Inte första gången Marie klubbat fel

Marie Sällström, s, Karlshamn, har som fullmäktiges ordförande skapat flera rubriker de senaste veckorna. Rubriker och artiklar som i sin tur lett till flera kraftfulla fördömanden från ledarredaktionen på Blekinge Läns Tidning men också i skarpt formulerade insändare.

Det började med att en majoritet av fullmäktiges presidium beslutade att kommunens revisorer skulle granskas externt. Detta i sin tur resulterade i att revisorerna la ner sitt arbete. Lite senare tvingades fullmäktiges ordförande Marie Sällström ta tillbaka beslutet. Det var lagstridigt.

I insändare bl a med hjälp av redovisade arvoden har Marie Sällström utnämnts till Karlshamns främsta makthavare. I folkmun: ”Det är Sällström som styr i kommunen.”

Under alla mina år som journalist i Blekinge har jag åtskilliga gånger bevittnat vilken makt Marie Sällström har med ordförandeklubban men också det språkbruk som kom till användning redan i hennes egenskap av landstingsråd och senare förste vice ordförande i dåvarande landstingets fullmäktige.

Du ska få ett prov på detta. Jag skrev blogginlägget den 16-2-2016 när debatten om ett nytt sjukhus var som hetast. Även då blev det fel på grund av forcering med klubbslagen och känsliga ärenden.

2016-02-16

Efter drygt 30 års journalistarbete där jag företrädesvis bevakat politiskt arbete trodde jag att jag vid det här laget upplevt det mesta och värsta. Den uppfattningen fick jag rejält ompröva efter att på måndagen har upplevt sammanträdet med landstingsfullmäktige.

Det skulle handla om att ta beslut om sjukvårdens programplan i Blekinge 40 år framåt i tiden. Istället blev det en maktdemonstration med ledande politikers egen prestige som tydligt och klart går före länets utveckling. Det handlade om språkbruk och om makt med klubban som denna dag svingades av Marie Sällström, förste vice ordförande och socialdemokrat.

Först något om innehållet i debatten som skulle ha fokus 40 år framåt i tiden men där ledande socialdemokrater men också kristdemokrater och miljöpartister vägrade att ens diskutera vad ett eventuellt nytt sjukhus kan innebära med ett sådant långtgående perspektiv.

Deras vilja var desto hetare när det gäller att skyffla över ansvar och arbetsinsatser till anhöriga när nuvarande sjukhus har visat sig allt för trånga och otidsenliga. På deras språk heter det att satsa på vård i hemmet med läkare som gör hembesök. Det låter lockande och patientmedvetet men det hade varit mer hedersamt om man talat om för allmänheten vad som ligger bakom ett sådant förslag.

Dessa partiers företrädare talar ofta om att man vill sätta patienten i främsta rummet och det är väl en självklarhet för alla partier. Nils Ingmar Thorell, liberalerna betonade att så är fallet men tog ner patientperspektivet på ett mer nyanserat plan när han sa:

”Vi är i dag längre ifrån patienten här i Blekinge än vad vi var på 1970-talet!”

Ingalill Blum Siggelsten, kd, å sin sida hade en helt annan bild av verkligheten. Hon kunde tänka sig att på direkten sjösätta programplanen med bl a att lappa och laga två otidsenliga sjukhus utan att först ta reda på kostnaden.

”Vi måste komma igång. En ytterligare utredning är onödig och förhalar vården, sa hon och därmed hade hon också talat om för alla att – det får kosta vad det vill, bara vi kommer igång.

Jag kan i detta fall inte undvika att citera Andreas Cervenka när han i dagens Svenska Dagbladets Näringsliv kommenterar turerna i Swedbank:

”En sak tycks förena makthavare som tappat fotfästet: de börjar förutsätta att omgivningen är idioter. De verkar helt övertygade om att människor snällt kommer att svälja allt de säger, hur svajigt det än är.”

Jag menar att detta också gäller makt- och prestigebundna politiker på landstingsnivå som i och med det sätter sig över demokratin.

