Europa bl a Tyskland. I dessa länder nöjer man sig inte med enbart holkar, nej, där handlar önskemålen om s k fågelbord. Affärerna går alltså lysande och varje intjänad krona går till välgörande ändamål som att t ex uppmuntra duktiga orienterare eller ledare.

dsc00525Ett fågelliv är väl också behjärtansvärt att värna om, eller?!? Dessutom gäller det att i dessa dagar hitta en enda liten positiv nyhet att förmedla om Ronneby. Detta var dock det enda jag kunde finna för stunden.

Nej, ingen politik på nyhetsplats

Det händer att jag får en kopia när någon skickar insändarinlägg till länets två lokaltidningar. Nu har det inträffat igen. Det är debattören i Jämshög, Kjell-Åke Björklund som vill ha tillbaka den gamla andan på Sydöstran.

Chefredaktören, Gunnar Svensson kan säkert svara för sig men jag kan bara inte låta bli att reagera. Jag tolkar Kjell-Åkes inlägg på så sätt att han vill ha en mer tydlig politisk markering av tidningen Sydöstran. Ja, han vill dessutom att han som besökare till tidningens lokalkontor ska känna att han är på en Socialdemokratisk tidning. Det gör inte Kjell-Åke i dag.

Nej, nej och åter nej, Kjell-Åke, du är inne på helt fel väg. En bra lokaltidning måste sätta lokala händelser i främsta rummet oavsett politisk avsändare. Den politiska agendan är förbehållen tidningens ledarsida.

Däremot kan jag hålla med dig om att två lokala tidningar med i stort sett identiskt material bara kan sluta på ett sätt – nedläggning! Så blir resultatet för den som väljer bort de lokala nyheterna och bortser från politisk färg på tidningen. Den tiden är förbi, som väl är, när läsaren väljer tidning efter partifärg.

Jag kommer väl ihåg hur det var en gång, då kunde Metall hindra en reporter från BLT att bevista sammanträdet. Endast Sydöstran släpptes in. Det är väl ändå inte den ordningen du vill ha tillbaka, Kjell-Åke?!

Här läser du insändaren som kanske kommer att publiceras i BLT och Sydöstran:

”Jag har läst Sydöstran sedan många år tillbaka och har haft Blekinge Län på prov som E-tidning. Man blir ju minst sagt ”förbannad” att de båda tidningarna har i stort sett samma innehåll när man jämför de båda tidningarna, det är ju fullkomligt löjligt att detta lilla län har två dagstidningar som samarbetar med i stort sett samma innehåll.

Jag besökte SSD:s lokalredaktion i Olofström i ett ärende och upptäckte då att de båda tidningarnas redaktioner huserar i samma lokaler och då besannades det jag redan visste att SSD inte är en ”arbetartidning” längre liksom att Socialdemokratiska Partiet inte är ett arbetarparti utan är ”Högersocialistiskt parti”, sedan får ”Gråsossarna” säja vad man vill.

Jag har läst SSD sedan mitten på 1950:talet, alltså cirka 60 år då min mor prenumererade på den hemma och fortsatte sedan med SSD själv när jag flyttat hemifrån och fick eget boende. När SSD och BLT hade egna lokalredaktioner fick jag känslan när jag hade något ärende till BLT att här hör jag inte hemma, men när jag besöker SSD så känns det bra först när Tore Gillberg var redaktionschef och nu sedan Jan-Erik Martinsson tagit över och han har efterträtt Tore på ett mycket bra sätt.

Man saknar den politiska rivaliteten mellan de båda tidningarna något som var mycket givande, kanske kan det komma tillbaka om de båda tidningarna tar ut ”skilsmässa”. Jag vill ha tillbaka ”min” tidning som den varit förut utan någon inblandning från Folkpartistiska BLT. SSD är ju störst i västra Blekinge och BLT i den östra länsdelen så dela upp SSD i väst och BLT i öst eller ge ut en tidning för hela länet, men det är klart att då mister man det statliga ”Presstödet” för en tidning.

Ni reagerar kanske när jag skriver Folkpartiet och inte Liberalerna och det är för att när man söker på Google kommer en himla massa tosigheter fram som Folkpartiet hade för sej men söker jag på Liberalerna så är det rent och oskyldigt som en nybadad bebis.”                                                   Katten Stina & Kjell-Åke Björklund, Jämshög.

Nu har det hänt på riktigt…

inbrott

Det var under helgen som någon eller några gjorde inbrott i arbetsförmedlingens lokaler i Sölvesborg. Ett fönster slogs sönder och i lokalen tillgreps en dator.

