Centerpartiet mister toppolitiker

Tim Svanberg i Ronneby var i valet 2018 centerns första namn på Blekinges riksdagslista. Nu är han inför nästa års val åter nominerad till både riksdag och kommunfullmäktige men väljer att tacka nej. Han har tagit det oväntade beslutet att sluta som aktiv politiker!

Naturligtvis är detta ett chockbesked för partiet. Vad ligger bakom hans val? Är det en schism?  Han har bl a givit uttryck för att inte gilla den nu högaktuella Januariuppgörelsen.

Nej, ingen schism. Han väljer helt enkelt att som småbarnsförälder prioritera tiden med familjen. I alla fall för ett antal år framöver. Han utesluter inte en comeback.

Det är på Facebook som Tim Svanberg har valt att meddela sitt oväntade beslut. Han berättar med egna ord om sina unga år som aktiv politiker:

” Jag har varit aktiv i politiken sedan 2003 på olika nivåer. 2003 – 2007 var jag ersättare i kommunstyrelsen och 2006 – 2007 var jag även ersättare i kommunfullmäktige i Ronneby fram tills jag flyttade till Malmö. Vid min återkomst till Ronneby och när alliansen tog över makten efter valet 2010 hade jag äran att vara 1:e vice ordförande i Utbildningsnämnden och var så fram tills efter valet 2018. Sedan valet 2014 har jag varit ordinarie ledamot i såväl kommunfullmäktige som kommunstyrelsen.”

I sitt inlägg på Facebook ser han tillbaka på de aktiva politiska åren med tillförsikt:

” Det har varit fantastiskt givande att arbeta i styrande ställning tillsammans med övriga i alliansen och trots att vi varit i minoritet har vi kunnat uträtta mycket. Det har också varit roligt att arbeta i Centerpartiets grupp här i Ronneby.”

Han är inför nästa års val nominerad till såväl riksdagslista som kommunfullmäktige, vilket han kommenterar så här:

”Det är jag givetvis mycket hedrad över. Mitt besked är att nu är min politiska resa slut och jag tackar därmed nej till att bli nominerad ytterligare en mandatperiod.

Som småbarnsförälder prioriterar jag att få så mycket tid det går med familjen. Livet är fyllt av prioriteringar och som bekant kan man inte prioritera allt och jag bedömer inte att jag har möjlighet att arbeta politiskt på ett bra sätt de kommande åren, såsom väljarna förväntar sig. Därför känns det helt rätt att ta detta beslut nu. Min uppfattning är vidare att politiska uppdrag inte är livstidslånga och efter att ha varit aktiv på olika sätt under fem mandatperioder är nu tiden inne att tacka för mig. Min ambition är alltjämt att fortsätta den här mandatperioden ut med de uppdrag jag fått av medlemmar och väljare.”

Jag tycker hans beslut är synnerligen hedervärt och starkt, men just i Tims fall är jag ingalunda överraskad.

Tim Svanberg är gymnasielärare och fyller i höst 36 år. Han inledde sin politiska karriär som 18-åring.

Tankesmedja i Abborremåla

Moderata tankesmedjan RÅA (Roger Fredriksson, Åsa Coenraads, Annicka Engblom) har varit samlad till överläggningar på gåsfarmen i Abborremåla. Det är där riktlinjerna för nästa års valrörelse har satts på pränt. Huvuddragen i rockaden presenterades i dagens två lokaltidningar.

Pjäserna i det politiska spelet som nu ska byta plats heter Annicka Engblom, riksdagsledamot från Rödeby sedan 16 år och Åsa Coenraads, riksdagsledamot från Västerås sedan 2010.  I media uppges att det är den årslånga pandemin som fått Åsa Coenraads att välja Abborremåla före Västerås.

Pandemin har säkert haft sin inverkan men ett väl planerat köp av gården på Roger Fredrikssons uppväxtplats har också haft stor betydelse. Redan när jag besökte byns midsommarfirande 2015 var Åsa och Roger ett väletablerat politiskt par med bestämda framtidsdrömmar.

När nu Åsa slutligen har bestämt sig för att bli Blekingebo på riktigt, ja, då måste det också ges utrymme för fortsatt politiskt arbete på hög nivå. Att hon vill fortsätta som riksdagsledamot är lätt att förstå men kanske inte riktigt så lätt som tankesmedjan har velat tro. Även om hon har vistats en hel del i länet genom åren är hon här inte känd och omtalad. Men med pengar och smart marknadsföring kan hennes möjligheter att nå riksdagen på ett Blekingskt mandat möjligen te sig något lättare.

