Att ändra sig är en demokratisk rättighet

Jag har tidigare upplevt det, men måste tillstå att det är ytterst ovanligt att någon trotsar en vinande partipiska i ett stort och betydande ärende. I den nu aktuella kovändningen i Ronneby är det Kristdemokraterna som går emot en tidigare uppgörelse i Ronnebystyret, och det anser jag vara unikt.

Det är tämligen purfärska gruppledaren i kd, Anna Ekberg, som har visat prestigelöshet och mod att ändra ett tidigare ja i Kommunstyrelsens arbetsutskott till ett nej i kommunstyrelsen. Effekten av hennes beslut blir att Ronneby inte kan lämna Räddningsförbundet Östra Blekinge på det sätt som styret tidigare beslutat.

Frågan kommer att avgöras i kommunfullmäktige där det kan komma att handla om var ett av de 49 mandaten hamnar. Ronnebypartiet med Sune Håkansson har ännu inte tagit ställning i frågan.

Anledningen till Anna Ekbergs beslut att helt vända i frågan är att hon medgett att hon som inhoppare inte var tillräckligt påläst när det i arbetsutskottet skulle röstas för att lämna samarbetsavtalet i Räddningsförbundet Östra Blekinge.

Till SVT Blekingenytt har hon sagt att ”jag hann inte riktigt göra min läxa. Jag vill inte fatta beslut i all hast. Jag vill fatta väl underbyggda beslut.”

Jag har i tidigare fall varit kritisk mot Anna Ekberg men i detta fall gillar jag hennes mod att först backa från ett redan fattat beslut tillsammans med Ronnebystyret där Kd ingår, men dessutom erkänna att hon varit dåligt påläst. För framtiden måste detta ge annars partilojala politiker i Ronnebystyret kalla kårar utefter ryggraden. När en politiker i ett samstyre agerar självständigt blir övriga i detta samstyre bara den röstboskap som dom hittills visat att dom vill vara för att få tillhöra makten.

Hittills har media, när man uppmärksammat den oväntade vändningen, enbart inriktat sig på hur ett framtida samarbete med Ronnebystyret har kunnat påverkas. Jag vill däremot trycka på en högst relevant uppgift, nämligen hur mycket pengar och kraft som Anna Ekberg genom sitt beslut har besparat skattebetalarna i Ronneby.

Att snabbt lämna samarbetsavtalet med Räddningsförbundet Östra Blekinge, ja, uppsägningstiden är två år, hade kunnat innebära betydande kostnader i samband med utträdet. Rekrytering av personal hade varit en både svårhanterlig som dyrbar och ofrånkomlig åtgärd. Övriga partier i Ronnebystyret med Moderaternas Roger Fredriksson i spetsen har haft som mål att bilda ett länsgemensamt räddningsförbund, men enligt Anna Ekberg finns det ingen plan för hur man skall gå vidare efter ett utträde.

Roger Fredriksson har hittills mest sett till vad samarbetet med Karlskrona har kostat. Han menar att det handlar om en orättvis överdebitering för Ronneby på sex miljoner kronor årligen. Varför har Ronneby då under alla år godkänt den ekonomiska uppgörelsen, frågar sig vän av ordning? Att plötsligt och till synes förhastat och utan underbyggda argument säga upp ett mångårigt avtal utan att förvarna andra parten är inte seriöst.

Kd har allvarligt skadat Region Blekinge

I senaste valet lovade Kristdemokraterna i Blekinge att avskaffa sig själva.

”Vi vill avskaffa de politiskt styrda regionerna och att alla ska ha rätt till samma vård oberoende av var man bor”, skrev partiet och ville ha stöd för sin uppfattning.

När nu KD hastigt och lustigt har lämnat regionstyret tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet i Region Blekinge visar man inget som helst ansvar. Bäst för väljarna i Blekinge hade varit om dom gjort allvar av sitt löfte att avskaffa sig själva.

Jag har upplevt mycket av politiskt styre i region/landsting och i de fem kommunerna men det som nu visas upp av KD blir till ett oslagbart bottennapp. Ett av flera exempel:

KD har lämnat regionstyret men vill ändå sitta kvar på arvoderade toppositioner. Jag tar mig för pannan och känner hur den snabbt skrynklas med hjälp av många frågetecken. Partiledningen känner tydligen inte ens till de enklaste och självklara reglerna att man inte kan sitta kvar på ledande poster som man redan sagt att man vill lämna.

Socialdemokraterna och Centerpartiet tänker fortsätta att fullt ut ta sitt ansvar och kräver nu naturligtvis att KD snabbt lämnar sina toppositioner. En begäran så självklar att den inte ens skulle ha behövt framföras.

