Nostalgi – populärt och billigt

Plötsligt i år har länets två syskontidningar Blekinge Läns Tidning (storebror) och Sydöstran (lillebror) börjat fyllas med gamla nyheter. En snällare beteckning är nostalgi och det, har tidningarna upptäckt, är rasande populärt.

Därmed har man löst i alla fall två problem – ekonomi och personal. Det är billigt och enkelt att sätta en person i arkivet att bläddra i gamla tidningslägg och kopiera det man tycker är extra trevligt.

BLT var först ut att damma av gamla tidningssidor och det tycker jag är fullt förståeligt eftersom tidningen i år fyller aktningsvärda 150 år! GRATTIS förresten till ett långt och föränderligt liv från bly till digitalt.

Dessutom tycker jag att BLT, störst och äldst av de två, blir allt bättre. Speciellt i Ronneby har man spottat upp sig betydligt på senare tid. Tidningen förenar ytligt och lättsamt med ordentliga fördjupningar som visar att man inte har gjort sig beroende av varken makthavare eller tjänstemän inom den kommunala sektorn.

Sydöstran som i år endast har uppnått 116 år (startade som Blekinge Folkblad 1903) har utan jubileumsstatus hakat på och gjort det extra enkelt för sig genom att anlita oraklet Tommy ”Sverigevandraren” Nilsson.

Tidningarna vet mycket väl vilken kraft som ryms i det nostalgiska greppet. I långa stycken kan det också fylla en annan uppgift, nämligen att kanske fånga den yngre generationens intresse för gångna tider. Det heter som bekant- ”För att förstå och tolka framtiden, måste man känna till historien.”

En tanke infinner sig dock. Vad skulle hända om radion t ex började sända gamla nyheter eller reportage? Ja, varför inte. Kanske inte nyheter, men väl reportage.

Det skulle t o m jag kunna bjuda på, slår det mig. Ja, varför inte. Jag börjar med en riktig höjdare, nämligen världsartisten och Ronnebys stolthet, Jan Lundgren, jazzpianist som då och då hinner gästspela även på hemmaplan.

Jan var 15 år när jag första gången träffade honom. Jag och musikproducenten Kjell Andersson, som gick bort 2012, hade förlagt en direktsändning till sporthallen i Ronneby. Den sändes mellan 06.00 – 08.00 och där medverkade Jan Lundgren och hans fem kompisar. Under namnet S:t Thomas Band spelade de låtar som bl a skrivits av Jan. Och tala om succé. Telefonerna ville aldrig sluta ringa på Radio Blekinges redaktion efter sändningen.

”Dom där grabbarna kommer att gå långt. Dom kommer att bli något stort”, var bl a några av omdömena. Som, har det visat sig, inte alls var överdrivna.

I bandet Pelle ”Trasan” Jonasson, trummor, Lars Braun, gitarr, Håkan Jönsson, bas, Patrik Johansson, saxofon, Magnus (efternamnet fallit bort) trombon och så Jan Lundgren på piano.

När jag nu låter dig lyssna till hur dom lät 1981 i Ronneby sporthall blir jag rörd men också stolt att ha fått uppleva stor musik av dessa grabbar redan 1981. Deras första radiospelning! Tänk vad en kommunal musikskola betydde och har betytt för många av dem. Jan har själv vittnat om betydelsen av att tidigt få denna möjlighet.

Tala om nostalgiska toner.

Erland Johanssons hjärtefrågor

Erland Johansson, landstingsråd i Blekinge under 21 år och med en uppsjö av ideella uppdrag, har lämnat jordelivet efter uppnådda 85 år.

Naturligtvis går en person som Erland inte spårlöst förbi när jag tänker tillbaka på alla de tillfällen han och jag hade anledning att träffas. Han som färgstark politiker och jag som journalist.

Många gånger utkämpade vi hårda duster. Vi respekterade varandras yrkesroller och det innebar att vi tämligen snart hade glömt den senaste dusten och kunde med liv och lust välja nya heta möten.

Erland hade en tuff framtoning. Flera ansåg att han var rent ut sagt bufflig. En politisk pamp som valde den snabbaste vägen till ett beslut. Jag å min sida hittade andra sidor hos honom. Han var resonabel, en lyssnare och en medmänniska som hade lätt att komma ihåg sin egen enkla härkomst. Därför var hans engagemang alltid på högsta speed när det gällde att hjälpa de mest utsatta.

Jag ska ge några bilder från våra möten som jag hoppas ska ge den bild av Erland Johansson som jag själv upplevde.

Radio Blekinge sände inför varje julhelg en rimstuga. Vi bjöd in namnkunniga och duktiga Blekingar som hade till uppgift att skapa roliga julklappsrim till alla lyssnare som ringde in och önskade få hjälp.

