Vårtalet på Snäckebacken i Ronneby

Bästa VÅRDIGGARE!

Ännu en gång ska ni känna er välkomna hit upp på Snäckebackens högsta punkt för att med gemensamma krafter försöka locka fram våren.

Även om vi gläds över ljusare tider i samband med vårens ankomst måste vi konstatera att vi lever i en ond å mörk värld. Människoliv släcks med bomber och folk drivs på flykt mot okända mål. Sverige är ett av dessa mål och här måste det vara vår gemensamma önskan att ge dessa utsatta en så trygg vistelse som det bara går.

I samband med terrorbrottet i Stockholm visade vi svenskar att med gemensamma krafter -vänskap – kärlek och medkänsla kan vi klara stora och betydande motgångar. Jag var säkert inte ensam att bli extra varm i hjärtat när den svenska solidariteten sattes på prov. Vi klarade det och vi bevisade att ensam är du inte stark men med gemensamma krafter kan vi klara det mesta.

Samtidigt tvingas vi åse, läsa och höra om världens ledande makthavare som på olika sätt trappar upp sina hot. Vem har den största och mest förstörande bomben? Ja, det är frågan för dagen när man i öst och väst spänner muskler för att visa vem som har störst makt.

Det är nära till hands att göra jämförelsen med grabbarna på skolgården som förr slogs för att imponera på en viss tjej. Visst blir kapplöpningen och världsledarnas uppvisning till en tämligen bisarr historia när vi andra, alla jordens miljarder människor inget annat vill än att leva ett fredligt liv. Vi är ju så många fler men det tycks inte hjälpa.

Av allt detta drar jag därför den starkt förenklade men fullt mänskliga slutsatsen att inte ens våren har vågat sig fram. Det har inte hjälpt ett dugg att vi många vårdiggare har försökt hjälpa till. I år har april varit precis så kall och oberäknelig som den är känd för att kunna vara om man tittar långt tillbaka för att jämföra.

På tal om flydda tider – hur blir det med våra ”Guldgubbar”, ja, ni förtstår säkert vad jag åsyftar.

Jo, jag vill påstå att gubbarna rör på sig. Enligt kommunalrådet, Roger Fredriksson handlar det numera enbart om NÄR ett museum kan stå klart – dessutom här i RONNEBY.

Naturligtvis ska detta för Ronneby så viktiga landmärke också hysa vrakdelar från det danska kungaskeppet ”GRIBSHUNDEN”. Två ädla pärlor som också kan få samsas med Ronnebys rika historia. Ett beslutsunderlag ska vara klart i höst har chefen på Blekinge Museum, Marcus Sandekjer intygat och honom brukar man kunna lita på.

Visst är detta efterlängtade besked värt en värmande applåd!

Jag vill avsluta med några kloka ord från en begåvad man som i alla lägen försökte göra världen lite bättre. Jag tänker naturligtvis på professor Hans Rosling som gick bort på tok för tidigt. Han har sagt:

Ingenting stödjer tanken att du blir lyckligare av att vara klok, bildad och öppen.

Däremot ökar klokhet chansen att du tillbringar din stund på jorden som en positiv kraft. Ett ljus som gör mörkret lättare att bära – för andra.

Å mer än så kan du inte begära av livet.

Med dessa kärleksfulla och optimistiska ord gör vi nu ett rejält försök att locka fram våren med värme och ljusa dagar. Å det genom att för just våren utbringa ett fyrfaldigt leve. LEVE VÅREN!!!

 

 

Om ett landmärke för Ronneby kommun

För en tid sedan föreslog jag i denna blogg var ett nytt landmärke för Ronneby borde uppföras. Jag hade valt östra infarten till Ronneby intill E 22. Nu svarar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening på mitt förslag.

Vännen Bengt Mauritzson, i Ronneby ärkenestor inom journalistiken och främste opinionsbildare med tribunerna Snäckebacken och bengtbloggen (i yngre dagar BLT och Radio Blekinge), har hedrat vår fb-grupp med ett viktigt och intressant inlägg.

-Om ni tycker att jag nu ”smörjer” lite i en obehövlig presentation så är det alldeles riktigt och beror på att jag liksom tar höjd för att våga framföra en avvikande mening i en detaljfråga utan att Bengt tar sin hand ifrån oss.

