När girigheten segrar över förnuftet

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.

”Har du hämtat dig från chocken?”

Vännen ringde i eftermiddags. Han öppnade samtalet med frågan –”Har du hämtat dig från chocken?” Jag drog in luft för ett svar men hans skratt ekade snabbare än mitt svar.

Det han åsyftade var naturligtvis förmiddagens cirkusföreställning, en snäll benämning på det som hade utannonserats som årets första partiledardebatt i riksdagen.

Chockad var jag kanske inte. Jo, en aning men jag hade förberett mig på det värsta och det blev tyvärr precis så som jag hade befarat.

Det började med en statsminister helt utan makt som läste upp något som skulle passa hela det församlade liberala gänget – ”Vi i mitten”. Helt urvattnat! Till intet förpliktigande. Hade jag inte vetat förutsättningarna för den nygamla statsministern hade han lika gärna ha fått mig och fundera över hans hälsotillstånd. Han balanserade verkligen på den slaka lina som nu är hans nya hemvist, skarpt övervakad av Mp, L och C.

Fortsättningen blev inte mycket bättre, snarare sämre.

Bottennappet måste ha varit när annars välslipade munlädret Annie Lööf begärde replik på Stefan Löfven och valde att ta upp ämnet hamnarbetarstrejken som det visade sig att de två naturligtvis redan var helt överens om. Tablå! Centerns hittills allvarligaste magplask.

Inte helt oväntat var det Ebba Busch Thor som plockade hem nya poäng i sina olika angrepp på bred front. I hennes fall kan man verkligen tala om äkta opposition.

Hennes sammanfattning av bostadsfrågan var svidande och enda gången som ishavsluften tycktes svepa in mellan bänkraderna i riksdagen. Hon kommenterade frågan:

”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen.” En känga till partierna i januariuppgörelsen och hon fortsatte:

”Frågan om äldreboendet finns inte ens nämnd i 73-punktsprogrammet. Vart tog den frågan vägen, dundrade hon och av bara farten gav hon vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt en rungande örfil med orden:

”Vänsterpartiet har visat sig vara politiskt impotent!” Naturligtvis åsyftande att Sjöstedt röstade gult och släppte fram Stefan Löfven men trots detta anser sig vara häftigt ute efter att fälla regeringen.

Ja, Jonas Sjöstedt gick så långt i dag att han t o m vädjade till moderaterna och Ulf Kristersson om att gå samman för att fälla den nyligen tillträdande regeringen! Nu tycks allt vara tänkbart.

Nej, chockad är jag inte men jag har onekligen fått uppleva en synnerligen obegriplig politisk konstellation som kommer att resultera i att varje stor fråga kommer att läggas i ett antal utredningar som beräknas vara färdiga först om fyra år. Om nu nuvarande konstruktion inte kraschlandar dessförinnan. Nödlandningen känns redan som oundviklig. Det som visades upp i dag kan vi vara utan.

Partiledardebatt – hur då?

Onsdagens partiledardebatt i riksdagen kan bli en av de ovanligaste vi har fått uppleva i efterkrigstid. Vem ska debattera med vem och hur ska de fyra som ingått januariavtalet bete sig?

Det parlamentariska läget är onekligen något dimmigt och oklart var de nya gränserna för politiskt motstånd ska dras.

Sedan valet 2014 har vi fått vänja oss vid att svensk politik består av överenskommelser. Decemberöverenskommelsen, länge hårt kritiserad, inleddes den 27 december 2014. Alliansen valde att släppa fram socialdemokrater och miljöpartister till att bilda regering. Ett handlande som snabbt kom att knaka i fogarna.

Å nu ännu en överenskommelse, ”Januariavtalet” eller som många har valt att kalla den, ”Januariblåsningen”. Ett 73-punktsprogram som till stor del har dikterats av centern och liberalerna och som nu socialdemokrater och miljöpartister är piskade att genomföra enbart för att behålla makten. Men stopp! Vilken makt? Man har enbart att administrera vad tidigare starkt politiska motståndare har bestämt. Frågan är dock vem som har blåst vem? Allt detta till synes enbart för att Löfven ska få fortsätta som statsminister.

Att fungera som statsminister måste rimligen i dag mest påminna om hur liten makt Kungen har. ”Jag styr”, säger statsministern medan andra råder. Underlig politik som kan innebära att inte enbart Miljöpartiet suddas ut inför ett kommande val. Ett betydande risktagande för flera partier.

