Etikettarkiv: Karlskrona

Karlskrona in i dimman

Publicerat av

Efter att debatten om den gamla men högt uppskattade vattenborgen i Karlskrona nu har pågått en tid tycks det ha hänt något med örlogsstaden Karlskrona.

Jag känner inte längre igen staden som den en gång var. Den har, som det heter, tagit vägen rätt in i dimman. Ledande politiker hoppas alla ska glömma, men verkligheten blir för varje ny dag bara alltmer absurd.

Bilden från i dag, tagen på Bryggarberget, visar att allt inte står rätt till. Hur ska detta sluta?

För att du ska förstå vad jag menar kan du gärna använda länken nedan.

https://youtu.be/2l57nVrehsY

Inflationen extra märkbar i Karlskrona

Publicerat av

Vi drabbas på olika sätt av den nu pågående farsoten, inflationen. Mot den finns inget vaccin. I stället handlar det om köpkraft, höjda räntor, sparkapital och inte minst oviljan vi måste visa mot att handla för att inte driva upp inflationen än mer.  Grupper ställs mot varandra. Köpstarka mot skuldsatta eller i klartext – utslagna.

Men hur kan det komma sig att inflationen slår så olika hårt? Varför drabbas Karlskrona extra märkbart av snabba prisstegringar? Ju mer jag har läst och hört om den gamla Vattenborgen på det anrika torget i Karlskrona och dess värdestegring har mina frågor blivit allt fler.

Foto från Blekinge Museums bilddatabas.

Samtidigt funderar jag på vad relationer har för betydelse vid en affärsuppgörelse likt den i Karlskrona? Det finns vanliga relationer som reglerar hur en affär ska tillgå mellan köpare och säljare. Men i detta fall existerar inte den relationen. I Karlskrona är det, inflationen till trots, säljaren som dikterar priset, inte köparen! Dessutom är köparen inte ens intresserad av att försöka pruta. Köparen har hamnat i beroendeställning på grund av att man tidigt talat om vad Vattenborgen ska användas till, hur oändligt viktig den är för att förverkliga ett slags kulturhörn på torget. En turistbyrå och ett café ska inrymmas i den gamla borgen som tydligen ska påminna om Robin Hood eller något liknande. Robin Hood som tar från dom rika och ger till dom fattiga – allmänheten.

Fast i detta fall är det tvärtom. Företagaren vill att allmänheten/skattebetalarna ska stå för fiolerna, 26 miljoner!

Man behöver inte ens vara manipulativt lagd för att ana ugglor i mossen, som vi säger på landet när något är misstänkt galet. I det här fallet är nämligen säljare och köpare en och samma person, nämligen kommunstyrelsens ordförande Emma Swahn Nilsson, moderat. Även om man försökt förklara att så inte är fallet. Frågan om delaktighet har en längre tid mörkats, vilket måste ses som ett kraftfullt svek gentemot väljare och skattebetalare.

Det var först i går måndag som BLT kunde avslöja att kommunstyrelsens ordförande, Emma Swahn Nilsson inte bara är suppleant i familjeföretaget utan äger 40 procent av aktierna! Hennes man förfogar över merparten, nämligen 60 procent.

Karlskrona kommun ska inte bara köpa en på flera sätt kantstött och rasriskbenägen borg utan måste köpa hela familjeföretaget Stenhusen Vattenborgen AB. Kostnad 26 miljoner kronor. Ett oavvisligt krav från säljaren Emma Swahn Nilsson. Samma person som är en del av majoriteten i kommunstyrelsen som i dag tisdag beslutade att gå vidare med köpet.

Bakom dagens beslut återfinns M, Sd, L och Kd vilka vann med åtta röster mot oppositionens 7. Nu rullar den på flera sätt skamfilade affären vidare för beslut i kommunfullmäktige den 26 oktober. Där väntas oppositionen rösta för en minoritetsåterremiss, som kan genomföras om minst en tredjedel av ledamöterna bestämmer sig för det. I så fall kommer ärendet tillbaka för ett avgörande i nästa fullmäktige den 30 november.

Om köpet genomförs då har revisorerna sagt att man tänker titta på detta udda inslag i en demokrati där man vanligtvis brukar vara noga med jäv och därmed avstå från att rösta, vilket statsvetare också har påtalat. Men varför ska revisorerna vänta? Dra i gång på stört!