Så långt verkligheten.

Nu måste jag berätta hur en poliskonstapel, placerad vid dåvarande polisstationen i Ronneby, behagade skoja med nya lokalreportrar på 60- och 70-talet.

Två gånger per dag skulle polisen ringas upp och den ständiga frågan var:

-Har det hänt nått?

Var poliskonstapeln vid tillfället på gott humör och inte allt för mycket arbetstyngd tog han sig god tid att bläddra i dagboken där olika larm var noterade. Var han på dåligt morgonhumör, mestadels söndagar, blev svaret korthugget:

-Nej!!

Reportern: ”Men något har väl hänt”.

Poliskonstapeln: ”Inget av intresse”.

Det var i detta söndagsläge som den lurige konstapeln slog till mot den nya och intet ont anande reportern. Han sa:

”Jo, jag ser här att det har varit inbrott på arbetsförmedlingen i natt.

Reportern: Va?!? Det var som tusan. Vad tog dom där?

Konstapeln: ”De tog vartenda djä… jobb!!

Följt av ett gapskratt som ekade i örat en god stund.

Nu har det hänt på riktigt och en dator blev fångsten, för några jobb fanns det väl knappast att hämta.

En utställning i Kallinge med lyft

Några har undrat över den ökade trafik som vissa dagar sker vid gamla tvätteriet intill Kallinge torg. Ur bilarna strömmar äldre män med pärmar under armarna. Efter några timmar återvänder de livligt diskuterande. Vad är på gång?

Svaret är enkelt. Byggnaden man strömmar till inrymmer numera Kallinge Museum. Utställningar visades upp under höstens Kallingedag och nu ska dessa utökas med ytterligare spännande material. Kallinge Sportklubb (Kallinge SK) arbetar på sitt håll och själv tillhör jag en grupp som har fått till uppgift att skildra Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år.

Det spännande uppdraget har vi fått av Bengt-Christer Nilsson, sekreterare i Kallinge Museums styrelse. Bengt var naturligtvis även han en av Kallinges många ungdomar som vid fyllda 15 år lockades av segelflyg. Givetvis har vi tackat honom för omtanken.

Blekinge Flygklubb bildades 1946 och blev snabbt en verksamhet som lockade bruksortens ungdomar i stora skaror. På den tiden var även många tjejer med i verksamheten som bl a innebar byggande av glidflygplan, alltså inte segelflygplan. De kom senare.

img_0887

Vid senaste träffen fanns de verkliga veteranerna på plats. Längst fram från vänster, Åke Berglund, Kennert Nero, Kjell Amilon och Olle Mattiasson.Bakom från vänster, Micke Berglund, Bengt-Christer Nilsson och Helge Stenberg. Hos dessa finns ett imponerande stort antal flygtimmar samlade.

Jag tror att det kan bli en ganska spännande utställning med såväl modeller, bilder och annat smått och gott. Hur i hela friden har t ex den bruna pärmen med nazistmärket hamnat i Blekinge Flygklubbs ägor? Äldre och yngre segelflygare hajar säkert vad det handlar om men vi ska inte ännu avslöja för mycket.

fbk-3 Tänk t ex när en av oss i en låda hittade Blekinge Flygklubbs första klubbmärke från 1940-talet. I papper (!) med nål. Inte dåligt. En skatt! Väl bevarade.

fbk-1Vi är fortfarande i en inledande planeringsfas som innebär att vi forslar fotoalbum från när och fjärran. Vi väljer bilder ur ett rikare sparande än vad vi hade vågat tro. Verksamheten sprider sig nu som ringar på vattnet och allt fler veteraner hittar vägen till Kallinge Museum.

När vi senast träffades, i fredags, kunde vi glädjas åt ytterligare ett antal flygveteraner. Där fanns Åke Berglund (hans son Micke Berglund är självskriven som ”uppslagsverk”.) På plats fanns också Kennert Nero och Olle Mattiasson som naturligtvis kände igen merparten av gamla ansikten. Årtal inte minst.

Givetvis är även Helge Stenberg, Kjell Amilon och Ingmar Olofsson delaktiga i arbetet och är mer frekventa deltagare vilket borgar för gedigen kunskap och noggrannhet.

Redan nu vill jag säga att Kallinge Museum är en samlingsplats, ett museum av rang som på skiftande sätt kommer att minna om Kallinge bruksorts rika verksamhet. Redan nu finns ett rikt material att ta del av och mer kommer.

