Vilket ansvar har kommunfullmäktige?

Efter gårdagens inlägg av Sune Håkansson här i bloggen om moderaten Åsa Evaldssons extra arvoden vill Agneta Åhrberg ha svar på ett antal frågor. Bland annat vill hon veta vilket ansvar som åvilar kommunfullmäktige:

Agneta Åhrberg:

Sune Håkansson klargör inte vad som gjorts och inte gjorts. Om det har pågått oegentligheter under flera år så har både revisorer och hela kommunfullmäktige godkänt inlämnade, kontrasignerade räkningar.

Det finns en del självklarheter i ett ordförandeuppdrag, men inga arbetsbeskrivningar. Så vad menar Sune Håkansson inte är extra arbetsinsatser?

Förlorade arbetsinkomster måste politiker ha ersättning för. Hur kan Sune Håkansson börja med att anklaga andra utan att redovisa sina egna regler och vanor.

Agneta Åhrberg får svar direkt från Sune Håkansson:

Arvodesräkningarna presenteras aldrig för kommunfullmäktige. Illa nog får vi förlita oss på dem, som attesterar. Vi får också lita på revisorerna. Har dessa inte upptäckt felen, måste vi reagera i efterhand.

Jag påstår att justering av protokoll, presidieberedningar och förberedelser för sammanträden måste ingå i ordförandeuppdraget och därmed i det fasta arvodet. Evaldsson har skrivit extraräkningar på detta.

En del av hennes räkningar kan jag inte uttala mig om. Jag kan helt enkelt inte tyda ”kråkfötterna”. (Nu skriver jag lika illa själv).

Jag tror att det är centrala regler, som säger att man skall ha ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Självklart är det inte. Om en förtroendevald förlorar 1000 kr på en halvdags frånvaro, får han 1000 kr i ersättning, plus 1022 kronor i arvode. 

Personligen hade jag inga problem. Jag var lärare på Högskolan och kunde lägga mitt schema själv. Därför förlorade jag aldrig någon lön.

Sedan blev jag pensionär. Inte heller då blev det någon förlorad inkomst.

Minns jag rätt var de sammanlagda ”extraarvodena” mindre än 4000 kronor under de år jag var ordförande eller vice ordförande i nämnden. Det var gränsfall, som jag lät förvaltningschefen avgöra.

SH

Thorell – en politisk överlevare

Jag träffar en tidigare kollega på stan. Han säger:

”Thorell har slutat som ordförande i Ronneby fullmäktige efter många år. Vad tänker du skriva om det?”

Inget alls! Han skriver så mycket om sig själv på Facebook, så… Nej, helt onödigt att lägga tid och kraft på det.

I bilen hem tänker jag på frågan. Jag parkerar bilen och har bestämt mig, jag kan ju skriva det som Nils Ingmar Thorell inte själv skulle välja att torgföra. Inte heller bör det bli en dödsruna, det är ju trots allt bara en tämligen unik politisk gärning på slak lina som har avslutats. Med det sistnämnda menar jag att han har varit en politisk överlevare i olika konstellationer på såväl kommunal- som landstings- och regional nivå. Folkpartiet, som numera går under benämningen Liberalerna, har ju inte direkt varit något parti som samlat några större skaror.

Det har alltså gällt för den förre ombudsmannen Thorell att hoppa rätt och riktigt på tuvorna som i flera fall utgjort bräckliga politiska konstellationer.

Jag tänker speciellt på valet 2006 som blev inledningen på en utfasning av ett 80-årigt långt socialdemokratiskt styre i Ronneby. När Jan Anders Palmqvist i det läget gjorde sitt yttersta för att få sitta kvar på ordförandestolen i kommunstyrelsen blev det en mycket märklig konstellation som räddade honom.

Dåvarande Folkpartiet med Nils Ingmar Thorell i spetsen valde då att kroka arm med såväl socialdemokrater som Kristdemokraterna, med Ulla Svensson som boss. En verkligt udda kommunal regering som dessutom bara kunde ståta med 23 mandat av 49. Man ville bygga på samverkan, betonade man. Jo, jo det var väl lätt att säga men betydligt svårare i praktiken.

