Miljöteknik – välj bort prestigen

Jag kan förstå, men aldrig acceptera, om Ronneby kommun och dess bolag Miljöteknik gärna vill överklaga veckans dom i PFAS-målet. Jag kan förstå att myndigheter vill nå fram till prejudicerande domar men att så skulle ske med risken att ytterligare miljoner av Ronnebys skattepengar skulle äventyras är skäl nog att avstå.

Största skälet till att avstå en överklagan är naturligtvis att kommunen nu måste välja att sätta drabbade människor i främsta rummet framför ett prestigetänkande. Ingen vet ännu hur allvarligt vattendrickande kallingebor har drabbats eller kommer att drabbas framöver. Men som tingsrätten resonerade i sitt domslut – ”blotta risken för sjukdom utgör personskada”.

Det är många inblandade i den alldeles för långt utdragna processen med det PFAS-förgiftade vattnet i Kallinge. Regeringens utredare Göran Enander, som hade till uppgift att undersöka sambandet mellan brandskum och PFAS, var redan vid en information 2016 kritisk till hur långsamt myndigheter arbetar i miljömål av det slag som nu äntligen har fått sitt rättsliga avgörande.

Han pekade bl. a på det faktum att generalläkaren redan 2011 hade slagit larm till myndigheterna men utan resultat. Han betonade att – ”tillsyn och uppföljning är för svag och vetskapen om att generalläkaren slagit larm om PFAS redan 2011 besannar denna min uppfattning”, sa han på informationsmötet i Kallinge 2016.

Naturligtvis är det bästa som kan ske att Ronneby kommun och Miljöteknik väljer att inleda förhandlingar med de 165 kallingebor som nu har tilldömts rätten till ersättning för personskada. Om så sker kan detta också öppna upp för att fler drabbade som har druckit av samma vatten kan kräva skadestånd.

Det handlar om stora summor som nu ska betalas ut. Som jag ser det är det knappast rimligt att Ronneby kommun genom sitt bolag ensamma ska stå för dessa framtida kostnader. I förlängningen betyder detta i så fall också att det drabbar Ronnebys skattebetalare.

Naturligtvis måste staten ta en betydande del av den kostnad som nu uppstår efter att tingsrättens dom har fallit. Det är försvaret genom mångårigt användande av brandskum innehållande PFAS som har orsakat förgiftningen av dricksvattnet i Kallinge. Knappast kommunen som redan när provtagningar för upptäckt av PFAS kom till stånd reagerade föredömligt snabbt.

Jag vet att Ronneby kommun och Miljöteknik har haft och kanske fortfarande har en icke offentlig uppgörelse med försvaret. En sådan lär ha kommit till stånd när det stod klart att man inte längre kunde hämta dricksvatten från Brantafors. Den stängningen som skedde snabbt, ska tilläggas, fick till följd att kommunen tvingades leta upp andra vattenkällor. Man fann sådana intill Ronnebyån och Karlsnäs vilket innebar betydande kostnader för långa ledningsdragningar till pumphuset i Brantafors. Redan då lär försvaret ha sagt sig beredda att betala de kostnader som då uppstod. Jag hoppas verkligen att detta är med verkligheten överensstämmande. Allt annat vore en skandal.

En länge diskuterad ekonomisk uppgörelse mellan F 17 och Miljöteknik handlar också om hur stor subventionen blev när flottiljen kopplades in på kommunens fjärrvärmenät. Trots ihärdiga försök av lokala politiker har det inte gått att få fram sådana siffror.

Ett bra första steg för rättvisa

Att få rätt mot myndigheter och kommunala bolag kan ofta ta ohemult lång tid. Ett bra bevis på detta är den i dag avkunnade domen i PFAS-målet. Kommunala bolaget Miljöteknik har dömts som ansvarigt för att ha orsakat 165 kommuninvånare, företrädesvis bosatta i Kallinge, personskada.