Förutsättningarna har också underlättats genom öppningen att Annicka Engblom nu tar ett steg åt sidan och fortsätter sitt politiska arbete i Blekinge. Hon är redan ledamot av kommunfullmäktige i Karlskrona och ska inte heller ha någon svårighet att nå en plats i regionvalet. Annicka är väl etablerad och känd som en uthållig och arbetsvillig politiker. Dessutom har hon nu ett väl utvecklat kontaktnät även på riksplanet.

 Den politiska planen innebär också att Åsa Coenraads redan i nästa vecka kommer att skriva sig i Blekinge. Då ligger vägen öppen för att välja såväl riksdags- som regionala listan. Redan i dag är Coenraads ersättare i Västmanlands regionfullmäktige och skulle därmed lätt kunna bli ett hett namn för Region Blekinge. Men räcker hennes röster till riksdagen är valet lätt och då finns alldeles säkert Annicka Engblom också där att ta till. Jag vill tro att både Åsa och Annicka vill ha tunga uppdrag i regionen.

Dessa namn och med nu känd rockad är naturligtvis extra intressant med tanke på att moderaterna i regionen redan nu vill göra plats genom att rata sitt regionråd Emma Stjärnlöf. Annicka Engblom och Åsa Coenraads är fullfjädrade ersättare där inte ens regionstyrelsens ordförande Lennarth Förberg kan känna sig säker på att få rätt röstetal för en fortsättning i regionen.

Det som inte alls talar för moderata framgångar i nästa års regionval är den minst sagt dåliga hanteringen med att avsätta Emma Stjärnlöf. För att i någon mån rädda ansiktet i regionvalet måste det till en valrörelse som kommer att kosta såväl många slantar som extra genomtänkt marknadsföring.

Men vad blir då över till Roger Fredriksson? Han gjorde för länge sedan klart att även han vill nå en riksdagsplats. Han har tränat genom att under fjolåret känt på hur det är att i alla fall uppbära riksdagsmannalön. Är han gentleman gentemot sin sambo stannar han hemma. Men då väntar en rejäl arbetsuppgift hur han ska nå egen majoritet med hjälp av en redan sargad allians. Han har under denna valperiod lyckats trycka Sverigedemokraterna till sitt hjärta. Dock inte utan uppoffringar. Efter nästa val är sd säkert inte lika frikostigt med att agera stödparti utan offentligt ordnat samarbete.

Men vadå, gården ligger där den ligger och att föda upp gäss är ingen dålig sysselsättning.

Miljöpartiet vill styra äldres matvanor

Det är roligt och synnerligen uppfriskande att få uppleva när politiker i Blekinge är engagerade och dessutom visar sig skrivkunniga.

Jag syftar på centerpartisten Tim Svanberg i Ronneby som vid det senaste sammanträdet med kommunfullmäktige talade för de äldres rättigheter. Det var när miljöpartiet gjorde gemensam sak med ett medborgarförslag att varje vecka införa en helvegetarisk dag som fick centerpartisten att utbrista:

”Låt oss slippa Miljöpartiets uppfostringsanstalter. Det är ett skolboksexempel på när ändamålen tillåts helga medlen och där den egna politiska agendan betraktas som så viktig att man är beredd att använda tvångsmedel mot de egna skattebetalarna.”

Nu har Tim Svanberg, ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, tillsammans med partikamraten och riksdagsledamoten Helena Lindahl publicerat en insändare i detta ämne i Expressen. Lindahl är från Robertsfors kommun i Västerbotten och ledamot i riksdagens näringsutskott. Hon är också Centerpartiets näringspolitiska talesperson.

Jag har fått deras tillåtelse att publicera inlägget. Läs och begrunda. Jag tänker själv återkomma i ämnet längre fram.

DEBATT. ” När ideologisk moralism och pekpinnar tillåts gå före den enskilda människans rätt att själv välja uppstår tyvärr situationer där ”den upplevt goda saken” leder till förtryckande tvång där medborgare mot sin vilja blir verktyg för politiska agendor.

Under det senaste året har det manifesterats via försök att politisera vilka livsmedel äldre människor – som via skatt och andra avgifter finansierat så väl äldreboenden som matinköp – ska tillåtas att äta på daglig basis.