Så mycket samverkan blev det inte trots att man hade goda avsikter. Näringslivsråd skulle skapas och en isbana utredas. Men jag tror att Thorell var den som gjorde den bästa affären. Han fick ta över klubban i kommunfullmäktige efter socialdemokraten Nils Olov Olofsson och det greppet släppte han först i torsdags den 29 september 2022! Dessutom blev han ordförande i dåvarande förskole- och grundskolenämnden.

Den märkliga konstellationen klarade sig hjälpligt fram till valet 2010 men då kom ångvälten Alliansen och tog över styret. Det blev tack och farväl till Socialdemokraterna och Jan Anders Palmqvist. Men Thorell hoppade nu till en betydligt större politisk tuva och räddade därmed både sig själv och partiet kvar vid makten. Dessutom fick han behålla ordförandeklubban i fullmäktige.

Och med den klubban har han utövat en hel del makt. Mest makt utövade han den 14 december 2008 då i den bräckliga trepartiregeringen, s, fp och kd.

Man ville lägga ner högstadiet i Bräkne-Hoby. Röstförfarandet i fullmäktige blev en thriller. Den slutade 24 – 24 eftersom Ulla Svensson, kd lagt ner sin röst. Nils Ingmar Thorell hade i det läget utslagsröst i sin egenskap av ordförande. Han tvekade inte och nedläggningsbeslutet var ett faktum. Gruppen i Bräkne-Hoby hade redan bildat ”Landsbygdsupproret”. Beslutet följdes av en omfattande demonstration med elever och föräldrar som tågade genom stadens gator. Beslutet stod fast.

Då hade Nils Ingmar Thorell inte många vänner i Bräkne-Hoby. Men han stod pall i stormvinden och med min erfarenhet, som har mött honom i många journalistiska uppdrag, måste jag säga att han alltid varit rak och tydlig.

Nu slutar han som kommunfullmäktiges ordförande efter att hanterat klubban där i 16 år. Fullmäktige har varit hans hemvist under 43 år i följd. Nu svingar han en betydligt lättare klubba, nämligen som distriktsordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Inte första gången Marie klubbat fel

Marie Sällström, s, Karlshamn, har som fullmäktiges ordförande skapat flera rubriker de senaste veckorna. Rubriker och artiklar som i sin tur lett till flera kraftfulla fördömanden från ledarredaktionen på Blekinge Läns Tidning men också i skarpt formulerade insändare.

Det började med att en majoritet av fullmäktiges presidium beslutade att kommunens revisorer skulle granskas externt. Detta i sin tur resulterade i att revisorerna la ner sitt arbete. Lite senare tvingades fullmäktiges ordförande Marie Sällström ta tillbaka beslutet. Det var lagstridigt.

I insändare bl a med hjälp av redovisade arvoden har Marie Sällström utnämnts till Karlshamns främsta makthavare. I folkmun: ”Det är Sällström som styr i kommunen.”

Under alla mina år som journalist i Blekinge har jag åtskilliga gånger bevittnat vilken makt Marie Sällström har med ordförandeklubban men också det språkbruk som kom till användning redan i hennes egenskap av landstingsråd och senare förste vice ordförande i dåvarande landstingets fullmäktige.

Du ska få ett prov på detta. Jag skrev blogginlägget den 16-2-2016 när debatten om ett nytt sjukhus var som hetast. Även då blev det fel på grund av forcering med klubbslagen och känsliga ärenden.

2016-02-16

Efter drygt 30 års journalistarbete där jag företrädesvis bevakat politiskt arbete trodde jag att jag vid det här laget upplevt det mesta och värsta. Den uppfattningen fick jag rejält ompröva efter att på måndagen har upplevt sammanträdet med landstingsfullmäktige.

Det skulle handla om att ta beslut om sjukvårdens programplan i Blekinge 40 år framåt i tiden. Istället blev det en maktdemonstration med ledande politikers egen prestige som tydligt och klart går före länets utveckling. Det handlade om språkbruk och om makt med klubban som denna dag svingades av Marie Sällström, förste vice ordförande och socialdemokrat.

Först något om innehållet i debatten som skulle ha fokus 40 år framåt i tiden men där ledande socialdemokrater men också kristdemokrater och miljöpartister vägrade att ens diskutera vad ett eventuellt nytt sjukhus kan innebära med ett sådant långtgående perspektiv.

