Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.