Plötsligt, 1988, fick dåvarande kanalchefen för sig att lägga ner programmet. Det blev såklart en nyhet för lokala medier och den som snabbast och intensivast reagerade mot nedläggningsbeslutet var Erland Johansson.

Media gav honom rejält med utrymme och av hans dundrande inlägg blev det naturligtvis iögonfallande löpsedlar. Ja, Erland var så engagerad att han själv skrev en insändare på rim.

Erland ringde varje år till rimstugan för att be om hjälp med rimmen och naturligtvis vann han en jordskredsseger över kanalchefen som valde att backa med sitt nedläggningsbeslut. När rimstugan därefter genomfördes uppvaktade han personligen med att överlämna en chokladkartong, modell större, i studion.

Vid ett annat tillfälle hade jag haft anledning att under en längre tid göra kritiska inslag om sjukvården. Jag visste att Erland Johansson var ordentligt upprörd och han ville naturligtvis komma till studion för att kommentera.

Han var till hundra procent laddad när han släpptes in i studion. I handen bar han en brun portfölj. I släptåg hade han landstingsdirektören. Vi hälsade och direktsändningen rullade igång.

Jag ställde första frågan till Erland men hans svar uteblev. Han stirrade mörk i ögonen på mig och sa:

”Nu har du varit kritisk mot landstinget en hel vecka, nu är det därför min tur att ställa frågor till DIG!”

Nej, så går det inte till, förklarade jag varpå Erland svarade:

”Får jag inte ställa mina frågor så lämnar jag studion”!

Det är upp till dig, svarade jag, fortfarande i direktsändning. Därefter ställde jag frågan ännu en gång.

Erland höll hårt i portföljen som han hade placerad i knät. Han blängde på mig och sekunderna tickade iväg utan att något blev sagt.

Till sist satte han ned portföljen på golvet och samtalet blev riktigt informativt men framför allt lugnt och städat.

Jag vill också nämna Erland Johanssons engagemang efter landstingstiden. Han blev ordförande i Hjärt- och Lungsjukas riksförbund, i dag Riksförbundet HjärtLung. Han var också engagerad i denna rörelse på det lokala planet där han för övrigt också var hedersmedlem.

Hans största insats var när han 2002 tog initiativet till att få en satsning på hjärtrehabilitering. Planen gick ut på att bygga upp en klinik för hjärtrehabilitering på blekingsk mark. Det genomfördes en förstudie men blev tyvärr aldrig verklighet på grund av bl a sviktande ekonomi inom Landstinget Blekinge.

Jag kan fortfarande höra Erlands bullrande skratt inom mig när jag nu nås av dödsbudet att ytterligare en politisk kämpe av stor och betydande kaliber gått ur tiden.

Vila i frid Erland.

Kär radiokollega har slutat busa

Ytterligare en kollega från min period på Radio Blekinge har gått ur tiden. Kjell Nodmar, tekniker men också skogsägare, somnade in i förra veckan endast 78 år.

Kjell var som många andra på dåtida radiokanalen en färgstark personlighet som alltid valde snabbaste vägen till ett skratt men också bus.

Han kom till Radio Blekinge från ett tufft liv på hög höjd. Han ingick i ett team som reste landet runt för att i högmaster sätta upp och ta ner s k länkar, alltså antenner för att täcka sändningar som idrott och annat.  Ett tufft arbete med klättringar i skiftande väder och temperaturer året runt. Sådana klättringar är för länge sedan ersatta med modern teknik.

Ett sådant klättringsarbete krävdes t ex när Gustaf VI Adolf dog på Helsingborgs lasarett den 15.9. 1973. TV sände direkt och utgjorde en mediapart bland många andra som fanns utanför sjukhuset i flera dygn.

Kjell fick också på plats i Gåsefjärden uppleva en av länets största händelser, nämligen ryska ubåten U 137 som gick på grund där den 27.10.1981. Vi hade i veckan innan grundstötningen fått möjlighet att direktsända vilket räddade oss från extra mycket trafik fram och tillbaka med bandspelare.


På bilden reportern Anders Held, okänd militär och tekniker Kjell Nodmar.

Kjell var också skogsägare och tog gärna emot hjälp när det skulle röjas ungskog. Ersättningen kunde bli en vacker julgran som barnen älskade att få välja ut.

Jag har ett av mina finaste minnen från Kjells skog. Vi gallrade under en helg och på lördagen dukades det upp till fest mitt i skogen. Hans mamma hade huvudrollen och hon hade lagt en stor och vacker linneduk över en av de större granstubbarna. På duken stod hemkokta, vita kroppkakor av modell större. Till detta serverades vit sås och lingon. Ingen öl och ingen sprit utan hemmagjord saft.

En himmelskt god måltid som jag aldrig glömmer med lagom vårvärme och blå himmel.

