Kalle unik makthavare i Blekinge

Unik är kanske ett väl laddat ord när man ska bedöma makthavare i Blekinge, men sticker ut gör han onekligen och det på flera sätt.

Jag syftar på landstingsrådet Kalle Sandström. Även när det har blåst storm kring hans uppdrag har han alltid ställt upp för att kommentera och den delen lever han fortfarande upp till. Strax ett bevis på vad jag syftar till.

Men Kalle Sandström är unik även ur en annan synvinkel när jag jämför honom med övriga politiker i Blekinge. Han skriver själv och han använder inget maktspråk. Inte heller snuttifierar han sina kommentarer. Han tar med andra ord kritikerna på allvar. Andra politiker bryr sig inte ens om att svara.

Ett nu aktuellt ämne gäller det kontantlösa samhället som inte minst pensionärernas organisationer driver kraftfullt i stark motvind. Bankerna vill inte självmant ändra sina inkomstbringande åtgärder att stänga ute kontanthanteringen.

Därför var det positivt när Blekinge Läns Tidning på lördagen i en ledare riktade sig till landstingsrådet Kalle Sandström med en begäran i ämnet. ”Vägra inte kontanter, Kalle Sandström” var den samlade rubriken för budskapet.

Tidningen skrev:

”Sedan den 1 januari kan man inte längre betala med kontanter inom Folktandvården i ­Blekinge. Den som önskar göra det är hän­visad till centralkassan vid Blekingesjukhuset i Karlskrona eller Karlshamn. I fredags berättade BLT att sjukhusens restauranger och ­kaféer från och med i onsdags inte längre tar emot kontanter. ”Vi har ju många moderna betalningssätt i dag, som betalkort och swish”, kommenterade ansvarig chef Magnus Helge förändringen (BLT den 4 maj).

2013 fattade Landstinget Kronoberg beslut om att patienter inte längre skulle erbjudas att betala patientavgiften kontant, mer än vid lasaretten i Växjö och Ljungby. Det var ett ­beslut som sedan prövades i domstol med hänvisning till Riksbankslagens formulering att sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel. Hösten 2015 kom Högsta förvaltningsrätten fram till att beslutet skulle rivas upp och att landstinget har en skyldighet att ta emot betalning av patient­avgifter kontant. Har Landstinget Blekinge analyserat sina beslut utifrån denna dom?”

Kalle Sandström svarar utförligt i ett inlägg på Facebook men han är ändå inte beredd att ändra på landstingets inriktning i Blekinge även om han säger sig förstå problematiken och vilken grupp av människor som är mest drabbad. Han skriver:

”BLT: s politiske chefredaktör Anders Gustafsson tar i sin ledare 5/5 upp utvecklingen i vårt land mot ett kontantlöst samhälle. Specifikt handlar det om landstingets restauranger och caféers beslut att begränsa möjligheten att betala med kontanter. I rubriken uppmanar han mig att inte vägra kontanter!

Jag tycker det är ett intressant ämne att fundera över. Det är frapperande att se hur vi svenskar använder kort som betalningsmedel, för såväl stora som små inköp. För att inte tala om vilket genomslag Swish fått som betalningsmetod. Jag kan erkänna att jag själv tillhör dem som sällan bär kontanter på mig.
Vi behöver inte komma längre än till Tyskland för att se ett helt annat  användande av kontanter. Visst går det att betala med kort, men det är ju ingalunda lika självklart som här.

Anders Gustafsson tar upp några trådar som jag vill kommentera:

  1. Ett kontantlöst samhälle är en fara ur beredskapssynpunkt. Slås det elektroniska systemet ut fungerar inte våra basala affärstransaktioner. Svårt att säga emot Försvarsberedningen och Riksbanken som sagt detta. Men är det ett problem som måste åtgärdas, måste det ske genom lagstiftning. Vi kan inte förvänta oss att enskilda aktörer löser detta.
  2.  Det finns en dom som säger att sjukvården inte kan kräva kortbetalning. Den handlar just om avgifter i den offentligt finansierade sjukvården som alla ska ha tillgång till. Domen kan dock inte tillämpas på landstingets andra verksamheter. Exempelvis som i detta fall personalmatsalar.
  3. Politiskt styrda organisationer (i det här fallet landstinget) ska ta ett större ansvar för att bevara kontanter som betalningsmedel än privata näringsidkare. Ett märkligt resonemang, inte minst i detta fall där landstingets del är mycket, mycket marginellt i det totala restaurang, café och affärsutbudet.
    De som borde ta störst ansvar, bankerna, är väl de som kommit längst i avskaffandet av kontanter!
  4. Även fortsättningsvis kommer det att gå att betala med kontanter i den mest publika delen av landstingets restaurangverksamhet, caféet och kiosken på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Det som kan vara lite mer problematiskt är motsvarande verksamhet i Karlshamn där caféet är integrerat med personalmatsalen. I det stora hela bedömer jag dock åtgärden som väl avvägd och rimlig.”