I detta solklara jävsförhållande står majoritetens köpare/kommunstyrelsen nu dessutom upp och påstår att köpet är en bra affär för skattebetalarna. Dom rodnar inte ens, men den breda allmänhetens dom kommer att bli hård och skoningslös.

Jag måste tillstå att jag i denna stund är oerhört glad och lycklig över att inte vara skattebetalare i Vattenborgarnas stad som Stig-Björn Ljunggren så träffsäkert utnämnde köparna till i sin ledare för kort tid sedan. Enligt Stig-Björn lär dessa också förfoga över en egen tidning, Grönköpings veckoblad. Applåd på det!

Varför ska kulturarbete vara oavlönat?

Publicerat av

Jag vill tro att alla vill att just deras kommun ska vara trivsam och inbjudande men också framgångsrik. Skattesatsen ska vara balanserad, likaså sysselsättningen. Skola och annan social verksamhet måste vara av toppklass. Bostadsmarknaden ska vara inbjudande och ha bästa standard. Föreningslivet ska vara omhuldat och berikande.

Uppfyller kommunen dessa vällovliga krav är det ändå något som saknas, vilket inte alla beslutande politiker tycks förstå. Jag tänker på kulturens värde utifrån människors behov. Alla har rätt att kräva ett levande och rikt kulturliv. Även den verksamheten måste få kosta. Det finns goda exempel men det finns tyvärr många fler när det gäller det motsatta.

Tankarna kommer till mig när jag i dag på morgonen först fick ta del av den negativa nyheten i SVT Blekingenytt därefter i lokalpressen. Nyheten var att litteraturfestivalen ”Bok och hav” i Karlskrona ställs in i år och kanske går en alldeles för tidig död till mötes.

Kommunen, som har mest nytta av ett dylikt arrangemang, vill inte betala arvode för arbetsinsatsen dvs planering och genomförande av projektet. Man tycker att de ideella krafterna ska göra detta gratis!  Fem personer har tidigare genomfört det lockande och prisade arrangemanget. Nu har dessa fem tröttnat. Jag förstår.

Ett arrangemang som ”Bok och hav” (en genialisk titel i just sjö- och marina staden Karlskrona) lockar publik från såväl regionen som övriga landet att besöka just Karlskrona – som får äran av arrangemanget.  Då ska naturligtvis kommunen finansiera inte bara kringkostnader utan också arbetsinsatsen. I fjol lockade festivalen 700 besökare. Fullt godkänt och vad skulle inte en vidare utveckling kunna innebära i ökat publiktryck?

Nu avvecklas i stället det litterära projektet och Karlskrona blir än fattigare på det kulturella området som redan har en negativ stämpel på sig bland talföra invånare.

Men den som inte är beredd att satsa, ja, jag vänder mig till inskränkta politiker i såväl Karlskrona som Ronneby, ska inte heller ha framgång. I Ronneby har det under ett års tid diskuterats hur man ska arvodera de som vill arbeta med kultur. I detta fall gäller det Folkteatern i Ronneby.

Där är det lika dumt som nu i Karlskrona, kommunala bidrag får inte användas till att betala kulturarbetare. Duktiga verksamhetsledare tröttnar naturligtvis och satsningen blir minimal för att efter ett tag helt tyna bort.

I Ronneby har tjänstemän gjort till sin självutnämnda uppgift att jämföra kultur med idrott. Vem har bett dem om det? Är det politikerna?  Ja, då är det synnerligen olyckligt.

Jag har en enkel fråga: vem har bestämt att just kulturarbetare ska arbeta och slita gratis?? Det är regel att man inom föreningslivet oftast arbetar ideellt (gratis) men när det gäller större kulturprojekt eller speciell fast kulturverksamhet som sticker ut – och som kräver personal – är det dags att tänka om.

Alla har väl rätt till en rättmätig ersättning som i slutändan gynnar just kommunen. På kort tid har vi i Blekinge kört slut på ”Bok och hav” i Karlskrona och i Ronneby går Folkteatern på sparlåga.

Beslutande politiker måste nu ta sitt ansvar. Kultur är viktigt och stimulerar människor på skiftande sätt. Red ut problemen och de ekonomiska irrfärderna och ge kulturen en ärlig chans. Det har invånarna i respektive kommun rätt att kräva.

Borde vara lätt val för Karlskrona

Publicerat av

Snart är det endast den lilla, men röststarka, styrgruppen som vill bygga det stora och otympliga kulturhuset på Karlskrona torg.

