På spaning efter svenskt kulturarv

DSC05006

Så sitter vi där med näsorna nästan fästade vid fönsterrutorna. Det är soligt och vackert men det blir också snabbt varmt i den lilla kupén. Någon sliter vant tag i läderbiten som måste hanteras med ett rejält ryck för att fönstret ska kunna öppnas. Andra ger upp och låter konduktören göra jobbet.

Vi är många som denna förmiddag upplever min ungdoms transportmedel – ångtåg. Vi färdas genom Brösarps backar och efter ytterligare en sträcka kan vi njuta av den vackra havsutsikten i närheten av Vitaby. Ändstastion denna dag är f d järnvägsknuten Sankt Olof. Vid denna station vänder tåget för att rulla tillbaka till Brösarps station.

DSC05030När vi lämnar Brösarps station färdas jag baklänges rent tekniskt men det är också en resa bakåt i tiden. Det var så vi reste förr innan bilen hade tagit greppet om oss. Den bilden förnimmer jag, fast tvärt om när tåget startar. Utanför fönstret står bilar sida vid sida och vittnar om att just nu är bilen överflödig. Vi färdas på räls och har all tid i världen att studera landskapet som glider förbi i ca 30 kilometer i timmen.

Jag hade nästan glömt ljudet av skenskarvar, likaså äldre och dåligt fjädrade vagnar med hårda och raka säten. Jag säger nästan glömt för när väl tåget sakta rullat igång behövs det inte lång stund för att ungdomens upplevelser ska kännas igen. Det är röken utefter vagnarna och dess speciella lukt tillsammans med lokets tuffande och pysande som gör upplevelsen total. Detta är svensk kulturhistoria i full skala.

DSC05046Som i alla andra sammanhang när det gäller att bevara den svenska kulturhistorien krävs det entusiaster, många entusiaster. De finns inom järnvägen och inom flyget och i många andra sammanhang och har naturligtvis oräkneliga timmar i bagaget som inte ger någon lön men som berikar dem med ett gott samvete och vetskap att nya generationer kommer att utföra liknande bragder.

Lön för deras arbete måste naturligtvis också vara att ångtåget på Österlen lockar människor i stora skaror i alla generationer. De nya generationerna har aldrig fått uppleva ånglokens tuffande och stånkande uppför branta backar. Vagnarna vi åker i är tidstypiska och stinsen ser ut och agerar precis som då.

DSC05015

Jag har lätt att jämföra och håller koll på små och stora detaljer eftersom jag är uppvuxen på den f d järnvägsknuten Bredåkra som knöt samman linjerna Växjö och Malmö. Du kan säkert förstå vilken hisnande känsla det var att få ta plats mellan föraren och eldaren på ett ånglok och färdas med detta t/r till Växjö. En vaggande och varm upplevelse.

DSC05060Det är Skånska Järnvägar som trafikerar sträckan Brösarp – Sankt Olof och mäter 13,3 km. När färden startar befinner du dig 28 meter över havet och när tåget vänder i Sankt Olof är du på 130 meter över havet.

Loket som drog oss tillverkades 1914 och har nu uppnått den aktningsvärda åldern 102 år.

OBS! Klicka för större bild.

Blekinge landsting bör tvångsförvaltas

Kjell-Åke Björklund, Jämshög hade för en tid sedan framgång med en överklagan hos Förvaltningsrätten. Ärendet gällde ett beslut som tagits i nämnden för Blekingesjukhuset den 25 februari 2016 och som bl a innebar att dagakuten i Karlshamn ska stängas. Förvaltningsrätten gav Björklund rätt och upphävde beslutet som man ansåg tillkommit på ett sätt som strider mot kommunallagen.

Landstingets ledning har dock i sin tur tolkat beslutet på sitt sätt och beslutat att verkställa beslutet. Mot detta protesterar nu Kjell-Åke Björklund som ännu en gång vänt sig till Förvaltningsrätten. Nu begär han förnyad inhibition. Hans insändare kan du ta del av här:

”Lars Almroth (? ) och Kalle Sandström (S) tycks inte förstå eller begripa att Förvaltningsrätten har stoppat deras projekt med nedläggningen av dagakuten på Blekinge Sjukhuset i Karlshamn och de fortsätter precis som inget har hänt, men det finns ju större herrar än de här båda nämnda.