 

Fortsatta förluster för Sydöstran

I dag släpper jag fram Sune Håkansson i full frihet som gästskribent. Han har granskat lokaltidningen Sydöstrans bokslut för 2016. Här följer hans intressanta analys.

”3,2 miljoner kronor i förlust under 2016. 0,7 miljoner kronor sämre än prognosen från april. Likväl 3,2 miljoner kronor bättre än föregående år.

Sydöstran har i flera år haft en kärv ekonomi. Räddningen under senare år har varit en ägare som i grunden inte är vinstmaximerande. Man är villig att tillskjuta medel. Till en del i eget intresse. Det är samma ägare (Gota Media) för Sydöstran och Blekinge Läns Tidning. Nu kan man ha samdistribution, vilket håller nere kostnaderna, därtill får man också statsbidrag.

Statens driftsstöd var 15 miljoner kronor, 1,5 miljoner mer än föregående år. Fyra tjänster försvann under året, vilket torde ha givit besparingar i samma storleksordning. Ytterligare sparpaket finns, men det torde inte finnas så mycket mer att spara på. Man skall utöka samarbetet med BLT, men det finns gränser. Blir tidningarna alltför lika försvinner presstödet.

Det bör påpekas att det årligen försvinner några tidningar i landet.

Sydöstran lyckades behålla sin upplaga, 10.100 exemplar. Sydöstran tillhör dock de tidningar som säljer med relativt stora rabatter.

Bokslutet visar också förändringar i folks betalningsvanor. Förr betalade man prenumeration för hela året, nu väljer allt fler kortare betalningstider. Förskotten på abonnemang sjönk med tre procent på ett år. Förklaringen kan dock vara att antalet prenumeranter är på väg ner.

FRAMTIDEN

Framtiden för Sydöstran bestäms till vissa delar av faktorer som tidningen inte själv kan påverka. Folks läsvanor ändras exempelvis. Många andra tidningar har fått vidkännas upplagesänkningar. Nyheterna läses på nätet, ofta nära nog gratis.

För Sydöstran gäller det att klara konkurrensen om nyheterna. Det gäller oftast att vara först. Här märks stundom skillnaderna mellan lokalredaktionerna. En ny lokalredaktör på Sydöstran, eller BLT, kan snabbt påverka styrkeförhållandet. I synnerhet i de kommande valtiderna kommer bloggarna också att vara konkurrenter.

Den andra konkurrensen gäller annonserna. Klarar tidningarna konkurrensen mot övriga aktörer?

För det innevarande året spår styrelsen en förlust på 1,8 miljoner kronor.”

Sune Håkansson

Är Blekinges politiker skrivkunniga?

Frågan är högst berättigad och jag ska använda politiska chefredaktören Sylvia Asklöf Fortell på Blekinge Läns Tidning som exempel.

Redan för en månad sedan, lördagen den 25 mars, skrev Sylvia och ställde frågor till kommunstyrelsens ordförande i Karlshamn, Per-Ola Mattsson, socialdemokrat. Frågorna, som gällde Karlshamns kommun och Nordstream, var viktiga inte minst ur ett samhällsdemokratiskt perspektiv.

Svaret från Mattsson uteblev och istället svarade han sina vänner på Facebook!? I dag gjorde Sylvia ett nytt försök att få svar, ett sådant har nämligen lyst med sin frånvaro i en månad trots två uppmaningar till svar. Troligtvis kommer det inget svar nu heller.

Att ledande politiker i Blekinge inte skriver insändare eller svarar på insändare…. ej heller går i polimik med politiska chefredaktörer vid de två länstidningarna är ingen nyhet. Så har det varit i åratal och Sylvia ska nog inte hoppas för mycket på sitt uppfordrande krav på svar.

