Politisk tydlighet efterfrågas

Kan sex nyligen publicerade debattinlägg i lokalpressen om Ronnebys politiska styrning vara bevis på att valrörelsen har startat? Naturligtvis inte. I klartext är det rent bedrövligt men tyvärr inte överraskande.

I dag är det bara 40 dagar kvar till valet den 11 september. Politikerna tycks vara mer rädda om sin semester än att ge väljarna adekvat information om vad de vill åstadkomma för Ronnebys bästa de fyra nästkommande åren.

Fram till nu är det typiskt att politikerna väljer att i insändarform debattera frågor som redan är avgjorda. Exempel på detta är uppförandet av ett nytt äldreboende i Johannishus  men också byggandet av en ny förskola i Johannishus.

Majoriteten, alliansen med moderater, liberaler, centerpartister och som vanligt understödda av sverigedemokrater, har redan bestämt i fullmäktige att man vill låta en privat entreprenör bygga och att kommunen därefter blir hyresgäst. Hyresavtalet ska löpa under 20 år.

Detta upplägg har den rödgröna oppositionen kraftfullt fördömt. Dom anser att det blir mer kostsamt för kommunen än om den själv bygger. För att vara Ronneby var debatten ovanligt högröstad när beslutet togs i fullmäktige den 22 juni. Nu fortsätter samma debatt i insändarform.

Det är alltid intressant med debatter men jag vill veta vad partierna i Ronneby vill med Ronneby dom närmaste fem till tio åren. Vill t. ex. de rödgröna satsa på en valvinst för att därmed möjliggöra ett eventuellt upprivande av det hyresavtal som nu är klubbat? Dom motsäger sig ett hyresavtal som kan bli till en merkostnad för kommunen på 100 miljoner. Pengar som de rödgröna i stället vill använda till en framtida välfärd för alla inom vård, skola och omsorg. Se där en framsynt men väldigt diffus och svävande valfråga som förtjänar en rejäl genomlysning. Kommer de rödgröna att riva upp beslutet vid en eventuell valseger?

Även när det gäller byggandet av ett nytt äldreboende i Bräkne-Hoby vill Moderaterna att det ska uppföras med pengar från riskkapitalister. Sune Håkansson, Ronnebypartiet, har skrivit en insändare om detta. Han anklagar ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Sara Blixt, m, för att ensam döma ut nuvarande lokaler på Lindebo för att ersättas med ett nytt äldreboende.

”Personalen har inte fört fram det omdömet, ej heller Kommunala pensionärsrådet, KPR,” skriver Håkansson.

”KPR har inte fått yttra sig i frågan. Sara Blixt verkar ha lagt KPR helt åt sidan. Ett enda sammanträde i år, påtalar Håkansson.

Jag har kollat sanningshalten i denna beskrivning, i varje fall punkten att KPR varken har fått yttra sig om äldreboendet i Bräkne-Hoby eller Johannishus.  Av KPR:s protokoll från den 7 april framgår följande:

” Anna Hinsäng, mark- och exploateringschef, informerar med en PowerPointpresentation om nybyggnationerna av vård- och omsorgsboenden som planeras i Johannishus och Bräkne-Hoby.

Diskussion förs angående att kommunala pensionärsrådet (KPR), som är en remissinstans, inte har fått yttra sig angående denna planering.

Deltar i debatten gör ordförande Sara Blixt (M), Jan-Erik Wildros (S), Eva Holmberg (SPF), Ingvar Svensson (SPF), Ulrik Lindqvist (PRO), Christel Svensson (SKPF) och Ingrid Karlsson (PRO).”

I insändarsvaret till Sune Håkansson svarar Sara Blixt, m:

”Nästa KPR är inplanerat i augusti så att KPR är nedlagt stämmer inte. Snarare skulle jag vilja säga att debatten i KPR är levande”.

Alltså hade Sune Håkansson rätt; KPR fick aldrig yttra sig innan beslutet om byggnation fattades i kommunfullmäktige.

Nu till denna bloggs rubrik: ” Politisk tydlighet efterfrågas”.

När Sara Blixt svarar på Sune Håkanssons insändare missar hon att till väljarna förklara vad KPR står för. Inte heller förklarar hon vad som åsyftas när hon skriver att Sune Håkansson varit ordförande respektive vice ordförande i åtta år. Först när hon undertecknar insändaren med sitt namn framgår att hon är ordförande för Vård – och omsorgsnämnden i Ronneby. Aha, det var det uppdraget hon menade att Håkansson tidigare haft!