Jag kommer att anhålla hos Förvaltningsrätten om att införa inhibition igen och se till att de beslut som en gång har fattats av Förvaltningsrätten efterlevs av politiker och tjänstemän på Landstinget Blekinge. Det är nu dags att begära att Landstinget Blekinge skall tvångsförvaltas.

Det går inte längre att vi blekingar skall köras över av okunniga politiker och chefer som inte förstår vad demokrati är. Det är ju inte bara vi i västra Blekinge som blir utsatta för alla dessa övergrepp utan vi har ju också en väldigt duktig och kunnig personal vid Blekinge Sjukhuset i Karlskrona som också blir lidande av att dessa okunniga politiker och tjänstemän som jämt och ständigt skapar oro och stress på deras arbetsplatser. All personal på golvet i Landstinget Blekinge och invånarna i Blekinge förtjänar bättre chefer och politiker än de som nu beslutar över våra huvuden precis som man gjorde i diktaturstaten DDR.

För några år sedan hette skarprättaren Jan Svanell  men som blev kvick med att dra iväg när dåvarande Sjukvårdspartiet letade upp fakturor och handlingar på felaktiga köp utan att anbud lagts ut som kommunallagen föreskriver och som han inte kunde verifiera.

Det är också helt fel att med tvång driva igenom stora och enormt kostsamma förändringar mitt i en valperiod, det rätta vore att arbeta fram bra och genomarbetade förslag och åtgärder inför valet de två åren fram till 2018 och som väljarna då kan ta ställning till i ett demokratiskt val och inte driva igenom dem med DDR-diktaturfasoner.

När Kalle Sandström (S ) gör gällande att partiet är ett demokratiskt parti har han mycket grovt underskattat vad ordet demokrati betyder, men jag begriper ju att en före detta ombudsman inte besitter några större kunskaper och definitivt inte de kunskaper som erfordras för att få Landstinget Blekinge på fötter igen. Han har ju själv varit med om att skapa dessa enormt stora underskott och förluster som Landstinget har idag, vid valet 2010 och 2014 så skulle ju vårt Landsting bli så himla bra enligt de storvulna vallöften som ställdes ut då.

För min personliga del har jag den förhoppningen att det vilande Sjukvårdspartiet Blekinge aktiveras snarast för att ställa upp i Landstingsvalet 2018 i samtliga kommuner i Blekinge. Alla de som känner sej manade att bidra med en insats kvinnor, män och framför allt de yngre som skall ta över som är Blekinges framtid, ni behöver inte vara rädda att jag finns med på vallistan man kan ju var amedlem i ett parti ändå och bidra med andra uppdrag.

Till sist uppmanar jag alla blekingar i både östra och västra Blekinge att ni skapar egna och bra förutsättningar att på demokratisk väg med ett uppvaknat Sjukvårdsparti Blekinge som ställer upp i hela Blekinge för detta är ju det enda sättet att rätta till och skapa bra förutsättningar för en bra sjukvård i vårt län eftersom de partier som företräder opinionen har en benägenhet att inför varje val lova guld och gröna skogar men som dagen efter valdagen inte kan komma ihåg vad man lovat dagen innan.”                                                                                                                    

Kjell-Åke Björklund, Jämshög

Humoristers syn på svenska fåglar

MAD 5Sommar och nostalgi är starkt förknippade med varandra. Vi ”städar” i våra samlingar och upptäcker glömda rariteter.

För några dagar sedan hittade jag mycket riktigt en godbit. I botten på arkivet fann jag ”Svenska MAD:s världskarta över svenska fåglar.” Fåglarna är helt unika och har naturligtvis dykt upp i olika skepnader men aldrig som de skildrats i originalkartan.

Kartan är i fyra delar och när jag publicerade en av dem på Facebook rönte den ett stort intresse som är roligt i sig. Det visade sig att det fanns en och annan påläst ”fågelskådare” och han, Magnus Rosdahl, efterlyste Oxjärpe och Glasstruten. En sådan imponerande kunskap måste naturligtvis premieras och därför kommer här hela den unika kartan.

Vi var många humorfantaster som på tidigt 60-tal upptäckte och naturligtvis storligen roades av vad vi läste och såg. Svenska Mad gavs ut av Williams Förlag med start i september 1960. Tidningen lades ner 2002. Chefredaktör var Lasse O´Månsson. Förlagan var amerikanska MAD Magazine.

