”Vill göra ett bra Blekinge ännu bättre”

Redan titeln på Tommy Nilssons tionde bokutgivning ”Vårt vackra Blekinge” slår fast vad författaren har för syfte med årets utgivning. Han vill att alla ska upptäcka och gilla vad de ser av Blekinge. I ett personligt brev till mig förtydligar han sig med följande meningar:

-Utan att på något sätt vilja jämföra mig med honom vill jag citera vad USA:s tillträdande president John F Kennedy sa i sitt installationstal i januari 1961.

”Fråga dig inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land”.

-Jag ändrar lite i Kennedys tal och säger i stället så här: ”Fråga dig inte vad ditt Blekinge kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt Blekinge”.

Tommy berättar att hans stora drivkraft är att själv försöka göra något för att ett redan bra Blekinge ska bli ännu bättre. I stället för att alltid kritisera andra människors arbete är det bättre att själv försöka bidra till att göra något positivt för Blekinge och människorna som bor här.

I september 2016 fick jag också ett brev från Tommy Nilsson som då berättade om sitt nya stora projekt ”Upptäck ditt Blekinge”. I projektet ingick en ny bok om Blekinge med planerad utgivning i juni 2017, en fotoutställning om Blekinge med premiär hösten 2017, en föreläsningsserie om Blekinge från september 2017 fram till november 2018, dessutom ett antal studiecirklar om Blekinge i samarbete med något eller några av de större studieförbunden i länet.

Nu säger han:

-Nu är hela projektet på väg att gå från ord på papper till konkret verklighet. Boken ”Vårt vackra Blekinge har premiär den 22 juni på självaste Lövmarknaden i Karlskrona.

Tommy Nilssons fotoutställning om Blekinge får premiär på Blekinge museum i Karlskrona i september 2017 och ska sedan turnera i länet under drygt ett år. Föreläsningsserien startar i september.

-Jag kommer att åka runt med den i alla Blekinges fem kommuner fram till november 2018. Studiecirklarna om Blekinge kommer också att starta hösten 2017 och då i samarbete med ABF Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Blekinge, berättar Tommy Nilsson som ser fram emot allt detta nya i sitt breda uppdrag.

Bilder ur boken:

Årets bokomslag.

Sång i Hoby Ekbacke av svensktoppsstjärnan Sanna Nielsen. Medverkade i Hoby Gammelsönda 1997 och då 12 år gammal.

En båttur i blekingsk sommarkväll. Ronnebyån i juni 1989.

Historiskt boksläpp på Blekinge museum

dsc05440

Kön ringlade lång när Thomas Persson i dag signerade sin historiska bok om bronsåldern i Blekinge med titeln – ”Spår av ett landskap”.

-Hur länge har du arbetat med boken, frågade jag strax innan han skulle presentera sitt verk. Svaret var typiskt lågmält men kristallklart:

– I 40 år!

En bättre sammanfattning av sina fyra decennier som antikvarie vid Blekinge museum kan väl knappast tänkas. Man kan utan ansträngning känna hur Thomas under sina forskarår har kommit människorna under bronsåldern allt närmare.

”Vi delar ett landskap, som varit livsrum också för hundratals generationer före oss. Borta är människorna, deras tankar och handlingar. Kvar är de bevarade materiella resterna av forna tiders samhällen. Som ingen annan period i vår förhistoria har bronsåldern gjort bestående avtryck i landskapet.”

bm-1

Så inleder Thomas sitt praktverk som i text och bild tar oss med på en tidsresa som saknar motstycke. Thomas är inte bara en forskare av stora mått han är också en berättare och pedagog som får oss att nästan andäktigt ta in hans upplevelser.

Boken är rikt illustrerad med landskapsbilder och förklarande kartmaterial som bl a visar antalet och var förhistoriska och övriga kulturlämningar har hittats i Blekinge.

bm-3

Se bilden med prickarna. Röd punkt är förhistoriska lämningar. Grå punkt övriga kulturlämningar. Kan du räkna antalet punkter? Du ger förmodligen upp men betänk då att Thomas Persson har besökt varje sådan plats. Men visst, säger förmodligen du och jag, han hade ju ändå 40 år på sig!

bm-2

Ett viktigt boksläpp var det också om guldgubbar och Vång, norr om Johannishus. ”Vikten av Vång, en järnåldersplats tar form” utgör en aktuell milstolpe i ett arbete som redan har fyra spännande år på nacken. Spännande saker kommer att hända på plats i Vång under 2017. Bl a ska en historisk källare räddas för eftervärlden och bli ett slags informationscentral om forskarnas arbete hittills.

Under nästa sommar kommer Kulturcentrum bl a att visa en utställning av italienska fotografer som dokumenterat Vång med omnejd under 2016.

Vad gömmer sig bakom ”skatterna från Vång”? Vad säger fynden om platsen och människorna som levde här? Vad kan landskapet runt omkring berätta?

I boken får du några av svaren och dessutom en inblick i arkeologins spännande metoder och specialistområden.

I redaktionen har Mikael Henriksson och Björn Nilsson ingått och med 13 författare som tecknar historiska bakgrunder. Bokens omslagsbild visar kullen i västra Vång.

Det är lätt att förstå att chefen för Blekinge Museum, Marcus Sandekjer, i dag var stolt och glad när han presenterade de historiska boksläppen. Vi var många som kände som han.

Obs! Klicka för större bilder.

Tommys sista (??) bok om Ronneby

kjell-a-jag

Bilder från svunna tider väcker alltid känslor, mestadels trevliga, men blir också till mer ledsamma minnen. För min egen del har Tommy Nilssons senaste bok, och som han hotar med, den sista om Ronneby, berört mig extra mycket.

Men jag måste också fräckt nog påstå att detta är hans bästa bok. Varför? Kolla in sidorna 98 – 116 så förstår du vad jag menar. Det är bilder och texter som berör mig på flera olika sätt. Saknaden av en av mina absolut bästa arbetskamrater på dåtida Radio Blekinge – Kjell Andersson. Kjell dog på tok för tidigt redan 2012, innan han ens hunnit uppnå magiska seniorgränsen.

Vi gjorde direktsända program sju år i sträck och på slutet av samarbetet räckte det med en nick eller en sned rörelse med mungipan för att vi skulle förstå varandra utan att först uttala det. Kjell var musiker och en begåvad tekniker av rang. När vi inte sände program gjorde Kjell musikinspelningar som oftast var av den lokala karaktären även om han stundtals även bandade rikskända storheter.

Jag sa det på Kjells begravning när jag till slut tvingades inse att det var definitivt slut på vårt samarbete och jag vill gärna upprepa det igen – jag hade velat uppleva att Kjell hade fått motta en slags belöning för sitt mångåriga arbete med att dokumentera Blekingsk musik. Det han åstadkom var en kulturgärning av rang som sannolikt aldrig mer kan upprepas.

Naturligtvis hade vi roligt. På en av bilderna i årets bok håller vi upp en LP-skiva med Rose Maries. Vi spelade ett spår från skivan mest varje dag. Vi tyckte det var smärtsamt dålig musik tills det en dag ringde i direktsändning. Det var kapellmästaren för Rose Maries som gillade stort att vi spelade just deras skiva. Vi fick veta att dansbandet kom från Öland. Vi blandade hej vilt mellan seriösa nyhets- och debattinslag och mer satirartade snackisar. Det var då Kjell bl a uppfann uttrycket hällörad radio…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om minnen från radion och vad som där hände, men det ska jag bespara er. Jag tänker på kollegerna Gunn Svedberg och Acke Dahlman som firade så det stod härliga till. Ungdomar då var Paula van Riessen, Mia Trahn och Magnus Bejmar som var härliga profiler var och en på sitt sätt. Nu är de med i Tommys sista bok om Ronneby.

Även artikeln om Alf Gustafsson som tågklarerare vid stationen i Ronneby berörde mig. Jag växte upp på Bredåkra station där min far hade en liknande tjänst som den Alf hade.

tommy-a-jag

Naturligtvis väcker boken känslor även för andra som finns med i den eller som anhörig till någon av dem. Tiden ilar snabbt, det är det som Tommy genom åren har visat med sina vardagsbilder. Naturligtvis finns det en poäng i att blicka tillbaka för att rätt förstå framtiden.

När Tommy nu vandrar vidare (kunde inte låt bli vitsigheten) till att i bokform skildra hela Blekinge i samarbete med Blekinge Museum vill jag önska honom lycka till. Hans vilja att försöka ena öst och väst i Blekinge är en bra föresats. Måtte han lyckas.

boken

 

Bilder: Ni må förlåta mig men jag kunde inte motstå frestelsen att publicera en bild med vännen Kjell i det rosa huset vid torget som var vår redaktion en hel sommar i samband med Ronnebys jubileum 1987. Bilden tagen av Thorbjörn Frennesson. Den finns inte med i boken. En bild på Tommy kan väl också vara på plats. Foto: Åke Tärntoft. Liksom årets bokomslag.

Bra jobbat igen, Tommy.

Länsmuseichefen svarar på kritik

Den 25.8 publicerades här på bloggen ett inlägg med rubriken –”Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet”. Du kan läsa inlägget längre ner här i bloggen.

Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, riktade kritik mot museets sätt att som ägare sköta det anrika varvet i Saxemara. På den kritiken svarar nu Marcus Sandekjer, chef för Blekinge Museum.

”Bemötande av kritik från Björn O Svensson angående Saxemara båtvarv

Björn O Svensson har i senaste numret av Ronneby Musei- och hembygdsförenings tidning Åkröken kritiserat Blekinge museums hantering av Saxemara båtvarv. Det är självklart att det kan finnas synpunkter på hur museet har skött båtvarvet de senaste tio åren och Björn O Svensson har ofta idéer och tankar kring förbättringar. Men denna gång har uppenbarligen Björn inte klart för sig det omfattande arbete som görs – och har därför direkta felaktigheter med i sin text. Jag vill passa på att kommentera dessa.

Blekinge museum måste som alla organisationer hålla budget och det är omöjligt att genomföra alla investeringar vi vill göra på kort tid. Det är ett tråkigt faktum, men även om fler satsningar varit önskvärda, har ändå mycket gjorts. Ett omtag gjordes 2014 – och på bara två år vill jag hävda att varvet utvecklats till ett besöksmål som blir alltmer känt, vilket inte hade hänt utan museets arbete. Självklart ska båtbyggaren Niklas Nyström har mycket beröm för den positiva utvecklingen (och här är vi ense med Björn O Svensson), han har gjort en storartad insats. Men han agerar förstås inte i ett vacuum – utan i dialog med Blekinge museum. De satsningar som görs, stäms av mellan oss och genomförs sedan.

Ronneby kommun, bidrar med 100 000 kr per år till Saxemara båtvarv. Björn O Svensson skriver om detta ”Är det någon som tror att det beloppet lagts ned i eller för Saxemara?” Jag inte bara tror, utan vet att detta är fallet. För det första så inköptes varvet för ca 2,5 miljoner kronor, vilket i sig de facto är en kostnad. Nedan följer också en sammanställning av de viktigaste åtgärderna som medlen använts till åren 2014-2015, tillsammans med resurser (tid och pengar) från Blekinge museum och andra aktörer, bl.a. Blekinge Hembygdsförbund.

– 2014 byttes entreprenör på varvet och Niklas Nyström tillträdde efter en noggrann och tidskrävande process.

– omfattande renovering av den stora skorstenen till bastrumman, inklusive ny skorstensstege.

– ombyggnad och renovering av kök

– ombyggnad av arbetsrum, inklusive ommålning av innertak

– reparation av yttertaket till varvshallen

– renovering av fönster till varvshallen

– reparation av den stora slipvagnen, med vilken båtar dras upp och sjösätts

– byte av uppdragningsvajer till stora slipen

– dykningsarbeten för att åtgärda problem vid stora slipen

– reparation av räls till lilla slipen (både under vatten och på land), där båtar dras upp och sjösätts vid båtskjulet

– dränering runt varvshallen där vatten rann in vid mycket regnande

– omdosering av vägen för att hindra vatten att rinna in i hallen

– Nya armaturer (energieffektiva) i varvshallen, de gamla var delvis trasiga och från 70-talet

– Elöversyn av byggnaderna inklusive jordfelsbrytare till mastkranen

– Skapande av vintervatten i varvshallen

– utbyggnad av bryggplatser på stora bryggan

– Stora bryggan som tidigare var U-formad har dessutom däckats över för att skapa bättre utrymme till evenemang – omfattande uppstädning och röjning av hela området

– en lång rad småreparationer, förbättringar och uppdateringar

– Blekinge museum och Ronneby kommun har i samverkan med ägaren till grannfastigheten skapat en parkering till varvet söder om Församlingshemmet i Saxemara

– uppdatering av teknik och information i utställningen i gamla boningshuset

– marknadsföring av varvet och de evenemang som genomförs (samt deltagande i flera av evenemangen)

– till detta kommer en lång rad avstämningsmöten med entreprenören, träffar med närboende, kommunen, kunder till varvet, affärspartners och andra intressenter. Vi räknar med att Blekinge museums personal under 2014-2015 har lagt ned minst 1 000 timmar på Saxemara båtvarv (motsvarande minst 250 000 kr), under samma tid har utöver detta runt 300 000 kr lagts på varvet i pengar. Jag har därför mycket svårt att förstå Björn O Svenssons kritik på denna punkt.

Vad gäller ytterligare investeringar så ligger följande i plan för 2016-2017: – ny slip vid stora gångspelet (ca 30 000-40 000 kr) – ny slipvagn (ca 30 000 kr) – renovering av Mastkransbryggan (ca 200 000 kr) – ommålning av tak (ca 160 000 kr) – anläggning för tömning av båttoalett (ca 80 000 kr) – grusning av Tullstigen (ca 40 000 kr) – certifiering gästhamnsbrygga – Uppfräschning av Gångspelsbyggnaden – Tre flaggstänger Nämnas kan ett antal saker genomförts på varvet under året, bl.a. lösning på toalettfrågan för gästhamnen, bojar och bojstenar för bryggorna, ny flytbrygga, delvis målning av Varvshallen – något som utförts av Niklas Nyström efter avstämning med museet. Föreningen Allmogebåtar i Blekinge (FABB) har också fått upplåtelse av en lokal på varvet (i museets del) och antalet besökare till varvet beräknas ha stigit från de 500 personer som rapporterades 2013 till minst 7 000. Ronneby kommun ”växlar upp” sina pengar genom att vara med i verksamheten på Saxemara båtvarv; tack vare detta engagemang kan vi fortsätta den positiva utvecklingen.

Vad gäller båten Ran är det en komplex fråga som faller på att Blekinge museum under årtionden haft en insamlingspolicy som täcker så kallade ”bruksbåtar” (som Blekingsekor och Jaktkanoter) och inte fritidsbåtar. Det finns helt enkelt inte plats för båda dessa kategorier utan att få tillgång till en ny båthall. Och då styrelsen i våras tog beslutet att för närvarande inte försöka köpa in mark och bygga en båthall i närheten av Saxemara båtvarv, så föll tanken på att ta in Ran i samlingarna. Jag är den första att beklaga detta – men jag ser ingen annan lösning. Vi har helt enkelt inte plats för fler båtar i befintliga lokaler och någon gång måste ett beslut tas. Båten är dessutom ritad av en konstruktör i Stockholm (byggd i Blekinge) och vårt förslag är därför att vi gemensamt tar kontakt med Sjöhistoriska museet för en möjlig placering där.

Björn O Svensson har synpunkter på möjligheten att Ran då kommer att hamna i Karlskrona, där Sjöhistoriska museet har lokaler. Han skriver ”Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge museum motarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”. Vi som Länsmuseum kan inte dela denna uppfattning, utan ser till lösningar där kulturarvet är det centrala. Vi måste kunna se längre än det strikt lokala och ha ett öppet lösningsfokuserat sinne för hela Blekinge.”

Marcus Sandekjer Länsmuseichef, Blekinge museum

 

Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet

Saxemara

Nu tar Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, till storsläggan. Det är ägaren till Saxemara Båtvarv, Blekinge Museum som läxas upp.

”Hur tänker museets styrelse över huvud taget om sitt varv och dess framtid? En mindre engagerad huvudman och ägare är svårt att tänka sig.”

”Tyvärr ser det ut som om Blekinge Museum inte var den lämpligaste huvudmannen för Saxemara Båtvarv.”

Det är i Hembygdsföreningens senaste nummer av medlemsbladet ”Åkröken” som Svensson pekar på en rad anmärkningsvärda åtgärder/möjligheter som antingen har uteblivit eller slarvats bort.

Han tar upp behovet av målning av verkstadsbyggnadens plåttak som redan 2006 ansågs ha ett akut behov. Nu tio år senare är det arbetet ännu inte utfört, konstaterar Björn O. Svensson som också pekar på annat underhåll som släpar efter.

”Visst har museet en begränsad budget, men finns det en vilja finns det i regel en väg,” säger han och pekar på de pengar som Ronneby kommun årligen betalar till Blekinge Museum.

”Ronneby kommun har betalat museet ett årligt bidrag på 100 000 kronor sedan starten (det blir väl ungefär en miljon) riktat till Saxemaravarvet och avsett för underhåll och reparation. Tror någon att det beloppet har lagts ned i eller för Saxemara”, frågar Svensson.

Han tar ett annat exempel för att belysa museets ointresse för det anrika varvet i Saxemara:

”Museet har i snart tio år förhandlat om ett donationsavtal med en familj angående en välskött större motorbåt, byggd i Saxemara 1933 och i all sin tid använd i Ronneby. Den skulle skötas och exponeras på varvet som de andra museala båtarna vid ”klassikerbryggan”.

”Nu i dagarna har museet dragit sig ur det generösa erbjudandet. Till ägarna skriver Marcus Sandekjer att RAN (som båten heter) sannolikt snart skulle behöva förvaras på land och eftersom man nu beslutat att inte bygga någon båthall i Saxemara utan i stället prioritera investeringar i Karlskrona måste man tacka nej. Ägarna uppmanas ta kontakt med Sjöhistoriska museet.”

”Var hamnar RAN då”, frågar Svensson. ”Ja, inte i Stockholm utan på Stumholmen i Karlskrona, dit Sjöhistoriska skickat ned en skock gamla fritidsbåtar! Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge Museum motgarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”.

I övrigt öser Björn O. Svensson beröm över den nuvarande entreprenören:

”Niklas Nyström från Mönsterås med medarbetare har befäst sin ställning som den stora plusposten. De är inte bara duktiga träbåtbyggare, praktiskt och teoretiskt kunniga utan också starkt medvetna om att varvet är ett kulturellt besöksmål som måste hålla en god standard beträffande städning, ordning och reda och ge ett så tilltalande intryck att besökaren kommer tillbaka”, konstaterar Björn O. Svensson

Ronneby ska bygga modernaste museet

Vi i Ronneby har inlett förhandlingar/samtal med Blekinge Museum för att på bästa sätt skapa förutsättningar för ett nytt museum. Ett museum som ska bli landets modernaste och som ska visa upp Gribshunden. Detta är vår ambition och som kommer att prägla vår framtida verksamhet.

Detta förklarade kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson när han på morgonen inledde fullmäktiges allmänpolitiska debatt.

 

Gribshunden för stort för bypolitik

Gribshunden 3

Jag vill genast säga att tisdagens föreläsning i Ronneby om Gribshunden var av hög klass. Vi i publiken, ett par hundra, fick på ett vetenskapligt sätt senaste nytt om detta världsunika fynd som har hittats intill Stora Ekön i Ronneby skärgård.

Men så var det också två av landets mest erfarna marinarkeologer, professor Johan Rönnby och Lars Einarsson, Södertörns högskola respektive Kalmar Läns Museum som svarade för informationen. Arrangörer var Länsstyrelsen i Blekinge och Blekinge Museum.

Det pinsamma uppstod när publiken på slutet erbjöds möjlighet att ställa frågor. Merparten av frågorna kan med fördel klassas som bypolitik eftersom flertalet av dem ställdes av flera fritidspolitiker från Ronneby.

Även om merparten av publiken föredrog att ta emot spännande och högteknologisk information om fartygsvraket och avstod från frågor är min uppfattning att flertalet var helt uppfyllda av tanken att Gribshunden måste placeras i ett nytt museum uppfört någon stans i Ronneby. Allt annat är otänkbart!

Därför kändes det befriande när professor Johan Rönnby med några enkla meningar gav vetenskaplig tyngd när han svarade:

-Gribshunden är ett europeiskt skepp. Det beställdes av danske kungen Hans och förliste på svenskt vatten utanför Ronneby och fyndet tillhör Sverige. Därmed kan t ex inte Danmark göra anspråk på detta, ett av världens viktigaste vrak, betonade han.

Forskarna fastlog dessutom att fyndet av Gribshunden är större än Wasa och Kronan och det är samtida med Christoffer Columbus skepp ”Santa Maria” och Vasco da Gamas fartyg ”Sao Gabriel”. Något liknande föremål från 1400-talet har aldrig hittats någonstans i världen.

Betänk, säger forskarna, att senast ”monstret” Gribshunden såg dagens ljus var i slutet av 1400-talet (1495) samtidigt som Columbus upptäckte Amerika och Leonardo da Vinci var verksam.

Det här fyndet utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård är världsunikt. Det är stort, mycket stort och därför känns det lite futtigt att detta enbart skulle vara en fråga för Ronneby. Blekinge är ett litet landskap och naturligtvis måste bevarandefrågan vara en länsangelägenhet, inte minst av ekonomiska skäl.

Gribshunden 4

Jag tycker att Marcus Sandekjer balanserade klokt i sitt svar på frågan, ”hur många år Ronneby har på sig för att bygga ett museum”. Dessutom vill jag passa på att berömma Marcus för hans sätt att hantera såväl Gribshunden som Guldgubbarna från Vång, norr om Johannishus. Han har en bred kunskap och har lyckats väl i konsten att göra Ronneby delaktigt i de unika fynden. Men så har han också fått en rivstart på sitt uppdrag, inseglad på en lyxmacka.

Obs! Klicka för större bilder.

 

Saxemara båtvarv byter entreprenör

100_0029

Niklas Nyström, Mönsterås blir ny entreprenör efter Sonny Olsson som lämnar Saxemara båtvarv efter nyår.

Klart är också att Blekinge Museum fortsätter att vara ägare till detta sista kvarvarande båtvarv med historisk miljö och med ambitionen att hålla träbåtsbyggeriet i Blekinge levande.

Dagens pressmeddelande från Blekinge Museum och dess chef Marcus Sandekjer får du här i sin helhet.

Pressinformation: Ny entreprenör på Saxemara båtvarv

Blekinge museum äger sedan 2006 Saxemara båtvarv i Ronneby kommun. Hösten 2013 sade Sonny Olsson som driver verksamheten upp sitt kontrakt från årsskiftet 2013/14. Museets styrelse har gett museichefen i uppdrag att via en arbetsgrupp tillsätta ny arrendator.

Arbetsgruppen, bestående av Blekinge museums representanter samt Björn O Svensson (Hembygdsförbundet och närboende), Lars Werner (Litorina Folkhögskola) och Lena Brorsdotter (Ronneby kommun) har efter många överläggningar valt att gå vidare med Niklas Nyström som ny entreprenör på Saxemara båtvarv i Ronneby.

Niklas Nyström är bl.a. utbildad på Litorina Folkhögskolas båtbyggarlinje i Karlskrona. Han har sedan 2003 arbetat delvis som navigationslärare och båtinstruktör för Medborgarskolan och för Båtägarskolan (bl.a. förarbevis, kustskepparexamen och utsjöskeppare). Niklas är även leveransskeppare samt frilansreporter för tidningen Klassiska Båtar. Han innehar i dag en båtverkstad i Mönsterås kommun och en välbesökt båtbyggarblogg ( www.grisslan.blogspot.se )

Viktigt för beslutet var Niklas dokumenterade hantverksskicklighet, liksom hans upparbetade kontaktnät i båtvärlden samt hans utåtriktade arbete. Ambitionen från museets sida är att göra Saxemara till både ett levande kulturarv och ett tillgängligt besöksmål – och då krävs kunskap på många olika områden.

Kontraktsförhandlingar inleds efter årsskiftet och tillträde sker i vår.

Guldläge för Ronneby

Guldgubbe 3

Nu är jag trött på att höra och läsa den ständigt upprepade meningen – ”Dystra tider för Ronneby”.

Det är i verkligheten tvärt om. Politiker och vi andra behöver bara öppna ögonen och se alla möjligheter. Givetvis kan det kosta kraft och även pengar, men med god vilja och väl utstakade mål kan vi i Ronneby skapa turistmål med internationell och inhemsk hög status.

Jag tänker på de redan i dag riksbekanta och mycket omtalade guldföremål som har hittats i Västra Vång, strax norr om Johannishus i Ronneby kommun. Fyndet är i storleksordningen tredje största i landet och det är s.k. guldgubbar, 29 till antalet, som visar att detta på järnåldern var en kultplats av rang. Dessutom ett maktcentrum som vid fortsatta utgrävningar kan ge än mer svar på storlek och omfattning. Exempel på guldgubbe funnen i Västra vång. (bilden). Foto: Blekinge Museum.

Jag tänker på Gribshunden som har hittats på nio meters djup vid Ekösund i Ronneby skärgård. Vraket dateras till 1400-talet och återfinns i den första danska skeppslistan från år 1487. Vraket har redan rönt stort internationellt intresse, inte minst i Danmark.

Jag tänker på Saxemara gamla båtvarv som nu är föremål för diskussioner. Bl.a. handlar det om ägarförhållandet när Blekinge Museum uppvisar en sinande kassa.

Jag tänker på den motion som i dagarna har lämnats in till kommunfullmäktige i Ronneby av Ronnebypartiet. Motionen visar på önskemål att utveckla Ronneby till en kust- och skärgårdskommun. Bl.a. vill man öppna upp Ronnebyån för trafik med fritidsbåtar och en utbyggd service för båtturister.

Jag tänker i detta sammanhang på moderaternas utspel inför förra valet att bebygga Östra Piren i Ronnebyhamn med bl.a. en marina och med ett antal seviceinrättningar.

DSC01691

Detta sammantaget visar att Ronneby har rena guldläget. Ta fram en samarbetsform med Blekinge Museum och gör det till en turistmagnet med såväl stenåldersfynd som fartygsvrak. Se till att Saxemara båtvarv blir kvar som museum och levande båtvarv där gammal båtteknik får leva vidare.

Det här kostar miljoner, men vilken satsning gör inte det?! Dra nu inte dessa projekt i långbänk utan se till att de spadar som redan grävt fram guld kan bli till guld när turister i en nära framtid kommer att vallfärda till Ronneby.

(”Guldgubbe” 2 till vänster, Mikael Henriksson, antikvarie vid Blekinge Museum.)

Museet ska naturligtvis inte enbart vara en angelägenhet för Karlskrona och Landstinget. Gör det till hela länets museum och då tänker jag inte minst ekonomiskt. Kopplingen till Världsarvet i Karlskrona gör inte besöksnäringen sämre. Politiker i Ronneby har ett extra stort ansvar att allt detta inte glider oss ur händerna.

 

 

 

Grupp ska utreda varvets framtid

DSC02936

Det är tidig lördag. Tämligen varmt för att vara sista dagarna i oktober. Diset dröjer sig kvar när vi samlas i små grupper utanför församlingshemmet i Saxemara. På avstånd skymtar de svagt röda brädväggarna som omsluter Saxemara båtvarv, en del av det blekingska kulturarvet.

Båtvarvet startades 1917 och är det sista i sitt slag och ska naturligtvis värnas och räddas åt eftervärlden. Det ligger i Ronneby kommun men borde naturligtvis vara en hela länets angelägenhet, tänker jag i samma stund som jag sträcker fram handen för att hälsa på K G Svensson, moderat och vice ordförande i Blekinge Museum. I dag ägare av Saxemara båtvarv.

Vi har i stort sett bara skakat hand när jag frågar hur han ser på ägarrollen. Svaret kommer snabbt:

– Varvet borde ägas av Ronneby kommun! Vår ekonomi i museet är sådan att vi inte på ett bra sätt kan förvalta denna fastighet och verksamhet. Vi borde aldrig ha köpt varvet.

När jag lite senare i mötets inledning konfronterar honom med uppgiften upprepar han i stort sett sin inställning. Museichef Marcus Sandekjer leder samtalet och gör snabbt klart för de många deltagarna att detta är vad en styrelsemedlem, K G Svensson tycker. En viktig upplysning, i annat fall hade diskussionen redan där kunnat vara punkterad.

Om båtvarvet haft en annan geografisk placering, t.ex. i Karlskrona kommun, hade han då haft samma krassa inställning, funderar jag medan samtalen fortsätter med olika förslag på framtida lösningar.

Salen i församlingshemmet är utnyttjad till sista plats. Museichefen är uppriktigt förvånad men glad över att så många har kommit.Alla har dessutom samma inställning – det anrika båtvarvet i Saxemara måste bevaras och leva vidare som båtbyggeri men också som en turistattraktion.

I slutet av mötet får vi veta att en arbetsgrupp nu har bildats som ska utreda och lämna förslag på hur varvet bäst ska kunna bevaras i kombination med ett modernt båtbyggeri av träbåtar. I gruppen ingår bl.a. markägare, museichef, historikern Björn O Svensson och Lena Brorsdotter, Ronneby kommun.

Gruppen ska ha sitt första sammanträde den 4 november och en inriktning ska kunna presenteras för styrelsen i Blekinge Museum den 11 december.

Flera styrelseledamöter jämte museichefen bedyrade att den fortsatta hanteringen ska ske med en öppen attityd.

Flera efterlyste Ronneby kommuns eventuella inställning till den framtida verksamheten vid varvet. Fram till i dag har kommunen betalat 100.000 kronor per år. En avsiktsförklaring antogs i kommunen 2006 då man gjorde klart att pengar skulle kunna plockas fram om behov uppstod. Sedan dess har det varit tyst från museets sida.

Björn O Svensson betonade vikten av att Blekinge museum måste leva upp till stiftelsens stadgar, att bl.a. slå vakt om kustkulturen.