Borde vara lätt val för Karlskrona

Snart är det endast den lilla, men röststarka, styrgruppen som vill bygga det stora och otympliga kulturhuset på Karlskrona torg.

Alla tunga instanser säger nej, stopp och belägg!

I torsdags kom det allvarlig kritik från länsstyrelsen genom landshövdingen som framförde kritiska synpunkter på kulturhusets placering och utförande. Men tyngst måste ändå Unescos kritik väga eftersom Karlskrona här spelar med världsarvet som insats.

Den skarpa kritiken från Unesco kom i går fredag och utmynnade i en kraftfull maning till kommunen att nu stoppa den planerade processen. Man anser att planerna inte ska fortsätta med nuvarande form och design. Unesco anser att såväl kommunen som projektgruppen ska backa i processen och helt enkelt börja om från början i planeringsarbetet.

”Den föreslagna designen uppfyller inte kraven för ny ”utfyllnadskonstruktion i den historiska miljön vid torget.”

Synpunkterna och kritiken kan knappast vara mer tydliga. Karlskrona leker med Världsarvets vara eller inte vara om man inte snarast backar och visar förståelse.

Jag är stolt över att få ha ett Världsarv som närmaste granne och vi är säkert många Blekingar som tänker på samma sätt. I Ronneby, min hemkommun, arbetar man idogt för att på bästa sätt bevara och i framtiden visa upp vår historia med såväl Gripshunden som historiska fynd från utgrävningar i Vång intill Johannishus.

Valet står alltså mellan att finnas kvar på Unescos världsarvslista ELLER att låta politiker – mot folkopinionen – bygga monument över sig själva.

En liten prestigefylld grupp med politiker ska inte ensidigt och pompöst få ta detta unika Världsarv ifrån oss. Vill man bygga monument över sin egen förträfflighet finns det andra mer lämpliga platser.

Gör om gör rätt!

Är Roger Fredriksson en kuppmakare?

För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.

Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.

Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.

Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.

”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.

Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.

Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.

Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?

Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.

Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.

Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.

Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.

Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.

Politisk hybris i Karlskrona

Vi lever i en förunderlig tid. Inte minst inom det politiska skeendet. Ena dagen har vi såväl regering som statsminister. Nästa dag har vi endast en övergångsregering samtidigt som man förhandlar om att få fram en ny statsminister. Så är det på riksplanet.

På det lokala planet är det Moderaternas riksdagslista med tre kvinnor på de tre översta platserna som överraskande har kommit att stå i blixtbelysning. I dag, när jag fick ögonen på lokaltidningen Sydöstrans ledarsida, var jag tvungen att hämta starkt kaffe innan jag för andra gången tog del av tidningens ledarkrönika.

Hade jag läst rätt eller befann jag mig fortfarande i en sömnig och diffus verklighet? Jag blev snabbt klarvaken. Det var ingen fantasi. Det som är skrevet ÄR skrevet, som Vilhelm Moberg uttryckte det i ett av sina aktstycken.

Denna gång var det en ledande socialdemokrat, Elina Gustafsson som tog till orda. Hon slog ett slag för moderaten Camilla Brunsberg! Jo, det är sant.

Jag har genom åren inom det politiska skeendet aldrig varit med om att en politiker rullat ut röda mattan och stakat ut vägen för en politisk motståndare på det sätt som skedde på ledarsidan i dag. Så här skrev socialdemokraten Elina Gustafsson om moderaten Camilla Brunsberg:

” Camilla Brunsberg är ett känt namn i Blekinge, inte bara i Karlskrona. Hon är kommunikativ, snabb på bollen och når ut i media. Hon har också gjort sig känd för att bli den första kvinnan att bli kommunstyrelsens ordförande i Karlskrona.”

Även Moderaterna Åsa Coenraads och Elin Pettersson fick kommentarer av Elina Gustafsson men av ett annat slag och betydligt mer negativt:

” Åsa Coenraads är inte alls lika känd och profilerad här i Blekinge. Jag tror inte att Åsas erfarenhet av att ha suttit i riksdagen sedan tidigare kommer att hjälpa henne här. Elin Pettersson, från Karlshamn, är absolut ett känt namn eftersom hon har funnits i den lokala och regionala politiken under många år men jag tror ändå att hon kommer få svårt att konkurrera i antal kryss mot Brunsberg.”