Landmärket på den inköpta marken vid E22 och Ronnebys östra infart borde naturligtvis vara ett nybyggt, tidsenligt länssjukhus på en optimal plats för hela Blekinge. Detta är klockrent och motsägs inte av ett enda sakligt argument men omintetgörs ändå av den östblekingska föreställningen att Karlskrona är världens centrum, fast det inte ens är centrum i Blekinge. Det är ju där problemet i grund och botten ligger – men å andra sidan får man väl försöka förstå att framtiden inte skulle vara särskilt ljus för de karlskronapolitiker som hade släppt ifrån sig länslasarettet till Ronneby med aldrig så goda skäl. Det gör de generande svaga argumenten och den smutsiga hanteringen av hela ärendet förklarliga men allt annat än försvarliga! Nu lyckades man bygga fast sig ytterligare bland bergknallarna på Vämö, men jag är ganska övertygad om att avräkningens dag kommer och då blir det i stället sakskäl som fäller avgörandet!

Ett annat landmärke på platsen? Ja, för all del, men varför inte hellre reservera denna areal för ett framtida sjukhus. Varken politiker eller opinioner är eviga. Snarare än vi tror kan läget vara annorlunda, sakskäl och förnuft åter gångbara, och då är det här välbelägna markområdet ett trumfkort att ha i beredskap. Detta hindrar inte att vi, precis som Bengt skriver, behöver ett ordentligt landmärke i Ronneby, och jag tycker det är givet att det landmärket bör vara det blivande Ronneby Museum som sedan ett år är under utredning på en imponerande ekonomisk ambitionsnivå, om nu någon trodde något annat.

Men museet bör inte ligga i periferin, utan helst mitt i eller så nära det medeltida stadsområdet som möjligt. Det är centrum som fordrar upprättelse och behöver stärkas med en besöksmagnet av liknande nationell klass som Brunnsparken. Med guldgubbarna från Vång, Gribshunden och de stadshistoriska samlingarna finns det lysande förutsättningar för det. Jag skall utveckla museifrågan och utredningen lite närmare, för Bengt har rätt i att det verkligen inte hörts särskilt mycket.

I kommunen pågår beredning av museifrågan som skall leda fram till ett förslag för politiken att besluta om. Kommunstrategen Anders Engblom som håller i det arbetet har en referensgrupp till sitt förfogande och genom denna, där jag ingår, och god kontakt med Anders har jag insyn i vad som händer och möjlighet att framföra mina synpunkter. Däremot har jag varken tillräcklig överblick eller utredarens mandat att rapportera från själva utredningen. Det kommer han själv att göra vid musei- och hembygdsföreningens årsmöte den 23 mars. Men jag kan försöka sammanfatta vad jag själv tycker och försöker driva.

Den ekonomiska nivå som både kommunstyrelsens ordf. och kommundirektören vid olika tillfällen nämnt (100-120 mkr) för den här investeringen antyder att det är fråga om ett prestigeprojekt med räckvidd utanför landets gränser. Ett landmärke. Det är en utmärkt förutsättning.

Vad har vi då att visa? Omlandets förhistoria med Vång-projektet och de spektakulära guldgubbarna förstås som en självklar öppning med framtida potential. ”Det danska Blekinge” berättas det bäst om i Ronneby, en stad som varit dansk längre än den varit svensk och som var en av Östdanmarks mest betydande handelsstäder. Ett par meter under den nuvarande staden ligger det medeltida Ronneby med gator, husgrunder och olika restposter av mänsklig verksamhet, nästan hela innerstaden är klassad som fast fornlämning. Självklar som ojämförligt dragplåster i en medeltidsdansk kontext är förstås utställningen av Gribshundens kvarlevor och historia, som ju är den direkta orsaken till att hela museifrågan nu är i skarpt läge. Ronneby hälsobrunn, industrin och kommunikationerna, det moderna Ronnebys viktigaste inslag bör föra utställningarna fram till nutid.