Ett antal gånger fick Kjell också agera programledare. Det gick till så på den tiden när vi hade försökssändningar inför att nya P 4 med heldagssändningar skulle införas. Kjell fick bl a testa att intervjua gamla musiker och ett annat bejublat program var naturligtvis, ”Kjell N på hemmet”. Han talade med äldre människor och spelade gamla stenkakor, alltså 78-varvsskivor.

Kjell var också en lite busig person. Jag råkade ut för hans tilltag i en sändning när han plötsligt hade valt egen musik och alltså bytt ut musik från planerad skivlista. Musikstycket var helt obegripligt och på gränsen till anstötligt. Hela hans ansikte strålade av lycka genom glasrutan som skilde teknikrummet från studion. Han gjorde så bara en gång för att jag naturligtvis ”avade” med att också berätta vem som valt just den musiken.

Kjell skulle ha fyllt 79 i juli men somnade in i förra veckan. Han var under senare år bosatt i Falkenberg. En vän och kollega som jag saknar på många olika plan.

På grund av hans sjukdom orkade han på slutet endast använda tjänsten ”vinka” på Facebook. Så där satt vi och klickade på knappen ”vinka” till varandra. Som livet kan bli innan det släcks.

Vila i frid Kjell.

Lyssnarkupp i Radio Blekinge

Direktsändningar i radio kan ha sina poänger ibland. Som i dag när Radio Blekinge drog iväg till Karlshamns lasarett för att direktsända en landstingsdebatt.

Det var när man skulle diskutera Blekinge landstings ofta ifrågasatta och kritiserade dåliga ekonomi när en lyssnare ur publiken i rutig skjorta fick ordet.

Mannen presenterade sig artigt och berättade att han hette Bengt Olof Dike. Han var upprörd över att landstingsrådet, Kalle Sandström ofta säger att ”vi är på god väg”.

-Du har sagt så under alla år du har suttit som landstingsråd, men det har inte blivit bättre.

När debatten startade hade varje politiker fått berätta för lyssnarna något de är bra på men som ingen känner till. Då berättade Kalle Sandström att hans barnbarn gillade när han lagade köttbullar.

Det avslöjandet utnyttjade Bengt Olof Dike som avrundade med en rejäl skrapa:

-Med tanke på dina färdigheter i köket kanske du skulle välja det istället och lämna landstinget!

Programledaren avkrävde Kalle Sandström en kommentar. Den kan du lyssna till här:

Givetvis representerade Bengt Olof Dike allmänheten. Han har varit moderat politiker men uteslöts för ca 18 år sedan då han också var politisk redaktör på Norrköpings Tidningar.

Man kunde också ha upplyst lyssnarna om att Bengt Olof Dike ingår i gruppen ”Opinion Västblekinge” som ofta skriver insändare i ämnet landstinget Blekinge.

Jag tycker att Kalle Sandström med lite distans till sitt uppdrag hade kunnat ta sig ur det pinsamma kravet på sin avgång med att t ex upplysa Dike om att han har sin fulla rätt att rösta på vem han vill i valet till Region Blekinge.

Men roligt var det!

Eterhumor på blekingsk våglängd

Mätningar av antalet radiolyssnare liksom mätningar av tidningars upplagor kan vara riktigt känsliga. Naturligtvis är det betydligt roligare att publicera bra mätresultat än negativa. Ja, är det riktigt dåligt uteblir ofta den negativa ”nyheten” helt.

Det jag publicerar här nedan är bevis på detta. Gunnar Svensson, nyligen pensionerad som chefredaktör och ansvarig utgivare för lokaltidningen Sydöstran, är riktigt grym när han utmanar Radio Blekinges kanalchef, Peppe Alfiero att berätta sanningen.

Ni bör också känna till att Gunnar Svensson dessutom har ett förflutet inom lokalradion.

Dialogen är hämtad från Twitter, sociala medier som ofta kritiseras av etablerade tidningar, radio och tv. Här får ni också veta varför Radio Blekinge har mörkat den senaste mätningen av radiolyssnandet.

Hur är det man brukar säga från medias sida – sanningen ska fram och den kommer fram på ett eller annat sätt.

 

Ove Joanson bevakar fortfarande USA

Jag träffade i förra veckan förre journalisten, utrikeskorren, radiochefen och kulturrådet, Ove Joanson. Vi kom fram till att förra mötet skedde för 22 år sedan, 1994. Den gången invigde han dåtidens mest moderna radiohus, nämligen Radio Blekinge på Högabergsgatan, mitt i staun.

ove-j

I huset hade det tidigare varit en hattfabrik varför personalen den dagen var iklädda hattar. Förutom Ove Joanson ser du på bilden dåvarande kanalchefen Leif Göran Persson, Johan Mångård och musikproducenten Alf Carlsson. Jag själv i hatt.