Efter valet utropade alla partiledare sig som segrare. Alla vann men när det skulle till regeringsbildning fick vi väljare vänta rekordlänge och det är väl bevis nog för att ingen segrade. Därav att det blev en överenskommelse med ett avtal med 73 punkter.

Det sas också att blockpolitiken skulle vara död i likhet med alliansen. Alliansen är död och begravd men nu är det nya block som gäller. S, Mp, C och L är det liberala blocket. M och Kd är det konservativa alternativet tillsammans med Sd. Vänsterblocket består nu enbart av just vänstern när S har skyndat höger ut. Vi har således tre nya block – vänstern, liberalerna och konservativa.

Det har onekligen blivit något enklare för oss väljare och till nästa val kan det bli ännu lättare när fler av nuvarande partier inte ens kommer in i riksdagen. De har suddat ut sig själva genom ännu en tokig överenskommelse. I mångas ögon tokigare än den förra.

Det egendomliga är emellertid att överenskommelser till trots säger alla att de samtidigt är i opposition. Ja, t o m stark opposition och argast är naturligtvis Jonas Sjöstedt. Partiledardebatten i morgon onsdag kan bli dråplig för att inte säga historiskt rörig. Värre än någonsin

Efterkrigstidens svagaste regering

I dag fredagen den 18 januari 2019 har riksdagen fattat ett historiskt beslut att återvälja en gammal regering men med två borgerliga stödpartier, liberaler och centerpartister. Efterkrigstidens svagaste regering, säger merparten av politiska bedömare.

Stefan Löfven är åter på banan som statsminister men med minsta möjliga stöd i riksdagen. 115 ja, 153 nej och med 77 som avstod. Fler nej än ja!

Han hotas redan med avsättning från två fronter. Den ena om han genomför fri hyressättning och urholkar arbetsrätten och från andra hållet om han inte genomför liberal politik enligt överenskommelsen.

Två historiska beslut är därmed tagna. Alliansen är begravd, likaså blockpolitiken. Tur kanske att det inte var fredagen den 13. Mest lättad och lycklig över dagens beslut var onekligen talmannen Andreas Norlén.

Blekinges nonchalanta politiker

Bekväma och nonchalanta politiker finns det många, men varför i hela friden måste flertalet av dessa vara verksamma i just Blekinge?

Jag tillhör inte den del av mänskligheten som längtar efter reklam i brevlådan men jag hade gärna sett fram emot någon form av politisk information inför valet. Valet är bara tre veckor från att förverkligas och då är det dags för alla oss väljare att utse bästa möjliga politiker.

Dessutom anses årets val vara ett av de viktigaste men också svårast i mannaminne enligt vad som sägs. När då till synes uppgivna politiker inte lyfter ett finger för att hjälpa oss, ja, då är det väl endast att kasta tärning om vilka som ska styra nästkommande mandatperiod.

Hittills har det i min brevlåda ramlat in tre ganska tunna blad med minst lika tunt innehåll. Se bild!  Ett av partierna önskade oss en skön sommar, men det vet vi ju alla hur den blev. Grillförbud och bevattningsförbud. När kommer ursäkten?

I Ronneby tycks politikerna ha infört ett slags självplockningssystem, nämligen att det är vi väljare som ska söka upp politikerna och inte tvärt om. Några av dom sitter i sina valstugor på torget i Ronneby centrum och kurar. Ett parti ska dyka upp på hemliga platser medan ett annat tänker tälta. Enda parti som tycks vara rörligt, nåja enbart i Ronneby centrum, är Ronnebypartiet vars ordförande har sagt att han ska vandra runt, runt. Detta om man ska tro vad lokaltidningarna har berättat.

Osynligheten till trots har det aldrig tidigare varit så många politiker i Ronneby som känt sig manade att få en bänk att sitta på i riksdagen. Vad vill de åstadkomma där då? Det får vi inte veta och då kan de lika gärna stanna kvar hemma. Nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, vet inte ens vad HAN själv ska välja om han blir inröstad i såväl riksdag som fullmäktige! Men med den tystnad som hittills har rått lär han inte få så värst mycket att välja mellan.