Deras vilja var desto hetare när det gäller att skyffla över ansvar och arbetsinsatser till anhöriga när nuvarande sjukhus har visat sig allt för trånga och otidsenliga. På deras språk heter det att satsa på vård i hemmet med läkare som gör hembesök. Det låter lockande och patientmedvetet men det hade varit mer hedersamt om man talat om för allmänheten vad som ligger bakom ett sådant förslag.

Dessa partiers företrädare talar ofta om att man vill sätta patienten i främsta rummet och det är väl en självklarhet för alla partier. Nils Ingmar Thorell, liberalerna betonade att så är fallet men tog ner patientperspektivet på ett mer nyanserat plan när han sa:

”Vi är i dag längre ifrån patienten här i Blekinge än vad vi var på 1970-talet!”

Ingalill Blum Siggelsten, kd, å sin sida hade en helt annan bild av verkligheten. Hon kunde tänka sig att på direkten sjösätta programplanen med bl a att lappa och laga två otidsenliga sjukhus utan att först ta reda på kostnaden.

”Vi måste komma igång. En ytterligare utredning är onödig och förhalar vården, sa hon och därmed hade hon också talat om för alla att – det får kosta vad det vill, bara vi kommer igång.

Jag kan i detta fall inte undvika att citera Andreas Cervenka när han i dagens Svenska Dagbladets Näringsliv kommenterar turerna i Swedbank:

”En sak tycks förena makthavare som tappat fotfästet: de börjar förutsätta att omgivningen är idioter. De verkar helt övertygade om att människor snällt kommer att svälja allt de säger, hur svajigt det än är.”

Jag menar att detta också gäller makt- och prestigebundna politiker på landstingsnivå som i och med det sätter sig över demokratin.

Som jag skrev redan i går blir det nu ändå, intensivt motstånd till trots, en utredning om bygget av ett nytt sjukhus som alternativ till renovering av befintliga fastigheter. Men du ska veta att det beslutet med Lennarth Förbergs, m,  yrkande på en återremiss satt hårt inne och hade tjänstgörande ordförande, Marie Sällström fått råda hade den inte godkänts.

Det blev en ordentlig palaver när Förberg vandrade fram till podiet och förklarade att man inte hunnit begära votering

” Det ska va ordning och reda! Vi har inget High Chaparral här. Nu är det röstat och klart och inget som vi kan riva upp.” I det läget var Sällströms bedömning att återremissen var avslagen.

Det var först när Sällström längre fram i röstförfarandet själv upptäckte att flera yrkanden hängde samman med just Lennarth Förbergs yrkande som hon insåg misstaget och rättade sig själv. Röstningsförfarandet togs om och nu blir det en utredning.

Sällström som tidigare under dagens förhandlingar sträckt upp såväl Thorell, som skulle tagga ner och Tim Svanberg, centern för att han citerade frågor från JanAnders Palmqvist från 2014, avslutade sammanträdet utan att alla frågor hanns med.

Ganska unikt men hade sin förklaring i att hon skulle svinga fullmäktigeklubban även i Karlshamn senare på kvällen. Det gäller att vara rädd om arvoden. Frågorna som återstod var tydligen inte viktiga.

Ett riktigt High Chaparralmöte!

Fler följer högmässan än fullmäktige

Mitt blogginlägg (se nedan) om den obefintliga och stoppade politiska debatten i Ronneby har fått Sune Håkansson, Ronnebypartiet att kommentera inlägget.

Till stora delar ger han mig rätt i min kritik, men anser samtidigt att han har försökt att genom insändare skapa debatt. Han skriver:

”Naturligtvis behöver inte detta vara enbart av godo.  Andra politiker och kommuninvånare kan mena att jag inte tillför debatten något.”

I inlägget ger han prov på en rad frågor som borde vara föremål för en offentlig debatt. Bl.a. att Ronneby redan har räknat fel på åtskilliga miljoner.

”På Bengtbloggen uttrycks en rädsla för att vi är på väg bort från demokratin. Till stor del är jag beredd att hålla med. I andra fall menar jag att det finns förklaringar, som en gång var godtagbara.