Alla tunga instanser säger nej, stopp och belägg!

I torsdags kom det allvarlig kritik från länsstyrelsen genom landshövdingen som framförde kritiska synpunkter på kulturhusets placering och utförande. Men tyngst måste ändå Unescos kritik väga eftersom Karlskrona här spelar med världsarvet som insats.

Den skarpa kritiken från Unesco kom i går fredag och utmynnade i en kraftfull maning till kommunen att nu stoppa den planerade processen. Man anser att planerna inte ska fortsätta med nuvarande form och design. Unesco anser att såväl kommunen som projektgruppen ska backa i processen och helt enkelt börja om från början i planeringsarbetet.

”Den föreslagna designen uppfyller inte kraven för ny ”utfyllnadskonstruktion i den historiska miljön vid torget.”

Synpunkterna och kritiken kan knappast vara mer tydliga. Karlskrona leker med Världsarvets vara eller inte vara om man inte snarast backar och visar förståelse.

Jag är stolt över att få ha ett Världsarv som närmaste granne och vi är säkert många Blekingar som tänker på samma sätt. I Ronneby, min hemkommun, arbetar man idogt för att på bästa sätt bevara och i framtiden visa upp vår historia med såväl Gripshunden som historiska fynd från utgrävningar i Vång intill Johannishus.

Valet står alltså mellan att finnas kvar på Unescos världsarvslista ELLER att låta politiker – mot folkopinionen – bygga monument över sig själva.

En liten prestigefylld grupp med politiker ska inte ensidigt och pompöst få ta detta unika Världsarv ifrån oss. Vill man bygga monument över sin egen förträfflighet finns det andra mer lämpliga platser.

Gör om gör rätt!

Är Roger Fredriksson en kuppmakare?

Publicerat av

För en tid sedan hade Roger Fredriksson, moderat och kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, huvudrollen i en långt utdragen skandal. Jag tänker på partiets urdåliga och taffliga hantering när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, Emma Stjernlöf. I det fallet borde Fredriksson, som ordförande i moderata distriktsstyrelsen, stått upp och inför väljarna ha förklarat anledningen till den kuppartade hanteringen som fortfarande saknar en förklaring.

Nu är Fredriksson ännu en gång inbegripen i något som mycket väl hade kunnat utvecklas till en kupp. Nu var det han själv som var ifrågasatt som en enande och trygg ordförande i distriktsstyrelsen. Det var Karlskronamoderaterna som ville ha bort honom och man förde fram Karlskronamoderaten Morgan Kullberg som motkandidat.

Fredriksson klarade sig kvar som ordförande men den spricka som uppstod vid förbundsstämman i och med ifrågasättandet av Fredriksson blir nu svår att läka bara fyra månader före valet. Ett parti med så många personliga motsättningar får svårt att visa upp stabilitet i sitt ledarskap.

Skrivelsen från Karlskronamoderaterna har naturligtvis läckt ut och den utgör en stark försvagning av Roger Fredriksson som politisk ledare.

”Moderaterna i Blekinge behöver en stark och förtroendeingivande styrelse. Den behöver ledas av en trygg och stabil ordförande som skapar en inkluderande stämning i förbundsstyrelsen, som kan ena länet från väst till öst”, heter det i skrivelsen.

Man påtalar att Fredriksson misslyckats med att ena länet och att Karlskrona har blivit förfördelat. När man i Karlskrona ville ha ett byte på ordförandeposten blev i stället Östblekingarna fråntagna två styrelseplatser.

Att det blev så kan man väl knappast klandra Roger Fredriksson för men klandret mot hans oförmåga att ena Moderaterna i Blekinge kvarstår dock och det kan vara väl så allvarligt. Naturligtvis är det partiets ouppklarade hantering av den sparkade Emma Stjernlöf från Karlskrona som i högsta grad lever kvar.

Är då Roger Fredriksson en politiker som splittrar mer än förenar, om vi nu håller oss till just Moderaterna?

Nu ifrågasätts Roger Fredrikssons ledaregenskaper. Inte av oppositionen i första hand utan av hans egna partikamrater i Blekinge och sådan kritik är betydligt svårare att springa ifrån.