I domen heter det:

”De halter av PFAS som uppmätts hos dem som varit anslutna till Brantafors vattenverk är bland de högsta som uppmätts i världen.”

Miljöteknik ska därför ersätta 165 Kallingebor för att de ovetandes haft den giftiga kemikalien PFAS i sitt dricksvatten. De ska ersättas för ”personskada i form av förhöjda halter PFAS i blodet innebärande ökade hälsorisker och fysiska förändringar och försämringar av kroppen” , heter det i domen.

Däremot ogillar tingsrätten yrkanden om att de även skulle kompenseras för den oro man känt för liv och hälsa.

Det handlar om betydande belopp som Miljöteknik nu döms att betala. Enbart rättegångskostnaden för de 165 kärande är på drygt sju miljoner kronor. Dessutom ska förhandlingar om ekonomisk uppgörelse ske mellan Miljöteknik och drabbade.

Lokalt vet vi efter alla år att dricksvattnet från Brantafors vattenverk hade förorenats av brandskum som användes flitigt vid en brandövningsplats på F 17. Platsen var extra hårt belastad eftersom den användes som utbildningsplats på regional nivå.

Jag ser dagens dom som ett första steg till en välkommen och efterlängtad rättvisa. En rättvisa som befolkningen har fått kämpa med på egen hand. Dessutom har de 165 kärande tagit en betydande risk, inte minst ekonomiskt. Hade domen blivit den motsatta hade domstolskostnaden på drygt sju miljoner kronor försatt dessa i en för all framtid smärtsam situation.

Jag påpekade i denna blogg redan 2015 hur jag tyckte att myndigheter och politiker har svikit de drabbade människorna. När ett första informationsmöte genomfördes i Kallingeskolan i mars 2015 var avsikten att lugna de berörda. Så blev det inte. Ledande politiker svek redan i det läget. Naturligtvis hade såväl drabbade som jag själv velat höra politiker säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi därför agera för våra medborgare på följande sätt…

Detta har vi aldrig fått höra någon ledande politiker i Ronneby uttala. De drabbade har själva fått kämpa för en självklar rättvisa. Min kritik är minst lika hård i dag. En kommun får aldrig lämna invånare åt sitt öde på det sätt som skett i Ronneby. Ingen vet vilka skadeverkningarna kan bli för generationer framöver.

Ska man tyda vad som tidigare har sagts under rättegångsdagarna så tyder mycket på att dagens dom kommer att överklagas. En överklagan skulle naturligtvis dra än mer kraft ur redan hårt drabbade Kallingebor men det skulle å andra sidan bli en prejudicerande dom som säkert skulle vara intressant på många platser i Sverige med tidigare flygverksamhet med vidhängande skumhantering.

Miljötekniks vd i Ronneby avgår oväntat

Anställda i kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby fick på måndagskvällen ett oväntat besked via mail. Det var undertecknat av bolagets vd, Hans Nilsson, där han berättade att han slutar den 28 februari. Enligt texten i mailet ska Hans Nilsson ha träffat en uppgörelse med styrelsen om att sluta den sista februari.

Beskedet har skapat oro bland de anställda som vill veta vad som egentligen ligger bakom det oväntade beskedet. Enligt uppgift är det styrelsen som har sagt upp Hans Nilsson men att det officiellt ska heta att man har nått en ömsesidig överenskommelse om det snabba avslutet.

Det görs också gällande att det är den politiska ledningen som har satt press på styrelsen i detta ledningsärende. När Kommunstyrelsens arbetsutskott hade sammanträde under gårdagen nämndes inte ett ord om Hans Nilssons oväntade avgång.

Ytterst ansvariga politiker har bekräftat överenskommelsen men inte att det skulle röra sig om en uppsägning med tillägget – ” att detta ska vi ligga lågt med.”