Museets placering? Inom stadsområdet, gärna inom det medeltida stadsområdet – det är innerstaden som behöver stärkas, dit vi vill få besökare och turister. Ordet upprättelse ligger nära till hands. Likaså skulle jag gärna se att någon äldre representativ byggnad kom till användning, ungefär som när Kockums gamla färdiglager fick leva vidare som Kulturcentrums magnifika konsthall. Gamla el- och vattenverket, Rådhuset och Fredriksbergsskolans äldsta del, alla byggnader av arkitektonisk och teknisk kvalitet, har besetts och diskuterats och skulle tillföra en extra dimension som också har med upprättelse och ett slags botgöring för tidigare synder att göra.

Endast Fredriksbergsskolan är tillräckligt stor för att rymma museet, men båda de andra kan å andra sidan kompletteras med nybyggnader som en spännande arkitektutmaning. Ett helt nybyggt museum på lämplig plats kan naturligtvis också tänkas. För mig är det självklart att Ronneby Museum organiseras som en självständig institution med säte i Ronneby och med sin egen ledning och personal. Det samarbetsavtal med Blekinge Museum som redan finns bör anpassas till den nya situationen.

Men att från Ronnebys sida genomföra en satsning i den här storleksordningen med uttalat syfte att ge kommunen och dess invånare något att vara stolta över och sedan lämna över museet som något slags filial till Blekinge Museum, det skulle vara ett oförlåtligt självmål som jag tror ingen vid närmare eftertanke kan tycka är rimligt.

Organisationsfrågan har ännu inte riktigt varit uppe på bordet, vilket kanske kan tolkas som att den är känslig. Blekinge Museum har en viktig roll i projektet och i utredningen, så det gäller att inte äventyra consensus beträffande Vång-fyndens och Gribshundens exponering och samarbetet med BlM överhuvud taget.

Men samtidigt menar jag att projektet är Ronnebys och gäller Ronneby, och det måste vi vara tydliga med. Så långt mina personliga reflektioner. Anders Engblom rapporterar och besvarar frågor i samband med årsmötet i Möllebackagården den 23/3 kl 1900. Är man inte medlem i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan man bli: ring 0457/13464 på vanlig kontorstid!

Mitt svar till vännen Björn O. Svensson:

Tack för utförligt svar Björn. Jag förstår hur du tänker när du föredrar att satsa på historiska lokaler i centrala Ronneby. Jag kan i vissa stycken ge dig rätt i det tänket men jag vill ändå ytterligare förklara hur jag tänker med mitt val av att placera ett nytt museum utanför centrum och vid östra infarten till Ronneby intill E 22.

Att utnyttja äldre lokaler, även om de är lämpliga utrymmesmässigt, blir det oftast mer kostnadskrävande att bygga om och förbättra än att bygga helt nytt. Se exempelvis vilka kostnader och problem som landstingets utdömda lokaler i Karlskrona är på väg att gräva djupa hål i en redan ansträngd landstingsekonomi.

Dessutom är det alltid svårt att göra äldre byggnader anpassningsbara för rörelsehindrade. Att bygga nytt och framtidsinriktat på ett eller högst två plan blir betydligt mer ekonomiskt. Jag föredrar därför att en ny byggnad uppförs som kan inrymma såväl ”Guldgubbar” som unika vrakfynd från ”Gribshunden”. Dessutom ska Ronnebys rika historia här vara väl representerad.

Jag vill också att en ny byggnad ska inrymma såväl restaurang som café och försäljningsutrymme. Här bör det givetvis finnas utrymme för en rejält tilltagen turistinformation som bjuder in besökare till övriga sevärdheter och upplevelser i Ronneby kommun.

Jag föredrar att placera den aktuella byggnaden i nära anslutning till E 22 och det av flera skäl. Det ska vara lätt att fånga upp ofta stressade och bekväma bilister som har andra mål än Ronneby, t ex Öland eller Österlen. Bilisterna ska inte behöva leta efter ett lockande landmärke som är placerat i ett redan trångt centrum som Ronneby utgör med tämligen små ytor för parkering.

Redan när Ronneby köpte mark för ett tilltänkt sjukhusbygge vid östra infarten tänkte man klokt för anläggande av parkeringsytor, ja, t o m med en ny mötesplats för tågresenärer. Det är denna markyta jag nu anser bör inrymma Ronnebys nya landmärke, en plats som är lätt och smidig att nå och att den kan bli en riktig pärla rent byggnadstekniskt. Det behöver inte bli en betongklump som många tänker sig så fort man för ett nybygge på tal.