Det är i dessa dagar populärt att leta pokémonfigurer, men varför inte försöka upptäcka lite ovanliga fåglar också?!

OBS! Klicka för större bild och läsbar text.

MadMad 2

Mad 3

MAD 4

 

 

 

 

 

En bok för flygrädda och andra

Att flyga

Maria Küchen har givetvis inte skrivit boken ”Att Flyga” för att bota många människors flygrädsla. Drivkraften har varit hennes kärlek till flyget och att hon fascineras av de tekniska landvinningar som gör flyg möjligt.

Maria tar oss med upp i fluften, in i cockpit på såväl den älskade Viggen som storheten Airbus. Hon förklarar på ett okomplicerat sätt vad som låter och vad som sker under en flygning och du kan som läsare lita på vad hon berättar. Hon har tillbringat mycket tid i luften med såväl piloter som entusiaster och hon vet vad hon talar om.

Maria Küchen är poet och prosaist och det bäddar för att hennes beskrivningar inte enbart stannar vid teknikens mystiska kraft.

”När du en gång har känt hur det är att flyga kommer du för all framtid att gå på jorden med ögonen riktade mot himlen, ty där har du varit och dit kommer du alltid att längta tillbaka”.

Detta anonyma citat , som ofta felaktigt tillskrivs Leonardo Da Vinci, är bästa tänkbara inledning på ett antal luftfärder som tar dig med upp med jättarna inom trafikflyget liksom ut i rymden och inte minst upplevelsen att hoppa fallskärm.

Kärleken till flygandet är lika närvarande när Maria t ex skildrar start och landning med pontonflygplanet OH-CTL, en Chessna 172 tillverkad på sjuttiotalet.

”På sjön där OH-CTL har sin hemmahamn går vi ner i solgatan. Tärnor cirklar över näckrosor och vass. Strandskator i flykt varnar ihärdigt. På vattenytan vid bryggan studsar skräddarna som om mänskligheten aldrig hade funnits.”

Hennes skildring av augustieftermiddagen 1993 när ett JAS Gripen störtar under en uppvisning är stark men inte överdriven. Ett par hundra meter och kammen på en ås skilde henne och barnen från döden.

”Det finns bara en person i det planet. TA SKYDD”.

Tillsammans med barnen kastade hon sig mot höjden och tryckte sig tätt tätt intill den och kupade händerna över barnens hjässor medan hon väntade på att vrakdelar och eld skulle börja regna ner.

Hon inleder boken med en skildring som jag bara inte kan motstå:

”På sjuhundrafemtio meters höjd drar jag i ett handtag under instrumentbrädan framför mig och bogserlinan släpper från segelflygplanets noskoppling. Några sekunder senare har flygplanet som drog upp oss från marken försvunnit ur synfältet. Ingen motorkraft hjälper oss nu. Vi är ensamma med blåst och moln.”

Läs boken och är du bara en liten gnutta flygfrälst kommer du att sträckläsa de drygt 200 välformulerade och förklarande sidorna. ”Att flyga” är att flyga med alla sinnen medan du tryggt sitter på moder jord. Rädslan många känner för att flyga underblåses ofta av missuppfattningar i stil med att flygplanet genast faller till marken vid ett motorstopp.Så är det inte. Maria förklarar detta och tar också död på många andra myter.

Med Rapport sittande i väggarna

Jag har varit på partaj hos en vän som hade valt att samla sina vänner när hon uppnådde 30-årsstrecket. Vid sådana tillfällen händer det att man träffar färgstarka och talangfulla berättare. Denna träff utgjorde inget undantag.

Bl a kunde jag åhöra en spännande berättelse om en man som aldrig någonsin hade missat en sändning från SVT:s Rapport. Sändningen var dagens höjdpunkt och han ville ogärna störas. Han hade fastnat för just detta nyhetsprogram redan från starten den 5 december 1969, samma dag som Sveriges Television tog det stora steget att starta sin andra kanal, TV 2.