Det var en avspänd och berättarglad Ove Joanson som besökte fredagens möte med Rotary i Ronneby. Dagen till ära var även medlemmar från Karlskrona inbjudna.

Ove laddar just nu för sitt 13:e USA-val.

-En uppgift som i någon mån avslöjar att även jag har några år på nacken.

Han var ung när han första gången kom till USA och Washington som korrespondent för Sveriges Radio. Året var 1975 och han förblev radion trogen till 1979 då han gick över till SVT. 1982 utnämndes han till chef för Ekoredaktionen och redan efter två år blev han chef för riksradion. Därefter blev det att flytta in på översta våningen, direktionen och när han 1994 kom till Karlskrona för att inviga Radio Blekinges toppmoderna lokaler var det i funktionen som vd för Sveriges Radio AB.

dsc05391

I dag är han konsult med en rad styrelseuppdrag och han följer med förkärlek vad som händer i USA, inte minst den nu pågående och synnerligen udda valrörelsen.

Förutom starka berättelser från hans bevakning på Cypern bl a bjöd han på en rad mindre dramatiska men desto mer komiska inslag från träffar med ett antal presidenter. Inte minst en presskonferens med Ronald Reagan lockade till goda skratt.

En journalist från en av USA:s större tidningar kom till presskonferensen med en bunt bilder som visade Ronald Reagan ridande på ett antal olika hästar. Journalisten visade upp bilderna och fällde kommentaren:

-Presidenten ser yngre ut för varje ny bild. Hur är detta möjligt, frågade reportern.

Svaret kom snabbt:

-Det gäller att välja allt äldre hästar!!

Partipiskan styr Malin Norfall

Det kan vara på sin plats med ett antal kommentarer kring gårdagens nyhet i Blekinge – sjukhusfrågan. Att det var en nyhet ville inte alla medier inse. Dessutom var det lite si och så med media som i något fall frankt deklarerade ”att här är platsen där sjukhuset ska byggas”!

Aningen egendomligt kändes det också när reportern från Radio Blekinge gick i debattställning med kommunalrådet, Roger Fredriksson. Reportern ansåg att endast alliansen stod bakom gårdagens utspel och inte samtliga partiers viljeyttring. Det sistnämnda betonades genom partiernas medverkan vid presskonferensen. Endast Ronnebypartiet var utan representation men stödjer erbjudandet som riktas till landstingsstyrelsen.

DSC04307

Bilden från måndagens presskonferens. Dennis Robérteus, vd i kommunala industribolaget som arbetet flera år med projektförslaget.

Först måste det anses vara en bragd att man lyckats hålla utspelet och platsen för ett tilltänkt sjukhus hemlig under flera år. Jag menar, mer lösmynta än politiker finns inte som gärna vill växa genom att berätta s k hemligheter. Naturligtvis under tystnadslöfte.

Politiker som har fått information har hela tiden ökat i antal och då ska du veta att även landstingets gruppledare har fått dragningar om Ronnebys erbjudande. Ja, t o m förra kommunalrådet, Jan Anders Palmqvist, s, hade fått en egen dragning av förslaget och platsen.

Naturligtvis sitter både han och nuvarande oppositionsrådet, Malin Norfall i ett s-märkt skruvstäd därför att socialdemokraterna bundit upp sig till ett beslut på distriktsnivå att det ska lappas och lagas, oavsett kostnad.

Malin Norfall närvarade vid presskonferensen men när det skulle till att tas en bild av Ronnebys eniga politiker påmindes tydligen Norfall av att partipiskan viner och därför vägrade hon att delta på bilden. Ett märkligt beteende men inte överraskande när det gäller Norfall som även i valrörelsen sa en sak men sedan stack huvudet i sanden. Naturligtvis är hon fullt medveten om att flera av hennes partivänner är ute efter att ersätta henne, och det gör henne än mer svårtolkad.

Måste också berätta en rolig detalj från presskonferensen där Sydöstrans platschef, Jens Svensson, plötsligt hivade upp en guldpeng och sa:

-Jag satsar denna slant och slår vad med er om att ni nu kommer att bli beskyllda för bypolitik, och riktade sig till församlade politiker.

-Den beskyllningen kom från kommunala politiker i Karlskrona redan för ett år sedan, inflikade jag varpå Jens stoppade ner guldpengen. Flertalet politiker hoppas dock att den låga nivån ska utebli när det nu finns ett seriöst förslag till beslutande politiker i landstingsstyrelsen.

-Frågan är allt för viktig att bemötas på ett sådant sätt. Vi kan inte hjälpa att den mest perfekta platsen för ett nytt sjukhus ligger just här i vår kommun, vittnade flera politiker som ser till kostnad, miljö och inte minst patienters och personalens bästa. Tiden talar för vårt förslag – ”Det hållbara sjukhuset – Mitt i Blekinge.