Vd Hans Nilsson arbetar på uppdrag av Miljötekniks politiska styrelse och nu ställs frågor i stil med följande: har han inte följt givna direktiv eller är det den politiska ledningen som har utsatts för hårt tryck i samband med PFAS-problematiken och därför nu agerar? Varför säger Hans Nilsson upp sig just nu och med så kort varsel?

Hur som helst – dessa frågetecken bör snarast rätas ut.

Alla myndigheter har svikit Kallinge

Utredning5

Så skrev jag i denna blogg för ett år sedan den 7 mars 2015. I dag när regeringens utredare Göran Enander redovisade sin utredning om brandskum innehållande PFAS bekräftade han på punkt efter punkt min kritik. I utredningen heter det bl a:

”Beträffande myndigheternas arbete kan konstateras att det finns brister i samverkan och problem med att sprida relevant information inom och mellan myndigheterna. Kontakterna med den lokala nivån kan utvecklas. Inledningsvis har också flera myndigheter agerat defensivt.”

Göran Enander redovisade på dagens presskonferens att det kan gå 1,5 till 2 år efter att en miljöpåverkan påvisats till att resultatet redovisas!

”Medvetenheten och kunskapen om grundvattnets betydelse och värde och vad som påverkar dess kvalitet är allt för låg i samhället. Myndighetsansvaret för grundvattenfrågor är delat på flera myndigheter och uppfattas av många som rörigt och svåröverblickbart, ansåg Göran Enander som i rapporten kräver en skärpning av såväl lagstiftning som myndigheters sätt att arbeta.

Tillsyn och uppföljning är för svag och ett bevis för detta redovisades vid en information i Kallinge i mars i fjol då generalläkaren berättade att hon personligen slagit larm om PFAS redan 2011 men att inget hade hänt därefter.

Göran Enanders analys av hur högfluorerande ämnen till dricksvattentäkter har kunnat pågå i många år utan att upptäckas är den här:

”Min analys landar i att kemikalielagstiftningen är för svag, grundvattenfrågorna uppmärksammas inte i samhället, tillsyn och egenkontroll enligt miljöbalken (och annan lagstiftning) fungerar dåligt, miljöövervakningen är otydlig och ofullständig. Samordningen mellan och inom myndigheter kan förbättras och inventeringen av PFAS-förorenade områden behöver intensifieras och saneringsmetoder utvecklas.”

I Sverige finns 350 brandövningsplatser så det är således även den civila verksamheten som i hög grad bidrar till att giftet sprids, inte enbart militären.

Noterbart är också att 1,2 miljoner människor hämtar vatten från enskilda vattentäkter och här är naturligtvis kontrollen lika med noll när det gäller att upptäcka PFAS.

Vattenföroreningarna i Kallinge upptäcktes 2011 och med tanke på att vi idag har 2016 är detta ett bevis om något på hur långsamt myndigheterna arbetar, som utredaren också har påpekat.

Utredning

Det som nu har inträffat i Kallinge och på andra platser i landet kräver ett omfattande saneringsarbete och i samband med detta varnade Göran Enander från att gräva i sådana områden. PFAS rör sig långa sträckor och därför krävs snabbt större kunskap om hur grundvattnet rör sig. Då måste jag påminna om att gräva det är just vad som nu sker på F 17 när man bl a bygger ny helikopterhangar.

I Kallinge har befolkningen ställt frågor kring sina höga värden i blodet. I rapporten slås nu fast:

”Att dricka vatten med mycket höga halter av PFAS under lång tid misstänks kunna öka risken för negativa effekter som påverkan på sköldkörteln, levern, fettomsättningen och humanförsvaret.

Resultaten från ett antal publicerade vetenskaplig artiklar under perioden 2014-2016 pekar på att PFAS, liksom många andra kemikalier, har förmågan att påverka såväl hormon- som nerv- och immunsystem.”

Naturligtvis är det bra att regeringen nu tillsatt en utredning och att den har redovisats, men var kommer de drabbade människorna in i bilden? Vem tar hand om deras oro?