I detta fall har jag haft Vandalorum i Värnamo som ett praktexempel när det gäller att välja lämplig plats. Vandalorum är ett centrum för konst och design och är placerat mitt i vägkrysset för E 4:an och väg 27. Bättre kan det knappast vara.

Smält mina tankar och återkom gärna Björn och vad tycker övriga intresserade Ronnebybor? Tyck till!!

Bygg Ronnebys landmärke vid österled

Varje gång det ropas på idéer som kan ge Ronneby kommun ett lyft dyker det alltid upp en artikel som jag inte kan glömma. Den publicerades inför kommunvalet 2010. Jag låter den fungera som ett slags avstamp.

Rubriken på artikeln – ”Ge oss ett Turning Torso” ledsagas med en bild på tre politiker, Sune Håkansson, Kenneth Michaelsson, Roger Fredriksson, då sex år yngre än i dag. Roger Fredriksson, då oppositionsledare sa:

”Det saknas en identitet. Tiden som IT-kommun är förbi.”

I artikeln lovade samma politiker att det skulle utlysas en tävling. Byggnadsnämnden skulle få i uppdrag att genomföra tävlingen om ett framtida landmärke.

Det blev aldrig någon tävling om ett nytt landmärke, om nu inte torget ska räknas som ett sådant. Ett gammalt och ganska slitet tema i så fall. Tävling blev det nämligen, ett antal arkitekter bjöds in för att ännu en gång förändra torgets utseende. För vilken gång i ordningen vågar jag inte ens gissa efter all stensättning och omgruppering av träd.

Något landmärke är inte torget i Ronneby. Inte i dag så vi lämnar det därhän.

Uppropet och krav på landmärke kvarstår. Behovet är skriande och för stunden är det ett upplevelseprojekt som diskuteras. Det är ”Guldgubbarna” i Västra Vång och inte minst vrakdelar från det danska förlista fartyget ”Gribshunden” som måste bli en turistmagnet av rang för Ronneby. Naturligtvis är detta ett projekt som måste ha nationell status, inte minst ur ekonomisk synvinkel.

Jag känner till att en arbetsgrupp i Ronneby kommun är verksam i vilken även Björn O. Svensson ingår. Hur långt har denna grupp kommit? Man måste denna gång tänka på vikten av att hålla allmänheten välinformerad. Intresset är brett och hett även internationellt.

Det har en längre tid förts diskussioner var man kan finna lämpliga lokaler. Hittills har förslagen varit väl futtiga. Jag menar storleksmässigt. Varför inte bygga herlt nytt?! Bygg intill Ronnebys östra infart, nära till E 22. Bygg där ett framtida sjukhus borde ha legat men som stoppades av Karlskronafixerade landstingspolitiker.

Jag vet att det finns ledande politiker som vill använda det 15 hektar stora markområdet vid Ronnebys östra infart till bl a ett nytt köpcentrum men betänk att ett upplevelsecentrum med ”Guldgubbar” och ”Gribshunden” naturligtvis måste ligga lättillgängligt för trafikanter på E 22.

Östra infarten är ett perfekt område som med varsam hantering kan kompletteras med annan verksamhet. I den tilltänkta nya upplevelsebyggnaden borde även ett stadsmuseum inrymmas. Ronneby har en rik näringsverksamhet att se tillbaka på och får inte falla i glömska. Det kan inte bara vara ett ansvar för ett antal ideellt arbetande historiker att förverkliga.

Här vid östra infarten skulle Ronneby kunna skapa det landmärke som i många år har efterfrågats, inte minst av politiker. Ronneby behöver inget ”Turning Torso” kommunen behöver ett lockande landmärke.

Obs! Flygfotot visar den mark som Ronneby kommun köpte in för ett tilltänkt sjukhus men som nu kan bebyggas med ett lockande landmärke. Området är 15 ha stort. Klicka för större bilder.

 

Ronneby laddar för upplevelsecentrum

Gribshunden 3

I drygt 80 år har det i Ronneby med såväl politiska som ideella krafter förts diskussioner om att förverkliga ett stadsmuseum. Av skiftande skäl har detta mål aldrig uppnåtts men nu med såväl fynd av ”Gribshunden” som ”Guldgubbar” har läget blivit ett annat.