Det talades om mannen i den lilla byn som djupt koncentrerad insöp vad som visades på skärmen. Speciellt kommenterade man hans egenhet att harkla ljudligt när det berättades något extra dramatiskt och viktigt och hade han någon gång besök var det andäktig tystnad som gällde. Det enda som ljöd var just hans s k markeringar eller vad man ska kalla hans ljudliga harklingar när det viktiga skulle kommenteras. Han kommenterade inte med ord, bara harklingar.

rapport-affisch-ny-jpgMannen dog för ett antal år sedan. Hans hus såldes och en man flyttade in. Mannen flyttade emellertid ganska snabbt. Hans förklaring till grannarna var att han inte stod ut med de harklingar som hördes i rummet om man råkade säga något under Rapport-sändningen eller om man stängde av innan hela sändningen var till ända.

Man kan säga att harklingarna satt i husväggarna efter alla Rapport-sändningar. På annat sätt kan inte det hela förklaras.

En skröna, säger några och harklar sig ljudligt.

Andra är mer försiktiga i sina omdömen. Naturligtvis måste man beakta att starten av ännu en TV-kanal 1969 var något riktigt stort och att just denna andra kanal (TV 2) hade som uppgift att bevaka vad som hände även utanför Stockholms slussar. I dag med ett helt annat utbud av kanaler men också vad som erbjuds på nätet, medför naturligtvis att inget längre sätter så djupa spår hos människor som det gjorde 1969.

Jag ska tillägga att 30-åringen valde att samla sina vänner på dagtid och att ingen alkohol kom till användning. Berättelser har ändå sitt speciella värde inte minst som trovärdig underhållning när TV inte längre klarar att trollbinda oss framför skärmen.

I dag är Rapport Sveriges i särklass mäktigaste nyhetsprogram med såväl dag- som nattsändningar.

Sociala medier ersätter journalistik

Det är tisdag kväll. En man ringer till Sveriges Television. (Jo, det händer) Han tycker inte om att det är allsång på tv.

-Allsång är väl trevligt, blir svaret.

-Det är för mycket allsång, kontrar mannen.

-Men det är ju hela meningen med programmet.

-Nu förstår jag inte, säger mannen som börjar bli än mer irriterad.

-Det är ju ett allsångsprogram, svarar medarbetaren.

-Den varningen har gått mig spårlöst förbi, säger mannen än mer frustrerad.

-Vi ska väl inte behöva varna för ett allsångsprogram. Nu driver ni allt med mig, säger medarbetaren som börjar ge upp.

-Jag bor ensam, har ingen sångröst och därför blir min ensamhet än mer påtaglig när jag ser och hör alla glada människor på tv.

-Byt kanal, hör han varefter samtalet bryts med ett klick.

img_1369_168435660

Så långt samtalet med SVT.

Men om mannen istället hade ringt en kvällstidning hade resultatet kunnat bli ett helt annat.

”Kritiken mot allsången och SVT”.

”Trögt manus, smärtsam humor och bristande mångfald”.

”Hur länge har den här allsången på skansen hållit på!?”

”Dummaste jag sett på länge”.

”Mellansnacket är ju oooolidligt.”

”Vart är mångfalden? Titta på publiken! Titta på artisterna! Saknar hela Sverige”.

”Sanna Nielsen har dock pojkvännen Joakim Ramsell på plats som stöd. Han sitter långt fram i publiken.”

De sistnämnda citaten är hämtade från Expressen som i sin tur har citerat sociala medier och då företrädesvis Twitter.

Mannen som inte gillade allsång behövde således inte ens ringa till kvällstidningen.

Du lättar dina känslor på sociala medier så är du numera garanterad såväl rubriker som genomslag. Sociala medier har tyngd och slagkraft. Varför??? När nyhetsmedia slimmar personalstyrkan är det lätt och kostnadsfritt att ersätta avlönade och utbildade kritiker (journalister) med ett allmänt tyckande på sociala medier.

Vart tog kvalitetstänkandet och seriositeten vägen? Jag är gammal nog att minnas när kvällstidningars redaktioner fnös och skrattade åt veckopressen som t ex Svensk Damtidning. Men det var då!

Kan vi rätt uppskatta vår frihet?

DSC04921

Det fanns en tid, för bara något år sedan faktiskt, som nyhetsmedier på riksplanet beklagade sig över s.k. nyhetstorka. Mestadels sommartid.

Numera gäller nyhetstorka enbart lokala gammalmedier med undantag givetvis för sociala medier där flödet är konstant med stort som smått. Senast i helgen upphöjdes sociala medier till oanade höjder när det gjordes gällande att dessa kanaler stoppat en planerad statskupp i Turkiet.