SSU har tagit ställning för en ”vegetarisk norm” som i praktiken skulle innebära att den stora majoriteten av äldre som föredrar en blandad kost specifikt ska tvingas välja att avvika från normen och aktivt välja annat än vegetariskt. En form av social ingenjörskonst för att lägga ett lager skam på den norm som individerna själva skapat.

Pensionärer blir ett ideologiskt verktyg

Det är illa nog – men Miljöpartiet tar det ytterligare ett steg längre. Under förra veckan behandlades ett medborgarförslag om en helvegetarisk dag varje vecka på äldreboenden i Ronneby – någonting som Miljöpartiet valde att argumentera och rösta för.

Tack och lov helt utan framgång.

Principiellt är så väl förslaget som Miljöpartiets stöd för detsamma befogat att klandra. Det vittnar om en föreställning att politiker inte är allmänhetens tjänare, utan det omvända. Genom att ställa sig bakom tvingande helvegetariska dagar för äldre så ogiltigförklarar Miljöpartiet deras fria vilja och ser i stället den som bor på äldreboende som ett ideologiskt verktyg att nyttja för att tvinga igenom en politisk agenda.

Det är ett ställningstagande där man också visar att äldreboenden ska fungera som ideologiska uppfostringsanstalter där folkvalda ska påtvinga stora grupper äldre en kosthållning som man själva inte efterfrågat.

Miljöpartiets agerande är djupt bekymmersamt

Det är ett skolboksexempel på när ändamålen tillåts helga medlen och där den egna politiska agendan betraktas som så viktig att man är beredd att använda tvångsmedel mot de egna skattebetalarna.

Därför är Miljöpartiets agerande djupt bekymmersamt.

Vi tror istället på valfrihet. Det finns inte något motsatsförhållande mellan individens fria val och en ökad konsumtion av exempelvis vegetarisk kost. Det förutsätter dock att man erbjuder alternativ som människor, oaktat om det är pensionärer eller skolelever, av egen fri vilja väljer att äta.

Dessutom finns det goda möjligheter att kombinera valfrihet och lokal upphandling för att skapa så väl ekonomiska mervärden för svenskt jordbruk som klimatnyttor i form av minskade utsläpp.

Nyligen illustrerade LRF i Västerbotten detta genom att offentligt visa upp en tallrik med kött, potatis, morötter och gräddsås från lokala producenter. Totalkostnaden för den portionen blev 24 kronor och var behäftad med totalt 444 kilometers transport.

Jämförelsetallriken bestod av ris, sojabaserad biff från Kina, avokado från Mexiko och kokosmjölk från Papa Nya Guinea. Den kostade 57 kronor och hade hela 35 340 km i transport.  

Låt oss slippa Miljöpartiets uppfostringsanstalter

Det illustrerar också att Miljöpartiets önskan att detaljstyra människors kosthållning inte enbart är förkastlig på ett principiellt plan – utan tvångsmässigt köpande av icke-animaliska livsmedel behöver inte automatiskt göra gott.

Därför menar vi att det vore bättre och mer konstruktivt att bevara människors fria vilja och lägga långt mer kraft på att exempelvis de kommunala upphandlingarna tar hänsyn till hög nivå av djurskydd och begränsade utsläpp från transporter.

Där kan många kommuner göra mer och rikspolitiken bör, om så krävs, hjälpa till med en lagstiftning som underlättar för den som ska upphandla.

Det borde vara vägen framåt istället för Miljöpartiets ideologiska uppfostringsanstalter.

Helena Lindahl Riksdagsledamot, Centerpartiet

Tim Svanberg ledamot kommunfullmäktige och kommunstyrelse, Centerpartiet i Ronneby

Skrivkunniga är välkomna att kommentera på: bengtbloggen@hotmail.com

Makt viktigare än egna strategier

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.

När girigheten segrar över förnuftet

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.

”Har du hämtat dig från chocken?”

Vännen ringde i eftermiddags. Han öppnade samtalet med frågan –”Har du hämtat dig från chocken?” Jag drog in luft för ett svar men hans skratt ekade snabbare än mitt svar.

Det han åsyftade var naturligtvis förmiddagens cirkusföreställning, en snäll benämning på det som hade utannonserats som årets första partiledardebatt i riksdagen.

Chockad var jag kanske inte. Jo, en aning men jag hade förberett mig på det värsta och det blev tyvärr precis så som jag hade befarat.