Nu är det inte enbart i termer av stadsmuseum man diskuterar i den grupp som redan har haft två sammanträden. Gruppen leds av Anders Engblom, Ronnebys kommunstrateg, och nu menar man att det är viktigt att skapa ett arbetsnamn som inte direkt associerar till museum. Gruppen anser ”att det finns många med förutfattade meningar om vad ett museum är.”

Inledande sammanträden har varit av typen inventering av frågeställningar. Bl a anser man det angeläget att finna intressenter och stödjare av initiativet utanför myndighetssfären. Nivån på vad ett projekt av detta slag kan komma att kosta har medfört att man tittat på vad ”Ubåtshallen” vid Marinmuseum i Karlskrona kostade att bygga. I det fallet stannade notan på ca 150 miljoner kronor.

Det finns, anser arbetsgruppen, en hypotes om att projektet kan komma att kräva minst 2000 kvm. En framtida lokalutredning får utvisa krav på utrymme men den måste ta hänsyn till antalet intressenter och inriktning.

Naturligtvis måste ett projekt av detta slag som nu diskuteras också bli en nationell fråga. Möjligheter att söka ekonomiskt stöd finns, konstaterar gruppen, som bl a pekar på Leader Blekinge Småland Sydost. Ronneby uppfyller de krav som gäller för att söka medel denna väg.

Gribshunden 2

Redan nu har man listat ett antal tilltänkta etableringsplatser som har nämnts i olika sammanhang. Dessa är: Kommunens elverkstad, Kulturcentrum, Bruket, Fredriksbergsskolan, Rådhuset, Snäckebacken, Kilen, Brunnsparken, Östra Piren, Sörbyområdet och Davids kulle. Anders Engblom tar tacksamt emot fler förslag.

Närmast blir det kommunstyrelsens arbetsutskott som ska ta sig an museifrågan vid sitt sammanträde den 24 maj. Till det sammanträdet kommer även presidiet för Fritid- och Kulturnämnden att inbjudas.

I arbetsgruppen, som leds av kommunstrategen Anders Engblom, ingår Marcus Sandekjer, chef Blekinge Museum, Björn O Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, Helena Revelj, stadsarkitekt, Sattar Zad, tekniska förvaltningen och Karin Svensson, planarkitekt.

Bred offensiv för framtida Johannishus

Det blev en konstruktiv träff när Ronneby kommun i tisdags bjöd in till framtidssamtal med ortsbefolkningen i Johannishus och Listerby. Anledningen till mötet var att en ny översiktsplan för de kommande 15 åren ska ta form under innevarande år.

Denna gång testas en ny form av samråd. Nu är det inte politikerna som åker runt för att tala om vad man föreslår utan nu är det folkviljan som får råda. Ett tydligen uppskattat upplägg eftersom det lockade ett 60-tal att avge sina synpunkter i Rydsgården.

DSC04535

 

Det som genomsyrade kvällen var: ropen skalla, fiber åt alla! Det är hög tid att anmäla intresse till Miljöteknik som har full fart på grävandet och väljer områden efter antal inkommande anmälningar. Fibernätet är viktigt för nuvarande och framtida företagsetableringar. Även allmänheten har intresse av en snabb och stabil uppkoppling.

Styrkan för området Johannishus/Listerby är ett attraktiv boende med låga markpriser. Lediga tomter finns redan i området. En skola att slå vakt om är viktig för samhällets framtida utbyggnad. I Johannishus finns en livsmedelsaffär med god service med bl a post- och paketutlämning, vilket är viktigt för en levande landsbygd.

På möjligheternas konto fanns naturligtvis kravet på ökad tågtrafik och att ett tågstopp åter kan bli verklighet i Johannishus. Sista tågstoppet på linjen var 1965. En cykelväg mellan Johannishus och Listerby har diskuterats i 20-talet år men där tycks det vara Trafikverket som utgör bromsen, enligt ansvarigt kommunalråd, Roger Fredriksson.