Inte heller hörs det något nämnvärt i lokalmedia om vårt nya val här i Blekinge. Jag tänker på landstinget som denna gång gäller en sammanslagning av landsting och region. Sammanslagningen innebär bl a att fler politiker ska utses men om detta har det hittills varit tyst. Dessutom har vi det gamla valsveket om akutfrågan i Karlshamn.

Jag har en stark känsla av att alla, även i det fallet med landstinget och regionen, är tämligen nöjda. Detta gäller inte minst oppositionen som verkar vara mer nöjd med tingens ordning än någonsin tidigare. Men oppositionen bör ju rimligen ha minst lika dåligt samvete som de tre styrande partierna när det gällt att handskas med verksamheten och med urdålig ekonomi som följd.  Men nu lovar regeringspartiet Socialdemokraterna i ett utslag av inre stress och katastroftänkande att dom själva ska avskaffa allt vad som heter stafettläkare. Men man vet inte hur det ska gå till!

Nej, politiker, om ni vill ha era s k förtroendeuppdrag kvar så vill det till att vakna nu. Hittills har valrörelsen mest handlat om vem som ska regera med vem. Inte mycket om vad man vill med landet, kommunen eller regionen.

Skärpning anbefalls. I annat fall anammar vi er nonchalans och likgiltighet och stannar hemma den 9 september.

Tre partiers svar när SPF Blekinge ställde frågor i riksdagen

SPF Seniorerna i Blekinge har varit på en kombinerad studie- och uppladdningsresa till Stockholm under två dagar. En av dagarna var huvudtemat höstens val. Gruppen, bestående av 16 medlemmar från distriktsstyrelse och föreningar, fick under två timmar på plats i riksdagshuset möjlighet att ställa frågor till tre partiers ledamöter i socialutskottet. En tämligen unik träff som uppskattades av båda parter.

Värd för besöket i riksdagshuset var liberalernas, Barbro Westerholm med bl a ett förflutet som ordförande i SPF Seniorerna. På plats fanns också Anna-Lena Sörenson, socialdemokrat och vice ordförande i socialutskottet. Moderaterna representerades av Ann-Britt Åsebol.

Här är frågorna med svar:

  • Den orättvisa beskattningen måste upphöra. På pensioner över 10 000 kronor per månad är skatten fortfarande högre. När kan inkomst av pension likställas med övriga inkomster?

S   Ska vara utplanad 2020

L    Utplanat 2020

M   Speciellt de lägre inkomsterna enl. intention till 2020

  • SOL ( socialtjänstlagen) uttrycket ”skäliga levnadsvillkor” bör vara ” goda levnadsvillkor”

S   Margareta Winberg arbetar med detta. Förenklad biståndsbedömning ska göras vid behov utifrån individens önskemål

M   Organisatorisk och logistiskt viktigt, personalantal och arbetssätt väsentligt för att minska genomströmning av personal

L   Klar skärpning av skrivningen, orden! Skillnad inte i mål men ekonomi. Hur nära i tid kan vi vänta på förändring? Jul 2018 får vi ta del av hur S tänker. Ha tålamod för att få ett bra förslag.

  • Flyttskatten och andra flyttkostnader måste sänkas. På vilket sätt är ni beredda att agera? Kan ni tänka er att ändra reavinstbeskattningen?

S   Biståndsbedömt, trygghetsboende nytt

M  En stor fråga att komma till rätta med detta, ta tag i detta själva, ex. med enkäter

L    Reavinstskatten måste bort, kommunerna måste snabba på

  • Äldre i samhället löper störst risk att drabbas när brandskyddet brister. Förra året avled 113 personer i bränder, vilket är den högsta siffran på sju år. Denna statistik till trots valde regeringen bort möjligheten att i ett nytt lagförslag om bostadsanpassningsbidrag inkludera säkrare brandskydd för äldre. Hur är ni beredda att agera?

M   Bra att ni som pensionärsförbund tar tag i detta!

S    Inget svar!

L    Ska undersöka

  • Är något parti berett att ompröva pensionssystemet i sin helhet? (Skattesänkningar som har föreslagits är i och för sig bra men det krävs en revidering av hela pensionssystemet.)

S    Bra att det inte ligger i statskassan. Vi är för få och vi arbetar för lite. Vi måste arbeta längre.”Inget citament för att jobba om det inte påverkar pensionen. Sk ”respektavstånd” väsentligt.

M   Pensionssystemet ändras! Frustration bakom det system som finns nu.