Utredningen har visat hur myndigheterna lever sina egna liv som små bubblor var och en på sitt sätt men har ingen eller sparsam kontakt med varandra. Tack för beskedet men det lugnar ingalunda.

Utredaren gjorde tidigt under presskonferensen klart hur allvarligt han ser på situationen i Kallinge och andra drabbade samhällen. Han jämförde med giftskandalen med BT Kemi i Teckomatorp på 1960-70-talet.

Äntligen besked om förgiftat Kallingevatten

Brandövningarna som förgiftade dricksvattnet – Hur kunde det ske?

Frågan har länge sysselsatt boende i Ronneby kommun, speciellt i Kallinge. Men nu ska de äntliga få svar och du kan själv ta del av den presskonferens som äger rum på onsdag. Adressen längst ner i denna blogg.

Onsdagen den 2 mars överlämnas en utredning om hur spridningen av hormonstörande, högfluorerade ämnen, s.k. PFAS, från brandövningsplatser till dricksvattentäkter kunnat pågå i många år utan att upptäckas.

Klockan 10.00 håller den särskilde utredaren Göran Enander och klimat- och miljöminister Åsa Romson en pressträff där utredningens rapport presenteras och sätts i relation till regeringens bredare insatser mot giftiga kemikalier.

Tid: Onsdagen den 2 mars kl. 10.00 Plats: Pressrummet, Rosenbad

Presskonferensen kommer att webbutsändas på regeringens webbplats,

www.regeringen.se

Regeringen – Otur att ni blev sjuka

Otur för er att ni blev sjuka och drabbade.

”Shit happens” kan man säga men ni får stå för alla juridiska och medicinska kostnader själva. Regeringen, och jag som miljöminister, kommer inte att hjälpa er.

Så rakt och osminkat måste man tolka miljöminister Åsa Romsons besked till PFAS-drabbade i Kallinge och Ronneby. Ett besked som, om det når den globala världen, måste få luttrade miljövänner att chockas. Vad har hänt med Sverige som alltid har gått i täten för en renare värld?

Av miljöexperter har det som inträffat i Kallinge och Ronneby beskrivits som ”den värsta kemikalieolyckan i modern tid”. Ändå vänder regeringen ryggen åt dessa tusentals drabbade och deras framtida ovissa öde.

Det är en ytterst cynisk syn på ett allvarligt miljöproblem där regeringen mer eller mindre anser att de drabbade har haft otur när de valt att leva och bo i just dessa två blekingska samhällen med en dominerande flygplats där man använt brandskum innehållande farliga kemikalier.

På Naturvårdsverkets hemsida kan man ta del av att ett av ämnena i PFAS-familjen ”PFOS” har mycket allvarliga effekter på såväl hälsa som miljö. I USA har man efter studier på nära 70 000 personer konstaterat samband mellan njurcancer, testikelcancer. tarmsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol.

Naturligtvis är det en skandal att drabbade själva ska behöva föra en oviss och kostsam juridisk kamp mot militären som använt och har sagt att man tänker fortsätta att använda medlet vid ett eventuellt framtida haveri med Jas-Gripen. Däremot har det civila flyget redan övergått till en annan och mer miljövänlig skumhantering vid flygbränder.

Att många människor nu är tveksamma till att satsa pengar för en eventuell rättegång är lätt att förstå. Skulle man dessutom förlora en rättegång mot staten med sina ekonomiska och juridiska resurser skulle många säkert bli tvingade att lämna både hus och hem.

Naturligtvis är det staten som bär hela ansvaret för att en av södra Sveriges bästa grundvattentäkter ”Bredåkradeltat” har förgiftats och inte längre kan användas. Nu åsamkas Ronneby kommun betydande kostnader för att hitta nytt drickbart vatten i närheten av Karlsnäs.