Naturligtvis är det upprepade terroristattacker som tyvärr står för merparten av nyhetsflödet med tillhörande extrasändningar. Vi hinner numera varken begrunda eller förstå ett terrordåd innan det är dags för ännu ett. Det är blodigt och förenat med många dödsfall.

I Sverige är vi hittills lyckligtvis förskonade från dessa övergrepp. Dödandet sker i Europa nära oss och borde få oss att tänka till – att rätt uppskatta vår frihet och vårt fredliga samhälle. Vi i Sverige kan lugnt ägna oss åt bär- och svampplockning och möjligen uppröras över att några miljöaktivister lyckas veckla ut en banderoll om brunkol. Visserligen lyckades de ta sig upp på entrétaket till Rosenbad men därifrån är steget ändå långt till en statskupp – även om det var en kupp i sig.

Naturligtvis är Frankrike utan motstycke det land i Europa som drabbast hårdast fram till nu. Landet har haft tio större terrordåd under de senaste 18 månaderna. Senast attacken i Nice den 14 juli, Frankrikes nationaldag, som resulterade i 84 döda och många allvarligt skadade.

Bryssel är ett annat exempel som ligger bara ca tre månader tillbaka i tiden. Även där många döda och skadade på flygplatsen och i tunnelbanan. Siffran stannade vid 35 döda och 300 skadade.

Vi i Sverige hade knappast hunnit fatta omfattningen av terrordådet i Nice när det redan kvällen efter blossar upp ett allvarligt försök till statskupp i Turkiet. Även om militärkuppen misslyckades är resultatet förödande efter att 294 människor mist sina liv och ca 1400 skadats allvarligt.

I Turkiet övervägar man nu att införa dödsstraff men då kan landet glömma alla planer på att bli EU-land.

I nyhetsväg måste vi naturligtvis även väga in Storbritanniens brexit som har gjort Europa än mer osäkert och instabilt.

Vi har många dödsskjutningar i USA, nu senast har åtta poliser dödats. Men USA utgör inte heller någon stabil plattform för framtiden. Naturligtvis tänker jag på Donald Trump som tyvärr anses ha stora möjligheter att bli landets nästa president. Jag kan i varje fall inte tänka mig att han skulle vara en garant för att våldet skulle bli mindre i USA eller i världen i övrigt.

Kriget i Syrien är sedan länge ett mänskligt nederlag på grund av omvärldens oförmåga att ingripa.

Min uppräkning är bara en liten del av det som allvarligt hotar vår framtid. Vad har kunskap och världsomspännande nätverk för betydelse när det trots allt till slut handlar om religion, politik och länders råvarotillgångar.

Med detta i backspegeln tror jag att vi i det här landet har blivit mer ödmjuka och inser vad vår frihet egentligen är värd.

Nu tar jag cykeln till blåbärsstället som ligger bara 1000 meter från min bostad. I skogen är det möjligen bara myggen som anfaller. Visst lever vi i ett tryggt och vackert land. Men det kräver naturligtvis att vi då och då skänker just detta faktum en tanke. Gör vi det?

Sydöstrans framtid inte självklar

Sune Håkansson, nationalekonom, gästade denna blogg den 27.6. Han hade granskat Sydöstrans ekonomiska muskler och funnit att tidningen blöder. Han visade med siffror (se blogginlägg längre ner) hur illa ställt det är och han ställde frågan – ”Hur länge orkar Sydöstrans aktieägare tillskjuta nya miljoner?

Sune Håkansson skrev:

”Det är förvisso flera år sedan jag förutspådde Sydöstrans död. Hittills har jag fått fel. Likväl ställs frågan: Hur länge tyar Sydöstrans aktieägare tillskjuta nya miljoner kronor?

Ty Sydöstran blöder, år efter år. Därtill, man blöder mer och mer. Efter de finansiella posterna var resultaten minus 2,1 miljoner kronor år 2012, därefter minus 2,3 miljoner, minus 3,6 miljoner och för år 2015 minus 6,4 miljoner kronor.

När år 2015 började var det egna kapitalet 7,1 miljoner kronor. Då hade redan aktieägarna tillskjutit 3,7 miljoner under 2014.

Under 2015 blev förlusten hela 6,4 miljoner kronor. Av det egna kapitalet återstod mindre än en miljon kronor, då ägarna i Gota-koncernen tillsköt 20,5 nya miljoner kronor.