Budgetsammanträdet var förvisso parodiskt. Åtminstone jag hade då förhoppningen att pandemin skulle gå över snabbare. För min del, om jag minns rätt, var det mest ett påpekande om att den befolkningsprognos som används, var för optimistisk. Jag fick rätt. Innebörden är att kommunen räknar med ca fem miljoner kronor i skatteintäkter, som aldrig kommer.

Jag har också påpekat att vården av våra äldre blir något tiotal miljoner kronor dyrare än budgeterat. Förklaringen är att införandet av LOV ger konsekvenser, som de styrande inte hade räknat med. Tomma platser kostar nästan lika mycket pengar som belagda.

Bengtbloggen efterlyser opposition. Äldreomsorgen är ett område, där jag har opponerat. Jag påstod dels att det skulle bli orimligt dyrt att bygga om Ålycke, dels att platserna inte behövs. Till sist höll kommunalrådet med om kostnaderna. Vad gäller platserna behövs dom förvisso inte, det finns gott om lediga. De styrande väljer dock att avveckla dels vårt nyaste boende, Ågårdsbo. Dels dras verksamheten ner på det relativt nyrenoverade Vidablick.

Min tes är att våra äldre helst vill bo kvar i det ordinära boendet, så länge det går. I andra hand vill man bo på trygghetsboende. Jag motionerade om att antalet lägenheter på trygghetsboendena skulle öka, så att våra äldsta kunde garanteras plats. Motionen avslogs. Det var inte så konstigt, ty Kommunala pensionärsrådet avstyrkte motionen, enligt förslag från SPF. Vill inte pensionärernas organisationer ha fler trygghetsboenden, så faller frågan.

Förvisso är jag förvånad över att massmedia, eller pensionärsorganisationerna, inte har skrivit en rad om att mer än hälften av de äldre i centralorten väljer Attendo.

Jag menar att jag trots allt har opponerat mer än någon annan politiker i kommunfullmäktige. Naturligtvis behöver inte detta vara enbart av godo. Dyrbar tid går åt. Andra politiker och kommuninvånare kan mena att jag inte tillför debatten något.

Min målsättning har varit att publicera tre insändare i månaden. Det har blivit så, trots att något inlägg har hamnat i papperskorgen. Jag tror att jag har publicerat fler inlägg än vad alla övriga fullmäktigeledamöter tillsammans har skrivit.

Jag håller fullständigt med Bengtbloggens påpekande om att den politiska debatten går på lågvarv. Redan före Corona hände det ofta att fullmäktigesammanträden passerade utan att omnämnas med en rad i dagstidningarna. Har jag förstått rätt är det avsevärt fler som följer högmässorna via datorn än som följer fullmäktigesammanträdena på nätet. Då sprids ingen kunskap, då kan man inte diskutera.

Slutligen: Idag räknar jag Sverigedemokraterna till Alliansen. SD får ofta stöd för sina förslag.”

Sune Håkansson

Ronneby debatterar om man FÅR debattera

I Ronneby påverkar den rådande pandemin också den politiska och demokratiska processen.

I Ronneby har den s k borgfred som ingåtts mellan dom politiska partierna utvecklats till en fullödig parodi. Vid torsdagens (25.6) sammanträde med fullmäktige resulterade överenskommelsen i en debatt om man får debattera.

Det var när man i början av sammanträdet (ingen kan skylla på trötthet) skulle kommentera årets första Tertialrapport av den 2020-04-30. Ingen reagerade när kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, manade nämnderna till att ta krafttag för att råda bot på röda ekonomiska siffror.

”Det finns ett liv också efter Corona. Vänta inte med att vidta åtgärder. Det blir inte bättre. Vi måste i slutet av året landa på fötterna, manade Fredriksson utan att peka ut någon enskild nämnds redan betydande underskott.”

Ungefär samma budskap hade oppositionsledaren, Magnus Pettersson, s, som kallade redan halva avverkade 2020 ”för ett riktigt skitår”. Han nämnde dock såväl Vård- och omsorgsnämnden som Socialnämnden från vilka han saknade initiativ till åtgärder.