Inte heller kan jag förstå hur PFAS-föreningen har kommit fram till siffran 50 000 kronor i skadestånd från staten för de som drabbats av det giftiga vattnet. Summan ter sig futtig när man vet att allvarliga livshotande sjukdomar kan bli följden av det som skett.

Naturligtvis måste det vara ett oavvisligt krav, som första åtgärd, att drabbade som har testats och noterats för höga värden måste få snabb och gratis vård av specialister. Ersättningsfrågan handlar uteslutande om ekonomi, inte helt oviktig, men det handlar om människors hälsa och framtid och om den vet ingen expert. Det vet inte heller staten eller försvaret. För stunden lever regeringen på hoppet och lämnar därmed de drabbade åt sitt eget öde.

Hur skulle vi i Sverige ha reagerat om vi genom media fått vetskap om liknande skandaler i världen och samtidigt nåtts av uppgiften att folkets regering vänt dem ryggen? Vi skulle förfasat oss och vi skulle ha dömt landet som cyniskt och människoovänligt. Men nu handlar det om vårt dricksvatten, vårt viktiga dricksvatten som alla myndigheter tycks bevaka och beskydda. Varför ska då människor i Ronneby och Kallinge behandlas med kommentaren – ”Shit happens”???

Kräver ersättning till PFAS-drabbade

I ett pressmeddelande i dag förklarar PFAS-föreningen vilka ekonomiska krav man nu ställer på försvaret för alla de som har drabbats av giftet. Här är kraven:

”Vi vill att ansvariga ska stå till svars för sitt utsläpp av miljöfarliga ämnen (PFAS m.fl.) som förgiftat både mark, vatten, barn, ungdomar och vuxna!

PFAS-föreningen känner sig mycket svikna och frågande till Åsa Romson och regeringens beslut. Vad är det för miljöminister, tillika miljöpartist som nu nonchalerar de som drabbats av vad hon själv betecknar som ”den största miljöskandalen”?

PFAS-föreningen kommer för sina medlemmar att kräva:

Minst 50 000 kronor för kränkning till varje person med bevis av förhöjda värden av PFAS.

– Minst en kostnadsfri grundlig hälsokontroll årligen, samt uppföljningar om så krävs.

– Fri sjukvård och medicinering för sjukdomar och besvär pga. PFAS förgiftningen.

– Ekonomisk ersättning för den som redan blivit sjuk eller i framtiden kommer drabbas av sjukdom eller besvär pga. PFAS förgiftningen.

– Att det tillskjuts ekonomiska medel för genomförande av opartiskt, omfattande, grundlig och långsiktig forskning.

Det är nu det gäller! Det är nu eller aldrig som gäller och vi vädjar nu till alla er som är drabbade att verkligen seriöst tänka efter före, senare är det försent. Alltså tänk efter nu alla drabbade Kallinge och Ronnebybor om ni tycker att det är okej att vi drabbats av detta och att de ansvariga kommer undan utan ansvar.

För er som vill vara med finns vi gärna där till hjälp att fylla i fullmakt och förklara hur detta ska gå till samt besvara andra frågor runt processen och varför vi driver den mot just försvarsmakten. Det finns en bra förklaring till detta, säger Herman Afzelius ordförande i PFAS-föreningen.

Med vänlig hälsning PFAS-föreningen

Regeringen sviker PFAS-drabbade

”Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.”

Detta är andemeningen i det debattinlägg som i dag har publicerats på Svenska Dagbladets nätupplaga och har styrelsen i PFAS-föreningen som avsändare.