” – Vi befinner oss i en extremt allvarlig situation i regionen. Det är vi inte ensamma om. Det är en tuff situation. Att då ägna sig åt politiskt spel och agera på ett sätt som riskerar att kasta in regionen i ett politiskt kaos, det är inte ansvarsfullt,” säger Christina Mattisson till BLT:s nätupplaga.

I dag kommer också uppgifter från vissa KD-ledamöter att beslutet att lämna den politiska uppgörelsen med S och C inte var enhälligt. Detta kan därmed tolkas som att det är distriktsstyrelsen inom KD som har lekstuga i stället för att ta ansvar i en extremt svår situation.

Det som nu visas upp i offentligheten är inget annat än ett parti med självskadebeteende men framför allt ett parti som har gjort regionen med sin samhällsviktiga uppgift till en lekstuga långt bortom allt sunt förnuft. Partiet har redan efter bara sju månader bevisat att KD inte behövs i Region Blekinge.

Sent i eftermiddag rapporterar SVT Blekingenytt att såväl Deborah Lind som Anna Ekberg nu har backat från sin tidigare uppfattning att sitta kvar på sina ledande poster. Båda har lämnat skriftliga avsägningar vilket också var ett oavvisligt krav från regionstyrelsens ordförande Christina Mattisson, S.

Skadan har emellertid redan skett. Störst skada har KD som parti tagit men allvarligt är också att Region Blekinge nu lider allvarlig skada i ett synnerligen allvarligt läge. Nu måste skadan snabbt repareras med en ny politisk konstellation. Jag vill tro att detta kan ske inom rimlig tidsrymd.

När det gäller Kristdemokraterna är dom på väg att infria vallöftet att avskaffa sig själv. Åtminstone i Region Blekinge.

Makt viktigare än egna strategier

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.

Willy Persson lever farligt i Ronneby

En ny regel kommer att gälla vid nästa års val till kommunfullmäktige. Det införs en spärr för småpartier. I Ronneby blir spärren två procent. Därmed ser det inte helt ljust ut för Willy Persson i Kristdemokraterna.

Denna nya spärr och vad den kan få för följder i Ronneby beskriver i dag Sune Håkansson som gästskribent i denna blogg.

Han avslöjar dessutom varför Svenska kyrkan har fått extra många medlemmar just nu inför kyrkovalet den 17 september.

Från läktaren

”Det är strax kyrkoval. Även om valdeltagandet brukar vara lågt, kommer åtminstone de partier, som går framåt, att se det hela som en viktig tendens inför de viktiga valen nästa år.

Det har varit ett extra stort inflöde av nya medlemmar i Svenska kyrkan under innevarande år. Min förklaring är att många vill skaffa sig rösträtt inför kyrkovalet. På olika håll har det funnits viss propaganda härför. Gå in i kyrkan, och rösta, har uppmaningen varit.

Det intressanta är att det kan vara gratis att göra så. Gick man in i våras, blir det ingen skatt till kyrkan. Däremot får man rösta vid valet. Går man ut ur kyrkan igen, någon dag efter valet, blir det ingen skatt nästa år heller.

Min gissning är att det blir nya regler framöver. Söker man inträde, så får man inte begära utträde förrän efter ett år.

Kommunvalet

Det gäller en ny regel vid nästa års val till kommunfullmäktige. Det införs en spärr mot småpartier. I Ronneby blir spärren vid två procent,

Vid det senaste valet hade KD 1,61 procent av rösterna. KD behöver 25 procent fler röster i nästa val, om man skall behålla mandatet. Med hänsyn till de vikande opinionssiffrorna på riksnivå, kombinerat med medlemsavhopp på kommunnivå, ser det inte helt ljust ut för Willy Persson.

Förvisso har Willy valmöjligheter. Dels kan han fortsätta vandringen mellan partierna, och Willy torde vara välkommen inom mer än ett parti, ty han har kunskaper och han drar en del extraröster. Dels finns möjligheter till valteknisk samverkan. Naturligtvis kan han hoppas på att KD likväl skall nå de två procenten.

Hade de nya reglerna gällt vid det förra valet, hade sålunda KD inte fått något mandat. Mandatet hade då gått till socialdemokraterna.

Mandatfördelningen är idag 19 mandat för Alliansen, 22 mandat för De rödgröna samt 8 mandat för SD. De rödgröna försökte förvisso få med både Rp och Liberalerna. Båda partierna sade nej. Det räckte inte med att ett av dessa partier sade ja till samarbete. Min tolkning är att när Rp sade nej till samarbete med De rödgröna, så valde Liberalerna samma väg. Man ville tillhöra den ”styrande” sidan.