L   Barbro fanns i pensionsgruppen 1992- 94. Poängterar vikten av tjänstepensionen ffa kvinnor som drabbas i nuvarande system. Garantipension och bostadstillägg väsentligt. Tandvård är nu dyr för den sämst ställda gruppen människor. Vikten av kollektivavtal och tjänstepension väsentligt att vara medveten. ” Tenta ” på pensionssystemet så att elever lär sig systemet i tid! Pensionsgruppen behöver vara mer ute i i bygderna och prata med folk!

  • Vilken fråga ser ni som väsentlig för pensionärsgruppen?

M   Bostäder och skatter, tandvård och olika former av boende

S   Sjukvården, lag och ordning, öppet sinne för ålderism

L   Skola och integration, åldersdiskriminering:  bostäder, omedveten diskriminering, mammografi efter 74 år, assistanshjälp efter 65 år. ” Senior 2005”, aktuell utredning av Tullia Sydow

  • Kontanthantering!?

” Krisfråga”! Hänvisades till Myndigheten för samhällsskydd

  • Fler äldre i riksdagen!

JA, det är för få! Arbetskrävande och tungt att bo långt från huvudstaden!

 

SPF Blekinge ställde frågor i riksdagen

SPF Seniorerna i Blekinge har varit på en kombinerad studie- och uppladdningsresa till Stockholm under två dagar. En av dagarna var huvudtemat höstens val. Gruppen, bestående av 16 medlemmar från distriktsstyrelse och föreningar, fick under två timmar på plats i riksdagshuset möjlighet att ställa frågor till tre partiers ledamöter i socialutskottet. En tämligen unik träff som uppskattades av båda parter.

Värd för besöket i riksdagshuset var liberalernas, Barbro Westerholm med bl a ett förflutet som ordförande i SPF Seniorerna. På plats fanns också Anna-Lena Sörenson, socialdemokrat och vice ordförande i socialutskottet. Moderaterna representerades av Ann-Britt Åsebol.

Frågorna vi ställde:

  • Den orättvisa beskattningen måste upphöra. På pensioner över 10 000 kronor per månad är skatten fortfarande högre. När kan inkomst av pension likställas med övriga inkomster?
  • På vilket sätt kan ni tänka er att skärpa socialtjänstlagen? (Rätt till ”goda levnadsvillkor”.)

Flyttskatten och andra flyttkostnader måste sänkas. På vilket sätt är ni beredda att agera? Kan ni tänka er att ändra reavinstbeskattningen?

Kan ni tänka er att agera för att munhälsa och tandvård ska kunna bli en del av den allmänna sjukförsäkringen och täckas av ett särskilt högkostnadsskydd?

Äldre i samhället löper störst risk att drabbas när brandskyddet brister. Förra året avled 113 personer i bränder, vilket är den högsta siffran på sju år. Denna statistik till trots valde regeringen bort möjligheten att i ett nytt lagförslag om bostadsanpassningsbidrag inkludera säkrare brandskydd för äldre. Hur är ni beredda att agera?

  • Är något parti berett att ompröva pensionssystemet i sin helhet? (Skattesänkningar som har föreslagits är i och för sig bra men det krävs en revidering av hela pensionssystemet.)
  • På vilket sätt och med vilka frågor vill ni nå fram till väljare 65 plus?
  • Hur arbetar ert parti för att stimulera äldre att ta plats i riksdagen?

Jag kommer framöver att redovisa partiernas svar men redan nu kan jag avslöja att hos de tre partier som medverkade (s-m-l) var samstämmigheten tämligen påfallande.

En av dagarna ägnades åt att besöka SPF:s förbundskansli för genomgång och uppdatering av ett antal frågor som har hög prioritet när det gäller framtidsutvecklingen. SPF Seniorerna är ett förbund som snabbt har stärkt sin position när det gäller medias efterfrågan på kunskap i äldrefrågor.

Bilder: Barbro Westerholm, L., Anna-Lena Sörenson, S, Ann-Britt Åsebol, M.

Nederst: Tre av SPF-medlemmarna som deltog i utfrågningen. Från vänster, Kerstin la Fleur, SPF Ronneby, Karl-Erik Andersson, SPF Östra Blekinge och Ingemar Nilsson, SPF Fridlevstad/Sillhövda.

 

Roger Fredriksson faller på eget grepp?