Men det var först när han i nämnda kritik råkade nämna att Sverigedemokraterna inte hade kommit med ett enda åtgärdsförslag som en debatt om rätten att debattera utbröt. Nicholas Westrup, sd, rusade upp i talarstolen och inledde med följande:

”Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i talarstolen på denna punkt i dagordningen men jag måste påtala och protestera mot att Magnus Pettersson, s, är oseriös när han hoppar på just vårt parti. Jag tycker det är oseriöst med tanke på den borgfred vi alla partier har gått med på. Uppgörelsen innebär att vi i fullmäktige ska minimera tiden här tillsammans och därmed inte välja konfrontation som förlänger sammanträdet onödigt mycket. Jag vill inte medverka till att eventuellt smitta Magnus Pettersson med Corona. Därmed oseriöst att just peka ut vårt parti.

Magnus Pettersson i sin tur tackade för omtanken när det gällde Coronapandemin och fortsatte:

”Menar du då Westrup att vi i kväll på punkten Tertialrapporten skulle ha förbigått den med tystnad. Den om något måste väl kunna diskuteras. Skattebetalarna som följer vårt sammanträde förväntar sig säkert att få veta hur pengarna har använts hittills under året.”

En stund senare ansåg sig Lova Necksten, mp, föranlåten att äntra talastolen. Hon förkunnade:

”Borgfred betyder att hålla sams, men inte att vara tyst!

Peter Bowin förlängde denna helt makalösa debatt ytterligare genom att bl a uppmana Nicholas Westrup att vid nästa sammanträde ikläda sig munskydd om han är rädd för att bli smittad om debatter drar ut på sammanträdestiden.

Slutsats: Har man inget att tillföra ja, då är det naturligtvis lättast att tolka borgfred som total tystnad.

Nåja, det handlade faktiskt också trots allt om Tertialrapporten. Många frågor ställdes av Sune Håkansson, rp, till en rad nämnder, mest till Vård- och omsorgsnämnden, men dessa frågor får vi på olika sätt återkomma till. Bl a att just Vård- och omsorgsnämnden betalar full hyra till Ronnebyhus trots att flera lokaler i huset är utdömda och står tomma.

Med borgfred kan i modernt språk avses överenskommelse mellan annars stridande parter att hålla sams inbördes för att bekämpa yttre fiende.

Historiska stolar räddar Ronneby?

Nyheten att politikerna vill byta ut hårt nedsuttna stolar i fullmäktige (Ronnebysalen) har väckt skattebetalarnas intresse. Ingen oväntad reaktion, tycker jag.

Två tunga nämnder har redan, efter nästan tre månader, flaggat för kraftiga underskott. Dessutom leder redan Ronneby skatteligan i Blekinge. Man tar ut högst kommunalskatt och större blir tyngden av att Region Blekinge också diskuterar ytterligare skattepåslag. Risk för skattehöjning lär dessutom vara nära förestående i Ronneby om inte något i dag otänkbart kommer att inträffa.

Att i detta läge börja diskutera krav på byte av stolar ter sig för många obegripligt och helt verklighetsfrånvänt.

Men nu har det börjat komma förslag på besparingar. Det mest lockande förslaget kommer från Urban Jönsson, styrelsemedlem i Folkteatern som har följande idé:

”Teatern ska snart byta sina stolar. Kommunfullmäktige kan få överta de gamla. Teatersalongen dög som stadshussal på 1950- och 60-talen. Cirkeln sluts.”

Teaterstolarna är väl insuttna efter mer än 60 år av trogen tjänstgöring för såväl politiker som publik. Med andra ord, aningen bleka i tyget men har inga gropar i likhet med långsittningar och ”tunga” politiker i fullmäktige.


Här ett annat förslag från intresserad skattebetalare.

Rädda Ronneby undan en skattehöjning och kom med fler förslag på besparingar. Kan med fördel skickas under adress:

bengtbloggen@hotmail.com

Stoppa stolbyte i Ronneby fullmäktige

Det tycks inte vara någon hejd på vad politikerna i Ronneby kräver för att styra kommunen. Strax före årsskiftet drev de igenom en ekonomisk satsning i miljonklassen som gav eko bland allmänheten. De gav sig själva ett lönelyft som är likvärdigt med vad riksdagsledamöter har i ersättning.

Nu kommer nästa krav från gruppen ledamöter i fullmäktige. Stolarna är inte bekväma nog. Känns nedsuttna vilket på vardagsspråk innebär att det till följd av långa och tunga sittningar har bildats en djup grop i stolsitsen.