Förvisso är det så att SD är vågmästare.

Med ett mandat till för De rödgröna, hade dessa ”endast” behövt stöd av Rp ELLER Liberalerna.

Då kunde utfallet blivit annorlunda.”

Sune Håkansson

Civil olydnad i politisk förpackning

mus_arg

Det har denna helg inträffat något unikt med Sverige. Det lilla partiet Kristdemokraterna röt till och det på ett sätt som fick hela den politiska gräddan att chockas.

-Så här gör vi inte i Sverige. Så här har vi aldrig tidigare gjort. Får man verkligen agera på detta sätt? Avtal ska inte brytas. Det som är ”skrevet är skrevet” skrev Moberg i en av sina populära romaner.

-Det var ju bestämt att s, mp och v skulle få full frihet i varje fall fram till nästa val, sa statsministern och kallade till krisöverläggning. Ja, han tvingades t o m ringa moderaternas ledare, Anna Kinberg Batra.

Unikt måste det också ha varit att halva svenska folket (ungefär) med ändlös spänning följde Kristdemokraternas riksting. Vem brukar bry sig? Hur spännande kan ett parti vara som hela tiden balanserar på riksdagens tröskel? Skulle partiet verkligen våga ta död på DÖ – Decemberöverenskommelsen?

Nästan hela mediasverige var efter Ebba Busch Tors inledningstal på torsdagen helt klara över att DÖ skulle överleva. Hon nämnde aldrig ordet DÖ och därmed var politiska ledarskribenter övertygade att lilla KD inte skulle våga.

I dag vet vi att partiledningen i KD manglades av stridslystna ombud och inte heller var det ett tveksamt besked.

Jag vill mena att det som skedde var ytterst oväntat men desto mer ofrånkomligt och nödvändigt. Allt annat hade varit att stoppa politiska huvuden i sanden och bortse från verkligheten.

Det har sagts att Sverige måste överge blockpolitiken. En självklarhet tycker de flesta som redan nu efter nio månader med DÖ-uppgörelsen har sett vad som sker när opposition saknas. Av en sådan uppgörelse blir det politiska arbetet inte bara fastlåst, det blir för väljarna obegripligt. Inte minst blev detta uppenbart när riksdagen debatterade budgeten. Alliansen protesterade högljutt och media skrev och förmedlade till ingen nytta. DÖ-uppgörelsen innebar att alliansen redan givet regeringen fribrev. Också detta förfarande har fram till nu varit otänkbart i Sverige.

Jag vill likna KD:s uppror vid civil olydnad men i politisk förpackning och det var helt nödvändigt för att Sverige ska kunna styras och få tillbaka trovärdigheten inför omvärlden. Men osannolikt var det och i detta sammanhang kan jag inte låta bli att citera Tage Danielsson:

Vi måste lära våra barn att alltid tala sannolikt. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens kunde hända där, vilket ju hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände!

Det var i Västerås det hände och redan några timmar efter Kristdemokraternas redan historiska besked vågade övriga partier i alliansen krypa fram och säga de förlösande orden som innebär att Sverige nu har tagit sig ur ett riktigt förgörande dödläge.

-DÖ har fallit!

Det sägs i media att vi ska slå vakt om det fria ordet, men så använder man det ändå inte. Ledande politiker slår allt oftare fast att man förvånas över medias flathet med utebliven bevakning och ifrågasättande. Men så blir det när journalister i dag sätter sin egen popularitet före ett riktigt hantverk.

KD vågade och satte sin egen framtid på spel. Ur rädsla och flathet kommer ingen styrka, bara förakt och likgiltighet.

 

 

Kris(t)demokrater straffar Willy?

Kristdemokraterna har det krisartat just nu när man förutom vikande väljarstöd snabbt måste finna en ny partiledare efter Göran Hägglund. För KD i Ronneby, med en egen personkris, är det därför  dubbelt slitsamt.

För några veckor sedan kunde du i denna blogg läsa om en uppslitande personstrid där huvudpersonen heter Willy Persson. När ordföranden för KD i Ronneby, Johannes Chen, reste på semester passade Persson på att genomföra en maktstrid som enbart gynnade honom själv.

Han rev upp ett tidigare beslut och placerade sig själv som ersättare i kommunstyrelsen, vilket inte kunde godtas av övriga medlemmar.

I det läget ställde ordförande Johannes Chen sin förhoppning till partikansliet i Stockholm som han önskade få besök av för att räta ut frågetecknen kring Willy Perssons agerande.

