Demokrati tar lång tid i Olofström

Det handlar om ”Brända tomten” i Olofström. En insändare i Sydöstran den 10 januari av Hugo Ballovarre, ordförande i PRO Olofström, väckte mitt intresse. Han skrev:

”Vi var ett antal pensionärer som läste om Brända Tomten före julafton. Brända Tomtens byggnation skulle förhoppningsvis komma igång vid halvårsskiftet år 2018. Märkligt tänkte vi då det tidigare sagts att starten skulle ske nära årsskiftet 2017/2018.

Slutsats: Byggstarten 2017/2018 är ett fejkat startdatum!”

Hugo Ballovarre har onekligen en poäng när han använder ordet ”fejkat startdatum”. För när jag går tillbaka och följer detta ärende genom åren, det handlar om nästan nio år, har det utlovats byggstart åtskilliga gånger och fortfarande har ingen spade satts i jorden.

Vad är då anledningen till det osedvanligt segdragna ärendet som tog sin början efter branden 2009. Det var då företagscenter brann ner och ända sedan dess har kommunledning och Olofströmshus dragit ärendet i en extra lång långbänk.

Naturligtvis blir det spekulationer när beslut har skjutits upp åtskilliga gånger. Det har t ex talats om beslutsvånda för att s-märkta kommunalrådet Sara Rudolfssons man som delägare i Uniträ var den som allra först kom med förslag att bebygga ”Brända Tomten” med fyra tvåvåningshus. Den händelsen kom i början av november 2015.

Men ärendet har också omgivits av beslutsvånda sedan det blev klart att kommunala Olofströmshus ska få bygga och då var det maj månad 2016. ” Nu måste något hända sa socialdemokraterna efter beslutet och Kaj Joelssons, ordförande i Olofströmshus utropade – ”Det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.

Det har ordnats en idétävling. Den avgjordes i december 2014 och det skulle bli en byggnad i glas med kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen.

Nytt utrop kommer från socialdemokratiska kommunalrådet Sara Rudolfsson i september 2017:

”Alla pusselbitar är på plats. Detaljplanen är klar. Byggstart till hösten. Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar, två hus med 20 till 30 lägenheter.”

När jag läser Ballovarres insändare och därefter kartlägger ärendet genom de nio åren minns jag att ”Brända Tomten” var uppe till debatt när jag 2014 ledde en politisk utfrågning i Olofström och döm om min förvåning när samma fråga var lika rykande aktuell även när jag genomförde en liknande utfrågning den 2 november i fjol.

Under de gångna nio åren har naturligtvis kön av bostadssökande ökat rejält. Jag vill inte tro att frågan dragits i extra lång långbänk av det skälet att det just är äldre människor som är den grupp som mest har ropat efter lägenheter. Det får inte vara så!!

Ballovarres slutsats i insändaren är:

”Hur ska vi väljare med trygghet kunna lämna vår röst i höstens val på en valsedel med sådant folk som bluffar också oss pensionärer?”

Nedan kan du följa min kartläggning av ärendet genom de nio åren. Jag har av utrymmesskäl inte tagit med alla olika turer, endast de mest väsentliga.

Företagscenter brann 2009 och sedan dess har kommunen och Olofströmshus dragit ärendet i långbänk.

9.12. 2014 Idétävling avgjord. Kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen. Byggnad i glas i form av ett L.

29.1.2015 Insändare från PRO och SPF som lämnat in förslag om trygghetsboende på Brända tomten.

3.11.2015 Plan för 28 lägenheter i fyra tvåvåningshus på ”Brända tomten.” Bakom förslaget Uniträ, med kommunalrådets man (Anders Rudolfsson som delägare).

31.5.2016 Socialdemokraterna har tagit beslut att Olofströmshus ska bygga på ”Brända tomten.” ”Nu måste något hända”, är deras kommentar och Kaj Joelsson, ordf. i Olofströmshus lovar ”att det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.”

21.6.2016 Moderaterna genom Patrik Krupa påstår att det aldrig har funnits någon plan.”S satte ner foten men den sjönk”, skrockar Krupa i BLT. Fanns inget konkret förslag att ta beslut om.