Nästan samma förhållande med kompakt tystnad råder häpnadsväckande nog också under valår och skulle ett aktstycke trots allt dyka upp kan man utgå ifrån att inlägget antingen är centralt producerat av partiet eller författat av politiska sekreterare.

Ofta är kunskapen hög bland politiska sekreterare som dessutom i många fall har till uppgift att råda politiker hur ett eventuellt svar ska utformas. Ofta stannar det ändå vid total tystnad. Uppfattningen tycks vara att en eventuell storm ebbar snart ut.

Av denna totala avsaknad av politisk debatt har jag sedan länge dragit den drastiska slutsatsen att Blekinges ledande politiker saknar skrivkunskap.

Till Sylvia Asklöf Fortell vill jag säga – sätt en granskande journalist, om sådan finns efter besparingar, och låt hen spana efter handlingar på kommunkansliet i Karlshamn men även på hamnkontoret. Givetvis måste det finnas handlingar som reglerar den uppmärksammade Nordstreamaffären. Leta rätt på dem och kräv att de lämnas ut. Gör det på plats!

Du måste inse att det inte räcker med att ställa frågor i din tidning. Jag tror att lokala ledarsidor (politisk text) har spelat ut sin roll. Blekinge utgör ett fullgott exempel på att gammalmedia som i detta fall inte längre fungerar. Två ledarskribenter på BLT t ex skulle vid ett slopande av tjänsterna ge välbehövliga pengar till ett par grävande journalister i stället.

Överraskande starkt Luciaminne

Och det hände sig vid den tiden, tidigt 70-tal, att Blekinge Läns Tidning redan då arrangerade Luciafirandet i Ronneby med starkt stöd av Ronneby Simsällskap.

Naturligtvis var det tidig uppstigning, Lucia med tärnor skulle skjutsas runt om i kommunen under hela dagen. Chaufförer var två journalister, Bennie Olsson (i dag ordförande i Gota Media) och jag själv.

Vi såg alltid till att planera in ett festligt eftermiddagskaffe som avslutning på bilkörandet. I det trånga lunchrummet skulle det naturligtvis bjudas på glögg. Denna eftermiddag kom som vanligt pensionerade redaktören på Ronnebyposten, Oscar Bengtsson på besök. Han hade slutat på Ronnebyposten 1969 och avrundade sin långa karriär med att frilansa för BLT.

Denna dag, till Lucias ära, hade Bennie och jag inhandlat en liten flaska vodka för att göra glöggen extra angenäm. Vi tog en risk fullt medvetna om att platschefen, Stig Martinsson, var en urstyv nykterist. Att hans fru arbetade på Systembolaget är en helt annan historia.

Glöggen var klar och Oscar Bengtsson hade precis släntrat in genom redaktionsdörren när vi frågade om han ville smaka lite glögg.

-Nja, jag vet inte, mumlade Oscar, fullt merdveten om att på denna arbetsplats vanskas ingen starkglögg.

-Kom in och håll oss sällskap, manade Bennie och jag, för visst ville vi överraska den gamle murveln.

Oscar kom in och satte sig ner. Vi hällde upp och Oscar tackade. Vi sa skål och Oscar mumlade något ohörbart. Han satte koppen till munnen och svalde. Tittade storögt på oss och tog snabbt en ny klunk. Han satte ner koppen och utbrast:

-Det här var min **%* riktiga grejer! Varefter han spanade in Stig Martinsson vid bordskanten.

Oscar Bengtsson hade därefter ingen större brådska att vandra hemåt.

Visst är Lucia en minnesrik dag när alla bjuder till för att göra livet extra ljust.

Oscar Bengtsson har naturligtvis något av huvudrollen i den nyutgivna boken ”I Ronnebypostens spalter” och med Gertrud Pettersson som författare.

Politiker och media skrämde Ronnebybor

Information är viktigt. Välgrundad och tydlig information är avgörande annars kan det gå snett och det gjorde det i Ronneby för några dagar sedan.

Därför, följ med på en kittlande och svindlande tur i informationens irrgångar. Det börjar som ett politiskt ärende i Fritid- och kulturnämnden och slutar med en besk beskyllning riktad mot sociala medier. Upplösningen är överraskande enkel men kanske inte för politiker?

En julmarknad på Ronneby torg med inköpta kommunala bodar till en kostnad av 350 000 kronor började som en motion 2014 och behandlades positivt av Fritid- och kulturnämnden. Detta under förutsättning att torghandelsstadgan medger detta, vilket Tekniska förvaltningen nogsamt påpekat i sitt remissvar.