Enligt Chen har inget möte ännu kunnat genomföras och nu hänger Willy Perssons gruppledaruppdrag i fullmäktige på en skör tråd.

Johannes Cher:

-På grund av att Göran lämnar som partiledare har vårt kansli haft mycket att göra och därför har vi inte kunnat genomföra mötet än.

-Nuvarande gruppledare (Willy Persson) skulle gärna få ha posten i fortsättningen också … om han skulle ha förmågan att samarbeta med oss andra och visa vilja att följa arbetsordningen.”

När kan då ett möte genomföras?

-Jag vågar inte tro något men hoppas givetsvis att det kan ske så fort som möjligt. Vi måste lägga krafterna på att föra fram politik istället för att ha interna problem.

-Tiden går fort och det gäller att visa stabil och pålitlig KD-politik till valet 2018.

Min kommentar: Naturligtvis har Willy Persson med sitt egenmäktiga förfarande förbrukat sitt förtroende. Hans agerande visar på desperation och brist på omdöme. Problemet för KD i Ronneby är att partiet endast förfogar över ett mandat och det innehar Willy Persson. Frågan är dock hur allvarligt partiledningen ser på hans agerande och vad säger stadgarna? Finns det skäl nog för att utesluta Willy Persson? Naturligtvis kan partiledningen inte dröja med att agera i Ronneby.

Faller en faller flera…

Göran KD

Strax efter elva i dag meddelade Göran Hägglund att han lämnar som partiledare för Kristdemokraterna. Han kommer att föreslå att partiet kallas till ett extra riksting i vår.

Göran Hägglund avvek från gängse regler när han några minuter före presskonferensen lät meddela sin avgång via Twitter. I det läget var presskonferensen onödig och besvikna journalister på plats dragna vid näsan. Poäng igen till sociala medier. Detta måste vara Sveriges första politiska avgång via Twitter.

Redan nu spekuleras kring Hägglunds efterträdare som kan bli antingen Acko Ankarberg eller Jakob Forssmed.

Snabbast att byta partiledare var moderaterna där Fredrik Reinfeldt lämnade sitt avskedsbesked redan på valnatten.

Starkt ifrågasatt är också Jan Björklund, Folkpartiet. Sjunkande partisympatier men inte minst hans agerande i SVT:s Aktuellt där han vägrade debattera med partikamraten Frida Johansson i partistyrelsen har ökat kritiken mot honom ytterligare. Jan Björklunds avhopp kan inte vara långt borta.

 

Ett politiskt haveri – framtidens sjukvård i Blekinge baseras på ett naivt förhållande till mandatet

På måndag tänker socialdemokrater, miljöpartister och kristdemokrater trotsa igenom ett beslut utan vederhäftigt underlag. De vill inte, kan inte svara på de frågor som har ställts.

Majoriteten väljer att lappa och laga de två sjukhus som finns utan att veta vad 3,5 miljard kan räcka till. Så får bara inte skattemedel användas. Det anser allt fler blekingar som i dag skäms över hur hela sjukhusfrågan hittills har skötts.

Fram till måndag tänker jag publicera egna och andras synpunkter på det som mot bättre vetande håller på att inträffa.

Här ett intressant inlägg från Jonas Svensson:

”Det är synd om Blekingar, när maktfullkomlighet kombineras med rädda tjänstemän.

Ett politiskt haveri -framtidens sjukvård i Blekinge baseras på ett naivt förhållande till mandatet.

Jag har följt sjukhusfrågan i Blekinge under några år. Jag har sett brevkommunikation från politiker som beklagar partikollegors beteende, jag har sett tjänstemäns ignorans mot bättre vetande. Partipiskan har försenat en politisk process som brukar leda till nogsamma utredningar och fattade beslut.

 I Blekinge har jag sett starke man besluta i allas namn, redan innan någon utredning gjorts, om hur en bra sjukvård skall organiseras. Jag har också sett en djärv opposition samla de djärva och moderna politikerna under en nykter önskan -om varför man inte skall utreda som brukligt, i världen utanför Blekinge.

Stora investeringar med offentliga resurser kräver fingertoppskänsla och faktabaserat kunskapsunderlag. Kunskap om synergivinster som kommer av djärva politiska beslut räcker ofta mycket långt för att räkna hem de investeringar som Blekingepolitikerna räds. Det är synd att rädslan dessutom verkar tvåfalt, dels mot kunskap och förnuft, dels mot partiet med stort S.