En svaghet är ortens dåliga kollektivtrafik som måste byggas ut. Förr pendlade boende på orten till arbete i Karlskrona med tåg men i dag är kollektivt pendlande näst intill omöjligt. En landsvägsbuss går till Karlskrona på morgonen och återvänder sent på eftermiddagen.

Gatubelysning måste byggas ut och förfinas.

Framtida hot mot Johannishus/Listerby är fortsatt långa handläggningstider. Ett hot kan också vara om det inte skapas bra äldreboende och om skolans framtid står på spel om det inrättas en stor skola centralt i Ronneby.

Civilflyget med stationering är ett måste för framtiden och därför ser man fortsatta diskussioner om Brommas vara eller inte vara som ett direkt hot för framtiden.

Deltagarna såg också till hela Ronneby kommuns bästa för framtiden och vilka möjligheter som finns. Naturligtvis nämndes ”Guldgubbarna” i Västra Vång utanför Johannishus som en framtida satsning av rang. Även hanteringen av ”Gribshunden” är ett minst lika stort guldläge för framtiden.

För mig personligen var det glädjande att höra önskemål om ett öppnande av Ronnebyån för mer båttrafik och därmed ökad turism. Samma att ett nytt sjukhus bör uppföras vid Ronnebys östra infart. Detta sagt trots att flera aktiva socialdemokrater var på plats.

Mötet leddes av planarkitekter och med kommunens två styrande politiker, Roger Fredriksson och Kenneth Mikaelsson, ordförande respektive vice ordförande i kommunstyrelsen.

Ronneby ska bygga modernaste museet

Vi i Ronneby har inlett förhandlingar/samtal med Blekinge Museum för att på bästa sätt skapa förutsättningar för ett nytt museum. Ett museum som ska bli landets modernaste och som ska visa upp Gribshunden. Detta är vår ambition och som kommer att prägla vår framtida verksamhet.

Detta förklarade kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson när han på morgonen inledde fullmäktiges allmänpolitiska debatt.

 

Gribshunden för stort för bypolitik

Gribshunden 3

Jag vill genast säga att tisdagens föreläsning i Ronneby om Gribshunden var av hög klass. Vi i publiken, ett par hundra, fick på ett vetenskapligt sätt senaste nytt om detta världsunika fynd som har hittats intill Stora Ekön i Ronneby skärgård.

Men så var det också två av landets mest erfarna marinarkeologer, professor Johan Rönnby och Lars Einarsson, Södertörns högskola respektive Kalmar Läns Museum som svarade för informationen. Arrangörer var Länsstyrelsen i Blekinge och Blekinge Museum.

Det pinsamma uppstod när publiken på slutet erbjöds möjlighet att ställa frågor. Merparten av frågorna kan med fördel klassas som bypolitik eftersom flertalet av dem ställdes av flera fritidspolitiker från Ronneby.

Även om merparten av publiken föredrog att ta emot spännande och högteknologisk information om fartygsvraket och avstod från frågor är min uppfattning att flertalet var helt uppfyllda av tanken att Gribshunden måste placeras i ett nytt museum uppfört någon stans i Ronneby. Allt annat är otänkbart!

Därför kändes det befriande när professor Johan Rönnby med några enkla meningar gav vetenskaplig tyngd när han svarade:

-Gribshunden är ett europeiskt skepp. Det beställdes av danske kungen Hans och förliste på svenskt vatten utanför Ronneby och fyndet tillhör Sverige. Därmed kan t ex inte Danmark göra anspråk på detta, ett av världens viktigaste vrak, betonade han.

Forskarna fastlog dessutom att fyndet av Gribshunden är större än Wasa och Kronan och det är samtida med Christoffer Columbus skepp ”Santa Maria” och Vasco da Gamas fartyg ”Sao Gabriel”. Något liknande föremål från 1400-talet har aldrig hittats någonstans i världen.

Betänk, säger forskarna, att senast ”monstret” Gribshunden såg dagens ljus var i slutet av 1400-talet (1495) samtidigt som Columbus upptäckte Amerika och Leonardo da Vinci var verksam.

Det här fyndet utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård är världsunikt. Det är stort, mycket stort och därför känns det lite futtigt att detta enbart skulle vara en fråga för Ronneby. Blekinge är ett litet landskap och naturligtvis måste bevarandefrågan vara en länsangelägenhet, inte minst av ekonomiska skäl.