Som jag skrev redan i går blir det nu ändå, intensivt motstånd till trots, en utredning om bygget av ett nytt sjukhus som alternativ till renovering av befintliga fastigheter. Men du ska veta att det beslutet med Lennarth Förbergs, m,  yrkande på en återremiss satt hårt inne och hade tjänstgörande ordförande, Marie Sällström fått råda hade den inte godkänts.

Det blev en ordentlig palaver när Förberg vandrade fram till podiet och förklarade att man inte hunnit begära votering

” Det ska va ordning och reda! Vi har inget High Chaparral här. Nu är det röstat och klart och inget som vi kan riva upp.” I det läget var Sällströms bedömning att återremissen var avslagen.

Det var först när Sällström längre fram i röstförfarandet själv upptäckte att flera yrkanden hängde samman med just Lennarth Förbergs yrkande som hon insåg misstaget och rättade sig själv. Röstningsförfarandet togs om och nu blir det en utredning.

Sällström som tidigare under dagens förhandlingar sträckt upp såväl Thorell, som skulle tagga ner och Tim Svanberg, centern för att han citerade frågor från JanAnders Palmqvist från 2014, avslutade sammanträdet utan att alla frågor hanns med.

Ganska unikt men hade sin förklaring i att hon skulle svinga fullmäktigeklubban även i Karlshamn senare på kvällen. Det gäller att vara rädd om arvoden. Frågorna som återstod var tydligen inte viktiga.

Ett riktigt High Chaparralmöte!

Det är i Karlshamn det händer

Vad vore en dag utan en osannolik nyhet hämtad från Karlshamn? Inte rolig. Ett skratt om dagen har länge ansetts berikande på många sätt och där har vi många politiker i Karlshamn, låg som hög, att tacka för god underhållning. Men jag undrar verkligen vad skattebetalarna säger om den politiska röran och med en ekonomi i fritt fall. När kommer en ny skattehöjning?

För ett tag sedan fick vi t. ex. veta att fullmäktiges presidium i nämnda kommun hade tagit beslut att granska granskarna, alltså revisorerna som har till uppgift att just granska politiska beslut och hur de efterlevs. Ledamöterna i presidiet hade tröttnat på revisorernas återkommande information om brister. Mest allvarligt var att revisorerna gav offentlighet åt resultatet av sin granskning.

Men nu har presidiet upptäckt att man tog ett beslut som saknade laglig grund. SVT Blekingenytt avslöjar i dag att beslutet var felaktigt. Det har visat sig att presidiet saknar rätten att själva initiera en sådan granskning, enligt SVT Blekingenytt, som har talat med Gertrud Ivarsson, C, som är förste vice ordförande i kommunfullmäktiges presidium.

Ivarsson erkänner i intervjun att de tog beslutet lite hastigt ( i sann karlshamnsanda?) utan att undersöka vad lagtexten säger. Tablå! Ett så hastigt och oövertänkt beslut är avslöjande nog för vilken samtalston som är rådande bland politiker som tillhör de granskande eller granskade.

Därmed öppnar detta för att kommunrevisorerna kan återuppta sin granskande uppgift. Revisorerna ansåg, när det stod klart att de själva skulle bli granskade, att det skulle vara omöjligt att fortsätta sitt arbete under sådana förhållanden.

Nu ser vi fram emot fortsatta avslöjanden om hur det politiska arbetet fortskrider i Karlshamns kommun. Att revisorer behövs just där är ställt utom allt tvivel.

Till revisorerna vill jag säga – håll ut, håll kontakten och håll avstånd så blir vi alla uppdaterade.

Är det ungdomarna som flyr Ronneby?

Ronneby har länge haft stor arbetslöshet bland unga. Högst i Blekinge. Dessutom har kommunen under lång tid haft betydande problem med att kunna erbjuda bra boende med såväl lägenheter som att skaffa åtråvärd mark för husbyggande.