Tyvärr finns det politiker som kör över folkviljan och beslutar utan vederhäftigt underlag att framtidens sjukvård i Blekinge skall erbjudas på samma grunder som när Karlskrona etablerades som residensstad.

Vi rör oss nuförtiden på nya sätt och vi är mer flexibla idag än för bara 10 år sedan. När jag lämnade Blekinge 1990 var det få som såg hela Blekinge som en arbetsmarknad. Inte kunde jag tro att residenslojalitet och konserverande av dålig logistikplanering var viktigare än nytta för medborgarna. Karlskrona kan absolut vara platsen för framtidens sjukvård, vår poäng är att man skall fatta beslut, inte som när Kungar regerar utan efter väl utredda förutsättningar, gärna med akademiskt vedertagna metoder.

Baserat på ett 20-tal nya sjukhusbyggen i vår del av världen vet vi att man bygger sjukhus med all nödvändig service för ca 25 000 kr m2, vi vet att det behövs ca 130 000 m2 om fullskalelösning väljs i Blekinge.

Vi vet att det idag kan erbjudas akutsjukvård i ambulanser som inte fanns på lasarettet i Blekinge för bara några år sedan.

Vi vet att det finns stora miljövinster med moderna projekt då miljörisker och miljöskulder från förr kan hanteras separat. Nyinvestering på nytt läge skapar ofta stora fördelar; dels genom att man slipper successiva omflyttningar av verksamhet och personal under processer, dels för att man kan använda nyaste miljörön och rumsplanera så att vårdens möjligheter lyfts fram före politiska egenintressen.”

Med vänlig hälsning

Jonas Svensson

Kan inte räkna – men satsar miljarder

Hälsa 4

Vid åtskilliga tillfällen har revisorerna talat om för landstingets ledande politiker och tjänstemän i Blekinge att de inte kan räkna. Vid ett av tillfällena var felräkningen så allvarlig att revisorerna vägrade att ge politikerna ansvarsfrihet.

I det läget bytte man ut revisorerna och körde vidare. Dessutom sparkade man en nyanställd och kunnig (allt för kunnig?) ekonomichef.

Senaste felräkningen uppstod när ledningen bjöd på personalfest för 3000 anställda. Festen fick kosta 900000 kronor men har redan blivit drygt 200000 kronor dyrare.

Dessutom klubbade s, mp och kd vid dagens landstingsstyrelse för en satsning på 3,5 miljarder kronor. Beslutet togs i trotsig ton och utan att besvara oppositionens alla relevanta ekonomiska frågor. Den politiska majoriteten (s,mp,kd) påstår att pengarna ska användas till länets båda sjukhus. Landstingsdirektören, Peter Lilja, har dock påpekat att pengarna inte räcker så långt.

Med andra ord – de trotsar oppositionens ekonomiska frågor, de trotsar sunt förnuft, de trotsar allmänheten som också har rätt att få veta vad 3,5 miljarder kronor ska användas till. Ett sådant förfaringssätt kan bara ske i landstinget Blekinge där revisorer ideligen ger IG i matematik men där ”nollorna” ändå ger sig själva rätten att fortsätta.

I dag ville majoriteten dessutom ge Blekinge Idrottsförbund en halv miljon extra till ungdomsverksamhet. Nu stoppades visserligen valfläsket i malpåse eftersom ärendet återremitterades.

Det märks på mer än ett sätt att det är valår. Personalfesten var noga planerad, men enbart tidsmässigt. Kostnadsmässigt vet vi ännu inte vad kostnaden stannar vid. Så planerar en landstingsledning som bara har som mål att bli återvald och det tydligen till vilket pris som helst.

Den 16 juni sammanträder landstingsfullmäktige och då kommer trotsandet att fortsätta. Därefter kan endast kloka blekingar med sin valsedel sätta stopp för miljardrullningen som ingen vet hur den slutar. Det har nämligen majoriteten vägrat att svara på.

Det är valsedlar märkta med s, mp och kd du ska undvika om du vill ha en modern, miljövänlig, demokratisk och tekniskt fulländad sjukvård värd namnet.

Ronnebypolitiker hoppar vidare

Anna-Mi Kullman var gruppledare för SD i Ronneby kommunfullmäktige innan hon för ett år sedan uteslöts ur partiet. I november gick hon med i Kristdemokraterna. Nu vandrar hon vidare till Framstegspartiet. Det uppger Sydsvenskan.

http://www.sydsvenskan.se/skane/sd-splittras-i-sitt-starkaste-faste/

Johannes Cher i Kristdemokraterna dementerar i kväll Sydsvenskans uppgifter. Han säger:

– Jag vill inte dela Anna-Mi med något annat parti.