Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson

När girigheten segrar över förnuftet

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.

Gör politikerna upp i mörkret?

Politiker har då och då berättat att de har känt sig hotade. Ett lokalt exempel på detta var när kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, kände sig så hotad att han dagligen tittade under bilen innan han påbörjade färden. Hans rädsla blev 2016 en riksnyhet i en av landets största dagstidningar, Svenska Dagbladet.

Nu senast är hotelser polisanmälda i Sölvesborgs kommun. Men nu gäller det att hot har utdelats mellan två politiker! Centerpolitikern Ali Kader anklagas för att ha mordhotat en politisk motståndare. Vem hen är har inte avslöjats. Vi kan bara gissa. Hotet har polisanmälts och detta har nu i sin tur resulterat i att Sölvesborgs kommun ska anlita vakter som är närvarande när sammanträden äger rum med fullmäktige!

Om vakterna ska vara på plats inomhus eller utanför sammanträdeslokalen är lite oklart. Det anmärkningsvärda är när fullmäktiges ordförande, Arne Bogren, m, säger att det framförallt är området utanför fullmäktigelokalen som ska bevakas.

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det är i mörkret på parkeringsplatsen utanför lokalen som politiker känner sig otrygga. Vad brukar inträffa där? Detta påminner onekligen om dåtida uppgörelser på mörka parkeringsplatser ute på landsbygden när en tjej blev uppvaktad av fel dansör. Jag vill knappast tro att nu aktiva politiker har hemfallit åt så primitiva handlingar.

Hur som helst, hotet i Sölvesborg är polisanmält och kommer kanske att utredas om nu polisen har nog med resurser.

Vi vet dock att en inhyrd ordningsvakt fanns på plats när fullmäktige sammanträdde i Sölvesborg i måndags kväll. Naturligtvis hade han inget att uträtta där. Det såg bara olustigt ut. Vad blir nästa steg? Jag utgår ifrån att det handlar om en överreaktion. Men som det heter – ingen rök utan eld. Svårt att utreda dessutom om endast två personer har varit inblandade.

Så långt som till polisanmälan gick inte det hot som i fjol våras riktades mot Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Håkansson anmälde hotet till Ronneby kommuns säkerhetssamordnare men det hela resulterade inte i någon åtgärd och det kan man ha funderingar kring.

Den gången var det en insändare författad av Sune Håkansson som hade retat upp politiska motståndaren Jan-Erik Wildros. I insändaren föreslogs att kommunen skulle bygga ett nytt äldreboende i Johannishus istället för att restaurera Ålycke. Rådet Håkansson då fick av Wildros var – ”Visa dig inte ute efter mörkrets inbrott.” Allt enligt Håkanssons anmälan till säkerhetssamordnaren.

Naturligtvis är det beklagligt när hotelser uttalas i sammanhang som inte har med sammanträden och debatter att skaffa. Samtidigt får vi inte negligera vad detta ger för signaler till allmänheten/väljarna när politiker sig vara hotade. Om det sedan är hot riktade mellan politiker eller mot politiker från allmänheten har ingen betydelse. Det är uttalade hot som sänder signaler om otrygghet.

Förtroendevalda politiker borde veta bättre än att i skydd av mörker och åhöra vittnen uttala hotelser när en fråga inte avgörs på ett sätt som man själv har önskat.

Nedskjutningen över Listerlandet

Piloten Harry Nordlund blev historisk när han den 3 april 1945 blev nedskjuten över Listerlandet utanför Sölvesborg i Blekinge. Han blev därmed första svenska pilot som dog i en luftstrid över svenskt territorium. Han blev 23 år.

Han flög ett J 20 Reggiane Re 2000 och om denna historiska händelse handlar det när Svensk Flyghistorisk Förening (SFF) i Blekinge inbjuder till föreläsning den 2 oktober. Mötet är öppet för allmänheten och gratis inträde.

Det är flyghistoriker Sven Stridsberg som kommer att förmedla fullödig information kring den unika händelsen. Det finns dessutom goda chanser till att ställa frågor. Flygintresset är stort i Blekinge varför arrangörerna räknar med stor anslutning.

Föredraget genomförs i Folkets hus (f d Nakterhuset) i Sölvesborg klockan 19.00.

Sd ökade mest i Ronneby och Sölvesborg

På kommunal nivå ökade Sd mest i Ronneby och Sölvesborg vilket bör mana till eftertanke inför valet nästa år. Ändå gick det sämre för Sd än vad många hade befarat.

Så sammanfattar Sune Håkansson söndagens kyrkoval.