Mycket talar för att detta är anledningen till att Ronneby svarar för det största tappet av invånare av Blekinges fem kommuner, enligt siffror från SCB i dag.. Det kan finnas fler skäl. Ronneby har det senaste året tappat 261 invånare. Sölvesborg är den enda kommunen i Blekinge som har plussiffror.

Ronneby har därmed en ordentlig arbetsuppgift framför sig. Vad är den egentliga anledningen till befolkningstappet? Är det ungdomar som flyr kommunen? Ronneby har den klart högsta arbetslösheten bland unga. Eller är det studerande som överger kommunen för studier vid högskolor i landet? Naturligtvis kan de sistnämna återkomma till kommunen men det brukar ta ett antal år innan utbildning och eventuell familjebildning har genomförts.

Skattesatsen har betydelse men frågan är hur mycket den har påverkat befolkningsutflyttningen.

Sölvesborg har ökat med 4 invånare. Ingen större siffra men pekar ändå på en trend. Kommunen har i dag 17 456 invånare.

Karlshamn minskar med 71 invånare. I Karlshamn bor i dag 32 402 invånare. Skattesatsen är dock hög, 34,37 kronor.

Karlskrona minskar med 107 personer och har nu 66 515 personer. Skatten i Karlskrona är 33,69 och 78,9 procent av invånarna har jobb.

Olofström har tappat 115 personer och har nu 13 311 invånare. Skattesatsen där ligger på 33,75.

Ronneby har således tappat mest invånare i Blekinge. Tappet är 261 personer och kommunen har nu 29 372 invånare. Skattesatsen i Ronneby är 33,95. Folksammansättningen i Ronneby är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Medelåldern är 43,5 år. 75,7 procent av befolkningen i Ronneby har jobb.

Blekinges folkmängd är nu 159 056 vilket är en minskning med 550 personer under 2020. Största minskningen i landet!

Det är med andra ord hög tid att man i Blekinge spottar i händerna och börjar åtgärda nu kända problem. Speciellt Ronneby har en rejäl åtgärdslista att beta av.

Det bästa jag läst om det värsta

Så inleddes tisdagens (24.11.2020) ledare i Blekinge Läns Tidning. En välskriven och väl underbyggd ledare som måste ha fått hårt prövade skattebetalare i Karlshamn att rysa. Inte nog med att man fått en skattehöjning på 57 öre, som måste ha känts som en rejäl örfil, utan nu också få svart på vitt att kommunen saknar en sund förvaltningskultur. Därav jämförelsen med Grekland som ” symboliserar vad som händer med en ekonomi när man lever över sina tillgångar och ignorerar nyckeltal om hur verkligheten förhåller sig.”

Det är Carl-Vincent Reimers, ledarskribent på BLT, som står för denna pedagogiska jämförelse. Han gör det utifrån en färsk granskningsrapport av kommunens revisorer som är allt annat än nådiga i sin kritik.

Utifrån rapporten pekar Reimers på fyra punkter som han sammanfattar med följande mening – ”Pengar slängs ut på förvaltningarna utan att någon längre vet vilka ekonomiska mål som gäller.”

  1. ”Det mest allvarliga är att Karlshamns politiker saknar ett effektivt och tydligt arbete med budgetramar.”
  2. ”För det andra saknar nämnderna kompetent ekonomisk vägledning för att kunna spara, trots att detta är precis vad en kommun som Karlshamn behöver.”
  3. ”För det tredje är kommunens överskottsmål alldeles för lågt för att kunna täcka de väldiga investeringar som man gör från kommunens sida.”
  4. ”För det fjärde verkar det rödgröna styret sakna en strategi för att förbättra arbetsmiljön för kommunens 3000 anställda, med höga kostnader som följd.”

Så långt texten i ledaren.

Jag är skyldig en förklaring till mitt uttryck i rubriken ovan. Det är naturligtvis inte budskapet i sig  från revisorerna som får mig att tycka att den miserabla och avslöjade ekonomin i Karlshamn är det bästa jag läst. Det är nämligen upptäckten att vi i Blekinge åter har begåvats med kunniga och duktiga ledarskribenter på Blekinge Läns Tidning. Skribenter som skärskådar det som sker eller snarare INTE sker i våra fem kommuner. Ointresset för kommunernas göranden och låtanden har genom åren varit häpnadsväckande lågt.