Jag stöder naturligtvis denna kamp därför att jag anser det helt orimligt att regering och andra myndigheter sviker en stor grupp människor i Ronneby kommun och lämnar dem åt sitt öde. Jag publicerar därför deras debattinlägg i sin helhet och jag återkommer senare med en personlig betraktelse av det som nu sker. Här följer PFAS-föreningens text:

”PFAS-föreningen fick torsdagen 6/8 2015 ett skriftligt besked från Åsa Romson och regeringen att det inte blir något ekonomiskt stöd för att hjälpa drabbade i Kallinge och Ronneby, i vad som beskrivits som ”den värsta kemikalieolyckan i modern tid”. Åsa Romsons besked innebär att tusentals drabbade barn, ungdomar och vuxna i Ronneby och Kallinge aldrig kommer att få svar på hur skadliga de PFAS-gifter är som vi ofrivilligt fått i våra kroppar. Inte heller får vi veta vem som skall stå till svars. Är det vad Åsa Romson vill? Ska de som bär ansvar för att tusentals människor förgiftats gå fria? Ska vi leva i ovisshet om våra skador?

Vi vill att någon ska stå till svars för sitt utsläpp av miljöfarliga ämnen (PFAS med flera) som förgiftat både mark, vatten och människor! Värst drabbat är Ronneby i Blekinge där det kan röra sig om 27 000 människor som exponerats för gifterna över tid.

Det finns mycket som tyder på att det vatten vi fått i oss under årtionden är mycket farligt. Svenska brandmän som arbetar med den här typen av kemikalier drabbas av dubbelt så mycket cancer som andra grupper, för testikelcancer gäller det tredubbla. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) vill testa 15 000 brandmän för PFAS. KEMI och MSB avråder från att använda brandskum med dessa kemikalier helt. Det finns omfattande amerikanska studier (C8 science panel), där det gjorts studier på drygt 69 000 människor där man visat samband mellan njurcancer, testikelcancer, tarmsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa att ett av ämnena i PFAS-familjen; ”PFOS” har mycket allvarliga effekter på hälsa och miljö. PFOS är sedan 2008, med vissa undantag, förbjudet inom EU. Ett annat ämne; ”PFOA” är reproduktionsstörande och misstänks vara cancerframkallande för människa.”

Det är dessa ämnen vi har fått in i våra kroppar. Ett av proverna i Ronneby visade värden som var 240 gånger högre än det ”åtgärdsvärde” som Livsmedelsverket har fastslagit.

Detta borde väl vara varningssignaler nog för Åsa Romson?

Under ett möte i Kallinge i början av året, pratade representanter från Avdelningen för Arbets- och Miljömedicin i Lund, som genomför en omfattande kartläggning av oss i Ronneby och Kallinge om den ”cocktail” som vi fått i oss. För det är ju inte ”bara” PFOS och PFOA. I giftmixen som Försvarsmakten släppt ut i vårt vatten finns totalt åtta andra PFAS-ämnen. Våra värden är hundrafalt högre än hos andra i Sverige som druckit rent vatten. Detta är gifter vi aldrig kommer att bli av med. De bryts inte ner, varken i naturen eller i våra kroppar. Vi kommer sannolikt att få leva med dem resten av våra liv.

Försvarsmakten har sent omsider förklarat sig ansvarigt för att PFAS finns i vårt vatten. Problemet ligger på regeringens och miljöministerns bord. Det är en Svensk myndighet som orsakat förgiftningen av tusentals medborgare.

Vi har tvingats att organisera oss och starta denna PFAS-förening kring en fråga vi aldrig bett om eller kunnat förutse. Vi har gjort det för att hantera den olycka vi drabbats av. Vi har lagt ner massor med tid för att sprida information, dela ut flygblad, kräva informationsmöten, föra dialog med tidningar och tv och samla kunskap om vad det är vi fått i våra kroppar, ett arbete som kräver mycket tid och energi. Tid som vi lägger på vår fritid för att säkerställa att vi och våra barn får den upprättelse, ursäkt och hjälp som vi rimligtvis borde ha.

Vi i PFAS-föreningen känner oss svikna och mycket frågande till Åsa Romson och regeringens beslut. Vad är det för miljöminister, tillika miljöpartist som nu nonchalerar oss som drabbats av vad hon själv betecknat som ”en historisk miljöskada”?

Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.

I en sådan process kommer vi i PFAS-föreningen att ställa följande krav:

  • Minst en kostnadsfri grundlig hälsokontroll årligen, samt uppföljningar om så krävs.
  • Fri sjukvård och medicinering för sjukdomar och besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Ekonomisk ersättning för den som redan blivit sjuk eller i framtiden drabbas av sjukdom eller besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Att det tillskjuts ekonomiska medel för genomförande av opartiskt, omfattande, grundlig och långsiktig forskning.

Vi bad om ett stöd från regeringen eftersom vi inte vill att denna fråga skulle behöva bli en klassfråga och att alla i kommunen skulle ha samma förutsättning för en rättvis och opartisk bedömning av denna skandal. Inget av detta kommer nu alltså att hända, eftersom Åsa Romson väljer att vända oss ryggen.

Vi undrar varför Åsa Romson ens kom till Ronneby för att träffa oss?”

Herman Afzelius, ordförande PFAS-föreningen, Thomas Lähdet, vice ordförande, Cilla Oijens, sekreterare, Stefan Hansson, kassör, Katarina Tilholm, medlemsansvarig, Lollo Knutson Karlsson, ledamot.

FAKTA: PFAS

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsyror) är en hel grupp av syntetiska ämnen. Två av de mer kända ämnena är PFOS och PFOA. PFOS förbjöds inom EU 2008, men övriga ämnen används fortfarande för exempelvis klädimpregnering, ytbehandling och rengöring.

Runt 2 000 personer i Kallinge och Ronneby har sedan december 2013 lämnat blodprov

 

 

Alla myndigheter har svikit Kallinge

När myndigheter och kommunen bjuder in allmänheten för att informera finns det mycket övrigt att önska. Jag vill påstå att torsdagens träff i Kallingeskolan om PFAS rörde upp och resulterade i fler frågor än vad som gavs av lugnande svar.

Att inleda ett möte med att visa bilder på rör i olika storlek och ”hemliga” pumphus är ingen bra start när t ex föräldrar har kommit för att få sin ångest dämpad och få relevanta svar på frågor om giftets farlighet.

Ju längre mötet pågick desto mer krystad och pinsam blev dialogen mellan s k experter som talade över huvudet på församlad allmänhet. När ”kemisten från Länsstyrelsen” angriper allmänhetens anlitade advokat med frågan – ” Jag är kemist. Är du?” – då blir plötsligt detta möte med osmakligt maktspråk till en bakgårdsuppgörelse utan substans, vilket också en åskådare påtalade.

Mest anmärkningsvärt är att ”kemisten från Länsstyrelsen” som är satt att vara allmänhetens garant i sitt uppdrag som kontrollmyndighet plötsligt blir dess motståndare, ja, då har allmänhetens förtroende hamnat på noll.

Samma var förhållandet med Folke Borg som representerade försvaret och som mer hotade än lugnade de närvarande. Trots att han i dag vet vad giftet i brandskummet har åstadkommit i Kallinge och flera andra flygorter i landet sa han så här:

– Gäller det att rädda en pilots liv tänker vi använda skummet igen!

Vad han egentligen sa i den meningen var att – ett människoliv går före miljön och många andra människors hälsa. Likaså blåste han upp sig till nästan andnöd när han fick frågor om försvarets ansvar.

– Det här med PFAS är något vi har ärvt sedan 30 år tillbaka och ännu har vi inget konkret att ta ställning till.

Vad han menade var att det ännu inte har kunnat bevisas att människor har avlidit till följd av detta gift.

Detta påstående till trots erkände representanten från myndigheten Generalläkaren att hon personligen slagit larm 2011 men utan resultat.

Eftersom Generalläkaren lyder direkt under regeringen och har till uppgift att kontrollera att Försvarsmakten följer lagar och föreskrifter, måste hela den nu riksbekanta giftskandalen i Kallinge fördömas ur flera synvinklar.