Frågan som dröjer sig kvar blir, varför ska en socialdemokrat recensera tre moderata kvinnors inbördes möjlighet till att locka väljare? Det tar en stund innan svaret står klart för mig. Det handlar mer om Karlskronas storhet än Camilla Brunsbergs tredjeplats på Moderaternas riksdagslista. Elina Gustafsson skriver:

” Jag tippar att det blir Camilla Brunsberg som kammar hem platsen, med eller utan krysskampanj. Hon har stöd från många väljare som röstar höger i Karlskrona och man ska inte förminska att Karlskrona är den största kommunen i länet.”

Innebörden i vad Gustafsson skriver blir – Karlskrona är störst, bäst och vackrast i Blekinge. Den som bor och verkar i Karlskrona står över alla andra boende i, eller ve och fasa inflyttade till, det vackra och kreativa Blekinge. Av just denna anledning har Blekinge genom åren haft så svårt att komma överens. Nu fick vi det svart på vitt.

Kan importerad riksdagsledamot vinna?

Det blev Abborremåla (Ronneby) och västra Blekinge mot Karlskrona när moderata ombud i lördags skulle rangordna riksdagslistan inför nästa års val.

Listan toppas nämligen av inflyttade Åsa Coenraads i Abborremåla som följs av Elin Petersson, Karlshamn och Camilla Brunsberg, Karlskrona.

Enligt SVT Blekingenytt kände Moderaterna i örlogsstaden sig överkörda. Dom sa sig ha känt sig som statister under valproceduren.

Men behöver verkligen Karlskronamoderaterna i Karlskrona redan känna sig besegrade? Jag menar, en tredjeplats på riksdagslistan är inte fy skam. Camilla Brunsberg är välkänd men kanske ändå en smula okänd i övriga fyra kommuner i länet. Gränserna är nämligen knivskarpa vilket valet nu visade.

Men, allvarligt talat, kan verkligen en nyligen importerad riksdagsledamot från Västmanland bli så känd på knappt ett år att hon skulle kunna utgöra ett allvarligt hot? Jag tror det blir riktigt svårt med tanke på att Blekingar av hävd är försiktiga när det gäller nya bekantskaper.

För att vara en känd och inte minst erkänd Bleking måste man bevisligen kunna ståta med minst tre generationer i rakt nedstigande led. I Karlskrona är det minst fem generationer, om det ens räcker?

Vem är då Åsa Coenraads som nu vill be om blekingars röster? Hon är född 1978 och är således 43 år och därmed näst yngst av dom tre toppkandidaterna. Coenraads kom in i riksdagen 2010 och sedan våren 2018 är hon ordinarie ledamot i trafikutskottet med ansvar för luftfartsfrågor. På den punkten, måste jag tillstå, behöver Blekinge all hjälp.

Jag har faktiskt träffat Åsa Coenraads en gång. Platsen var Trehörnan mitt i byn Abborremåla där hon nu bor tillsammans med kärleken Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby.

Det var midsommarafton 2015 mötet skedde. Så kärleken är ju inte direkt ny. Vi bytte bara några vänliga fraser.

Hon sa ”jaså, är det du som är bloggaren?”

Jag svarade ”Ja”.

Därefter fortsatte midsommarfirandet som om inget hade hänt.

Jag kan således inte uttala mig om hur duktig hon är som riksdagsledamot. Däremot tycker jag det var onödigt hårt av SVT Blekingenytt när de lät antyda att Åsa Coenraads kunde vinna nomineringen på grund av sin kärlek till Blekingemoderaternas ordförande Roger Fredriksson. De skrev:

” Den tredje toppkandidaten är Åsa Coenraads, som sedan 2010 suttit i riksdagen för Västmanland. I våras flyttade hon till Blekinge för kärleken. Just denna kärlek är något som, enligt källor inom partiet, kan komma att få stor inverkan på utfallet, då Åsa Coenraads sambo är kommunalrådet och länsförbundets ordförande, Roger Fredriksson.”