Jag vill i detta nu lyfta högt på kepsen för just BLT som har utfört ett bra hantverk med Karlshamns senaste miljonrullningar. En skattehöjning på 57 öre på intjänad hundralapp ska inte få gå opåtalat förbi. Skattetrycket är redan hårt i Blekinge och nu måste befolkningen i Karlshamn betala med högsta skattetrycket i länet. En sådan ”julklapp” mitt i pandemin och med hög arbetslöshet hjälper naturligtvis inte fartblinda politiker att nå upp till den befolkningsutveckling som man har flaggat för under tiden som miljonerna rullat ut i tomma intet på t ex Östra Piren.

Det som nu sker i Karlshamn visar att varje kommun behöver vakande ögon på sig. Vi får aldrig släppa okunniga politiker vind för våg. När de gapar över för mycket och upptäcker obalansen måste ekonomisk kunskap ifrågasättas före lättvindiga skattehöjningar som gör länet än mer isolerat.

Tack BLT för orden i rättan tid.

Karlshamn säger nej av princip

Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på Blekinge Läns Tidning, slår i dag hål på Per-Ola Mattssons förklaring till gårdagens (2/6) nej till att stödja etableringen av en flyglinje från Ronneby till Frankfurt.

Mattsson menar att han egentligen är för en etablering men att det är Region Blekinge som ska stå för kostnaden och inte kommunerna. På regional nivå har han röstat ja till satsningen.

Men i Karlshamn kan han som kommunstyrelsens ordförande inte styra utan att fråga Miljöpartiet, det parti som redan den 30 mars i år talade om vad man stod i denna fråga – ”inga pengar till flyget”!

Miljöpartiet agerade på tre fronter. Såväl MP i Karlskrona som Ronneby gjorde gemensam sak med Karlshamn att säga nej till flyglinjen. I Karlskrona och Ronneby hade partiet ingen framgång med sin negativa inställning i frågan att ge näringslivet i Blekinge ett lyft.

Anders Gustafsson har helt rätt när han i dagens krönika fastslår – ”Låt inte MP diktera näringslivspolitiken i Karlshamn.” Han påpekar också vikten av att Karlshamn är i stort behov av att förbättra sina insatser gentemot näringslivet. Han skriver:

”Förra året hamnade Karlshamns kommun på plats 277 – blott 13 andra kommuner rankades ha ett sämre företagsklimat i hela Sverige”.

Även Charlott Lorentzen, mp, bör i sina bästa stunder förstå vad en flyglinje mellan Ronneby och Frankfurt skulle betyda för ett näringsliv i Blekinge som genom åren inte varit direkt bortskämt med väl fungerande kommunikationer. Men nu blir det ett rungande nej av princip, inte av ett klokt framtidstänkande. Principen innebär dessutom att såväl socialdemokratiska kommunalrådet som SD säger nej av samma skäl. I regionen har båda partierna sagt ja till att stödja etableringen av flyglinjen.

Nu ska frågan också upp i fullmäktige och att även då hävda att det är Region Blekinge som ska stå för kollektivtrafiken vore att dra dumheten allt för långt. Flyget kan väl knappast sorteras in under begreppet kollektivtrafik.

För Karlshamns del handlar det om 250 000 kronor årligen under tre år. Karlskrona och Ronneby har redan sagt ja. Pinsamt är också om frågan skulle falla på grund av att en kommun i Blekinge försöker stoppa projektet. Även Region Kalmar är en av parterna och ska i så fall ansvara för 30 miljoner kronor.

I Karlshamn sa oppositionen (M, L, KD) ja till satsningen och reserverade sig efter ett nej från den styrande gruppen, S,MP,C,SD och V.

Om Miljöpartiet hade sagt nej till tidigare charterresor till t e x Turkiet hade jag haft lättare att förstå en protest. Men någon sådan har tidigare inte framförts från MP.