Eller – tänker vi fel när vi automatiskt klandrar en etablerad politiker som vill ha förändring? Svaret på frågan måste bli, ja!! I det nu aktuella fallet har media enbart förmedlat vad några kritiska moderater från Karlskrona har uttalat. Kritik som ytterst handlar om att östra Blekinge i sin tur vill ha mer makt. I alla tider har Karlskrona krävt mest makt utifrån mått av folkmängd jämfört med övriga fyra kommuner.

Att det har skett en förändring med större utrymme för Ronneby och kommunerna vidare väster ut är enbart av godo. Dessutom måste det rimligtvis handla om kunskap och kraft och den finns i dag väster om gnällbältet i östra delen av länet.

Till sist – är Roger Fredriksson en notorisk kuppmakare? Han har ett tydligt ledarskap, han är kreativ och drivande och sådana ledaregenskaper anses ofta allt för utmanande. Han är en bra lyssnare och vill ha dialog. Redan när han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande 2010 ville han ha större samverkan mellan kommunerna. Han kallade dåtidens brist på samförstånd för ”destruktiv kannibalism”.

Ett bra uttryck som i flera stycken har bäring på regional och kommunal verksamhet även i dag. Men det ska inte Roger Fredriksson klandras för.

Politisk hybris i Karlskrona

Publicerat av

Vi lever i en förunderlig tid. Inte minst inom det politiska skeendet. Ena dagen har vi såväl regering som statsminister. Nästa dag har vi endast en övergångsregering samtidigt som man förhandlar om att få fram en ny statsminister. Så är det på riksplanet.

På det lokala planet är det Moderaternas riksdagslista med tre kvinnor på de tre översta platserna som överraskande har kommit att stå i blixtbelysning. I dag, när jag fick ögonen på lokaltidningen Sydöstrans ledarsida, var jag tvungen att hämta starkt kaffe innan jag för andra gången tog del av tidningens ledarkrönika.

Hade jag läst rätt eller befann jag mig fortfarande i en sömnig och diffus verklighet? Jag blev snabbt klarvaken. Det var ingen fantasi. Det som är skrevet ÄR skrevet, som Vilhelm Moberg uttryckte det i ett av sina aktstycken.

Denna gång var det en ledande socialdemokrat, Elina Gustafsson som tog till orda. Hon slog ett slag för moderaten Camilla Brunsberg! Jo, det är sant.

Jag har genom åren inom det politiska skeendet aldrig varit med om att en politiker rullat ut röda mattan och stakat ut vägen för en politisk motståndare på det sätt som skedde på ledarsidan i dag. Så här skrev socialdemokraten Elina Gustafsson om moderaten Camilla Brunsberg:

” Camilla Brunsberg är ett känt namn i Blekinge, inte bara i Karlskrona. Hon är kommunikativ, snabb på bollen och når ut i media. Hon har också gjort sig känd för att bli den första kvinnan att bli kommunstyrelsens ordförande i Karlskrona.”

Även Moderaterna Åsa Coenraads och Elin Pettersson fick kommentarer av Elina Gustafsson men av ett annat slag och betydligt mer negativt:

” Åsa Coenraads är inte alls lika känd och profilerad här i Blekinge. Jag tror inte att Åsas erfarenhet av att ha suttit i riksdagen sedan tidigare kommer att hjälpa henne här. Elin Pettersson, från Karlshamn, är absolut ett känt namn eftersom hon har funnits i den lokala och regionala politiken under många år men jag tror ändå att hon kommer få svårt att konkurrera i antal kryss mot Brunsberg.”

Frågan som dröjer sig kvar blir, varför ska en socialdemokrat recensera tre moderata kvinnors inbördes möjlighet till att locka väljare? Det tar en stund innan svaret står klart för mig. Det handlar mer om Karlskronas storhet än Camilla Brunsbergs tredjeplats på Moderaternas riksdagslista. Elina Gustafsson skriver:

” Jag tippar att det blir Camilla Brunsberg som kammar hem platsen, med eller utan krysskampanj. Hon har stöd från många väljare som röstar höger i Karlskrona och man ska inte förminska att Karlskrona är den största kommunen i länet.”

Innebörden i vad Gustafsson skriver blir – Karlskrona är störst, bäst och vackrast i Blekinge. Den som bor och verkar i Karlskrona står över alla andra boende i, eller ve och fasa inflyttade till, det vackra och kreativa Blekinge. Av just denna anledning har Blekinge genom åren haft så svårt att komma överens. Nu fick vi det svart på vitt.