I detta fall har inte bara regeringen och Naturvårdsverket utan också lokala kontrollmyndigheter som Länsstyrelsen och Kommunen grovt svikit sitt uppdrag.  Det räcker inte med att ta upprepade blodprov och på detta sätt försöka lugna människor när man i nästa andetag tvingas påstå att man i ett längre perspektiv inte vet vad giftet kan ha för påverkan när det gäller cancerrisk o. d.

Jag och säkert många med mig hade i torsdags säkert velat höra att myndigheterna stod på deras sida och att åtgärder nu har satts in. Sådana svar uteblev.

Var fanns kommunens ledande politiker? Jag hade velat höra dem säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi agera för våra medborgare på följande sätt…

I brist på åtgärder blev det bilder på vattenfyllda rör och pumpstationer och intetsägande fraser från kommundirektör som bl a tackade för ett givande möte. För vem?  Jag och säkert också nybildade kampföreningen PFAS vill säkert snabbt veta hur kommunens åtgärdsprogram ser ut. Hur kommer kommunens invånare i Kallinge och delvis Ronneby centrum att hjälpas!

Ronneby tvingas höja vattenavgiften?

Kommunala energibolaget i Ronneby, Miljöteknik, är på jakt efter färskt vatten.  Ett markområde norr om F 17 och strax söder om Karlsnäsgården är mest intressant i dag. Det handlar om samma markområde som man tidigare pekat ut som lämplig plats för en motorcrossbana. Nu pekar allt på att detta projekt inte längre är aktuellt i detta område.

Att hitta färskt vatten hastar och det handlar om betydande summor som Miljöteknik vill undvika för framtiden. Ändå är det mycket som talar för att det blir konsumenterna som får betala med höjda vattenavgifter.

vattenkran

Bakgrunden är det larm som kom i december i fjol att man funnit höga halter av den förbjudna kemikalien PFAS i dricksvattnet som hämtas från brunnar i Brantafors. Vattenverket i detta område hämtar vatten ur fyra brunnar vilka samtliga stängdes för en period. Två av brunnarna har sedan en tid tillbaka börjat användas igen men är nu utrustade med kostsamma kolfilter. Det är denna avgift på ca 40 000 kronor per månad Miljöteknik nu vill undvika när man letar efter färskt dricksvatten norr om F 17.

Den hälsofarliga kemikalien PFAS (Poly- och Perfluorinerade alkylsubstanser) har förekommit i bl a det brandsläckskum som har använts vid F 17 i Kallinge.  Det är främst abonnenter i Kallinge, Bredåkra, Hasselstad, Djupadal och delar av Norra Hulta som har druckit av det förgiftade dricksvattnet. Omfattande prover har också tagits på barn i Kallinge som uppvisat förhöjda halter av perfluorerade alkylsyror i blodet jämfört med barn i Ronneby.

Enligt experter vid Arbets- och miljömedicin orsakar ämnena inte några akuta förgiftningstillstånd. Det finns heller ingen anledning att misstänka att barnen i framtiden ska få sjukdomar orsakade av syrorna, säger samma myndighet.

Miljöteknik använder i dag endast två av fyra brunnar vid vattenverket i Brantafors. Dessa två är utrustade med kostsamma kolfilter.

När man nu letar vatten norr om F 17 är det för att återfå samma kapacitet som före vattenverkets stängning men också för att slippa höga reningskostnader. Men borrning efter nya brunnar kostar också en betydande slant så räkna med höjda vattenavgifter i Ronneby. Vattenavgifter som jag anser borde belasta staten med tanke på hur viktig flygflottiljen F 17 i Kallinge är och vars verksamhet anses bära skulden till utsläppen som inneburit att ett tämligen nybyggt vattenverk tvingas gå med endast halv kapacitet.