1 mars 2017 lämnas besked att Brända tomten ska bebyggas med 48 lägenheter och ska stå klart hösten 2018. Meningen är att det ska bli två fyravåningshus med 24 lägenheter i varje, så totalt blir det alltså 48 nya bostäder. I hus A blir det blandat med människor medan man måste ha fyllt 65 år för att få flytta in i hus B. Det kan dock bli ännu fler lägenheter än de 48.

19.9.2017 ”Alla pusselbitar är på plats”, säger Sara Rudolfsson, detaljplanen klar. Byggstart till hösten, lovar Rudolfsson. ”Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar” säger Rudolfsson. Två hus med 20 till 30 lägenheter.

22.12.2017 Olofströmshus vill köpa Brända tomten. Kölista på 77 personer som vill hyra. Vill börja bygga till sommaren 2018. Nu förhandlas om priset på tomten och byggstart dröjer.

Sydöstrans lokala journalistik

Blekinge är ett litet län men har ändå fem kommuner. Väl många, kan tyckas, men det förblir så när bypolitiken fortsätter att vara förhärskande.

När lokaltidningen Sydöstran dessutom ger ytterligare näring på detta område blir murarna inte direkt lägre mellan kommunerna.

Den senaste miljörankningen som tidningen ”Aktuell Hållbarhet” har redovisat blir till ett riktigt dåligt exempel på lokal journalistik när lokaltidningen Sydöstran i sin tur presenterar resultaten.

Den 29 juni skriver man på Ronnebysidan med sex rader att Ronneby sjunker i miljörankningen. Kommunen har sjunkigt ”hela” sex placeringar, från 8 till 14. Inte ett ord om att Ronneby är klart bäst av länets kommuner. Övriga kommuners placeringar nämns inte.

Enligt Aktuell Hållbarhets chefredaktör beror tappet framför allt på hårdnande konkurrens.

Några dagar senare, den 1 juli, dyker det upp några rader på tidningens Karlskronasida. Rubriken då är – ”Karlskrona klättrar i miljörankning.”

Karlskronas placering och förbättring från plats 57 till 27 kommenteras av kommunalrådet Magnus Larsson.

Inte heller i denna korta artikel omnämns övriga kommuners placeringar.

Ronneby intar plats 14 av 290 kommuner, på andra plats av länets fem kommuner kommer alltså Karlskrona som följs av Olofström på plats 89, ett tapp från plats 58. Sölvesborg hamnar på plats 100 mot 142 året dessförinnan och Karlshamn på plats 244 som tappat rejält från plats 86.

Hade tidningen redovisat på detta sätt hade läsaren fått en adekvat upplysning.


Varför säljer man sina mammor?

På kort tid har jag oroats över en ny företeelse. Det är Blekinges två lokaltidningar som har fått mig att fundera. Rubriken är väl motiverad och jag ska naturligtvis förklara varför jag ställer frågan i rubriken ovan.

Det började för en dryg vecka sedan när jag läste Blekinge Läns Tidning. På en helsida i tidningen berättade deras tillträdande politiska chefredaktör vem hon var och vad hon stod för. Hon heter Mimmi Karlsson-Bernfalk och det var när hon skulle berätta sin inställning till lokal journalistik och nyhetsbevakning som det slapp ur henne:

”Jag skulle sälja min mamma för en bra nyhet!”.

En ganska elak kommentar. Om min mor hade levt hade jag aldrig sålt henne för en bra nyhet. Jag skulle aldrig komma på tanken att blanda in mina närmaste i ett nyhetsarbete. Vilka tankar väcker ett sådant uttalande från Mimmi hos andra mödrar vars söner eller döttrar råkar vara journalister?

Så i dag på Sydöstrans försatasida chockas jag och antagligen flera andra av följande rubrik:

”Mor Olivia bjuds ut till försäljning.” Dålig ekonomi ligger bakom beslutet”.

Varför ska just en kär mor bjudas ut på marknaden och vem skulle vara beredd att betala för att få en ny mor om man nu råkar sakna en sådan. Varför ska mor säljas för att ekonomin har brakat samman och vem kan bestämma sådant över hennes huvud? Dålig stil och inte alls människovärdigt.