Sara Blixt borde tydligt för läsarna/väljarna också ha klargjort att KPR är ett rådgivande organ och inte en nämnd. Det sorterar under Vård- och omsorgsnämnden och där återfinns bl a representanter från PRO, SPF och SKPF.

Läsarna – och väljarna – är värda tydlighet när politiker debatterar offentligt. I annat fall kan man lika gärna använda telefon eller e-post sig emellan. Inlägg blir, som i detta fall, helt obegripliga vilket redaktionen också borde ha påtalat.

Plötsligt i Johannishus och Kalmar

Tänk vad mycket som kan förändras på åtta minuter och vad lite som kan uträttas på 81 minuter.

Jag följde på måndagskvällen allsvenska matchen Kalmar – Mjällby. Naturligtvis på tv. In på arenan kommer man ju inte. Corona sätter som bekant hinder i vägen för sådan avkoppling.

Istället är det en nu väl insutten fåtölj förstärkt med ryggkudde som blir den återkommande och alltid reserverade platsen. Dessutom aningen billigare än bilresa och inträdesbiljett. Däremot missad gemensam upplevelse med glädje och sorg. Hur du än förbereder och bullar upp i hemmamiljö kan inget nå samma trivsel som nära, nära i samvaro med likasinnade. Vi är många som nu saknar den gemenskapen.

Nåja. Till matchen som blev ett allt betydande sömnpiller ju längre tiden led. Ja, det var verkligen lidandets väg ända fram till 82 minuter. Fram till dess var det ånyo upplagt för ett oavgjort resultat. Denna gång 1-1.

Det var två lag med extremt försvarsspel som inte heller tycktes pigga på att rusa och ta initiativ.

Men tristess kan också medföra att man reser sig ur stolen. Går en runda. Blickar mållöst ut genom ett fönster och skådar skönaste konstverket; naturens eget sätt att kombinera cumulusmoln med solens speciella nedgångsstrålar. En tavla av bästa njutbara slag innan solen försvinner runt på andra sidan jordklotet.

Jag kommer tillbaka till fåtöljen. Inte ens katten har hunnit dit eller är det just av respekt han vissa kvällar undviker densamma.

Plötsligt i 82:a minuten inträder en scenförändring på planen. Kalmar gör självmål och plötsligt leder Mjällby med 2-1. Fyra minuter senare gör Mjällbys Viktor Gustafson sitt livs första allsvenska mål och det är plötsligt ointagliga 3-1. Det gör inget att solen har försvunnit och molnen samtidigt sjunkit ihop som den sämsta sockerkakan.

Fyra minuter senare i den 90:e minuter gör Moses Ogbu 4-1 efter att han lättat bollen över en utrusande målvakt i Kalmarmålet.

Plötsligt förändrades bilden och himlen, först i Johannishus och därefter i Kalmar. Måndagen den 24 augusti slutade ju riktigt bra.

Varken stock eller sten stoppar fiber

Vårsolen flödar och skänker oss naturliga D-vitaminer. För egen del fortsätter jag att idka social distansering och självvald karantän. I mitt fall betyder det skogspromenader och vissa aktiviteter i trädgården.

Vi på landsbygden har under rådande Coronapandemi betydligt lättare än storstadsbor att idka motionsaktiviteter utan att träffa allt för många. Det är i skogen som i många affärer tämligen glest med personliga möten. I går fick vi dock hjälpa två kvinnor som irrat bort sig på Johannishustraktens många skogsvägar. Vi mötte dem två gånger och blev lite misstänksamma.

-Vi hittar inte tillbaka till Edestad, flåsade dom fram på behörigt avstånd. Dom fick anvisningar och lösningen på deras problem var endast ett vägskäl bortom vägkröken.

Jag försöker inskränka tidningsläsandet och lyssnande på radions nyheter till ett minimum för att inte helt tappa ork och livslust. Bilder på likkistor och uppställda containrar och ideligen upprepande och stigande dödstal kan få den mest levnadsglade att tappa sugen.

På tal om positiva nyheter kan jag berätta att området Johannishus/Hjortsberga har blivit med fiber. Äntligen, hör jag många utropa. Sedan några veckor tillbaka har det grävts och donats runt om i skogarna. Bara att på en avlägsen skogsväg mötas av en skylt som varnar för vägarbete är en sällsynt upplevelse i sig. Att sedan konstatera hur kabeln dras mellan stock och sten är att uppleva att nutida teknik även har nått kommunens yttre områden.