Ronneby Airport är av största vikt för hela Blekinge. Vill verkligen Karlshamn vara den part som måste ikläda sig dumstruten och stå varaktigt i skamvrån? Näringslivets bästa för framtiden måste väl ändå vara viktigast inte minst nu efter Coronaupplevelsen. För det i sammanhanget låga beloppet 250 000 kronor, väljer man bort solidariteten med övriga kommuner och regionen ”av princip”.

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Blekinge snart bortom räddning

Även denna sommar har det talats en del om extremväder. Årets värmechock kom i två omgångar och var betydligt mer kortvariga än fjolårets.

Chockvågor har också präglat det politiska livet i Blekinge. Hösten kan bli extremt upplevelserik och bjuda på många obehagliga nyheter när den politiska processen med budgetar nu tar fart i länets fem kommuner. Regionen med sina långvariga och speciella problem inte heller att förglömmas.

Det talas allt mer öppet om kommande skattehöjningar. Detta trots att neddragningar med oönskade resultat som nedläggning av icke lagstadgad verksamhet redan har aviserats på flera håll. Det är bl a det ökade skattetrycket i Blekinges fem kommuner och det som väntar inom regionen som får mig att se mörkt på framtiden om inte staten räcker ut en hjälpande hand.

Det som i lika hög grad medverkar till min mörka framtidssyn är hur de politiska uppdragen utförs. Interna strider urholkar förtroendet och den politiska inriktningen med ideliga uppgörelser utan att komma tillrätta med en ansträngd ekonomi gör att jag sammantaget gör bedömningen att Blekinge tämligen snart är bortom räddning.

Jag ska ge några korta exempel på vad som medverkar till att göra Blekinge till ett allt mer ogynnsamt län att bo och verka i. Även om ni bara är måttligt intresserade av att följa länets politiska skeende i kommunerna och på regional nivå kan ni ändå inte ha missat de exempel jag nu ska peka på.

Okontrollerat maktbegär

Jag inleder med Olofström som sedan i våras lider av ett okontrollerat maktbegär som har slagit sönder ett mångårigt och tryggt politiskt arbete och som nu är skadat för lång tid framöver. Inget kommer att vara sig likt efter valet 2022 och vad detta kan föra med sig för industrikommunen Olofström kan vi bara ana.

Sölvesborg är ett ännu större sorgebarn där ledande politiker också har försvunnit men på helt egna ”meriter” och antagligen var det bäst som skedde innan än större skada hade hunnit åstadkommas. I den kommunen är det tjänstemännen som har reagerat över en extrem omläggning av den politiska inriktning som redan har inneburit allvarliga och beklagansvärda upplevelser för de som lever och verkar i Sölvesborg. Resultatet blev att en chef köptes ut för skattepengar till ett stort belopp.

I Karlshamn är det turbulent till följd av betydande penningrullning. Även i den kommunen har politiker pekat ut en ansvarig chef som skickats hem på grund av att han inte klarat tuffa besparingar inom Gymnasie- och Bildningsnämnden. Politikerna i Karlshamn beskylls för att satsa mer på östra kajen och en återvinningsanläggning än att slå vakt om utbildning och äldreboende.

Kulturskola hotad

Att Ronneby akutsparar är sedan länge känt. Främst är det skola och omsorg som står i skottgluggen för tuffa nedskärningar för att eventuellt undvika en skattehöjning som verkar ofrånkomlig. Redan i höst försvinner 45 resurstjänster inom skolan vilket medför att utsatta elever drabbas eftersom sådan verksamhet inte är lagstadgad. Även chockbeskedet att kulturskolan är hotad har fått allmänheten att reagera vilket bl a ska manifesteras med en demonstration på torget kommande lördag.

Karlskrona har sina ekonomiska problem som har liknats vid sand som rinner genom ett såll. Det handlar om slarv med glömda hyresavtal och ett antal andra åtaganden som får mer skattepengar att rulla allt snabbare.