Gribshunden 4

Jag tycker att Marcus Sandekjer balanserade klokt i sitt svar på frågan, ”hur många år Ronneby har på sig för att bygga ett museum”. Dessutom vill jag passa på att berömma Marcus för hans sätt att hantera såväl Gribshunden som Guldgubbarna från Vång, norr om Johannishus. Han har en bred kunskap och har lyckats väl i konsten att göra Ronneby delaktigt i de unika fynden. Men så har han också fått en rivstart på sitt uppdrag, inseglad på en lyxmacka.

Obs! Klicka för större bilder.

 

Gribshunden bara för ”smårika danskar”

DSC01719

Åke Tärntoft, en mestadels glad och oförarglig centerpolitiker i Ronneby, upprepar i dagens BLT vad alla redan har sagt – Gribshunden vill vi ha! Naturligtvis ska den pryda ett eget museum, helst nära havet i Saxemara för då får Åke gångavstånd.

I artikeln upprepar han ytterligare en sanning, att en satsning av det slaget skulle innebära ett uppsving för turismen i Ronneby.

Men det är när han säger följande som det blir riktigt dålig reklam för en bra sak, ja, nästan lite obegripligt:

”En placering av Gribshunden i Ronneby skulle innebära en invasion av smårika danskar.”

Betyder det att ett eventuellt museum, icke statligt, kommer att bli så dyrt att bygga att endast ”smårika danskar” kommer att ha råd med inträdesbiljetten? Danskar, för att inte tala om fattiga svenskar, nu tyngda av allehanda skatter ska således inte ge sig till Ronneby för att åse en dansk kunglig skatt? Småsnåla smålänningar och ekonomityngda föräldrar, hur blir det för dom?

I mina mest positiva stunder kan jag delvis förstå vad Åke Tärntoft menar, nämligen att danskarna kan känna en större samhörighet och nyfikenhet med Gribshunden. Men att enbart vända sig till ”smårika danskar” är en tämligen snäv och ogin beskrivning av vilka Ronneby vill ha som framtida turister.

 

Årets valtal på Snäckebacken

DSC00533

”Dimman skingras, kölden flyktar

och naturens dvala lyktar.”

Det är Johan Ludvig Runeberg som har skildrat våren med dessa ord.

Hur gamla vi än är så föds vi på nytt vid denna tid på året.

Å våren – den kommer allt tidigare med gräsbränder å redan nu eldningsförbud.

Jordgubbarna är mogna redan i april – även här i vårt Blekinge – för närodlat ska det va –  och snart kan vi väl avnjuta nypotatis lagom till julafton.

I ett vårtal ska man tala om blommor å naturligtvis har jag plockat en bukett.

I den bukett jag i kväll vill ge till er – här på toppen av Snäckebacken- finns blommor som kan få hela Ronneby kommun att blomstra för lång tid framöver.

Jag tänker på byn Vång utanför Johannishus. Där är ordet GUBBAR inte längre ett skällsord. Där i jorden är gubbarna GULD värda och kan snart bli till en turistattraktion som i omfattning kan mäta sig med BIRKA.

Jag tänker på GRIBSHUNDEN – det danska kungliga skeppet som sjönk och la sig till rätta i vår skärgård. Detta båtvrak har redan nu lockat inte minst danska forskare till våra trakter. Med lite fantasi och betydligt mer pengar kan detta bli en attraktion med guldkant.

Å jag tänker på SAXEMARA BÅTVARV som har fått en ny möjlighet i form av en ny och intresserad arrendator och att ägaren till varvet – BLEKINGE MUSEUM – ser nya möjligheter tillsammans med Ronneby kommun. Båtvarvet är unikt och borde naturligtvis vara en angelägenhet för hela-  och jag menar – HELA Blekinge.

Jag tänker på KARÖN – denna pärla i min vårlika bukett som nu ska väckas till liv efter sin allt för långa TÖRNROSASÖMN. Det är äkta och genuina RONNEBYKRAFTER som nu rensar upp och dammar av ett stycke av det bästa och ädlaste som Blekinge kan ståta med i denna vår vackra skärgård.