Det började med en statsminister helt utan makt som läste upp något som skulle passa hela det församlade liberala gänget – ”Vi i mitten”. Helt urvattnat! Till intet förpliktigande. Hade jag inte vetat förutsättningarna för den nygamla statsministern hade han lika gärna ha fått mig och fundera över hans hälsotillstånd. Han balanserade verkligen på den slaka lina som nu är hans nya hemvist, skarpt övervakad av Mp, L och C.

Fortsättningen blev inte mycket bättre, snarare sämre.

Bottennappet måste ha varit när annars välslipade munlädret Annie Lööf begärde replik på Stefan Löfven och valde att ta upp ämnet hamnarbetarstrejken som det visade sig att de två naturligtvis redan var helt överens om. Tablå! Centerns hittills allvarligaste magplask.

Inte helt oväntat var det Ebba Busch Thor som plockade hem nya poäng i sina olika angrepp på bred front. I hennes fall kan man verkligen tala om äkta opposition.

Hennes sammanfattning av bostadsfrågan var svidande och enda gången som ishavsluften tycktes svepa in mellan bänkraderna i riksdagen. Hon kommenterade frågan:

”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen.” En känga till partierna i januariuppgörelsen och hon fortsatte:

”Frågan om äldreboendet finns inte ens nämnd i 73-punktsprogrammet. Vart tog den frågan vägen, dundrade hon och av bara farten gav hon vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt en rungande örfil med orden:

”Vänsterpartiet har visat sig vara politiskt impotent!” Naturligtvis åsyftande att Sjöstedt röstade gult och släppte fram Stefan Löfven men trots detta anser sig vara häftigt ute efter att fälla regeringen.

Ja, Jonas Sjöstedt gick så långt i dag att han t o m vädjade till moderaterna och Ulf Kristersson om att gå samman för att fälla den nyligen tillträdande regeringen! Nu tycks allt vara tänkbart.

Nej, chockad är jag inte men jag har onekligen fått uppleva en synnerligen obegriplig politisk konstellation som kommer att resultera i att varje stor fråga kommer att läggas i ett antal utredningar som beräknas vara färdiga först om fyra år. Om nu nuvarande konstruktion inte kraschlandar dessförinnan. Nödlandningen känns redan som oundviklig. Det som visades upp i dag kan vi vara utan.

Partiledardebatt – hur då?

Onsdagens partiledardebatt i riksdagen kan bli en av de ovanligaste vi har fått uppleva i efterkrigstid. Vem ska debattera med vem och hur ska de fyra som ingått januariavtalet bete sig?

Det parlamentariska läget är onekligen något dimmigt och oklart var de nya gränserna för politiskt motstånd ska dras.

Sedan valet 2014 har vi fått vänja oss vid att svensk politik består av överenskommelser. Decemberöverenskommelsen, länge hårt kritiserad, inleddes den 27 december 2014. Alliansen valde att släppa fram socialdemokrater och miljöpartister till att bilda regering. Ett handlande som snabbt kom att knaka i fogarna.

Å nu ännu en överenskommelse, ”Januariavtalet” eller som många har valt att kalla den, ”Januariblåsningen”. Ett 73-punktsprogram som till stor del har dikterats av centern och liberalerna och som nu socialdemokrater och miljöpartister är piskade att genomföra enbart för att behålla makten. Men stopp! Vilken makt? Man har enbart att administrera vad tidigare starkt politiska motståndare har bestämt. Frågan är dock vem som har blåst vem? Allt detta till synes enbart för att Löfven ska få fortsätta som statsminister.

Att fungera som statsminister måste rimligen i dag mest påminna om hur liten makt Kungen har. ”Jag styr”, säger statsministern medan andra råder. Underlig politik som kan innebära att inte enbart Miljöpartiet suddas ut inför ett kommande val. Ett betydande risktagande för flera partier.

Efter valet utropade alla partiledare sig som segrare. Alla vann men när det skulle till regeringsbildning fick vi väljare vänta rekordlänge och det är väl bevis nog för att ingen segrade. Därav att det blev en överenskommelse med ett avtal med 73 punkter.

Det sas också att blockpolitiken skulle vara död i likhet med alliansen. Alliansen är död och begravd men nu är det nya block som gäller. S, Mp, C och L är det liberala blocket. M och Kd är det konservativa alternativet tillsammans med Sd. Vänsterblocket består nu enbart av just vänstern när S har skyndat höger ut. Vi har således tre nya block – vänstern, liberalerna och konservativa.

Det har onekligen blivit något enklare för oss väljare och till nästa val kan det bli ännu lättare när fler av nuvarande partier inte ens kommer in i riksdagen. De har suddat ut sig själva genom ännu en tokig överenskommelse. I mångas ögon tokigare än den förra.