Än mer glädjande var det att få veta av grannen i skogen att det sker samarbete nu i dagarna. Miljöteknik och elleverantör samarbetar och det betyder att det samtidigt läggs ner en elkabel på vissa sträckor. Bra. Mycket bra. Äntligen, vill jag utropa.

I området Johannishus/Hjortsberga finns det möjlighet att ansluta 349 fastigheter. I dag är 246 redan anslutna (bl. a vi) vilket utgör 70 procent. Ytterligare 12 har begärt anslutning. Siffrorna hämtade från Miljötekniks hemsida.

Så visst händer det positiva saker även i Coronatider. Det gäller bara att finna dom. Gör gärna som Johan Giesecke upprepade i dag igen. Ta en promenad i vårsolen. Sitt inte inne för långa stunder.

Privat aktör vill utveckla Johannishus

Alliansen i Ronneby kommun har en längre tid arbetat för att få till stånd en omarbetning av detaljplanen för Johannihus. Det är ett markområde omedelbart söder om ICA-butiken i samhället som har pekats ut som lämpligt.

Nu når mig positiva tongångar som säger att det kan bli en privat aktör som kan komma att bygga på området. Det handlar om lägenheter för äldre men det gäller också byggande av en förskola.

Det har tidigare talats om sex förskoleavdelningar och 36 lägenheter för äldre. Men det handlar också om marknära bostäder i övrigt.

Det görs gällande att politiska ledningen har nått långt i förhandlingarna med den privata aktören som uppges vara NCC. Sistnämnda uppgift har ännu inte gått att få bekräftad bara att en uppgörelse ska vara till 99 procent säkrad.

För Johannishus som samhälle är detta en välkommen och angelägen nyhet som kan ge samhället det lyft man så länge har eftersträvat. Snart kan en kombinerad cykel- och promenadväg mellan Johannishus och Listerby invigas. Kvar på önskelistan finns dock fortfarande ett tågstopp  i just Johannishus. En fråga som kan bli aktuell först när denna del av kustbanan har begåvats med pågatåg. I dag vänder dessa i Karlshamn.

Ett bevis på framtidstro inom samhället är naturligtvis också det faktum att ICA-handlaren nu bygger ut sina lokaler. Detta tack vare att en företagare i samhället nu har blivit ägare till butiken.

Nyligen har man också begåvats med en annan positiv satsning när bilmekaniker Andreas Mårtensson nyligen övertog den välkända bilverkstaden i samhället. Johannishus Bilteknik AB är numera namnet på verkstaden som redan har fått så bra kundbeläggning så att Andreas behöver nyanställa en mekaniker.

Johannishus, i folkmun kallad, guldbyn ser ut att gå en positiv framtid till mötes. Äntligen har det lossnat och när nu också ledande politiker tror på en utveckling just här är det bara att gratulera.

UTBLICKAR 1

Jag har alltid fascinerats av fönster. Jag vet inte varför. Kan möjligen – långsökt -bero på att jag föddes med vidöppet fönster en rekordvarm majdag.

Det hela utspelades på gamla BB i Karlskrona och med dåtidens höga och stora fönster. Just när jag anlänt till denna värld började personalen gapskratta. Var det fel på barnet, undrade mor ängsligt. Förklaringen kom med musik.

I samma ögonblick som födseln skedde drämde flottans musikkår i med en marsch nedanför fönstret. Tala om timing och vilket välkomnande.

När jag tittat i mitt fotoarkiv har jag upptäckt en rasande mängd bilder på, ja, vad tror du? Naturligtvis en rad fönster. Gamla fönster, historiska, i form av konstverk, små, stora och större. Runda, fyrkantiga, ovala. Jag kallar samlingen för utblickar.

Blir du nyfiken? Håll utkik!

Bilmekaniker nysatsar i Johannishus

Andreas Mårtensson välkänd bland bilägare i Ronneby. Foto: Micke Berglund själv stolt ägare till en nyrestaurerad Volvo Amazon.

Bilverkstaden i Johannishus, inrymd i före detta Gulfmacken, har bytt ägare. Den som tar över är Andreas Mårtensson som efter 13 års delägarskap i Ronneby Bilservice tar klivet öster ut inom kommunen under företagsnamnet, Johannishus Bilteknik AB. Start blir det i början av augusti.