Man kan ana att flera ”tunga” ledamöter känner oro för att det ska bli svårt att lätta från stolen när talarstolen väntar. Men med tanke på att det endast är ett fåtal av ledamöterna, företrädesvis gruppledarna, som kan omfattas av detta problem kan jag inte se någon anledning till byte av stolar i Ronnebysalen.

Jo, kanske ändå, men då ska det vara stolar som är sittriktiga men ändå inte inbjuder till några längre sittningar. Jag kan personligen tänka mig att detta var tanken när man långt tillbaka i historien valde att sätta ledamöterna på bastanta och vackra trästolar. Se bild. Vid den tiden, har det sagts, var inte sammanträdena så långa som i dag. Med andra ord, satsa på trästolar utan sittdyna och ni ska se att kommunen kan spara in de slantar som istället behövs inom skola och omsorg.

Siktar man på att korta ner sammanträdena i fullmäktige kan en slant också sparas in på inköp av frukt och sodavatten.

En respektingivande summa pengar kan också sparas om man snarast inför en ordningsregel som får ledamöter att inte slita sönder mikrofonerna i de två talarstolarna. Politikerna upptäckte tidigt att mikrofonerna är böjbara och det tycker de uppenbarligen är så roligt att de under hela tiden de talar sliter och drar i mikrofonen. Om det är nerverna som får dom att utföra handpåläggning kan de väl välja att som nerviga fotbollstränare tugga tuggummi. Fast då tugga försiktigt så att mikrofonen inte tar upp det ljudet istället.

Nu har jag hört att ledamöterna också vill ha möjlighet till att ladda sina läsplattor. Även här är det allt för långa sammanträden som gör att plattorna hinner laddas ur. Men ska sanningen fram, och det ska den alltid, så är det också deras smarttelefoner som behöver mest laddning. Sociala medier ska ju också informeras och helst med direktsändningar.

Ja, det är inte lätt för dagens ledamöter att utföra alla sina uppdrag. Jag begriper inte hur det kunde funka för dåtidens politiker som inte alls tycktes lika splittrade utan kom pålästa och förberedda på vad det var för beslut som skulle avhandlas.

M + C + S i Ronneby snart verklighet

Jag har även i denna valrörelse haft förtroendet att få leda ett antal politiska utfrågningar i Ronneby kommun. En stundtals tämligen omtumlande upplevelse.

Jag vill inte peka ut enskilda politiker men jag ska ändå nämna några exempel där jag häpnat över hur dåligt pålästa flera av dem varit och då menar jag inte partiernas förstanamn. Även kandidater längre ner på listorna borde väl rimligen känna till sitt eget partis ståndpunkt.

Dessutom har jag vid två tillfällen frapperats över den nästan gemytliga stämning som rått mellan huvudmotståndarna och då syftar jag på socialdemokrater och moderater. En koalition mellan s – m och c skulle ge en betryggande ställning och göra slut på Sverigedemokraternas vågmästarroll. Fyll på med några liberaler och det hela skulle vara löst, men då måste centern ta ett antal mandat mer än de fem man i dag förfogar över och det pekar de senaste mätningarna på att så blir fallet. Moderaterna har dessutom stärkt sin ställning och det kan innebära något ytterligare mandat mot de nio man nu har.

Det är socialdemokraternas byte av kandidat till kommunstyrelseposten som har öppnat för ett fungerande samarbete. Stridslystna karriäristen Malin Norfall har bytts ut mot betydligt samarbetsvillige, Magnus Pettersson och det kan öppna för en koalition som skulle kunna fungera. Men då under förutsättning att s tappar något eller några mandat och att c och m samtidigt ökar.

Personkemin har inte fungerat mellan Malin Norfall och Roger Fredriksson vilket i många fall har inneburit strid enbart för att förhala och bromsa ärendens handläggning.

Mycket tyder på att Kristdemokraterna kan åka ur fullmäktige. Man har ett enda mandat i dag och jag tycker inte att Willy Persson har uppträtt nog hungrigt. Men han har trots allt en liten men trogen väljargrupp inte minst inom företagandet.

Även Miljöpartiet och Ronnebypartiet hänger på en skör tråd och kan mycket väl hamna utanför fullmäktige. Att som mp göra utspel i stil med ett bilfritt centrum och utkräva parkeringsavgifter vid stormarknader kan jag inte se skulle gynna Ronneby. Dessutom kan mp inte kräva parkeringsskatt på mark som kommunen inte äger.