Det egendomliga är emellertid att överenskommelser till trots säger alla att de samtidigt är i opposition. Ja, t o m stark opposition och argast är naturligtvis Jonas Sjöstedt. Partiledardebatten i morgon onsdag kan bli dråplig för att inte säga historiskt rörig. Värre än någonsin

Efterkrigstidens svagaste regering

I dag fredagen den 18 januari 2019 har riksdagen fattat ett historiskt beslut att återvälja en gammal regering men med två borgerliga stödpartier, liberaler och centerpartister. Efterkrigstidens svagaste regering, säger merparten av politiska bedömare.

Stefan Löfven är åter på banan som statsminister men med minsta möjliga stöd i riksdagen. 115 ja, 153 nej och med 77 som avstod. Fler nej än ja!

Han hotas redan med avsättning från två fronter. Den ena om han genomför fri hyressättning och urholkar arbetsrätten och från andra hållet om han inte genomför liberal politik enligt överenskommelsen.

Två historiska beslut är därmed tagna. Alliansen är begravd, likaså blockpolitiken. Tur kanske att det inte var fredagen den 13. Mest lättad och lycklig över dagens beslut var onekligen talmannen Andreas Norlén.

Blekinges nonchalanta politiker

Bekväma och nonchalanta politiker finns det många, men varför i hela friden måste flertalet av dessa vara verksamma i just Blekinge?

Jag tillhör inte den del av mänskligheten som längtar efter reklam i brevlådan men jag hade gärna sett fram emot någon form av politisk information inför valet. Valet är bara tre veckor från att förverkligas och då är det dags för alla oss väljare att utse bästa möjliga politiker.

Dessutom anses årets val vara ett av de viktigaste men också svårast i mannaminne enligt vad som sägs. När då till synes uppgivna politiker inte lyfter ett finger för att hjälpa oss, ja, då är det väl endast att kasta tärning om vilka som ska styra nästkommande mandatperiod.

Hittills har det i min brevlåda ramlat in tre ganska tunna blad med minst lika tunt innehåll. Se bild!  Ett av partierna önskade oss en skön sommar, men det vet vi ju alla hur den blev. Grillförbud och bevattningsförbud. När kommer ursäkten?

I Ronneby tycks politikerna ha infört ett slags självplockningssystem, nämligen att det är vi väljare som ska söka upp politikerna och inte tvärt om. Några av dom sitter i sina valstugor på torget i Ronneby centrum och kurar. Ett parti ska dyka upp på hemliga platser medan ett annat tänker tälta. Enda parti som tycks vara rörligt, nåja enbart i Ronneby centrum, är Ronnebypartiet vars ordförande har sagt att han ska vandra runt, runt. Detta om man ska tro vad lokaltidningarna har berättat.

Osynligheten till trots har det aldrig tidigare varit så många politiker i Ronneby som känt sig manade att få en bänk att sitta på i riksdagen. Vad vill de åstadkomma där då? Det får vi inte veta och då kan de lika gärna stanna kvar hemma. Nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, vet inte ens vad HAN själv ska välja om han blir inröstad i såväl riksdag som fullmäktige! Men med den tystnad som hittills har rått lär han inte få så värst mycket att välja mellan.

Inte heller hörs det något nämnvärt i lokalmedia om vårt nya val här i Blekinge. Jag tänker på landstinget som denna gång gäller en sammanslagning av landsting och region. Sammanslagningen innebär bl a att fler politiker ska utses men om detta har det hittills varit tyst. Dessutom har vi det gamla valsveket om akutfrågan i Karlshamn.

Jag har en stark känsla av att alla, även i det fallet med landstinget och regionen, är tämligen nöjda. Detta gäller inte minst oppositionen som verkar vara mer nöjd med tingens ordning än någonsin tidigare. Men oppositionen bör ju rimligen ha minst lika dåligt samvete som de tre styrande partierna när det gällt att handskas med verksamheten och med urdålig ekonomi som följd.  Men nu lovar regeringspartiet Socialdemokraterna i ett utslag av inre stress och katastroftänkande att dom själva ska avskaffa allt vad som heter stafettläkare. Men man vet inte hur det ska gå till!

Nej, politiker, om ni vill ha era s k förtroendeuppdrag kvar så vill det till att vakna nu. Hittills har valrörelsen mest handlat om vem som ska regera med vem. Inte mycket om vad man vill med landet, kommunen eller regionen.