Enligt sägen tog man före kristendomens ankomst de äldre till ättestupan i Valhall utanför Olofström när man ville bli av med sina orkeslösa och olönsamma äldre. Man puttade helt enkelt ut dom över det 40 meter höga stupet vid sjön Orlunden. Är den utförsäljning av mammor som nu florerar ett nytt sätt att göra sig av med äldre olönsamma?

Naturligtvis är det inte så. Det förstår jag också, men håll med om att rubrikerna är chockerande. Jag menar, den som inte känner till att mor Olivia egentligen är ”Mor Oliviagården” i Ronneby kanske blev lika chockad som jag när man utelämnade det viktiga ordet ”gården” efter mor Olivia.

Som det kan bli när ”säljande” rubriker ska fabriceras.

Nej, ingen politik på nyhetsplats

Det händer att jag får en kopia när någon skickar insändarinlägg till länets två lokaltidningar. Nu har det inträffat igen. Det är debattören i Jämshög, Kjell-Åke Björklund som vill ha tillbaka den gamla andan på Sydöstran.

Chefredaktören, Gunnar Svensson kan säkert svara för sig men jag kan bara inte låta bli att reagera. Jag tolkar Kjell-Åkes inlägg på så sätt att han vill ha en mer tydlig politisk markering av tidningen Sydöstran. Ja, han vill dessutom att han som besökare till tidningens lokalkontor ska känna att han är på en Socialdemokratisk tidning. Det gör inte Kjell-Åke i dag.

Nej, nej och åter nej, Kjell-Åke, du är inne på helt fel väg. En bra lokaltidning måste sätta lokala händelser i främsta rummet oavsett politisk avsändare. Den politiska agendan är förbehållen tidningens ledarsida.

Däremot kan jag hålla med dig om att två lokala tidningar med i stort sett identiskt material bara kan sluta på ett sätt – nedläggning! Så blir resultatet för den som väljer bort de lokala nyheterna och bortser från politisk färg på tidningen. Den tiden är förbi, som väl är, när läsaren väljer tidning efter partifärg.

Jag kommer väl ihåg hur det var en gång, då kunde Metall hindra en reporter från BLT att bevista sammanträdet. Endast Sydöstran släpptes in. Det är väl ändå inte den ordningen du vill ha tillbaka, Kjell-Åke?!

Här läser du insändaren som kanske kommer att publiceras i BLT och Sydöstran:

”Jag har läst Sydöstran sedan många år tillbaka och har haft Blekinge Län på prov som E-tidning. Man blir ju minst sagt ”förbannad” att de båda tidningarna har i stort sett samma innehåll när man jämför de båda tidningarna, det är ju fullkomligt löjligt att detta lilla län har två dagstidningar som samarbetar med i stort sett samma innehåll.

Jag besökte SSD:s lokalredaktion i Olofström i ett ärende och upptäckte då att de båda tidningarnas redaktioner huserar i samma lokaler och då besannades det jag redan visste att SSD inte är en ”arbetartidning” längre liksom att Socialdemokratiska Partiet inte är ett arbetarparti utan är ”Högersocialistiskt parti”, sedan får ”Gråsossarna” säja vad man vill.

Jag har läst SSD sedan mitten på 1950:talet, alltså cirka 60 år då min mor prenumererade på den hemma och fortsatte sedan med SSD själv när jag flyttat hemifrån och fick eget boende. När SSD och BLT hade egna lokalredaktioner fick jag känslan när jag hade något ärende till BLT att här hör jag inte hemma, men när jag besöker SSD så känns det bra först när Tore Gillberg var redaktionschef och nu sedan Jan-Erik Martinsson tagit över och han har efterträtt Tore på ett mycket bra sätt.

Man saknar den politiska rivaliteten mellan de båda tidningarna något som var mycket givande, kanske kan det komma tillbaka om de båda tidningarna tar ut ”skilsmässa”. Jag vill ha tillbaka ”min” tidning som den varit förut utan någon inblandning från Folkpartistiska BLT. SSD är ju störst i västra Blekinge och BLT i den östra länsdelen så dela upp SSD i väst och BLT i öst eller ge ut en tidning för hela länet, men det är klart att då mister man det statliga ”Presstödet” för en tidning.