Vid ett tillfälle ställde jag frågan till Miljöpartiets representant varför det har blivit så dyrt att leva på landsbygden? Svaret blev – det höga bensinpriset! Politikern visste inte ens hur hög skatten på bensin är.

I övrigt tycker jag att den lokala valrörelsen varit förvånansvärt lam och tystlåten. Jag har i varje fall inte kunnat hitta några större stridsfrågor. Jo, möjligen då att s vill riva upp Loven och dom skulle bli störst.

För stunden, dagen före valdagen, har det kommit en liten bris till följd av att s och l bråkar om var valaffischer får hängas eller inte. Lyktstolpar anses tydligen vara förbjudet område i detta fall. Att dom bara orkar.

I morgon röstar vi på den vi tror klarar uppdraget bäst att förvalta våra surt förvärvade skattemedel. Ingen lätt uppgift men vi klarar det om vi alla bara hjälps åt.

Hoten haglade under politikerdebatt

Nog märks det att det är valår. Det har också sagts att årets valrörelse kommer att bli ovanligt hetsig men också smutsig. Torsdagens sammanträde med fullmäktige i Ronneby levde verkligen upp till detta. Ingen punkt på dagordningen ansågs för futtig för att inte inbjuda till debatt men också krav på personliga ursäkter när orden föll snabbare än tanken.

Inte sällan uttalades hot även om en del av dem gick in under benämningen vädjan. Vädjan att inte sälja, i annat fall överklagan till Förvaltningsrätten om olaglig försäljning. Anledning: underpris.

Naturligtvis blev det som jag tidigare förutsett en batalj mellan de röd/gröna och alliansen om försäljningen av Järnaviks camping – del av Järnavik, 1:1 och 3:1. Här kommer att redovisas några kortfattade repliker från den långa och hetsiga debatten som fick precis samma utgång som i kommunstyrelsen, men med en skillnad – en slags uppvisning för allmänheten. Försäljning efter 24 ja och 22 nej vid voteringen.

Socialdemokraterna yrkade på avslag och ansåg i inledningen av debatten att anledningen var oklarheter i beslutsunderlaget. Malin Norfall ifrågasatte priset med utgångspunkt från att två olika värderingar underkänts av kommunens tjänstemän. En värdering slutade i 10 miljoner kronor en annan i 4,5 miljoner kronor. Hur har man räknat, frågade Norfall.

Det var först när Tommy Andersson, s, gick upp i talarstolen som det blev riktigt tydligt hur socialdemokraterna ville agera i ärendet:

” Vi vill inte sälja och det har jag hela tiden varit tydlig med. Jag var med när den nu tilltänkte köparen skulle tillträda som arrendator för drygt 13 år sedan och jag betonade då att jag aldrig skulle tillåta en försäljning av campingen. Jag sa detta också till arrendatorn.

Kenneth Michaelsson, c, missade inte möjligheten att efter det inlägget tacka för Tommy Anderssons tydlighet.

”Äntligen fick vi veta den egentliga orsaken till kvällens yrkande på avslag, fastlog Michaelsson varpå Malin Norfall kände sig påhoppad men också bortglömd när hon nu beskylldes för indirekt otydlighet. Hon upprepade sin kritik om dåligt beslutsunderlag och spetsade till med en rejäl anklagelse riktad främst till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, när hon sa:

”Jag vill nästan tro att det finns en baktanke med tunna underlag/beredningar!”

Rakast av alla var Erik Ohlson, v, även om han också yrkade på avslag men han motiverade sitt ställningstagande aningen mer med bl a undermåligt beslutsunderlag men också med att räkna upp en rad motsägelsefulla eller ofullständiga och rent felaktiga uppgifter i underlaget.

”Vi riskerar att sälja capingen till underpris vilket vi inte får och därmed kan denna affär anses vara olaglig. Jag vet inte med säkerhet men jag tänker prova ärendet genom att överklaga till Förvaltningsrätten,” fastslog han.

Roger Fredriksson replikerade inte oväntat med att beskylla Erik Ohlsons inlägg som ren och skär vänsterretorik.