Ärendet har därefter, som det uppges i protokollet från den 25.8.2016, av olika orsaker stannat av och inte hanterats vidare. Dessutom hade Fritid- och kulturnämnden inget utrymme i sin budget för att bekosta inköp av bodar. Pengar söktes hos kommunstyrelsen som i sin tur sa nej med motiveringen att en marknadsundersökning först bör genomföras för att efterhöra intresset. Beslutet innebär att en planerad julmarknad med inköpta bodar kan bli verklighet först 2017.

julmarknad-3Beslutet får till resultat att lokaltidningarna skriver följande:

Sydöstran – ”Planerad julmarknad på Ronneby torg stoppas”.

BLT – ”Julmarknad skjuts upp till nästa år”.

Detta i sin tur får till följd att människor i Ronneby blir förb***** och hör av sig till kommunalrådet, Roger Fredriksson och framför bannor för att julmarknaden ska ställas in, vilket kommunstyrelsen beslutat.

I det läget kommer ett ordentligt trängt kommunalråd på idén att kontakta lokalredaktören på Sydöstran som i dag onsdag skrider till verket och publicerar en artikel med rubriken – ”Julskyltningen ej inställd”. Lägg märke till ändringen från julmarknad till julskyltning. Ett inte alls oviktigt påpekande.

Men redan i går kväll gjorde centerpolitikern i Ronneby, Tim Svanberg, följande inlägg på Facebook:

”Ett typexempel på hur källkritik behövs. Kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att julmarknaden som ska hållas under större delen av december startas först nästa år. Några få timmar senare läser man på diverse sidor om hur kommunen har lagt ned den traditionella julskyltningen och att detta skulle bero på att invandrargrupper har påverkat beslutsfattandet. Upprördheten vet inte gränser. Kan vi inte enas om att vi först reder ut om någonting stämmer innan vi upprörs över det. Lite onödigt att vara upprörd över någonting man missuppfattat.”

Sociala medier kan beskyllas för mycket men i detta fall är det faktiskt politikerna i Fritid- och kulturnämnden som har lurat såväl media som allmänhet. Det som har arrangerats på Ronneby torg sedan många år tillbaka i samband med julskyltningen har nämligen gått under benämningen julmarknad.

julmarknad

Så visst är det viktigt med information och då tydlig information. Nu har lugnet åter lagt sig som en varm påsvante över Ronnebytorget. Nu väntar vi i Ronneby på en kommunikationschef som blir tydlig och klar. Hen ska vara på plats vid årsskiftet.

Sydöstrans framtid inte självklar

Sune Håkansson, nationalekonom, gästade denna blogg den 27.6. Han hade granskat Sydöstrans ekonomiska muskler och funnit att tidningen blöder. Han visade med siffror (se blogginlägg längre ner) hur illa ställt det är och han ställde frågan – ”Hur länge orkar Sydöstrans aktieägare tillskjuta nya miljoner?

Sune Håkansson skrev:

”Det är förvisso flera år sedan jag förutspådde Sydöstrans död. Hittills har jag fått fel. Likväl ställs frågan: Hur länge tyar Sydöstrans aktieägare tillskjuta nya miljoner kronor?

Ty Sydöstran blöder, år efter år. Därtill, man blöder mer och mer. Efter de finansiella posterna var resultaten minus 2,1 miljoner kronor år 2012, därefter minus 2,3 miljoner, minus 3,6 miljoner och för år 2015 minus 6,4 miljoner kronor.

När år 2015 började var det egna kapitalet 7,1 miljoner kronor. Då hade redan aktieägarna tillskjutit 3,7 miljoner under 2014.

Under 2015 blev förlusten hela 6,4 miljoner kronor. Av det egna kapitalet återstod mindre än en miljon kronor, då ägarna i Gota-koncernen tillsköt 20,5 nya miljoner kronor.

Under 2015 pekade det mesta fel. Upplageintäkterna sjönk 1,8 miljoner, annonsintäkterna sjönk 2,3 miljoner. Det statliga presstödet sjönk med 0,6 miljoner kronor till 13,5 miljoner. Upplagan sjönk fyra procent.

När aktieägarna tillskjuter 20 miljoner kronor, torde det finnas förhoppningar om att Sydöstran skall överleva ytterligare flera år. Med förlusttakten 6 miljoner kronor per år, blir det dock bara tre år. Något måste göras. Vad?”