Kan importerad riksdagsledamot vinna?

Publicerat av

Det blev Abborremåla (Ronneby) och västra Blekinge mot Karlskrona när moderata ombud i lördags skulle rangordna riksdagslistan inför nästa års val.

Listan toppas nämligen av inflyttade Åsa Coenraads i Abborremåla som följs av Elin Petersson, Karlshamn och Camilla Brunsberg, Karlskrona.

Enligt SVT Blekingenytt kände Moderaterna i örlogsstaden sig överkörda. Dom sa sig ha känt sig som statister under valproceduren.

Men behöver verkligen Karlskronamoderaterna i Karlskrona redan känna sig besegrade? Jag menar, en tredjeplats på riksdagslistan är inte fy skam. Camilla Brunsberg är välkänd men kanske ändå en smula okänd i övriga fyra kommuner i länet. Gränserna är nämligen knivskarpa vilket valet nu visade.

Men, allvarligt talat, kan verkligen en nyligen importerad riksdagsledamot från Västmanland bli så känd på knappt ett år att hon skulle kunna utgöra ett allvarligt hot? Jag tror det blir riktigt svårt med tanke på att Blekingar av hävd är försiktiga när det gäller nya bekantskaper.

För att vara en känd och inte minst erkänd Bleking måste man bevisligen kunna ståta med minst tre generationer i rakt nedstigande led. I Karlskrona är det minst fem generationer, om det ens räcker?

Vem är då Åsa Coenraads som nu vill be om blekingars röster? Hon är född 1978 och är således 43 år och därmed näst yngst av dom tre toppkandidaterna. Coenraads kom in i riksdagen 2010 och sedan våren 2018 är hon ordinarie ledamot i trafikutskottet med ansvar för luftfartsfrågor. På den punkten, måste jag tillstå, behöver Blekinge all hjälp.

Jag har faktiskt träffat Åsa Coenraads en gång. Platsen var Trehörnan mitt i byn Abborremåla där hon nu bor tillsammans med kärleken Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby.

Det var midsommarafton 2015 mötet skedde. Så kärleken är ju inte direkt ny. Vi bytte bara några vänliga fraser.

Hon sa – ”jaså, är det du som är bloggaren?”

Jag svarade – ”Ja”.

Därefter fortsatte midsommarfirandet som om inget hade hänt.

Jag kan således inte uttala mig om hur duktig hon är som riksdagsledamot. Däremot tycker jag det var onödigt hårt av SVT Blekingenytt när de lät antyda att Åsa Coenraads kunde vinna nomineringen på grund av sin kärlek till Blekingemoderaternas ordförande Roger Fredriksson. De skrev:

” Den tredje toppkandidaten är Åsa Coenraads, som sedan 2010 suttit i riksdagen för Västmanland. I våras flyttade hon till Blekinge för kärleken. Just denna kärlek är något som, enligt källor inom partiet, kan komma att få stor inverkan på utfallet, då Åsa Coenraads sambo är kommunalrådet och länsförbundets ordförande, Roger Fredriksson.”

Denna gång kunde Roger Fredriksson också spara sin annars flitiga kommentar:

När nu Moderaternas riksdagslista toppas av Åsa Coenraads och inte av Camilla Brunsberg måste jag nog ompröva mitt förtroende för Blekinge Läns Tidnings politiska chefredaktör, Anders Gustafsson. Han var kallad till SVT Blekingenytt som politikexpert och ombads gissa utgången. Han satte alla sina slantar på att Brunsberg skulle toppa listan. Kanske måste jag nu byta lokaltidning? Hans tanke var allt för lokal.

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Publicerat av

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Kommun skriver brev på utrikiska

Publicerat av

 BLT fortsätter i dag att skildra vad som nu händer när ett planerat markbyte mellan Karlskrona kommun och Regionen är kastat i papperskorgen. Detta i sin tur kan få följdverkningar som innebär att ett länge debatterat kulturhusbygge åter igen kan vara i fara.

Kommunalrådet Magnus Larsson, c, spekulerar i att kanske ändå kunna köpa loss tomten på stortorget och där bygga ett kulturhus. Men då påminner han sig själv och kommuninvånarna om att bygglovet för kulturhuset är överklagat. Men inte nog med detta. Kommunen har dessutom tvingats skriva ett brev på utrikiska, ja, engelska!