Denna gång kunde Roger Fredriksson också spara sin annars flitiga kommentar:

När nu Moderaternas riksdagslista toppas av Åsa Coenraads och inte av Camilla Brunsberg måste jag nog ompröva mitt förtroende för Blekinge Läns Tidnings politiska chefredaktör, Anders Gustafsson. Han var kallad till SVT Blekingenytt som politikexpert och ombads gissa utgången. Han satte alla sina slantar på att Brunsberg skulle toppa listan. Kanske måste jag nu byta lokaltidning? Hans tanke var allt för lokal.

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Kommun skriver brev på utrikiska

 BLT fortsätter i dag att skildra vad som nu händer när ett planerat markbyte mellan Karlskrona kommun och Regionen är kastat i papperskorgen. Detta i sin tur kan få följdverkningar som innebär att ett länge debatterat kulturhusbygge åter igen kan vara i fara.

Kommunalrådet Magnus Larsson, c, spekulerar i att kanske ändå kunna köpa loss tomten på stortorget och där bygga ett kulturhus. Men då påminner han sig själv och kommuninvånarna om att bygglovet för kulturhuset är överklagat. Men inte nog med detta. Kommunen har dessutom tvingats skriva ett brev på utrikiska, ja, engelska!

Magnus Larsson:

”Bygglovet för kommunens kulturhus är för övrigt överklagat och inte avgjort ännu. Vi har en dialog med Unesco där svar, skrivna på engelska, just gått iväg.”

Ett underbart klargörande som måste göra alla tvivlande karlskroniter lugnade. Naturligtvis ska ett brev till Unesco skrivas på engelska.

Jag vill inte tro att det är reportern som har blivit så förbluffad av att brevet skrivits på engelska att han av den anledningen har gjort anmärkningen. Jag tror att han rätt av har citerat ett mäkta imponerat kommunalråd.

Jag ska erkänna att när jag läste meningen i artikeln kom jag tveklöst att tänka på en helt annan tidning, nämligen Grönköpings Veckoblad. Den tidningen hade alldeles säkert gjort en betydligt större sak av denna ”unika” händelse.

Blekinge backar på grund av för få jobb

Naturligtvis vill ingen gå arbetslös och därför överger många Blekinge för att söka lyckan på annat håll. Sune Håkansson, som i dag tolkar det stora och allvarliga tappet av befolkning, gör den kopplingen. Allvarligt är också, anser han, att Blekinge i dag tycks sakna starka företrädare i ”förhandlingarna” med staten.

Håkansson ifrågasätter Ronnebys storskaliga skolbyggnadsplaner som utifrån nu kända invånarantal kan vara i överkant. Trots att Ronneby hade länets högsta födelsetal hjälpte det bara en del. Ronneby minskade invånarantalet med 61 personer.

Tag del av Sune Håkanssons tolkning av att Blekinges befolkningsantal minskar kraftigt:

”2019 blev inget bra år för Blekinge. Antalet invånare sjönk med 231. Det var endast Karlshamn, som lyckades hålla sig på plussida, Karlskrona minskade med 133, Ronneby med 61.

Det är värt att påpeka att nettoinvandringen var 711. Trots ett rejält inflöde från utlandet minskar länets befolkning.

Karlskrona är värt ett påpekande. Så sent som i våras antogs en prognos, enligt vilken befolkningstalet skulle öka med 415 under år 2019. I stället blev det en rejäl minskning. Skillnaden mellan prognos och utfall blev mer än 500 personer. Lågt räknat betyder en invånare 60 000 kronor i skatter och statsbidrag. Karlskrona går miste om 30 miljoner! Naturligtvis sjunker kostnaderna också, men inte lika mycket.

Karlskrona hamnar på en rejäl bottenplats, om man jämför med andra residensstäder, Kalmar, Växjö, Halmstad…listan kan göras lång. Alla redovisar de rejäla ökningar, ofta med kringsvid 1000 personer.

För Ronneby kunde det ha gått än värre. Länets högsta födelsetal hjälpte en del. Likväl kan det ifrågasättas om inte skolbyggnadsplanerna är i överkant.

Även för Ronneby gäller att invandringsöverskottet var stort, 187 stycken. Andelen utrikes födda ökar. Samtidigt synes Sverigedemokraterna få ett allt större inflytande, både lokalt och på riksplanet. Följden kan bli en rejäl befolkningsminskning.