På detta inlägg svarade Jan Hindersson, reporter på Sydöstran och tidigare styrelsemedlem:

”Hallå Sune. Råkade se det här inlägget. Ja, du har haft fel tidigae om Sydöstrans framtid, och nu har du det igen! Nu sitter jag inte i Sydöstrans styrelse längre, och jag vill inte kommentera siffrorna i sig, även om de besparingar som genomförts säkert kommer att slå igenom på 2016 och 2017 års siffror. Men jag tror att man måste ha ett annat perspektiv än att enbart granska en tidnings ekonomi. Eftersom Sydöstran har en minoritetsägare är den ett eget bolag med egen styrelse. Men samtidigt är den en del av affärsområde Blekinge i Gotha media. Man bör alltså se helheten med de två tidningarna som kompletterar varandra. Det skulle vara en betydligt sämre affär med bara en dagstidning i Blekinge, som i så fall skulle få bära hela distributionskostnaden och de kostnader för annonsproduktion, administration, lokaler, teknik och sportredaktion som nu delas av två tidningar. Dessutom är det välkänt att om en tidning försvinner från en tvåtidningsmarknad går bara en del av läsarna över till den andra – resten av hushållen blir tidningslösa. Det skulle alltså minska marknadsandelen i Blekinge väsentligt.” / hälsningar Jan Hinderson.

På detta svarar Sune Håkansson:

”Det händer ibland att man blir glad, när man har fel. Sydöstran gör naturligtvis nytta. Likväl kan jag tolka Hindersons kommentar som att Sydöstran knappast överlever av egen kraft. Jag tycker mig också märka att besparingspaketet påverkar innehållet, konstigt vore det väl annars.

Att Hinderson avstår från att kommentera mina siffror tolkar jag som  att de är rätt. Rykten säger ju därtill att det finns en oro i de egna leden. Sydöstrans framtid är inte självklar. Räddningen är delvis att ägarna inte är vinstmaximerande.

Till en del påverkas framtiden av vad andra aktörer gör. Själv vet jag att ”budskap” och nyheter går fram, nära nog oberoende av var de publiceras. Sydöstran, BLT, Bas Blekinge, BlekingePosten eller Bengtbloggen, alla kan de användas. Mina funderingar brukar gälla: Var når jag ut säkert och någorlunda snabbt? Ett litet tips om att man välsignar djur i Eringsboda kyrka blev exempelvis en riksnyhet.

Frågan blir därför: orkar någon, över en längre tid, publicera en blogg? Inför förra valet fanns det många bloggare, få överlevde. Det är svårt att nära nog dagligen vaska fram en enda läsvärd nyhet. Många tips torde vara oanvändbara.

Likväl gäller: några ”gratisbloggar” och Sydöstran, och andra tidningar, får problem.”

Sune Håkansson

Lugnet före stormen i Ronneby

Torsdagen den 16 juni 2016 kommer i Ronneby att minnas som den stormigaste i mannaminne. Ingen politiker kommer att glömma dagen, kanske närmast kvällen.

Det var när ledamöterna i fullmäktige vid 18-tiden intog sina platser i Ronnebysalen som stormen kom helt oväntat. Det var papper över allt i stora högar och från talarstolen blåste det isande vindar ut över helt ovetande ledamöter.

Stormen bidrog till att starten av sammanträdet måste skjutas upp en hel timma. Vad som orsakat denna osannolika storm fick vi inte veta då, först nu, nästan en vecka senare, har lokaltidningarna kommit med förklaringen:

Fullmäktiges ordförande, Nils Ingmar Thorell hade delat ut gratis teaterbiljetter till ett 50-tal ledamöter. Thorell är ordförande även i Folkteatern som behövde draghjälp med premiären med titeln, ”Lugnet före stormen”.

StormThorell spelade verkligen ”huvudrollen” denna kväll eftersom han också var anledningen till att en punkt på dagordningen – ”Åtgärder vid hot och våld mot förtroendevalda” skulle klubbas rekordsnabbt denna kväll. Thorell var den som hotats med hotfull text på en banderoll.

Thorell har alltid spelat många olika roller. Han gör det hela tiden och naturligtvis blir det stundtals svårt att hålla rollerna isär. De flyter liksom ihop på ett högst märkbart sätt utan att han själv är medveten om vad ”publiken”/medborgarna ser och uppfattar.