Magnus Larsson:

”Bygglovet för kommunens kulturhus är för övrigt överklagat och inte avgjort ännu. Vi har en dialog med Unesco där svar, skrivna på engelska, just gått iväg.”

Ett underbart klargörande som måste göra alla tvivlande karlskroniter lugnade. Naturligtvis ska ett brev till Unesco skrivas på engelska.

Jag vill inte tro att det är reportern som har blivit så förbluffad av att brevet skrivits på engelska att han av den anledningen har gjort anmärkningen. Jag tror att han rätt av har citerat ett mäkta imponerat kommunalråd.

Jag ska erkänna att när jag läste meningen i artikeln kom jag tveklöst att tänka på en helt annan tidning, nämligen Grönköpings Veckoblad. Den tidningen hade alldeles säkert gjort en betydligt större sak av denna ”unika” händelse.

Blekinge backar på grund av för få jobb

Publicerat av

Naturligtvis vill ingen gå arbetslös och därför överger många Blekinge för att söka lyckan på annat håll. Sune Håkansson, som i dag tolkar det stora och allvarliga tappet av befolkning, gör den kopplingen. Allvarligt är också, anser han, att Blekinge i dag tycks sakna starka företrädare i ”förhandlingarna” med staten.

Håkansson ifrågasätter Ronnebys storskaliga skolbyggnadsplaner som utifrån nu kända invånarantal kan vara i överkant. Trots att Ronneby hade länets högsta födelsetal hjälpte det bara en del. Ronneby minskade invånarantalet med 61 personer.

Tag del av Sune Håkanssons tolkning av att Blekinges befolkningsantal minskar kraftigt:

”2019 blev inget bra år för Blekinge. Antalet invånare sjönk med 231. Det var endast Karlshamn, som lyckades hålla sig på plussida, Karlskrona minskade med 133, Ronneby med 61.

Det är värt att påpeka att nettoinvandringen var 711. Trots ett rejält inflöde från utlandet minskar länets befolkning.

Karlskrona är värt ett påpekande. Så sent som i våras antogs en prognos, enligt vilken befolkningstalet skulle öka med 415 under år 2019. I stället blev det en rejäl minskning. Skillnaden mellan prognos och utfall blev mer än 500 personer. Lågt räknat betyder en invånare 60 000 kronor i skatter och statsbidrag. Karlskrona går miste om 30 miljoner! Naturligtvis sjunker kostnaderna också, men inte lika mycket.

Karlskrona hamnar på en rejäl bottenplats, om man jämför med andra residensstäder, Kalmar, Växjö, Halmstad…listan kan göras lång. Alla redovisar de rejäla ökningar, ofta med kringsvid 1000 personer.

För Ronneby kunde det ha gått än värre. Länets högsta födelsetal hjälpte en del. Likväl kan det ifrågasättas om inte skolbyggnadsplanerna är i överkant.

Även för Ronneby gäller att invandringsöverskottet var stort, 187 stycken. Andelen utrikes födda ökar. Samtidigt synes Sverigedemokraterna få ett allt större inflytande, både lokalt och på riksplanet. Följden kan bli en rejäl befolkningsminskning.

En förklaring till Blekinges befolkningsproblem torde vara länets höga arbetslöshet. Återigen: Länet synes sakna starka företrädare i ”förhandlingarna” med staten.

Invandringen under åren från 2015 stoppade avfolkningen i många glesbygder. Preliminära siffror antyder att det återigen har vänt nedåt. Nya avvecklingar av skolor synes vara på gång. Till detta behövs inte några kommunala beslut. Föräldrarna inser att de minsta skolorna inte håller tillräcklig kvalité.

Från Norrlands inland rapporteras exempelvis att de mindre gymnasierna inte får tillräckligt med elever. Ibland gäller det redan på högstadiet. Eleverna bor hos släkten i Stockholm.

På motsvarande sätt kan det gå inom äldreomsorgen. Personalen kräver bättre arbetstider. Då behövs större enheter. I Ronneby bygger Attendo 54 nya lägenheter. Därav följer att kommunen måste avveckla ungefär lika många. Backen i Backaryd torde omvandlas till Trygghetsboende.

Om det också byggs nytt i Bräkne-Hoby hamnar kommunen i en våldsam ekonomisk knipa. Det tar tid att bygga om befintliga byggnader.

Exemplen kan mångfaldigas”

Sune Håkansson