KYRKOVALET I BLEKINGE

”Det är riskabelt att dra några slutsatser från kyrkovalet. Samtidigt är det tveksamt att helt förbigå siffrorna. Det bör finnas ett visst samband mellan hur man röstar i kyrkovalet och hur man skulle rösta i, exempelvis, valet till kommunfullmäktige.

Det gick bra för Sverigedemokraterna. Likväl gick det inte så bra, som en del hade fruktat. På kommunnivå är Sverigedemokraterna starkast i Sölvesborg och i Ronneby kommuner, i båda fallen över 17 procent. Resultatet manar till eftertanke för de andra partierna. I Karlskrona röstade kringsvid 12 procent på SD. I Olofström, liksom i Karlshamn, valde man att inte ställa upp.

På församlingsnivå var SD störst i Mjällby, med nära 22 procent.

Socialdemokraterna gjorde ett bra val. I exempelvis Ronneby pastorat ökade man röstandelen från 31 till 32 procent. Innebörden är att alla SD:s 17 procent togs från övriga partier.

Centerpartiet gjorde ett svagt val, i synnerhet i förhållande till opinionsmätningarna på riksnivå. I Ronneby blev fallet från 36 till 27 procent. Likväl torde C behålla platsen som ordförande i kyrkorådet, även om S nu är största parti, eller nomineringsgrupp som det kallas i kyrkans värld.”

Sune Håkansson

Sydöstrans lokala journalistik

Blekinge är ett litet län men har ändå fem kommuner. Väl många, kan tyckas, men det förblir så när bypolitiken fortsätter att vara förhärskande.

När lokaltidningen Sydöstran dessutom ger ytterligare näring på detta område blir murarna inte direkt lägre mellan kommunerna.

Den senaste miljörankningen som tidningen ”Aktuell Hållbarhet” har redovisat blir till ett riktigt dåligt exempel på lokal journalistik när lokaltidningen Sydöstran i sin tur presenterar resultaten.

Den 29 juni skriver man på Ronnebysidan med sex rader att Ronneby sjunker i miljörankningen. Kommunen har sjunkigt ”hela” sex placeringar, från 8 till 14. Inte ett ord om att Ronneby är klart bäst av länets kommuner. Övriga kommuners placeringar nämns inte.

Enligt Aktuell Hållbarhets chefredaktör beror tappet framför allt på hårdnande konkurrens.

Några dagar senare, den 1 juli, dyker det upp några rader på tidningens Karlskronasida. Rubriken då är – ”Karlskrona klättrar i miljörankning.”

Karlskronas placering och förbättring från plats 57 till 27 kommenteras av kommunalrådet Magnus Larsson.

Inte heller i denna korta artikel omnämns övriga kommuners placeringar.

Ronneby intar plats 14 av 290 kommuner, på andra plats av länets fem kommuner kommer alltså Karlskrona som följs av Olofström på plats 89, ett tapp från plats 58. Sölvesborg hamnar på plats 100 mot 142 året dessförinnan och Karlshamn på plats 244 som tappat rejält från plats 86.

Hade tidningen redovisat på detta sätt hade läsaren fått en adekvat upplysning.


Nu har det hänt på riktigt…

inbrott

Det var under helgen som någon eller några gjorde inbrott i arbetsförmedlingens lokaler i Sölvesborg. Ett fönster slogs sönder och i lokalen tillgreps en dator.

Så långt verkligheten.

Nu måste jag berätta hur en poliskonstapel, placerad vid dåvarande polisstationen i Ronneby, behagade skoja med nya lokalreportrar på 60- och 70-talet.

Två gånger per dag skulle polisen ringas upp och den ständiga frågan var:

-Har det hänt nått?

Var poliskonstapeln vid tillfället på gott humör och inte allt för mycket arbetstyngd tog han sig god tid att bläddra i dagboken där olika larm var noterade. Var han på dåligt morgonhumör, mestadels söndagar, blev svaret korthugget:

-Nej!!

Reportern: ”Men något har väl hänt”.

Poliskonstapeln: ”Inget av intresse”.

Det var i detta söndagsläge som den lurige konstapeln slog till mot den nya och intet ont anande reportern. Han sa:

”Jo, jag ser här att det har varit inbrott på arbetsförmedlingen i natt.

Reportern: Va?!? Det var som tusan. Vad tog dom där?

Konstapeln: ”De tog vartenda djä… jobb!!

Följt av ett gapskratt som ekade i örat en god stund.

Nu har det hänt på riktigt och en dator blev fångsten, för några jobb fanns det väl knappast att hämta.

Rune gav naturen ett nytt ansikte

”Hej!

Det är Rune i Sölvesborg.”