Dåligt väder stoppar inte en hjälte

I veckan har jag träffat en hjälte. En ödmjuk och ganska lågmäld hjälte. Dessutom ganska kortväxt. Jag träffade honom när Quintus 72, en regionförening som ingår i Svensk Flyghistorisk Förening med nästan 6000 medlemmar från hela landet, arrangerade ett föredrag om helikopter 4.

Det handlar om Herman Pålsson som under sitt aktiva liv har varit flygare. Ordet aktiv känns i underkant när man vet att han enbart som pilot på räddningshelikopter (Hkp 4) har drygt 4 000 flygtimmar och att han flugit räddningshelikopter i 26 år.

För Herman Pålsson och hans besättning fanns inget dåligt väder.

img_0884

Herman Pålsson i samspråk med imponerade Micke Berglund, till höger, och bloggaren i mitten. Foto: Klas-Göran Svabre.

-Olyckor inträffar mestadels när vädrets makter ställer oss inför prövningar. Hur skulle det sett ut om vi vägrat att ens försöka när mestadels nödställda till sjöss behövde hjälp. Vi var tränade för sämsta tänkbara situationer och vi klarade uppdragen, berättade Herman Pålsson som efter föredraget blev ”stormad” av deltagarnas många frågor.

Otaliga är de uppdrag som Flygvapnets räddningshelikoptrar utfört genom åren med skiftande resurser och många gånger med sina egna liv som insats. Ett exempel:

”Ett uppdrag i slutet av april. Tre personer räddades från en förlist, nedisad segelbåt under mörker, snöglopp och isbildning.”

dsc05429

Citatet hämtat från en artikel som Herman Pålsson själv skrev i ”Bredåkrabladet”, medlemstidning för F 17 Kamratförening. I besättningen den gången ingick, Lars Karlsson, värnpliktig ytbärgare, Herman Pålsson, förare och besättningschef, Erik Lundberg, navigatör, Leif Classon, förare och Jan Pettersson, färdmekaniker.

Flygvapnet började med dygnet-runt-beredskap med räddningshelikopter 1967. F 17 fick sin HKP 4 A 1966 och då med nummer 92. Från början hade man enbart haft beredskap under den tid som respektive flottilj hade flygverksamhet. Då var uppdraget enbart inriktat på att rädda egna piloter. Senare utökades räddningsverksamheten till att även gälla civila uppdrag mestadels för att undsätta nödställda i Östersjön.

Många insatser gjordes också med direkta sjuktransporter från Blekinge till Lund. Många liv räddades genom dessa insatser. Senare blev det inte längre tillåtet för försvaret att genomföra sådana transporter. Verksamheten flyttades över till den civila marknaden.

I dag belönas årligen s k vardagshjältar. Jag vet att Herman Pålsson och hans kolleger några gånger uppmärksammades internationellt med olika utmärkelser men civil uppmärksamhet var då mer sparsamt även om ett otal tidningsartiklar har skildrat de bragder som utfördes när ingen annan hjälp stod att få.

herman-palsson-2

Herman Pålsson på sin mångåriga arbetsplats, HKP 4. Foto: F 17

Herman Pålsson har av naturliga skäl inte total koll på hur många människoliv han har räddat genom åren och jag tror inte han heller är den person som fört sådan statistik. För honom och kollegerna var det en självklarhet att uträtta det man tränat för. Med andra ord, mycket träning med instrumentflygning i svårast tänkbara väderförhållanden.

Herman Pålsson började i flygvapnet 1955. Han kom till F 17 i Kallinge 1957 för att flyga A 32 Lansen. Han blev flygräddare 1966. Dessförinnan hade han hunnit med FN-tjänstgöring i Kongo 1961. Han gick i pension 1992.

HKP 4, som också gick under benämningen ”Bananen” på grund av sin kroppsform, gjorde sin sista flygning till Malmen den 5 december 2007. Den landade för sista gången klockan 11.30 och avslutade därmed en långvarig epok inom flygvapnet. Helikoptern kallades dessutom för ”Bettan”.

Hur vet jag detta? Jo, givetvis efter att ha lyssnat på och genom åren läst artiklar signerade av Bengt Andersson från Yxnarum. Han är ett orakel på flyghistoria och har varit medlem i Flyghistorisk Förening sedan 1970. I Quintus 72 har han naturligtvis medlemsnummer 1.

Jag behöver knappast förklara att det var Bengt Andersson och Herman Pålsson som hade huvudrollen i veckans populära träff som handlade om just HKP 4.