Valet i Ronneby den 9 september kommer att bli en ytterst oviss tillställning och den som mest bäddar för det är kommunstyrelsens nuvarande ordförande Roger Fredriksson, m. Ovissheten skapade han när han för kort tid sedan berättade att han kandiderar till riksdagen. Det tolkas av många som att han har tröttnat på sitt kommunala uppdrag. Hela innevarande mandatperiod har alliansen varit helt beroende av Sverigedemokraternas röster och som det ser ut i dag kan den situationen förstärkas ytterligare.

I dag står det därför klart att Roger Fredriksson på grund av det osäkra politiska läget i Ronneby nu för egen del ikläder sig såväl hängslen som livrem. Jag menar att man inte på annat sätt ska tolka hans besked än att han vill ha en plats i såväl riksdag som kommun och helst lite till – landsting/region.

I det läget inställer sig en ofrånkomlig fråga – vilket uppdrag sätter han i främsta rummet? Han är andranamn på moderaternas länslista till riksdagen efter Annicka Engblom och kan knappast räkna med   att gå förbi Annicka med antalet personröster. Så känd är inte Fredriksson utanför Ronnebys kommungräns. Att moderaterna i röda Blekinge skulle öka med ett mandat ser jag som utsiktslöst.

Frågan har ställts internt till Fredriksson och då blev svaret – ”Då prioriterar jag kommunalrådsposten”. Det svaret betyder i klarspråk att han inte är intresserad av att bli oppositionsledare om valutgången skulle bli sådan.

Nu ska man inte stirra sig blind på vad nuvarande opposition (s, v, mp) kan åstadkomma i valet. S är splittrat internt på grund av maktstrid men hotet kan mycket väl komma från allians-familjen, nämligen centern som satsar stort. Kenneth Michaelsson är fortfarande hungrig och inte alls nöjd med att spela andrafiol.

Men Roger Fredriksson vill också hamna på valbar plats på landstingslistan som denna gång blir extra intressant eftersom landsting och Region Blekinge sammanslås med start 2019. Enligt samstämmiga uppgifter hamnar han utanför den möjligheten när han sägs hamna på någon av platserna 8 – 12 på moderatlistan.

Hur som helst, Roger Fredriksson har en stark ställning inte bara på lokal nivå inom moderaterna, där en utmanare saknas, utan har nu också befäst sin ställning när han seglar upp på deras riksdagslista som tvåa. I och med detta blir han också en mångsysslare. Härigenom spär partiet på kritiken som gör gällande att de har brist på kandidater. Roger Fredriksson faller på eget grepp när han signalerar att han inte kan tänkas arbeta lokalt om han skulle tvingas bli oppositionsledare. Sådan taktik lockar inga väljare.

Roger Fredriksson har naturligtvis ett personligt minuskonto. Han hastar fram ärenden utan att skapa politisk förankring och måste anses ytterst ansvarig för att många ärenden har återremitterats under de två senaste mandatperioderna. Ärenden har varit dåligt beredda på kommunstyrelsenivå och underlaget har därmed inte kunnat behandlas på fullmäktigenivå. Fredriksson är som ordförande i kommunstyrelsen ytterst ansvarig till att sådant material har passerat kommunstyrelsen och presenterats för fullmäktige.

När Fredriksson tillträdde som kommunalråd 2010 lovade han en mer öppen kommun som tidigare beskyllts för att ha det slutna rummets beslutsordning. ”Min dörr ska alltid stå öppen” var hans programförklaring. Men det var då, nu har stadshuset i stället blivit en allt mer tillbommad ”försvarsanläggning” i betong som blivit ytterst svårtillgänglig. Hans utrop 2010 att han alltid är tillgänglig för besök och samtal känns nu allt mer som en utopi.

Jag förstår mycket väl att säkerheten för personal måste säkras men Roger Fredriksson begick ett stort psykologiskt fel när han i bl a Svenska Dagbladet berättade om sin rädsla för övergrepp. På bilder kunde man bl a se honom krypa under sin bil för att leta efter sprängmedel. När kommunens ledare är så rädd blir också invånarna skrämda.

Den senaste felräkningen på 37 miljoner kronor i budgetberedningen måste naturligtvis sättas på Roger Fredrikssons ansvarskonto även om ekonomichefen agerade räddande budbärare och tog på sig skulden.