Naturligtvis måste han, som kan rabbla kommunallagen om han väcks mitt i natten, ha insett att han var ute i grumligt vatten när han delade ut gratisbiljetter till ledamöter i såväl alliansen som i oppositionen. Därför är det synnerligen provocerande när han i BLT får följande fråga –”Tänkte du själv att det kunde uppfattas som försök till muta?”

-Inte alls!!

Reportern på Sydöstran tränger ännu djupare i anledningen till den stormiga torsdagskvällen i fullmäktiger. Tidningen skriver:

”Men utdelningen av gratisbiljetterna slog alltså bakut. Redan under torsdagskvällens sammanträde gick diskussionen hög bland fullmäktiges ledamöter om lämpligheten i att ta emot gåvan.”

Av de stormiga artiklarna framgår att flertalet ledamöter nu har lämnat tillbaka biljetten. Betyder detta då att premiären rent av måste ställas in på grund av storm? Jag tror inte det, bättre reklam än dessa artiklar (denna blogg inräknad) kan inte tänkas. Här har Thorell och kompani sparat många sköna slantar i marknadsföring.

En tanke infinner sig: är det mer tillåtet att muta kommunala tjänstemän än kommunala politiker? Håkan Robertsson lyfter delvis frågan på Facebook men jag vet också hur det gick till när hugade tjänstemän OCH politiker fick gratisbiljetter till Diggiloos premiärer i just Ronneby. Tjänstemännen såg det som en fin anledning att just dessa kvällar ha personalfest. Och fest var det!

Jag avrundar med att citera Hamlet:

”Upp flyga orden tanken stilla står,

Ord utan tanke himlen aldrig når.”

 

Vrickning ledde till ömma röda tår

Tänk vad en vrickad fot kan åstadkomma. Trots sin blålila färg sågs den ändå som enbart blå och det innebar att någon som kallade sig ”en sjuksköterska och en kurator” på grund av detta såg rött och spydde galla.

Man tyckte att den vrickade foten satt på fel person. Denna gång råkade foten tillhöra en moderat politiker, dessutom landstingspolitiker och sådana ska tydligen placeras sist i kön om de över huvud taget ska tillåtas besöka länets akutmottagning i Karlskrona.

Foten 1

Hur som helst – vrickad fot eller vrickad debatt – har fram till nu resulterat i 5 insändare (BLT, Sydöstran), en artikel (Sydöstran) och en ledarkommentar (BLT).

Det handlar om landstingspolitikern och moderaten, Lennarth Förbergs vrickade fot. På Facebook beskrev han det mottagande han fick som patient på akutmottagningen i Karlskrona. Inlägget resulterade i 370 delningar, 500 gillanden och 180 kommentarer.

Jag citerade Lennarts hela inlägg i min blogg den 14 maj och publicerade dessutom en bild på hans ömma fot. Därefter tog debatten full fart.

En anonym insändare med signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” publicerades i Sydöstran den 17.5. En i flera stycken unik insändare därför att den präglades mer som som ett politikskt inlägg än som en medicinsk- och sjukvårdsinriktad kommentar. Moderaternas syn på sjukförsäkringen var bl a målet för det hatiska inlägget.

Fot 3

Insändaren gav också Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på BLT, anledning att i ett ledarstick göra en satirisk kommentar med rubriken – ”Länets mest delade fot”. Hon skrev:

”Får man egentligen åka till en akut med stukad fot eller ska man linda den själv? I synnerhet om man är landstingspolitiker?”

Den starkt politiserade insändaren har varit publicerad i såväl Sydöstran som BLT och har i båda fallen bemötts av Lennarth Förberg. Han har bl a svarat så här:

” Jag gnäller inte över min stukade fot, den gav mig en inblick i hur det är att vara patient”.

Förberg har också, skriver han, svårt att förstå varför ”En sjuksköterska och en kurator” öser så mycket hat över honom.

Fot 2

För mig är hatet och den starkt politiska vinklingen i insändaren ganska självklar. Det är helt enkelt svar på hur Lennarth Förberg avslutade sitt inlägg på Facebook och som jag ordagrant citerade i denna blogg. Jag upprepar citatet:

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Jag känner igen ordval och sättet att uttrycka sig i insändaren och signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” kan i varje fall inte lura mig. Signaturen borde rätteligen ha varit en helt annan men då hade det för läsaren varit betydligt lättare att förstå att det handlade mer om ett politiskt svar än ett inlägg om en stukad fot i högläge.