Ni reagerar kanske när jag skriver Folkpartiet och inte Liberalerna och det är för att när man söker på Google kommer en himla massa tosigheter fram som Folkpartiet hade för sej men söker jag på Liberalerna så är det rent och oskyldigt som en nybadad bebis.”                                                   Katten Stina & Kjell-Åke Björklund, Jämshög.

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.

Ronneby klättrar-Karlskrona sjunker

Det hjälper inte att solen i Karlskrona skiner mest i landet. När Svenskt Näringsliv i dag presenterar sin mätning av företagsklimatet hamnar ”örslogsstaun” i skuggan och intar nu sista platsen i rankingen av kommunerna i Blekinge efter att ha rasat 51 placeringar.

Bästa företagsklimatet finns inte oväntat i Sölvesborg med plats 87, en ökning med hela 40 placeringar.

I Ronneby fortsätter det att ljusna. I år har Ronneby klättrat 35 placeringar och är nu på plats 199. Karlskrona har plats 206. Näst mest har Karlshamn ökat. Intar nu plasts 173 efter att ha klättrat 37 placeringar.

Olofström har tappat och finns på plats 178 efter att ha minskat 45 placeringar.

Tingsryd har tappat greppet som en bra och väl fungerande företagskommun. Tappar i årets ranking 80 placeringar och parkerar på plats 208.  Sämre än alla kommuner i Blekinge. Bromölla i väster har ökat 4 placeringar och finns nu på plats 139.

Ranking för Blekinge:

Sölvesborg plats 87 + 40

Karlshamn plats 173 + 37

Olofström plats 178 – 45

Ronneby plats 199 + 35

Karlskrona plats 206 – 51

 

Ronneby kommuns strategiska mark

Endast en liten politisk grupp i Ronneby har haft full insyn i de markköp som kommunen gjort på senare tid och nu senast den felande markbiten som klubbades vid fullmäktiges sammanträde den 26 mars. I den lilla gruppen har även Socialdemokraterna ingått.

Det förvånar mig dock att Sune Håkansson, Ronnebypartiet, som ingår i alliansen, har saknat den insynen. Nu när han har skaffat sig information vill han först av alla sätta ny fart på debatten om ett nytt sjukhus mitt i Blekinge. Marken som har köpts in ligger vid östra infarten till Ronneby. I den politiska behandlingen har ärendet haft rubriken ”strategisk mark”. Jag håller med Sune Håkansson som är förvånad över att ingen, varken politiker eller journalister har ställt frågor om detta. Ta del av hans inlägg:

”Det är inte alltid så lätt att läsa kommunala protokoll. I slutet av förra året köpte Ronneby kommun en del ”strategisk mark” i Gärestad. På vilket sätt marken var strategisk, nämndes det inget om. Fullmäktigeledamöterna satt tysta. Massmedia kommenterade alls ingenting.

På motsvarande sätt var det vid det senaste sammanträdet. Då kompletterades köpet, delvis genom markbyten. Fortfarande ingen debatt. Inga förklaringar gavs.

En vanligen välunderrättad källa omtalar att det här är den ”sjukhustomt”, som Ronny P hade hittat. Den uppfyller de ställda kraven. Nära till E22, nära till järnvägen, så nära att man lätt kan anlägga en station inom gångavstånd, samt nära till flyget. Därtill uppfylls kravet på en placering ”mitt i Blekinge”. Förvisso kommer man lite grand öster om den befolkningsmässiga tyngdpunkten, men denna ligger nära nog på torget i Ronneby.

En vanlig bedömning är att om Ronneby kommun hade gjort köpet i god tid före valet, hade en placering av ett nytt sjukhus i Ronneby varit ett riktigt relevant alternativ. Problemet var att det alltid tar så lång tid att genomföra den här typen av köp.

Sjukhusfrågan kan ha fått ny aktualitet. Regeringen har talat om att en ny regionindelning skall utredas. Då skall landstingen slås samman. Blir det så, får vi räkna med att den tekniska utvecklingen medför att sjukvården koncentreras till större enheter (läs bland annat Växjö och Kristianstad). Karlskrona blir mer eller mindre en ”sjukstuga”, där endast enklare operationer utförs. För den del av Blekinge, som finns i Karlshamn och västerut, hamnar per automatik i Kristianstad.