Skärpning anbefalls. I annat fall anammar vi er nonchalans och likgiltighet och stannar hemma den 9 september.

Tre partiers svar när SPF Blekinge ställde frågor i riksdagen

SPF Seniorerna i Blekinge har varit på en kombinerad studie- och uppladdningsresa till Stockholm under två dagar. En av dagarna var huvudtemat höstens val. Gruppen, bestående av 16 medlemmar från distriktsstyrelse och föreningar, fick under två timmar på plats i riksdagshuset möjlighet att ställa frågor till tre partiers ledamöter i socialutskottet. En tämligen unik träff som uppskattades av båda parter.

Värd för besöket i riksdagshuset var liberalernas, Barbro Westerholm med bl a ett förflutet som ordförande i SPF Seniorerna. På plats fanns också Anna-Lena Sörenson, socialdemokrat och vice ordförande i socialutskottet. Moderaterna representerades av Ann-Britt Åsebol.

Här är frågorna med svar:

  • Den orättvisa beskattningen måste upphöra. På pensioner över 10 000 kronor per månad är skatten fortfarande högre. När kan inkomst av pension likställas med övriga inkomster?

S   Ska vara utplanad 2020

L    Utplanat 2020

M   Speciellt de lägre inkomsterna enl. intention till 2020

  • SOL ( socialtjänstlagen) uttrycket ”skäliga levnadsvillkor” bör vara ” goda levnadsvillkor”

S   Margareta Winberg arbetar med detta. Förenklad biståndsbedömning ska göras vid behov utifrån individens önskemål

M   Organisatorisk och logistiskt viktigt, personalantal och arbetssätt väsentligt för att minska genomströmning av personal

L   Klar skärpning av skrivningen, orden! Skillnad inte i mål men ekonomi. Hur nära i tid kan vi vänta på förändring? Jul 2018 får vi ta del av hur S tänker. Ha tålamod för att få ett bra förslag.

  • Flyttskatten och andra flyttkostnader måste sänkas. På vilket sätt är ni beredda att agera? Kan ni tänka er att ändra reavinstbeskattningen?

S   Biståndsbedömt, trygghetsboende nytt

M  En stor fråga att komma till rätta med detta, ta tag i detta själva, ex. med enkäter

L    Reavinstskatten måste bort, kommunerna måste snabba på

  • Äldre i samhället löper störst risk att drabbas när brandskyddet brister. Förra året avled 113 personer i bränder, vilket är den högsta siffran på sju år. Denna statistik till trots valde regeringen bort möjligheten att i ett nytt lagförslag om bostadsanpassningsbidrag inkludera säkrare brandskydd för äldre. Hur är ni beredda att agera?

M   Bra att ni som pensionärsförbund tar tag i detta!

S    Inget svar!

L    Ska undersöka

  • Är något parti berett att ompröva pensionssystemet i sin helhet? (Skattesänkningar som har föreslagits är i och för sig bra men det krävs en revidering av hela pensionssystemet.)

S    Bra att det inte ligger i statskassan. Vi är för få och vi arbetar för lite. Vi måste arbeta längre.”Inget citament för att jobba om det inte påverkar pensionen. Sk ”respektavstånd” väsentligt.

M   Pensionssystemet ändras! Frustration bakom det system som finns nu.

L   Barbro fanns i pensionsgruppen 1992- 94. Poängterar vikten av tjänstepensionen ffa kvinnor som drabbas i nuvarande system. Garantipension och bostadstillägg väsentligt. Tandvård är nu dyr för den sämst ställda gruppen människor. Vikten av kollektivavtal och tjänstepension väsentligt att vara medveten. ” Tenta ” på pensionssystemet så att elever lär sig systemet i tid! Pensionsgruppen behöver vara mer ute i i bygderna och prata med folk!

  • Vilken fråga ser ni som väsentlig för pensionärsgruppen?

M   Bostäder och skatter, tandvård och olika former av boende

S   Sjukvården, lag och ordning, öppet sinne för ålderism

L   Skola och integration, åldersdiskriminering:  bostäder, omedveten diskriminering, mammografi efter 74 år, assistanshjälp efter 65 år. ” Senior 2005”, aktuell utredning av Tullia Sydow

  • Kontanthantering!?

” Krisfråga”! Hänvisades till Myndigheten för samhällsskydd

  • Fler äldre i riksdagen!

JA, det är för få! Arbetskrävande och tungt att bo långt från huvudstaden!