Dom telefonsamtalen kommer inte längre. Rune är död. Vi, hans vänner, har svårt att fatta att denna idrottens kraftkarl och profil har nått det definitiva målet.

Som idrottsutövare var det full fart som gällde. Rune Johansson valde alltid raka spåret och som orienterare försökte han t o m flytta på stenmurar. Naturligtvis var det för hans motståndare i såväl bandy, ishockey som fotboll inte nådigt att söka närkontakt med expressloket från Hasselstad.

img151

Rune växte upp i Hasselstad men var på senare år bosatt i Sölvesborg dit kärleken till Laila förde honom. Rune var fem dagar från att fylla 78 år.

När Rune i Sölvesborg ringde mig på senare år var det mest för att snacka miljöfrågor som hade med F 17 att göra. Att påstå att han var starkt engagerad i dessa frågor vore att förminska hans uthållighet och kunskap. Han var uppslukad av ämnet och förde ständiga dialoger med högdjuren inom såväl försvar som miljödomstol.

Rune var också experten som ställde upp när människor i Bredåkra och Hasselstad behövde hjälp med förhandlingar gentemot staten när hus skulle inlösas, rivas eller bullerisoleras.

Mitt sista, större samarbete med Rune fick jag uppleva den 27 oktober 2015. Han och jag hade bjudit in folket i byn för att ta del av vår sammanställning av rivna hus där Rune klädde bilderna med ord om människorna som en gång bebott de hus som inte längre finns. Bygdegården i Hasselstad var knökafylld till sista sittplats och berättelserna och minnena var naturligtvis många vid det avslutande kaffet.

dsc00516

Rune minns jag bäst och mest intensivt som orienterare. Han greppade karta och kompass första gången 1951. Han cyklade via flygfältets norra del från Hasselstad och nådde bastu- och klubbstuga relativt lätt vid Sänksjön. Rune visade tidigt att han var en vinnartyp, inte minst hade han stora framgångar i klubbens många budkavlesegrar.

Men det var ändå ett vandringspris i Skogsvandrarnas ungdomstävling – ”Kurts Minne” som han ständigt ville minnas och berätta om. Han tog priset för alltid och året var 1958. Prisutdelare var klubbens främsta löpare, Leo Gustavsson.

Rune var född till idrottare men också som föreningsmänniska. Han hade att brås på, hans pappa Erik var Hasselstads starke man och socialdemokrat. Intresset för samhället Hasselstad gick så att säga i arv.

Rune spelade ishockey och fotboll för Kallinge SK och han rullade bandybollen i Fredriksbergs klubbdress. Han var också domare.

dsc01759

Skogsvandrarna har upphört som förening, boken blev till ett avslut. Däremot är vi en tapper skara som har fortsatt att träffas med nostalgiska promenader och samlingar vid klubbstugan. Rune var naturligtvis en av oss, in i det sista. Även i arbetet med boken.

Jag vill minnas vännen Rune med ett citat från boken ”Skogsvandrarminnen” där Leo Gustavsson beskriver Rune med bl a följande ord:

”Runes löpstil i skogen var väl inte den allra smidigaste men kraftfylld och framåtriktad. Hinder som fanns i vägen ville han inte godta, snarare ändra på.” På så sätt gav Rune naturen ett nytt ansikte.

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.

Ronneby klättrar-Karlskrona sjunker

Det hjälper inte att solen i Karlskrona skiner mest i landet. När Svenskt Näringsliv i dag presenterar sin mätning av företagsklimatet hamnar ”örslogsstaun” i skuggan och intar nu sista platsen i rankingen av kommunerna i Blekinge efter att ha rasat 51 placeringar.

Bästa företagsklimatet finns inte oväntat i Sölvesborg med plats 87, en ökning med hela 40 placeringar.

I Ronneby fortsätter det att ljusna. I år har Ronneby klättrat 35 placeringar och är nu på plats 199. Karlskrona har plats 206. Näst mest har Karlshamn ökat. Intar nu plasts 173 efter att ha klättrat 37 placeringar.

Olofström har tappat och finns på plats 178 efter att ha minskat 45 placeringar.

Tingsryd har tappat greppet som en bra och väl fungerande företagskommun. Tappar i årets ranking 80 placeringar och parkerar på plats 208.  Sämre än alla kommuner i Blekinge. Bromölla i väster har ökat 4 placeringar och finns nu på plats 139.

Ranking för Blekinge:

Sölvesborg plats 87 + 40

Karlshamn plats 173 + 37

Olofström plats 178 – 45

Ronneby plats 199 + 35

Karlskrona plats 206 – 51