En förklaring till Blekinges befolkningsproblem torde vara länets höga arbetslöshet. Återigen: Länet synes sakna starka företrädare i ”förhandlingarna” med staten.

Invandringen under åren från 2015 stoppade avfolkningen i många glesbygder. Preliminära siffror antyder att det återigen har vänt nedåt. Nya avvecklingar av skolor synes vara på gång. Till detta behövs inte några kommunala beslut. Föräldrarna inser att de minsta skolorna inte håller tillräcklig kvalité.

Från Norrlands inland rapporteras exempelvis att de mindre gymnasierna inte får tillräckligt med elever. Ibland gäller det redan på högstadiet. Eleverna bor hos släkten i Stockholm.

På motsvarande sätt kan det gå inom äldreomsorgen. Personalen kräver bättre arbetstider. Då behövs större enheter. I Ronneby bygger Attendo 54 nya lägenheter. Därav följer att kommunen måste avveckla ungefär lika många. Backen i Backaryd torde omvandlas till Trygghetsboende.

Om det också byggs nytt i Bräkne-Hoby hamnar kommunen i en våldsam ekonomisk knipa. Det tar tid att bygga om befintliga byggnader.

Exemplen kan mångfaldigas”

Sune Håkansson

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Ronnebytaktik lurade Karlskrona

Konkurrensen mellan Blekinges fem kommuner har alltid varit stenhård. Genom åren har man stulit idéer av varandra hej vilt.

Därför var årets taktikgrepp från Karlskrona aningen överraskande. Inte minst för att det skedde helt öppet. Taktiken ”avslöjades” av BLT som även detta år skulle ansvara för den ytterst prestigefyllda tävlingen – ”Årets vackraste kommunala julgran.”

Trots att Karlskrona i fjol tog hem en jordskredsseger ville kommunen i år ta hjälp av Ronneby för att klä granen för ännu en seger. Istället blev det tvärt om. De två kommunerna hade i år bildat en ”julgranspakt” men Ronneby snodde, trots det nära samarbetet,  segern före Karlskrona.

Dessa granar ratades och fick inte delta i tävlingen.

Ronnebys taktik kommer sannolikt aldrig att avslöjas. Men Sara Svensson från Ronneby kommun måste självklart ha mixtrat med kulor och ljus på ett sätt som ingen i Karlskrona förstod.

BLT konstaterade: ” I år får Karlskronas julgran en helt ny stil – med hjälp av experter från Ronneby.”

Man ”lånade” helt enkelt Ronnebys uppskattade upplägg med röda bollar som kulor i granen på torget, rapporterade BLT.

Naturligtvis måste Sara Svenssons utlåning till Karlskrona ha gjort moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson ordentligt nervös. Han brukar ofta uttrycka sig på följande sätt;

Med Karlskronas stora seger i fjolårets julgranstävling måste Fredriksson haft många sömnlösa nätter uppe i sin egen granskog.

Men så visar det sig efter en veckas orolig och ytterst spännande väntan på resultatet att Ronneby i år snuvade Karlskrona på segern. Ronneby vann dessutom stort och sopade hem hela 54,36 procent av de 1490 rösterna. Karlskrona fick nöja sig med en andraplats med 28,52 procent.

Då ska man veta att Ronneby i fjolårets tävling var nära att hamna under kvalstrecket. Man nådde endast en tredjeplacering. Med denna kunskap i färskt minne är det lätt att förstå varför årets kommunala granar i Ronneby var nära att sparas bort på grund av krisartad ekonomi.

Allmänhetens intresse för kommunala julgranar är svagt. I fjol röstade 8014, i år var siffran endast 1490. Sämst är intresset i västra Blekinge. I BLT, inför julgranstävlingen, uttalade sig parkarbetarna från båda kommunerna om vikten av kunskap och erfarenhet samt inte minst hur viktigt ett samarbete är när det gäller att klä kommunala julgranar. Med tanke på den nybildade ”julgranspakten” och med tanke på resultatet kommer säkert detta nya samarbete att omprövas. Befolkningen i Karlskrona lär vara rejält uppbragt.

Blekinge snart bortom räddning

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.