Behovet av sjukvård kan förväntas öka, mest beroende av att antalet äldre ökar. Att ”lappa och laga” i Karlskrona blir dyrt. För att kunna rationalisera behövs ett nybygge. Blekinges tyngande pensionsåtaganden ger extra problem Det finns inga ekonomiska resurser för en onödigt dyr vård.

Mot en placering i Ronneby talar förvisso fortfarande den politiska geografin. Sölvesborg och Olofström räknar med att ”valfriheten i vården” medför att de likväl får välja Kristianstad. I Karlshamn har man kvar drömmarna om att Blekinges landsting skall satsa även där.

Mest gäller likväl att det i de olika partierna är Karlskrona som styr. Företrädare från Ronneby vågar inte utmana Karlskrona.

I sin utredning varnade Ronny P för att en satsning i Karlskrona kommer att innebära att Blekinge blir utan kvalificerad sjukvård, såvida inte våra landstingspolitiker inser fakta. Endast ett nybygge ”mitt i Blekinge” kan hindra detta.

I det dolda har kommunfullmäktige i Ronneby skapat möjligheterna för en lösning, som kan vara bra för hela Blekinge.  Nu har landstingspolitikerna chansen.

Jag tror inte att de tar den. Även om det nu inte blir något sjukhus, kan kommunen behöva området som industrimark…”

Sune Håkansson

Ränderna går aldrig ur

olofström

En gång politiker, van vid att bestämma, alltid politiker även om han eller hon bestämt sig för att varva ner som senior/pensionär.

Jag var i Olofström i måndags och ledde en debatt om äldrefrågor. Den vackra konferenslokalen var nästan fullsatt, vilket betyder något hundratal.

Debatten arrangerades gemensamt av pensionärsorganisationerna på orten, PRO och SPF. Dessa hade i förväg gemensamt bestämt vilka frågor de ville ha svar på av valets åtta partier i Olofström. De fick svar av sju eftersom Miljöpartiets Jacek Jurkowski uteblev.

Rubriken för debatten var:”Vad vill Olofström med äldrefrågorna?”

Det handlade mycket om boendet för äldre och det handlade om hemtjänsten, vad partierna vill med ”Brända Tomten”, språkproblem inom äldrevården och årlig obligatorisk genomgång av läkemedelsanvändningen för patienter som fyllt 75 år och inte minst den livligt diskuterade matfrågan – kall eller varm mat.

Det var i det läget som förra kommunalrådet i Olofström, Margaretha Olsson, på åskådarplats höjde sin röst och ville ha en annan tingens ordning.

– Nu har vi talat om boendefrågor alldeles för länge, jag vill att vi ska diskutera pensionsskatten.

Jag upplyste Margaretha vänligt men bestämt att pensionsskatten är en riksfråga även om pensionärsorganisationerna hade den som näst sista fråga.

– Vi har bara 30 minuter kvar av debatten, vi kommer aldrig att hinna till pensionsskatten, förklarade Margaretha.

I boendefrågan hade det vid flera tillfällen i debatten visat sig att Olofströms kommun i dag inte har en fullkomlig bild av vilket behov av boende som egentligen finns. Mörkertalet är stort, tyckte publiken som fick sista ordet.

Dessutom hade nuvarande politiska ledning en längre stund fått kritik för att hemtjänsten i många fall låter personalen vandra till sina ”brukare”, som flera politiker kallade de äldre.

– Det är klart att maten är kall, skrockade moderaten Patrik Krupa när personalen tvingas gå.

Han möttes med strödda burop.

Vi hann till pensionsskatten men naturligtvis stannade det vid att några av de borgerliga partierna försvarade alliansens politik.

Noterbart är också att Erika Nagy, trots att hon ett halvt dygn före debatten uteslutits ur Folkpartiet, fanns med i debatten och verkligen slogs för just Folkpartiet i äldrefrågorna. Jag fick intrycket av att hon nästan överdrev att nämna Folkpartiet när hon fick ordet.

Nagy

Av Erika fick jag två disktrasar (se bild) och en ask tabletter även de märkta med Folkpartiet.

Av arrangörerna fick jag ett paket kaffe.

Folket i Olofström är givmilt och vänligt.