Bennie tillbaka på Blekingeposten

bennie_ohlsson_129682l

Cirkeln är sluten för tidningsmannen Bennie Ohlsson, Ronneby.

Det handlar om Bennie Ohlsson som under flera år varit VD och koncernchef för mäktiga tidningsföretaget Gota Media AB med säte i Kalmar. Fr.o.m. bolagsstämman 2013 är han numera arbetande styrelseordförande i bolaget.

Det hindrar dock inte att han nu också är nyvald som ordförande i Blekingeposten. Därmed är han tillbaka nästan där han började sin tidningsbana. Han började på BLT men blev ganska tidigt chefredaktör för Blekingeposten. 

Blekingepostens årsstämma andades optimism. Upplagan har ökat med 15 procent. Ekonomin visar på plus, rapporterar Sune Håkansson.

I dag lever tidningen stort på sina rapportörer ute i bygderna.

Tidningen leds av Lars-Göran Enarsson som är chefredaktör, vd och ansvarig utgivare. Tydligen har han gjort ett bra jobb.

Nonchalant att ställa oss utanför

Nu har vi fått veta vad ett nybyggt sjukhus skulle kosta, och det blir för dyrt, tycker landstingets s-ledning. I stället vill man satsa på att renovera gamla skamfilade byggnader. Till vilket pris då, frågar vi skattebetalare? DET får vi inte veta! Det är vi som bor i Blekinge som får betala ombyggnaden alt ett nybygge. Vi vill inte lägga dyra pengar på en kortsiktig lösning som kommer att leda till att nya renoveringar måste göras IGEN om 10-15 år.

I dag när dimmorna har börjat lätta efter den rökridå som landstingsdirektör Peter Lilja spred omkring sig i går är det bara en stor tomhet kvar. Under lång tid har han  suttit på kammaren och filat på länets framtida sjukvård. Det blev 43 A4-sidor plus bilagor men inte blev det bättre för att pappershögen blev tjock och kostsam att kopiera.

I dag tycks bara landstingsrådet Kalle Sandström och politiska chefredaktören på Sydöstran Hans Bûlow utgöra den lilla spillra som säger sig vara nöjda med vad Lilja presterat.

När t.o.m. en inbiten och aktiv socialdemokrat som Håkan Robertsson i Ronneby protesterar högljutt mot förslaget och gör nästan vågen över huvudledaren i BLT som naturligtvis sablar ner förslaget, ja, då förstår du hur inskränkt och visionslöst det är. Man kan inte ens räkna.

Oppositionsrådet Alexander Wendt gick ett steg längre när han i en radiointervju slog fast att hans parti sannolikt inte ens kan rösta när frågan kommer upp i november.

– Vad ska vi ta ställning till? Det finns inget att jämföra med. Lilja har sagt att han har kommit fram till vad ett nytt sjukhus skulle kosta, men har inte räknat på vad upprustningen av två utdömda sjukhus kan kosta.

Redan i går kväll satt centerns gruppledare, Petronella Petersson vid datorn och försökte formulera vad hon hade upplevt under Liljas redovisning. Hon skrev:

– Hur han har kommit fram till sitt beslut begriper inte jag för vi har ju haft en hel stab med tjänstemän som blött och stött frågan under ledning av Ronny Pettersson. Och dom kom inte fram till den slutsatsen.

– Frågorna jag ställde på dagens möte var många. Svaren var ytterst få och INTE väl grundade. Hon fortsatte:

– Vart tog Ronny Petterssons gedigna utredning vägen? Vart tog beräkningarna kring att bygga till Karlshamns lasarett och förlägga all vård där vägen? Hur motiverar man att kostnadsberäkningen för att bygga ett nytt lasarett helt plötsligt blev ofantligt mycket högre än det utredande tjänsteman kom fram till?

När inte ens väl pålästa politiker som har till uppgift att ta viktiga ekonomiska och politiska beslut får veta vad som pågår, ja, hur ska då vi som utgör gruppen skattebetalare förstå vad som sker.

Utredningen är inte bara dålig den är nonchalant långt under vad den enklaste demokrati måste kräva av en stab tjänstemän som är satta att förvalta skattepengar som ska bli till den bästa sjukvården.

Det finns ett värdeladdat ord för motsatsen till demokrati. Jag vill inte ta ordet i min mun men så dumma är inte vi Blekingar som Peter Lilja vill göra oss till i det han kallar en utredning för framtida sjukvård.