Under 2015 pekade det mesta fel. Upplageintäkterna sjönk 1,8 miljoner, annonsintäkterna sjönk 2,3 miljoner. Det statliga presstödet sjönk med 0,6 miljoner kronor till 13,5 miljoner. Upplagan sjönk fyra procent.

När aktieägarna tillskjuter 20 miljoner kronor, torde det finnas förhoppningar om att Sydöstran skall överleva ytterligare flera år. Med förlusttakten 6 miljoner kronor per år, blir det dock bara tre år. Något måste göras. Vad?”

På detta inlägg svarade Jan Hindersson, reporter på Sydöstran och tidigare styrelsemedlem:

”Hallå Sune. Råkade se det här inlägget. Ja, du har haft fel tidigae om Sydöstrans framtid, och nu har du det igen! Nu sitter jag inte i Sydöstrans styrelse längre, och jag vill inte kommentera siffrorna i sig, även om de besparingar som genomförts säkert kommer att slå igenom på 2016 och 2017 års siffror. Men jag tror att man måste ha ett annat perspektiv än att enbart granska en tidnings ekonomi. Eftersom Sydöstran har en minoritetsägare är den ett eget bolag med egen styrelse. Men samtidigt är den en del av affärsområde Blekinge i Gotha media. Man bör alltså se helheten med de två tidningarna som kompletterar varandra. Det skulle vara en betydligt sämre affär med bara en dagstidning i Blekinge, som i så fall skulle få bära hela distributionskostnaden och de kostnader för annonsproduktion, administration, lokaler, teknik och sportredaktion som nu delas av två tidningar. Dessutom är det välkänt att om en tidning försvinner från en tvåtidningsmarknad går bara en del av läsarna över till den andra – resten av hushållen blir tidningslösa. Det skulle alltså minska marknadsandelen i Blekinge väsentligt.” / hälsningar Jan Hinderson.

På detta svarar Sune Håkansson:

”Det händer ibland att man blir glad, när man har fel. Sydöstran gör naturligtvis nytta. Likväl kan jag tolka Hindersons kommentar som att Sydöstran knappast överlever av egen kraft. Jag tycker mig också märka att besparingspaketet påverkar innehållet, konstigt vore det väl annars.

Att Hinderson avstår från att kommentera mina siffror tolkar jag som  att de är rätt. Rykten säger ju därtill att det finns en oro i de egna leden. Sydöstrans framtid är inte självklar. Räddningen är delvis att ägarna inte är vinstmaximerande.

Till en del påverkas framtiden av vad andra aktörer gör. Själv vet jag att ”budskap” och nyheter går fram, nära nog oberoende av var de publiceras. Sydöstran, BLT, Bas Blekinge, BlekingePosten eller Bengtbloggen, alla kan de användas. Mina funderingar brukar gälla: Var når jag ut säkert och någorlunda snabbt? Ett litet tips om att man välsignar djur i Eringsboda kyrka blev exempelvis en riksnyhet.

Frågan blir därför: orkar någon, över en längre tid, publicera en blogg? Inför förra valet fanns det många bloggare, få överlevde. Det är svårt att nära nog dagligen vaska fram en enda läsvärd nyhet. Många tips torde vara oanvändbara.

Likväl gäller: några ”gratisbloggar” och Sydöstran, och andra tidningar, får problem.”

Sune Håkansson

Landstingsnämnd tog olagligt beslut

Två västblekingar fick rätt i sina överklaganden när det gäller laglighetsprövningen av ett uppmärksammat beslut i Nämnden för Blekingesjukhuset den 25 februari i år.

Förvaltningsrätten i Växjö upphäver därför nämndens beslut att stänga dagakuten i Karlshamn. Rätten konstaterar att Fullmäktige borde ha beslutat i frågan. Nämnden har således inte haft kompetens att besluta i aktuell fråga, säger Förvaltningsrätten. Det överklagade beslutet strider alltså mot kommunallagen och ska därför upphävas.

Det är två västblekingar, Kjell-Åke Björklund, Jämshög och Kjell Hallberg, Sölvesborg som nu röner framgång i sina överklaganden. Båda är väl insatta i den sjukvårdsdebatt som har pågått under många år och där speciellt vården vid Blekingesjukhuset i Karlshamn varit föremål för neddragningar.