I min fantasi kan jag se KARÖLINE och med hjälp av en minnesbild från kvällens arrangör Björn O Svensson i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan jag återse båtarna KARÖ, Turist, Freja, Balder, Ronneby och Blekinge tuffa fram på Ronnebyåns vackra vattenyta.

Ja – en härlig syn. Men då måste naturligtvis först betongklumpen vid hamnen fraktas bort. Det är på gång. Det är på gång.

Jag tänker på Ronnebys snart unika landmärke i form av en JAKTVIGGEN på pelare vid eken som delar på vägen mot kontinenten och KRONOBERG. Den kommer att tala om att vi i Ronneby är en tredjedel av det flygvapen som nu återstår. Där under vingarnas beskydd ska bilåkande turister kunna avnjuta sin medhavda matsäck. Mitt i Blekinge vid vår älskade ek.

– Något positivt håller på att hända med Ronneby

Vi ser möjligheter istället för hinder. Vi har rätat på ryggen och insett att vi i Ronneby har ett unikt läge – vi utgör navet i hela Blekinge.

När vi nu hälsar våren tillbaka vill jag också att vi i hyllningen ska tänka på alla de krafter – inte minst de ideella – som arbetar för vår kommuns bästa – å som en ringa belöning ska omfamnas i form av ett fyrfaldigt leve…

Mina önskeklappar inför 2014

DSC02338

Inför julen men också inför det nya året måste det vara tillåtet att önska sig klappar. Paket som inte låter sig rymmas under granen men väl som tilltänkta projekt som kan ge Ronneby hela kommun ett lyft.

För att mina och många andras önskningar ska bli infriade måste dock en hel rad tomtar ( politiker och tjänstemän på skilda nivåer)  tänka till och vara snälla inför varandra och tänka på kommunen och länets bästa. Vi är många som har tröttnat på deras gnabb. Nu vill vi ha samling och krafttag för allas bästa.

Jag vill inte gradera önskeklapparna men högt upp ligger naturligtvis ett nytt centralt placerat sjukhus i Ronneby kommun. Allt fler har detta som önskeklapp. Hoppas bara att landstingsrådet Kalle Sandström, vän av Ronneby, får en lugn och behaglig jul så att han kan tänka nya tankar för länets bästa. Vi tar nya tag i mitten av januari.

DSC02436

Naturligtvis önskar vi alla, utom några få politiker som kommer att namnges på nyåret, att Ronneby ska utvecklas som kust- och skärgårdskommun. Första åtgärden bör bli att tillsätta en utredning och att bygga om hamnbron  till en öppningsbar bro. Vi har i dagarna blivit ombedda att komma in med kostnadsförslag. Såväl moderater som Ronnebypartister har planer för Ronnebyån och hamnpiren. Sex båtklubbar delar intresset.

Ronneby har stora möjligheter att äntligen locka turister till en historiskt laddad kommun med en hel rad uppmärksammade besöksmål. Jag tänker på Västra Vång i öster och guldgubbarna och jag tänker på Gribshunden. Ett unikt danskt skeppsvrak från 1400-talet som vi bara sett små delar av men som kan bli hur stort som helst i form av lockande utställning.

Guldgubbe 3

Blekinge Museum behåller Saxemara historiska båtvarv och tänker nu förverkliga de idéer som har funnits sedan man övertog det historiskt intressanta träbåtsvarvet 2006. Detta är projekt som drar stora kostnader men lösningar måste kunna finnas på såväl lokal- som riksnivå.

Flygverkstaden vid F 17 i Kallinge vill utredare lägga ner, men eftersom långt ifrån alla delar har funnits med vid utredningsarbetet bör det tämligen snabbt komma andra besked. Det är många som nu säger – Gör om! Gör rätt!

Jag ser också fram mot 70-årsfirandet i sommar. Det är Blekinge Flygflottilj som fyller 70 och ska fira detta med en stor flygdag den 1 juni. Anhöriga och anställda får en egen flygdag på lördagen.

Vi får då också ett nytt landmärke när Viggen-monumentet kommer på plats i Sörby trafikplats.

Naturligtvis önskar jag också att nya naturreservatet Moabacken (ungdomsårens skid- och kojbyggarplats) får blomma ut under nästa år.

God Jul