Andreas Mårtensson har aldrig gått arbetslös. Han slutade skolan en fredag och måndagen därefter var han en i gänget på Ronneby Bilservice, som har funnits på samma plats i 45 år, mittemot Maxi i Ronneby. Under många år ägdes verkstaden av Ahlberg Bil som avyttrade den 2009. De anställda, många av dem veteraner inom företaget, tog över och ingick delägarskap.

Nu går Andreas Mårtensson vidare och blir egenföretagare i Johannishus. Detta efter att Bilservice har lagts ner.

Han är specialist på Volvo och Renault men klarar med sin rutin det mesta i bilväg. Han tar en del överbliven utrustning med sig från verkstaden i Ronneby och samma blir förhållandet för många invanda kunder som med lätthet kommer att följa efter.


Vi som valt att leva på landsbygden

På landsbygden i Ronneby kommun (Johannishus) har vi fiber, jordvärme (bildbevis) och sophämtning.

Snart har vi också en upplyst gång- och cykelväg mellan Johannishus och Listerby. Lång väntan men trägen vinner.

Järnväg har vi också men tågen har inte tid att stanna. Vi har landsvägsbuss som kommer någon gång då och då.

Vi har också en livsmedelsaffär och ett blomstrande Plantrike. Ridskolan ligger centralt mitt i byn.

Snart tänker kommunen satsa på oss i Johannishus. Ett äldreboende intill livsmedelsaffären blir fin, fint.

Vi har ett rikt djurliv, stort lant- och skogsbruk.

Dessutom har vi en rik historia som experter gräver fram allt mer av varje sommar. Guldgubbar lockar turister. Landsbygden lever.

Vi har själva valt att bo just i denna vackra bygd.

Våren inleder det nya året

Enligt kalendern börjar det nya året med nyårsafton, smällare och nyårslöften som sällan infrias. Sedan börjar en lång väntan i mörker och dis (åtminstone här i söder) innan känslan av något nytt infinner sig.

Det är nu allt i naturen föds ännu en gång. Knoppar spricker och blir till blommor och blad. Det är ingen hejd på det vackra och som vi har längtat efter ljus och färger. Plötsligt finns allt det vi fantiserade om under den långa och mörka vintern.

När en så lång längtan och väntan förlöses av längre och ljusare dagar som på våren först då känns det att ett nytt år har startat. Vi får nytt hopp.

Nu sätter lantbrukaren plogen i jorden. Jord som har fått vila en höst och vinter. Nu ska jorden vändas. För vilken gång i ordningen? Tanken kommer till mig när jag står vid den långa och breda åkern och ser hur vackert jorden vänds och blir till böljande vågor.

Traktorn och plogen följs av hungriga fiskmåsar som för en dag kan överge soptippen vid Angelskog. Måsarna är flera hundra och de är kvar långt in på kvällen när traktorn för länge sedan har lämnat sitt vackra jordvändande bakom sig. Redan morgonen efter är måsarna tillbaka, lika giriga och letande. Jag har alltid undrat vad det är som får måsar att förflytta sig många kilometer från en soptipp till en nyplöjd åker. Vem tipsar dom? Har dom spejare?

De vita måsarna mot den nyvända åkerjorden får vårbilden att fullkomligas.

Däremot är uppvaknandet betydligt mer dramatiskt för invånarna i den myrstack jag har kommit förbi under hela vintern. Frosten gjorde den till en läcker sockertopp innan värmen fick fart på stackens invånare. Innan de gick till vila hade de precis lyckats laga sitt ”boende” efter en mindre attack under förra vintern.

Nu i vår var attacken betydligt grövre och djupare. Plötsligt en morgon var den helt urgröpt. Nu är det åter ett långt lagningsarbete som väntar de boende. En myra ger aldrig upp. Drabbas aldrig av hopplöshet när vildsvin eller grävling uppsöker deras boning. Nu följer jag den intensiva uppbyggnaden som måste vara klar innan höstkylan sätter in. Jag tvivlar inte. Dom kommer att lyckas ännu en gång.

I solen, mitt på grusvägen, möter jag en groda. Den sitter helt stilla och påminner om en kamouflerad soldat. Han verkar ensam och övergiven men någon meter längre fram ser jag det vattenfyllda diket där en kompis snabbt försöker gömma sig under några blad på botten av diket.

Det är liv överallt. Litet som stort och blommor är lika vackra vilda eller som välplanerat till en färgpalett i din trädgård. Det är inte längre någon tvekan. Våren är här även om det vankas ett litet bakslag i veckan som kommer. Men det tar vi med ro.