Erik Ohlson återkom vid flera tillfällen och frågade bl a varför två byggnader (reception och servicebyggnad) och en dansbana skulle kvarstå i kommunal ägo.

”Varför benämns köparen ha ett aktiebolag när det endast handlar om enskild firma. Varför inte begära in anbud och genomföra en försäljning på öppna marknaden?”

Erik Ohlson ifrågasatte också värderingen som tydligen är baserad på 2004 års marknadsvärde.

Det var i detta läge som Tommy Andersson, s, återkom till talarstolen och framförde sitt hot en aning inlindat i en vädjan riktad till Roger Fredriksson, m, och alliansen att tänka om för att slippa få köpet underkänt av Förvaltningsrätten vid ett överklagande.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, som ingår i alliansen ursäktade sig nästan när han yrkade på återremiss. Ett yrkande som senare röstades ner.

Peter Bowin,v, besökte också talarstolen ett antal gånger men hans inlägg resulterade endast i att han gjorde Kenneth Michaelsson förbannad (Michaelsson använde det ordet) och som i sin tur avkrävde Bowin en ursäkt.

”Jag kan inte lova en sådan, ska se på sändningen i efterhand så får vi se”.

Mest märkliga inlägget kom från Nicolas Westrup som inte alls deltog i debatten men som ändå ville demonstrera partiets maktställning i Ronnebys fullmäktige. Han begärde ajournering i fem minuter och anledningen skulle vara, ansåg han, att partiet blivit aningen villrådigt under debatten. Efter pausen var han inte det minsta villrådig och sd röstade som de brukar göra och som de redan röstat i kommunstyrelsen.

Nu får Stefan Nilsson köpa stora delar av campingen för 3 250 000 kronor men reception, kök och servering samt dansbana ska han fortfarande arrendera av kommunen. Om nu inte Förvaltningsrätten upphäver köpet när man tagit del av eventuell överklagan.

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Ett medborgarförslag, undertecknat av tretton personer som vill bevara Kallinge och Bredåkra heds historia, har nu lämnats in till Ronneby kommun. Vår förhoppning är att fullmäktiges ledamöter rätt ska förstå vår vädjan. Här nedan kan du se medborgarförslagets innehåll.

Medborgarförslag Ronneby kommun

Kallinge 2017-12-13

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Bredåkra hed var under åren 1886 – 1902 platsen för Blekinge bataljons verksamhet. En rad byggnader fanns uppförda längs lindallén strax intill nuvarande flygstation – Ronneby Airport. Alla byggnader utom någon mindre husgrund är borta sedan länge men stora delar av den treradiga lindallén står kvar som ett minne över Blekinge bataljon.

Blekinge bataljon bestod av fyra kompanier, vilket betydde ca 300 man. Den byggnad som bevarades längst var officerspaviljongen som i folkmun fick benämningen officersmässen. Denna byggnad användes under många år av Blekinge Flygklubb innan den brändes ner av Kallinge brandkår som ett övningsuppdrag.

1923 restes en minnessten över Blekinge bataljon och placerades intill kaserngatan. Stenen är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i dag som F 17:s paradplats. På stenen står skrivet:

”För fosterlandets försvar vapenövade KUNGL BLEKINGE BATALJON åren 1888 – 1901 å Bredåkra lägerplats”.

Bredåkra hed som ligger mellan lindallén och Ronneby Airport har genom åren varit en omtyckt samlingsplats. Här utfördes bataljonens korum och var också en flitigt använd fotbollsplan som Kallinge SK utnyttjade. På platsen arrangerade Kallinge SK bl a ett antal idrottsmässor med dåtidens mest populära artister på plats.

I dag utgör denna plats ingen fröjd för ögat. Den används som lagringsplats för olika byggmaterial med stora grus- och jordhögar som inte utgör någon bra reklam för kommunen när byggresterna är det första som möter ankommande flygresenärer.

Bredåkra hed ägs inte längre av Ronneby kommun och ingick i ett större markbyte.

Medborgarförslag:

Undertecknade föreslår att Ronneby kommun återtar den markbit som tidigare utgjort Bredåkra hed med tillhörande lindalléer och återställer platsen på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse ur svensk försvarssynpunkt. Träd bör ansas och gräsyta anläggas på platsen för Bredåkra hed.