Det är således besparingar och inskränkningar som blir den samlade bilden av länets fem kommuners nära framtid, inte minst med oundvikliga skattehöjningar väntande bakom årsskiftet.

Oförklarligt avsked

Samma är naturligtvis förhållandet för Region Blekinge där slantarna rullar lika snabbt om inte snabbare än i kommunerna. Underskotten växer och det har visat sig att skattepengar är lika odryga om de handskas av borgerliga eller vänsterpolitiker. Att starta ett politiskt arbete med att oförklarligt avskeda en av regionens högsta chefer kostade åtskilliga miljoner som hade behövts för att täta allt större ekonomiska hål i budgetar. Ännu en snar skattehöjning är att vänta vilket innebär ett extremt högt skattetryck för oss i Blekinge.

Vi är många som genom åren förslagit att Blekinge måste bli en gemensam kommun. Detta för att inte minst spara ansenliga summor med skattepengar. När jag nu torgför denna självklara idé gör jag det med en dåres envishet men vet också att idén INTE är genomförbar. Varför?

Det är samma politiker som i dag inte klarar politik och ekonomi som ska ta ett sådant beslut och du förstår säkert det omöjliga i att få maktbegärliga politiker att ta självklara och framtidssyftande beslut i den riktningen.  Men just därför är det kanske nödvändigt med ETT politiskt styre och färre inblandade politiker? Om vi inte ser upp kan snart fler kommuner i länet vara drabbade av samma  ovälkomna politiska färg som nu har drabbat Sölvesborg.

Annars är Blekinge snart, snabbare än vi kan ana, bortom räddning.

Sydostlänken mest slitstarka vallöftet

I likhet med flera ledande företagsledare har jag genom åren haft anledning att ställa frågan – varför är det så svårt för att inte säga dyrt att bygga vägar och järnvägar i just Blekinge?

Inte så sällan har företagare men också politiker skämtat med anledning av lång väntan – ”I Sverige bygger vi inte vägar eller järnvägar på tvären!” Sydostlänken har mer västlig än nordlig riktning och därmed är det kört.

Det är åtskilliga politiker på skiftande nivåer som genom åren har ställt stegen till Olofström för att inför jublande partikamrater leverera det ena vallöftet efter det andra. Senast i raden var Tomas Eneroth, s, som i fjol kom med 1,6 miljarder kronor och löfte om byggstart 2024.

Löftet höll fram till nu för i dagarna har Trafikverket stuckit hål på valballongen. Det sa puff och plötsligt skulle kostnaden för Sydostlänken bli nästan dubbelt så dyr – i stället för 1,6 miljarder skulle räkningen möjligen kunna stanna på tre miljarder kronor. Men det kan också bli ännu dyrare. Trafikverket har garderat sig och säger cirka 3 miljarder kronor.

I media har regiondirektören för Trafikverket Syd, Lennart Andersson sagt att byggstart kan ske först när det finns tillräckligt med pengar avsatta och då skissar han på en byggstart först 2033. I den nationella plan som sträcker sig fram till 2029 räcker således inte regeringens pengar på långa vägar.

Man kan onekligen fråga sig vad det är för räknenissar som står regeringen nära eller var det ånyo bara ett tomt vallöfte som nu visat sig bara ha ett halvt innehåll. Hade regeringen menat allvar skulle naturligtvis den ekonomiska beräkningen haft mer med verkligheten att göra. Det mesta var således luft och det kan vi inte leva på i Blekinge.

Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:

”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”

Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!

Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”

I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.

I fjol var samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder. Nu är den redan uppräknad till ca. 3 miljarder! Det blir inte billigare att vänta. Volvo och andra företag samt hamnen i Karlshamn är att beklaga. Era mångåriga rop på åtgärder ekar fortfarande entonigt.

SPF agerar mot digitalt utanförskap

Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.

Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.

”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering

Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.

Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.

Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.

Det digitala utanförskapet är inget övergående problem, utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja livskvaliteten för seniorer.

Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande, mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella lösningar?”

Eva Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna

Nils Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge

Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson