Var hitta en Gahrtons like?

Per Gahrton, miljöpartiets grundare, har lämnat jordelivet 80 år gammal. Han lämnar ett stort tomrum efter sig som människa men mest i sin egenskap som politiker. Han var som sådan unik i sitt sätt att arbeta.

När jag tänker tillbaka på hans mångåriga gärning är det speciellt en fråga som etsar sig fast och som jag har svårt att hitta svaret på, nämligen – var finns i dag Per Gahrtons like? Jag menar, finns det i dag i vårt avlånga land en politiker som på samma sätt brinner för sin uppfattning och som aldrig kan tänkas svika sitt utstakade mål? I dag måste svaret på frågan tyvärr bli ett rungande – nej!!

Jag, och många med mig, menar att dagens politiker mer ägnar sig åt taktiska övningar och uppgörelser med fokus på sin egen framtida maktställning. Det politiska uppdraget har för en del helt krasst blivit en födkrok. Vissa byter därför t o m politisk tillhörighet för att nå just dessa personliga mål.

De rent politiska målen blir därmed underordnade vilket i sin tur får till följd att tidigare otänkbara allianser blir fullt möjliga. Detta synsätt urholkar och spär på politikerföraktet och tar död på en viktig dialog med allmänheten. En normal och högst önskvärd demokratisk debatt uteblir och ersätts med tysta och taktiska uppgörelser som på intet sätt gagnar samhället och dess invånare.

Ledande politiker blir med ett sådant arbetssätt del av etablissemanget vilket innebär att allt fler blir till lakejer i stället för att agera utifrån egen agenda.

Per Gahrton vek aldrig ner sig, inte ens i trängda situationer. Hans debattlusta och klara riktlinjer i den politiska viljan sviktade aldrig. Han var strängt ideologisk, stridbar och naturligtvis obekväm.

Nu efter hans död är det en speciell radiodebatt som har etsat sig fast i minnet. En debatt som även flera politiska chefredaktörer nu efter Gahrtons död lyfter fram som bevis på hans raka språk och engagemang.

Det är tidig morgon den 15/11 1994, dagen efter att Gahrton förlorat i folkomröstningen om EU-valet. I studion är han ensam att möta sina motståndare.

”Jag tycker inte du ska fortsätta kampanja nu Per,” säger utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.

”Jag kampanjar inte! Nu är ni fyra, fem ja-sägare här vid bordet, nu är ni så fantastiskt schangtila att ni ska ta oss på allvar, det är ju rent, det är ju rent skitprat. Ni har gått ut med dessa löften, försök nu inte backa från dem redan första morgonen. Vi har noterat alla dessa löften. Har inte din regering avskaffat arbetslösheten till 1998, så säger jag bara: gud nåde er när ni ska möta väljarna.”

” Men Per”, säger Carl Bildt

”Jag tänker inte fortsätta den här debatten”, meddelar den tidigare EG-ministern, Ulf Dinkelspiel.

” Debatten? ropar Per Gahrton. Ni har utmålat oss som lögnare och bedragare, ni har pumpat in näringslivets pengar, ni har förföljt oss personligen, mig och många andra, utmålat oss som fascister och Le Pen-anhängare.”

”Men Per Gahrton, bör man inte också vara en god förlorare,” säger programledaren.

” God förlorare? fräser Per. Nu sitter ja-sidan här och har vunnit med den knappaste marginal något land har tagit sig in i EU med. Och så ska vi plötsligt glömma alla dessa spyor som de har vräkt över oss, alla dessa övergrepp.”

” Per, nu är det nog dags att du går och lägger dig,” säger Carl Bildt.

” Håll truten på dig Carl Bildt! Det här är en seriös debatt!”

” Ja, det är precis det jag tänkte säga,” säger Bildt.

” Ni försöker smita undan ert ansvar! Det är fullständigt sanslöst!”

” Per, jag kan förstå din bitterhet…”

” Jag är inte bitter! Jag föraktar er som nu försöker smita ifrån era löften!”

” Ta det nu lite lugnt,” Per.

” Du Carl Bildt! Tala inte till mig med någon sorts översittarstatsministerröst!”

Precis så var Per Gahrton. Finns hans like i dag? Nej, tyvärr inte.

Kommunstrateg efterlyser museidebatt

Ronneby Musei- och Hembygdsförening blev först med att få information om planeringen av ett framtida museum i Ronneby. Ett museum som inte enbart ska skildra bilden av ett historiskt Ronneby utan också kryddat med ”Guldgubbar” från Vång och skatter från det danska kungafartyget ”Gribshunden”, ett vrak som tilldrar sig en hel världs intresse.

Kommunstrategen Anders Engblom var inbjuden till Hembygdsföreningens årsmöte för att berätta om hittills utfört arbete. Men det var en försiktig tjänsteman som inte ville föregå politikerna. En taktik som fick några mötesdeltagare att tvivla på ambitionen, vilket fick Engblom att snabbt förklara att frågan har hög prioritet.

Ävern om några lämpliga platser har nämnts i diskussionen har man fortfarande inte sett ut den ultimata platsen för ett museum.

Ledande politiker och tjänstemän har genomfört ett fåtal studiebesök bl a i Fisksätra i Nacka kommun.

Kostnaden för en nybyggnation har man uppskattat till ca 100 miljoner kronor, en kostnad som inte enbart Ronneby kommun kan svara för. Därför undersöker man också möjliga sponsormöjligheter med såväl inhemska som utländska fondpengar.

Anders Engblom efterlyste också en bredare debatt. Att en sådan hittills har uteblivit måste tillskrivas den brist på information som kommunen visat i frågan, ansåg några mötesdeltagare. Kommunens hemsida borde vara en naturlig plats för information.

Det är Engblom som ansvarar för att leda arbetet framåt och det var också han som från början fick uppdraget av kommunstyrelsens ordförande. Frågan har nu bollats över till Fritid- och Kulturnämnden som ska ta fram förslag. Ett arbetssätt som jag kan förstå ur ett demokratiperspektiv men som på intet sätt får mig att hoppa högt av lycka. Jag anser att frågan ytterst borde stå på kommunstyrelsens agenda.

Karlskrona behöver Björn Fries

I dag vill jag hylla Björn Fries, v, i Karlskrona som med kraft och kunskap har agerat i hela det tragiska fallet med mordet på Yara. Naturligtvis är det ledande politikers taffliga agerande och totala brist på moral och mod som jag tänker på.

Nu senast i fullmäktige stod Björn upp för det som hittills har saknats, nämligen att kräva en fullständig kartläggning av hur det egentligen står till med den sociala verksamheten i Karlskrona. Graverande brister i handläggningen av Yara-fallet har av personalen skildrats som ett resultat av bristande resurser.

Verksamhetschef och vissa ledande politiker har valt den enkla vägen genom att peka på vidtagna åtgärder som de anser ska förhindra framtida tragedier. Handläggarna har inte låtit sig nöjas med ledningens förklaringar utan fortsatt att kräva mer resurser.

Det är i det läget Björn Fries nu med pondus och kunskap kräver att korten ska läggas på bordet och det genom att bl a genomföra en extra debatt i ämnet på nästkommande sammanträde med fullmäktige.

Till Sydöstran säger han:

– Vi måste få en saklig och korrekt information om vilka brister som finns. I dag förs diskussionen på icke formella forum där olika budskap förs fram. Vissa säger att det tillförs tillräckligt med pengar medan andra, och då främst personalen, skriker efter mer resurser.

Hade det varit ryggrad och pondus hos ledande politiker skulle man redan ha föreslagit en rejäl debatt i ämnet och inte som nu försöka gömma bristerna. Men nu är det ledamoten i socialnämnden, Björn Fries, v, som mer eller mindre måste hota i fullmäktige för att få till en redovisning av hur illa det egentligen står till i socialförvaltningen.

Bra rutet av Björn som i alla tider har satt den lilla och utsatta människan i främsta rummet. Han har kunskapen och han besitter envisheten och i någon mån kan detta nu, om alla äntligen bjuder till, få Karlskronas skamfilade bild att förändras till det bättre. Men det är en lång och strävsam väg kommunen har att gå, men den måste genomföras och det med en uppriktig arbetsinsats.