-Det är med stor tillfredsställelse jag mottagit Förvaltningsrättens fällande dom i ärendet om dagakutens stängning vid Blekingesjukhuset i Karlshamn, säger Kjell-Åke Björklund. Han fortsätter:

-Det känns väldigt bra när rättvisan finns och att det finns jurister som är rakryggade nog och dömer vad kommunallagen säger.

Nämnden för Blekingesjukhuset i Blekinge landsting beslutade den 25 februari i år under paragraf 27 att ge förvaltningschefen uppdrag att starta avancerad sjukvård i hemmet, starta specialiserad rehabilitering i hemmet, implementera det nya konceptet för omhändertagande av akuta tillstånd för invånarna i västra Blekinge samt fortsätta arbetet med att utveckla arbetstidsmodeller och bemanningstal.

Detta beslut av nämnden var alltså olagligt och skulle ha underställts Landstingsfullmäktige för beslut.

Landstinget har å sin sida i ett yttrande till Förvaltningsrätten hävdat att man motsätter sig överklagandet med motiveringen att nämnden är självständig och direkt underställd fullmäktige.

Nämnden för Blekingesjukhuset leds av ordförande, Christel Friskopps och JanAnders Palmqvist, förste vice ordförande. Båda socialdemokrater.

Olofströms äldre debiteras schablontid

I dag publicerar jag ett inlägg från Kjell-Åke Björklund i Jämshög som berättar att Olofströms kommun har genomfört en taxehöjning för hemtjänst utan att först informera. Utan någon som helst förklaring ska de äldre nu plötsligt betala för 1,5 timmes städning trots att uppdraget endast utförs under en timme.

Kommunen har utan närmare förklaring vid förfrågan uppgivit att man debiterar en schablontid. Vad som menas med schablontiden har man inte kunnat förklara.

När myndigheter, som i detta fall, höjer avgifter är det deras skyldighet att i förväg informera om eventuella förändringar. Dessutom ska den drabbade få en nogsam förklaring till varför förändringen genomförs. Så har i detta fall inte skett.

Ett politiskt beslut

”Jag har haft hjälp med städningen av Hemtjänsten 2 timmar i månaden men de får endast utföra dammsugning och torkning av golven. ( Politiskt beslut ) Detta har kostat 230 kr per timma, alltså 460 kr sammanlagt per månad och då tillkommer det avgiften på 200 kr i månaden för det som man kallar för ” Trygghetslarm ” men som jag betecknar som ett ”Otrygghetslarm ” därför att det vid några tillfällen som jag larmat har det tagit över en timma innan någon personal kommit till mej. På tid utanför ordinarie arbetstid är det patrullerna från primärvården som har hand om ”Otrygghetslarmen ”

Men så i slutet av maj månad eller i början av juni kom det en inbetalningsavi där jag skall betala 890 kr i månaden, detta utan någon som helst information. ( Även detta ett politiskt beslut ) Och nu kommer det märkliga – Olofströms kommun har ändrat på tideräkningen så att man nu debiterar för 1,5 timma, men jag får inte mer hjälp än en timma som jag haft förut.

Jag frågade vad det var frågan om. Varför man nu ska betala 890 kr i månaden men fortfarande bara 2 timmas hjälp per månad. Som förklaring hade kommunen hittat på något fiffigt och kallar de 0,5 timmarna som man lagt till som ” schablontid ”som jag då inte får något utfört på. I min värld är fortfarande 1 tim 60 minuter. Detta kostar nu per månad 345 kr x 2 = 690 kr + 200 kr för ” Otrygghetslarmet ” totalt 890 kr per månad. För oss pensionärer i grupp 3 blir det en höjning med cirka 25% eller 260 kr i månaden det är mycket pengar när man har en liten dålig pension.

OBS! Jag klandrar inte tjejerna som jobbar i hemtjänsten och primärvården, de utför sina uppdrag på ett mycket förtjänst fullt sätt, de är mycket uppskattade av oss som behöver trygghet dygnet runt. (Felet ligger hos politikerna, de är rena amatörerna i många frågor och vet inte ett smack om detta.)   Jag skall också lägga in en Medborgarmotion om att det är dags att byta ut de 30 år gamla analoga larmen från 1986 mot ny modern digital teknik och då först kan man kalla det för ” Trygghetslarm ” både för brukare och personal.”

  Kjell-Åke Björklund / Jämshög.