Den infekterade skolfrågan, som var nära att stjälpa hela allianssamarbetet, ska inte heller glömmas. I det läget skyndade Fredriksson och Michaelsson så snabbt att inte ens övriga i alliansen hann med. Informationsbehovet glömdes bort och ett extra blixtinkallat sammanträde fick lappa ihop trupperna.

Nej, Roger Fredriksson, man blir som politiker inte mer populär för att man ställer upp på tidningsbilder när mindre eller medelstora företag sätter en spade i marken. Det är handlingskraft som ger invånare trygghetskänslor som är allra viktigast i Ronneby för tillfället och där har Roger Fredriksson och alliansen misslyckats.

Malin Norfall klarade inte gubbarna

Det är många kommunpolitiker i Blekinge som nu vill överge det lokala arbetet för att i stället söka lyckan i riksdagen. Enbart i Ronneby kommun är det fyra som anser sig manade – Malin Norfall, s, Tim Svanberg, c, Roger Fredriksson, m, och Nicolas Westrup, Sd.

I dag ska jag uppehålla mig vid Malin Norfall och hennes eventuella möjlighet att nå riksdagen. Jag ska också ge en bakgrund till rubrikens innehåll.

Jag väljer att återvända till april 2012. Alldeles i början av den månaden gör Malin Norfall ett uppmärksammat uttalande i SVT:s Blekingenytt. Hon har precis slagit ut en s-veteran, Teo Zickbauer, och blivit vald till ordförande i Ronneby arbetarekommun och då när SVT väljer att presentera henne blir rubriken:

”Ny politiker tar strid”.

Jag skrev då i bloggen:

”En sådan rubrik skapar alltid ett visst intresse. Inte minst i Blekinge där allt färre politiker tar strid. Numera handlar det mest om att gå i försvarsställning. Men vem skulle hon ta strid med?”

Förklaringen kom i inslaget efter en stund:

”Socialdemokraterna har varit svaga i opposition. Vi måste bli mer synliga, förändra bilden av partiet. Det handlar mest om en massa äldre herrar. Vi måste släppa in unga”, tyckte Malin Norfall.

Där sprack liksom den uppblåsta ballongen. Striden ville hon således ta med sitt eget parti och de äldre herrarna, vilka hon nu kunde mena.

Frågan är minst lika aktuell i dag när hon nu väljer att överge den lokala politiken. Ingen av herrarna har försvunnit från arenan, inte heller blivit yngre, och nu blir det i stället Malin Norfall som väljer att ge upp och ta bakvägen ut.

Sanningen är att Malin Norfall har misslyckats totalt med föresatsen att föryngra och vitalisera socialdemokratin i Ronneby. Inte heller har partiet blivit mer synligt. Inte ens Malin själv har gjort något större väsen av sig eller fått utrymme i lokala medier.

Jo, vid ett tillfälle blev hon ett rubriknamn, dessutom på riksplanet, och det var när hon 2015 skulle bli mamma och förvägrades mammaledighet i sin egenskap av 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. I övrigt har det varit tyst, förvånansvärt tyst, även i Sydöstran som brukar stå socialdemokratin nära. Sydöstran har i stället under hennes fem år i ledande position valt att torgföra moderaten, Roger Fredriksson.

Allt fler socialdemokrater, inte minst de äldre herrarna, har på senare tid allt oftare mer eller mindre kritiserat sin partiledare i Ronneby, Malin Norfall. Man menar att hon har haft svårt att samla styrkorna och detta har inneburit gnissel och dåligt samarbete. Även i fullmäktige har detta blivit allt mer synligt när Tommy Andersson, Bo Johansson och Jan-Eric Wildros varit de mest framträdande socialdemokraterna.

Malin Norfall har således haft fem år av stark motvind i opposition. Ett litet ljus i tunneln tycktes hon se efter valet 2014 då hon t o m dristade sig till att i ett utspel lova ett maktskifte. Hon lovade att presentera ett nytt namn som kommunstyrelsens ordförande. Hon pekade ut sig själv men fick se rivalen Roger Fredriksson knycka posten efter otaliga förhandlingsveckor.

Naturligtvis blir det också svårt för Malin Norfall, med sin dåliga exponering, att nå framgång i valet till riksdagen när hon ska tävla med andra mer belysta partikamrater från Blekinge, inte minst Heléne Björklund, Sölvesborg.

Mitt tips är att Malin Norfall blir utan riksdagsplats och får hålla tillgodo med regionala arbetsuppgifter.